Aktivt uteliv

Minns du vilka Cue var? Eller minns du vilken låt de slog igenom med? Kanske minns du i alla fall vem som sjöng?

Inte det? Då ska jag berätta att Cue var en grupp som bildades av Niklas Hjulström och Anders Melander och som år 2000 kom ut med skivan Cue. Men redan år 1997 hade de sitt genombrott med låten Burnin i tv-serien Glappet från samma år. En megahit var skapad för programmet och framför allt Niklas som var mer känd som bl a Benny Skacke i de gamla Beckfilmerna blev känd i nytt sammanhang.


Idag, 13 år efteråt har låten slagit igenom igen. I Norge denna gång. Häromdagen kallade man den en av de bästa balladerna som gjorts på en av de komersiella och större radiokanalerna. Den spelas många gånger om dagen och då på riksradion, såväl som reklamradion. Vi gratulerar till det och hoppas "gubbarna" i Cue tjänar en bra slant på det även denna gång.

Resan till jobbet har förändrats. Från att vara en ren transporttur som skulle gå på så kort tid som möjligt, fram till idag då vi tar det två, tre timmar lugnare. Vi kan, i alla fall när det är fint väder stoppa både två och tre gånger. Vi äter, vi fikar, tankar och köper kaffe och vi rastar katterna (mer om det i en annan blogg).

Det blir naturliga stopp och vi finner varefter bra platser för de olika aktiviteterna. Men det behövs också förändring och då speciellt på matställena. Rasta som var toppen på alla sätt det första halvåret har idag blivit uttjatat i förhållande till menyn. Ok husmanskst, men ingen variation. McDonalds är också ok, men inget som man villa ha så pass ofta av olika skäl.

Nu i det sista har vi gjort snabba stopp på IKEA i Göteborg som är halvvägs. Vi handlar ibland och andra gånger bara vi tar svängen förbi restaurangen för en enkel och god måltid. Denna gången var tillbudet två portioner kyckling med pommes och bea tillsammans med rattatui. Bra portioner som smakar riktigt gott. Att det sedan gavs två portioner till priset av en, det gjorde ingenting. Duger inte det kan man köpa en portion köttbullar med otatismos för 16 kronor.

Se hela varmmenyn genom att klicka här

Söndag och en natt kvar att jobba innan jag har en ofrivillig ledighet på tre dagar. De första två nätterna har varit bra. Lite grann att göra hela tiden så natten går, men ingen stress.

Efter lite över fem veckors frånvaro från jobbet anade jag att det inte skulle gå hur lätt som helst att ställa över till nattarbete och dagsovande. Varken för katterna eller mig. Lördagen infriade mina farhågor och då blev jag väckt massor av gånger för att klockan 13 ge upp.


Idag har det däremot gått bättre. Sivan väckte mig halv två med kaffe och vi hann prata en halvtimme innan hon for och jobbade. Jag surfade därefter lite på internet och strax därpå gick jag åter till sängs. Minoe (lilla kattfröken) kröp såklart upp på armen och så sov vi i nästan två timmar.

Desmo däremot har legat i andra änden av "huset". Som vanligt på rygg och helt utsträckt, nästan en meter lång. Där har han legat och snarkat nästan hela dagen.


Nu sänker sig mörkret och det börjar riva i kroppen på honom. Nu börjar hans tid på dygnet tror han.

Igår åkte vi iväg hemifrån. Vädret var helt okej och det var väldigt varmt och gott ute. Det tog inte långa stunden förrän temperaturen klättrat upp till tio plus och ytterligare lite senare var den upp på 12 grader. Där parkerade den mer eller mindre och först framåt kvällen sjönk den ner mot femstrecket.

Hemma har det från att vara ett snöberg (se tidigare blogg) på mindre än en vecka blivit i stort sett barmark. Jag har burit ut många, många kubikmeter tung, våt snö och slängt i allmänningen. Där ligger det rör som gör att snön smälter i superfart. Jag har inte varit så ivrig bara för att bli av med snön och få barmark, utan det huvudsakliga skälet har varit att jag inte ville att snön skulle bli till vatten på tomten. Det var lerigt och sörjigt redan nu och vid boden har vi lite problem med att vattnet samlas om det blir för stora mängder. För boden i sig är det ingen fara utan mer för alla de blommorna som är planterade där.


Just idag sitter jag i vinterland igen. Det är nästan 4 grader varmt och det har regnat en skvätt. Vädret för helgen och hela nästa vecka ser ut på precis samma sätt. Gråväder med en god del regn och jag säger tack för det. Eftersom vi bor på en camping så innebär dåligt väder att det är mindre folk här och katterna, då speciellt Desmo kan vara ute lite som han vill.

Jag anar ett problem när det blir varmare ute och vagn efter vagn kommer fyllas upp. För även om  Desmo är en fin katt och gör sitt inne på lådan är det nog lätt att han får skuld för det bonnkatterna och hundarna gör. Men även att folk blir irriterade när dom ska äta och så dyker det upp en fräck katta och kräver att få smaka av både korven och fläskfilén. Nej, det får vi lösa på något sätt.

I Norge är man väldigt upptagen av påsken och redan igår började firandet. Det innebär att det säkert kommer bli en del folk här ute och även en del fylla. Därav hoppas vi att regnet fortsätter. Det kanske håller några hemma och kanske får det återverkningar på jobbet med.

Västkusten var varmt och skön. 12 grader hela vägen

Igår eftermiddag var Siv och jag återigen ute och cyklade. Vi hade varit nere på stan i lite olika ärenden, vi hade ätit lunch och nu var vi på väg hem efter Gamlebyviken och husen som ligger där. Då, en kilometer från själva centrum fick jag plötsligt syn på en rörelse strax bredvid cykelbanan.

Nere på en av tomterna precis bredvid cykelbanan hoppade det fram tre rådjur. Bara tre-fyra meter bort. De tog ett par snabba hopp närmare boningshuset, men tyckte nog inte vi såg hotfulla ut eftersom de stannade där. Vi vände tillbaka ett par meter och Siv som hade kameran plockade fram den och vi fick ett par bilder. Där blev vi stående och tittade på varandra ett par minuter innan vi fortsatte.

Vi har också rådjur här uppe där vi bor. De rör sig runt på tomterna och tyvärr äter de upp lite av varje, bland annat ett par av våra tujor vi köpte förra sommaren. Jag ser det dock som ett litet problem i det stora hela. För mig är det mer värt med djuren tätt inpå och at då vi möts kunna stå och titta på varandra en liten stund.

I morgon är det tre veckor sedan jag opererade mitt ena öga. För den som inte vet så hade jag under ett par månader fått lite dimsyn och blev så pass snabbt sämre att jag till slut var tvungen att söka läkare (jag såg inte och läsa med höger öga). Alltså gick jag till vårdcentralen här i Västervik och "min" doktor skrev en remiss till ögonkliniken.

Det tog max två veckor så fick jag en tid och väl där gick undersökningen i en flygande fläng. Jag fick smärtstillande ögondroppar och så pupillvidgande innan undersökningen och döm om min förvåning när jag fick veta att jag tillhörde den lilla (exklusiva?) skara som får grå starr i relativt ung ålder. Dock visade ett sök på internet att det finns barn från ett par månaders ålder som lider av detsamma.


Jag sattes därmed upp för operation och lite drygt en vecka senare inställde jag mig för att ågärda detta. Allt gick bra och operationen var klar på 20 minuter. Jag fick därmed gå hem redan vid lunch.

Dagen efter var det återbesök och plastskyddet jag fått för ögat togs bort. Det var lite häftigt att plötsligt se jättebra på i alla fall ett öga. Nu hade jag satt en kontaktlins på det andra så skillnaden förtogs säkert lite. Min syn var något sämre på det opererade ögat, men i stort sett klarade jag att läsa lika bra med det som det andra.

Så gick tiden och i fredags blev det något märkligt. Jag fick plötsligt en hinna över ögat, nästan lite av samma dimhinna, även om den inte var lika handikappande. Så igår morse ringde jag till ögonmottagningen igen och fick en akuttid redan tidigt på eftermiddagen. Väl där fick jag träffa en trevlig läkare som gjorde alla tänkbara undersökningar och när hon inte riktigt visste vad hon fann (eller inte fann) så kallade hon in en gammal rutinerad kollega.

Sammantaget fann man inget. Ögat är bra fast synen har gått tillbaka något. Var den stoppar, det vet man ännu inte. Ögondropparna jag använder ska jag sluta med efter en kort nertrappningsperiod eftersom de höjer trycket i ögat för mycket.


Vad som var grejen igår var att det återigen var ögondroppar i högdos. Smärtstillande, trycksänkande och pupillvidgande. De sista i dubbel dos. De gör att puppillen vidgar sig maximalt och som alla förstår så är det inte speciellt skönt att vara ute då. Speciellt inte när det är extra ljust. Tyvärr så verkar nästan pupillen ha "hängt upp sig" den här gången och efter smart tio timmar har den bara blivit lite mindre.

Som många vet så finansieras alla nyare vägar i Norge genom bomavgifter. Den brukar vara mellan 20-40 NOK och på en väg kan det finnas flera bomstationer. Det är politiska beslut som ligger bakom och som gör att vägbrukarna till stor del själva får stå för kostnaden av finansieringen, dock som ett statligt lån som ska betalas tillbaka. Man kan lösa bomavgiften genom att köpa en transponder som man sätter i rutan och på det sättet betalar man i förväg.

Det tyckte jag var okej eftersom vi åker igenom så pass många bomstationer (för närvarande 4 i var riktning, fast fler är planerade) på vår väg till Norge. Sivan tog tag i saken och då visade det sig att det inte var möjligt. Det är nämligen olika bolag som håller i dessa avgifter och de samarbetar inte. Detta till trots för att pengarna ska till ett och samma ställe, staten.

Därmed får vi vackert slanta upp 20 NOK vid varje station förutom i Oslo där det kostar lite mer. I Oslo har man dessutom automatiska bomstationer som tar kort på bilens registeringsnummer och efter en månad eller något sådant kommer det en räkning hemsänd. Så gjorde det även i december 2009. Då i Sivans namn.

Det var dessvärre inte bara en räkning utan ett inkassokrav på flera hundra. Sivan var helt oförstående eftersom hon aldrig fått ursprungsräkningen. Efter telefonkontakt visade det sig att man inte sänder räkning till den folkbokförda adressen utan till den adress som stått uppgiven i bilregistret (dvs den adress som ägaren stod skriven på när bilen senast registrerades). Man hävdar att man nte kan sända dessa räkningar på norska bilar till adressater utanför Norge. Märkligt är att min adress inte är några problem för dom att ta fram, gång efter gång.

Då är vi alltså här att Sivan inte får ha en norsk bil och bo i Sverige eftersom det inte går att uppge hemadressen. Så långt allt okej tänker du nu och menar att det är väl inget att klaga på eftersom vi har två fina svenskregisterade bilar. Icke, sade Nicke.......

För det är nämligen så att vi inte får köra svenska bilar i Norge om vi befinner oss där mer än i 90 dagar. Skulle vi göra det och polisen fick vetskap om det kommer de att ta bilen i beslag. De har rätt att konfiskera den utan att vi får så mycket som en krona av den.

Så sammanfattningsvis....  man måste vara skriven i Norge för att få köra lagligt med en norsk bil och jag får inte köra med svenskregisterad bil om jag är mer än 90 dagar i landet!!!!

Nu har Fjellinjen tagit helt av och vi tror att de har fortsatt sända purring på purring till vår gamla bostadsadress i Norge. Kravbrev på kravbrev och de ursprungliga 32 NOK har växt och har nu mer än trettiodubblats, allt utan vår vetskap. Idag fick vi så brev nummer två. I det låg en hel hög med kravbrev och påminnelser, allt till Arnegårdsveien som var vår tidigare adress.

Du som tror att Sverige har en jäklig byråkrati, du skulle bara veta!

Redan för ett par helger sedan såg vi det första havsörnsparet. Därefter var det så dags i söndags igen då vi såg ett par två gånger, eller så var det helt olika örnar. I måndagens VT var det så reportage om en man som räknat till 40 stycken olika havsörnar vid ett och samma tillfälle. Det var vid inlopssrännan till hamnen i Västervik.

Det vet i tusan om jag helt törs tro på, men det är bredvid rännan vi också sett havsörnpar vid två tillfällen. Nu var det så återigen dags häromdagen. Det var ute vid Horn när vi åkte skridskor. Alltför sällan tittar man upp eftersom det mesta av focus ligger på åkningen och isen. Nu hade vi i alla fall stoppat för att prata och pusta lite (vi gör ofta det) och då fick någon syn på den stora ensama öärnen som sakta seglade runt på himlen ovanför oss.

Den var inte alls speciellt högt uppe och jag såg gott och väl vingpennorna på den där den cirklade. Men att sedan fånga det på bild är en annan sak. Speciellt då med minsta sortens digitalkamera. Dock blev det ett par bilder att spara som minne.

Dagen idag var inledningsvis klädd i grått. Klockan sju då kattefröken genom sitt pipande utanför dörren fick mig att kliva upp var det en plusgrad, men alltför snart var det både 4 och 6 grader. Det var inte det jag ville ha eftersom vi i går hade bestämt oss för att ge havet och isen en sista chans idag.

Klockan tio var jag ute vid Horns udde. Sivan hade valt att inte bli med men vi var några tappra (galna) själar ändå. Det var så grått och trist att lusten nästan rann av medan vi stod på land. Väl ute på isen blev det inte bättre, men eftersom jag ändå var ombytt tänkte jag att det kunde bli ett motionspass om inte annat.

Då Stig vår förstaman var hemma idag tog jag täten. Isen var jättedålig och det gick riktigt tungt att åka. På flera ställen hade den sedan igår öppnat upp sig och ett antal gånger pikade jag igenom isen med ett halvhjärtat hugg. Det sänkte motivationen ytterligare.

Det var bara att inse att vi var tvugna att hålla oss längre in idag än igår. Det var bara det att de råkar (sprickor) som fanns tidigare nu var öppna vakar och det gick inte att korsa dessa. Så i stället för att ha en runda på 7 km att åka på så blev dagens max 700 meter. Det gjorde att vi gav upp inom en timme och säger nog att issäsongen är över för denna gång.

I stället ringde jag hem till Sivan som just hade börjat sin färd ner mot stan. Hon vände och åkte hem och när jag hade duschat tog vi fram våra cyklar och cyklade ner till centrum. Där gjorde vi ett antal butiker, handlade lite och passade på att käka lunch ute. Därefter kryssade vi sakta genom staden hem för att börja med en del saker som varit lite eftersatta i snart två veckor på grund av fint väder....

Till den som inte är medlem i facebook (är man föresten medlem där?) kommer här en film som jag tog i går när vi var ute på Lindödjupet utanför Horns udde. Skuva upp ljudet och njut.

Idag fortsatte veckan som tidigare. Sovmorgon för halva familjen till klockan åtta och därefter en snabb frukost innan vi satte igång med lunchpaket för dagen. Idag var det återigen skridskor vid Horn som gällde eftersom isen troligen bara ligger ett fåtal dagar till. Vi hade bestämt att träffas klockan tio eftersom VästerviksTidningen skulle komma och göra en intervju om skridskoåkning, isar och säkerhet.



Det hade kommit 1cm snö under natten så isen som igår var helt spegelblank var nu i stället vit. Det syntes också väl var vattnet gick upp då det var mörkare partier där. I stort sett var annars isen som igår. Den hade öppnat sig lite mer på en del ställen och vid de större sprickorna vi korsade var det så mjukt att isen luckrade upp. Dock inte mer än att det gick att kliva över.



Ute vid Idö var det mer och större sprickor. Dessutom kom det dyningar utifrån vilket gjorde att hela isen gungade. Vi var ett gäng som stod och tittade och det var verkligen som om det var bara vatten. Det syntes väldigt väl hur isen gungade upp och ner.



Vi åkte ett par varv och så var vi nöjda med det. Det blev lite över en mil och det kan vara lagom på en förmiddag. Vi gick iland och åt vår lunch som bestod av smörgås med stekt ägg och så kaffe. Vi var ett helt gäng som satt och fikade och då kom också solen. I och med det så blev det ännu varmare och det vita på isen blev på bara en halvtimme först grått och sedan hade det smält helt.

Nu hinner vi kanske en tur i morgon innan den isen försvinner. Kanske blir det åkbart ner mot Åldersbäck vilket vi får kolla upp till fredag. Det är skönt att veta hur isarna ser ut om man ska ut ett helt gäng där många kanske inte har is och sjövana.

Lite enahanda kan man tycka vi lever. I går kväll fick vi en förfrågan om vi ville bli med på skidskotur ute vid Idö och Horn. Det var nyis på 5-7 cm och dessutom spegelblankt. Vi valde därför att åka ut och var där strax före klockan tio.



Från Horns brygga såg vi isen till största delen ligga spegelblank.



Vi var ett gäng på 10-talet personer som såg fram emot en av vinterns få skridskoturer.



Det var en större yta mellan just Horn och Idö som vi kunde åka på. Ett varv var nor ca 5 kilometer och därför blev det lite fram och tillbaka. Här har jag "tvingat" Sivan ut på kanten för att kolla hur den tunna isen känns att pika.



Här utanför Idö som är stängt vintertid, men är ett mycket populärt ställe att åka till på sommaren. Här ligger det en flott restaurang på¨berget och man anordnar dessutom kajakturer med både örn och sälsafari.



Stilstudie vid båken, Västerviks signum. Det var så häftigt att åka skridskor där vi så många gånger paddlat. Det som var spännande idag var att isen sprack upp under tiden vi åkte på den. På de två rundorna blev det mer sprickor och öppna partier.



Spegelblankt och så härligt att skridskorna nästan inte fick fäste. Det gick inte att låta bli att förundras att något kunda vara så vackert!



Efter skridskoturen tog vi oss billedes ner till Åldersbäck. Vi bytte där om till skidor och begav oss ut för att reka tur till helgens aktiviteter.



En otroligt vacker skärgård som tyvärr inte kommer till sin rätt när det gäller djup med en vanlig digitalkamera.



Det blev ytterligare en mil i mellan- och ytterskärgården innan vi var åter vid bryggan i Åldersbäck.

Idag var vi lite i tvivel om vi skulle sticka ut på sjön, sitta hemma på altan och sola, eller hänga med på en liten minitur skridskor ute vid Idö och Horns udde. Efter en del prat fram och tillbaka bestämde vi att vi skulle ta skidor även idag.



Sagt och gjort. Ägg stektes, smörgåsar breddes i en flygande fläng och ryggsäcken packades. Skidorna som vi plockat undan igår togs snabbt fram och så begav vi oss ner till Gamlebyviken. Från huset vårt är det inte mer än 400 meter, men en del hus gör att det blir lite längre att gå.



Nere på isen var det varmt och gott. Solen sken och det var säkert någon eller några plusgrader i både snön och luften. Det blåste en nordanvind i ryggen på oss så det gick lätt när vi korsade Gamlebyviken och satte av in mot centrum på nordöstsidan av vilken.



Väl framme vid Lögarebergen stoppade vi vid klipporna för att få oss lite sol i ansiktet. Vi kände dock ganska snabbt att det blev kallt så Sivan  gick lite längre upp i skogen och där fann hon ett annat berg vi kunde sitta emot. Här var det så varmt och gott att jackor knäpptes upp och vi blev sittande i gott och väl en timme.



Nedanför oss såg vi Västervik med turistbyrån, kyrkorna och de höra kranarna som idag håller på att bygga ny akut och ambulanshall. Hade vi lutat oss bara aldrig så lite framåt hade vi också sett Stegeholms slottsruin, Unos torn och hamninloppet.



Här blev vi i alla fall sittande i lä. Det dröjde inte alltför länge innan kaffet och smörgåsarna kom fram. Tänk att det är så gott att äta utomhus.



När maten var klar begav vi oss iväg igen. Det var lite moln på himlen och vinden skulle ligga på emot oss hem. Vi tog oss närmre staden och förbi Unos torn innan vi gick iland vid slottsruinen (eftersom det är hamninlopp här var det öppet vatten). Här gick vi genom centrum innan vi nere i Fiskarhamnen klev ner på isen för fortsatt färd.



Jag hann bara kliva ner på isen så känner jag något i luften. Något som susar förbi mig där jag går. Det visar sig att det är den danska svanen som jag tidigare skrivit om på bloggen. Den flög förbi mig på max en meters avstånd och landar två meter bort. Den kommer bestämt gående emot mig och jag upplevde den aldrig som hotfull. I stället fick vi massor av fina bilder på oss två tillsammans när svanen tigger mat med de karaktäristiska hamnbyggnaderna i bakgrunden.



Vi ledsnade på svanen och hon tyckte troligen att vi var ganska snåla. Vi hade nu ca 5 km kvar hem och vinden hade ökat. Det var bara att sätta upp farten norröver igen.



Nästan framme stoppade vi för att ta denna bild. Gamlebyviken med ön Finland i bakgrunden. En otroligt härlig dag som vi säkert kommer minnas länge.

Så fick vi äntligen igen en tur i skärgården. Det sändes ut ett mail tidigare i veckan och aldrig kunde vi tro att så många skulle nappa. Gruppen blev till slut 15 stycken som samlades utanför turistbyrån och gemgensamt begav sig ut till Bonnbacken på Gränsö. Väl nere på badplatsen spände vi på oss skidorna och begav oss iväg ut. Vi gick rakt ut i den led som vi nu så många gånger paddlat och rundade Bockholmen för att sedan bege oss på insidan av St. och L Rågetholmen.

Isen var på sol- och vindsidan ganska bar vilket förtog lite av skidglädjen. Här gick det bara att staka sig fram då skidorna gick lite hur som helst. Däremot var den fullständigt suverän på lä och norrsidorna av öarna. Här låg det fem cm torr fin snö vilket gjorde att det var ett fantastiskt före.

Uppe vid Rågetholmarna lyckades vi skrämma upp tre rådjur som hade flyttat sig ut i skärgården. Vi såg också ett örnpar som svävade omkring på den blå himlen. Samma örnpar (tror vi9 dessutom satt i rännan i fartleden in till stan då vi stod samlade vid turistbyrån.

Efter någon timme var vi uppe vid Södra Malmö där en södersluttning fick tjäna som rastplats. Här gjordes en eld och så grillades det kort och dracks kaffe medan solen stekte oss rejält. Vi tog oss upp på basvägen som timmerfolket använt och genade så rätt över ön för att efter ett par km komma ner på andra sidan.

Nu var det eftermiddag och turen gick hemåt. Mina ben var trötta efter skogsturen (med lite hjälp av all snö vi transpoerterade bort igår) och det var skönt att runda Torrö då vi återigen såg Bonnbacken. Väl framme där visade det sig att det var massor av folk som tagit sig ut för att grilla korv och gå på skidor. Det var härligt att se.


Tre rådjur som skräms upp och pilar iväg över isen


Knallblå himmel i motljus ser nästan vit ut


Sivan och jag, längst bak öppet vatten


Ytterskärgården, men fortfarande tjock (tror vi) och fin is


Så stoppar vi för obligatorisk korvgrillning, nu på Södra Malmö


Tjock chorizo med bröd, dagens lunch


Skoterleden hade här gjort ett djupt vattendike som vi fick gå runt


Vassen fällde så det nästan inte gick att andas

Det brukar bara bli en eller ett par gånger per år. Fläsk med löksås alltså. Det är en riktigt gammaldags favorit och i går var det dags igen. Eftersom jag numera vet att den är så poplär hos Sivan lagar jag för 5-6 personer. Sen äter vi så magen är så full att man nästaninte orkar röra sig.

Årets första löksås var brun. Lite buljong,  uppkoket från stekpannan och en liten dasch soja. Igår var det rimmad fläskbog som stektes hårt.

Idag har Sivan önskat norsk pizza, dvs lite tjockare botten. Till det blir det salami spinata, köttfärs och kanske västerbottensost, självklart med tomat och paprka ovanpå. Kanske det blir en öl i stället för vin till..

Det råder bloggtorka här i Västervik. Det beror på flera saker och det första är min ögonoperation som i lite över en vecka till viss del har begränsat mina möjligheter till aktiviteter. En annan orsak är såklart vintern och all snö. En vanlig vinter brukar det bli både skidor, skridskor och en hel del vandring med tillhörande picnic och grilldagar.

Nu är sedan ett par dagar min  livskamrat och tillika sambo, Sivan tillbaka hemma igen efter sin jobbartur i Norge. Det gör att det blir lite mer fart. Dagen idag är planerad på badhuset. Förmiddagen hade vi tänkta sitta ute på altan och läsa, medan sedan eftermiddagen då det blir skugga ska tillbringas inomhus.


Löpningen, eller rättare sagt joggingen är fint igång, men då det i huvudsak är asfalt som gäller att springa på blir det bara ett par gånger per vecka. För övrigt är det annars god mat med vin som gäller.



I morse var det grått och trist, men nu klockan halv tio är det återigen blått och fint ute.

Jag återkommer en annan dag och till dess, ha det gott!

Under vårt altantak har vi fått en fågelfarm. Det blev så att vi, som så många andra denna vinter bestämde oss för att skaffa ett fågelbord och börja mata de små liven. Det visade sig att det inte var så enkelt eftersom det inte fanns fågelmatare att få tag i här i Västervik.

Vi hade redan köpt mat men den blev liggande i nästan två veckor innan mataren dök upp. Då hade vi tur och fick tag i den sista på Karlsson´s. Såklart hade vi under tiden hängt upp talgbollar som fåglarna med glädje satt och åt på.

Nu när fågelmataren var på plats började det hända saker. Från att ha varit en och två åt gången kunde det nu vara rejält trångt kring matplatsen, men även på altangolvet (här fick även trasten plats). Detta var såklart till våra katters stora glädje. Fåglarna var till en början lite reserverade, men lärde sig att kaär tterna inte kunde komma åt dom genom fönstret.

Minoe som inte verkar ha smakat fågel tar det med ro. Hon sitter avspänt och tittar stilla på fåglarna. Desmo däremot, han är jägare han med stor aptit på viltkött. Han sitter och smyger bakom blomman, han piskar med svansen, knorrar, och ett par gånger har ha blivit så ivrig att han glömt fönstret och kastat sig rätt in i rutan med en smäll.

Han kan också sitta länge ute ochvänta på att någon ska flyga rätt in i munnen på honom. Han gömmer sig på olika ställen, men inte hjälper det. Här är säkert orsaken till att han flyr omkring på hustaken. Han har såklart sett fåglarna sitta där och vara frestande....

Det har nu visat sig (med lite mer kunskap) att fågelmaten vi köpte inte längre duger. Det går för stunden en hel holk med mat per dygn och det är de små fåglarna som blivit alltmer kräsna. De skvätter helt enket ut det de inte vil ha ochjag tror det är solros och hampa som är favoriterna. Det innebär att det mesta ligge på altangolvet.

Tyvärr visar det sig att havre och vete är det huvudsakliga innehållet. Det är också (visar det sig när man läser på lite) det som ytterst få fåglar föredrar. Däremot är det billigt för köparen och fatt producera, vilket ger höga vinster för tillverkaren. Vi har därför bestämt oss för att till nästa vinter är det bara solrosfrön och nötterm som gäller.

Minoe kikar på potentiell lunch på gråsparv och talgoxe

Här hemma sker det inte mycket. Jag har idag varit hos ögonläkaren och konstaterat att allt var bra. Den lite hemliga ögonlappen är nu borta men ska tydligen på till natten igen (för att jag inte ska riva runt i ögat i sömnen).  Smärtor har jag inga förutom att jag är jäkligt ljuskänslig (då gör det ont). Det hör åldern till och det är väl positivt på ett vis. Jag har också en eller annan liten ljussensation som jag inte helt förstår. Det är som ett lite blinkande ljus långt ut, utanför synfältet. Inget besvärande utan det lär nog försvinna om ett par dagar.

Eftersom jag är så pass ljuskänslig har jag inte varit ute mer än i morse. Dessutom använder jag konstant solbrillor, vilket är väldigt behagligt. Kanske jag ska bli en rockstar och köra med det hela tiden?

Nu på eftermiddagen har katterna och jag tittat på film. The day the earth stod still med Keanu Reevs. En riktig skitfilm, men dock ett tidsfördriv på ett par timmar.

Minoe, damkatta har nog sovit gott i natt. Eller om det är våren. Hon som gärna ligger på fjärrvärmeskåpet och sover större delen av dagen har idag varit vaken hela tiden. Hon har dessutom varit otroligt kelsjuk och velat ligga på armen hela tiden. Väl i tv-soffan ska hon ligga uppe på benen om de är korsade och är de inte det så brukar hon gå runt och jama uppfordrande och kalgande tills hon får som hon vill.

Idag tänkte jag dock att den bortskämda katta kunde ligga någon annanstans. Efter en stund fann hon ett varmt ställe under min arm. Det dröjde då bara en liten stund och sedan kom Desmo och lade sig lite längre upp i soffan och eftersom han är en osedvanligt trygg katt dröjde det inte länge innan han hade rullat sig över på rygg och snarkade tungt. Han är en lång katt det var plötsligt inte så mycket plats över för fröken. Så rätt som det var när jag tittade hade hon hamnat tätt intill. Hon älskar ju värme, men är inte alltid så glad i Desmo, och nu verkade det som om det för första gången fungerade.

Dom har nu legat i snart en timme och kanske är deta början på något stort?

Igår kväll var jag inom toaletten en sväng och gjorde vad man brukar göra där (ståendes). Minoe som nästan alltid är med (hon tycks älska att sitta på bänken och titta på oss oavsett vad vi än gör) hoppade som vanligt upp och just som jag stod där och anade fred och ingen fara hoppar katta upp på axeln min. Det är en bit, men hon är så tunn och lätt i kroppen att det nätt och jämt kändes.

Det var bara en halv sekund hon balanserade på axeln innan hon var borta. Jag fattade först inte var hon tog vägen, men insåg sedan att jag bara varit starbana, alternativt mellanlandning för nästa hopp. Det var duschkabinens kant som var målet. Där gick hon ett par varv medan jag gjorde färdigt mitt och varpå hon lyftes ner. Allt gick bra. Inget kiss på golvet och katten lika hel som förut.

Två timmar senare hände samma sak igen. Vi ska se om det går att få på film när Sivan kommer hem.

I dagens VT läster vi om kostrådgivaren Tommy Svensson som återigen varit i Västervik och föreläst om mat. Han var här en gång tidigare, men då var alla platser slutsålda och därför bokades detta besök in.

Han, som flera andra just nu, berättar enligt VT om jordgubbsyoghurt som inte har ett gram jordgubbe i sig. Om farliga energidrinkar och om fett som i sin iver att vara utan fett troligen är direkt skadligt för oss. På samma sätt berättade jag för en tid sedan om Mats-Erik Nilsson som skrivit boken "Den hemlige kocken".

Den tar upp i stort sett samma tema. Likaså har vi idag tv-serien på rikstv, "Landet brunsås" där också mat, matproducenter och butiker diskuteras.

Det är lite märkligt att ju mer vi pratar om hur dålig mat vi äter, ju större vårt intresse tycks bli, desto sämre tycks maten bli. Igår såg jag 10 hots på Willys som kostade fem kronor! FEM kronor är lika med 50 öre styck för korvarna. Vad är det för kött i dom? Vem är intresserad av att köpa dom?

Själv är jag väldigt glad i just korv och på butiken ägnas det oftast lång tid åt att läsa och kika på innehållsförteckningarna. Kötthalten varierar från allt mellan 13-80 % kött och det är klart att vi får betala därefter. Å andra sidan.... ser man att den korven som innehåller  75 % kött bara är dubbelt så dyr som den som nästan är utan kött inser man att det blir mycket för pengarna ändå.

En annan sak som jag ser ökar är fusket med kilopriset. För alltför vanligt har det blivit att man säljer oxfilé för X antal kronor för 750 g. Kaffe är precis det samma. Gevalia, endast 14.99/750 g. Köttfärs säljs idag färdigpackad på 750 gram, vilket gör att priset per förpackning blir i storlek 45 kr. Billigare än 65 per kilo, eller?

Tyvärr är vi så inkörda på att allt prissättes med kilo eller liter att vi nog alltför ofta stirrar oss blinda på priset. Inte priset per enhet.

För ett par dagar sedan var jag ock köpte pasta och det var en finförpackning och köndes nästan lite lyxig. Väl hemma och i kastrullen visade det sig att den bara behövde 7-8 minuter för att bli färdig. Varför? Jo såklart var det av samma skäl som all annan snabbpasta, den var supertunn och bara hälften så mycket mat på.

Det verkar nästan omöjligt att inte bli lurad när vi köper mat. Hela tiden kommer det nya sätt att lura kunden på för att handlaren (vilket det oftast är) ska bli förmögen. Stämmer det föresten att ICA-handlarna i Sverige är några av landets förmögnaste idag? Det skulle inte förvåna mig. Hur som helst, det enda vi kan göra är att hålla ögonen öppna och att vägra köpa det billigaste och sämsta. Då försvinner den produkten snart från marknaden. För ett billigt pris lönar sig nog alltför sällan i längden.

Så kom hon till slut även till Småland. Jag menar såklart Xynthia, stormen som gåt genom Europa och som idag skulle slå till över landet. Det gjorde den tidigt här, även om det var av det lugna slaget. Det började med lite snö som ganska fort övergick i regn, sen blev det regnblandad snö och nu på sena eftermiddagen var det i huvudsak snö som kom och samtidigt ökade vinden.

Därmed har det i huvudsak varit inneaktiviteter idag. Sivan, min livskamrat åkte iväg till Norge för att jobba och själv blir jag hemma denna gång då jag ska göra en liten ögonoperation på onsdag. Såklart tyckte jag att Sivan skulle ta bilen, men hon är envis och fixade efter mycket trixande så hon skulle kunna åka buss. 

Med facit i hand tycket jag det är jätteskönt eftersom det var snöstorm när vi åkte hem sist och vi därmed vet att det inte är någon hit att sitta och köra så i 70 mil. Nu är bara frågan hur det går med bussbyten. Hon hade en planerad halvtimmes väntan i Göteborg med väntan på nytt bussbolag innan färden skulle gå vidare mot Oslo. Jag är långt ifrån säker på att det går vägen då det tydlgen är helt jäkligt i och kring Jönköping med bilar och lastbilar i hög efter vägkanten.

Det är inte mycket jag kan göra annat än att sända ett sms någon gång ibland och sen får jag hålla tummarna och hoppas det går bra.

Dagens motion blev i och med vädret inställt. Jag hade planerat för en joggingtur, men har i stället koncenterat mig på snöhögen. Idag har jag tagit och slängt ut ca 60 stora skyffeltag utanför tomten. Snön är tung, men nu börjar det synas att det tar. Det är säkert 1/6 del som är borta nu.

UPDATE 19.00
Fick just ett sms från Sivan. Hon hade sådan tur att bussen hon skulle vidare med och som kom söderifrån var lika försenad den. Bu hoppas vi hon får en god tur upp till Oslo. Det är bara ett par mil skitväg ett par mil innan Strömstad, därefter är det motorväg igen.

Man lär sig av misstagen och nästa år placerar vi snön någon annanstans

Igår var det hyggligt väder igen. Därför passade vi återigen på att vara ute en stund på eftermiddagen. Desmo, rotehuet vårt har fått den sedvanliga våroron i kroppen och springer in och ut. I huvudsak är det nog fåglarna som håller till under altantaket som driver honom. Han gömmer sig intill snödrivan och så sitter han och väntar.

Tålamodet är stort, men än så länge har han inte fått utdelning.

Däremot tycker han om när vi är ute tillsammans med honom. Det har han alltid gjort och så länge vi gör något som han kan vara med på, eller sitter och äter, så håller han sig runt oss. Sätter vi oss däremot ner, ja då ledsnar han fort och sticker iväg på jakt efter andra och mer spännande saker.

Igår ägnade vi oss åt lite plcok ute. Jag fixade med blomkrukor och så fortsatte jag förflyttningen av den jättelika snöhögen på baksidan. Solen var framme i perioder och då var det väldigt varmt och skönt. När vi sedan satte oss ner på varsin stol för att sola lite, ja då ledsnade Desmo the cat.

Han tog vägen över min kajk, upp via spaljen och längs med planket till grannen. Där klev han upp på taket och satt en stund. Möjligen väntade han på småfåglarna eller trasten som han gärna vil bli vän med. När det inte gav resultat tog han vägen tillbaka och i stället upp på bodtaket. Där spatserade han runt en stund innan han återigen gick tillbaka till altantaket. Här parkerade han nu i väntan på att något skulle ske.

I skrivande stund sitter han i fönstret framför mig och piskar med svansen över något utanför


Ner från bodtaket



i balansgång över planket



och så upp på altantaket



spanandes efter småfågel eller annat spännande