Att hamna under kniven
För ett par dygn sedan skulle min far underkasta sig en större operation. Det var bestämt långt innan så själva operatioen i sig var nog inte så mycket att orda om. Det var/är en alldeles vanlig rutinoperation som görs många,många gånger per dag i landet. Den är till och med så vanlig att när folk pratar om den så är det lite som om man förr eller senare i livet måste utsätta sig för den. Dessutom säger "alla" att det blir så otriligt bra efteråt.
Hur har det då gott? Jo, operationen har tydligen gått bra och om det blir så bra efteråt, det får vi se om en vecka, månad och ett år. För det som i tidningen eller via bekanta låter så enkelt kräver egentligen massor av träning och rehabilitering.
Vägen tillbaka är ofta kantad av betydligt mer slit än vad det pratas om. Eller som min far sade på tredje dagen efter operation... Är orkeslös!!!
Det är inte så märkligt tycker jag. Vi önskar därför en god bedring som man säger här!
Hur har det då gott? Jo, operationen har tydligen gått bra och om det blir så bra efteråt, det får vi se om en vecka, månad och ett år. För det som i tidningen eller via bekanta låter så enkelt kräver egentligen massor av träning och rehabilitering.
Vägen tillbaka är ofta kantad av betydligt mer slit än vad det pratas om. Eller som min far sade på tredje dagen efter operation... Är orkeslös!!!
Det är inte så märkligt tycker jag. Vi önskar därför en god bedring som man säger här!
Kommentarer
Trackback