Aktivt uteliv

Jag har tidigare pratat om den norska rean som infallet två gånger om året. Då är det först halva ordinarie reapriset vecka ett. Sedan halveras reapriset med 50 % fram till dess att allt är utsålt. Det är rea två gånger per år. Höst och vår då hela lagret skiftas. Det är då ALLT gammalt som ska bort.

Idag har jag varit runt på ett antal klädbutiker. Alla hade stora skyltar om rea, både utanför och inne i butiken. Vad är detta då? Jo alltför ofta är det 10% eller 20% och då på redan billiga varor för 100-150 kronor. Det vill säga 10-20 kronors rabatt! Hos vem väcker detta intresse?

Jag handlar varje månad sport och frifuftsartiklar för ett antal kronor och ser att dessa butiker är de allra värsta. Idag fann jag en PEAK-jacka som man hävdar ordinarie pris är nästan 7000 kr och nu begär man 4500. DET var nog vad jackan egentligen kostade. Jag har tyvärr en stark känsla av att just sportbutiker "saltar" priserna för att sedan ge ett pangerbjudande som egentligen är ungefär vad sakens pris borde vara. Jag som reser i två länder ser detta, gång på gång och framför allt är det i svenska sportbutiker (även om jag tror att dom norska också fuskar).

Vad som är nästan ännu värre är de utförsäljningar dom har. Idag var det Team Sportia som hade smällt upp tre stativ med extrarea. Här var det helva ordinareipriset, men vad var det för varor? Jo rena skiten. Billiga produkter av låg kvalité i modeller och storlekar som torde vara omöjligt att sälja till ordinarie pris, även om det är billigt. Jag tror kort och gott att vi kan konstatera att det är saker som blivit fel. Saker som inte gick att sälja, som ingen ville ha, även fast det var extra billigt.

Nej, vi konsumenter kan bara beklaga detta och tvyärr ser jag folk som går på det. Låt i stället skiten ligga så tvingas handlarna till att beställa bättre produkter och ha bättre priser. Rea kommer såklart återigen bli rea om vi inte springer benen av oss efter dessa 10 och 20 kronersrabatter...

Så var jag återigen hemma. Ensam då Sivan är kvar i Norge i ytterligare 9 veckor på grund av studier. Även om det inte är detsamma att vara hemma i ett stort, tomt och tyst hus är det ändå så mycket bättre än att vara på resefot och bo två stycken på 20 kvadratmeter.

Resan gick utan problem och när klockan var strax över tolv stod jag på statoil i Göteborg för att träffa Jocke som hade ett par Vans snowboardboots till salu. Han hävdade att dom varit i bruk en vecka under förra året och det såg dom ut för. Toppenfina! Trots det så vet jag ju efter att ha kikat runt i annonser att sådana ting aldrig varit i bruk mer än en vecka, det oavsett hur jäkliga de ser ut :-)


Har boots, snowboard. Nu fattas bara snön!

Desmo, katten hämtades upp vid fem och då ingen var i kattstallet gick jag in och innanför dörrren ropade jag lite tyst på katta. Direkt hörde jag en dunk från hörnet (när han hoppade ner från bänken och gick till burdörren) och en  högljudd hälsningssignal. Väl hemma så har han som vanligt varit tätt intill. Kelar och spinner och tycks njuta oerhört, både av mig och att vara hemma. Såklart var grannfröken snart nog här och idag har dom två¨tillsammans upptäckt vårvärlden ute.

För det är verkligen vår här på ett sätt. Trots att snön ligger decimeterdjupt på sina ställen så är det grönt där solen kommer åt. I rabatten har de första tre snödropparna kommit upp och hundratals andra är på väg. Själv är jag påväg ner på stan. Det är lite småsaker som ska ordnas och samtidigt kan jag passa på att vara lite ute i solen.

Vi hörs


Knall blå himmel

Så är i princip denna arbetsperiod slut. En natt kvar och sedan bär det hemåt direkt i morgon bittt. Det innebär att jag om bara ett par minuter ska sova en stund. Snowboardbootsen har hittats och de ska jag titta på i Göteborg i morgon. Priset? Ja, det hoppas jag blir ännu bättre!

Söndag är det återigen skridskor. Denna gång med planerat dopp med full utrustning i Gamlebyviken. Jag ska se om det går att få någon som tar kort på HerrE i vattnet (om jag inte fegar ur såklart). Det är normal träning att ta sig ut, gå genom isen med full utrustning och sedan ta sig upp igen.


Bild från sommarens paddeltur i ytterskärgården

I vår hybel fann vi ett kombinationslås på golvet (det städas nämligen inte speciellt bra här, ibland inte alls) och så blev vi lite nyfikna. Det finns tre hjul med siffrorna 1-9 och eftersom låset var litet och behändigt tänkte vi att det inte kan vara så svårt att få upp.

Jag började med huvudräkning på hur många möjliga kombnationer det fanns (tänkte att det inte kunde vara så många) men fick efter en hel kvälls snurrande gav jag upp,  i alla fall tillfälligt. Jag försökte finna antalet möjloigheter på internet men fann bara lås med fyra möjligheter. De hade så många så har tre hjul bara hälften blir det ett väldigt jobb att snurra sig igenom allihop.

Nu sitter både Sivan och jag och snurrar på måfå när vi tittar på tv, men jag ska ta mig en funderare om jag ska se det lite mer vetenskapligt och sätta mig och arbeta mer effektivt. Fast då försvinner ju också nöjet...

Så är bilen igång igen. Startkablar inköpta för 256 NOK gjorde susen där manuell kraft inte räckte till. Jag fann snabbt att det var innerkupéns belysning som glömts på. Nu har Sivan och jag tagit oss en tur i kvällsolen och ska laga middag innan vi ser på en film. Vi får se vad det blir. Sedan blir det en kort slummer i sängen innan jobbet.

Det är bara två nätter kvar, sedan blir det hemåt, hem till Sverige och Västervik.

Härligt!


Sivan har packat ihop kablarna

Så kom jg äntligen till skott med snowboarden jag jagat här i Norge. Detta mycket till tack Sivan som haft det stora tålamodet att sms;a en strulig människa gång efter annan. Igår kväll fick vi tIll ett möte.

Det började illa för då vi skulle starta bilen min var den helt död. Det var inte ens lyse så det tändes en lampa i intrumentpanelen. Vi skuffade den ut ur parkeringshuset och nerför den långa backen, men inget liv. Fort upp (vi hade bestämt mötestid i Bærum klockan 17 och nu var vi cirka en kvart sena.

Iväg och så in på vägen vi trodde var rätt. Det var den inte. Nu började strulet. Fram och tillbaka och ingen att fråga. Ett par samtal senare var vi om möjlgt ännu mer vilse. Sivan ringde mannen i familjen till snowboarden och han rörde till det ytterligare. Han beskrev nämligen vägen både från Oslo och Hønefoss samtidigt. Vilket såklart skapade en otrolig förvirring.

Till slut kom vi fram tack vare en dam som gav oss en hygglig beskrivning. Snowboarden visste jag var  fint skick och den överträffade mina förväntningar. Den var helt i nyskick. Inte en repa, inte en skada. Varken på ovan eller undersidan Däremot var skorna för små. De gick på men klämde tårna så det omedelbart stod klart att de inte gick att använda.

Nu återstår att finna att par nya och fina, gärna ett felköp på bruktmarknaden.

Detta är en bild tagen från vår hybel här i Hønefoss. Det är knallblått på himlen och ser inte speciellt kallt ut. Vi har sovit (Sivan för att hon jobbat och jag för att jag ska). Nu ska hon bara äta frukos så får vi se vad det blir. Ner på byn och kika i butiker? Åka till Oslo och kika på en snowboard, eller bara gå ut en tur.

Vi får se.


Fönsterbild från matbordet

På jobbet pratade vi väder som på så många andra ställen. Det var en kvinna som berättade att honinte kunde minnas att det tidigare varit så mycket snö här i Hønefoss. På fredagseftermidagen började det snöa och sedan vräkte det ner i nästan två dygn. Eftersom det redan var massor av snö så ledde det till snökaos på många ställen. Speciellt uppe i höjderna.

Här är temperaturen någon minus och det är bara vackert

I går eftermiddag tog Sivan och jag en promenad mest för att komma igång, men även få lite frisk luft. Jag hade dubbelvakt i förrgår (kväll + natt) så jag var lite extra trött.

Dom hade pratat på radion om att man borde undvika att åka hemåt från lördag eftermiddag, men som vanligt lyssnade inte folk. Jag minns mitt första år här i Norge och hur det såg ut på riksvägen utanför i påsken. Det var en så tät kö att det bara var någon meter fram till bilen framför och det stod helt stlla. Ja, man kan nog utan att överdriva säga att det var kaos på sitt sätt. Påfarten från Hønefoss var helt stillastående och det vara bara någon gång lite då och då som bilarna kom ut på riksvägen.

Igår var det inte lika illa: Men farten var säkert bara max 20 km i timmen. Det är ganska lite som tyder på att det släpper längre fram. Vägen ser likadan ut och alldeles säkert är det (det finns ett par riktiga trafikkorkar lite längre fram) samma kö hela vägen de sex milen in till Oslo.

Det värsta Sivan och jag varit med om var för en tid sedan då vi satt i gott och väl över tre timmar på en sträcka som borde ta 40 minuter.

Jag är igång på jobbet igen. Jag jobbar kvällar över helgen och sen blir det nätter i nästa vecka. Det var överjävligt mycket jobb i går kväll, men då blir det säkert lugnare i kväll-

Det är snö och vinter här i Hönefoss. Det är gott och väl en halvmeter snö som legat länge nu och idag snöar det igen. Jag tänker åka till Norefjell för snowboardträning på måndag (om det blir affär med en snowboard jag försöker få ett bra pris på). Det vore ju fint med en hel massa snö då så jag inte slår mig när jag kör omkull.

I det lilla rummet vi har ligger Sivan och sover. Jag ligger och tittar på skidskytte i soffan med fötterna en meter bort från sängen. Här är det med andra ord träning på att vara tyst. För i ett sådant litet rum är det såklart inte lätt att vistas utan att laga bråk för den som sover. Det är heller inte lätt att slappna av och sova.

Här skulle det egentligen varit en illustrativ bild på Sivans fötter som sticker fram under täcket, men oturligtvis sitter kamerakortet återigen hemma i datorn och jag vet inte var Sivan har sin kamera.


Sivan sover den oskyldiges sömn kl 13.00

Här i Västervik håller vintern i sig. På morgon idag fick jag sms från skridskograbbarna som fått för sig att isan på Gamlebyviken var okej att åka på. Jag hade inte möjlighet att vara med då jag skulle röja lite i huset och packa innan färd iväg till jobbet.

Nu fick jag ett nytt sms på eftermiddagen där det stod att dom hade tagit sig över till Piperskärr, tvärs över viken. Det var gott om vindbrunnar och isen var tydligen genomgående svag. Har jag tur ligger den till nästa vecka då jag åter är hemma från Norge.

Vi har som vanligt varit ute på skidstur och den sista turen blev en lite speciellt tur. Vi hade först planerat att gå två mil och få en riktig genomkörare, men ödet ville annorlunda. Vi fot iväg ut på sjön i ett rasande tempo och de första fem km gick väldigt fort då vi hade medvind i ryggen. När vi sedan stoppade för att ta av skidorna och gå över en väg, med tanke att fortsätta på andra sidan fick jag se att fickan jag borde haft bilnyckeln i var öppen. Självklart var det ingen bilnyckel där.

Nog var jag säker på att den satt kvar i bildörren, men vi visste inte. Alltså var det bara att vända om och gå mot vinden den här gången. Sivan drog upp tempot och jag följde efter, kikandes utefter skidspåret om det kunde ligga en nyckel ett eller annat ställe.

Trötta och svettiga kom vi så fram. Bilen stod kvar och väl framme vid den så satt bilnyckeln som väntat kvar i dörren. Det var tur att den stod lite för sig själv eftersom vi båda hade lämnat våra plånböcker kvar.

Efter det så begav vi oss hem. Hyllorna i tvättstugan skulle monteras färdigt (se Sivans blogg) och så hade vi köpt en byggihopsjälvskänk som förströelse.

Den återkommer jag till senare.

Idag har vi återigen varit ute på Hjorten och åkt skidor. Denna gång åkte vi lite längre och det blev 17-18 km. I stort sett samma runda som vi har tagit på skridskor tidigare. Vädret var inte alls lika fint som igår och det var bara just så att solen tittade fram vid ett par tillfällen. Dessutom var det kall vind som blåste mot oss på hemfärden, då vi började bli trötta.


Snabba Sivan sticker ifrån oss


Mario och jag tar det med ro


Skidspåret efter min kamrat Sivan


Sol och moln


Kall motvind på hemfärden

Idag var Sivan igång redan efter frukost med målning av tvättstugan. Själv var jag mest intresserad av att komma ut i solen., Det var ett par minusgrader och knall blå himmel. Efter bara lite övertalning så bestämde Sivan att hon var intresserad. Jag var bara tvungen att lova att måla taket när vi kom hem. Det var det värt så nu packades ryggsäcken med korv, bröd och allt annat som hör till.

Vi tog bilen till värdshuset som ligger bredvid E22 och begav oss ut på sjön. Eftersom vi känner sjön från tidigare skridskoturer visste vi att det var minst 20 cm is under snötäcket som var ca 10 cm. Det var med andra ord tryggt att gå på isen.

Någon hade redan hunnit före oss och gjort ett spår längs kanten på sjön. Det följde vi och till slut hade vi kommit fram till en fin södersluttning där vi stoppade och gjorde upp en eld. Det var varmt och gott. Både från solen och elden. Korven grillades ochn apelsin åts tillsammans med varmt kaffe. Det blev ett stopp på nästan en timme innan vi åter satte iväg i det uppkörda spåret.

Efter diverse kringelokrokar var vi så tillbaka vid bilen ett par timmar senare. Det blev nästan en mil. Nu räknar vi med att sticka ut på samma tur i morgon. Skridskogänget är inviterade och turen blir något längre då vi räknar med att spåra nytt, längre söderut.


En gammal bild då kamerakortet satt kvar i datorn :-(

Alldeles för sent kom vi iväg ner på stan. Vi skulle ha köpt hyllor och fästanordningar till  tvättstugan. Nu blev det inget av utan påväg hem igen bestämde vi oss för att ta en eftermiddagspromenad i det sista solskenet. Det blev som så många gånger förr ner till Gamlebyviken och så turen frbi Gertrudsvik och det gamla sjukhuset.

Sivan och P3 var på museet en dag för två veckor sedan. Där fanns det många härliga historier att få till sig.

Jag måste själv se till att komma dit en torsdag för ett lära mig lite mer lokalhistoria.


Sivan poserar snällt på en kall brygga


Is på Gamlebyviken


Murgröna med Reimersholm i bakgrunden


En brygga med ön Finland i bakgrunden


Utsikt över kalklipporna solm den lilla ön heter

För de som följer min blogg kan detta inlägg hoppas över då det går i linje med de två tidigare dagarna. Eftersom det har varit så vackert väder idag beslutade vi återigen att ta en runda i det skidspår vi gjorde här om kvällen.

Då det igår var helt upptrampat vid villaområdet, tänkte jag att det skert inte gick att åka alls. Jag blev glatt överaskad eftersom det i stort sett såg likadant ut som igår. I alla fall den första kilometern. Den enda  skillnaden (därav rubriken) var att en person konsekvent hade gått mitt i skidspåret. Det var till och med så att på det ställe där vi tvingades byta sida hade gångaren också bytt sida och gått och sparkat upp skidspåret.

Vi har nu varje dag åkt två varv och noterar att i stunden mellan varven hinner man ut och sparka sönder det vi nyss återigen dragit upp. I den långa nerförsbacken därman egentligen får så fin fart och där det är så härligt att bara stå i spåret, där har några vuxna dragit en snowracer så spåren var helt utplånade.

Det får mig att tänka på motionsspåret i skogen där vi bodde i Norge.  Det är det lokala gymet som sköter det och märker upp slingan. Här har någon, några till nöje att med både kraft och våld slita ner slyltar från träden och att ställa sig och sparka av stolpar med märkning.

Ja, vi människor är märkliga, vissa mer än andra.

Sivan o jag

Så har turen kommit till tvättstugan hemma. Det ska skapas nytt och eftersom vi har så otroligt många saker som vi har och använder och som nu ligger utspridda precis överallt. Det är verktyg, husgrejer, julgrejer, friluftsgrejer, rengöringsprylar med tillhörande flaskor och förpackningar. Det är ryggsäckar, knivar, yxor, sågar. Vi har hela tiden de mest aktuella sport och fritidssakerna stående i tvättstugan (just nu skidor, stavar, pjäxor, skidvalla, skridskor, pjäxor, löparskor osv)

Nu har vi tänkt slänga ut (det är redan ute) städskåpet som stod på trekvart, ett litet väggskåp som satt helt omöjligt och i stället ersätta dessa med hyllsystem och plastbackar som vi fann på Jysk. Sedan blir det krokar at hänga sportkläder och arbetskläder på.

Vi håller tummarna för att det blr bra. Men först ska det målas och snyggas till. Det blir helgens arbete det.


70-talstvättstuga

Idag har vi åter varit ute i skidspåret. Det var nollgradigt och med uppsprickande molntäcke vi gav oss ut, strax efter lunch. Sivan hade förvarnat mig om hur spåret kunde se ut och menade att vi inte skulle låte det förstöra vår dag.

Jag var inne på samma linje och utgick från att det nästintill skulle vara oåkbart eftersom motionsspåret vid Skogshagsskolan är så populärt.

Nåväl, framme vid så visade det sig att det såg helt okej ut. Vi for iväg som två oljade blixtar. Sivan, fartracern först och jag  (ganske snart flåsandes och frustandes) efter. Det var ett fint spår och trots att det gått en del folk så hade de hållit sig på den andra kanten. En eller annan hund hade busat runt, men det var väl okej.

Det var först när vi kom nära bebyggelsen det började vara upptrampat. Plötsligt var spåret borta och det gick två paralella gångspår bredvid varandra. Det var bara att bita ihop och skida vidare med en liten svart tanke (vad var det jag sade) i bakhuvudet.

Hur som helst så sken solen och det var så skönt, och vackert, så humöret sjönk bara marginellt. I alla fall tills jag fick syn på de sista spåren på första sträckan. Där var det en väl upptrampad stig vid sidan av, men trots detta hade ett par fötter av storlek 38 konsekvent gått i skidspåret ett par hundra meter.

Likaså i den sista utförslöpan där det var ett extra fint spår neröver, hade två kvinnor (vi mötte dom) med sina hundar havererat spåret. Det verkar som om folk lämnar hjärnan hemma och utan att ägna det en tanke, nyttjar skidspåret för att slippa gå i snön, eller till och med där det finns upptrampat spår går man vid sidan av, i skidspåret.

Nåja, jag är varken sur eller arg. Inte ens irriterad, men om jag stöter på dig som går och klafsar i skidspåret i morgon så kommer jag rappa dig över ryggen med staven min. Jävla idiot!

Men som sagt, jag låter inte humöret påverkas. I morgon kör vi igen...


Breviksspåret med skid- och gångare gott samsandes sida vid sida



HerrE o Sivan i skidspåret nästgårds

Sedan det snöat i nästan ett dygn nu här i Västervik var vi lite sugna på att prova våra skidor. Sagt och gjort. När vi var åter från stan så kastade vi bara i oss en fika och sedan åkte träningskläderna på, skidor och stavar plockades fram (dom stod bakom garderoben på gästrummet så det krävde ingen större insats) och sedan begav vi oss ut. I området har vi ett motionsspår med lyse, väldigt lyxigt den här årstiden.

Det var som vanligt en massa folk (hundägare) som gått i motionsspåret, vilket bara är bra, och det fanns gott om plats för att vi skulle kunna lägga ett spår vid sidan av det upptrampade. Rundan blir totalt sett 4.2 km och vi gjorde två varv var. Sivan som är snabbåkare drog ifrån mig på andra varvet, men mötte mig sedan i sista backen.

Tyvärr så märkte vi redan på andra varvet att det redan hade varit både folk och hundar i det spår vi just kört upp. Respekt och att samsas på ett motionsspår som är över tre meter brett vore hyggligt. Vi tröstar oss med att det i alla fall inte var hundbajs i spåret så här långt.

Nu hoppas vi bara att det kommer någon mer som fortsätter hålla spåret öppet. Vi själva tar en runda i  morgon igen. Dvs om det finns någon snö kvar då???


HerrE som INTE är någon skidsprinter

Snön som utlovades under gårdagen blev det inte mycket av med. Det kom någon cm, men det gav hopp om nya skridskoturer idag. När jag sedan stod upp i morse vid halv sju tittade jag ut genom fönstret. Det var helt vitt ute och snön formligen vräkte ner.

Nu har jag varit ute och skottat för andra gången i år. Det var ca två dm nysnö som var ganska lätt att få bort. Det fortsätter snöa och det lockar inte att ta ut bilen. Jag tror vi tar bussen ner till stan och går hem efter uträttat ärende. Vi ska bl a iväg och kika på hyllor, konsoller och förvaringsboxar till tvättstugan.

Har vi tur ligger snön kvar när vi kommer hem och då kan vi prova om det går att åka skidor i löpspåret. Det är väl tyvärr risk att hundägarna har trampat sönder överallt och att det ligger (som alltför ofta) hundskit både här och där.

Så har Sivan målat klart kontoret och ställt tillbaka alla saker. Själv har jag tagit bort fönsterkarmar och försökt räta upp desamma. Jag misstänker starkt att de som bott här tidigare har suttit på dessa (troligen med ett par kilos övervikt) och tvättat fönster eftersom de allihop lutade framåt så det var omöjligt att ställa varken det ena eller det andra på dessa.


Efter det rev jag loss alla sladdar ur dator, externa hårddiskar och andra tillbehör och ordnade det så det låg snyggt och   det som inte skulle vara utanför stoppades i en låda. Tänk om allt kunde vara sladdlöst!
                                                    

När det var klart så var det kvällsmat. Herdepaj, och som vanligt så var det så gott att jag åt så mycket att magen nu är helt tjock och det känns som om jag inte orkar röra mig. Jag får röra mig desto mer i morgon i stället.
                                                                                                

Snön som skulle komma blev bara ett par millimeter. Vi får se hur det ser ut i morgon. Kanske blir det skidor, kanske en tur på tjustleden eller så passar vi på att ta en tur till badhuset som snart stänger pga renovering.


Nu har Sivan tittat på film (Maria Larssons eviga ögonblick med M Persbrant) och jag har ordnat med datorn. Installerat program och kartor och förbättrat lite av varje. Desmo, han jagar säkert kattflickor i sömnen, helt omedveten om vad som pågår runt honom. Han till och med snarkar.
                
                                                                       
 Nu tar vi kväll, men återkommer säkert i morgon.

Ciao!

Idag fick jag Sivan med mig ut. Hon håller egentligen på och målar kontoret och tycker sig inte riktigt ha tid och därför blev det bara en korttur i närområdet. Återigen Hjorten utanför Västervik och samma tur som jag gjorde igår.

Denna gång struntade vi i de partier som var dåliga och gick direkt söderut. Härlig is den större delen av vägen. Det var ett par fiskare ute och ett skridskogäng som vi såg på andra sidan sjön. Kanske var det gänget som utgår från speewaybanan på förmiddagarna.



Nedanför stensättnngen vid smalspåret


Sivan poserar

Nu är lunchen avklarad och vi ska sätta fart med lite av varje. Jag återkommer.

Minns du barndomens falukorv i ugn? Den som skars på högkant och som stoppades med äpplen och tomat och därtill, eller ibland smetades med senap och ost mellan skivorna.

Då minns du säkert också hur god den knapriga ytan var och hur otrevlig den "kokta" underdelen på korven var. Men vi kan trösta oss med att det finns lösning på allt.

Mitt sätt att ta mig runt problemet med den kokta botten är att skiva i en halv centimeter tjocka skivor. Snitta skivorna så de inte reser sig och krydda. Lägg sedan ut dom på ett fat och sen in i ugnen i en kvart, tjugo minuter, tills det precis börjar få färg. Då tar du ut dom och lägger på t ex skivad paprika, purjolök, tomat och sedan in i ytterligare tio minuter. När nu allt har färg och är nästa klar så tar du ut det. Täcker med en stark och god ost och så in igen i de sista tio minuterna. Då ska makaronerna vara i princip färdiga så du bara behöver göra stuvningen och röra i makaronerna.

Allt klart. God middag och vi hörs i morgon!

Dagen idag blev inte som planerat. Sivan blev hemma, Petra lämnades av vid bussen och själv stack jag ut på sjön. Eftersom jag i grunden tycker illa om att åka själv så valde jag därför att åka ut till Hjorten som ligger strax utanför Västervik och där jag vet att isen är mellan 20-30 cm tjock. Det tillsammans med försiktighet, ispik och stav samt isdubbar och sevanlig ryggsäck kände jag mig relativt säker.

Jag började turen norröver men det var inget vidare. Knottrig apelsinis och nästan överis på många ställen. Jag vände sedan söderut och efter några få km blev det bättre. Speciellt när jag lämnade västsidan för att åka lite längre ut mot mitten på sjön. Här hade solen gjort sitt och smält den tidigare snön och så frysit till en härlig is som var spegelblank på sIna ställen.

Jag fortsatte så långt söderut det gick att komma, där korsade jag vägen och fortsatte sedan. Här i den södra, lite smalare delen av sjön var isen kalasfin, hela vägen ner. Allra längst ner i sjön, just där den övergår i en liten bäck, här finns en fin stenbro, eller möjligen att man ska säga stenmur. Den visade sig hålla smalspåret uppe. Jag klev iland för att se om det skulle gå att fortsätta med skridskor på andra sidan, men det var en alltför tunn bäck för att det skulle vara möjligt.

I stället vände turen norröver igen. Denna gång utefter den östra kanten. Sjön var lika fin här. Framme vid vid bron vid Ängalund satt två fiskare som jag vinkade till. Det var två kvinnor vilket jag tror är lite ovanligt. Här fanns också ett gammalt gäddhuvud som satt på en stolpe. Man kan utan större fantasi tänka att gädda måste vara en väldigt gammal fisksort.

Nu var det bara någo halvmil kvar till Värdshuset Hjorten och bilen. Solen lyste då och då och det var varmt och skönt. När isen var så slät som den var idag bitvis, var det en märlig tystnad att åka. En tystnad som man sällan lägger märke tll när man är flera som bråkar med skridskorna mot isen.


Den smala delen av Hjorten


Smalspåret från Västervik


Förtidsmonster? Nej, bara ett gäddhuvud

Desmo är nog mer hund än katt. Eller kanske mer baby än katt och det beror nog på att han är så odrägligt bortskämd. Här med resterna efter middagen som för vår del bestod av grillade revbensspjäll, wok, ris och vin.

För kattas del bestod den av ett ben från grisen som han med glädje först knuffade runt och lekte med på golvet och sedan satt som en hund och gnagde på. Det är nog gott att vara katt i detta hus.


Först lite lek



Sen blir det middag

Våren har kommit till Västervik. Prommenaden vi gjorde i solsken på söndageftermiddagen visade att det börjar grönska vid söderväggarna. I vår rabatt på kortsidan har massor av grönt kommit upp och det ska bli spännande att se vad det består av. Vid flera andra hus var snödropparna utslagna och det droppade vårlikt från taken.

Jag fick lite känslan av vår och for därför iväg och stortvättade bilen efter Norgeturen och väl hemma dammsögs den också. Solen sken och man hade verkligen en känsla av vår, trots att termometern bara visade på tre grader i skuggan.

Dottern och jag packade ryggsäcken med kaffe, korv och korvbröd (sojakorvar för Petra) och så for vi ut till Skanvik på Gränsö. Där parkerade vi bilen och gick sedan utefter klippor och strandkant till lillön och en grillplats. Jag fick prova min nya fällbara såg och så fick vi ihop lite virke till att tända en brasa. Korv grillades i värmen och kaffe dracks innan vi packade ihop och gick hemåt.

Det var en perfekt tur. I morgon åker Petra hem och då hoppas jag på skridskor på hjorten med Sivan.


Lillön på Gränsö, men bedårande utiskt mot havet


Den nya fällbara sågen för skogsturer, vedeldnng och korvgrill

Så var jag åter och äntligen hemma igen. I fredags jobbade jag först natt och sedan avslutade jag med att jobba kvällen. Jag slutade kl 23 och hade då tänkt gå hem för att sova till kl 03, ,minst. Så gjorde jag också, men bara med det undantaget att jag vaknade kvart över tolv, toppenpigg. Jag låg kvar en stund bara för att snart inse att nattens sömn var över.

Alltså packade jag det sista och begav mig hemmåt. Det var ett förskräckligt väder att köra i. Medan jag var kvar i Norge vräkte det ner snö och väl i Sverige blev snön till underkylt regn, innan det de sista 15 milen blev regn och dimma.

Jag var hemma klockan 8 och gick då ganska raskt i sängen. Sen gick dagen igår på halvfart. Vi åt och umgicks. Jag lyssnade färdigt på min ljudbok och när klockan var 22 sade jag godnatt och gick till sängs.

I morse vaknade jag sedan pigg igen. Klockan stod på rigning halv nio, men jag var uppe redan kl 07. Friluftsfrämkandet i Västervik skulle idag få främmande från Eksjö då de stackarna bara har snö och ingen is. Nu valde de i stället att åka på bana eftersom det ligger en del snö på sjöarna här omkring också.

Själva träffades vi på Kvännaren prick tio (som alltid i främjandet:-)) och tog en tur. Dagens tur blev ett rent fyspass på dryga två mil i bra tempo (periodvis gott och väl grupp 1 tempo). Solen bröt igenom en stund och det var varmt och skönt. Isen var i stort sett torr när vi klev på men någon timme senare var det ett tunnt lager vatten på den som gjorde att det gick riktigt fort att åka.

Vi hoppas på kallare väder så det fryser på i den senare delen av veckan. Idag var det mellan 20-30 cm is, vilket innebär att det i alla fall kommer vara isar denna ledighetsperiod också


Vybild från Kvännaren och skridskogänget

Innan jag for hit så letade jag efter karbinkrokar. Jag var runt i lite olika butiker och jag var på nästet. De jag fann och som var minst 10 cm och godkända kostade minst 120 kronor styck. I en del butiker upp emot tvåhundrakronor. Det var lite väl dyrt för något som jag troligen sällan eller aldrig kommer använda.

Så idag när temperaturen var lite dräglig passade jag på att fara ner på byn. Efter diverse besök i sportbutiker och biltillbehörsbutiker fann jag till slut det jag sökte. 12 cm klätterkrokar som dessutom var CE godkända. Priset låg förvånande på 70 NOK. Det bekräftar bara att fritidsutrustning långt ifrån alltid är billigare i Sverige än i Norge. 

Nu återstår bara att koppla dessa två till livlina och fångstband och sen kan vi hoppas att vi aldrig kommer behöva använda detta i ett skarpt läge.


Karbinkrok för livlina vid långfärdsskridskoåkning

VAMP är ett väldigt känt norskt band (iaf i Norge). Här preseneterar jag dom med Rita Eriksen och Tir na Noir en vanvettigt sorglig och vacker låt.

Idag har det snöat sedan tidig morgon. Det innebär också att temperaturen har stigit något även om det fortfarande är kallt så det förslår. Sivan jobbade dagvakt och vara bara inom och åt middag innan hon satte kurs mot Sverige, Västervik, P3 och den lille rödhåriga Desmo. Det var inte utan att jag var avundsjuk eftersom jag fick fina skridskobilder från gänget som var ute i helgen. Spegelblanka isar.

Dock har jag bara tre vakter kvar innan jag sätter av hemåt. I bilen, med Katarina Wennerstam och Dödergök på ljudboken. Det ser jag fram emot!

För ett par år sedan började en trend här i Norge. Det var att framför allt hundägare gick omkring i reflexväst när de var ute och rastade hunden på kvällen. Toppenbra efersom de syntes väl på dåligt upplysta gator. Efter detta kom så småningom lagen om reflexväst i bilen och därmed var trenden fullt igång. I var och varannan bil hänger reflexvästen alltid på förarsätet. Folk går i sina reflexvästar vare sig de går i butiken eller ute i naturen. Dag som kväll.

Nästa grej som därefter dök upp var reflexjackan. Här precis som i Sverige har den varit använd hos ambulans och vägarbetspersonal. Nu kom den hos alla som arbetar utomhus. Det ledde till att folk började ha sina jackor även hemma och så var en ny marknad född. Nu för tiden går folk i både reflexjackor i gult, grönt, blått och orange. Dag som kväll, till vardags och till fest och framför allt sportbutikerna har funnit en ny mjölkko att tjäna stora penar på.

Barnen har sedan länge haft reflexvästar på sig när de varit ute i sina dagisgrupper. Det är bra för de syns verkligen. Men idag har barnen alltid reflexvst på sig. Till och med när de är ute i snön och leker. Allt för att synas och vara beskyddad.

I skidbackarna tar de självlysande jackorna och byxorna över, likaså till sjöss.

Det är kanske bra, men hur långt ska vi gå i säkerhet?

För som Paolo Roberto frågade sig i en intervju för lite sedan. När kommer lagen om flytväst när det regnar. Det är farligt att leva, men hur kul blir livet om allt  vi gör ska tas glädje av genom att det är farligt? Kanske vi måste få leva lite, lite farligt ibland, även om det är under kontrollerade former.

                                 

Natten har varit fortsatt kall. Det har varit mellan 15 och 30 minus och i morse då jag gick hem stod temperaturen på 16 minus. Varken Sivan eller jag hade vinterkläder med oss så det blir inga långa turer ute denna gång. I stället blir det äts, sova, jobba och titta på film. En helt okej tillvaro.

En välsignelse var det mobila bredbandet vi skaffade oss. För även om det i perioder fungerar bara sådär, är det så skönt att kunna surfa runt lite, läsa bloggar och mail, eller bara lyssna på musik.

Här stillsamt med Hellbillies och Du er det finaste eg veit  eller i rörlig bild här


Utanför fönstret vårt

                                                

Rubriken ovan kommer sig av ett par dagars funderande över ett fenomen som jag registrerat under många år. Det finns en risk att man uppfattar det som att allt är negativt i yrket, men så är det såklart inte. Detta är bara ett återkommande tema i vårt arbete och jag tror det är detsamma oavsett man jobbar i Sverige eller Norge.

Det bygger på att vad det än gäller på ett sjukhus så kan, under vissa tider på dygnet, eller andra speciella omständigheter avdelningens sjuksköterska utföra detta. Vet man inte vem som ska göra det från början så är det defenitivt sjuksköterskan göra det.

På den akutmottagning jag jobbar nu så städar sjuksköterskorna. Det förväntas att vi plockar upp saker, torkar upp söl på golvet och många gånger per dygn tömmer papperskorgar, torkar diverse ytor, tömmer sopsäckar och tvättsäckar. Det finns städerskor (vaskedamer) men det är inte deras sak. De moppar golven och tar de papperskorgar vi inte redan har tömt. Här kan föresten avslöjas att den hybel vi lånar nu förtiden ska städas av den som bott där, inte städerskan!

Vi har också sekreterare dag och kvällstid. De har till uppgift (hade är nog mer riktigt) att registrera patientbesök, ordna med återbesök, hämta journaler, placera upp patienterna på avdelning osv. Sedan drygt ett år tillbaka har några varit missnöjda med hur det fungerar och därför har man satt in en sjuksköterska på expeditionen. Sekreteraren då? Nja, hon sitter kvar. Ja, rättare sagt, hon har sin anställning kvar, för enligt syrliga röster från dagpersonalen har sekreterarens möjligheter att sitta i personalrummet och läsa tidningar och dricka kaffe blivit rejält mycket större. När sedan dagen närmar sig sitt slut så skuffar dom utan att skämmas över en diger lunta med journaler som ska hämtas och återbesök som ska registreras och bokas till oss sjuksköterskor på natten. Har detta då gjort att vi fått fler sjuksköterskor anställda? Nej, såklart inte!

Våra läkare jobbar efter exakt samma modell. Efter ett par veckor är de som nyanställda varma i kläderna. Då förväntar de sig att vi har beställt alla de bodprover de kommer vilja ha när de kommer in till patienten. Att vi har gjort många av de standardundersökningarna de vill ha gjort.  Har vi missat något, eller inte beställt det de så småningom vill ha, då är det inte alls ovanligt att de blir sura och att de baktalar den aktuella sjuksköterskan som oduglig/dålig inför andra sjuksköterskor och kollegor.  Vi förväntas alltid ligga steget före och när läkaren sedan kommer in till patienten ska provsvar ligga klara så diagnos kan ställas, fort och enkelt innan han/hon susar vidare till nästa patient (eller sängen).

Det allra bästa är att när sedan läkaren är färdig så förväntas vi alltför ofta sitta påpassligt och invänta provsvaren. Vi ska komma ihåg patienten (trots ett antal nya som kommit och ska undersökas) och vi ska ringa och påminna, söka rät på, väcka läkaren om de visar något konstigt. Stämmer inte läkarens och min uppfattning överens om vad som är konstigt blir han sur. Han var ju väldigt upptagen med något annat, eller behövde sova.

På precis samma sätt fungerar det på yrke efter yrke. Vardagar mellan 8-16 är patienten beroende av sjukgymnast. Övrig tid, kvällar, nätter och helger (det är många röda dagar på ett år) kan utan problem en sjuksköterska göra detta jobb. På samma sätt är det med nutritionisten. Vardagar är de oersättliga, medan på helgen kan en sjuksköterska göra jobbet.

Är man sedan på avdelningen och jobbar fungerar det på samma sätt. Undersköterskan och sjuksköterskan förväntas jobba samman. Man tar upp, tvättar, hjälper att klä, ordnar mat, tömma papperskorgar, mobilisering (träning att komma igång för patienten) osv. När det är klart är undersköterskan färdig och kan göra vad hon vill, t ex äta frukost. Sjuksköterskan då? Jo, hon ska nu göra sitt jobb. Ordna med läkemedel, kontakta anhöriga, göra sekreterarjobbet, lägga tillrätta innan läkaren kommer på rond, ronda och sedan börja med hemplanering av de som ska skrivas ut.

Har han/hon då tur har dom fått en smörgås i magen, alltför ofta på stående fot, eller framför datorn. Jag accepterar inte detta sätt att jobba och arbetar därför enbart natt. Alltför många sjuksköterskor är allrför snälla ochb dukar hellre under själva än att säga stopp. Tyvärr!

Idag fyller Sivan år. Jag kom på det aldeles nyss, trots att jag tänkte på det under natten och i morse. Jag har inte tänkt att vi ska fira det här i kylan utan det gör vi hemma hos vårt i Sverige......


Buketten av vackra blomster fick jag i förrgår, men  delar här med mig av det vackra i den till dig....

Kyss och grattis på födelsedagen min kamrat och käresta!

Så har vi kommit till en ny vecka och därmed är halva arbetsperioden gjord eftersom den är kort denna gång. Vi bor som vanligt i vår lilla etta med sovrum, vardagsrum och köksbord som befinner sig i samma rum. Sängen är fortfarande 90 cm och det fungerar. Vad som inte fungerade denna gång var däremot vår smarta tanke att låsa in alla våra torrvaror, kaffekokare m m i källarförrådet här. Det har varit en massa låsta förråd och detta trots att ingen använt dom. Det har kort och gott varit gamla syndare som struntat i att tömma då de flyttat.

Vi har hela tiden burit ner våra påsar till skåpet i omklädningsrummet på sjukhuset innan vi åkt hem, men eftersom jag fann ett hänglås i min väska slogs vi av tanken att vi kanske kunde sätta våra påsar  där. Ja, resten kan du gissa!

Nu när vi kom åter och jag skulle hämta upp påsarna var i stort sett varende förråd uppklippt. Så även där vi hade våra saker. Teknisk avdelning har varit i farten och gjort som dom blivit tillsagda. Städat. Inte en tanke på vad man ser utan ut med alltihop i skopan på traktorn med en rejäl smäll. Inte en tanke på att här står två påsar snyggt inställda och att i dessa två påsar ser man snyggt paketerad mat, en perkulatorbryggare, ett par synnerligen moderna innetofflor osv. Nej, någon har sagt att det skulle städas och då gör vi det. Det kostar på att använda huvudet gissar jag.

Annars håller kylan i sig. Bilens termometer visade 10 minus nu  på eftermiddagen när vi åkte ner på stan. Nu är det nog ännu kallare och man befarar temperatuer ner mot minus 30 på en del ställen de närmsta dygnen. Jag håller tummarna för kyla hemma i Västervik så isen lägger sig på havet.

På nyhetsfronten konstaterar man att återigen har ett av regeringspartierna utlovat varm skolmat. Man har tydligen pratat om varm kycklinggryta osv. Av detta bidde det nästan ingentin den här gången heller. D et blev den sedvanliga norska speciallitén, brödmat i påse.....


Typisk norsk mat, brödmat