Idag har vi varit sega, både Sivan och jag. Hela förmiddagen har gått iväg, vilket i och för sig inte gör något eftersom det inte tycks bli ljust idag. Vi hade redan i går pratat om att åka ner på stan för att mingla lite (vilket aldrig lyckats eftersom det ALDRIG är någon man känner ut och OM så vore så kan man inte stanna och fika någonstans utan mer bara, typ, nickar och säger hej och springer vidare) och ta en kaffe latte, bara vi två. Nu var det fullt på det enda kafét som kan ses som lite mysigt och när det väl var tomt där så var vi i stället hungriga.

Vi gick då in på grannstället som har ett antal små och goda rätter för under tvåhundra kronor. Det enda felet är att servicen är så otroligt seg och man får vänta och vänta, både på att få menyn, men även på att beställa. Sen kommer det verkliga problemet. Man ska vänta på att få maten serverad också. Ofta en evighet! För mig blev det knepigt redan från början då servitrisen tydligt uppvisar hur trist hon tycker jobbet är. Endera med kunder, eller också (kanske ännu värre) att behöva jobba överhuvudtaget. När vi har väntar över tio minuter på att få beställa och ingen så mycket som ser åt oss föreslår jag att vi kort och gott går.  Menyn såg ut sådär och likaså jag när vi gick!



Så hamnade vi i stället på byns Indiska restaurang, Tai Mahal. Ett ställe som vi inte varit på sedan i somras. Ägs av en hygglig man som är otroligt serviceinriktad, pratsjuk på ett trevligt sätt och son serverar så mycket mat man vill och orkar i stort sett. Här valde Sivan biff och jag vanlig chicken tikka masala. Nanbröd och en toppengod sallad fick vi till. Det härligaste var att ägaren kom med ett kvitto från sommarens mat och ölkväll då vi betalt för mycket. Hela 50 kr och nu var han lättad att få göra upp den skulden. Lunchen kostade oss 350 NOK och det var det utan tvekan värt.

Nog skulle jag ha tagit lite snygga foton på den goda maten, men glömde helt bort det då den var så god!



Det märkliga i hela historien är att den indiska med god mat och finfin service nästan alltid är tom, medan den med dålig service och där du får bara exakt det du betalar för till ett lägre pris alltid är full. Varför är det så?

Den alldeles vanliga svensken har troligen aldrig hört talas om varken russ eller russfeiring. Det ska vi ändra på lite senare, då det förtjänar lite uppmärksamhet. men först ska jag läsa tidningarna...

Så har jag samlat lite bilder, kikat på texter och i stort sett satt mig in i vad russfirandet går ut på. Det fattas bara en sak. Själva knutsamlandet och efter som jag inte helt förstått vad det går ut på kommer jag fortsätta leta uppgifter och återkommer med hela berättelsen i morgon..


See ya

Han kommer gående förbi vårt hus. En man i de femti något. Han går med tunga steg och händerna i byxfickorna. Han ser bekymrad ut. Det ser ut som om han går och tänker på något stort och viktigt. Som om det inte vore nog, så går han ofta förbi. När det är riktigt illa, flera gånger i timmen. Hela tiden med dessa tunga, beslustamma steg.

Eftersom detta är i Norge och vi inte omfattas av tystnadsplikt kan jag berätta att jag tror han är psykolog, alternativt psykiater. Det är nämligen där han jobbar, på barn och undomspsykiatriska kliniken. Han är också rökare!

Mannen går fram och tillbaka och faktiskt, ska erkännas, ser inte ut att ha det riktigt bra med sig själv. Just detta eviga rökandet, ibland upp till fyra gånger per timme. Det blir några cigaretter per dag det. Han stoppar in den, tänder på och tar sedan inte ut den förrän den blir för varm att ha kvar i munnen. Dock fortsätter han blossa ytterligare och tills han inte kan hålla i den längre.

Tyvärr är inte detta någon ovanlig syn här i Norge. Ung som gammal röker något sinnesjukt mycket. Man ser knappt en bil där folk inte sitter och röker och där det (i bästa fall) bolmar ut genom sidorutan. Unga människor som luktar så inpyrt att det ligger en stank av dom på ett par meters håll. Likaså är det inte ovanligt med helt nikotingula fingar på tumme, pek och långfinger på båda händerna på såväl ung som gammal.

Från Sverige fhör jag, men ser såklart också att rökning ökat bland unga sedan ett par år tillbaka. Non smoking generation tycks sedan länge tappat mark. Rökningen tycks tyvärr återigen ha blivit tuff och ett tecken på framgång.

Varför blev det så? Rökning introducerades av överklassen och snart nog följde de mindre lyckligt lottade efter som vanligt. När det sedan visade sig vara farligt så slutade de som införde det i en hast och de som egentligen inte hade råd att röka fortsatte och till och med ökade i antal. På samma sätt ser det tyvärr ut idag.

Jag kan inte förstå hur människor idag år 2008 fortfarande beter sig som om dom vore tuffa med en cigarett i munnen. Hur ofta ser man inte folk på kort i olika sammanhang stå och posera som en cowboy i reklam för någon av de amerikanska cigarettmärkena. År 2008 vet alla att det är farligt at röka. Att till och med måttlig rökning är farligt och förkortar livet. Att passiv rökning skadar omgivningen. Man vet att det ger lungcancer och emfysem och alla som någonsin sett något sådant borde nog stanna upp och fundera, både en och två gånger.

Att jobba på ett sjukhus och framför allt en akutmottagning eller en intenvisavdelning gör att man får se en hel del vad just cigaretter och rökning leder till. Det är alldeles säkert den sjukdom som självskadar mest av alla.

Kort och gott.... RÖKNING DÖDAR! Inte här och nu, men sakta och säkert!

Jag skall återkomma mer i ämnet sjukvård och rökning en annan dag!

280308 09:37
Först ut på plan och med bud som riktpris var angivet så sitter jag nu här. Spännande, även om det inte är som första gången. Denna gång är det premiär för onlinebud. Det innebär inte att man bjuder online (tror och hoppas jag för då går det ju till helsike då jag bara kommer sitta och titta på) utan att man får de senaste buden inramlande i sin dator i stället för via sms. Sen ringer mäklaren upp till nästa budomgång.

Denna mäklare har annonserat att han brukar jobba sakta.

Hoppas bara det inte går så sakta att vi tappar spänningen och somnar!




12:50
Så går det något jäkligt trögt. Det från att det började strax efter halv tio har priset gått upp 150 000 SEK. Då kom de sista femtio alldeles nyss. Annars har det stått still i över en timme och det får i alla fall mig att tappa sugen. En lång stund hade jag till och med glömt att vi satt i budgivning. Jag återkommer när jag vet mer.

13:40
Snart en timme till och 60 000 upp. Det har under tiden blivit ytterligare en avhoppare och därmed fyra kvar.

14:30
Så var det ytterligare ett avhopp. Sista budet gavs av oss och så var vi 40 000 högre i pris. Tre stycken kvar!

15:00
Ny omgång och en höjning med 70 000. Nu i skrivande stund kom det två bud till på sammanlagt 30. Nu höjer vi tempot och det finns en god marginal kvar till det planerade taket. Vi är fortfarande tre stycken intresserade.

15:10
Ytterligare ett avhopp. En kvar och en god chans, Vi ska dock inte ta ut något i förskott!

15:15
I MÅL


I'll be back!

Det blev varmt idag. När klockan var elva tog jag vanföringen med mig o0ch gick ut för att sätta mig vid husväggen.



Det var så varmt och gott och vi9 njöt verkligen. Men säg mig den glädje som varar. Eter ett par timmar försvann solen och jag fick i stället bege mig ut på promenad medan jag väntade på att Sivan skulle vakna. ameran fick följa med då jag tänkte jaga vårtecken. Det jag fann var inte mycket. Jag lägger bilderna nedan.







Sååå, sammanfattar vi promenaden så kan vi konstatera att det är en bit kvar. Vi är bara i mars ännu!


Good natt!!

För snart två år sedan så var den en svensk sjuksköterska här för att jobba en vecka på intensiven. Vi kom att prata om mat och matpriser här i Norge och hon berättade att dom (hon hade familjen med) hade i stort sett en hel veckas förbrukning med när dom åkte. Dom köpte i stort ingenting förutom mjölk.

När jag frågade vad dom hade med sig berättade hon om en hel massa olika saker. Det var då en sak jag reagerade på. Hon hade ärtsoppa på burk och när jag frågade berättade hon att det var den gamla klassikern, Soldatens ärtsoppa från Knorr. Jag blev med ens otroligt intresserad och frågade om den var till salu och efter att ha konsulterat familjen fick jag burken i min ägo.

Jag tog den med hem och så småningom fick Sivan äta både ärtsoppa med pannkakor, men även dricka varm punch till. Det blev för övrigt introduktion till Trosa Punchen, en favorit. Men det är en annan historia. Middagen blev med beröm godkänd och sedan dess finns det alltid ett par burkar "Soldatens" i vårt "svenskeförråd"

Idag var det så dags igen. Ärtsoppa med pankakor. Sivan var glad i båda delarna, själv åt jag upp all ärtsoppa förutom en liten tallrik som Sivan fick. Gott, gott!

Vi har under kvällen fattat beslut om att gå i budgivning för huset vi var och tittade på för lite över en vecka sedan. Vad som har förändrat sig är att slutbud sjunkit med 100 000 SEK. Vi har vridit och vänt, pratat för och nackdelar och kommit fram till att, ja, där kan vi mycket väl tänka oss att bo. I alla fall för en tid.

Så kära läsare, håll tummarna för oss i morgon förmiddag..



HerrEriksson

Om man sitter inne och kikar ut genom fönstret så är det definitivt vår. Solen skiner och det ligger lite snö på marken. Det är väldigt vackert. När jag sedan släppte ut katten kvittrade de små fåglarna högt. Så långt allt gott!



Det är bara det att när Sivan kom hem i morse efter nattens slit på jobbet, kunde hon berätta att det var minus 30 grader bara en liten bit bort härifrån. Jag är så glad att jag fattade beslutet att inte fara iväg och åka slalom på morgonen. När jag nu tittar på termometern visar den minus 5,8 grader.

Jag gör ett försök mot husväggen med stol och bok.

God morgon kära läsare!

Den som ofta är på internet kan både här och där, framför allt på olika chattforum läsa att folk, speciellt kvinnor som är komna över de 35 åren, på frågan tämligen ofta svarar att de just är i sina bästa år. Det tycker jag är väldigt sorgligt.

För om vi tänker lite närmre på vad dom egentligen säger så innebär det ju att dom just nu, här i detta ögonblcik har den bästa tiden i livet. Om det är så att det är så himla bäst just nu så borde det ju innebära att det är sämre (dårligare) i morgon. eller hur? Och tänk då ytterligare lite längre....

Om jag har min bästatid nu när jag är nyss fyllda 35 hur ska det då bli sen? Jag menar... i morgon, i övermorgon och nästa vecka. Inte nog med det utan jag törs knappt tänka på hur det kommer vara nästa år, eller för den delen om tio år. Genom den statistiska centralbyrån får vi veta att genomsnittsåldern för ett par år sedan var 76 år för män och 82 för kvinnor i Sverige.

Tänk då (igen)! 35 år och i sina bästa år!

Det innebär i så fall 47 respektive 41 år i nedförsbacke där allt bara blir till det sämre. Näää, fy tusan!!


För mig har det bara blivit bättre och bättre och så tänker jag fortsätta ett bra tag till om jag kan påverka.

Eftersom jag för bara ett par inlägg sedan så tufft påstod att skidsäsongen var slut och att all utrustning har ställts undan får jag krypa till korset och erkänna.... Jag hade planerat en tur till Norefjell idag för en tur då Sivan ändå sover.

Nu blir det nog inget då kylan inte ger sig, men hon blev i alla fall lite avis och tyckte vi kunde åka tillsammans en dag. Såklart, svarade jag och så tittade vi på vädret. I morgon räknar dom med - 12. Till helgen blir bättre temperatur, men med gråväder och massor av snö. Torsdag i nästa vecka skulle det vara fint, men då har jag börjat jobba igen. Så då finns två alternativ. Näste helg om det är bra väder, eller så får säsongen verkligen vara slut, som jag tidigare sade.


Vi väntar och ser!

Så är allt fixat med datorn här hemma. Det tog tid denna gång och jag vet fortfarande inte helt vad som var fel. Allt är nu i alla fall raderat och inlastat på nytt. De program som jag brukar använda är nerhämtade från internet och likaså de virus och antispyprogrammen. Det är inte sant så mycket det finns som inte ska vara i en dator och oavsett hur mycket man beskyddar sig så finns det alltid något som tar sig ner och in i alla fall.

Själv "städar" jag våra datorer någon gång per vecka. Då kör jag tre olika antispy och i alla fall ett virusprogram. Sen finns det lite andra nyttoprogram som man också kan köra om man nu vill. Men jag tror ändå att jag kommer få leva med att någon, eller ngra gånger per år få köra om datorn från början. Det är inte speciellt kul utan mer bara är.

Men det är jäkligt kul när det är färdigt och den är i nyskick igen!



God natt käre läsare

Så visar matrutan gåddagskvällens middag då datorn och dess återsställning har tagit lägre tid än vanligt.


Middagen bestod av den gamla klassikern Herdepaj. Såklart med hemlagat potatismos, riven parmesanost och små gula tomater som prydnad. Gott som vanligt.

Våren är här! Trots att det fortfarande är mellan 20-30 grader kallt på nätterna och en god del snö så förklarar jag härmed vintern för att vara över. Det innebär att skidor, pjäxor, långärdsskridskor, stavar, hjälmar, fjällspadar och allt sådant bäres ner i källaren.



Snart plockas i stället fram paddlar, flytvästar, golfbagar, inlines och cyklar. Vår! Vi väntar bara på sopmaskinen!

Det engelska ordet SUV står för sport utility vehicle och har tagit helt av här i Norge. På en alldeles vanlig parkeringsplats är det inte alls ovanligt att 5-7 bilar om står brevid varandra är just en SUV. Inte alla av dom, men de allra flesta är stora bilar som de som finns på bild här nedan.

När jag kom hit för tre år sedan var Zuzuki Grand Vitara den vanligaste SUVen som man såg på vägarna. Idag går det mot allt större bilar med ännu större motorer. Ja, det är så illa att dessa bilar inte ryms på en vanlig parkeringsficka. Är man i tillägg liten och ovan som bilförare lyckas man ofta få bilen stå överallt utom där den ska. Det är ingen ovanlig syn med små kvinnor som sitter långt, långt fram, men som ändå nättopp når över ratten.

Varför har man då dessa bilar? Jo, de vanligaste argumenten är att man har hytta, eller att man har hund, alternativt barn. Ett alltför genomskinligt argument då hytterna brukas ganska sporadiskt av de flesta och där det gott och väl räcker med en vanlig bil med vanliga vinterdäck. När man sedan tittar på storleken på insdan av en Volvo, BMW, eller Porche ser man att bagagetutrymmet som man ska ha hunden eller utrustningen i är betydligt mindre, kortare än på t ex en vanlig V70.

Var ser man då huvudsakligen dessa bilar undrar du. Jo i staden och inte alltför sällan med jättebreda lågprofildäck. Massor av krom och glitter som sitter överallt och det är inte svårt att se att dessa bilägare sällan eller aldrig kör mer offroad än över en trottoarkant, möjligen en cyklist eller gångare också. För det är också en del av sanningen. Dessa bilar är definitivt överrepresenterade när det gäller trafikolyckor i stan.

Man pratar idag om att det har blivit så illa med statussymboler här i landet att man är villig att belåna allt man äger och har för den nya SUVen. Grannen kommer till hyttan med ny SUV, alltså måste jag också köpa. Detta i tillägg för prestigen över hyttan som i år slagit rekord i storlek. Snittytan på hyttor som sålts det sistaåret har gått om storleken på hus. Då ska man veta att ett norskt hus ofta är på tre vånignar och med en bostadsyta på gott och väl 300 kvm (en parentes i statussamanhanget).

Nu är väl prestigen, både när det gäller bilar och hyttor inte det värsta. Det värsta är att miljön till slut alltid blir den som får ta smällen. Regeringen här till lands har infört en rabatt på stationsvagnar med två stolar. De bilarna är grönskyltade och kostar (pga de två stolarna och en monterad mellanvägg) mellan 60-100 000 NOK mindre än samma bil med fyra stolar. Såklart frestar det då kanske att köpa en Hummer eller en Range Rover (det är det som är vanligast och störst i år) för att man bara "måste" ha en stor bil.

Vad ska man säga? Drivmedel? Ofta bensin (jättemotorer i mnga av deom). Trist? Ja! Märkligt? Ja! Grotekt? Ja, absolut!



För dig som undrar.... Ja det är foton på riktiga bilar på bilderna! Nu ska jag gå och ordna med datorn igen...

God deg på er!

Idag när jag vaknat och ätit frukost hände det som inte ska hända, men som händer lite då och då i alla fall. Datorn var kaputt igen. Som jag skrev för ett par dagar sedan så var skärmen svart och obruklig när jag startade om den. Vad som är felet denna gång anar jag inte, men det tycks som om drivrutinerna tas bort, alternativt skadas.

Jag har misstänkt att det varit något fel en tid eftersom datorn bråkat alltmer och segat när jag ska göra ett eller annat. Jag har kört de olika virusprogrammen och även de fyra antispy jag regelbundet använder, men dom har inte funnit något. Hur som helst så är jag nu less på detta och håller på att kopiera över det som inte ligger säkehetskopierat till en extern hårddisk. Sen kommer jag ägna så mycket av kvällen som jag har lust till att tömma datorn för att sedan kort och gott installera allt på nytt.

Det är något som jag gjort allt oftare och nu är det som regel gjort på tre tmmar. Då har jag medräknat nedlastning av de nya programen som jag brukar använda. Trist, men jag behöver ju inte sitta vid den hela tiden. Det går att komma och gå, samtidigt som jag håller på med annat. Å tänk, tänk så fint den kommer gå efteråt...

God morgen på Er!

Idag har helikoptern landat minst tre gånger här för att lämna av folk. Den gör bara det när det allvarlJgt sjuka, eller möjligen vid svårt skadade traumapatienter. Den har också till uppgift att frakta ner skadade från fjället.

Idag misstänker jag att det återigen är skidolyckor som kommer. Påsk, sol, turister och vackert väder. Detta i kombination med jobbarhelg upplever jag inte som speciellt lyckat för egen del. Kalla mig gärna lat, men desto mindre det är att göra på mitt jobb, desto bättre har ju folk det. Dvs, inta patienter = alla friska!

I morgon börjar återresorna hemmåt från fjället. Det, norska dåliga, smala och slingrande vägar och långa irriterande, ofta stilastående köer och stora SUV-bilar och mycket testosteron är inte heller en bra kombination, . Tyvärr jobbar jag även då och lär väl återigen få en helikopter strax utanför trädgården.

Ibland orkar man inte gå ut på några större äventyr. Då kan det vara gott att ha ett välfyllt fotoalbum med bilder från den gångna vintern och lite olika äventyr man varit på. Det räcker ibland för att det ska kännas bra.

Här ett varvat plock från skogsturer, slalomskidor och skridskor.



Nu plockar vi dock strax undan vinterutrustningen och dammar av det som hör sommaren och våren till...

Så kan man väl säga att Desmo katt försökte få till det när Sivan skulle påskpynta. Jag sitter och sorterar bland alla dessa bilder som tagits under den gångna veckan. Då kag jag inte låta bli at lägga in en serie kattbilder här på hur det såg ut när Sivan jagade katten i köket då han hela tiden stal fjädrarna som han kom över.





Sivan har sedan ställt riset i en bokhylla vi har och den lille rackaren har inte ännu tagit sig upp dit. Bara nästan.


I stället var han uppe i vardagsrumsfönstret idag. Då slutade det så här! En vårfluga som han jagat gissar jag på.

Det är klart att man inte kan säga så. En del kommer inte bli sköna oavsett dom sover 12, 14, eller 18 timmar per dygn. Själv tillhör jag inte dom utan skulle gott klara mig på 2-3 timmar för att vara fortsatt skön.

Nej, såklart skämtar jag. Vad jag i stället är ute efter är just att alla behöver olika mycket sömn för att det ska vara bra, eller att man ska fungera gott. Sambon min behöver minst 8, gärna nio timmars sömn om hon kan välja. Dock klarar hos sig på både 6 och sju för en tid.

Personligen kan jag knappast sova mer än max 7 timmar för at fungera natten efteråt. Om jag blir liggande längre slutar det alltid med att jag vaknar klockan 3 den efterföljande natten och är klarvaken. Jag fungerar annars rätt länge på både fem och 6 timmars sömn.

Nu som nattarbetare blir sömnen lite speciell. Jag har själv märkt att det bästa för min del är att slappa av och ta det lite som det kommer. Jag lägger mig mellan 8-9 och somanar därefter lite olika fort in. Är Sivan hemma och pratbar tar det alltid någon timme innan vi tystnar, annars somnar jag ganska fort. Sen sover jag till ett eller två. Står upp för att äta frukost och läsa lite vid datorn. Det blir ibland en promenad (som jag nu ska ta i kyla och solsken) och sen sover jag någon timme till på kvällen.

Det är min oppskrift för att sen vara pigg och i farten hela natten...

Sivan var rask hem från jobbet idag. Hon hade nämligen ringt runt och kollat om det var någon butik öppen någonstans. Det visade sig då att Rema1000 var öppet ett par timmar och snäll som hon är kom hon fort hem, hämtade bil och pengar och begav sig till butiken.

Väl hemma igen så berättade hon att hon var glad att jag inte hade blivit med henne. För i butiken var det helt slutplockat på det mesta. Vi skulle bara ha fyra saker. Matlagningsgrädde, tomater, bröd och frukt. Det hon lyckades skrapa ihop var det du kan se på bilden nedan.  Brödet var ok i konsistens och tomaterna alltför mjuka.



Den lille vanföringen, som för övrigt varit helt matfixerad de sista dagarna måste såklart inspektera om det är något gott och som han kan tänkas få, eller rentav stjäla.

Det är ibland svårt att inte fälla sarkastiska kommentarer om det som så ofta kallar sig...
"Världens bästa och rikaste land".


Jag går och sover så får vi se om jag är snällare när jag vaknar

Nattinatti

Idag när jag vaknat och som vanligt, efter frukost skulle sätta mig vid datorn och läsa mina tidningar, hade jag ingen bildskärm. Det var svart och bara så  vitt, ett litet skimmer någon gång ibland. Jag har råkat ut för detta en gång förr, men kommer inte ihåg vad jag gjorde då, förutom att det tog lång tid att fixa.

Nu, nästan fyra timmar senare är skärmen på plats igen. Det var lite knepigt då (för den som är kunnig) drivrutinerna försvunnit. Det är inget problem eftersom jag har dom på diskett. Problemet var bara att det inte gick att installera i felsäkert läge och i det vanliga läget fanns ingen sklrm, bara en svart bild. Då är det inte lätt!

Hur som helst, skärmen är på plats och jag får snart gå och sova lite middag igen innan kvällsmaten.



På återhörande!

Så har det återigen varit skärtorsdag och Norge har gjort vad man kunnat för att invadera både Strömstad, såväl som dess systembolag. Varje år på skärtorsdagen åker horder av norrmän över den svenska gränsen för att festa och gå på systembolaget. Det beror på två saker. Dels att man hamstrar och köper billig smuggelsprit som (om man har tur) räcker över hela påskhelgen. Det andra är att man åker som de svenska raggarna (fast här med en annorlunda bilpark, både amerikanskt och med förkärlek gamla Volvo och Ford) och partar och skrålar.

I år var både polisen och politiker i Strömstad väl förberedda då det förra året spårade ur helt med fylla och våld. Man hade tillsatt mellan 40-50 extra poliser i den normalt lilla stillsamma orten och så hade man gått ut och annonserat att systemet skulle hålla stängt på skärtorsdagen.

Dessa åtgärder hjälpte gott och årets innsats slutade med att bara 11 stycken satt i fyllearresten klockan 18 i går kväll. Jag kan inte låta bli att "låna" en bild från den norska dagsavisen Dagbladet (här finner du hela bildserien från Strömstad)



Bilden illusterar rätt så bra hur det tydligen kan gå till. Man pratar om att det är vanligt att man öppnar flaskor och boxar redan inne på systembolaget för att halsande gå igenom butiken och fylla korgen med starkvaror.

GLAD PÅSK NORGE!

Høylytt arbeid

"Plaget naboene med saging på skjærtorsdag.

Publisert 20.03.2008 - 12:01 Oppdatert 20.03.2008 - 12:38

Ved 09-tiden skjærtorsdag hadde noen beboere i Indre Løkkavei i Hønefoss begynt å snekkere på eiendommen sin. De startet opp en sag og gjorde andre ting som bråker en del.
Dermed ringte naboene til politiet, ettersom de mente det var feil dag å utføre slikt arbeid på.

Politiet fikk stanset snekkeringen."

 

Jag har låtit antyda att påsken är landets sttora högtid. Den är inget man skojar medoch redan förra veckan startade påskferien för många här. Det innebär att allt står still! Det är absolut ingen överdrift att påstå att det inte går att få en enda sak uträttad unde rde två veckorna man firar påsk här. Det gäller både myndigheter såväl som småföretag. Alla tar "ferie" och far på hytta, endera här till lands, eller som vi såg i Idre, till Sverige.

Den som inte har egen hytta följer med goda vänner, eller hyr. För i påsken ska man sitta på hytta och kose sig, gå på tur och ha niste bestående av varm choklad, brödskiva med brunost i papper och så kvikklunsj (motsvarigheten till vår gula kexchoklad). Så utifrån detta är det alltså lite förvånande att man ringer polisen när någon tar sig fräckheten att arbeta på en påskhelg. Lika lite förvånande som att polisen verkligenåker ut och stoppar ofoget!

Jag menar... DET ÄR JU PÅSKE!

 

 

Ja inte vet jag var det kom ifrån, men i morse då jag låg för att sova länge smög sig denna man in i min dröm. Det var en väldigt speciiell historia som i drömmen nästan var som att läsa en bok. Mannen (stadsministern) hade det ihop med den socialdemokratiska partiledaren sedan massor av år. Ja, ända sedan de var små hade dom varit hopplöst förälskade i varandra. men dom stackarna visste ju att det skulle vara omöjligt att offentliggöra den kärleken dom kände.

Så stadsministern skaffade fru och två barn, medan partiledaren fortsatte vara ensam. Han fick heller inga barn. Nu löste dom problemet med att träffas genom att köpa ett parhus (har det med huset vi tittade på att göra) och så öppnade dom en gång mellan lägenheterna. På det sättet kunde partiledaren smyga in till stadsministern på kvällen och så kunde han smyga hem igen på morgonen utan att pressen fick nys om saken.

Kvinnan, frun till stadsministern visste såklart om detta arrangemang och accepterade det hellre än alternativet att skiljas. Barnen å sin sida var såklart införstådda de också. De gjorde vad de kunde för att få pappan (den kostymklädde stadsministern) att komma ut ur skåpet och tillstå öppet att han var homosexuell och älskade den socialistiske partiledaren.

Var nu kostymen kom in har jag inte klart för mig, men det handlade om att vara snygg och proper. Båda dessa herrar var verkligen det. Mörka kostymer, ljusa skjortor och flotta slipsar. Frun till stadsministern gick såklart inte av för hackor hon heller. Blond med hårsvall och vackra klänningar. Något säger mig att dom kom från Danmark, men det var mer underförstått.


Så nu ber jag Er kära läsare... ingen drömtydning tack! Ingen analys och använd inte denna dröm emot mig!

När vi var i Sverige så fann vi i en av dagsaviserna att ris numera är farligt. Inte alla sorter eller tillverkare, men vår var det definitivt. Det är ett mögelgift som heter aflatoxin och som är starkt cancerframkallande. äckligt och ännu äckligare blir det när man vet att den första rapporten kom för rätt så länge sedan fast ingen har brytt sig om det.

Nu slog tidningarna upp det stort och direkt stoppades försäljningen av de fabrikat som hade för höga halter. Däribland fanns den superstora påsen som inköptes på Willys i vintras. I perioder äter vi rätt så mycket ris och nu får vi bara hoppas att det inte är SÅÅÅ farligt att vi blir sjuka på det inom den närmsta framtiden.

Varningarna som gått ut gällde COOP och Willys Katozris. Det har försvunnit ur hyllorna, men har man som vi hade, det liggande hemma bör det bytas ut.

Här är vi inte mer för traditioner än vad man är i Västerås. I kväll blev det stekta kycklinginnefilérer med skivad, ungnstekt potatis som var penslad med massor av vitlök och lite olivolja ocn tillsatt med riven parmesan de sista fem minuterna. Till detta blev det en sås på vanlig creme fraiche med pressad vitlök, salt och grovmalen svartpeppar.
Såklart drack vi ett gott rött vin till.


Gott så vanvettigt!



Bon apétit, nu tar vi kväller med film. Irene Huss med Tatuerad Torso...

Önskar HerrEriksson, Sivan och lille vanföringen Desmo Er alla!

Väl hemma så var vår katt, Desmo otroligt glad och kelen. Det märks verkligen hur han njuter när vi är hemma. Detta trots att grannflickan troligen skämmer bort honom med både kärlek och massor av mat. Denna gång hade han säkert ätit upp sig ett kilo på tre dagar. Ett kilo, det är rätt mycket på en katt som ska väga ca fem.

Här kommer ettt par bilder på göken där han ligger på överskåpen och kikar på kocken som står vid spisen.

Den till vanligt blanka bilen såg ut som en enda stor lerhög när vi kom hem efter närmre 200 mils bilkörning. Inte tänkte jag på att fotodokumentera det, men det är sällan den har varit så lortig att det som idag har varit problem att få bort allt som fastnat, inklusive vägsalt.

Tidigt i morse var vi i alla fall på farten och efter frukost blev det biltvätt. Nu står den undangömd i garaget.

Nu är det andra året Sivan är med till Idre och mitt fjärde, eller femte. Påsken i år gjorde väl att det inte var samma tryck på solen som tidigare. Nu hade vi både tur och otur då solen sken från klarblå himmel, men att det samtidigt var minus 8 och en rejäl nordanvind som tog sig in överallt. I år var det (på grund av den tidiga påsken den med) en snö som jag inte tror jag har varit bort i tidigare under familjeveckan. Tunn fin pudersnö gjorde backarna härliga.

Det som slår oss i Idre är väl egentligen hur fint det är i ordninggjort för barn och barnfamiljer. Hela anläggningen riktigt andas familjekos och aktiviteter för barnen. Det finns såklart ett par pubar med afterski, men det var lite för kallt ute för att det skulle ha kommit igång ännu. Vi fick därför ganska snabbt ett eget bord intill en husvägg där vi kunde dricka öl och sola någon timme.

Vi insåg ganska snabbt att vi för första året någonsin var lite "mätta" på slalom, både Sivan och jag. Detta på grund av att vi har haft en otrilig skidsäsong hemma i Norge. Både lång och bra då den för vår del började redan i december. Vi märkte detta genom att vi var  mer slappa än någonsin. Vi satt och stod i solen mellan åken på ett vis vi aldrig gjort tidigare år. Men nöjda, det var vi ändå.


Efter en del krångel med kreditkort, lönekort och god hjälp av Maria på Swebank (tack återigen Maria) så kunde vi på onsdagen  bege oss åt svenska gränsen, sakta smyga upp över fjället och så småningom ta oss in i Norge.


Efter en stunds resande kom vi på att vi varken hade mjölk, bröd, eller annat braha hemma. Då blev det till att fundera då Norge i stort sett håller hela landet stängt påskveckan. Tur hade vi dock och fann en KIWI-butik i Trysil där vi kunde helghandla innan vi styrde de sista 20 milen hemåt.

Som parentes kan nämnas attTrysil låg väldigt fint och nu har vi kikat på vad det kostar med en vecka där. Det var inte alls dyrt nu efter påsk så vi får se vad som blir och vad det finns tid till.

Så undrar du kära läsare som varit med hur det gick med huset. Ja, vi ska ju inte hänga ut någon på internet och framför allt inte publicera några bilder på husets utsida, men det var återigen en besvikelse. Jag kan inte förstå hur blind man blir när man bor i hus. Ser man inte att det flagnar, ruttnar eller håller på att falla isär.


Ser du inte att bitar inte passar ihop, eller att det blir väldigt fult med alla dessa klipp och klistralösningar. Jag menar, ett hus är en investering och sköter man det inte så uteblir förtjänsten. Det är klart att har du bott i 20-30 år så blir det ett par kronor på banken, men tänk vad det hade kunnat bli om du skött om ditt hus bättre.

Detta hus var heller inget undantag. Grunden var fin och det skulle kunna blir så toppenfint (som grannens var) men det är långt dit och med en hel del pengar som ska investeras. Det dyraste var en vattenskada som kommer bli direkt avgörande om vi är intresserad av affär eller inte. Vi återkommer efter påsk med mer info.

Området var i alla fall fint och vi kunde mycket väl kunna tänka oss att bo i...

När man är två vuxna utan hemmaboende barn blir livet helt annorlunda än tidigare. Egentligen mest för att man har betydligt mer pengar än man hade tidigare. För vår del tar det sig uttryck genom att vi jobbar betydligt mindre, men fortfarande har mer pengar att röra oss med. Det innebär såklart att man är mer ute "på farta" som man säger här,  köper mer saker och kort och gott har mer över. För vår del så har det varit en självklarhet att "äta ute". Det behöver inte innebära att det är lyxmat utan det kan kort och  gott bara vara McDonalds eller vilken liten restaurang med dagens rätt, som  helst.

I Västervik blev det för andra gången dagens på den grekiska restaurangen, Sivan åt köttfärsspett och jag kyckling. Gott, gott och vi kommer garanterat åter. Här det som blev kvar hos Sivan (som ibland är väldigt liten i maten).


Efteråt tog vi en tur på staden och köpte (det skyller jag på Sivan och vill inte bli inblandad i) vita påskfjädrar.


Jag har förstått att hon tänker försöka släpa mig med upp på en tur i skogen efteråt. Det blåser nordan och är riktigt kallt ute. Föresten... Sivan har aldrig provat kombinationen katt, påskris och fjädrar. Vi säger att jag återkommer med foton och berättelse hur det slutar. Ni som har katt vet ju redan.

Åter till reseskildringen och Västervik. Det var som sagt kallt på stan och vi blev snabbt sugna på något varmt. Därför blev det Café Tant Grön. Ett precis sådant café som man vill sitta på hur länge som helst och dricka kaffe eller choklad och äta nygjorda smörgåsar och sedan titta på folk som går förbi ute i kylan och snörusket.


Eftersom vi var nyätna blev det bara en biskvi för mig och Sivan, ja hon ville ingenting ha. Hon var fortfarande mätt. Hur som helst och som kvinnor är så blev hon snart sugen på min biskvi som såg söt, kladdig och god ut. Jag erbjöd mig att köpa en åt henne, men hon ville inte ha en hel (på kvinnors vis) utan bara smaka lite på slutet. Nu satt hon bara där och drömde och slutet låg länge på tallriken. Det blev mindre och mindre kvar och till slut såg det ut så här. Den hade slinkit ner i min mage, den biten med. Sivan hängde med läppen och tog ett kort som bevismatrial över hur elak sambo hon hade.


Som tur är blir hon aldrig sur och det blev hon således inte den här gången heller....

Så var vi återigen i vardagen. Det var varit en fin tur till Sverige med mycket upplevelser och intryck, men det är som alltid skönt at komma hem till sitt eget.

Som jag skrev så var det först den lilla olyckan, sen var allt ok den dagen. Dagen efter skulle vi åka de nästa 20 milen för att se på huset. Det är ju inget avstånd, men vintern slog till och det snöade så det inte gick att köra fortare än 60 km i timmen. Helt ok när man har gott om tid. Det hade vi faktiskt. Det tog inte lång tid innan det var 5-10 cm snöslask över vägen.

Så här såg det ut på kvällen när vi åkte hem



Annars visade sig Västervik från sin vanliga sida såhär års. Det var blåsigt och kyligt och när det sedan snöade så var det inte alls angenämt. Men det var väl bara typsik påskvecka och då är vädret såhär i Sverige.


Hur som helst så hade dom gjort "fint" överallt genom att pynta med påskfjädrar genom staden.

Snöfallet då? Jo, det fortsatte i nästan ett dygn till.

Glad Påsk

Igår började vi den långa och omständliga färden mot Idre. Eftersom vi skulle till södra Sverige för att titta på det eventuella huset började vi tidigt. Lite dåligt med bensin, men eftersom Hönefoss skulle ha en god del över tolv kronor litern bestämde jag mig för att vänta till Sandvika med att tanka. Det brukar ju ofta vara lite billigare mot storstaden till.

Det var rätt så mycket trafik och som vanligt var hastigheten ofta nere i under 50  km, men det är ju så det är i Norge. Vi kom i alla fall fram och svängde av för att tanka, samtidigt som jag redan började se fram emot att åka tvåfilig väg in mot Oslo och sedan snabbt  mot gränsen. Jag  hade nämligen räknat ut att tidsmässigt skulle det bli perfekt med en kebabrulle på min favoritpizzeria i Årjäng.

När jag rullade in på Statoil var det bara en pump ledig. Det stod en bil framför, men den såg ut att vara på väg därifrån så jag smög sakta in bakom. Han startar, backlysenan tänds och så säger Sivan....  "Han kommer köra på dig"! Det var väl i stort sett det jag också såg, men tänkte att han måste väl titta när han backar. Det var han inte alls tvungen till. Han körde kort och gott rakt in i mig med en hiskelig smäll. BOOOM!!


Så tog det stopp och det blev tyst. Alla tog sig ut. Vi två och dom var fem i den lilla golfen. Den stackars mannen var rejält stessad och bad direkt om ursäkt. Det var ju ingen större fara, bara en lytspolare på min bil som gått sönder. Hans klarade sig med lite färgskrap. Efter en stunds överläggning föreslog jag att jag skulle kolla vad det kostade att reparera min på egen hand då han hade en självrisk på 4000 NOK. Vi passade dock på att skriva skadeanmälan.


Resan i övrigt gick bra. Vi fick vår kebabrulle och var strax framme och i säng. Nu åker vi på stan och handlar lite innan vi beger oss söderut. Det är gråväder och nästan regn. Trist hustittarväder!

Good morning friends!

Idag har våren definitift nått oss i Norge. Det var ett par minusgrader på morgonen, men nu sitter Sivan ute i solen och läser. Själv fick jag lunchen sittandes på trappan på baksidan och i trädgården.



Härligt och att dessutom veta att snön och fjället ligger bara en timmes bilväg bort.

Turen till Sverige närmar sig och det ser vi fram emot. GPS:en är återigen omladdad med de nya fartkameraplaceringarna och det ska bli spännande att se om det går bättre den här gången.  Jag har lastat in uppdateringar två gånger och den första gick det perfekt. Alla kameror utom en satt på gps:en och larmade 250 meter innan vi passerade den.

Den andra gången gick det inte lika bra. Massor av nya kameror överallt, men inte fick jag larm om dom. Jag vet i tusan vad jag gjorde för fel, men nu ska vi se om det blir bättre.  Jag håller tummarna.




Annars är det packning som sker här. Skidor och annan utrustning. Maten är i ordninggjord och det ska bara packas ner i kylväskor. Tänk att det blir lika mycket packning för en resa på tre dagar som en för en hel vecka.

Nu är jag aldeles sist att kommentera resultatet på melodifestivalen i går kväll. Men det spelar ingen roll för jag kan inte låta bli. Det är så trist, men föga förvånade att Charlotte Perelli vann. Jag ska inte säga att jag hade utsett henne direkt, men nog var hon favorittippad av mig. Jag hade rätt på de första fem placeringarna också.

Det innebär inte att jag är speciellt bra på att tippa utan mer att Sverige gör som man alltid gjort. Röstar på samma låt igen och igen och igen. Perellis låt är så otroligt sorgligt patetiskt att behöva uppleva för 20:de året i rad. Den är i stort sett densamma som Herreys, Carola och alla de andra dansbandspopulistiska låtskrivarna och artisterna kommit fram med i melodifestivalsammanhang.

Ännu värre är att jag ser och läser att folk tycker hon var bäst. Till och med jag tycker att den kanske kommer kunna fungera. Vilket jag såklart inser att den inte gör när jag tänker efter. Just av skälen jag tidigare skrivit. Vi vill att den ska fungera för att vi är trygga i den, vi känner igen den och den är vi. Den har alltid varit sådan.

Nu bröts vinnartrenden för ett antal år sedan. Perelli (Nilsson då) gjorde låten för en massa år sedan och då tänkte vi att det skulle gå bra: ICKE DÅ! Carola gör om samma sak som alltid och det gick ju inte alls trots att vi var så säkra på att det var en vinnarlåt. Likaså trodde man i år igen, bara för att det var Carola, att det var vinnarsits. Förförra året var det Martin Stenmark som skulle segra med sin vinnarlåt. Nej kära läsare!

Från att ha varit en vinnarnation har vi förvandlats till till en desperat slagerfanatiker som har svårt at tänka om. Vi kör på i samma hjulspår och tänker att "Vi har rätt och alla andra fel". Europa i övrigt skrattar åt oss.


God morgen

Sivan frågade just en sak. Hon frågade om folk vet att man ska klicka på bilderna för att få dom större. Självklart sade jag. Men vid närmare eftertanke, är det verkligen så självklart?



Så du som inte gjort det, gå tillbaka och trösta dig med att du får ut ännu mer av bloggen....


Har inte tid nu, det är ju melodifestival...

God kväll

Jag tänkte bara sätta in ett bild på basketkorgen som till slut kom upp. Här med månen i bakgrunden.


Det tog max 7 minuter innan det ringde på dörren och barnen frågade om de fick låna basketbollen, sen spelet var igång. Här är det sporty grannar i full fart.

Så kom vi oss ner för att beskåda delöppningen av det nya storcentret i byn. Det är långt ifrån färdigt ännu utan jag tror man har en liten premiere idag för att glädja ortsebfolkningen i en by där det inte händer så mycket mer än kyrkomöten och bibelstunder. Det fanns inga speciella öppningstillbud, eller rabatter utan helt vanliga butiker med vanliga priser. Det var heller just inte någon ny butik, utan bara de gamla vanliga som fått komma "hem" då de varit utstationerade under om och tillbyggnaden.

Dagens inköp begränsade sig till...


1. Ett stycket håruppsättningsdetalj från Glitter
2. Tre blommor som dom tog dubbelt, i stället för halvt pris för (vilket vi har blivit duktiga på att upptäcka)
3. En ICApåse med småtteri till tisdagsmiddagen

Väl hemma blev det snabblunch med grillad kyckling, potatismos och en snabbt ihoprörd sås med creme fraiche, vitlök, massor av finhackad paprika och såklart salt och peppar. Gott, gott.

Nu väntar vi kaffegäster om en stund

Igår kväll så lämnade Sivan soffan för en kort stund. Jag satt i hörnet och kvickt som en oljad blixt såg den lille vanföringen sin chans att få en ordentlig norsk "kosestund" uppe i soffan. Då såg det snart ut så här.




Nu sticker vi och gör byn....


Adios amigos!

Det blev ingen höjdpunkt med så ska det låta igår kväll. Definitivt inte.

Magnus Carlsson var mer nasal än någonsin och gjorde det han förväntades, inte mer. Han log och klappade händerna, dansade sina normala små piruetter och viftade med fingrarna i takt med musiken på ett sätt som vi förväntar oss att homosexuella män gör.

Jenny Berggren var kul att se efter så många år, men verkade lida av både ringrostighet och en god del rädsla för att sticka ut för mycket. Det svajade betänkligt när hon sjöng och hon tycktes ha svårt att bestämma sig om hon skulle
1. sitta och sjunga sig genom låten
2. stå och hålla sig i pianot medan hon sjöng

Det var den första duo jag sett som faktiskt satt och sjöng vinnarbidraget. Hur som helst, hon såg bra ut och hon är tillbaka.

Robert Gustavsson i andra laget gjorde precis som Magnus, det som förväntades av honom. Han tog ut svängarna sådär rumsrent mycket. Veiron i ottan var kul, men var kanske lite väl  lite inrepeterat med den långa monologen. Hans olika röster och imitationer var ok, inte mer. Sen är han en rackare på att kunna alla gamla Elvissånger. Det ska han ha.

Åsa Fång har en flott röst och blixtrade till ett par gånger, men slocknade ganska fort. Peter Setterman var också bara just ok. De små skämten han levererade igår nådde inte upp till vanlig nivå, även om den nivån inte är speciellt hög den heller.

Således inte ett Så ska det låta som kommer leva kvar i våra minnen någon längre stund. Nej, vi sätter vårt hopp till Eurovision song contest i kväll. Final och Sivan är belagd med tittarförbud på tv:n. Den ska jag se svensk tv i.


Heja Sverige!!!

Jag läste under den gångna veckan att Sörmland är ett av två landsting som fortfarande går med förlust. Om jag minns rätt så var det med 100 miljoner. Det är en ganska stor summa sett till att övriga landsting går med vinst, eller i alla fall jämnt upp. Den undersökningen visar också att en del har fått sjukhusen att gå ihop, medan några måste ta hjälp av kultur, bussar och skolornas intäkter för att redovisa nollresultat.


När jag sedan har följt debatten, eller det lilla som släppts ut i tidningarna så visar det sig att man återigen ska spara och effektivisera verksamheterna i "mitt" gamla landsting. Man ska ta pengar från sjukhusen och vårdcentralerna 70/30 om jag förstod det rätt och så ska man se till att det blir en förskjutning av pengar och resurser dit där dom bäst behövs????

Om man tar bort 70% av 100 miljoner blir det inte mycket pengar och resurser kvar att förskjuta, eller?

Som utomstående kan man i alla fall tycka det är märkligt att så många politiker, så många lösningar på problemet och så många år inte har fört Sörmland en krona närmare balans, snarare tvärtom.

Att man nu återigen väljer en väg där man kommer säga upp folk, speciellt ute bland de som ska utöva vården, det förvånar väl ingen. Inte heller att man tillsätter ytterligare en chef med en lön på ca 100 000 kr i månaden. Besparingar bland personalen kräver nya chefer som det tycks!

Jag beklagar er Landstinget Sörmland!

Idag är det lördag och tillika fridag. Det innebar att vi vaknade halv åtta och då stod jag upp och lagade kaffe. Sivan brukar sova lite längre, men var av en eller annan anledning pigg så tidigt. Det innebar att kaffe och bärbar PC togs så med till sängen och så lästes alla 8 tidningarna av mig, medans Sivan läste Jo Nesbø.

När jag kom upp i köket tänkte jag att det kunde vara trevligt med lite radio, men då inträffade detsamma som brukar ske på kvällarna. En och en halv radiokanal. Dvs en var bra ljud på medan den andra knappt gick att urskilja vad som spelades på. Den som var ljud på var nog statlig för när jag snurrade på kanalväljarknappen fann jag den på minst sju ställen.

Så här sitter vi nu. Dricker mer kaffe, möter dagen och lyssnar på statlig barnradio!

God morgen på Er!

Så faller bitarna på plats. Huset ska vi troligen åka och titta på och den information jag fick, både från min far, men även från mäklaren skingrade en del frågetecken. Rent praktiskt ser det också ut att lösa sig bra på grund av ett erbjudande om en övernattning. Vi tar ställning under helgen.

Det här inlägget skulle egentligen handlat om en hackspett, men med magen full av god mat så orkar jag inte tänka på aktiviterer av sådant slag. I stället kan jag berätta att middagen idag bestod av en gammal favorit. Tacos med köttfärs, grönsaker, creme fraiche och ost toppad med en god del parmesan. Jättegott!
Till det blev det en Masi, 1994. God, men kanske lite tunn till den starka köttfärssåsen.


Annars är det såklart svenskeafton här på kontoret och pc:n. Sivan har någon bekant som ska vara med på talangjakt på tv, men så fort det är slut blir det plugin på tv:n och Så ska det låta. Jenny Berggren, Magnus Carlsson, Robert Gustavsson och Åsa Fång. Det blir en toppenkväll för en utlandssvensk.


På återseende
//HerrEriksson

I början på veckan berättade jag om ekorren som förvillade sig in i elhuset och orsakade en liten brand. Det var trist då vi haft massor av underhållning av den. Det var inte bara det, utan sedan förra året har den haft sällskap av en, vad vi trott unge och dom två har jagat varandra genom träden utanför.

För den som inte vet har vi en hel del tallar (kanske 20) stycken placerade runt vårt radhus och här har dom jagat varandra. Upp och ner och fram och tillbaka. Dom har hoppat fram och tillbaka och allt emedan vår katt suttit endera i fönstret eller nedanför träden och skakat i kroppen av upphetsning.

Ibland tror jag till och med att ekorren som vi trott är unge har lekt med katten, eller i alla fall retats. Han har suttit på marken på behörigt avstånd, eller så har han sprungit upp och ner vid den trädstamm som katten suttit vid. Allt till kattens förtretlighet. Risken är dock att katten en vacker dag kniper ekorren då han är lite oförsiltig.

Nu till saken. Vi har inte settt den mörka ekorren på ett bra tag nu och har trott att den hade flyttat. Därför blev jag såklart extra glad idag då jag satt och åt frukost och han dök upp i trädet utanför, i full fart som vanligt.

Sivan kom just hem från skolan och utefter vägen fann hon dom här.

Årets första tussilago!



Det känns avlägset att planera slalomvecka till nästa vecka! Trots vi bara behöver gå hundra meter upp över backen utanför oss för att hitta gott om snö.

Den består idag av något så enkelt och gott som hamburgare med skivad tomat, smörgåsgurka, rostad lök, lite dressing och på slutet toppad med lite parmesanost.



Det blir en lätt lunch då jag hoppas få Sivan med på något extra gott till kvällen.

Vi bor i ett radhus som vi hyr av sjukhuset där vi jobbar. Det har varit bra för den tid som varit men nu till sommaren är vi uppsagda då dessa radhus ska säljas. Det har inneburit att en av våra grannar flyttade för över ett år sedan och sedan dess har det stått tomt. På den andra sidan har vi den finska familjen som jag nämnt och som också planerar flytt till hemlandet i sommar.
Den familjen har varit en otroligt trevlig granne. Vi har lite umgänge och träffas ibland över en god bit mat och ett glas vin, eller bara en kopp kaffe. Ibland  har vi varit och gått en tur (dom har hund) i skogen bara för att komma ut. Vi hjälper varandra då vi behöver och det har aldrig varit något  med det. Det vill säga, det fungerar så bra som det bara kan tänkas göra när man nu bor i radhus.

Nu har vi funnit ett nytt radhus i Sverige. Då inträffar följade... Huset verkar väldigt lovande liksom beliggenheten. Men det finns en sak som känns lite tveksam. Internet är en fantastisk grej där man kan få information om det mesta. Om man är bara lite tålmodig så får man snart fram vem som äger huset man tittar på, ålder och om man har tur, även lite vad som sysslar med i livet. Så långt helt okej. Men om man sedan fortsätter gräva så finner man när grannen (vår tilltänkta, nya alltså) köpte sitt, för vilket pris, vad dom heter, hur många barn dom har osv. Har man sedan tur så har dom en egen hemsida på nätet där man får veta ytterligare saker om dom som personer.

Då kan man som i vårt fall få veta saker och ting som gör att hela husköpet känns tveksamt.  När grannen på en sida på nätet säger att han tycker om "party, party, party" när han är ledig. Hur ska man då få reda på hur det egentligen förhåller sig? Ska man ringa dom som äger/säljer huset? Tror du att dom kommer erkänna att dom flyttar för att grannen är så jäkla bråkig varje helg? Ska man ringa grannen? Kommer han berätta att dom som äger är intolleranta och inte accepterar festing och bråking? Om jag frågar mäklaren, kommer han berätta hur det förhåller sig?

Kanske det inte alls förhåller sig på det här sättet. Det finns ju tusen skäl att sälja ett hus och bara för att man tycker om en fest så innebär det ju inte att man tycket om högljutt bråk och stök. Det behöver inte ens betyda att man tycker om att vara  hemma på fest utan hellre går ut på krogen och har kul. Dessutom kan hemsidan vara gammal med information som inte längre är relevant.

Inte vet jag, men för huspriser på minst 1500000 SEK har jag ju inget behov att chansa. Det kan bli jäkligt dyrköpt!

Helt appropå så dök ämnet upp igår när jag skrev en rad till min syster. Det slumpade sig så att hade bestämt att jag idag skulle klippa mig om jag hade möjlighet. Så det har jag gjort.


Vad är det då för speciellt med att ha en frisör från Kurdistan undrar du, käre läsare. Det vet jag inte och absolut inte om det gäller för alla frisörer från Kurdistan. Det kanske någon annan vet. Min är i alla fall speciell!


Jag ska berätta!  Jag vet inte vad han heter och han dök upp i vår by för snart ett år sedan. Han gjorde sig genast känd genom att ha mycket förmånliga priser och att vara trevlig och klippa bra. Kundkretsen växte väldigt fort till en början och det dröjde inte länge förrän han hade öppet 9-17 måndag till lördag. Dessutom var han tvungen att anställa en man till (kanske också kurd, vad vet jag?). Det är alltid kö dit och han klipper både barn, män och kvinnor. Allt till ett mycket förmånligt pris. Herrklipp kostar t ex 150 NOK vilket kostar 420 NOK hos en vanlig damfrisör. En vanlig norsk herrfrisör tar 230-250 NOK. Så långt bara bra, alltså billigt men inget speciellt.


Min frisör pratar dålig norska och är därför inte så språkför när han klipper. Det tror jag inte är något hinder för det är nog inte alla kunder som gillar det eviga och obligatoriska skravlet under klippen. Ett problem här är att jag också pratar dålig norska, även om jag idag förstår allt som sägs. Jag pratar gebroken norsk med svenskt uttal och norska ord. Det har visat sig vara problem för den som inte är infödd norrman. Min egen teori är att det förvirrar genom att den jag pratar med  till en början tror och uppfattar att det är norska i och med att dom känner igen ett och annat ord. Men efter bara en kort stund klickar det uppe i toppen då dom inser att det inte alls är samma språk som dom förväntade sig att höra och  i stället blir dom så stressade att dom till slut inte förstår någonting av det jag säger. Det innebär att min frisör och jag säger två-tre meningar under de tjugo minuter det tar att klippa mig.


Så långt allt okej eftersom jag tillhör dom som tycker det är skönt när det är tyst. Inget speciellt här heller alltså.


Vad är det då som är så speciellt med min frisör då? Jo, han klipper inte som jag vill! Han klipper som han själv vill och tycker är snyggt. Jag tror han har en bild ur ett sådant frisörmagasin som förebild när han ska forma mitt hår. Det börjar med att han frågar hur jag vill ha det och jag svarar att jag vill ha det som alltid. Ca två centimeter uppe på huvudet och så en cm där bak. Enkelt som så och han ler och nickar. Sen börjar han alltid bak med en klippmaskin och det blir exakt så kort och snyggt som jag vill. En centimeter. Sen tar han saxen och börjar uppepå toppen. Han klipper och klipper och när han till slut är färdig så kammar han. Han styker håret bakåt, han har i vax och kammar ytterligare. Jag brukar säga att det nog ska vara lite kortare och han ler och säger javisst. Så klipper han några strån och kammar igen. Han blåser och kammar, klipper några strån och till slut ligger allt hår bakåt. Blåst hår som på John Travolta i Saturday Night Fever (för den som är så gammal att den minns den filmen). Det ser faktiskt ut precis som en annons från den gamla herrfrisörens fotokatalog. Dessutom luktar det otroligt mycket parfym (ha ha ha ha, Sivan gillar lukten av det!) av det magiska vattnet och vaxet han har i håret mitt.


Så långt komme har jag gett upp och tänker att nästa gång, då du. Nästa gång ska det bli ordentligt gjort!!!


Vi ses om fyra veckor min kurdiske frisör!

definitivt eftermiddag och det är ännu inte ljust ute. Desmo, katten, han ser ut såhär idag.


Själv ser jag ut så här.


DET kära läsare, är inget vi kan göra något med. Inte annat än att vänta!

Hur skulle det se ut om det inte fanns ett recept på bloggen till en man som tycker så mycket om att både laga och äta god mat?
Här kommer därför ett recept på hemlagad pizza som för stunden är min favorit. Den intogs till lunch idag då det fanns en hel förpackning i frysen. Den är i princip lika god uppvärmd som färsk.

Oppskriften lyder som nedan:

Deg:

1 pkt jäst
1 par nypor salt
5 dl vatten
2 msk olja
9-11 dl mjöl

Gör som vanligt, blanda och låt vila i en timme. Degen kommer räcka till tre hela plåtar om de kavlas tunt.

Fyllning:

1 pkt köttfärs (minst 500 g)
1 finhackad lök
1-2 vitlöksklyftor
1 frp passerade tomater
1 halv tub tomatpuré
1-2 tunt skivade tomater
1 tunt skivad paprika i valfri färg
1 påse tjock Bearnaisesås
1 stark riven ost, typ Västerbotten


Stek löken och köttfärsen. Krydda med din egen blandning till lagom styrka. Själv använder jag chili, peppar, buljongpulver, paprikapulver till dess att det är rätt så starkt. När någon minut kvarstår av stektiden, lägg i den pressade eller finhackade vitlöken.


Blanda passerade tomater med tomatpuré för att få lite syrligare, starkare smak och fördela över pizzabotten. Lägg på ett lager ost och lägg därefter på köttfärsen. Lägg på tomater och paprika och avsluta med att klicka på såsen i små toppar jämt fördelade över pizzan.


Sätt i mitten av ugnen och låt stå på full värme i 7-10 minuter. Serveras med ett starkt gott rödvin eller en kall och god Bayersk öl. Pizzan går utmärkt att frysa och ta vid ett senare tillfälle då man är sugen!



Bon apétit

Det blev ingen film. I stället blev det så att slumpen gav  mig teaterversionen av ArneAnka. Den gamla seriefiguren som flyttade in på Stadsteatern 1995 och som gjorde succé. För dig som inte sett den, eller läst serien kan jag berätta att ArneAnka är en ständigt pank, alkoholiserad, tuttfixerad amatörfilosof.

Komedi säger en del. Själv skulle jag vilja kalla det alkoholinspirerad krogfilosofi där tanken fritt låter sig ledas genom kvällen och ruset. Humor, javisst, men med en god del samhälls och relationsrealism.






Arne Anka gjordes av Charlie Christensen (som använde pseudonymen Alexander Barks!) och skrevs mellan 1983-1995. Efter det lades den ner då Disneyloncernen hotat med att kräva skadestånd då Arne ansågs ha alltför stora yttre likheter med en viss herre vid namn Kalle. År 2004 dök Arne återigen upp och kunde roa genom tidningen Dagens Arbete.

Han finns nu också för beskådan på:
http://www.arneanka.com/

Det är grått ute, inte kallt, inte varmt och idag händer ingenting.

Väntan.

Jag är sjuk. Hostar och har lite feber. Nu gör inte det så mycket för jag kommer utan tvekan vara i bra skick till nästa vecka då vi ska till Sverige för att åka skidor. Det är den årliga påskferien som äger rum. Man sade på nyheterna i morse att inte sedan mitten på 1900-talet har varit påsk så här tidigt. Nästa gång det sker blir år 2200. Dvs, jag missar den med största sannolikhet.


Åter till ämnet. Familjen, dvs föräldrar och syskon med barn träffas för att åka skidor och umgås under påskveckan var år. Det är en skön tillställning där det inte finns något tvång, utan den som vill och kan är välkommen. Kan man inte hela veckan stannar man så länge man har lust eller tid. Det passar mig perfekt då jag trivs bäst med att vara hemifrån ett par tre dagar, oavsett var jag hamnar.


Påsklov innebär för er som inte vet, sol, skidåkning, lite öl och avslappning. Därför kan vi bara önska oss solsken och varmt. För det är inte helt detsamma om det är grått och trist. Fast det är klart, snön blir ju bättre med molnighet och kyla. Å andra sidan så har ju vi "norrbaggar" fått vår fina skidåkning för flera  månader sedan. Så det blir nog i alla fall en önskan om sol och värme.


Nu har det för vår del kört ihop sig lite. Vi har åter funnit ett hus som dessvärre är visning på i nästa vecka, påsklovsveckan. Om vi ska åka dit eller inte beror på vad besiktningsprotokollet säger. Vi har nu varit med så pass länge att vi vet vad vi ska titta efter och ungefär vilka frågor som ska ställas innan vi packar och åker de nämre 75 milen. Vi vet också på ett ungefär vad de olika sakerna kostar som ska åtgärdas på ett gammalt hus. Dränering, avfuktning, dålig grund, dåligt tegel, fukt i källare, gamla takpannor, ruttet innertak, läckande takplåtar/takpapp osv. Det tycks återkommande på alla hus.


Om det nu är så att vi ska åka så vet jag inte helt hur vi organiserar. Troligen blir det 75 mil österut för att kika på hus, sova en timme eller två och sedan lika långt norrut. Vi får nog höra vad familjen tycker om att vi kommer mitt i natten.  Läser ni det här så.... jag ringer när jag vet mer! En sak är säker dock, vi kommer, max ett dygn senare!

Fram till dess får tiden gå. jag kommer nog på något att göra. Kanske jag ska se en film.

På återhörande

Döm om min förvåning när jag fick höra att det var Bohus. Dom skulle i den här riktningen och undrade om det var någon hemma mellan 10-12. Ännu mer förvånad blev jag då denna kom upp utanför fönstret prick kl 10.


Kul att det gick så fort. Nu har vi denna som vi inte helt vet var vi ska göra av.



Så klart skulle vanföringen inspektera direkt. Jag tror det blev godkänt.

Nu har vi fotöljen, då är det bara huset som fattas !

I en av våra svenska dagstidningar på nätet berättas om ett radioprogram som heter Ring P1. Det ska enligt författaren till artikeln vara fyllt med vardagsrasism och fördommar.
http://www.expressen.se/ledare/marteus/1.1080211/lagg-ner-p1-s-rasistradio

Självklart har jag slagit på webradion och ser fram emot att lyssna på detta.

Det kommer nog få fart på blodomloppet mitt...

Jag återkommer säkert efterhand med reflektion

Ciao intill vidare

Kanske inte, då många av svensk sjukvårdspersonal inte heller har gjort det. Dock finner man när man slår upp det att fler svenskar än norrmän drabbats.

ME kan defineras enligt följande:

"ME/CFS (Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome) är en neurologisk sjukdom, som kännetecknas av en långvarig utmattning efter aktivitet. Sjukdomen börjar oftast i samband med en infektion. Det centrala nervsystemet blir påverkat. Det kan förklara att symptom som influensa-känsla, subfeber, muskel- och ledsmärtor, huvudvärk, yrsel, minnes- och koncentrationsbesvär kan uppstå.

Symptomen är många, men det är individuellt vilka av dem man har, och i vilken grad. Det finns inte två ME/CFS-patienter som har exakt samma symptom.

Diagnos ställs genom uteslutningsdiagnostik där ett antal kriterier ska uppfyllas.

Det finns idag ingen behandling som botar sjukdomen. Däremot kan vissa mediciner och/eller terapier lindra vissa av symptomen.

Symptomen förvärras ofta av stress, överansträngning, och nya infektioner.

Det finns många fördomar och myter runt sjukdomen. En av dem är att det skulle vara en ?modediagnos? som främst drabbar medelålders kvinnor, att det är en psykisk sjukdom, osv? Detta är fel ? ME/CFS är en neurologisk sjukdom (G 93.3) som drabbar män, kvinnor och barn i alla folkgrupper och samhällsklasser i hela världen."

Jag har personligen träffat på den sjukdomen vid ett tillfälle. Jag har också sett ett par reportage på tv och dessutom mött ett antal patienter som har oklara symtom och där en eller annan läkare nämnt att det skulle kunna vara ME dom drabbats av. Vad jag kunnat se vid dessa tillfällen var den enorma sjukdomsvinst alla dessa patienter haft då samtliga uppvisat ett stort socialt skyddsnät med framförallt föräldrar som kunnat ta hand om och sköta den sjuka individen på mer eller mindre full tid.

 

De reportage jag sett innebär alltid samma sak. Patienten får ont i kroppen, blir extremt intolerant mot ljud och ljus (blir helt enkelt övertrött) och orkar inte vara uppe i det hela taget. I stället väljer många att ligga i totalt mörker och tystnad. De kräver en enorm hjälpinsats då de inte orkar sköta sin hygien eller laga sig lite mat då de är som allra sämst. Sjukdomen varar inte sällan över ett år, kanske två innan man kan skönja en bättring. En bättring som ofta är väldigt långsam. Om man överhuvudtaget blir frisk vet man inte idag.

Vad man kan tyckas märkligt är att symtomen till stora delar är desamma som vid fibromyalgi, amalgamförgiftning och andra oklara medicinska tillstånd. Varför är det så? Varför är det i huvudsak unga människor under 30 år som syns i dessa sammanhang. Ja, till det är till och med så att dom många gånger är runt 15-20 år. Varför är dom enda vuxna som man hör talas om med ME kvinnor i 50-60 åren och som utseendemässigt motsvarar de som tidigare led av just fibromyalgi?


Ja, det vore intressant att veta. Hur som helst så är det en sjukdom i tiden och jag tror vi kommer få se mycket mer av den i framtiden.


God morgen, idag är jag förkylder

 

 

Norska myndigheter rapporterar i kväll att matpriserna den senaste månaden gått upp med 2 %. Enligt de norrmän som intervjuades brydde dom sig inte så mycket om detta (trots topplacering i matpriser i världen) utan rycker mest på axlarna åt saken.



Är det fler än vi som handlar all mat i Sverige, måntro?

Redan i somras såg och hörde vi turister som klagade på matpriserna och som faktiskt tog egen mat med sig till Norge på semestern. Det tycks ha gått de styrande förbi?

Tipsar således det norska broderfolket om att åka till Sverige. Ni är välkomna!

Färska nyheter så det ryker (kanske svavel från helvetet). Det är inte jag som påstår att man går spikrakt ner i helvetet om man inte återvinner det man kan.



Det är återigen Vatikanen som återigen förutspår vad som sker efter detta vårt jordeliv.


Dom vet väl eftersom dem haft monopol på helvete i många år!

Idag blev det gammal mat. Inte gammal så den var oätbar, tvärtom. Det blev mat man åt förr i Sverige. Maten var som du kan se potatisplättar, knaperstekt bacon och lingon. Gjord på lördagens planerat överblivna mos (det går även bra med pulvermos för den som är lite slö).



Till detta blev det återigen påskmust. Gott!!

Sivan jobbar och jag slalalllalllalllaallappar! Ska nog lägga mig på soffan o se en film. En SKRÄCKIS!

Ciao

Brandbu låter som om det har en koppling till den lilla elstationen som brann på morgonen. Så är det dock inte utan det är en liten, liten ort som ligger ca 7 mil bort. Sivan som just idag hade ett möte där skulle vara på plats klockan 10 och jag som gillar att vara tillsammans med henne följde således med.

Det är aldrig svårt att få tiden att gå eftersom jag gillar att gå i butiker. Nu gjorde jag så att det blev en tur till det lite större Gran som har ett par köpcentran. Jag fann ett par snygga skidbyxor, men eftersom jag redan har tre par så stod jag över denna gång. Jag fann också snowboards till bra priser. Det börjar bli bristvara här då nästan ingen är intresserad av att köra. En av butikerna här hos oss sålde ut alla sina resterade för 300 NOK styck. Där fanns en god del av märket Burton som tydligen är det bättre.


Så småningom återvänder jag till Brandbu och fann fram till Bohus möbelaffär. Här fyndade jag en fotölj i skinn som var nersatt till halva priset. När jag sedan kunde pruta ytterligare 500 NOK så var min dag räddad. Det fick betala frakten hem hit så småningom. Nu var det bara att vänta på att Sivan skulle bli klar så hon fick fälla det slutliga godkännandet av mitt fynd.

Medan jag väntade den sista timmen satt jag på COOP med pensionärerna. Dom åt billig soppa till lunch, jag fikade kaffe med skink och ostsmörgås. Kul att sitta samman  och lyssna på vad som rörde sig i huvudena deras i genom samtalen.



Fotöljen då? Jo Sivan godkände och tyckte den var jättefin. Bild kommer när den anländer!

Nu blev jag trött av allt skrivande och går och lägger mig....

NattiNatti
/HerrEriksson

På morgonen idag, innan vi begav oss ut på tur hände en ovanlig sak. Jag satt på toaletten och läste Kalle Anka i godan ro då det blev en hiskelig smäll och lyset slocknade . Det lät märkligt nog som om smällen kom utifrån och väl färdig och ute så berättade Sivan att det rök färskräckligt ur den stora elstationen utanför huset.



Sivan var snabb och ringde brandkåren, jag gick och tog kort och så klädde vi oss eftersom vi var påväg ut. Brandkillarna var snabba och var nog på plats redan efter fem minuter. Så där gick dom, lite vilsna och sparkade i gräset utanför elhuset där det slutat ryka. Sivan som har förstånd att uppskatta en riktig karl OOOOHHHade sig då vi åkte förbi. Det var något det, sade hon och jag tror till och med att hon slickade sig om munnen, drog in lite saliv och sade slurp.



Nu var vi lite fokuserade på annat så vi tänkte inte mer på det än att det kunde ta tid att få tillbaka strömmen. Så väl hemma igen så tittade grannen ut och berättade vad som hänt. Hon hade varit ute med hunden sin och då gått förbi och kikat. Hon fann då den lille ekorren som roat oss i hela det sista året med sin framfart i träden och på marken. Han var rejält bränd och definitivt död. Troligen hade han tagit sig in i huset och där gjort något han inte skulle. Det blev slutet på hans karriär som klätterartist i furorna utanför vårt fönster.

Strömmen då? Ja, som synes så är den tillbaka.

Så har jag återigen blivit stoppad i tullen. Det var här om dagen då vi var på väg in i Norge det skedde. Märkligt, jag som aldrig tidigare varit en sådan suspekt figur som stoppats. Jag har däremot hört om en eller annan som stoppas varje gång.



För att ta det från allra första början så var den första gången när jag hade hyrt en kärra för att ta hit mina egna ägodelar. Då hade jag en, eller flera gånger per månad flygit fram och tillbaka till Sverige mellan jobbarperioderna. För varje flygning blev det taxfreebesök och växte mitt barskåp och blev allt större. Till detta hör att jag sedan ett par år försökt spara lite olika flaskor för att ha ett gott utbud hemma. Det hade nu i alla fall lett till att jag kanske hade tio-femton flaskor sprit i bagaget. Till det kom nog lite vin som dels hade stått men också i dunkvariant som hade inköpts för att det var billigare än i Norge.

Jag hade en dålig känsla redan när vi åkte upp mot gränsen och den norska tullstationen. Det är klart att svensk bil och norsk släpkärra får tullen att fundera. Så väl vid stationen stod två tullare ute på asfaltsplanen. Den kvinnliga av dom (iaf den av kvinnokön) klev ut i gatan och vinkade in mig. Hon var väldigt trevlig och frågade var vi var påväg och vad vi hade i kärran. Sen frågade hon om jag kunde öppna så hon fick titta och det är klart jag sade att det gick bra.

Väl bak med öppen kärra stod den lilla tulltjänstemannen på tå och kikade in där bak i kärran. Den var jättefull så det gick inte att se så mycket. Alla kylväskor med mat och likaså spriten låg en liten bit in, men fullt synligt för den som visste vad man skulle se efter. Jag erbjöd henne att klättra in om hon ville se mera, men efter ett par sekunders tystnad sade hon att det var ok.

Tack sade jag, önskade en god helg och gick och satte mig i bilen hos Sivan, duktigt svettig på ryggen.


Här nedan kan du se kollegan hennes när vi var klara och åkte iväg. Sivan såklart vid kameran.



När vi var på Harrytur i veckan så hände i stort sett detsamma igen. Vin, kött och mejeriprodukter. Kanske något mer än vad man fick föra in i landet. Så kommer vi på krönet och där står ett helt gäng norska tullare ute på samma plan som förra gången.


Jag tänker att det inte är någon fara då jag låg som bil nummer tre och i tillägg hade två norska framför mig. Det är så att dom svenska bilarna i princip aldrig stoppas utan bara viftas förbi. Dom har ibland jätterazzior då dom tar in samtliga norska och då är det rätt kul att åka svenskregistrerad bil.


Hur som helst så var det inte som vanligt denna gång utan dom två norska blev viftade förbi och jag inviftad. Böterna blir ju inte så jättehöga vid sådan småsmuggling som vanligt folk håller på med utan det är mer det jäkliga att få mat och dryck som man betalat en hel del pengar för beslagtaget.


Nu var den en ung, mycket hövlig man som kom fram till oss och frågade genom vindrutan var vi skulle och om vi skulle vara länge i Norge. Jag sade som det var att vi skulle till Hönefoss och att vi skulle hälsa på goda vänner över helgen. På frågan om vi hade sprit, eller tobak med oss så svarade jag såklart nej så sanningsenliigt jag kunde. För det är ju så, att ska man böta så får man ju inte böta mer för lögner, att ha försökt.

Denna gång gick det hem och den trevliga, unge mannen önskade oss en trevlig resa.

Tack sade jag, bara lite svett på ryggen denna gång. Sivan som är norsk var tyst för en gångs skull!

I alla fall här hos oss. Det finns inte påsk, eller julmust att köpa här i Norge, så i går när vi var i Sverige inköptes en stor flaska Påskebrus. Gott, både till ett par tjocka korvar med bröd,



eller som Sivan intog dom. Till våfflor!

Som jag trodde så dök den upp. Favoritkameran min. För bara en liten stund sedan så skulle Sivan ha en musmatta för att sitta med extern mus vid den bärbara och jobba. Snäll som jag är tänkte jag hjälpa henne och jar var säker på att jag hade sparat en i datorväskans ytterfack.

Där fanns ingen musmatta, men väl en kamera av märket Konica och som varit saknad i två veckor nu.



Nu återstår bara att göra ett test vilken kamera som ger bäst bilder. Min nya Canon blir jag alltmer förtjust i.


Ciao

Den lille busen, Desmo, är väldigt duktig att komma när vi ropar på honom. I alla fall så länge han är ute. Trots att han är väldigt långt bort kommer han nästan alltid när vi ropar, eller för den delen visslar på honom. När har var liten så fick jag en idé om att det borde gå att få en katt att lysstra till visselpipa precis som en hund och därför inköptes en sådan. Då han ändå var så duktig att komma så har den blivit liggande tillsammans med hans leksaker, oanvänd i en bunke på bokhyllan.



Nu har vi bestämt oss för att lära honom komma när vi visslar i  den. Då han har en ätstörning (helt manisk på mat och kattgotteri) så tror vi det kommer gå ganska fort. Lite pepparskinka, tonfisk och kyckling kan fort få fason på vilken katt som helst tror vi.



Till och med Desmo!

Som jag tidigare lät antyda så går det lite fort i svängarna hos Sivan ibland. Inte för att det gör så mycket. Det är oftast charmigt och en av de orsaker till att jag attraherades omedelbart jag såg henne. Det gäller att minnas det dom gånger det inte är lika charmigt.

Jag lät antyda att det via hennes försorg kan ha försvunnit porslin här hemma och då framför allt en äggkopp som vi tror har gått i soporna tillsammans med äggskalen. Nu har de andra tre fått gå i återvinningspåsen som ska lämnas in på prylbod någonstans i Sverige.



Igår på Harryturen fann vi nya äggkoppar som tilltalade oss båda och som inköptes . De nya är de vänstra och de som nu återgår till loppis (där jag en gång fann dom) de högra.


Good morning!

I går var min Sivan ute med en kompis. Hon drack öl och var glad när hon kom hem vid midnatt, älskade mig gjorde hon också. Det var till och med svårt att få stopp på ordflödet. och att få henne ner i sängen


Idag är hon mer fåordig. Svår att få upp och inte alls lika fartfylld. Jag tror kärleken är lika stor, även om det inte kommer samma ömhetsbetygelser.

Dessutom... hon vill inte ha vin till maten.

Hmmmm!!!

I kväll blir det såklart melodifestivalen på datorn. Svensk version. Jag hoppas det går att få Sivan med på det.


I så fall blir det svenska grillade revbensspjäll. Hemlagat potatismos med ungsbakad tomat, basilika och vitlök. Sen blir det såklart en god sås och ett glas rött vin. Allt framför tv:n

Bon appétit

Som tidigare förklarats så fick vanföringen vara hemma. Han gillar det inte alls och det syns så väl när vi sätter fart på morgonen att han vet att han kommer bli själv. Han blir orolig och rastlös, samt går omkring och piper lite. Är vi borta länge så får han vara inne, vid kortare turer så kan han gott vara ute. På sommaren så har vi ett litet fönster (det är för litet att klättra in genom) som står öppet. Då kan han komma och gå som han vill.


Här fortsätter i alla fall skildringen av en Abbysiner med ett nytt bildspel. Hur det ser ut med en massa påsar med okänt innehåll som måste undersökas.




Eller då det är dags att poppa lite popcorn till kvällens film på datorn. Överallt måste man vara med och bevaka. Intresset och nyfikenheten tar aldrig slut vad det tycks.



Nu ska jag titta till Sivan...

Tschüs

Idag har Sivan och jag varit på Harrytur till Sverige. Desmo, illbattingen får såklart vara hemma. Det är han nästan alltid då han 1, inte kan föra sig bland folk. 2. inte tycker om att åka bil.

Såklart har jag fått frågan vad en Harrytur är och det är inte lätt att veta om man inte är norsk. Här är det däremot ett begrepp. Slår man på Wikipedia så får man fram att Harry betyder ungefär vulgär, folkligt, lite töntig. Harrytur är vad man beger sig på när man åker till ett grannland (oftst Sverige) för att handla kött, mejerivaror, sprit, öl och vin till starkt reducerade priser.



För egen del brukar vi få handlandet avklarat då vi är hemma och hälsar på dotter och familj, men någon gång i bland så tar maten slut mitt i perioden då ingen hemtur är planerad. Då får vi packa kylväskor och påsar och så beger vi oss iväg enligt ett givet förutbestämt mönster.

Vi står upp tidigt (om det är helg) för att slippa fastna i kö genom Sandvika och Oslo (det är hursom helst alltid kö ändå, fast den är lite bättre ibland) och så räknar vi med att det tar minst tre timmar. Det är ca 20 mil till Årjäng och 17 till Töcksfors. Vi börjar alltid i Årjäng där vi går på systembolaget och köper en dunk vin (eller kanske fler). Det är i stort sett halva priset där mot i Norge. Sedan blir det en tur in på ICA för att köpa måltidsdryck och kyckling-
innerfilé. Sedan är klockan över tolv och det är dags för lunch. Vi har en stampizzeria med toppenfin kebab och kalasgoda pizzor. ALLTID lunch här och jag kan komma på mig med att längta till nästa Sverigetur bara för det matstoppet.



Så är vi färdiga i Årjäng. Möjligen att man tankar om det är dåligt i bilen. Inte jättemycket billigare än i Norge, men dock billigare. Jag tror det höga priser beror på alla norrmän som är här. Nåväl, vi sätter kosan mot Töcksfors och det stora köpcentrat. Här blir det Maxi-mat som butiken heter. Det brukar bli enligt en lång lista och priset brukar sluta på mellan 1500-3000 SEK. Det är i stort sett halva priset jämfört med vad vi skulle ge i Norge. Men det är inte det enda skälet att handla i Sverige, varken för oss eller övriga norrmän. Det är ju också så att det svenska urvalet är så oändligt mycket större än det norska. Vid en jämförelse så har en svensk kvartersbutik i stort sett lika stort urval som ett norskt matvaruhus.




I Töcksfors finns också en massa andra spännande butiker såsom Hemtex, Sportringen outlet, Duka osv. Har man bara pengar på fickan är det inte svårt att finna en hel del fynd. Idag blev det stora fynder nya gardiner.


När vi ändå pratar Harrytur och gränshandel kanske jag får tråka ut dig med ett par korta,seriösa rader med lite siffror över den norska gränsen.

Man vet att norrmän köper ca 16 milljoner liter sprit i Sverige och för in över gränsen. Den faktiska mängden vet ingen, men den man vet om ligger naturligtvis långt över vad som är tillåtet att föra in i landet. Norrmännen fick 52 ton kött beslagtaget vid gränsen under förra året. Det är självklart bara en bråkdel av det som förs in i landet. Norge har under det senaste året svämmat över av smuggelkött på pizzerior, kebaber och restauranger. Kött som på ett undermåligt sätt smugglats in i landet. Alltför ofta i skuffen på en minilastbil utan någon som helst kylning på köttet.


Det totala beloppet som norrmän handlar för i Sverige beräknas vara 9,3 miljarder NOK, vilket motsvarar 10,7 SEK


Häpnadsväckande inte sant!

Tack SVT för att du lägger ut Allsång på skansen, Melodifestivalen och Så ska det låta på internet.

Kvällens avsnitt får mig att vilja bli dritings full, nostalgisk, fosterlandskär samt att sjunga med i sångerna av Lillbabs och Jussi Björling.


Det är aldrig så bra i Sverige som när man inte är där...

I morgon, lördag ska vi åka på harrytur. För den som inte vet det, men ändå är nyfiken, den får vänta tills i morgon kväll då vi kommit hem.



Hyvää yötä önskar HerrEriksson

Så har jag varit bloggare i lite över en vecka. Helgen närmar sig och det är dags att självkritiskt titta tillbaka på vad som gått bra och vad som varit mindre bra.

Det jag direkt ser är min svårighet att bestämma vem jag skriver till. När jag tittar i statistiken ser jag att det är så pass många som är inne dagligen att det omöjligen kan vara släkt och vänner. Men när jag sedan tittar i kommentarerna så är det mest familjen som är oblyg och skriver. Antal faktiska besökare går sakta men säkert upp, medan antalet sidvisningar i stort sett ligger kring samma sedan en tid.

 

Om jag nu ska skriva i bloggen för att hålla kontakten med familj och vänner så blir det lätt eftersom man kan hålla det på en informationsnivå om egna tankar kring vardagslivet. Flytt, jobb och sådant som dom där hemma är intresserade av. Vill jag däremot nå andra så ska så klart innehållet vara lite mer ytligt, eller i alla fall mer allmänt ställt. Jag tror inte läsaren i Umeå är jätteintresserad av alla våra fastrar och mostrar och hur dom lever. Men å andra sidan, vem vet? Det kanske skulle vara succé?

 

I övrigt är det ju detta med att finna ämnen. Det brukar aldrig vara något problem. De finns i vardagen, i avisen och inne i huvudet på mig. Om inte det skulle räcka kan jag alltid leta reda på Desmo, alternativt Sivan. Då finns det alltid ett eller annat uppslag att finna. Om uppslagen sedan är intressanta det vet jag inte, men det är dock som rubriken på sidan lyder. I huvudet på en gubbe.

 

Så hur ska jag nu förtsätta? Kanske jag inte överhuvudtaget behöver fatta något beslut i vem sidan är till och hur den utformas, utan i stället kan låta saker och ting ordna sig självt. Jag säger som jag brukar?. Vi får se!

 

Dags för middag.

//So long!

De frågor som dykt upp under veckan och som lämnats obesvarade tänkte jag nu samla ihop. I tillbakablicken ser jag att jag borde börja med den försvunna kameran, Nej, den har ännu inte dykt upp, men jag har inte gett upp hoppet. Jag tror jag anar var den kan ha hamnat, alltså ber jag att få återkomma i ämnet. När det sedan gäller den nya så är den helt ok. Jag var ju lite rädd att inte den skulle ge lika bra bilder som den gamla, vilket den nog faktiskt gör. Vad som däremot är en nackdel med den är att den har så otroligt många finesser och inställningar som jag betalt för och som jag troligen aldrig kommer använda. Den är också på grund av det lite svår att ställa in de olika fotoalternativen.

Men vi uppsummerar genom att säga att jag är nöjd. Betyg på kameran blir fem!

Sedan var den basketkorgen som jag skulle sätta upp på väggen. Då jag inte varit ledig utan i stort sett sovit var dag denna vecka så har det inte blivit av (har nog egentligen vart lat, men det låter bättre med att ha jobbat). Jag ska försöka få till det i helgen då jag tror att grannarna kommer hem nu på lördag. Det vore toppen att ha den på plats om det blir fint väder eftersom vi är lediga. Foto kommer upp så fort den är på plats.

När det gäller förbannelsen på tele2 har jag utslungat den. Sivan har dessutom ringt och pratat med dom och det har sedan dess varit lite bättre. Två dagar utan internet den här veckan och en hel del av och på, men i det stora hela rätt okey. Jag vet inte vad det var, förbannelsen eller telefonsamtalet. Väljer att tro på det första alternativet.

Prins Carles vårlök tycktes gå veckopressen helt förbi. Eller var det så at alla vet varför han går omkring med en vårlök på kavajuppslaget utom jag? Hur som helst. Gåtan får intill vidare lämnas obesvarad. Om någon vet, skriv gärna en rad och berätta varför!

 

Föresten, hur töntigt låter inte Prins Charles? En prins ska vara ung, vacker och ha en otroligt flott prinsessa vid sin sida. Han ska vara blond med lockigt hår i tillägg. Precis som i sagoböckerna. Men hur är det? En man som är tunnhårig, snart 60 år, har inte helt slitit sig loss från mamma och har som fru Camilla Parker Bowles! Prins? Ha!

 

För övrigt var det två inslag som kändes extra viktiga för mig personligen. Det var rasismen i Västervik och det var AP:s förslag om förbud av sexuella tjänster. Båda artiklarna blev det helt tyst om efteråt. Troligen var det ingen annan som brydde sig. Jag får överväga om jag ska bli politiker när jag kommer hem till Sverige.

 

Till sist och inte minst så lämnades frågan om huset Sivan hittade öppen. Vid första anblick (alldeles nyvaken) såg det helt omöjligt ut. Idag efter att ha sett på det flera gånger så tycker jag det är fint. Nackdelarna är att det ligger alldeles för långt ut från centrum och att det är en hel del att göra, trots priset. Fint skick, men med plastgolv och gammelmanstapetet överallt. Badrum som är gamla och måste renoveras. Vi låter besiktningen styra om det ska bli besök eller inte.

 

That´s it folk´s! Bye bye

Äntligen börjar det röra på sig i Norge i angående lagstiftning mot sexköp. Arbetarpartiet (AP) vill till påsken lägga förslag om att det även i Norge ska bli förbjudet att köpa sex.  Det har en längre tid varit stora problem med trafficking och framför allt i storstäderna har det blivt ett allt mer aggresivt klimat då östeuropeiska och afrikanska intresse  svämmar över marknaden.

Den gångna sommaren växte reaktionerna då oslobor och turister klagade över att de prostituerade mer eller mindre anföll folk på gatorna runt stadens mest kända strök, Karl Johan. De prostituerade flyttade ut på den kända gatan i stort sett då butikerna stängde. Inte ens män med fruar fick gå i fred utan överfölls med olika erbjudanden. Allt på ett mycket påträngande sätt.

Nu har alltså det största av regeringspartierna bestämt att det inte längre ska vara tillåtet att köpa sex. Efter långt dryftande har man inte bara kommit fram till att det ska gälla sexköp i Norge. Nej, man tar steget fullt ut och föreslår att det ska bli förbjudet för norrmän att köpa sex även utomlands. Detta då man ser sig ha belägg för att dom norska sexresorna till både Europa, Asien och Afrika ökar kraftigt, speciellt då i ferietider.

Tyvärr så är inte polisen lika entusiastisk till detta förslag. Varför då undrar man. Ja, från Sverige har det ju visat sig att poliser oftast är män och nyttjar prosttuerade precis lika mycket som män i alla andra samhällsgrupper. Detta gäller såklart även advokater och domare! Om intresse för ämnet finns kan jag rekommendera "Smuts" en bok om trafficking av Katarina Wennstam.



Till detta förslag säger jag HEJA NORGE!

Vaknar av dunk, dunk, dunk. Vet att det är Sivans små ben som springer nerför trappen och sen upp. Sen ner och sen upp. Jag hör tripp, tripp, tripp och vet såklart att det är lymmeln Desmo som med sina ännu mindre ben följer hennes turer upp och ner.

För er som inte vet så bor vi i ett radhus med fyra etager (höll på at skriva etasjer som dom gör här). Det är ett vanligt litet radhus som har den märkliga lösningen. Det är alltså inger hus för pensionärer.

 

Nåväl, åter till Siv. En av hennes absolut härigaste egenskaper (en av dom värsta med) är att i den lilla kroppen går det väldigt fort, det mesta för att inte säga alltid. Speciellt hennes ben och när man är ute och går är det omöjligt att hålla hennes tempo, trots att mina ben är betydligt längre. Det är därför hon inte kan gå i trappor utan måste springa med små raska steg. Ibland går det så fort att hon inte hinner med själv. Det får oftast till konsekvens att saker försvinner i mellanåt. Porslin (går äggkopparna i komposten tillsammans med skalen?) saknas, skattsedlar är spårlöst borta och hur det fungerar vid datorn ska vi knappt nämna. Det blir liksom lite hoppsan, vart tog den vägen!

Idag skulle hon jobba eftermiddag och troligen var hon sent ute då jag vet att hon hade en hel del att göra . Jag kikade på klockan och den visade halv två. Hon börjde halv tre och vi brukar göra så att hon väcker mig före två så hinner vi ses och prata lite grann innan hon sticker iväg. Hon äter lunch och jag frukost och jag har sedan gott om tid att sova en timme till på eftermiddagen, kvällen innan jag går iväg jag med.

 

Jag låg således kvar i sängen, sträckte på mig och väntade. Det sprangs igen i trappan och så slogs dörren upp. In med fart och fram till sängen. Hon hälsade god morgon och så var det full fart direkt. Orden sprutade ur henne i hög hastighet och jag låg kvar på sidan under täcket. Log och försökte dämpa denna flom (översvämning) av ord som forsade ur henne. Till slut så lyckades jag. Det var då hon for ut genom dörren igen och ropade "Du måste komma och äta frukost!" "Sen har du fått mail!".

 

Jag anade att något var på gång och ropade tillbaka att det får vänta tills jag vaknat. Hon ropade i sin tur från övervåningen (hon har varit där en bra stund redan) att jag måste skynda mig.

 

Väl, uppe så försökte jag göra mig en smörgås, men återigen hävdade hon att jag måste kika på min inbox. Jag förstod då att det är från henne jag fått något viktigt. Så jag satte mig vid datorn och öppnade hotmailen.

Hon hade funnit ett radhus och ivrigt stod hon bakom min rygg och berättade att det är perfekt för oss. Bara att "flytta in" som hon sade.

 

Jag hade då varit uppe i maximalt tre minuter. Och jag kände mig inte på långa vägar lika entusiastisk som hon över ett radhus i Västerviks utkanter.

 

 

Sååå, nu när jag varit vaken en stund och du undrar hur såg radhuset ut. Ja, jag var inte lika överväldigad som min levnadskamrat Siv, men jag ska ärligt ge det en chans innan jag fäller omdöme.

 

Tschüs

När jag vaknar fram på dagen efter jobbarnatt så har jag skaffat mig en liten vana, eller kanske ovana. Jag går och sätter mig vid datorn och läser, Det blir en koll på skidbackarnas kondition, det blir en kik efter hus. Jag tittar på bilder i utsidan och så tittar jag förbi på ett par debattforum. Sen avslutar jag med att läsa aviserna (alla 9) innan jag går över mailboxen.

Det tar lite tid och det är också meningen. En mjuk start på dagen eftersom jag ofta är riktigt seg och har ett stort inre motstånd att sätta fart när det inte är något särskilt som händer.

Så idag som de flesta andra dagar satt jag på kontoret och läste. Siv hade just gått till jobbet och då hör jag att katten håller på med klorna på något i hallen. Det lät lite som när han drar i klösbrädan, men samtidigt inte. Tiden går och ljudet finns där hela tiden. Sådär lite tyst, på avstånd. Jag tänker först inte så mycket på det. I alla fall inte föränn jag förstår vad som sker.

Plöstsligt hör jag sand rinna ut på golvet. Jag fattar omedelbart vad det är. Sivan var tidigare på byn och köpte kattsand ochnjag vet instinktivit att det är den som håller på att rinna ut över hallgolvet.

Sååå, väl ute där ser jag Desmo som med flit och iver jobbar för att ta sig in i påsen. Han har gjort ett större hål och ett antal midre med klor och tänder. Detta trots att plasten är riktigt tjock. Sanden rinner som ur ett timglas ner på golvet och han står bredvid och tittar på. Han verkar tycka det är toppenkul.

Så jag bär ner påsen i tvättstugan där han har sin låda och efter lite övertalning får jag honom att komma på at det finns det som är mer kul än att  ösa ur sand ur påsen. Dvs han tas kort och gott under armen och lyfts ut.

Här i Norge är väl tv-programmen ungefär som i Sverige, fast ännu sämre. Kanske inte utbudet då det alltmer gått åt en internationell standard. Vad som däremot är sämre är signalen till tv-apparaten. Till och med på sjukhuset är det så dåligt att olika avdelningar har olika kanaler. Vissa av dom så gryniga att det inte går att se vad som visas.

Allt skulle ju bli så mycket bättre när vi för ett par månader sedan gick över till digitaltv. Det har vi inte sett så mycket av här i vår kant av världen.

Det är kanske så att signaler inte trivs i denna cowboyby. För det är på samma sätt med internet och radio. Det går liksom inte fram och framför allt inte hela tiden. I stället sker små avbrott som blir ganska störande, speciellt då på internet.

Vi gick över till parabol för 18 månader sedan eftersom vi bara fick in en kanal (av 6 möjliga) med vanlig antenn. Nu tröstar vi oss med att vi nästan alltid får in två. Under gynnsamma förhållanden har vi tillgång till fem, men det var månader sedan trots att vädret har varit bra i långa perioder. Parabolfirman hävdar att dom gjort vad dom kan och längre kommer vi inte.

Nej i stället kan vi väl lyssna på radio hävdar den positive läsaren. Nja det beror på!

Dagtid går det alldeles utmärkt då Norge har 4 stora radiokanalar och där två av dessa är riktigt bra, till och med bättre än dom svenska när det gäller varierat musikutbud. Nåja, såklart finns enformigheten här med, men ett något större utbud är det dock. Ända fram till kvällen i alla fall. Då finns det plötsligt bara två kanaler och med vitt skiljd musikinriktning. Den ena är som att lyssna på ett 30-årigt gammalt svensktoppenprogram med hjärta och smärta. Den andra innehåller oftast exprimentell musik, eller heavy metall. Inget för en gammal gubbe alltså.

Så vad tittar vi då på de få gånger tvn står på? Jo, om vi har bild så försöker vi se nyheter en gång per kväll. Sedan har vi Farmen som är i mittsäsong och börjar bli lite mer spännande. Jag vet inte hur det ser ut i Sverige idag, men sist jag såg för ett par år sedan hade Farmen spårat ur helt. Intriger, rävspel, motsättnigar och infekterade konflikter. Till och med hot och fysiskt våld var inslag som verkade belönas och uppskattas.
I Norge är man inte helt där. Här nöjer man sig fortfarande med små hyss såsom en bortgömd del ditt smörtillverkningmaskinen, eller för mycket salt i maten som serveras. Det håller gott och lyckas bli spännande i alla fall.

I övrigt så bler det inte så mycket tv. Vi har i stället alltmer börjat se tv i vår dator och just nu är det Kungamordet som beses. Reine Brynolfsson som tidigare finansminister och psykopatisk hustrumisshandlare och Marie Rickardssom som den som får ta emot hot, stryk och sexuella övergrepp inom hemmets väggar. En stark skildring. Detta om tv i Norge.

Tiden rusar och nu måste jag rusa på byn. Dom har salg på sportbutikerna igen och det innebär utförsäljning på snowboard. Vi får se vad som finns.

Ciao så länge

Grannen är på tur till hemlandet. Dom ska precis som oss flytta och det till hemlandet. Nu är dom sedan snart en vecka där och söker jobb och vi önskar dom såklart lycka till.

När vi pratade om hur det går för dom här om dagen kom vi på att vi kunde be dom köpa med lite utflyktsbrännvin. Den finska mintlikören på 40% är otroligt god. Inte bara som liten appretiff utan med kaffe, the, choklad, som snaps, ja jag tror den är god till allt. Föresten, jag ska prova att baka rulltårta på den. Det måste vara kalasgott. Återkommer med resutatet.

Jag kan rekommendera en mugg med rykande het choklad med ett par två, tre centimeter Minttu i en kväll då ni är ute på tur. Gärna det sista man gör innan man kryper in i tältet. Det värmer gott.

I vinter har vi varit fega och inte tältat en enda gång och därmed har det inte heller blivit någon snaps. Nu börjar paddelsäsongen efter påsk och därmed börjar säsongen också för Minttu. Jag längtar redan


Vi säger Kippis

Från att ha varit ute och krattat fint på tomten på förmiddagen till nu. Fyra timmar!

Kikar ut genom fönstret och ser snön sakta falla. Ökande och nu, tätt snöfall med blåst.

Fortsätter det så här har vi snart snöstorm med allt vad det innebär.

Typiskt vårväder med andra ord!

blir det en hel del krattande. Det är sällan riktigt snygg, men väl nykrattat så ser det otroligt fint ut. Speciellt om inte grannen är hemma och hunnit fått undan på sin tomt.



Nackdelen med tallar är att dom fäller hela tiden. Dom har planerad fällning tre gånger om året och som man tydligt ser med blotta ögat, det är en del barr på en fullvuxen fura.
Det innebär att bilen som står på framsidan alltid är full av barr som tar sig in överallt. I fönster och luftintag. jag misstäner att en fönterhiss till slut går sönder, eller att bilens fläkt lägger av.

Nu är det i alla fall snyggt för stunden och jag tog såklart ett par bilder som Sivan kan få se när hon kommer hem. Jag tänkte om det redan då är fullt av barr igen!



Desmo den lilla vanföringen då? Ja, han var inte till någon större hjälp. Han klättrade mest i träd, rullade runt i barrhögen, lekte med kottar, eller genomsökte det höga gräset i jakt på eventuella vårtidiga möss.

Det är den stora nyheten i Norge idag både i aviser och på radio.

Folk riskerar att bli allvarligt sjuka på grund av ett par bakterier som inte är helt ovanliga. Ja, jag säger då det! Under de tre år jag har varit här har det varit ständiga larm om dålig hygien, dålig köttkvalitét, bakterier och akuta matförgiftningar. Ja , till och med ett antal dödsfall för två år sedan.

Så detta är inget nytt för mig. Det räckte att första gången jag var in i en butik, kika på köttet som låg där, för att jag skulle bestämma mig. Inget norskt kött i detta hus, på min tallrik! Kebaberna ska vi berätta om en annan gång.

Man undrar hur det ser ut med köttet i det gamla fosterlandet?

Jag vill nog inte veta utan mer fortsatt leva i tron att det är så mycket bättre där!

Adios

Idag är det grått. Inte inne i hjärterummet, men väl ute i trädgården. Jag lovade Sivan att jag skulle börja med vårkrattning av baksidan där vi har vår lilla radhusträdgård.



Jag vet att det var i ett svagt ögonblick. Jag lovade i tillägg att ta den lilla bortskämda Desmo med. Han tycker det är kul när det är trädgårdsarbete och han viker inte från oss för en sekund. I alla fall inte så länge det händer något.

Precis på samma sätt som när något försiggår inomhus. I går var det bullbak och då blir han raskt bagarassistent och då kan det se ut så här.


Ja, som ett litet bortskämt barn är han med oss. Precis överallt.

För den som undrar....



Nej, det blev ingen Jäger idag. Heller inte i går. Den är snart två år gammal och är fortfarande oöppnad.

Sivan har kort och gott ställt fram den för att den ska tas med till Idre under påskveckan.


Hoppas hon tänkte så i alla fall.

Skål bröder och systrar

Det låter ju flott, men det var i själva verket 8 minus när vi på morgonen stod i kö för att ta liften upp till toppen. Återigen så hade vi otur och det övre liftsystemet var avstängt på grund av kraftiga vindar, Det är tredje gången på raken nu.

Kall nordanvind som tog sig in överallt. Hårda, isiga backar och massor av danska medborgare som gör åkningen både roligare och mer äventyrlig.

Resterna från gårdagens middag tillagades som vanligt ute i backen, på multifuelköket men denna gång med ris i stället för den goda potatisen.

Det hann bli lite sol i ansiktet också innan det molnade på framåt eftermiddagen.

Det blir svårt när man är sugen på saker som egentligen inte hör samman. Tidigt bestämde jag att det skulle bli nötkött, dvs gryta till middag på måndagen. Då är det mest naturliga att äta ris eller möjligen kokt potatis till.

Nu blev det inte så utan när väl grytan stod och puttrade så blev jag våldsamt sugen på hasselbackspotatis, vilket jag också raskt bestämde mig för att tillaga.

När sedan tomaten skulle skäras upp slogs jag av hur otroligt gott det skulle vara att köra den i ugnen med lite grovt salt, parmesan och basilika uppepå. Det var det.

Menade inget med det. Det var bara av medlidande!



God natt bloggen!

I Nyköping har sedan drygt ett år rasistiska organisationer etablerat sig. Det började med att info 14, en grupp slog sig ner (http://www.info14.com/ ). Det har sedemera fått till konsekvens att flera olika grupperingar inom rasism/nationalismgrupperingar försöker etablera sig i staden och det har tagit sig uttryck genom att det i stort sett varje lördag delas ut flygblad, eller hålls torgmöte med tal innehållandes rasistiska undertoner.

Nu har man vaknat där och var lördag möts ett antal människor för att visa sin avsky för rasism, främlingsfientlighet och anhängarna till detta.

 

http://www.sn.se/parser.php?sect1=101&sect2=157&id=205024

I Västervik hade en grupp främlingsfientliga ungdomar möte/demonstration den gångna helgen. Polisen satte in extraresurser som dom sedan inte brukade då dom menade att det var en svår gränsdragning i förhållande till yttrandefriheten. Det är okej.

 

 

Vad som INTE ÄR OKEJ är när Västerviks tidning på ledarplats går ut och bagatelliserar det hela och hävdar att detta är politiska stolligheter som inte är mycket att hetsa upp sig över. Man menar att deras namn "Svenska motståndsrörelsen" är komiskt vilket jag personligen har svårt att se. Att överhuvudtaget omnämna en rasistisk organisation som komisk, därtill på ledarplats finner jag snarast stötande. Speciellt med tanke på hur mycket lidande liknande organisationer orsakat genom åren. Både i Sverige och i andra länder.

 

http://www.vt.se/debatt/ledare/artikel.aspx?articleid=3289105#forum

Jag anser att det är att blunda för verkligheten och för vad som sker idag i hela Europa. Främlingsfientligheten och rasismen växer sig allt starkare. Den värvar allt fler människor av olika anledningar och i olika samhällsskikt.. En av anledningarna är att vi inte bemöter och slår tillbaka mot dessa inivider. Vi ser i stället att dessa människor som tidigare var relativt ljusskygga idag alltmer kommer "ut" och visar var dom står.

Vad vi bör göra är att gå ut, göra vår röst hörd. Visa vårt missnöje för dessa individer. Visa att vi inte delar deras uppfattning. Lära våra barn att vi alla har ett lika värde och att vi gemensamt ska kunna dela på jordens resurser. Inte som idag, där den starkes rätt råder och det ska göras skillnad på vi och dom.

 

 

 

I alla fall så länge det utfaller till vår fördel!

Om det är så väljer jag att slunga en sådan över norska telefonsällskapet Tele2. Återigen en dag utan bredband. 2 MB för 420 NOK per månad! Då ska dom ha ytterligare pengar för e-mailkonton. Det HÅLLER BANNE MIG INTE!

 

Om ett par månader är vi förhoppningsvis härifrån och en sak är klar.

 

INTE blir det Tele2 när vi kommer åter till Sverige!

Siv var på lekhumör när hon kom hem från jobbet igår. Understimulerad? Kanske.

 

Hur som helst så plockade hon fram lite grillad kyckling från kylen (han är en riktig bortskämt slask vår lille Desmo) och så var det återigen dags för att se om han ville göra cirkuskonster. Att sitta på kommando gick sådär, men däremot att stå på bakbenen, det var lättare. Han blir en jättelång katt då!

 

Sen kom dom på något nytt. Han fick sitta en bit bort och så kastade hon köttstycken (det låter tuffare med köttstycken, lite som att mata farliga lejon) till honom.

Desmo som har en alldeles osedvanligt läcker förmåga att använda tassarna som grip- och fångredskap gick då upp på bakbenen, sittandes och fångade med lätthet ?köttstycket? mellan framtassarna.

Bifogar en kort bildserie från leken. Notera ?köttstycket? i luften på en av bilderna.

Inte, men nästan. Men bara 75 meter bort ligger helikopterplattan som hör till sjukhuset. Ibland kommer helikoptern någon eller ett par gånger per vecka. Andra gånger 2-4 gånger per dygn.. Speciellt i skidtider då den regelbunder fraktar ner folk från fjället.

Här i Norge är det väl utbyggt med helikoptrar som fraktar akut sjuka. Den flyger i de flesta väder och hittar oftast rätt så rätt, nattetid också . Även till vår trädgård!

 

Jag vaknar alltid när den kommer, men inte alltid när den far iväg.

Snygg och tuff som tusan att titta på

Hon var inte bara snyggast. Hon var dessutom den som gav mest och sjöng bäst.

Sen bryr vi oss inte om att det var den gamla sortens schlager som inte har gått hem sedan Kicki och Bettan höll på.

 

Perelli tycker "vi" inte alls om, men tonsäker och proffsig är hon.

 

God morgon föresten!

Häpp

Internet ligger nere och de texter som skulle lagts upp i går, søndag ligger på minnepinne.

Återkommer måndag eftermiddag om Tele2 behagar fungera?

Ha det!

på grabbars vis!

Lou frågade tidigare om jag skulle se melodifestivalen i kväll. Såsom Vingelpetter har jag funderat på om jag ska se det, eller Farmen (Norge) som går samtidigt.

Inte vet jag. Nyäten, i soffan, gosockor på. Kaffe och Sörlandschips. Det blir nog allt samtidigt. Jag lägger mig på rygg, ser på tv, lyssnar på melodifestivalen på pc:n. Troligen somnar jag så det är nog bäst att ställa klockan så jag inte försover mig. Det är jobbarhelg!

Ciao

Militärer, poliser, brandmän osv har diverse smyckning på axlarna som talar om vad man har för rang.

I ett nyhetsinslag aldeles nyss intervjuades Prins Charles av England ang sonens återkomst hem.

HAN HADE EN VÅRLÖK FASTSATT PÅ KOSTYMEN!

Vad har man för rang då?

Grönsak, eller?

I mitt jobb som sjuksköterska träffar jag många människor. Dom flesta härliga, ett fåtal förskräckliga. Några snälla, andra elaka. Andra är direkt märkliga.

Nattens möte var den unge "gutten" som kommer in, misshandlad. Med risk för skador på huvudet och medföljande blödning läggs han in för observation. Till detta hör att man inte får äta eller dricka, man fastar med andra ord och i stället för att dricka får man då ett dropp in direkt i blodådern.

För att få det dit i sin tur krävs en kanyl, en venflon. Dvs en infart som man fäster droppslangen i och som går direkt in i blodådern. Det i sin tur innebär ett litet stick, ungefär som vid en blodprovtagning.

Här kommer vi till SAKEN!

Den unge mannen skriker, gråter och kastar sig runt på sängen när kollegan ska sticka honom. Redan då hon klappar honom lite lätt över blodådern börjar han klaga högljutt över att det gör ont.

Nu förstår du käre läsare vart denna historia är på väg. Ja, den unge mannen har tatueringar i stort sett över hela kroppen. Han har dessutom ett par percingar. Om just han har en i sina genitalier, det undlät vi att ta reda på denna gång, men det har hänt förut. Både hos tjejer och killar.

Hur gick då detta. Jo, patienten lyckas "kasta sig runt" så de två första stickförsöken misslyckas. Det tredje gick bättre.

När han efteråt fick ringa och med skälvande stämma be mamma komma upp till sjukhuset så blev allt bättre. Mamma kastade på sig kläderna och halv 5 satt hon och tröstade sin fulle, tjugoårige son.



Adios amigos, kom snart tillbaka!