Aktivt uteliv

Nytt år nya möjligheter!

Eller är det nya året bara en fortsättning på det gamla. Utan att bli alltför filosofisk kan vi konstatera att för massor av människor finns en önskan att det nya, genom att passera tolvslaget, ska bli så mycket bättre än det man har nu.

Själv är jag alldeles för cynisk och skadad för att tro något sådant. Saker och ting blir nog så bra som vi gör dom själva och därmed är vi som individer ytterst ansvariga för livet vi väljet att leva.

Mitt 2010 förväntar jag ska gå i samma riktning som detta år. Har jag tur börjar jag läsa paralellt med arbetet här i Norge. Det mesta tyder på att jag ska vara fortsatt frisk och kunna fortsätta med golf, kajak, löpnng, skridskor och allt annat vi håller på med. Självklart hoppas jag att Sivan också har lusten kvar till allt det.

Av detta återstår bara mat, en timmes sömn och en, troligen helvetesnatt på akutmottagningen i Hönefoss.

Till er andra önskar jag ett riktigt GOTT NYTT ÅR!



Vi avslutar året med I was born to love you med Freddy Mercury och Queen

I somras skrev jag ett blogginlägg om Grönsö i Gryts skärgård. Den skärgård som av en del hålls som sveriges vackraste med sitt myller av öar. kobbar och trånga passager. Det var en vacker sommardag vi, ett tiotal västervikare begav oss de ca tio milen norröver för att prova grannkommunens skärgård.

Jag tror ingen blev besviken på dagen. Vi paddlade ut tidig morgon och återkom till sena kvällen. Några alldeles säkert med rejält slutkörda muskler. Anledningen till just denna turen var att en av kompisarna hade sett ett tv-program som handlade om en av öarna där. Grönsö!

Nu när jag satt och surfade fann jag tv-programet igen. Det var märkligt eftersom jag bara för någon vecka sedan var på internet och läste om Gryt och Grönsö. Då  undrade jag just om filmen skulle gå att få tag i.

Så fann jag den alltså idag. Här är länken till den (skynda för den finns bara kvar till den 27/1) och jag rekommenderar verkligen att ta dessa dryga 57 minuter i stillhet. Sjunk tillbaka och njut. Njut av havet, solen, skärgården och familjen Gräslund som kämpar för att föra kulturarvet vidare.

Här är en länk till en kort snutt från Gubbön som ligger strax intill och som jag tog då vi var där.



Bilden lånad från www.svt.se

Det innebär att vi håller oss inomhus. Minoe har inte varit ute på flera dagar och när vi försöker slänga ut henne så lyckas hon vända hela kroppen i luften och är så inne igen redan innan vi hunnit stänga dörren. Desmo går ut korta turer, men sällan över fem minuter. Därför blir det leksaksmus och en god del lek inne på våra 15 kvadratmeter. Självklart är det Svan som är L
lekledare.

Igår stoppade temperaturen ute på strax över minus sjutton. Idag när jag åkte hem var det som kallast minus 20. Det är ingenting om man jämför med Sokna som ligger två mil norr om oss. Där var det mer än 35 minus i natt. Ambulansen hade varit uppe där och menade att hela bilen kved i kylan. Det är klart att från garagets 18 till denna kyla gör sitt.

Sokna är annars känt som ett köldhål på vintern. Vi passerar där på vägen till Norefjell ofta är det både fem och tio grader kallare där än vad det annars är under resan.

Här några flotta blder från igår då jag gick upp till vägen och mötte Sivan då hon kom från jobbet.


Musen försvann under sängen, Sivan bistår Desmo


Så är båthamnen tom, bara några svanar långt ut skymtades


Höstens bänk nu nersnöad, bryggan tycks sväva i luften i froströken

I vårt lilla hem räcker inte alltid strömmen till. Det beror troligen på en massa lampor, kylskåp, dator osv. När man sedan kör igång micron, som är av ovanllgt kraftigt slag, så löser automatsäkringen ofta  ut.

Det innebär att vi såklart måste prioritera när det är matlagning. Härom kvällen var det både micro och internetradio och därför valde jag att tillfälligt slå av värmen. Kvällen innan gjorde jag samma sak och glömde detsamma. Det gjorde inte så mycket eftersom jag kände att det snabbt blev kyligt inne.

Problemet denna kväll var att vi åt middag och sedan åkte iväg för att jobba Och ja, jag hade även denna kväll lyckats glömma slå på värmen.

Väl hemma på morgonen kommenterade Sivan att det var kyligt inne. Jag trodde först att jag dragit ner värmen lite för mycket, men insåg att det bara var obetydligt varmare inne än ute. Var det katterna som hållt värmen eller var det bara inbillning. Ute var det 8 minus!

När jag borstade tänderna såg jag imman komma ur munnen när jag andades. Det var m.a.o jäkligt kallt. Katterna verkade av förståeliga skäl jätteglada att vi var hemma och kanske speciellt Minoe som har ganska tunn päls och som inte gärna går ut när det är kallt.

Sivan var först klar för sängen och lade sig för att värma upp. Det var långkalsonger, ullunderställ och ullsockor. Själv nöjde jag mig med t-shirt och raggsockor. Kallt var det men med dubbla täcken och fleecefilt, två vuxna och två katter i samma säng somnade vi reativt fort. Det blev ganska fort varmt där vi låg men så fort jag vände på mig vaknade jag av att det var så otroligt kallt.

Vid lunch, då var temeraturen uppe i det vanliga igen och vi som vidare som vanligt.


Lånad bild, men såhär ser det ut hemma för stunden

I går började det snöa tidigt och därmed försökte vi med skovel hålla undan det värsta. Det vräkte ner precis hela dagen och när klockan var nio bestämde vi att vi skulle ta en extra kvart på oss till jobbet. Det gick helt ok. Bra däck och hygglig fart var det som skulle till och vi kom fram hela och välbehållna.

På jobbet var det inte plogat och där hade det kommit ca 2,5 dm nysnö och det vräkte fortfarande ner. Vi hade inte sett varken plogbil eller spåren av någon på de två mil vi åkt. Det var väl julmat och sprit som gällde.

Så fortsatte det snöa. Hela natten har det vräkt ner och vid midnatt kom en traktor och började ploga på sjukhusområdet. Den blev aldrig färdig för när det var klart på den ena sidan av sjukhuset så var det bara att åka över och ta den andra sidan på nytt. Jag har aldrig varit med om något likande.

Med fundering hur det skulle gå att ta sig hem gick vi morgonen tillmötes. Dagpersonalen rapporterade att de fått undan lite grann på riksvägarna vilket kändes bra. Vad vi nu i stället funderade på var om vi skulle komma in på campingen.

Den ligger nedanför en ganska brant backe och tanken var att bara ta sig in och ner för att ställa bilen tills det blev plogat (vi trodde inte bonden hunnit det). Så väl framme visade det sig att våra värsta farhågor infriades. Snövallen ner till campingen var gott och väl över 50 cm hög med snö som nu börjat sjunka ihop. Där fanns det inte möjlighet att ta sig in. I stället försökte vi finna någon annanstans att parkera, vilket vi inte fann.

På vägen var det bara ett smalt plogspår så det var otänkbart med väggrenen. Jag gick i stället hem till husvagen, en sträcka på femhundra meter, i jeans och lågskor. Snödjupet var allt mellan 35-55 cm och jag flåsade rejält och var både kall och våt innan jag var tillbaka uppe vid vägen.

Nu skottade vi undan så mycket snö att vi fick in bilen på själva infarten. Det tog en stund och vi var ganska varma när vi var färdiga. Så gick hem och lade oss. Vi hann nästan ligga en timme innan Sivan fick besked om att det var öppet och plogat. Då klädde hon sig och sprang upp för att hämta bilen så den inte skulle stå så utsatt.

Nu har vi skottat och skottat, sopat snö och skottat igen. Eftersom sömnen har blivit lidande av detta eviga snöande så tar vi nu ryggläge ett par timmar. Sen är det mat och dags att åka till jobbet igen. Vi väntar mer snö, men för ögonblicket är det upehåll.

Bilder från de senaste timmarna nedan


Volvo V 70


Någonstans måste man börja


Det här har kommit under natten

Väl här i Norge visade det sig att det var mindre snö än hemma i Västervik. Det hade nästan inte snöat sedan vi var här sist. Vi var framme vid 21-tiden i onsdags kväll och vi hann bara packa upp innan julsnön kom. Det snöade och snöadeoch snart hade det kommit flera dm.

Vi hade tidigare varit förutseende och köpt skovel så vi kunde få undan det värsta och lite senare på dagen kom bonden förbi med traktorn och det var återigen framkomligt. Så for vi till jobbet i går kväll och som man säger här, anandes fred och ingen fare.

Men väl framme förbyttes det raskt till skepsis då det inte fanns en sjuksköterska att se utan det enda var en massa utkörda britsar från undersökningsrumen. Det innebär alltid att de fått lämna plats för sängar som det ligger patienter som ska läggas in i.

Ja, det var så det startade. Sen var jag tvungen att börja 45 minuter tidgare och sedan satte jag mig första gången klockan 5 i morse. Då hann vi kasta i oss varsin jultallrik innan det återigen kom en hel hög patienter. Det var en märklig julafton då det annars alltid brukar vara väldigt stilla. Nu var det definitivt mer som att jobba nyårsafton med fylla, överdoseringar av alkohol, självmordsförsök och annars till största delen geriatrisk omvårdnad eller psykiatri. Det ramlade hela tiden in nya patienter.

Det var så väldigt skönt att vända hemåt i morse och Sivan och jag har fått sova got hela dagen tillsammans med två snälla katter. Snön har fortsatt falla och kommer inte bonden och plogar i morgon så blir vi nog inlåsta. Saaben är dock väldigt säker att ta sig fram, men kanske vi ska parkera utanför området i morgon


Snöskottning utanför vår lilla täppa


Desmo som alltid är med oss ut på promenad eller snöskottning

Eftersom vi denna friperiod har ätit dagens lunch ute nästan varje dag har det inte blivit tid och plats för varken kebab eller pizza. Vi lagade en jättegod chorizo och parmapizza igår, men den ska med till  Norge. Nu bestämde vi i alla fall att vi skulle ta ett glas vin och gå ner till stan för att äta ute. Acapulcos kebabtallrik stod på menyn.

Vi har stått vid spisen hela eftermiddagen och därmed hunnit göra tre olika pajer. Det blev kyckling, skinka o purjo och en västerbottenostpaj. Under tiden har en chili concarne stått och puttrat på spisen. Den var gjord av nötkött så den behövde koka ett par timmar. Tiden har alltså flytt och med den har väderomslaget kommit. Från minus fem till nollgradit på ett par timmar.

Väl färdiga med maten öppnade vi en flaska vin och gjorde oss klara att gå. Då visade det sig att väderprognosen var totalt rätt. Massor av snö och blåst. Ännu inte kuling, men väldigt kraftig vind. Hur som helst var vi hungriga och travade iväg men efter ca 20 minuter visade det sig att det var så varmt att snön som nu vräkte ner (sidledes) var så pass våt att Sivans byxor var halvt genomsura.

Väl nere på stan hade vätan gått rätt igenom jackor, byxor, långkalsonger och handskar. Vi var både våta och kalla och maten kändes plötsligt inte alls speciellt lockande. Därför gick vi direkt till busshållplatsen för att kika när nästa buss hem gick. Det visade sig bara vara tio minuter kvar till dess men däremolt 75 tills nästa buss. Att sitta på restaurang så länge lockade varken Sivan eller mig utan vi tog bussen hem med outrättat ärende.

Väl hemma blev det varma mackor med kassler och ost. Det var jättegott det med!


Sista metrarna från bussen och hem

22 december och två dagar kvar till julafton. Vi är mitt uppe i våra förberedelser vilket innebär att Sivan har börjat förberada avresa medan jag lagar maten. Det blir en arbetsperiod på 11 dagar denna gång med arbete både jul och nyår. Julen är helt ok att arbeta, medan nyår däremot gör detsamma. Fylla, intoxikeringar, suicid(försök), misshandel och alkolholrelaterade skador (sprängolyckor m.m). Tyvärr var det enligt schema min tur i år.

Här hemma i Västervik håller kylan sitt grepp. Det är minus tio och mer snö är utlovat till senare på dagen. Inget v kan göra något med annat än att ta det lugnt när vi reser.

Igår gjorde vi som vanligt och gick ner till stan. Vi skulle öppna et nytt gemensamkonto på banken och så hade jag sett att det var kyckling tikka på restaurang Gusto. Det är en restaurang som är väldigt internationell och där du kan beställa mat från mexico, italien, grekland och asien. Allt lagat med extra omtanke och med stor vikt på ekologiska varor. När man går utanför Gusto ser det väldigt exlusivt ut på insidan.

Tyvärr måste jag säga att jag är besviken. Lunchen som bestod av två kycklinglår, ris, en skål med kycklinggryta och så en skål med något ayoliliknande motsvarade inte förväntningarna på 80 kronor (kanske var det 85).
Kycklinglåren var goda, medans riset var torrt. Grytan var väldigt torr och dessutom hade de fyllt i den lilla skålen så hälften hade runnit ut över tallriken och det gav ett grisigt intryck.

Salladsbuffén var nästan slut och brödet samt dressingen var bara två tomma skålar. Det visade sig sedan att det fanns en buffé till inne i biodelen som var helt orörd och som man plockade  ut i köket när vi gick. Då var det fortfarande inte påfyllt i restaurangdelen. Till kaffet hade man som avslutning inte fyllt på mjölk i tillbringaren.

Ja, som du käre läsare förstår så gav det ett ganska slappt intryck för den restaurang som har det dyraste matpriset i stan. Vi ska ge den en chans till och då på kvällen så återkommer jag då.

Annars blev det en fin promenad på dryga milen. Kallt men utan blåst och några fina bilder blev det också.


Västerviks infart


Väl hemma i vår stadsdel

Vacker islykta gjord utifrån en liten hink

Så har vi äntligen kommit till skott. Att beställa resan jag pratade om för ett tag sedan. Birger Jarl sjunger på sista versen och enligt hemsidans insändare är det pågång inom en inte alltför avlägsen framtid. Birger Jarl uppfyller helt enkelt inte kraven för passagerartrafik på öppet vatten.

Är det då så klokt att beställa en resa med dom? Ja, såklart att det är. Allt går mot att det ska vara så säkert att det troligen blir så att sjöresor inte alls kommer kännas som att vara ute på vatten. Stora båtar som nättopp rister fast vågorna går meterhöga. Kul? Nej, knappast.

Nu går resan i början på februari och med lyxsvit i aktern och två måltider för två blev priset lite över 1000 kr. Det kallar jag billigt. Därpå får vi betala resan till Stockholm med bil eller buss.

Nu hoppas jag bara att det blåser alldeles lagom för oss. Det ska gunga, men bara så Sivan klarar sig med vanliga åksjuketabletter. Det vore trist om allt stänger på grund av hög sjö (vilket jag varit med om) eller att båten inte ens lämnar hamn.


Bilden tagen från www.anedinlinjen.se

Jag snubblade över denna boktitel i ett eller annat matlagningsprogram och nu har jag både fått och läst boken.

Den handlar om den mat vi äter nuförtiden. Den handlar om konsistenser, tillsatser och hur man förvandlar det ena till att se ut och smaka som något helt annat. Boken beskriver hur man tillsätter smaktillsatser för att köttet ska smaka kött trots att det kan innehålla 50% vatten. Eller hur glass kan ha konsistens glass fast det bara är dryga 50 % naturliga tillverkningsämnen.

Vi får lära oss hur nästan alla nyttiga beståndsdelar försvunnit ut youghurt och creme fraiche och i stället ersatts med vatten, stabiliserare, gelatin, majsstärkelse och smakämnen. Vanlig youhurt har tre beståndsdelar medan den "nyttiga" kan ha både åtta och tio.Vad är det som gör att vi plötsligt kan koka lättfraichen? Ja inte är det någon ny revolutionerande metod utan en uppluckring av lagen som gör att man kan använda andra mindre nyttiga ingredienser. 

Vi lär oss också att den färskpressade juicen i själva verket är pressad för nästan ett år sedan och hur den rökta skinkan överhuvudtaget aldrig varit i närheten av någon rök. Hur den i stället fylls med salt och vatten tills den når sin dubbla vikt och hur man tillsätter ett amerikanskt patenterat smakämne som då ger den dess speciella röksmak.

Kort och gott kan vi sammanfatta boken som bra. Vi kan inte helt leva efter den eftersom jag har behov av kex, tacos rökt korv och skinka någon gång i bland. Men en sak är säker......

Våra matvanor har i stort sett förändrats på drygt en vecka även om vi sällan använder halvfabrikat.


Exemplet råkar bara vara Arlas, det finns värre sorter


detta råkade vara ICA´s egen som fanns i kylen

Så har det återigen slutat snöa. Natten och gårdagskvällen har bjudit på dryga fyra dm snö. Inte den tunga sorten som tur är utan den som far iväg lätt med vinden när man skottar den. Det var väl tur eftersom dom plogade utanför vår trappa redan  strax efter åtta i morse.

Det är detta dagens blogg handlar om.

För här i Västervik är folk otroligt missförnöjda med plogningen. Både gator och trottoarer i stan, såväl som E22 som passerar utanför är (som det låter) de allra flesta förbannade på och skriver spaltmeter i tidningen. Man klagar på att det inte plogas, det plogas för sent och det plogas inte tillräckligt djupt och inte heller sandar man. Man skäller på de stackare som har snöröjning som jobb och man skäller på kommunfullmäktige som inte beviljat pengar till dygnetruntplogning.

Till och med på radion klagas det och häromdagen då det snöade som allra mest var lokalradion ute och provkörde vägen mellan Östergötland och Kalmar. Reportern var upprörd över det dåliga vädret och den dåliga framkomligheten. Hon klarade bara att köra i 60 km/h. Själv hoppas jag att hon 1, stod stilla när hon gjorde sina inlägg, 2. hade någon annan som "bara" kunde köra i 60. Men hallå! 60 är det så illa när vägen ofta består att 80-sträckor?

Sivan och jag som varje dag denna vecka gjort minst en mil fotledes har inget som helst att klaga på. Till och med den första snödagen då det bara hade kommit fem cm pudersnö hade man plogat villakvarter såväl som bakgator inom ett par timmar. Så har det varit varje dag och kanske det ä'r det som är grejen, man måste inte köra bil varje dag utan kan använda fötterna.

Nej, jag undrar om en del (rätt många faktiskt) har glömt hur det är med vinter och snö. Det blir lite svårt att gå, det blir halt och man kan till och med få snö på skor såväl som byxor vilket i sin tur t.o.m kan leda till att man blir våt.

Sist men inte minst, det som ingen varken norrman eller svensk har hört talas om.......

Det blir halt när det är snö och is, jättehalt och man måste sänka farten. Både som gående, cyklande eller i bil!


Om vi tittar åt vänster ser vi.....


och tittar vi åt höger..... bilderna tagna hemma i går natt

UPDATE: Medans detta stycke korrekturlästes började det återigen snöa. Kanske jag får med mig Sivan ut på en promenad runt Gamla Sjukhuset och den nya sjöpromenaden?

Just så ser det ut här. Snö, snö och snö. I morse när jag vaknade var det återigen dags för mer snö. Inte som häromdagen, men dock snö. Ett ymnigt, lätt snöfall som sakta lägger sig ute.

Igår var det återigen dags för en långpromenad. Mitt bak med surdeg misslyckades och därmed var det tre hela limpor som skulle kasseras och i stället för att kompostera så beslutades att det skulle brytas och fördelas mellan de änder som lever mellan oss och centrum.

Sagt och gjort. Det blev en hel systembolagspåse med bröd som skulle utskänkas. Lättare sagt än gjort då det visade sig att änderna inte alls var vana att  matas. De var skygga och överhuvudtaget inte villiga att komma i närheten. Trots detta slängde vi ut mat efter promenaden och jag antar att de fick i sig något av det.

Väl nere vid centrum blev det ett förfärligt liv när det var matutdelning. Det var nämligen så att dessa förbannade fiskmåsar och trutar kom i stora flockar när vi slängde ut brödet. De skrämde bort änderna och roffade skrikande åt sig det mesta själva. Trista fåglar och därmed kommer nog vårt fågelmatande begränsa sig till Brevik och området där vi bor.

Dagens rätt igår intogs på Stadshotellet. Vi har aldrig varit där tidigare men blev mycket positivt överaskade. Hygglig miljö (de hade två olika matsalar, en för pöbeln (vi) och en för affärsfolket) med olika priser för dagens rätt eller dagens lunch, den sistnämna var en trerätters för 119 SEK.

Vi själva nöjde oss med dagens och det var tacopanerad fläskfilé med massor av goda tillbehör till det facila priset 75 kr. Toppengott och som vanligt var vi så mätta att vi klarade oss med lite lätt mat till kvällen. En kväll då det var slappa genom att vi låg och tittade på tv i datorn.

Det är väl ingen nyhet, men i kväll, eller just nu är Västerviks webcameror extra fina. Snön, mörkret och massor av ljus och lysen gör att riktig vinterstämning infinner sig. Dessutom för de som gillar julen. Det är 6 dagar kvar och kanske, kanske snön håller sig.

Kamerorna hittar du här


Utsikt från Kulbacken mot Västerviks centrum, fredag kl 17:15

Igår natt låg jag vaken en liten stund och som man då gör, blev jag liggande och funderade på lite allt möjligt. En sak var vad jag ska gör framöver i livet och jag är inte så enfaldig att jag tror att kajak, skridskor och golf kommer stimulera mig för resten av mitt liv. Alltså måste något mer till.

Då kom jag på att jag faktiskt kan läsa lite mer. Eftersom jag bara jobbar en vecka av tre (och dessutom även då skulle hinna läsa lite) finns det gott om tid för att förkovra sig och stimulera även hjärnan. Därmed började jag tidigt i går att leta utbildningsalternativ och när de var funna så var det bara att inse. Jag har inte varit smart nog att läsa allt som jag borde då jag för en del år sedan läste gymnasiekompetens på komvux. Då dök frågan om historia upp och jag som aldrig varit intresserad avfärdade det ämnet direkt. Det ångrar jag såklart nu eftersom ämnet ingår i högskolans speciella krav.

Nåväl, inten större skada skedd förutom att jag blir lite försinkad. Å andra sidan tänkte jag bara läsa som tidsfördriv. I går gjorde jag i alla fall så att jag lämnade in en mycket försenad ansökan till komvux i Västervik. Historia A på distans vilket innebär att jag kan läsa i mitt tempo och slipper möta upp på skolan.

Sedan jag läste senast har det hänt en hel det på just distansutbildningar. Man kan läsa kurser i snart var ämne och sedan sätta ihop det för att slutföra ett helt program. Det är spännande och ger oss som redan är gott vuxna och i arbete goda möjligheter att vidareutveckla oss,


Den "gamla" komvux loggan

Här hemma har vardagen infunnit sig. Väl hemkomna i måndags natt var vi snart inne i vanlig ordning. Tisdagen bjöd på snöväder och en förskräcklig blåst, men vi gjorde stan till trots detta. Lunch på thairestaurangen och så var vi runt på butikerna för at kika på lite allt möjligt.

Onsdag skulle bilen inom Volvo för att kikas på en lackskada. Då vi inte hade något speciellt för oss tog vi de 40 minutrarnas promenad ner på stan, nu i riktig snålblåst och yrande snö. Vi satte oss på biblan och läste en massa tidningar och magasin medan tiden gick. Sen kryssade vi oss sakta uppöver stadens gator för ett stopp på en pizzeria där dom har den tjocka amerikanska pizzamodellen. Eftersom vi hade bestämt oss för helstekt kött med ugnsbakade tomater tillsammans med halloumi delade vi pizzan mellan oss. Det var alldeles lagom till lunch.

För den som undrar var min härliga skatteåterbäring tog vägen (detta är mannen som kan bränna pengar fort) så gick det rakt in på banken. Det gick oavkortat till lånet på husvagnen och därmed är i stort sett både husvagn och saaben betalda. Det är härligt!

Idag fortsätter det snöa. Det tillsammans med storm gör att jag inte gått ut för mer än att skotta rent utanför huset. Sivan som gillar att röra på sig oavsett väder gick till ICA medan jag nöjde mig med skottning och att gå och möta henne på tillbakavägen. Genom fönstret här vid datorn är det just ingen sikt nu. Det vräker ner och yr igen totalt vilket gör att vi med gott samvete kan fortsätta med annat. Det blir bok och film i timmarna framöver innan det ska lagas kvällsmat. Jag har också funnit ett recept på en surdegsbaguette som ska provas.

Så har i stort sett en arbetsvecka gått. Sivan jobbar i kväll och dag i morgon och själv har jag bara en natt kvar. Det har varit en märklig arbetsvecka med massor av jobb och en god del stök. Det kulminerade i natt som var med den största festdagen innan jul. Det traditionsrika julbordets stora dag.

Eftersom norrmänn rent generellt dricker betydligt mer än jag är van vi från Sverige händer det också mer bland både kvinnor och män. Förutom sedvanliga arm och benbrott tillsammans med axlar som hoppat ur led har vi och legevakten fått roa oss med misshandel och knivskador, brännskador och ett regelrätt knivöverfall som bara genom tur slutade hyfsat.

I kväll packar jag ock städar. Jag ska sova fram till lunch i morgon och sedan är det dags att tömma vattentankar osv innan jag hämtar upp Sivan kl 15 då hon slutar. Vi fegar lite med vatten i vagnen eftersom det inte är kul att komma tillbaka om strömmen har gått och det står vatten i toalett och i rören.

Jag har också startat volvon för första gången på en vecka. Det blir den som går till till Sverige denna gång eftersom jag hoppas på att få en lackskada fixad innan jul. Blir det klart så kommer vi säkert åka och slita lite på saaben som bara gått obetydligt längre än volvon.  Jag har också huggit igenom en cm is på bilrutorna. Temperaturen ligger nu på ca minus fem och det är planerat mer snö till veckan.

Återkommer på tisdag.
Ha det!

Det drar ihop sig till fredsprisutdelning här i Norge. Inte Nobelpris i fred, utan just fredspris. Varför norrmännen har valt bort den svenska delen med Nobel kan man bara gissa och där har jag min tanke.

Nu är det i alla fall dags och i morgon förmiddag landar Mr Obama på norsk mark och så långt okej. Men tidningarnas och radiostationernas fokus ligger på ett helt annat plan sedan ett par dagar. Det som man pratar om här är nu i stället vad man kallar Obamas nonchalans.

Det har nämligen visat sig att från ha varit ett besök med massor av planerade aktiviteter har det blivit ett besök med bara några få programpunkter som sträcker sig över knappt ett dygn.  Då ska presidenten hinna hämta priset, medverka på utdelningscermonin och träffa stadsminister Stoltenberg på ett kort besök. Vad som får stryka på foten är en middag med kungahusetbanketten, en planerad stor konferens, en intervju plus en hel massa annat som egentligen består av olika personers önskan om att få frottera sig med Obamas närvaro.

Ett annat exempel på hur det tar av med "fredsprisutdelningen" är att norska näringstoppar och andra pr-kåta människor ringer till kommitén som står för festen och både ber och kommenderar för att få inbjudan till att vara med.

Vid en kort och snabb radioundersökning ansåg 85 procent som ringde in att Obamas ovilja till att stoppa i Norge och medverka till denna pr-cirkus var arrogant och ohövlig. Vid en större undersökning som var lite mer seriös ansåg 45% detsamma

Redan tidigare var det bara en tredjedel av norrmännen som ansåg att utnämningen för fredspriset var riktig. Nu tros den siffran vara betydligt lägre.

Min egen åsikt är nog att världens mäktigaste man har annat att göra än att springa Oslo runt på kafferep för att enskilda norrmän har problem med dålig själkänsla. Att han sedan vägrar ge intervjuer till världspressen i samband med utdelningen ser jag inget märkligt i. För som någon sade.... Obama ger intervjuer om precis allt och det i stort sett hela tiden. Vi klarar oss nog utan denna också.

Däremot har jag ända sedan utnämningen varit skeptisk till möjligheten att en amrikansk president ska kunna få Nobels fredspris. Speciellt då han just tillträtt och inte hunnit med mer än att önska vad han vill uppnå. Önska, de tkan vi alla, men att sedan från detta sända 30000 man yterligare till Afganistan, det är det få som kan.


Karl Johan´s gata i vinterskrud

Igår åkte vi för att jobba en vecka. Eftersom vi hade två bilar blev det ensamåkning vilket är ganska trist även om man inte pratar hela tiden på två. Vi gjorde ett stopp i Jönköping för att köpa ett kapell till bilen som ska stå i Norge och sedan bar det iväg igen. Sivan i sin blå fina racersaab och jag i volvon. Det blev ett kort stopp på Torp utanför Uddevalla där vi käkade varsin hamburgare.

Temperaturen låg på stadiga 7-8 grader hela vägen fram till Norskegränsen. Här innan hade vi stoppat utanför Tanumshede för att tanka fullt innan vi kom in i Norge. Har vi tur klarar vi oss på den bensinen hela veckan.

Väl på andra sidan Svinesund började temperaturen sjunka. I samma takt började snön dyka upp och plötsligt var det het vitt vid sidan av vägen. Temperaturen stoppade så småningom på mellan 1-2 grader och det regnade i stort sett hela tiden.

Väl framme var det ett par dm snö som låg. Det var fint upplogat och inga som helst problem att komma fram. Klockan var nu halv nio.

Det var varmt och skönt inne och medan Sivan packade upp maten och serverade varsitt glas vin bäddade jag sängar. Det tar numer bara 20 minuter från att vi är framme tills vi är installerade.

Så tog vi sovmorgon idag eftersom vi börjar jobba. Det är någon plusgrad och snön har nästan regnat bort. Vi tog katterna med på en långpromenad så nu ligger dom i varsitt fönster och slappar.. Det ska ätas lunch innan vi sätter fart igen. Sivan med jobb och jag med mitt.


Parkering utanför hemmet vårt


Desmo och Minoe på promenad efter fjorden

Dagen idag går som alltid innan arbetsperiod i matens tecken. Idag har jag lagat köttgryta, baconpannkaka och en stor form lasagne.

Vi har också hunnit gå en promenad i det nya området. Det var visning på de nya alléhusen och vi som är lite nyfikna tog oss ut när det hade varit öppen någon timme. Det är ju smart att inte trängas tänkte vi. Jo, pyttsan!

Det stod bilar just överallt och väl framme vid huset visade det sig att det var tio meter kö för att komma in. Det var inte bara kö utan folk stod i bredd för att få se hur det ser ut. Det var inget för Sivan och mig som i stället gick en tur i området. Du kan finna SvenskFast bilder om du klickar här.

Hur som helst så undrar jag hur det går med försäljningen idag eftersom det ibland såg ut som om det brunnit på servicehuset och att gamlingarna var tvugna att skaffa ny bostad. Jag har svårt att se dessa som potentiella köpare eftersom många av dom definitivt inte orkar hus i två etage.

Nu gick vi en vända och vi tror att det kommer bli två grupper med 10 + 10 radhus på vardera sidan om allén.. Väl inne på området nerot sjön har vägarna iordningsställts och gatlyktor är monterade. Kvar att göra är att asfaltera. Det ser dock inte ut som att det är någon aktivitet på de utstakade tomter som gränsar ner mot sjön vilket jag kan förstå med priser på upp mot 2,6 mille för bara tomten.


Alléhusen sett ute från gatan


Från kortsidan


Så här populärt var det att köa i solsken


Väggarna på de sista husen är resta

Som alla vet är jag ganska (väldigt) kritisk till norsk administration. Oavsett det gäller lönekontoret, skatteetaten eller för den delen NAV som är vår motsvarighet till försäkringskassan. Ibland när jag berättar för vänner vad de kan hitta på där borts får jag känslan av att de inte tror mig, eller att jag i alla fall överdriver kraftigt.

Här kommer dock en dagsfärsk historia som för en gångs skull är positiv. I alla fall i slutänden. Det hela börjar för över två år sedan. Jag har då en tid arbetat allt mindre för att året 2007 tjäna nästan hälften av vad jag tjänade året innan. Trots detta fick jag för första gången i Norge restskatt. Inta bara restskatt sådär utan mer än 36 000 NOK. Helt oväntat men det var bara att betala. Slutkalas nästan 40 000 SEK fördelat på två månader. Det sved rejält.

Jag fattade ingeting, men som svensk så litar man på att myndigheterna vet vad dom gör, i allafall i stort sett.

Så kom 2008 och det var dags för deklaration igen. Jag väntade och väntade men ingen deklaration kom. Så när sista veckan före inlämning kom gick Sivan och jag till skattetatens kontor och bad om hjälp. Det visade sig då att jag inte längre fanns med över de som skulle deklarera. Vad vi skulle göra åt problemet visste inte damen och hon verkade för den delen inte speciellt intresserad av saken heller. Dock skrev hon ut en standardblankett som vi fick med oss för att fylla i. Problemet med att jag inte var registrerad ville ho dock inte ta i utan vi får bara vänta och se om det löser sig till i år (då ska det väl lösa sig av sig självt tänker hon).

Väl hemma så fann Sivan ett par spännande saker. Det var att vi får göra avdrag för kost när vi jobbar som vi gör. Sagt och gjort, avdragen gjordes och det visade sig senare att de gått igenom. Det gjorde att Sivan frågade om hon fick överklaga den tidigare deklarationen för att försöka vinna tillbaka några kronor. Visst sade jag och var bara glad för det.

Veckorna gick och tillslut fick vi ett besked som vi inget fattade av. Sivan ringde och vi fattade ännu mindre. De menade att jag inte lidit någon större ekonomisk skada och snällt fick vänta tills tid fanns. Snällt väntade vi och i går fick vi besked. Jag får tillbaka pengar och inte vilka pengar som helst. Det vi kunde läsa var att summan 47 000 NOK har satts in på mitt norska konto. Det är dryga 56 000  svenska kronor.Det innebär att jag, om man tittar på blanketten redan innan deklarationen betalat 9000 NOK för mycket i skatt. Hur man sedan får till de extra 36 000 det kan jag för mitt liv inte förstå.

Grejen är jag mött så många svenskar som menar att man betalar för mycket i skatt och som menar att det är fel. Flera har överklagat både en och två gånger och för varje gång de "klagat har de fått tillbaka lite mer. Frågar man på norsk skattetat så får man lika många svar som personer man frågar och om man hör i Sverige så ler dom och skakar på huvudet. Tydligen är detta vida känt.

Nu återstår två saker. Ska Norge betala ränta på de pengar de "lånat" och hur ser det egentligen ut med fjolårets deklaration?avdrag. Jag tjänade nämligen ytterligare mindre då och hade ännu mera avdrag och trots det så vill de ha 4000 NOK av mig. Ska jag lite på att det stämmer? Skulle nog inte tro detoch lanske att man ska överklaga varje år bara för att de ska räkna en gång till.

En sak som jag tänker kolla är vad en deklarationshjälp i Norge kostar,. Det verkar kunna löna sig och speciellt om jag får en deklaration i år.

Idag var jag vaken klockan sju. Det är ganska vanligt och i stället för att ligga och vrida mig står jag i stort sett alltid upp för att laga frukost och läsa lite tidningar. Så även idag.

Vi har våra egna rutiner här hemma på morgonen, katterna och jag. Det går ut på att jag först sätter på en kanna kaffe. Eftersom denna typ av kaffe smakar lika gott om det stått en stund, eller blivit uppvärms som då det var färskt gör jag till både Sivan och mig samtidigt. Därpå får katterna sin färskmat som jag envisas att skämma bort dom med. Desmo som är en matglad katt får någon form av kattmat, medan den lilla, tunna Minoe oftast får något betydligt mer avancerat. Denna vecka har det varje morgon varit två "Mamma scans" köttbullar.

Därpå är det dags för att gå på badet för mig. Fem minuter senare är jag färdig och katterna har ätit ochv ill gå ut.

Då är det frukost och kaffe i över en timme. Jag kollar bloggar och läser tidningar. Kanske jag kommenterar något inlägg eller skriver något på bloggen. Tiden rinner iväg och så är snart klockan 9. Kaffet ska vkropörmas och så är det dags att väcka Sivan. I den mörka tid som nu råder tänder jag ett ljus hon har bredvid sängen, ställer ner kaffeglaset och viftar fram lite kaffelukt till hennes näsa. Därmed är hon vaken.

Jag lägger mig då bredvid och uppepå. Medan hon sakta får igång kroppen slapparjag lite. Ibland somnar jag till för ett par minuter och andra gånger får vi en katt på armen som vill kelas med.

Idag var det klar himmel strax före åtta, men bara en kvart senare så var det grått, nästan svart på himlen. Radionyheterna med vädret säger grått men med upehåll. Där försvann nog i alla fall min lust att gå på golfbanan även om det är ganska varmt ute.


Vy från altan kl 08:16

Ja, det var en sådan det blev alltså. På fredagen stoppade vi för att titta och provköra, men då det var både mörkt och sent så var inte Sivan så sugen. Dessutom såg lacken ganska förskräcklig ut i tvätthallens obarmhärtiga sken. Varje repa avslöjades och förstärktes till det groteska.

Själv tyckte jag den kändes ok och jag misstänkte att lacken såg betydligt bätre ut i dagsljus. Vi lovade ägaren att höra av oss under kvällen om vi var intresserade då han hade flera spekulanter. Sagt och gjort. Väl hemma sände vi ett sms med ett rimligt bud och med förbehåll att Sivan åter ville prova fast i dagsljus och likaså se hur lacken egentligen såg ut.

Ägaren ville inte sänka priset och vi önskade lyckta till med försäljningen. Då ringde det, och ringde och ringde. Det var dock ingen som svarade förrän morgonen efteråt och då var det kvinnan i huset som accepterade pris och att vi kom och kikade på måndagen.

Väl på måndag och i Jönköping var i stort sett inget förberett. Dock kom storebror til ägaren och då skedde det ting. Bilen provades av Sivan som var jättenöjd. Lacken var i vanligt dagsljus jättefin och i regnet såg vi att det var välvaxat och snyggt. Likaså var insidan välvårdad. Så vi for tillbaka och så besökte vi banken för att lösa gamla lån, betalade överskjutande summa och skriva kvitton för att därpå lasta in sommardäck och få nycklar. Sivan hade därmed en bil, även denna gång en SAAB.

Nu är den servad, tvättad och putsad för att åka till Norge på måndag. Den är körd ett antal dagar och vi är mycket nöjda. Det är en liten sportig och jättepigg bil som gått 8000 mil. Kanske är det den som ska gå fram och tillbaka medan Volvon står.


Nytvättad och torkad så...


är det bara insidan kvar som ska gås över

Norge är Norge och för den som säger att vi borde slå ihop våra länder kan jag bara säga att du vet inte vad du pratar om. På Skavlan i fredags framkom det att man ofta som utlandssvensk efter en tid inser hur jäkla bra vi har det i Sverige och hur bortskämda vi är med att saker och ting fungerar relativt bra. Speciellt när det gäller statlig och kommunal verksamhet.

Sivan, min livskamrat har i dagarna fått en räkning från just fjellinjen AS. Det är på 312.50 NOK varav 12.50 är kostnaden för att ha passerat en av norges alla bomstationer. Okej det, även om dessa bomstationerär ett djävulens påhitt för att pungslå folket på extrapengar till stadsskassan.  

Problemet med räkningen påslagsavgiftenpå 300 som dom vill ha i förseningsavgifter. Eftersom Sivan inte fått någon första räkning så blir det lite tokigt. Adressen på räkningen är till vår gamla bostad i Norge och bolaget upenbarligen inte bryr sig om att uppdatera utifrån norskt folkeregister.
Posten å sin sida är inte heller intresserad av var folk har tagit vägen. För trots att ingen bor på adressen sedan över ett och ett halvt år fortsätter posten/brevbäraren att trycka ner det som går i alla brevlådor. Självklartåker ingen tillbaka för att kontrollera det mer än högst någon månad efter flytt. Jag kan föresten berätta för den skeptiske läsaren att i de hybler vi bott under det sista året tvingar brevbäraren ner reklam fram tills brevlådan hotar att rämna (eller att någon tömmer den).

Nu ringde i alla fall Sivan upp Fjellinjen för att få räkningen. Det lät sig självklart inte göras hur som helst och fel, det hade deinte gjort. Skulle det möjligen gå att göra något åt det så var hon tvungen att skriva en formell klagan till företaget. Därpå behandlas den och vi får så småningom svar, dvs att det inte är självklart att Sivan får rätt.


Norskt krångelbolag, Fjellinjen AS

Eftersom julen står för dörren (i alla fall för vissa) så hade Petra och C passat på att köpa årets julklappar redan nu. Självklart och på ungomars vis var vi tvugna att öppna dessa på en gång de kom.

Årets julklapp var ett vackert fruktfat i svart metall- Proppat med lussebullar (Petras egna jättegoda hembakade) pepparkakor. tillika hembakade de med, och en flaska vin som ännu inte är utprovad utan får sparas till jul.

Till det var det en jättestor blombukett som fortfarande står lika fin på köksbordet.

Inte var vi berädda på jul nu, utan får i stället satsa på att komma norröver en dag de närmsta veckorna.


En diger blomsterkvast i grönt, vitt och rött


Petras godaste lussebullar på hennes mammas recept

Det har varit ett par dagars uppehåll från bloggande igen. Det är som en gammal kollega en gång sade om precis allting. "Det kom så fort på"! Norges turen avslutades med buller och bång. Vi åkte redan vid tiotiden på morgonen eftersom vi skulle få besök till första advent. Dotter med sambo var påväg ner och vi som trott att vi skulle komma hem på torsdagen, dvs dagen innan deras tänkta besök.

Vi skulle också stoppa i både  Borås och Jönköping för att titta på bilar.

Nu blev det inte så då Boråsgutten strulade och inte var hemma. I stället stoppade vi i Jönköping är det fanns en SAAB 9-3 av 2003 års modell. Det blev lite märkliigt eftersom det var helt svart och dessutom regnade. Vi körde till en tvättstation och i det skarpa lyset så lacken rätt sliten ut då alla tvättmärken och dörruppslag förstärktes. En kort provtur gav i alla fall inga hemska överaskningar.

Vi var i alla fall hemma vid niotiden och så kom besökarna en halvtimme efter. De hade köpt med sig pizza och ett par glas vin (och lite bullar) senare var alla trötta och det blev en skapligt tidig kväll.

Lördagen var det fint väder och därför begav vi oss upp till Kulbacken för att kika på julmarknaden. Vi tog därefter en tur på stan innan vi stoppade på Ackrell´s för kaffe, choklad och nygräddad våffla.


Så kom söndagen och den egentliga första advent. Vädret var återigen som vanligt men vi begav oss ner på stan ändå. Det var lite fart på torget med små julstugor där det såldes glögg och annat. Men det var trist för i flera av julstugorna var det skolungdomar som stod och sålde dyra bullar och kakor. Det var väl skolresepengar tänker jag. Sedan fanns de vanliga yallayallahandlarna med ballongar, t-shirts och godisremmar (känns lite märkligt på en julskyltning. Efter någon timmes vandring och kikande på ingenting så gick vi (som vanligt) till pizzerian Acapulco och därefter var första advent slut och Sivan och jag var återigen för oss själva.


Vädret var vackert på lördagen och vi parkerade nere på stan för.....


att promenera upp till Kulbacken och se på julmarknaden


I två av träden här växer det mistel


Unos torn med HerrE och Sivan i solsken