En tvådagars paddling i Tjjust
I söndags bestämde vi oss för att återigen testa att tälta. Jag är relativt stor och tung och har aldrig funnit glädjen i att tälta då jag knappt sover något på natten. Dagen efteråt går som i ett töcken och förtar därmed en stor del av friluftslivet. Nu fick jag ett tips av en kamrat om den nya sortens liggunderlag och efter att ha inhandlat ett sådant var jag klar för att återigen ge tältningen en chans.
Därmed satte vi resmål och vi bestämde oss för att paddla upp till Rågö, eftersom min fru aldrig varit där. Då måndagen kom var vädret lika fint som utlovat och det var just ingen vind att tala om. Vi satte i våra kajaker från kanalen (som verkligen behöver en kajakbrygga) och satte kursen år sydost. Det var stilla på Gudingen och när vi svängde in mot St. Rågetholmen bestämde vi oss för att prova om det gick att gå utomskärs.
Sagt och gjort. Förbi Flatholmen och vidare över till St Björkö där vi tog ett kort stopp för att sträcka på benen och få i oss lite vätska. Därefter fortsatte turen. Jag ville gärna visa min fru sydostsidan av Sladö som jag personligen tycker är otroligt vacker med stora, mjukt formade stenar som ger en vacker kontrast mot havet. Som tur var höll vinden sig borta och vi fick ligga på spegelblankt vatten och bara njuta innan färden norrut fortsatte.
Det tog inte långa stunden innan vi var uppe på Rågö. Totalt fyra timmar i mjuk och stilla paddling. Här paddlade vi ett halvt varv och kika på ön från vattnet innan vi gick i land för att slå läger och börja med kvällsmat. Innan mörkret kom hade vi gå en runda runt denna vackra ö och det är fantastiskt vilken variation av berg, skog, ängsmark och t o m en liten sjö man upplever på bara en timmes promenad.
Natten kom fort och det vara bara en och annan gås som bråkade lite, annars var det helt stilla. I alla fall fram till klockan fyra. Då brakade det lös med ett otroligt kvittrande från alla småfåglarna. Jag låg vaken en god stund och lyssnade innan jag någon gång efter klockan 6 återigen somnade om.
Så vaknade vi vid åtta och efter en härlig frukost med hembakt bröd och nykokta kaffe packade vi i ordning för hemfärd. Nu hade vi bestämt att vi skulle gå på västra sidan av Hasselö. Det blev en stillsam paddling och vid lunch strandade vi så på Hasselö sand. Här kom båten från Västervik med varor som skulle upp till café Hasselö Sand och vi passade på att fråga Lina Johansson om vi fick lov att sitta uppe vi caféets bord och äta och det fik vi. Inte nog med det utan hon visade också var vi kunde diska om vi behövde. Vi fick också via bakdörren köpa varsin god glass. Tack för det!
Så satte vi oss i kajakerna igen och kryssade oss mellan alla dessa små öar på väg söderut. Solen värmde och vi tog faktiskt ett extra stopp på lilla Rågetholmen för lite fika och en stunds slappande i solskenet.
Långt ut på eftermiddagen var vi så återigen hemma i Västervik igen. Nöjda med väder, mat, sällskap, tältnatt och allt annat. Nu skulle vi bara ta en snabbdusch för att sedan ta våra kajaker och sticka iväg för att hjälpa kompisar som skulle ha paddelkväll med wildkidz. Om det berättar jag en annan gång!
/Håkan
Inlines, fortsättning...
Som jag berättade i förra blogginlägget är vi ett (än så länge) litet gäng som åker inlines. Det är ett härligt sätt att röra på sig och fartmässigt går det ungefär i samma hastighet som cykel. Det är också i stort sett lika skonsamt för knän och höfter, även om man jobbar lite mer med musklerna uppe i höften och framför allt rumpan.
De gånger jag har åkt runt stan har jag åkt melan 14 och 16 km på en timme. Det gör enligt min GPS en maxfart på strax över trettio kilometer i timmen. Det räcker gott och väl för mig då jag i höga hastigheter ibland slås av tanken om jag skulle åka omkull. En tanke som jag direkt föskjuter.
En fördel med fart är att det då går att åka igenom grus, ojämnheter och till och med på gamla gräsmattor. För i låg fart stoppar farten upp och man ramlar framåt. Detta samtidigt som fötterna stoppar. Dvs man ramlar! Något som bör undvikas..
För att inte vålla mer förtret än nödvändigt kollade jag inför starten upp vad som gäller för inlines i trafiken och det var inte så svårt även om det inte var helt entydigt. Det är nämligen så att inlines ska framföras på cykelbana om sådan finns. Enkelt som så. Men så var det detta återkommande men. Om inlines framförs betydligt fortare än vad andra trafikanter färdas ska de färdas på vägen. Här är det samma tydlighet. Framförs inlines på väg utan cykelbana ska man åka på vänster sida vägen, om det nu inte är så att de körs i avsevärt högre hastighet än vad gående färdas. Då ska man åka på höger sida precis som en cykel, något jag personligen tycker verkar rimligt.
Det innebär att när friluftsfrämjandet är ute på organiserad tur i Västervik kör vi som cykel. På cykelbana då det finns och annars på höger sida av vägen. Vi har precis som cyklar inte företräde på övergångsställen, men uppskattar såklart de gånger då någon är tydlig och bromsar i god tid samt vinkar över oss.
Att åka runt stan är mellan 16-22 km, Lite beroende på vilken runda man tar. Då har vi ca 90 minuters fin åkning och är som regel både lite svettiga och trötta i låren. Vi kommer framöver försöka inleda med en kortare runda för de som är lite nybörjare eller inte vill åka så långt, medan de som vill åka fort och långt fortsätter ytterligare en tur. Det finns med andra ord möjlighet för de flesta att vara med och åka i grupp. Ett bra alternativ för den som behöver en morot att komma ut.
Är du intresserad? Kontakta mig via hemsidan
http://www.friluftsframjandet.se/vastervik/langfardsskridsko
/Håkan
