Aktivt uteliv

Det var vad jag fick lära mig av en lärare på Röda Korsets sjuksköterskeskola. Det går också att se det som att tiden vilar, tanken ilar (menade hon) och att då man inte har något för sig jobbar huvudet och hjärnan desto mer. Kanske något att ta till sig och prova för de som har för många tankar i huvudet.

Hur som helst så drar det ihop sig för ny arbetsperiod från och med i morgon. Jag började med matlagningen igår och medan jag stod med det har Siv spacklat och målat i hallen. Vi hade en äggfärgad kulör där förut, men var egentligen inte nöjda med den. Därför byttes den ut mot en vit vilket jag tror blev bättre. Nu ska vi bara bestämma om vi ska lägga nytt golv nu, eller vänta tills vi beslutat om vi ska öppna mellan kök och vardagsrum.

Idag hann vi dessutom ta fram skridskorna för en liten tur nere på Gamlebyviken. Det var en förfärlig is och redan efter ett par hundra meter gav halva gänget upp. Vi andra kämpade med dårars envishet på och tog oss tillslut fyra km norrut där isen var betydligt bättre. På hemvägen stoppade vi så hos våra kamrater som hade gjort upp en brasa dä vi kunde grilla korv och dricka kaffe.

När de andra sedan åkte till badet vid Gertrudsvik fortsatte Siv och jag mot stan. Isen blev alltsämre och till slut var det inte åkbart längre. Jag körde omkull och slog mig rejält i ena knäet och beslutade därmed att jag ska inhandla knäskydd att ha, i alla fall då isen var som idag.

Det belv såklart en tur idag med. Inte på skridskor utan på skidor då det ligger alltför mycket snö för något annat. Det var molnigt och grått, tre plusgrader och en fantastisk motvind. Vi tog oss skidledes ut från den gamla badplatsen norrut mot Gamleby. Efter dryga 4 km vek vi över till östsidan för att ta oss upp i skogen vid Sandviken på Norrlandet.

Här intogs (av oss i alla fall) varm choklad, som blivit min stora picknickfavorit i vinter, och ett par smörgåsar innan vi vände söderut igen.

Nu hade vi vinden i ryggen och det gick fort hemåt. Långa tag och glid och innan vi visste ordet av var vi så åter tillbaka till badplatsen. Vi hade då åkt i stort sett 14 km, inte alls så illa eftersom det var en sådan otrolig motvind. Det var mindre snö på mitten av viken och alla var överens om att det borde gå att åka skridskor där. Det var dessutom fin is under snön så vi satsar på en familjedag i morgon.

Så fick jag äntligen ny tid på neurologen i Linköping. Det var 6 månader försent, men det gjorde inte så mycket då de egentligen inte, så här långt, kunnat hjälpa mig. Först var det brist på tider och sedan var det jag som hade arbetsperiod då den nya tiden dök upp.

Denna gång fick jag som den förra tre sprutor. Då gavs de i musklerna som lyfte fingrarna och som resulterade i att jag inte kunde lyfta långfingret  på över en månad. Det var egetligen allt som skedde. Nu sattes sprutorna i helt andra muskler och detta tror jag betydligt mer på. Det här är muskler som jag känner att jag använder och kanske, kanske kan det bli lite bättre den här gången.

När vi ändå var i storstaden passade vi såklart på att både äta ute och göra en del besök i olika butiker. Som alltid stod också IKEA på besökslistan då vi skulle ha tyger, gardiner och en garderob till hallen. Vi fann allt, men hade såklart inte tänkt på att garderoben skulle bli så stor att den inte fick plats i bilen. Därmed får vi göra ett nytt besök, men det blir nog i Göteborg då vi är på väg hem från jobbet.

Nu väntar en tur på skidor nere på Gamlebyvikens is. Vi hörs!

Tänk att det är likadant i vinter som förra året. Det hinner precis bara bli isar så ska det snöa. Nu var det dags igen i förrgår. Det kom mellan fem och tio cm snö som återigen omöjligör all skridskoåkning. Igår var Siv och jag ut till Bondbacken för en planerad skidtur på isen.

Vi tänkte åka norröver för att spana inför eventuell tur till Sladö den kommande helgen.

Nu blev det ingenting av med det då isen plötsligt var borta. Inte så att den smält eller så. Nej, den hade troligen bara brytits upp och seglat iväg. Den gör dessvärre det vid frånlandsvind och lite vågor.

I stället blev det Gunnebp och skidspåret där. Väl hemma och efter avklarad lunch det blev det långpromenad ner på stan för lite småinköp. Vi passade då också på att få i oss semla nummer två för säsongen på ICA. Toppengott!

Idag sticker vi tillsammans med turkamraten Stig söderöver och kikar hur det ser ut. För säkerhets skull tar vi med både skidor och skridskor. Kanske kommer det någon fin bild till eftermiddagen.

Idag var det egentligen ingen främjandetur utan mer en sådan outlyst kamrattur. Det innebär att det inte finns någon egentlig ledare och heller inte någon försäkring från friluftsfrämjandet. Eftersom det var vardag och någon var bortrest och några andra var tvugna att arbeta var vi bara fyra stycken som vid halv elvtiden begav oss ut på de vidsträkta isarna från Åldersbäck.



Isen var i stort sett som igår med ca en cm pudersnö på isen. Några partier med snö hade under natten  frusit och gjort bildats skorpa på. Här var det riktigt svårt att åka eftersom det var nästintill omöjligt att upptäcka dessa små områden utan helt plötsligt tog det bara stopp för skridskorna fast kroppen fortsatte. Det blev alltså ett par omkullåkningar, men dock utan skador. Igår var det nämligen en av deltagarna som föll så illa att hon fick en spricka i överarmen.



Turen idag var en ren upptäcktstur där jag hade tänkt att vi skulle luska en hel del längst ut bland öarna i ytterskärgården. Här var det lite is igår och därför var det spännande att se om den växt till över natten, eller om isen kort och gott bara seglat iväg, vilket den gör alldeles för ofta. Nu hade det inte hänt så väldigt mycket även om vi fann ett par nya områden att åka på.



När klockan blivit tolv var vi vid Marsö. Det passade då alldeles utmärkt att stoppa för en fika eftersom solen dessutom sken för fullt och till och med värmde. Choklad och bulle var vår lätta lunch idag och efter en halvtimme var vi så klara för att ta den sista biten innan vi skulle vända hemåt.



En av deltagarna ville gärna åka ut till Korboskär som ligger allra längst ut. Han menade att det är sällan man kommer så långt ut så det passade vi på med. Här var det stopp då öppet hav låg utanför och där fanns varken land eller is att se. I stället vände vi tillbaka och tog oss över Vistingsdjupet på vår väg norrut. Vi rundade i stort sett det som fanns på vägen och valde nu att gå runt Nävelsö på den västra sidan.

Dagens tur blev strax över två mil och tiden blev lite över tre timmar. I stort sett som planerat. Nu är det snö pågång igen och vi kan bara vänta och se vad veckan bär med sig för äventyr.

Helgen har bjudit på flera turer, men eftersom Siv och jag inte var hemma förrän sent i fredags natt har vi stått över till idag. Igår var det en tur som gick söderöver från Åldersbäck, vilket dagens tur också gjorde. Det var bra för då visste flera av deltagarna hur isarna såg ut och var det var bra, respektive dåligt.

Igår var det en som plurrade, vilket vi klarade oss ifrån idag. Isarna är generellt tjocka, men vid några få passager är det lite tunnare. En sådan fann jag på tillbakavägen då jag skulle kika på ett hål i isen. När jag stod där och högg visade det sig att det var jättetunnt överallt och dessutom på ett stort parti.

Det var lite kul för lite längre bort var isen mer eller mindre helt rutten och bara tio centimeter från där den var som värst hade en åkare (jag vet inte vem av oss) passerat någon timme innan.

Dagens lunch blev återigen och på beställning av Siv, kycklingsoppan som vi åt som vi åt för ett par veckor sedan (ja, inte samma alltså, utan samma recept). Den var lika god denna gång och med ett par smörgåsar och lite oboychoklad bredvid var vi sedan mätta och belåtna.

Vi delade oss sedan i två grupper varav den ena åkte ner till Örö för att dricka kaffe och äta semlor. Vi andra tog oss ett par svängar extra innan vi satte kurs norröver och till bilarna. Dagens tur blev cirka 28 km.

En lång arbetsvecka närmar sig sitt slut och det är bara en natt kvar för Siv och mig innan vi sätter kurs hemåt. Vi går av  kvart i åtta i morgon och åker då hem för att sova tills vi vaknar av oss själva. Då äter vi frukost, städar av det sista och packar så in i saaben för att därefter bege oss mot Västervik.

Denna arbetsperiod har varit tung. Massor av jobb, eller rättare sagt, antalet vakter har bara varit lite merän vanligt, men det har däremot varit lite väl mycket på jobbet. Nyua administrativa arbetsuppgifter på samma antal personer har slitit, men jag hoppas det kommer fungera bättre då vi är i inkörningsperiod just nu. Det har också varit en period med massor av besök och inläggningar på ett alltför ofta överfullt sjukhus.

Perioden har varit kall. Mellan 10-18 minus i stort sett hela tiden. Ett dygn var det lite varmare och då kom det också mellan två och tre dm smö. Volvon körde fast och därmed fick vi turas om att använda saaben. Det innebär nya däck fram på volvon när vi väl kommer hem. Eller är det snö kedjor som ska införskaffas? Jag ska kolla upp det.

De sista dygnen har vi också haft en fantastisk måne. Dessvärre gör inte vår kamera den rättvisa men det har varit så vackert när vi åkt hem på morgonen med blåljuset, den gul-orange månen, fjällen och skogen i bakgrunden. Ja,
ibland önskar jag verkligen att jag hade en riktig spegelreflexkamera.

Vi hörs

Tänk att äntligen kunna få säga det. Dessutom här i Norge och utan att varken människor elller ting skadats.


Ja, som du nu förstått så har vi åkt iväg för att jobba en vecka lite drygt. Vi stack igår vid 13-tiden och var framme strax efter klockan 22. Det gick bra att köra och vägarna var bara ända fram till de sista tio milen småväg. Då började det snöa och det var rejält halt ute på vägen.

Värmen var bra denna gång så allt vi behövde göra var att packa upp, fika och sedan gå och lägga oss för att sova. Siv jobbar eftermiddag idag och dagvakt i morgon. Själv börjar jag först på torsdag eller fredag.

Från att i går hållit sig kring nollan föll temeperaturen idag. Det var plötsligt fem minus och ytterligare senare märkte jag att det började bli kallt inne. Då var det nera på minus 10 ute och eftersom vi har lite tunna väggar var det snabbt nere på femton grader här inne. Fördelen här är att kör man på med värme och ett antal ljus är det på dryga halvtimmen uppe på 19 grader igen.

Så till den stora händelsen, jordskalvet. Jag vaknade tidigt i morse och eftersom jag inte hade något speciellt att göralåg jag kvar i sängen och slumrade. Rätt var det var så skakade det till i vagnen och det var relativt kraftigt och varade i två, tre sekunder. Sedan blev det stilla. Jag trodde först att det var någon som sprängde någonstans, men sedan tänkte jag att det kunde ha varit snömassor som gled av taket. När man är sådär halvvaken är man nog inte helt med. Hur som helst somnade jag om och när jag sedan läste dagens ringblad såg jag vad som skett. Jordskalv alltså. Mer om detta kan du läsa här.

Desmo, vår lilla psykopatkattkille som idag är fem år (tror jag) är som många vet en katt med ett eller annat bokstavssymptom i sitt tillstånd. Två månader gammal klev han upp på sin bror, tog ett riktigt tag i nacken och började sedan rida honom som lejonhannen gör med sin hona. Det var första gången jag förstod att det inte var helt som det skulle med den katten.

Därefter har han lyckats med det allra mesta som en katt överhuvudtaget kan hitta på. Han var inte gammal då han började jag skatorna ute på gatan. Skatorna var mer än dubbelt så stora, men det spelade ingen roll för jägare var han, en katt med extremt stor jaktlust.

Som ung var han inne i varenda bil som hade lämnat bakdörren eller bagageluckan öppen och det gick inte en vecka utan att vi trodde han var borta för gott. Det rev och slet i kroppen på honom och han har alltid just bara kommit in så har han velat gå ut igen. Så har det fortsatt , in, ut, in, ut nästan hur länge som helst, eller tills man nästan blivit galen på honom.

En period var det ambulanshelikoptern han var helt vild i att utforska. Stod det öppet någonstans är jag helt säker på att han har varit inne där med. Det var så illa att när helikoptern kom, då gick Desmo ner till plattan för att vara med där det hände. Nyfiken som ingen annan.

Sedan var det maten. Hans extrema aptit från första dagen han kom in i huset. Nästan allt i hans värld kretsar kring mat och det finns nästan ingenting han inte äter. Är det sedan så att han får smaka,  vilket ibland händer, blir han helt odräglig i veckor efteråt. Han piper och klagar högt och ljudligt. Han går och stångar och gnider runt benen och till och med så har det hänt att han satt klorna, eller tänderna i händerna som hänger efter sidorna för han tror att det finns något att äta där. Han stjäl från tallrikar eller grytor om han kommer åt.

Det senaste ofoget han börjat med är att jaga fåglarna som sitter vid fågelbordet. Det är inget att säga om det för han kommer inte åt dom. Grejen är att han jagar dom till och med inne. Han kastar sig upp i fönstet och rensar fullkomligt rent på blommor, krukor och vad som nu står där. Speciellt om det är skator, duvor eller starar utanför. Han gillar nämligen de extra stora och drömmer säkert om att gå i närkamp med dem.

Här finns det alltså mycket som är sjukt i beteendet. Men häromdagen hände något. Det small i rutan till vardagsrummet och bara en tusendels sekund efteråt kom smällen av en lerkruka som går i golvet. Jag ryter på katten (som vanligt) och sätter efter honom med tidningen i högsta hugg. Katten flyr oppför trappen och jag slänger tidningen efter honom, vilken naturligtvis inte träffar utan slår emot ett trappsteg och faller därefter till golvet.

Så var det inte mer med det. Vi åkte på stan och väl hemma långt senare kommer Desmo och möter oss. Vi inser ganska snart att något inte är som det ska med honom. Han går sakta och är överhuvudtaget lite intresserad av vad som sker runt omkring honom. Sedan går det snabbt utför med honom. Han blir liggande på vår säng och verkar nästan inte märka att vi är där. Han låter lite konstigt när man tar på honom, men ger inte några livstecken förutom att han kisar på oss.

Så går dagen. Han går inte upp och verkar inte bli piggare. Siv gråter och själv funderar jag på vad som skett. Gjorde jag något när jag jagade honom. Tänk om det är mitt fel? När vi går och lägger oss gör han ingen ansatts att flytta sig utan får ligga kvar hos Siv.

Den natten sover ingen av oss bra. Vi vaknar flera gånger av att han gnyr. Om han är vaken eller inte är inte gott att svara på. Natten går och när jag står upp klockan sju är Desmo vaken. Han går ut i köket och hoppar upp på en stol. Här blir han liggande. Han äter inte och har inget behov att gå ut. Ligger ensam.

Minoe, vår andra katt följer noga med. Hon tvättar honom och är ofta framme och luktar på honom. Han verkar inte bry sig till en början.

Det här var i fredags. Han har sakta piggat på sig och är idag i stort sett som vanligt. Far ut och in, ut och in. Skriker efter mat och är allmänt jobbig hela tiden. Jag ryar på och jagar honom genom huset och allt är precis som vanligt. Som tur är... För fy tusan så tomt det skulle bli om den där sjuka och extrema katten försvann.

Friluftsfrämjandets skridskosektion i Västervik har inte helt tur med vädret. Men så är det säkert för alla som, är lite avhängiga ett eller annat väder. Här har det varit kallt i snart en månad, men eftersom den första snön kom redan andra veckan i november har det bara blivit skridskor ett fåtal gånger.

I stället har vi, precis som förra året vidga vyerna och i stället plocka fram skidorna. Nu till helgen lyste vi helt enkelt ut en vanlig spaningstur med uppdrag att kolla av isarna norrut. Det var bestämt redan i inbjudan att det var skidor som gällde och efter en del telefonsamtal och mail hade vi så bestämt turen.


Idag träffades vi ett tappert gäng vid turistbyrån. Det blev till slut 7 stycken som med full säkerhetsutrustning begav sig ut mot Gränsö och Bondbacken. Härifrån gick turen opp över Gudingen, förbi Torrö och S:a Malmö. Uppe vid Aska tog vi upp på land för att få lite omväxling. Här gick det ett skoterspår vi kunde följa en bit, men mitt ute i skogen tog det slut och några flinka spårare fick ta över.


Vi kom efter mycket pulsande ut på den norra delen av ön, i Malmösund som delar av Norra och Södra Malmö. Här stoppade vi för fika som för vår del bestod av massor av Oboychoklad och bullar. Andra körde mer med kaffe och mackaupplägget. Efter en halvtimmes stopp var vi så klara att bege oss hemåt. Det blev en tur med många underlag. Från tre dm snö i skogen (den hade sjunkit ihop bra pga värmen) till fin is, stöp och massor av vatten som vi åkte igenom var vi så åter vid  Bondbacken strax efter klockan två. GPS:en stod då på 17 km och så kändes det säkert i benen för de allra flesta.

Idag skulle vi stå över badhuset med sedvanlig fredagssimning eftersom det var lov för skolorna. Varken Siv eller jag orkar simma med en massa skrikande och bråkande barn och ungdomar kring oss, i alla fall undviker vi det om vi kan. I stället valde vi att ta oss ut för att åka skidor.



Det blev en del prat om var vi skulle åka och om vi skulle åka racingskidor eller fjällskidor. Till slut enades vi om att ta Gamlebyviken och att följa den västra stranden norrut för att eventuellt och om möjligt vända och gå efter den östra sidan tillbaka. Sivan på fjällskidor och jag på racing.



Sagt och gjort. Snön var mellan 5-10 cm djup och det var trots värme i luften kallt i spåret. Siv och jag åkte i skapligt tempo med solen snett från sidan med en lätt vind i ryggen. Det var härligt!



Ganska snart passerade vi ett per öar som ligger mitt i viken. Här är det Kalklipporna på bilden. En ö med ett hus och ett par små bodar som ser otroligt mysigt ut. Dessutom är det garanterat sol hela dagen här. Någonstans på tomten. Söder om denna ö ligger ön Finland.



Det är inte alla ställen som har sol hela dagen. Längs Gamlebyvikens västsida ligger det en hel del fritidshus. Jag hoppas verkligen att ägarna till dessa hellre sitter i skuggan än i solen för den sistnämnda får man bara max  ett par timmar om dagen och då snackar vi tidig morgon.



Här har vi bestämt oss för att vika av genom att korsa viken och runda ön Högö för att därefter gå längs östsidan tillbaka. Det blev inte helt som vi tänkt oss för mitt på var det plaskvått med en till två dm stöp och vatten. Vi sicksackade oss  över till andra sidan och påbörjade färden söderut och hemåt.



Då kunde vi direkt konstaterar det jag befarat. Eftersom det oftast blåser vind från väster hade snön samlats på den sidan Det blev raskt 30 cm snö och med min vikt sjönk jag i stort sett hela tiden igenom. Det gick sakta, sakta och till slut var det bara att inse, vi skulle inte hinna hem om vi fortsatte på östsidan.

Alltså tog vi oss gående på skidor tillbaka till samma sida vi började och kunde så småningom följa samma spår hem som vi gått i ut Då gick det betydligt fortare. Klockan ett var vi hemma och hade då skidat strax under milen. Det blev lite bråttom på slutet då vi hade bestämt oss för lunch i sporthallen idag igen (nästan alltid på fredagar) och de stängde klockan två. Vi hann dock och mätta blev vi.

För oss som gillar att åka skridskor och då speciellt på havet var väderrapporten en trist sak att höra. Snö, varmgrader och ännu mer snö var i intågande. Vi försökte vara positiva då det förra snöfallet passerade Västervi helt obemärkt, men i går vid lunchtid var det så här. Ett ymnigt snöfall med små flingor, en del vind och minusgrader (just nu är det väder på tv och man pratar om besvärliga förhållanden de närmsta dagarna med kraftig vind och ännu mer snö). Det slutade så igår kväll för at sedan återigen ha börjat på morgonen.

Idag hade vi bestämt att åka på isspaning med en skridskokompis. Det gick inget vidare. De tre ställen vi var på hade alla is, men all snö gjorde skridskoåkning i princip omöjlig. Det enda som var lite åkbart var Bondbacken med ca 5 cm nysnö.

Blir det väder till helgen får det bli en inbjudan till skidor i en eller annan form. Vi håller tummarna för sol!

Idag bestämde vi oss efter frukost för att återigen ta en tur ut från Bonnbacken. Denna gång med skidor då isen var så dålig igår. Trots att det hade varit kallt inatt  så var det just inte bättre. Någon av snön hade stöpt ner, men annars var det precis lika mjuk som dagen innan.

 

Från Bonnbacken blev det ett par hundra meters skridskor innan vi bytte om till skidorna. Det var ca en dm snö med ett tunnt skikt skare som gjorde det skapligt att ta sig fram till skillnad mot den tröga och tungåkta isen.

 

 

Vi höll oss idag inomskärs, även om vi flera gånger såg havet långt där ute. Här inne har isen legat sedan länge och därmed är det också gott om snö på den. Vi följde för dagen skoterspåret mellan öarna upp mot Hasselö-Sladö som var riktningen vi beslutat oss för. Här dök det också upp en svävare som mjukt for förbi oss.

 

 

Mellan S Malmö och St Flatholmen öppnade sig naturen igen. Ett par km bort såg vi plötsligt Sladö och Torrö. Vi konstaderade också att det var snöfritt med farbar is. Här träffade vi på två män som vi pratade med en längre stund innen vi begav oss iväg åt varsitt håll. Vi tog skridskor på och tog skoterleden mot Sladö och dom svängde in i en vik på S Malmö.

 

 

Vi tog oss halvägs över isen innan det återigen blev ett snötäcke. Eftersom vi nu hade lämnat skidorna under en tall där den blanka isen började tog också vår tur slut här. Det hade gått att åka mitt i fjärden norrut, men eftersom isen även här var så pass mjuk fann vi ingen glädje i det utan stoppade ungefär mitt på, vid L Tallskär. Här åt vi hemlagad kycklingsoppa med smörgås och kaffe och därefter var vi återigen starka och kunde bege oss  vidare.

 

 

Det var nu dags att bege sig hemåt igen. Klockan var nästan halv två och enligt min plan bör man vara iland senast kl 15 för att hinna packa innan mörkret sänker sig. Likaså kan det vara bra att ha lite extra tid då men gärna blir lite trött på slutet av dagen.

 

 

Vi tog oss således med skridskor tillbaka samma väg som vi tog ut till lunchstället. Solen som tidigare värmt härligt låg nu i ansiktet, men det gjorde tyvärr även en rätt så kylig motvind. Vi tog oss därför lite närmre några öar och därmed kom vi åter i skydd vilket var härligt.

 

 

Både dagens och för den delen, gårdagens turer har gett oss en del djurupplevelser. Här ovan ett av flera rävspår. Annars har det bägge dagarna varit gott om örn och vi har även sett en hel del rådjur. De förflyttar sig nog det de kan på isen då det är upp mot 60 cm snö i terrängen. Då går det betydligt fortare att ta sig fram på isen.

 

 

Dagens tur blev ca 13 km och jag var ganska så trött i kroppen när vi kom iland. Igår blev det ungefär lika mycket. Nu är det vilodag i morgon för att sedan på onsdag försökta se om det dykt upp isar i något vädersträck. Kanske vi tar en tur till Horn och grillar en korv i morgon samtidigt som vi kikar på hur det ser ut där på fjärden.

Söndagen den 2/1 2011 bjöd på kalasväder. I alla fall halva dagen. I går kväll beslutade vi oss för att ta en rekatur (det är en vardagstur med några få för att se hur isarna ser ut och för att kunna planera eventuell åkning till helgen) i närområdet. Turen bestämdes gå grån Bonnbacken på Gränsö och vi blev fyra stycken som  begav oss iväg strax efter klockan 10 på förmiddagen. Nedan kommer några bilder från turen.

Här följer som bör en begränsad summering av vad 2010 innehöll för vår del...


Januari

Den försts snön föll i slutet på december och omöjliggjorde allt vad skridskor hette. Ett par turer på Kvännaren blev det men annars var det skidor och badhuset som gällde. Snön den bara fortsatte vräka ner och Västerviksborna pratade om nytt snörekord. Ett populärt samtalsämne var också den danska svanen som vandrade omkring inne i centrum och gjorde vad han kunde för att få mat.