Aktivt uteliv

Jag började åka skridskor i vuxen ålder, eller som så många andra hade jag åkt i skolåren, men bara det jag verkligen var tvungen till. Det fanns som vanligt ett gäng killar som hade den senaste utrustningen och alla skydd som fanns att få. Hockeyklubbor med rätt namn osv. Det hade inte jag.. I stället fick jag använda mina skridskor över tre år. År ett var de för stora, år två lagom och det tredje året för små, typ!

Det enda jag minns förutom att jag avskydde skridskotiden, var att det var kallt, att det var vått och att det gjorde ont både här och där. Mest såklart i fötterna och orsaken till det var nog passform och att jag troligen åkte mer på innanlädret än själva skenan efter en stund. Så när högstadiet var slut var min karriär slut som både skridsko och skidåkare.

Så blev jag vuxen och hamnade i Nyköping. Här var det långfärdsskridskor som gällde och efter ett par säsonger var jag tvungen att prova. Det gick sådär, men var faktiskt ganska kul. Inte var det så kallt heller och kanske det berodde på bättre kläder och bättre pjäxor. Hur som helst så tog jag mig igenom min första säsong med livet i behåll. Jag insåg att jag var en ganska medioker åkare och sökte runt lite på nätet hur man kunde träna teknik och det var då jag fann inlines.  Jag hade tidigare provat på rollerblades där hjulen satt två och två, något som jag inte fastnade för. Men med fyra hjul på rad blev det något helt annat.

Sedan dess har jag i barmarksperioden åkt inlines i 7-8 år. I vissa perioder mer frekvent än andra. Dock kan jag inte påstå att jag är jättebra utan åker för att det är fin motion och kul men som med allt annat blir jag bättre och säkrare för varje år.

Förra året gjorde vi lite reklam via Friluftsfrämjandet att vi åkte regelbundet och därmed blev vi ett par stycken som åkte tillsammans en gång per vecka. I år tar vi ut svängarna ytterligare och arrangerar via främjandet ledarledda turer. Det innebär att skridskosektionens ledare på måndagar kommer erbjuda våra medlemmar att i grupp komma ut och åka. Vi börjar varje gång med en liten uppvärmning och lite teknikträning utifrån deltagarnas behov. Det kan vara start och stopp, svänga, översteg eller att träna på att förbättra åktekniken. Därefter åker vi på tur och det kan variera mellan 5-20 km allt utifrån deltagarnas erfarenhet och kondition.

Vi har dessvärre inte möjlighet att ta emot totala nybörjare utan man måste ha någon skridskovana innan.  Skulle du vilja vara med så kontakta undertecknad. Det är lättast att komma in i gänget tidigt på säsongen.

Nästa blogg skriver jag lite om var vi åker, hastighet och vilka trafikregler som gäller.

/Håkan

Att vara ledare hos Friluftsfrämjandet innebär många fördelar. En av dessa är att man får träffa en massa människor i situationer och miljöer som man troligen aldrig skulle ha gjort annars. Ett sådant tillfälle uppstod för ett par veckor sedan då telefonen ringde. Det var en man, Johannes, som ringde och han berättade att han var lärare vid Gamleby Folkhögskola.

Han skulle ut på paddelvecka med sina elever och tanken var att de skulle paddla från Västervik genom vår skärgård, upp till Loftahammar och tillbaka på fem dagar. De skulle tälta och laga sin mat under de fem dagar de var ute. Tufft tycker jag eftersom jag själv är lite ”lat” när det gäller tält och sällan sover mer än en natt ute.

Anledningen till att Johannes ringde var att han anser att friluftsliv och Fritidsledare har (eller borde ha) en gemensam nämnare och därmed vände han sig till oss och undrade om vi hade lust att paddla upp till gruppens övernattningsställe och berätta lite om vilka vi är och vad vi gör.

Sagt och gjort! Jag tackade såklart ja till erbjudandet och inviterade i min tur in två frilufts/främjarkompisar som kunde komplettera där mina kunskaper sviktade. Det var dessutom ett lysande tillfälle för mig att återigen friska upp mina kunskaper om organisationen Friluftsfrämjandet. Något jag återkommer till i en annan blogg.

Vi samlades vid Gränsö kanal där vi också mötte Mikael som också är lärare och ville göra oss sällskap. Strax efter halv 6 satte vi kurs norrut och efter en timmes lugn paddling var vi framme vid Skaftholmens norra spets.  Vi behövde inte vänta länge innan det skymtade 10 kajaker norrifrån.  Det är lite fantastiskt att titta på folk som varit ute mycket eller som i detta fall under flera dygn. Det blir ett väloljat maskineri där alla vet vad och hur saker ska göras för att det ska bli effektivt. I ett huj var kajakerna uppe på land, vattentäta säckar var urplockade och en eld brann snart på grillplatsen. Efter ytterligare en liten stund puttrade det i flera grytor och smörgåsjärn låg på elden och spred en härlig doft. Det smakade precis lika gott som det luktade.

Informationen då? Jodå, vi fick pratat lite grann och efter en och en halv timmes samvaro tackade vi för oss och fick en precis lika fin paddling tillbaka.

/Håkan

Den första april lade jag ut ett toalettpapper i trädgården för att se hur snabbt nedbrytningen skulle ske. När jag pratat med folk om experimentet verkar det som om de flesta, precis som jag gjorde, tror att det försvann ganska snabbt.

Nu har det legat i fem veckor och ser då ut som på bilden nedan. Det ser betydligt mer ofräscht ut än på förra bloggen då det var nyutlagt. Kanterna ser intorkade och missfärgade ut. Det ser lite styvt ut, men har faktiskt några hål här och där.

Men dessvärre måste jag nog sammanfattningsvis säga att det troligen blir ytterligare en blogg om drygt en månad. Då självklart med en ny bild. Likaså var det några kamrater som ville veta om det inte skulle försvinna fortare om man grävde ner det. Det får vi testa när detta experiment är färdigt.

Toa

I går var det så dags för den planerade cykelturen från Västervik till Tofvehults café. Som jag skrev i förra bloggen var det återigen Friluftsfrämjandet som arrangerade turen och när klockan var halv elva var vi tio stycken i olika åldrar som samlats vid Rödsle. Gänget var blandat och några hade proffscyklar för terrängcykling, medan några hade helt vanliga cyklar.

Vi åkte den gamla vägen ner till Verkebäck och vidare till Gunnebo. Här var det full fart då man på Folkets hus höll någon form av bo-mässa.  Det var mycket folk och massor av trafik. Kul att dom fått så många besökare. Vår tur fortsatte på stora vägen ner mot Västrum och Skaftet, men innan dess bestämde vi oss för att dela oss i två grupper. En som tog en längre väg och via småvägar och skogsstigar, medan den andra gruppen höll en jämn fart på stora vägen.

Efter ett par kilometer svängde vår ledare av och så blev det skumpig cykling i skogsmiljö. Var vi cyklade är inte lätt att svara på för en sörmlänning som jag är, men trevligt var det. Farten var hög och pulsen också och efter några kilometer kom vi så ut på Västrumsvägen igen.

Vi var lite före den andra gruppen så vi tog ytterligare en liten omväg innan vi så var framme vid Tofvehults café. Här vankades det kaffe och en Tofvehultare för undertecknad, medan några andra åt paj eller morotssoppa. Mitt fika var riktigt gott och de andra såg också nöjda ut. Här blev vi sittande i solen någon timme innan vi kände oss klara för återfärd.

Innan vi åkte tog vi en promenad upp till sjön och några kikade också på den gama kraftstationen.

Vi bestämde att vi även nu skulle åka i två grupper tillbaka till Västervik. En grupp som följde vägen tillbaka till Gunnebo och så mountainbikegänget som skulle svänga av mot Gladhammar och därefter köra via Österdal och längs Långmalmen via Karlby tillbaka. Här var tempot återigen högt och innan vi var uppe vid Karlby var i alla fall jag rejält svettig. Att få åka genom skogar som man aldrig varit i är trevligt och speciellt om man är ute och åker med ett gäng vältränade orienterare som kan området utan och innan.   

Väl tillbaka vid stora vägen stod det första gänget och väntade på oss och vi cyklade i samlad tropp tillbaka till Rödsle. Sammanfattningsvis cyklade den första gruppen nästan 4 mil, i huvudsak på asfalt. Den andra gruppen fick ihop 55 km i mycket varierad terräng. Det var sol och varmt och fikat i Tofvehult gjorde ingen besviken. Därmed ser vi redan fram till nästa cykeltur.

/Håkan