Det är inte alltid lätt att veta vad som kommer först, eller se skillnad på orsak verkan. I allafall inte om man är politiker och sitter i kommunstyret i Hønefoss.

Här har man nämligen tittat på serveringstillstånden i byn och kommit fram tll att ALLA som säljer rusdrycker ska få tillstånden förlängda fram till klockan tre på natten. Det gäller fredag och lördag, medan de övriga dagarna säkert har andra tider. Det är nog bra att de lokala nöjeseidkarna får möjlighet att sälja, speciellt som man här har hamnat i en okultur där folk sällan kommer ut förrän klockan ett halv två på natten. Det finns ingen krögare som överlever på det.

Det finns dock ett problem med det hela. Norsk spritkultur innebär att man alltför ofta dricker så man blir så full att man inte helt vet vad man gör. Jag uppfattar det som om den genomsnittlige norrmannen (och även kvinnorna) dricker så pass mycket, så pass ofta att de har svårt att stå upp, än mindre minns vad som hänt. Varje helg (i stort sett) kommer det in minst en yngling som druckit sig medvetslös på alkohol och behöver intensvivvård/övervakning. Till detta kommer alla de som gjort sig illa, eller misshandlats.

Problemet (det mest synliga) är att det blir mycket bråk och slagsmål på byn när krogarna stäger. Det blir också en hel del vandalisering til följd av alkohol och gängbildning. Det är detta som nu våra lokala politiker har slagit sina kloka huvuden ihop för att finna lösning på.

Man har då frågat polisen var det är problem och de svarar då att det oftast blir bråk och gruff i körena till matställena, dvs kebab och pizzaresturanger som håller öppet till halv fyra och säkert även dom tjänar goda pengar på hungriga hemvändare. Det blir då långa köer och det är således här det blir en hel del knuffing och därefter slagsmål.

Vad gör man då åt detta? Jo, man drar in gatukökens mattillstånd från klockan två, dvs en timme innan uteställena stänger. Man ger kort och gott gatuköken skulden för att aspackade individer skapar bråk och oro, medan pubar och nattklubbar inte med ett ord nämns i sammanhanget.

Gatuköksägarna förtvivlar och menar att de pengar de tjänar på helgen, de tjänar de på natten. Men å andra sidan jublar krögarna då de anses helt utan både skuld och ansvar i frågan.

Detta trots att envar idiot förstår sambandet mellan alkohol, våld, hot och skadegörelse. Det räcker med att se hur det ser ut de dagar man inte säljer alkohol.

Av en eller annan orsak vill dock våra ansvariga politiker fortsätta blunda för det och i stället lägga skulden på gatuköken och deras ägare. Blir nästa steg att ställa taxi, eftersom det är bråk och slagsmål även i den kön?

Kartongerna håller på att ta slut, säckar och plastpåsar likaså och för all del. Pappåsarna är också slut sedan länge. Det gapar tomt i de flesta garderober och utrymmen och det ser faktiskt ut som vi ska hinna till i kväll.

Jag tänker i alla fall det i mina ljusa stunder

Men så var det då det allra sista. Du vet!

Det som inte hör hemma någonstans, inte får plats i kartongen, eller påsen. Eller det som man inte vet vart det riktigt hör. Det jäkliga är ju att det inte går att slänga eftersom man VET att det är bra att ha, att jag kommer behöva det och dessutom leta mig fördärvad efter sakerna om dom inte packas ned och kommer med.

Dessa saker som ser så få ut när dom ligger spridda, lite här, lite där, blir snabbt både två, tre och fyra kartonger. De fylls dessutom snabbt ett par plastsäckar och några påsar med dessa braatthating. Det blir gärna så mycket som en hel kärrlast med saker som inte hör hemma någonstans Det är där vi befinner oss nu.

Annars (bland det logiska) är det bara köksbord, dator med tllbehör och sängen kvar att vika ihop. Det finns lite grann i kökskåpen som ska ner i en träback inför fredagsflytt, men det går fort.



Igår hade vi vår sista norska grillkväll Vi fick dessutom matgäster i all röra, men det var bara trevligt. Vi har också ätit norsk pizza för sista gången på en tid. Det är inget vi gör så ofta, men det blir någon gång i månaden.



När jag nyss kikade på vilka bilder jag ska ha med så fann jag gårdagens bilder. Det visar sig att man finner mcket märkligt när man letar i gömmorna. Sivan som inte flyttat lika ofta som jag och som dessutom har en liten gnutta mer spariver än jag fann denna rymddräkt i grönt och gult skinn från Malung. Vad som imponerade var att den satt lika bra (minst) som när hon köpte den i tjugoårsåldern. Dock är faktum.... Bestämmer hons sig för att köra Vespa med den på, eller gåpå MC-dagarna i Västervik, då får hon gå själv.



Nej, den kan vi ha rollspel om den "stygga spättan" med hemma i trädgården ;-)

Nu ska den stationära datorn packas ihop. Nätverk och den bärbara behålls till sena kvällen. Den är kontakten utåt och i Västervik kommer det troligen dröja ett tag innan vi får igång en ny uppkoppling. Dessutom verkar grannarna vara datakunniga och har låst sina nätverk...

Till vidare.... God middag!

Bloggen vilar och efter alldeles för lite sömn önskar jag att koppen också fick detsamma. Men nu är det lite bråttom, om än ingen panik. Vi har två dagar att packa och städa. Torsdag morgon vid fem åker vi till Västervik för att övernatta, hämta upp bilen och sedan återvända för flytt på natten...


Vi hörs!

Låtarna i sig är väl inte mycket att säga om. Vad som däremot slår mig är den magsura kommentaren från svenska tidningar om att de övriga nordiska länderna "svek" Sverige. Jag undrar då? När ska Sverige och svenskarna inse att Carolas schlagerkoncept och arv på åttiotalets schlagerrytmer inte längre går hem ute i Europa. Svenska tidningar som i veckor skrivit om vilken favorit C P är till seger håller idag tyst om detta och skyller som sagt på andra. Kanske vi ska inse att Både Norge, Danmark och (kanske) Island hade bättre låtar än oss. Därav också högre poäng. Allt är inte konspiration mot Sverige!

Sen var det Björn Gustavsson. Vad mer kan jag säga än "PINSAM". De norrmän jag tattade på programmet tillsammans med använde ordet tait (vilket är ungefär pinsam) dom med. Förvirrat och på låtsasengelska går kanske humorn hem i lågstadiet, eller på gymnasiet, men i ett Europa där många länder inte är speciellt duktiga på engelska går skämtet inte hem. Man fattar helt enkelt inte at han låtsas (för det gör han väl?) prata så dåligt. Björn Gustavsson har varit kul ett par gånger men konceptet  har tyvärr  fastnat i "den förvirrade och osäkra ynglingen) och han  tycks inte komma ur det.

Det är kanske dags att finna något annat fenomen att skriva om än Björn G. Att låta honom landa och bli lite självkritisk?

Då vi har ca 15 tallar precis utanför vårt hus så blir det en hel det skräp och barr. Ekorren sitter och skalar kottar och slänger både det ena och andra omkring sig. Nu när det regnat lite blir det en hel del småskräp som faller och lägger sig överallt (speciellt när man startar fläkten i bilen).

Det är barr överallt och i tillägg släpper träden kåda som kladdar fast i lacken. Så idag har vi (när Sivan kom från jobbet) tvättat och snyggat till våra bilar ute på framsidan. Jag inser att det troligen kommer finnas spår kvar ända fram till hösten av dessa tallar. Visste ni förresten att tallen fäller många kilo barr och att det sker tre gånger per år (under länga perioder dessutom)

Nu är i alla fall bilarna snygga igen och med tre-fyra dagar kvar här så får det bara gå.



Annars har sommaren kommit idag. Det är riktigt varmt och trots växlande molnighet så räcker värmen för att vistas i sol såväl som skugga. Kanske är det nordanvinden som upphört blåsa. Växterna i trädgården njuter precis som vi och med spänning undrar vi hur buskar, träd och blommor kommer klara flytten.

Nu har vi bott i vårt radhus i snart två år. Undet den tiden har sjukhuset och parkförvaltningen varit här en gång. Då klippte de gräset på alla tomter och offentliga ytor. Det var förra sensommaren.

Så döm om min förvåning är det var oväsen utanför tidigare i veckan. När jag tittade ut fick jag se en man som var här med en stor bensintrimmer och körde över allt som han fann vara grönt. Med i svängen gick Sivans två björnbärsbuskar som vi platerat mot husväggen vid grannhuset. Detta för att det var fullt hos oss och i väntan på flytt.

Mannen som var väldigt ambitiös körde sedan över allt åter en gång, nu med gräsklipparen. Inte kunde jag bli arg för det. Jag tycker bara det är synd att man först nu kommer på att man kunde satsa några kronor och minuter underhåll på för övrigt fina radhus som just inte är något underhåll gjort på sedan de byggdes å 60-talet.

Det är väl inte sådant som folk flest går omkring och funderar på, men igår när jag var ute tyckte jag plöstsligt att vår torkvinda kändes lite märklig. Jag stoppade upp en kort stund och funderade på vad jag visste om torkvindor och kom fram till följande.

-De är fyrarmade
-De sitter oftast fast i en betongklump
-De går att snurra (helst av egen kraft i vinden)
-De har en tunn nylonlina (några gamla har en lina omgiven av plast(såklart en sådan vi har nu))

Så långt allt normalt, men när jag hängt upp massor av tvätt på vår ställning så fick jag se att det var en sida kvar.

Det var då jag var tvungen att tänka till lite och insåg att torkrvinda hade fem torkarmar (grannarnas likaså). En hel sida extra att hänga upp tvätt på. Eller är det så att jag gått genom livet och haft fel om antalet armar?

Hur som helst. från vardagsrumsfönstret ser den lite ut som ett spindelnät

Det är svårt att få tag i små hyrlastbilar i Norge för flyttlass. Därför hade jag varit smart och hyrt en i Strömstad. Det var helt enkelt det som var närmst och på linje med vår tur till Västervik. Jag vet ju att det kan vara lite svårt att boka bili månadsskifte, så vi var ute i god tid och det var inga problem när vi fann denna. Vi ville egentligen ha den största modellen, men det gick inte att få tag i.

Så, flyttdagen skulle Sivan ta sin bil och åka och hämta hyrbilen när jag sov efter avslutad jobbarnatt och väl hemma så skulle vi bara snabbt packa för att sedan ge oss iväg. Därefter skulle hon (som ska jobba i Norge efter flytthelgen) ta hyrbilen med till Strömstad, lämna in den och ta sig egen (som hon då hade lämnat där under helgen) och fortsätta turen hit för ett par dagars jobb, innan hon åter kom hem till ett vårt nya hus (som jag då hade tänkt hinna få massor av ordning på under de tre dygnen).

Så ringde de från Statoil idag. Bilen har varit inblandad i en olycka av något slag och är tagen ur trafik för lång tid framåt.

HJÄLP!!!

Vad gör vi nu, Uddevalla föreslog Statoil, men det är ju för tusan närmare trettio mil en väg, för att sedan åka lika långt tillbaka och så tillbaka igen och de ytterligare 35 milen till Västervik. Dvs 130 mil på ett dygn. Det kändes tungt.

Alternativet var att hyra kärra här och åka två gånger över helgen, eller en gång med kärra och två gånger med bil! DUBBELHJÄLP!
Det skulle i så fall bli närmar 250 mil på några dygn och med ett bensinpris på snart 13 SEK så lockade det inte alls.

Så vi börjar leta och leta och det finns såklart ingen bil att hyra i månasskiftet på de bensinstationer vi söker. Till slut kommer jag på att vi får söka i Västervik och omnejd. Jag tänker att jag får försöka få bort en natt för att åka med egen bil ett dygn tidigare, hyra lastbil och så åka tillbaka dagen efter.
JAAAA, jag har sådan tur att Västervik har en bil, t o m en maxi som tar 22 kubikmeter vilket innbär att vi troligen kommer få med precis allting i första lasset.

Men en lättnadens suck kan jag då luta mig tillbaka för stunden. Fast det är klart... nojig som jag är av allt som varit krångel med så tänker jag allt ringa till bensinstationen ochy muntligen få beställningen bekräftad innan jag sätter mig för att återigen avverka enkelresan på 65mil!

Den frekvente bloggläsaren minns säkert huset på baksidan som två män har hållit på med att, vad vi tror, riva. Där dom på nästan en vecka fick bort ett par stuprännor och tre plankor, Så har ytterligare en vecka gått och när vi kom hem från Västervik (torsdag morgon) visade det sig att dom fått bort ytterligare ett par plankor.

Sedan sker det något. Ett nytt gäng kommer och i ett nafs mångdubblas tempot. På en dag hamras det och slås, sågen ljuder ihärdigt och så börjar det komma stora lastbilar. Det är dags att demontera dessa baracker.



Nu står bara botten kvar och för hur länge? Det får vi nog inte veta för om prick en vecka gå flyttlasset.

Ett av de större kabeltvbolagen här (det börjar på Canal och slutar på Digital) har fått förtroendet att leverera bilden till vår tv via parabol. Det har väl gått rätt så bra undantaget att det dom kallar gratis består av en kortavgift på närmare 1500 NKr per år.  Nu närmade sig i alla fall tiden för uppsägning och skeptisk som jag är inför mycket här till lands så bad jag Sivan ringa för att kolla uppsägningstiden.

Det var helt okej och gott om tid kvar då den bara var en månad. Så vi gjorde inget mer med detta utan tiden fick gå och när så datum för förnyande av kortavgiften kom passade Sivan på att säga upp abonnemaget. Så gick det fyra dagar och bilden försvann. Det gjorde i sig inte så mycket eftersom vi är ganska dåliga tv-tittare och det bara var dryga två-tre veckor kvar till flytt.

När det sen dök upp en räkning för ytterligare två månader började vi undra. Uppsagt abonnemang, ingen bild och ändå, ny räkning. Sivan ringde och föga förvånade fick vi höra att det inte var en månads uppsägning utan två. DET, kunde vi kanske leva med i ett land som lever i ett administrativt kaos och där man aldrig kan få samma svar, eller ett rakt sådant av två efterföljande personer. Men vad vi INTE kunde förstå, det var var bilden hade tagit vägen.

Det visar sig då att när man säger upp sitt abonnemang släcker man ner bilden samtidigt.. Sen ska du enligt kontraktet betala den tid som löper fram till uppsägelsedatum. Jag hörde hur Sivan hudflängde den som satt och försökte övertyga henne om riktigheten i detta. Men efter ca tio minuter hade de fortfarande inte kommit någonstans utan personen på företaget skulle i stället be någon högre upp i organisationen höra av sig för att förklara detta obegripliga fenomen. Dom har ännu idag inte hört av sig och några pengar, ja det är det naturligtvis inte tal om att vi sätter in.

En spännande greja med detta är ju att leka med tanken att man skulle göra så med allting. Din försäkring ska sägas upp och så gäller den inte från att du sänder in uppsägelsen och de två sista månaderna, du får bara betala. Telefon, tidning,eller varför inte hyran. Du säger upp dig och slängs ut direkt för nästa hyresgäst, men du ska ändå betala hela uppsägningstiden ut. Kanske jag inte ska ha lön från jobbet de sista tre månaderna eftersom uppsägelsen är levererad för ett par veckor sedan. Nåja, vi får se. Det får väl i värsta fall bli förbrukarrådet och tv (norges svar på Sverker O)

JOBBARPERIOD, ett måste, men jag känner hur det kramar orken ur mig. Nattarbete är nog inte så bra även om jag har relativt lätt för det. Det blir väldigt mycket fokus på äta och sova och just inget annat. Lite trist då det är massor som ska göras.

Annars har jag två gädjande skar at berätta. Kanske inte för dig kära läsare, men för mig. Jag har fått åter min kära Canon som man bytt front och minnesbricka i och nu går den som den ska. Fortfarande ser jag inte att det blir bättre bilder fast det är mer än dubbelt så måbga pixlar, men den är i det hela lätthanterligare och något mindre. Den andra stoppas återigen undan för att användas vid behov.


Nyhet nummer två är att Sivan blivit scooterägare. Eller rättare sagt ägare till en vespa Piaggio årsmodell 84 på 200 kubik. En liten röd sak som toppar strax över 100 och som jag hoppas kommer föra henne (och mig om jag är snäll) på ett och annat kvällsäventyr i solsken under sommaren. Priset blev inte så bra som jag hoppats, men det var början var satt mycket rimligt och säkert var p o k så är jag nöjd. Jag hoppas Sivan också är det när den ska hämtas nästa lördag i Västervik. Kanske om jag har tur bjuder hon på en tur under kvällen!



Annars är vädret fortfarande lite trist. Kall nordanvind och en hel massa mol på dagen. Morgonen däremot är strålande vacker, ända till klockan halv tio. Sen sker märkligt nog samma sak på kvällen. Det klarnar upp och ser jättelovande ut till nästa dag.

Packningen går framåt och det är egentligen bara sovrummet och pc-delen som står intakta nu. Jag har heller inte skruvat isär soffan ännu (vilket jag kunnat göra eftersom vi inte har någon tv-bild, se nästa inlägg). Jag kommer ta det sista efter helgen och då får vi leva i kartong de sista två dagarna. Det blir inget problem.

på skärmsläckaren när jag gick förbi. Den är så härlig att jag inte kan låta bli att bjuda på den. Ni som var där minns solen. Blåsten och minusgraderna har vi redan glömt. Det var en kort solpaus en eftermiddag vid en stugvägg.

Bron träffade vi på utanför Uddevalla och Sivan fick uppdraget att ta så många bilder hon hann medan jag körde.

Jag tyckte det var helläcker och därför lägger jag ett par bilder här.









Nu drar det sig ihop för arbetsvecka ige. Trots 13 dagars ledighet känner jag inget sug att gå till jobbet. Är det huset, eller bara dags att byta arbete igen? Vi får se lite längre fram.

Så var då pappren skrivna, pengarna har (tyvärr) lämnat mitt personkonto och vi är således husägare med allt vad det innebär. Väl vid inspektion av huset visade det sig att städningen var under all kritik. Det var yt-torkat men just inte mer än så. På de högre bänkarna och hyllorna var det inte ens det. På golven låg en god del skräp kvar på som var synligt för ögat och diskmaskin, spis, ugn och badrummen var just inte gjort något annat än just yt-torkat på. Bakom spisen och på sidorna låg gamla matrester sedan länge. Så det blev att ringa mäklaren som lovade att ta tag i detta under veckan som kommer.

Annars var det få överaskningar som vi fick. Allt som var gjort och som måste göras om på grund av bristande teknik eller fusk hade vi sett förra gången och fann lyckligtvis inget nytt (det räckte som det var). Men vi hade båda ställt in oss på hur hemskt det skulle se ut utan möbler eftersom det på vissa ställen såg illa ut redan innan.

Nåväl, det ska bli härligt att sätta spaden i den vildvuxna trädgården och sågen i träden om dryga veckan och på kvällarna kommer det akutmålas och fixas så vi i alla fall får det i presentabelt skick. Och vi tänker att det kommer ju ganska fort kännas otroligt snyggt med ganska små medel.

Bifogar några få bilder från en helt vild trädgård. Den ser jag fram emot att gå lös med gräsklippare, såg och spade i.

En kort bildpresentation från tvådagarsresan till Sverige














Kommer vi fram en månad ska vi försöka få en bild eller två på alla klätterroser som växer på husen. De tillsammans med murgrönor gör att det blir lite "Öland/Gotland" över det hela.

Det blev inget köp igår. Sivan hade bestämt sig för att ta ett par dagar och fundera. Men det blev en tur tillsammans med mannen som var säljare. Hon klädde den utmärkt och jag blir nog lite ledsen om hon inte bestämmer sig för att köpa.

Bifogar lite bilder från en solig tur i Västervik

Efter nästan 9 timmar i bilen är vi nu på hotellet. Vi ska ta en öl, äta chips och se semifinal då vi ändå är i Sverige. Det blir sedan tidig kväll då vi ska upp grytidigt för att hinna äta frukost innan vi ska på banken. Sen blir det husgenomgång och avlastning av en massa kartonger som följde med oss hit (kajakerna har vi redan tjyvlagt upp på altanen).

I övrigt innehåller morgondagen lite småsaker som besök på posten, kommunhuset och Karlsson´s. Jag menar då butiken eftersom vi ska köpa en brevlåda som ska sättas upp innan vi flyttar in. Sedan ska Sivan iväg och titta på en vespa. Ja, den nedan. Visst är den fin! 200 cc och jag räknar med att hon skjutsar mig om det blir affär.



Sen ska vi också ta en hel hög med kort på huset och trädgården. Vi kan väl säga att det har potential, men just nu såg det ut som hur mycket jobb som helst. Jag tror inte det är gjort just något underhåll de sista fem åren, minst. Trädgården är totalt vildvuxen, men då tänker vi positivt att så fint det kommer bli rätt så fort.




Bilder på vårt hotell nedan, bilder på trädgården ovan och huset, det blir en annan dag.







Vi hinner nog inte höras i morgon eftersom vi troligen inte är hemma föränn långt in på torsdagsmorgonen... Därför säger vi GRATTIS till den som fyller år och ha det till er andra!

Kryddsmör då? Jag har inte ätit det sedan jag var en liten pojk och levde på korvkioskens Lövbit. Vilket som i efterhand var värst, kryddsmöret eller lövbiten vet jag inte. Smöret var (vet jag idag) av en lite gammal, härsken smak och inte ens då gott. Jag tror det hette persiljesmör och var för övrigt det enda kryddsmör som fanns.

Idag då allt finns i mycket större urval och då färdigheterna i köket mångdubblats (det har säkert smaklökarna också gjort) är kryddsmör som man gör själv otroligt gott. Det är säkert heller inte speciellt onyttigt med tanke på att de flesta påssåserna ska ha 50-100 gram smör...

Kryddsmör går ju fint att göra även på MiniLätta.....

Nu då jag har gått in på mitt fjärde år här i Norge är det dags att vända näsan mot Sverige igen. Det är som dom säger att tiden går otroligt fort och bara fortare desto äldre man blir.

Det har på många sätt varit en bra tid med många nya lärdomar och trots att länderna ligger "vägg i vägg" så finns det otroligt stora skillnader. Både rent kulturella, men även ekonomiska, gastronomiska och samhälleliga. Om det finns saker här som vi bör ta med oss till Sverige är jag inte säker på. Dom gör sig kanske bäst här. Men det har i alla fall varit spännande att få en inblick i ett annat samhälle.

Vad jag idag reagerar på när jag kommer hem är ett par saker. Det första (och som jag varit medveten om här hela tiden)är svenskarnas sätt att gå omkring med "näsan i vädret". Lite stöddigt och med en antydan att "våga inte prata med mig du lille värdelösa varelse". Svenskar är rent allmänt stöddigare än norrmän. För den som går ut på en norsk krog kommer snart finna att här pratar folk med varandra till höger och vänster. Unga damer börjar prata med vuxna män och är dom bara trevliga kan dom bli stående länge.

Hur ser det ut i Sverige? Ställer du dig själv vid bardisken blir du i stort sett stående själv. Den som sedan är så korkad att han pratar med den unga söta flickan bredvid får strax en blick som om inte dödar, i alla fall slåt honom till golvet.
Ler du mot någon på stan är det inte alls ovanligt att han eller hon tittar ner i marken eller tiitar bort. Granne i trappuppgången tittar ner i golvet och skyndar sig att låsa sig in i lägenheten för att slippa se på dig.

Ja, detta är inget jag längtar hem till. Men det finns mycket annat, och föresten, var man är bor så finns det väl för och nackdelar tänker jag.

Jag minns när jag kom hit och insåg att jag var helt socialt handikappad. Jag visste inte var någonting låg, jag kände inte igen saker och ting folk pratade om och när det sedan gällde tv och tidningar (en stor del av vardagen visade det sig då) kände jag inte igen en enda person. Politikerna var okända liksom vilket parti som stod för vad (här står t ex venstre för politiken som nästan är mest höger). Det tar tid att lära sig vilka sångare som är kända, vilka b-kändisar som rör sig på tv och i Se&Hör. Oviktigt? Javisst är det på ett sätt, men samtidigt är det vad folk pratar om hela tiden och därför blir det viktigt.

I Sverige har jag inte kollen på vem som är vem, eller vad som sker längre. Jag vet inte vem tv-kändisen är. Jag kan inte dom som sjunger eller uppträder. Författare som slagit igenom de sista åren har jag säkert också missat ett par. Svenska filmer vet jag just inget om. Vad som hänt politiskt anar jag bara genom att läsa dagstidningarna, men vad det innebär rent praktiskt, det förstår jag inte.

Tittar jag på svensk tv (vilket jag sällan gör när vi är i Sverige) förstärks bara min känsla av att stöddiga, blonda (inte sällan med enorma silikonbröst) stockholmsbimbor har tagit över både tv och radio. Dumheten och såpåindividerna är de som sätter samhällsnormen. Jag tänker på Carolina G, Elita, Natacha P, S Bråding och Linda R m fl som fläker ut sig både kroppsligen och verbalt överallt.

Kanske har jag fel i detta, jag hoppas, men tror tyvärr inte det. Det ska hur som helst bli gott att komma hem för en sak är säker som så..... Det är att det aldrig någonsin är så bra hemma som när man är borta! Skulle det vara så kan man väl alltid åka bort igen...

I Expressen står det idag om Ann Herbelein och boken "Det var inte mitt fel". Det är reportern Mats Olsson som har läst den och slås över hur det blivit i Sverige. Jag tänker inte referera artikeln utan du kan i stället läsa den här. Vad som slår mig är att det säkert inte bara är ett svenskt fenomen. Vi kan heller inte bara skylla på ungdomen eftersom det är lika utbrett bland gott vuxna individer. Det är nog kort och gott ett nutidsfenomen.

I en värld där alla ska varar kloka, vackra och framgångsrika finns det inte plats för misslyckande eller beteenden som är icke önskvärda. Vi måste nog ha någon annan att skylla på och här kanske ungdomarnas förklaringar blir lite väl genomskinliga ibland. Men det är klart att det inte är bättre att höra Svartenbrants ursäkter varför han är den han blivit.

Detta ska hur som helst bli kul att titta lite närmre på när vi väl är hemma i Sverige igen. Föresten måste jag nog ta och titta i boken från Herbelein. Jag får inviga Västerviks bibliotek redan under första veckan (har varit där och och tittat men blev inte imponerad).

Vädret idag blev bara sådär. Fortfarande kall nordanvind som tar sig in överallt även om man försöker finna lä och har tur och hinner ut i en kort stund av solsken. Det har varit just så idag. in och ut. Packa lite, sitta lite vid datorn, kollat på en måttligt bra skräckfilm och så stack vi ut och sprang en runda på sena eftermiddagen.

Efter det och duschen började Sivan i garderober och fann säkert en hel del kläder hon inte ens visste att hon hade. Jag satte fart på grillen och skrubbade ett par potatiser som lades i folie och därefter direkt på kolen. Det börjar bli trist och väldigt tomt i frysen vår, men nu är jag lugn. Vi kommer INTE behöva köpa kött här i Norge. På tisdag åker vi till Västervik för att sedan på onsdag morgon skriva kontrakt och betala en massa pengar. Vi blir då kvar över dagen för att framåt kvällen åka tillbaka till Norge igen. Sivan har en utbildningsdag på onsdagen.Då handlar vi så vi klarar en vecka till här!

Vi tar med oss kajakerna och så mycket som går in i bilen för att lämpa av när vi ändå är där. Jag misstänker nämligen att det kmmer bli problem med utrymmet i den lilla lastbilen vi hyrt och därmed får vi försöka tänka utrymmessmart.

Maten i kväll blev fläskkött, grillad tomat, kryddsmör och resterna av tzatzikin från i förrgår. Toppengott ihop. Till dessert (jag beslutade ikväll att vi ska försöka ha det på söndagarna) blev det vanlijglass, frusna blåbär, chokladsås och ugnsstekt banan. Sött och gott med en kopp kaffe till..

Nu tar vi kväll och hörs en annan dag.






UPDATE:
Ser att jag kanske skulle tagit kortet innan jag började äta och smetade ihop alltihop till en synligt osmaklig gröt, men det var faktiskt godast sådär!

17:de majmiddagen igår tillsammans med vännerna avlöpte lungt och stilla. Det var god mat och trevligt umgänge som vanligt. Männen i sällskapet var nyktra beroende på att värden hade vakt på jobbet sitt. Jag själv sympatiserade och körde därför. Vi kan spara oss till en annan gång och jag hoppas det blir ett långbesök när vi flyttat till Sverige. Då lovar vi god mat och massor av konjak!





Klockan var just inte mer än midnatt då vi var hemma och jag som fortfarande sliter av trötthet somnade på en gång. När jag sedan vaknade i morse stod katten Desmo på kudden och jamade uppfodrande. Jag trodde det var att han ville kela, men det var det inte. Han ville ha skinka och leverpastej den lille bortskämdingen.

Det är nämligen så att vi efter ett par dagar börjar dela på leverpastejen. Sivan som bara äter barnpastej (jag gör det inte alls) vill inte äta av min pastejoch då blir den säkert gammal och måste kastas. Därför delar jag sista biten med katten. Så, som vanligt fick han sin bit och jag var mer sugen på julskinka, så jag skar upp och åt det på min smörgås.

Det innebar att katt-token inte alls var förnöjd. Han har gått runt och tittat krävande på mig och jag är säker på att han menar att han är otättvist behandlad som inte får dela slutet på skinkan med mig. Precis som leverpastejen.





Idag har vi annars solsken. Det var nästan minusgrader inatt igen och vinden blåser ännu kraftigt från norr. Det är snart tio grader varmt och kanske, kanske vi kan sätta oss på baksidan i solen ett par timmar.





Vi hörs till kvällen om något vart att rapportera hänt!

Inför flytt och städ så letar vi i lådor och finner de mest märkliga och onödiga ting. Framför allt finner vi ett otroligt överflöd på elektroiska ting som kanske borde ha sålts, eller givits bort långt tidigare (det kanske inte ens borde ha blivit köpt?). Jag samlade ihop och lade det jag fann på spisen för ett kort. Vad efteråt kom på och som saknas på bild är två digitalkameror, en videokamera, en mp-3 spelare, ska vi sen räkna in det resterande så borde två tc-apparater varit med 4 datorer (två bärbara och två stationära) en dvd, en parabolbox, en scanner och två skrivare, möjligens tre om jag har laserskrivaren står kvar i någon gömma.Sivan har på det ett par bortslarvade usb-minnen som ligger på ett eller annat ställle.



Så är det idag att leva i den materialistaka världen. Man säger att "man kan ingenting ta med sig när man går", men i detta samlande så verkar det inte som man lever efter detta. Jag tror inte heller att vi är unika. Räkna vad DU har hemma!

För en tid sedan pratade du om en skrivare som var, ja, vi kan säga mindre bra! Jag har haft en (för andra gången) trådlös mus som var likadan. Jag tänkte bara visa en bild på hur en sak som inte fungerar kan se ut, t ex efter ett fall från många våningar upp som du nämnde. Eller som i detta fall.... en högerhäl mot mus-asfalt! Nu slipper jag den saken och är återigen helt lugn och fin..

God morgon hälsar HerrEriksson

Enligt Sivan är det helt normalt att Norska män (har jag förutfattade meningar om män nu) skjuter med dynamit för att fira Nationaldagen. Det förvånar mig inte eftersom allt tycks vara av kaliber... ju större (alternativt dyrare, eller glittrigare, guld, eller silvrigare) desto bättre. Det började med ett par kraftiga smällar strax efter sju och nu lade någon av ett par stycken till en bit bort.

Katten valde att för säkerhets skull lämna trygga stolen och gå för att gömma sig. Det gör nog jag med nu.



Intill vidare.. Ha det!

UPDATE:
Sivan som kom hem från jobbet och korrigerade sig själv med att det var kanoner fick sedan ta tillbaka det hela, På kvällens middag bekräftades att traditionen verkligen  var just DYNAMIT. Kanonerna är något som används i Oslo. Här kör man med bonnasmällar, dvs dynamit!

I går var det bartömning här hemma. Nu var det inte så allvarligt som det låter. Det blev en Kardhu för maten som apretiff. Sen till kvällen tog Sivan en Xanté, medan jag fick en liten av var i dom övriga flaskorna. Gott och precis lagom på en hel kväll. Idag kör vi bil och står över alkoholen på Norges nationaldag.

I går satt både Sivan och jag och tittade på Så ska det låta. Det var ett tag sedan jag gjorde det och att vi nu återigen fastnade där berodde på att vår tv har upphört och att vi därmed är begränsade till pc-program. Detta beroende på att abonnemanget gick ut för någon vecka sedan och att vi då tänkte att vi gott kunde vara utan tv i två veckor.

En annan orsak till at jag inte tittat är att jag inte känt att de senaste veckornas artister roat mig. En fördel med datorn är att man kan spola när dom blir lite "jobbiga".
I går var en blandad kväll. Tvillingbröderna Rongedal som på ett sätt är duktiga, tar ut svängarna och bjuder på sig själva. Men som också kan bli lite för mycket med yviga gester och ljusa röster som nästan går upp i falsett ibland.

Så var det Jill Johnsson som har en jättefin sångröst men lite trist med sin country. Då blir det toppen i ett program där hon "måste" sjunga även andras matrial. Lite som Cher som aldrig gått riktigt hem med sitt eget, men som är fina fena på andras låtar.

Sist men inte minst ( i detta sällskapet) hade vi Barbro Svensson, LillBabs! Kvinnan som den 9 mars fyllde sjuttio år. Hur gammal hon egentligen är, det vet vi inte eftersom hon bara ställde sig upp en gång för att sjunga. Men minnet har hon kvar och texterna satt som dom skulle. Visst lät det lite på kanten någon gång, men det har det ju alltid gjort med henne. Personligen tycker jag hon fick med berömt godkänt!

Så sammafattningsvis var det en bra kväll och återigen slås jag av hur Sverige lyckats med att få "alla" att vilja var med i programet. Det gör att det blir god underhålning för många åldrar. Vi ser fram emot en fortsättning!

I dag står vi upp tidigt. Sivan ska på jobb ett par timmar (extra) och jag gör henne sällskap till frukostbordet. Det är en fin start på dagen. Ute är det grått och vått. Temperaturen är exakt 3,1 grader. Nästan minus med andra ord och det blåser som bara tusan.

Det är idag som det är dagen D. Dagen för alla norrmän (och andra med som bor i Norge). Dagen då man ska ha sommarkläder eller den traditionella folkdräkten. Stackars människor tänker jag.

Fast någonstans långt där inne tänker jag att det kanske är ett tecken på något? Att ta det lite lugnare och slappna av lite mer. Svänger vädret och går mot något bättre lovar jag att återkomma med en eller anna bild på tåget.

Om inte, ja, då blir det nog soffan och en film eller två idag...


God morgen på Er!

För två veckor sedan hände något för mig kul. För Norge i övrigt var det kanske inte lika kul. Det var butiken Jernia som tog nya grepp och öppnade på en söndag. Dom hade ledsnat på att hålla stängt alla helgdagar och speciellt nu i maj då det i Norge är halva månaden som är röd dag. Dom öppnade helt enkelt butiksdörrarna och sålde på en SÖNDAG!

Som du säkert läst här tidigare så är INGENTING, förutom bensinstationer och Plantasjen öppet på söndagar. Nu fick jag förklaringen på det för en tid sedan. Det är nämligen förbjudet i lag att ha öppet på söndagar. Söndagsfrid kallas det. Det är också orsaken till att man kunde ringa och klaga på grannen som spikade och sågade och som polisen kom och satte stopp för. Det finns dock ett undantag från söndsgsfridslagen. Det är butiker som säljer trädgårdssaker.

Ja kära läsare. Skratta inte, för det är sant. Det är därför Plantasjen kan hålla öppet och de andra tvingas hålla stängt. Det är säkert också en bidragande orsak till att Plantasjen (det stavas så här) får ett allt större utbud av saker som man inte helt förknippar med trädgårdsarbete.

Nu var det denna lag Jernia tänkte pröva sig på. De säljer beviseligen saker som kan användas i trädgården dom med. Ja, till och med rena trädgårdssaker. Nu var det inte så enkelt i alla fall. Både allmänheten (förhoppningsvis ett fåtal) och ett par ivriga politiker har polisanmält Jernia för brott mot söndagsfriden.

Jernia tar det hela med ro och hävdar att dom bara följer lagen och ser fram emot att få saken prövad.

Själv håller jag tummarna för att dom lyckas. Det är sällan av godo med så grava skillnader i att få förutsättningar att driva egen rörelse. Kaféer, bensinstationer och Plantasjen. Det är i stort det hela utbudet på en död (haha, skulle vart röd, men det blev nästan bättre med denna felstavning som var helt oavsiktlig) dag!



Vi säger därför .... HEJA JERNIA!

Det är gåbortkväll i morgon. Vi är återigen bjudna på middag. 17-majmiddag ;-)

Vi har bestämt att vi står för lite vin och så en tårta. Och som alla vet så blir en riktig marängtårta bättre dag nummer två. Sockret kryper upp och bananen är sötare än någonsin. Jag måste nog provsmaka lite!

Vi var tidigt på stan idag för att handla lite (butikerna och ALLT är stängt i morgon) och gå på banken för att föra över lite pengar till Sverige. Väl klara och på hemväg hade folk kommit på vilken dag det är idag och då var det så mycket trafik att det var nästan omöjligt att ta sig fram. Köer och återigen köer. Jag tror inte att den som aldrig varit i Norge och då kanske främst Hønefoss kan ana hur det ser ut med dess köer (dom finns dessutom varje dag från kl 14).

Det är så illa att Hønefoss används som avskräckande exempel på norska högskolor hur en dålig trafikplanering kan se ut. Trafikplanen (detta lär vara sant) motsvarar 1950 års trafiksituation och man har låst sig med trafikljuskorsningar och broar så det inte ser ut att finns något alternativ trots ett ständigt och jämnt utredande. Det var ett stickspår det!

Det är så att köera beror på att det är 17 maj i morgon. Norges nationaldag och en dag de allra flesta säger sig njuta av. Fast det är klart.... Dom säger i nästa andetag att man skulle ju gärna slippa att gå i tåget, att klä sig i det bästa man har, att slippa gå till frissan för att sätta upp håret och att sippa alla MÅSTE som finns i samband med detta.

En kollega till mig skulle förra året INTE sova efter jobbarnatt för hon var tvungen att gå och ordna håret innan hon skulle klämma sig i korsett och den traditionella norska folkdräkten. Sen var hon enligt egen uppgift TVUNGEN att gå i 17 majtåget. Sen var det alla MÅSTE efteråt och som avslutat med den traditionella 17 majmiddagen ute.

17 maj är nog fint att se men det har helt gått över styr i en nationalhysteri där alla är tvugna. Om du inte ställer upp är du inte med. Du sviker ditt land, din flagga, dina vänner och dina barn. Det verkar lite överdrivet. Att som svensk titta på kan vara lagom Då måste man inget och visst.... Det är väl kul att fira sitt land, men det kan gå till överdrift också!

I morgon är det i alla fall dags och därför säger vi.. HEJA NORGE!

Inte nog med att dom har fixat och donat på framsidan. I går morse vaknade Sivan och jag tidigt av oväsen på baksidan. När vi så småningom stod upp visade det sig att det var ett par män (som åkte i en stor lastbil) som höll på att plocka ner baracken som tillfälligt (ca 10 år tror Sivan) använts i väntan på att det skulle ordna sig med lokaler på annat vis.

Det vi vaknade av var när det tog ner takpannorna och Sivan ropade åt mig att komma och titta. Hos skrattade och sade att hon ALDRIG i hela sitt liv sett någon gå så sakta. Jag kom och tittade ochd det var sant. Det är inte så att vi försöker göra en historia bättre, utan mannen som gick med stuprännan under armen förflyttade sig långsammare än vad jag någonsin sett någon göra. Han såg ut som om han dopat sig med Nozinan eller något annat starkt lungnande, alternativt något narkosmedel.

När dom tagit ner barackens två takrännor tog dom sin lastbil och åkte iväg. Då var det mitt på förmiddagen. När dom sen, mitt på eftermiddagen kom tillbaka gav dom sig på själva byggnaden. Vår nyfikenhet var väckt och då och då tittade vi ut för att se vad som skedde där ute...

Det var ingenting som skedde! På nästan tre timmar fick dom bort fyra (4!!!) plankor ur den nedre raden innan dom gav upp och åkte igen. Idag kom dom inte förrän efter lunch. Då gick dom lös med sågen mitt på väggen. Stygg som jag är så fångade jag dom på bild. Mannen som håller stegen på den första bilden var den som gick så sakta. Nu växlade han mellan att hjälpa kollegan med att hålla i stegen och att vila (när han blev sliten tror jag),

Sen hann dom inget mer och nu när jag gick för at uppdatera mig så har dom åkt för dagen.

Då har det gått snart tre veckor sedan dom var här och mixtrade med brunnen och i tillägg lagade ett hål i backen utanför vårt fönster. Nu på morgonen kom det två lastbilar och svängde upp på framsidan. Det var asfaltsarbetare som skulle laga hålet som stått öppet med en liten reflexkon i ena änden.

Ur bilen strömmar fyra man och med redskapen i högsta hugg väntar dom ivrigt medan den femte backar in lastbilen för att släppa av en hög med asfalt. Så börjar jobbet. Två man rakar ut asfalten, en öserpå med spade och en yngre (för övrigt han som blev tröttast och var tvungen att sätta sig på brunnen och vila) tog kommandot och stod och dirigerade styrkorna (jag tror det var hans jobb för något annat gjorde han inte).

Ja, så mycket mer finns väl inte at säga för denna gång om backe och brunn. Vi bor kvar här i tretton dagar till och det är inte omöjligt att det blir ytterligare historier om detta.

Hinner jag på eftermiddagen ska jag fota backen i övrigt för att visa skicket. Den är en sorglig historia. Det tycker alla bilar!

Jag tror det är som dottern min säger. Det tar ett par dagar för medicinen att verka. Idag var jag lite allergisk igen när jag ätit frukost. Jag hade nämligen inte tagit tabletten som jag gjort de senaste tå dagarna. Så återigen tog jag den och på en halvtimme slutade näsan rinna. Skönt.

Vad som inte är skönt är däremot att jag blir så trött. Tydligen en vanlig biverkning av allergimedicin. Idag igen går jag ner för att väcka Sivan, men liggandes i sängen blir jag så trött att jag fort somnar om. Detta trots att ag var pigg ett par minuter innan. Märkligt, men vi får se om det går över.


Idag är planen inlines alternativt en liten tur ut till golfbanan för att slå ett par bollar. I övrigt inget!















Hörs!

Sivan har lämnat mig. I och för sig bara för en liten stund då hon är på byn och fikar/äter med en väninna. Det gör att jag får laga middag till mig själv (och hur kul är det på en skala?). Det var planerat tacos, men det är inget att laga ensam och till sig själv så i stället fick det bli skinka (julskinkan) även till middag. Det var nämligen skinksmörgås till lunch :-)



Nu blev det pasta, tomat, paprika, olivolja och vitlök ihoprört till en smet. Sen hade jag sådan lycka att jag fann lite riven parmensan i kylskåpet. Jag lider egentligen nu eftersom det är slut med nästan allt här hemma och jag har liten lust att handla här i Norge!

Idag blev det återigen sovmorgon. Klockan var nog halv nio innan Desmo, kattrackaren, kom in och väckte oss. Vi låg kvar en liten stund innan vi tog oss upp för att laga frukost. Efteråt satte vi oss vid varsin dator och läste innan vi kom på att vi skulle åka till stan. Det var behov av att köpa ny mp-3 spelare och vi hade funnit en (obetydligt dyrare) på konkurrentbutiken.




Nu har vi varsin likadan vilket gör det lättare att hantera musiken. Min nya är utprovad under löprundan och betyget blir godkänt, även om den gamla var bättre i ljudet!

Kvällen närmar sig och snart är Sivan hemma från jobbet. Det har blivit väldigt lite gjort idag, mest på grund av snuva/allergi där nästan all tig går åt till att torka snor. Nu har jag legat ett par timmar på soffan och surfat vilket var bra för snuva, men gjorde mig helt tät i näsan i stället. Dock bättre det då det inte ger mer skav!

Norsk tv ligger av en eller annan anledning nere i kväll. Kanske är det som hos lillasyster? någon har bränt norska flaggan eller varit öppet kritisk (det var inte jag i alla fall) och så har censuren slagot till. Tidigare kopplade jag datorn till tv:n och såg nyheterna. Kanske vi också ser en film sen, vi får se.

I frysen fann vi för ett litet tag sedan den sista julskinkan. Den tog jag upp för tining i går och nu ligger den i ugnen och bakas upp till 73 grader. Det är något som jag verkligen ser fram emot. Den görs färdig i kväll och så blir det julskinka på smörgås i morgon bitti. Gott, gott!



Just nu ligger jag på soffan och skriver. Brevid mig har jag en kopp kaffe och en skål hemgjorda popcorn. Det är gott, men det blir alltför sällan av att ta fram maskinen. I kväll blev det dock av. Nu släcker jag ner för kvällen.



God natt du läsare!

Så har jag återigen drabbats av förkylning i näsan. Nu är jag tämligen säker på att det är allergi eftersom det varit såhär, i varierande grad, i ett par veckor nu. Så på byn köpte jag allergitabletter, men det verkar vara tveksam effekt på dessa. Nu har jag tagit två och har fortfarande massor av snor som rinner och tårar i ögonen. Vi får se vad som sker!

 

Update: Det har bara blivit värre och värre. Det sista är att jag gått in och stängt dörren om mig. Jag har snart gjort slut på en halv hushållsrulle med papper och är precis sårig under näsan.

 

Idag har jag varit nere och ämnat in min nya kamera på reparation. Plötsligt var det så att den inte gick att stänga av. Eller om det var så att den inte gick att knäppa på. Det fanns hur som helst inget liv i den. Såklart trodde jag till en början att det var batteriet som var slut, men efter ett dygns laddning fick jag inse att det inte var så enkelt. Det återstod bara att ta med den ner till Elkjop där den var inköpt. Dom räknar med att behöva två veckor på sig. Om dom klarar det så hinner jag få den innan flytt, annars får vi se om Sivan kan hämta den när hon jobbar här nästa gång.

Tur i oturen har jag en till. Den gamla som jag först tänkte sälja men som fick bli kvar eftersom jag inte skulle få något för den. Dagens bilder är tagna med den och de blir toppenfina. Det enda är att den är lite långsammare än den nya.

Vad som också gått i stycker är min mp-3 spelare. Laddkontakten har gått sönder och eftersom den också används för att ladda spelaren får den nog ses ha gjort sitt. I stället går jag över till Ipod, då Sivan fick en sådan i present för något år sedan. Då kan vi köra samma system på musik, vilket underlättar.

 

Jag var ner och skulle köpa en, men såklart hade de ingen hemma :-(

 

Vår lille jägare, Desmo kom igår hem med något som ser ut som en skinntrasa. Nu när vi synar den närmre undrar vi om det inte är resterna av svansen på en ekorre? Vem vet? Vem vill veta? Han fångar tyvärr inte bara levande byten utan är lika lycklig (nästan i alla fall) om han finner en gammal självdöd trast som han kan leka med och låtsas jaga.

 

Nu ligger biten här på baksidan och den ska snart gå i soporna. För det är nämligen så att han kan få för sig att ta med bytet in och till och med komma upp i sängen, släpandes på det, för att visa vilken tuff och fin jägare han är.

 

Idag har vi också kollat upp med tullen om flytt och införsel. Det visade sig att det var blanketter som skulle fyllas i och så stannar man och överräcker dom vid gränsen. Sedan får man se om tullen vill gå igenom bilen eller om de litar på det som står i blanketterna. Alkoholen anses som eget förbruk och inte smuggel då man förutsätts ha det med för flytt, inte att köpa för vinning.

Blommor och trädgårdsplantor var heller inget bekymmer. Restrektioner fanns kring potatis och citrusfrukter, annars helt fritt fram. Glad blir Sivan då hon får med sig de flesta av blommorna vi kostat på och planterat i trädgården.

Bifogar ett par nytagna foton från rabatten (barskåpet har varit med förut)

 

 

Idag har jag tagit med mig datorn ut i trädgården. Snuvan verkar inte bli värre av det och eftersom det nu är eftermiddag så har solen värmt upp så det går att sitta ute. Det enda är att det är väldigt svårt att se på skärmen vad som skrivs. De nya skärmarna är så väldigt blanka jämfört med de gamla

Sivan har målat färdigt den röda väggen och har nu börjat skrapa lister. Hon har också putsat fönstren här i vardagsrummet medan jag skruvar isär möbler och bokhyllor. Det närmar sig så sakteligen flytt (känns så i allafall).



För övrigt är det fortsatt iskallt här. 14 grader plus och nordanvind. Nu relativt stilla från att ha varit riktig höststrom i morse.
Nu har dom lovat varmare väder till i morgon så vi håller tummarna. I så fall blir det golfbanepremiär.

I går var vi ute och premiärpaddlade. Det var trist väder, men framåt lunch lättade det lite, så jag packade mat, spritkök, kaffe, filtar och lite godis och så for vi iväg. Vi han bara ut till det stället vi tänkte lägga i på så hade den lilla solstrimma nästan försvunnit.

Vi hade ca en timmes paddling till en liten fin udde där vi varit förut. Här hade vi tänkt laga lunch och ligga och slappa lite. Väl där så sklulle jag kliva ur kajaken men är så olycklig att min paddel (som jag har som stöd) glider iväg samtidigt som en våg tippar kajaken. Eftersom jag sitter högt på kanten har jag ignen chans utan glider ner i vattnet. Kallt, kallt, kallt men jag överlevde.

Maten lagades snabbt i ordning och då kom regnet. Det är andra gången på rad som vi sitter på samma udde och ska äta då det kommer regn. Det var som tur vara bara ett litet lätt duggregn.Hur som helst så var maten god och vi packade därefter ihop för att åka hemåt.

Själv hade jag inget ombyte och höll på at bli ganska kall.Shortsen var inte mycket att göra åt, medan tröjan däremot åkte av till förmån för Sivans fleecetröja. De som känner oss kan ju ana hur jag såg ut i den tröjan! Liten är bara förnamnet! Varm blev jag dock och hem kom vi. Vi hade gjort årets första både paddeltur och dopp i ett. Härligt!



Bilderna ser lite märkliga ut då jag tydligen varit på någon inställning på kameran. Lovar bättring!

Idag är det pingst! Ja, jag vet att det inte är så i Sverige men i Norge är helg, helg. Det innebär som vanligt att ALLT är stängt. Helgen började egentligen i fredags, men redan på måndagen, tisdagen fick vi se notiser i tidningen om diverse inrättningar som tog ut lite extra ledigt.

Man har hamnat i något märkligt här där det ALLTID ska plockas ute lite extra ledighetsdagar så fort det inträffar en helgdag mitt i veckan. Man har det tyvärr så gott ställt att det inte anses viktigt att få med de arbetsdagarna. Man tar ut någon form av ledigt och så blir ytterligare fler butiker och företag stängda. Om jag sedan får gissa så ska den förtjänsten tas igen någonstans och det är därför till vis del priserna ser ut som de gör här till lands.

Vi börjar hur som helst lära oss att handla allt vi behöver till helgen. Mjölk, bröd, ost, potatis och grönsaker. Har man bara det så klarar man en lång helg hur bra som helst.

I ett ganska traditionellt och manligt konservativt land där kvinnor sköter hemmet och männen jobbar och tittar på fotboll finner vi årets trend. Utegrillen!

I denna prylgalna och statusfixerade del av världen har så tiden kommit till trädgården. Fast det är klart att man inte borde förvånas. Alla årstider ska man försöka slå i oss att vi bara måste ha olika saker. Nu hänvänder man sig till männen och talar om att deras kvinnor behöver hjälp i trädgården man hänvisar ochså till traditioner där mannen är, som man kallar det "kung" eller "chef" över grillningen. Sen ser man då en man i de mitten av trettio-förtio som står vi en gigantisk grill iklädd förkläde.

På grillen ligger 2-3-4 sorters olika kött och så är det paprika, tomater, lök, aubergine, ost och svampar. Allt får plats och ingen uppgift är för svår för kungen! Trots att han aldrig någonsin lagar mat annars. Märkligt!

Att sedan någon står inne och gör i ordning det ha ska grilla såsom marinad, sås, potatis och sallad, det nämner man inte. Mannen är kung och det är han som förtjänar berömmet!

De grillar som säljs här är numera Weber som kolgrill. Dyr och något att skryta med. Men mest reklam läggs det på stora jättegrilar med gas. Så stora att man i alla fall kan helgrilla ett lamm på dom. Dessutom ska det vara stora bänkar på sidorna. Där då med vatten som är draget och en rejäl diskho. Priset då? Ja, det ligger på mellan 10-30 000.

Det innebär att det återigen är dags för mat och grillen står och värmer. Blandad mat då det blir allt mer tomt i frysen vår. Därför blir det grillspett i kväll med ris och tomatsallad.

Dagen annars var som förväntat. Det var varmt och solen sken som i går. Vi hoppas det håller i sig för nu är kajakerna framme och iordnngstädade. Det skedde under övervakning av den lille besten.



Eftersom jag var ordentlig och vaxade dom i höstas innan dom ställdes undan var det lätt att få dom fina igen.'



Som vanligt kan jag inte låta bli att lägga upp en matbild. Det var lunchen som blev tzatziki från igår, med solvarma tomater, färskt bröd och stekt, lufttorkad skinka. Lätt och jättegott!




Sen blir det en bild på en helikopter. En ny störe helgul sak som dammade något aldeles förfärligt. Desmo och jag gick för att ta ett par bilder och såklart skulle han tuffa sig. Gick fram och lade sig under och där skulle han ligga. Tokern!

Idag har vi nästan arton grader i skuggan så långt. Det är en sommarvärme såsom det brukar kunna vara i maj när det blir värmebölja. Eftersom det blev sent igår i alla fall (full packe med skravling, öl och bakad potatis med smör, majs och skinka på väg hem) så tog vi lite sovmorgon. Vi har idag lovat att vattna grannens hund då de ärpå Tusenfryd (Norges svar på Gröna Lund) som ligger någon mil utanför Oslo.

Själva ska vi på stan för att se om det är något öppet. Som vanligt missade vi at röda dagar är röda dagar i detta land och att inget öppnar förrän tidigast på tisdag. Vi håller tummarna för kattens skull.

Bifogar någon bild från igår kväll...

Så  har jag gjort mina 7 nätter enligt det nya schemat. Slitsamt, men nu tröstar jag mig med att vara långledig i nästan fjorton dagar.  Vi firar kvällen med grillmat i trädgården. Solsken och en gin och tonic. Kan inte bli bättre!

Efteråt ska vi gå ner på ett av stadens få ställen med uteservering i solen.Vi ska träffa ett par goda vänner på en öl eller två. Men eftersom jag inte sovit mer än tre timmar idag så blir det nog tidig kväll. Vi satsar på att komma upp tidigt och ta vara på solskenet och värmen i stället.

När vi inte springer eller åker inlines tar vi som regel en kvällspromenad. I alla fall om det är fint väder.

Ikväll fick vi denna krabaten med en bit på turen.

Flytten närmar sig med stormsteg och det är tusen saker som ska hinnas. Sivan håller på att måla den röda väggen i vardagsrummet och själv skapar jag mail till mäklare och bank. Vi har kommit på att vi skulle behöva flytta en vecka tidigare.

Det beror på att vi tydligen måste till banken innan vi får nycklarna (skriva på papper) och eftersom vi åker på sena eftermiddag den 30/5 så kommer troligen banken vara stängd (kl 03 på natten). Veckan efteråt går inte för då är Sivan tillbaka i Norge igen. Ha, ha, det innebär att jag kan måla och tapetsera samt möblera som jag vill.

Nu håller vi alltså tummarna för att detta är genomförbart och att vi i så fall hinner få till både vatten och el och så vi då också kan övernatta en natt.

Nu går jag snart iväg för att jobba den sista natten på ett tag. Långledighet på 14 dagar hägrar. Det är fortsatt sommar och det ska hålla i sig över helgen. Det innebär troligen paddling och uteliv. Bilder kommer i så fall!

Idag vaknade jag redan efter tre timmars sömn. Det gjorde inte så mycket eftersom jag redan hade förberett Sivan på att jag tänkte stå upp ett par timmar och sedan lägga mig igen lite senare. Så sagt och gjort. Upp och laga frukost och sedan ut på baksidan i vår miniträdgård för att njuta solen. Det var varmt! Riktigt varmt. Som en het sommardag och när jag satt där med svetten rinnande både här och där så mindes jag förra årets sommar. Sommaren som uteblev helt.

Vi håller tummarna för att sommaren blir bättre i år och då speciellt som nyblivna husägare med en liten täppa som ska ställas med. Likaså att vi får varmt i vattnet och massor av sol på våra tänkta kajakfärder i Västerviksskärgården.

Efter ett par timmar i solen var det  dags att gå in  och duscha för att sedan krypa ner och sova. Sivan återgick i sitt examensarbete och jag somande bums. Grannflickan var här och knackade på, bara en liten stund senare, men då sov jag redan tugnt.

Nu har vi varit på en promenad och därpå ätit lite av den gångna veckans rester. Det blev också ute i solen som är sådär härligt kvällsvarm. Nu är det dags för ytterligare en timme i sängen innan det dras iväg på jobbet igen.

Ja, gott folk. Det var väl i stort sett det hela som sker när jag har jobbarvecka.

Det senaste dygnet har inte mycket skett. Avslutad nattvecka gjorde att jag sov halva dagen igår. Vi var på byn och köpte återigen ett halsband åt katten. Undrar hur och vad han gör då dom försvinner hela tiden. Vi var på juvelbutiken och så skulle jag gå och klippa mig. Jag har inte gjort det på två månader så jag såg förfärlig ut. Det besöket blev dock uppskjutet till idag eftersom det var lång kö där.

Idag har vi åkt inlines, varit hos den kurdiske frisören, sutttit i trädgården på vanliga småstolar (eftersom våra trädgårdsmöbler är sålda) och ätit lunch. Jag har varit på jobbet och pratat framtid och Sivan sliter med ett examensarbete som ska vara inne i morgon (stackaren).

Just nu väntar jag på att kvällsmaten ska bli klar. Det blir lasagne, något vi inte äter så ofta. Det märks att vi närmar oss flytt. Det blir alltmer tomt i frysen och hemska tanke... Tänk om vi behöver gå och handla norsk mat :-)

Det kommer återigen larmrapporter om den snuskiga kötthanteringen här till lands. Så inte får det mig att jubla vid tanken på att handla här och dessutom behöva äta detsamma.

Nu är det mat och sedan ska jag sova en timme eller två. Det blir skönt det.

God natt!

till vår far som enligt obekräftade källor kommit hem.

Jag hör av mig lite senare, alternativt i morgon (om du läser detta under kvällen).

Sjömansbiff!

Jag tänkte inte gå djupare än så in på ämnet....


Jag tror aldrig Sivan har ätit det så om någon timme är det premiär.


Update:
Väldigt gott, tyckte både Sivan och jag!

Enligt de två tidningarna Eskilstuna-Kuriren och Sördermalands Nyheter gick pridegalan som hölls i Eskilstuna under helgeni stort sett bra. Tidningarna rapporterar om en mindre folkfest, men samtidigt att den nazistiska/rasistiska gruppen Svenska Motståndsrörelsen slog till igen. Ett trettiotal medlemmar lär ha samlats för att protestera mot galan. Möjligen också för att orsaka bråk och att värva missnöja anhängare.

Nu gick det hela bra då polisen snabbt slog till och förflyttade orosmakarna till annan plats. Det var bra.

Vad som inte är lika bra, eller direkt oroande är att det verkar vara en god del av Eskilstunas invånare som stöttar Svenska Motståndsrörelsen och andra likartade organisationer. När jag läser insändarna kring temat så verkar merparten av de som skrivit sympatisera med de främlingsfietliga. Då främst genom att hävda att om inte pridedeltagarna varit där så hade det inte hänt. Likaså att de aldrig borde fått tillstånd.

Detta är tyvärr inte första gången det händer i Eskilstuna. Varje gång de främlingsfientliga varit ute och det blvit oroligheter eller bråk så tycks de skrivande massorna i staden lägga skulden på någon annan. En skribent påpekar Nyköpings invånare där man skramlat med nycklar för att visa sitt missnöje över dessa organisationer. Då dyker det plötsigt upp en hel grupp arga medborgare som menar att det är nyckelskramlarna som orsakar bråk och skämmer ut sig.

Detta är enligt mig problemet och som en del väljer att inte se (dvs blundar för) Idag handlar de rasistiska organisationerna om invandrare. För tusan! Vi har just inte haft invandrare på 40 år. Vi har flyktingar.
- Rika flyktingar med gott om pengar säger du.

-Ja, det är möjligt säger jag.
Men sedan när, började terror välja folk med tunn plånbok, eller som lever i missär. Ovsett det handlar om bomber eller skjutvapen så drabbas alla av terrorn. Kanske till och med att de rika drabbas oftare då deras öden mer hamnar i tidningar och på nyheterna. Menar du att de som har pengar inte ska få komma för att inte alla har den möjligheten?

Idag handlade det också om hmosexuella som rasisterna vill ha bort. Vem är det som ska bort i morgon. Du? Jag? Dina föräldrar eller mina barn? De förståndshandikappade, eller de kroniskt sjuka? De fattiga, eller de som inte är precis som vi, dvs avvikare?

För det är just här de rasistiska organisationerna alltid har gjort sina utspel. De värvar medlemar genom en lögn om sin egen förträfflighet och storhet och slår sedan mot alla som inte är som oss.

Du vet! Vi som är normala!

Jag kan bara beklaga att världens rikaste land inte anser sig ha råd att driva en humanistisk flyktingpolitik. I alla fall inte om man röstar på Siv Jensen och Fremskrittspartiet. I helgen har de landsmöte och återigen får deras sanningar komma till uttryck i dagsaviser och tv. Den bygger på att flyktingar är rikingar och som bäst hjälps genom att dom får stanna hemma i eget land. Att mljproblemen inte är människoorsakade utan går över av sig sjlv om v bra tar det med ro.

De hävdar att man ska bli mer folk i kommunal och statlig sjukvård och att ALL administration ska minska. Det ska bli billigare att resa, lägre moms på bilar och billigare bensin. I tillägg ska bomstationer reduceras och vägarnas standard förbättras. Hur ska man då finansiera detta? Jo genom att sänka skatten och avskaffa förmögenhetsskatten för de som tjänar allra mest.

Siv Jensen som övertog efter Karl I Hagen har en obehaglig framtoning genom att vara väldigt aggresiv och raljerande. Hon lägger fram de sanningar hon vill och väljer att förtiga annat. Likaså blir hon ytterst obehaglig när hon blir pressad och hänger sig då åt uttryck som "folk flest". Med det menar hon just det opreciserade antalet människor som finns runt oss. Hon gör sig helt enkelt till folkets taleskvinna genom att säga att "folk flest vill"!

Siv Jensen blev i helgen omvald till partiledare för Fremskrittspartiet för en ny peroiod. Jag kan bara beklaga. Både norsk politik och Norge som land. Siv Jensen och Fremskrittspartiet är pinsamma!

Löprundorna är nu etablerade som en varannandags aktivitet och idag åkte rollerbladsen/inlines fram. Sivan jobbade så det blev bara en kort tur på 45 minuter och med god musik på örat.

Cantuccini


En perfekt present tillsammans med en flaska Vin Santo som skorporna ska doppas i.


Cirka 40 skorpor, tid 50 minuter

200 g flagad eller hackad mandel och/eller hackad mörk choklad
3 ägg
3 dl socker
1 msk vanillinsocker
1 krm salt
rivet skal av en citron
6½-7 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver smör


Rosta mandeln i torr stekpanna så den får lite färg (eller hacka chokladen).
Häll äggulor, socker och vanillinsocker i en skål och blanda väl. Vispa
äggvitorna och saltet till hårt skum som försiktigt vänds ner i omgångar i
äggblandningen. Blanda vetemjöl och bakpulver.

Tillsätt rivet citronskal och mandel och/eller choklad i mjölblandningen.
Arbeta ihop alltsammans till en smidig deg. Dela den på mitten och rulla
ut till två tjocka längder. Lägg dem på en smord plåt och grädda på 175 grader
i ca 35 minuter.


Tag ut plåten och skär längderna i bitar, cirka en och en halv centimeter
breda, på diagonalen. Låt svalna och lägg i tättslutande burk.


Bör avnjutas en kväll tillsammans med goda vänner!
Bon appëtit

När jag vaknat idag så hann jag bara äta frukost innan Sivan, min kära vän skulle ha med mig ut i solen. Därmed fick jag klä på mig och föja med henne. Ut i solen och jag hann bara sätta mig så hände det något. Jag började nysa något sinnessjukt och så kom snoret. Med det kom också de sprutande nysningarna.

Det har runnit och runnit. Jag har fräst i papper och jag har fräst ut snor i luften. Bäst att tillägga att det sista hände när jag var ute på en promenad. Jag fick helt enkelt köra den gamla metoden Ett finger över ena näsborren och så.... bara blåsa ut så mycket det går genom den andra.

Eftersom vi inte är perfekta i min familj och det finns allergier så anar jag att det kan vara något sådant. Det får bli att pröva med en allergitablett .

Annars tittar jag på Stjärnorna på slottet och noterar återigen. Arja Saijonmaa är en ståtlig och flott dame!

Rapport kom idag igen om riksväg 16 genom landet. En meter djupa sprickor och flera meter långa. Vägen har helt frakturerat och håller på att falla ner i diket. <Detta är tyvärr bara an av många vägar som håller på att gå i upplösning i landet. Lastbilschaufförerna åker gärna många mils omväg genom Sverige för egen säkerhets skull.

De pengar som staten skjuter till årligen räcker inte ens till det vanliga underhållet. Man har räknat på att det kommer ta landet 100 år att uppnå acceptabel standard på europavägarna och när då övriga skulle nå samma standard, det kan vi bara gissa (om det överhuvutaget är möjligt att det skulle ske).

Flertalet stora vägar lider av samma problem. Vägkanter som håller på att falla ner i diket, stora hål som ödelägger bilar som kör ner i dessa. På vägen utanför våran by körde en dag nästan tio bilar punktering på ett antal hål så stora att bildäcken smällde ner och skjöt hål på däcken.

Vad säger då Vegvesendet? Inte mer än att de norska vägarna inte alls är farliga. Det gäller bara att anpassa farten och så sätter dom varningsskylt och sänker farten till 30 km i timmen, på riksvägarna!!!



I tillägg kommer man höja avgiften för att köra förbi bomstationerna i Oslo. 25 NOK per gång och maxpris blir 60 NOk per dag. Mellan Hønefoss och Oslo pratar men om 4 framtida bomstationer. Priset blir ca 20 kr per station och att pendla dagligen då blir en kostsam affär.

Man reagera mest på att fordonsskatt och bensinskatt varken brukas till vägar,utbyggd kollektivtrafik, bilar eller miljön. Utan i tillägg ska det överallt betalas bomavgifter för att bekosta något. Ett märkligt fenomen som de flesta dock stillatigande tycks acceptera utan att ifrågasätta. Troligen på grund av att bomstationer och avgifter är en gammal tradition.

Bomstationer och vägtullar, en aldrig sinande mjölkko.

När jag stod ute och pratade med grannen kommer hans fru och sticker denna skål i handen på mig. Det är någon slags finsk kräm med en eller annan frukt (kanske det var lingon/tyttebær) i. Jag återkommer om jag får reda på ingridienserna.



Det var i alla fall rätt så gott med lite socker och mjölk till!

I förrgår började jag jobba igen. Det innebär att jag nu har fyra nätter i rad för att sen vara ledig en och där på återigen jobba tre. Lite tufft schema, men jag tröstar mig med att det är tillfälligt för maj månad. När vi sedan kommer in i juni blir det bara några få nätter innan jag går på semester fram till slutet på juli. Det ser jag fram emot.

Det är såklart lite trist att ligga och sova när det som idag är fint väder ute. Men det är ju inte bättre att stå på jobbet när solen skiner och man anar att det är varmt och skönt. Jag kan trösta mig med att jag nu har  sju timmar innan jag ska vara på jobbet igen.

I går kväll var vi bortbjudna på kaffe hos grannen vår, de finska. Det var väl inte så märkligt eftersom vi umgås något i stort sett varje vecka. Vad som däremot var märkvärdigt var att dom ville bjuda på sockerdoppade munkar.

Vad är det för märkvärdigt med det undrar du svenska läsare. Är du norsk så ser du nog lite nyfiken ut och frågar..
Munkar? -Vad är det?

Det finns nämligen inte munkar att köpa i Norge. I alla fall inte vad jag vet och när vi åt det på jobbet för något år sedan hade ingen hört talas om det. Så här ska jag berätta.

Munkar är, eller kan vara en vanlig bulldeg som man snurrar tills det blir en ring. Den ska sedan kokas i olja, friteras tills den är färdig. Då tas den upp och doppas i strösocker. Det är sött, lite kladdigt, färskt med mycket smak och otroligt gott.

Jag kan verkligen anbefalla den som aldrig provat att göra det. En länk till recept/oppskrift finner du här.

Så här goda såg grannens/naboens ut innan dom slank ner i magen min.





Vi säger tack och kommer gärna åter på munkfest en annan gång. Gärna i Finland då!

Igår blev det plötsligt ett genombrott på bloggandet. När jag i går kväll roade mig med att titta hur många besökare jag hade haft så slog diagramet i taket. Plötsligt hade jag mer än femdubblat mitt besökarantal.

Självklart så undrade jag vad det berodde på och det enda jag kan komma på med ledning av min sida är intresse för russebussarna och Tryvann. Det vara bara en kommentar på mitt inlägg och det var en snill norsk jenta som menade att det inte gällde alla russ att ha så snuskigt pengasjukt påkostade bilar. Sedan visar min nya besökskarta också att de flesta beökar kommer från Norge och då hela landet.

Idag har bloggen skjutit ytterligare lite upp med antal besökare men stämmer min tes så bör den sjunka tillbaka något under morgondagen. Tyvärr fårjag väl säga för visst är det kul att skriva för många besökare.

Jag är så trött. Trött på den eviga exponeringen på trendgurun, stylisten, make up artisten  och hårfixaren Jan Thomas. Trött på att se honom i tidingar, på tv och att höra honom i radion. Trött på att han ska vara medias expert på precis allt. Från hår, till rynkor och plötsligt håravfall. Ska man prata om kändisar är det Jan Thomas som vet. Ska man prata innefolket är det Jan Thomas som vet hur du ska se ut, vad du ska ha på dig och hur du ska föra dig.


Tänk att man fortfarande år 2008 låter sig imponeras av en människa som kommer hem från USA och berättar hur vi andra ska leva, se ut  och göra.

För ett par dygn sedan skulle min far underkasta sig en större operation. Det var bestämt långt innan så själva operatioen i sig var nog inte så mycket att orda om. Det var/är en alldeles vanlig rutinoperation som görs många,många gånger per dag i landet. Den är till och med så vanlig att när folk pratar om den så är det lite som om man förr eller senare i livet måste utsätta sig för den. Dessutom säger "alla" att det blir så otriligt bra efteråt.

Hur har det då gott? Jo, operationen har tydligen gått bra och om det blir så bra efteråt, det får vi se om en vecka, månad och ett år. För det som i tidningen eller via bekanta låter så enkelt kräver egentligen massor av träning och rehabilitering.

Vägen tillbaka är ofta kantad av betydligt mer slit än vad det pratas om. Eller som min far sade på tredje dagen efter operation... Är orkeslös!!!

Det är inte så märkligt tycker jag. Vi önskar därför en god bedring som man säger här!

I går när vi hade varit ute och sprungit (igen!)och nästan var hemma, så satt det en flicka på huk och kelade med en katt. Katten var en tonåring och sådär söt som unga katter bara är, även om det är bondkatter. Sivan frågade hövligt om det var hennes katt, men hon sade att det var en katt som verkade vara lite vilsen på var han bodde. Den gångna natten hade den övernattat i hennes trappuppgång.

Katten var kelen och den var lite tunn, men inte alls utmärglad. Sivan fick för sig att den skulle bli med hem för att hälsa på vår odåga, Desmo, vilket jag sade absolut nej till. Dels trodde jag inte det skulle fungera eftersom katter normalt inte är flockdjur, utan mer revirdjur. Sen ville jag inte riskera att ha honom springande utanför oss.

Idag när Sivan skulle åka bort så var kattungen återigen utanför. Desmo visade sig inte alls vara aggresiv utan mer lekfullt reserverad. Sivan åkte till slut iväg, medan jag gick lite fram och tillbaka och kikade vad dom två höll på med. Dom verkade ha det gott ihop och fortsatte ha sällskap i närområdet.

Jag satt sen vid datorn och hörde en katt som knorrrade lite och gick ut för att titta. Det fanns inga katter. Det knorrade igen och då jag följde ljudet så visade det sig att vi hade två katter inne. En abbysiner (vår lille knäppgök)och en bondkatt. Då hade dom troligen bestämt sig för att gå in då jag kort lämnade dörren öppen och obevakad.

Efter diverse husesyn gick så den yngste av dom till slut upp i vardagsrummet. Tog en utforskarrunda och sjönk sen ner på fårskinnet vi köpte på IKEA till våra egna katter (och som ingen av dom använde). Där sträckte han ut sig och sade godnatt. Nu har han legat där och sovit i nästan två timmar medans Desmo ligger i sin stol.

Jag måste snart få ut honom på något sätt innan Sivan kommer hem. Hon blir säkert galen om hon får se katten som inte inte fick ta med sig hem, ligga på fällen och sova. För trots att han är oemotståndlig och fin så kan han inte bo här. Det räcker med en tänker jag, även om man är väldigt glad i möjliga sorters djur.

Då jag först kom till Norge och fick se min första likbil trodde jag det var ett skämt. Men det var det inte.

Här till lands har vad jag har sett och tror ALLA likbilar ett kors på taket. Hur det går om man är muslim, eller av någon annan religion, det vet jag inte, men jag antar att man i så fall får ombesörja sin egen (nja, kanske inte sin egen då) förflyttning från (som det är jag ser det) sjukhus till begravningsbyrå och därifrån vidare till begravningsplats.


Skick och seder kan vara vitt olika, trots att de geografiska avstånden inte är långa.



Nu är det dags att väcka min levnadskamrat

//Ciao

Första maj är nog mest sedd som arbetarrörelsens högtidsdag. Den är internationell och firas i stort sett över hela världen. Den firas på initiativ av Andra Internationalen, en socialistisk organisation, bildad i Paris 1809 genom en sammanslutning av olika europeiska socialdemokratiska organisationer.

Grunden till just första maj är Haymarketmassakern 1886 då ett antal strejkande arbetare i Chicago demonstrerade för 8 timmars arbetsdag på torget Haymarket. 200 poliser ingrep och då kastar någon in en bomb. I kaoset som uppstod började demonstranter och poliser att  beskjuta varandra. Massor av poliser, såväl som demonstranter skadades allvarligt.

I efterförloppet greps åtta demonstranter och åtalades. De fälldes och fyra av de dömda hängdes senare. Målet togs dock upp igen senare fann man att det egentligen inte fanns några bevis för att de dömda var skyldiga.

I Sverige var första maj-demonstrationen som störst under 1900-talets början då man främst demonstrerade för den fria rösträtten. Allmän rösträtt för män infördes fullt ut 1909 och för kvinnor 1921. Men först 1945 fick de som levde på fattigvård (socialbidrag) eller som befann sig i konkurstillstånd rösträtt i allmäna val.

Första maj är sedan 1939 en allmän helgdag i Sverige. Det var också fram till 2005 (då Sveriges Nationaldag blev helgdag) den enda allmäna helgdagen som inte hade koppling till kyrkan och religionen.

I ett tidigare inlägg berättade jag om de norska russen. De är motsvarigheten till våra svenska studenter. Bara med den skillnaden att dom är så mycket mer. Nu är det igång på allvar och altiviteterna ökar för att kilminera den 17 maj. Det innebär att det skrivs spaltmeter varje dag om vad de hittar på och om det man här kallar hærverk, fyll och sexuella övergrepp.

Det tänkte jag inte gå djupare in på utan i stället visa på en video jag fann i norska Dagbladet. Den handlar om russbussar som nu träffat i norska Tryvann, en årlig träff där man tydligen utser den flottaste bussen.

För den som har lite svårt med norskan kan jag berätta att man beräknar bussarnas pris på mellan 500 000 och
1 000 000. Spännande är att se den dyraste bussen, som ser för jäklig ut, men där man helt och hållet satsat på ett extremt ljudanlägg. Dessa bussar med sina högtalare på taket har en ljudkapacitet på en fullt modern konsert med någon av de stora banden. Dvs otroligt högt och ljudet når över en km.

Man säger i videon att i stort sett alla bussarna idag har egna elanläggningar för att driva dessa musikanläggningar och att ett sådant elverk räcker till för att driva 10 stycken medelstora lägenheter.

Jag säger som jag brukar... det finns för gott om pengar hos en del.

Att fira Valborg är en gammal tradition som vi ägnar oss åt i Sverige, Finland, Estland ,Lettland, Tjeckien och Tyskland. Det sker den 30 april eller 1 maj. Traditionen har uppstått genom Valborg (1710-1779) och som heligförklarades av påven år 1893. Kring detta bildades en kult där man trodde på och bekämpade häxor och onda andar genom att tända eldar.

Så småningom var det inte bara eldar utan man firade även Valborg med raketer och smällare. Tidigt i Norden firade man en äldre högtid som var kopplad till de döda och just denna natt på året ansågs gränsen mellan de levandes rike och de dödas vara svagast.

Firandet har under modern tid alltmer övergått till att bli en helg där man träffas och umgås, tyvärr också en helg då fylleriet är stort.

Av tradition är Valborgshelgen också den helg som svenska högskolor och universitet sätter på sig studentmössan.

Den 30 april är också idag Sveriges konungs födelsedag vilket också firas.

Trevlig helg önskas Er