Nu börjar MC-dagarna
Det blev en fin dag på stan. Vi tittade på motorcyklar i alla storlekar och modeller, vi gjorde Kulbacken och vi käkade lunch på Subway. Lysingsbadet fick anstå då det var otroligt varmt. Här kommer dock en bildblogg med några av de motorcyklar vi såg på lunchen.
Storfrämmande
Så tog arbetsveckan slut och jag begav mig mot Sverige.Något som passade perfekt då regnet återigen var på väg mot Norge. Vi hade överenskommit att jag skulle åka över Modum och hämta upp svärfar.
Eftersom han aldrig har vart hemma hos oss (på grund av den långa resan) passade det äntligen bra då jag var ensam och inte hade några katter med mig. Alt gick bra och efter att ha kört igenom en hel del regn blev vädret bara bättre och bättre fram tills vi var hemma.
Där hade Siv maten klar och efter en god middag och lite vin ville vi sträcka på benen efter den långa resan. Appropå lång resa så märks det verkligen att det är semester eftersom snitthastigheten på vägen är betydligt lägre än under övriga året.
Hur som helst så tog vi en promenad ut genom Gertrudsvik och det gamla sjukhuset för att svänga ner til badet där man har putsat upp väldigt. Vi gick stigen bredvid vattet och fick plockar massor av körsbär, både klarbär och moreller.
Så tog vi turen upp genom det nybyggda villaområdet för att stoppa och kika på den märkliga, men samtidigt fina rondellen vi har fått utanför Forellvägen.
Så blev det tisdag och det var strålande solsken och jättevarmt från tidig morgon. Arne som inte riktigt hade planerat för sommar (på grund av den uteblivna i Norge?) hade bara jeans med sig och därmed var vi tvugna att åka ner på stan för att inhandla shorts. Cyklarna plockades fram och trots att det var många år sedan Arne cyklat satt tekniken där och strax var vi nere på stan.
Självklart blev det mjukglass, en tur till båtmannsstugorna och en längre paus nere i hamnen för att titta på både folk och båtar. Solen sken och det var bara vinden som gjorde att det gick att vara ute i värmen. Dock behövde vi vila en stund då vi kom hem på eftermiddagen.
Så kom onsdagen, lillördag. Det var riktigt varmt, men det var lite grått på himlen. Med andra ord en perfekt dag för en längre tur runt Gränsö. Tanken var att vi skulle parkera vid slottet och gå längs sjön för att stoppa vid Skanvik och fika.
Så blev det inte eftersom det är MC-vecka och parkeringen därmed var stängd för badgäster. I stället åkte vi till Sandvik där vi nätt och jämt lyckades pressa in bilen på parkeringen, något som aldrig brukar vara något problem när man är tidigt ute.
Nu fick turen gå norrut och vi vandrade längs klipporna vid Skanvik, i skogen förbi jätteeken med hål i, över ängsmarken och hamnade till slut vid Jätteön där vi intog kaffe, bullar och kakor, men även en halva melon som Siv puttat ner i ryggsäcken.
Efter den lätta lunchen fortsatte turen till Bondbackens badplats där vi slog oss ner på en bänk för lite vätskepaus innan vandringen fortsatte. Nu hade det blivit allt varmare i takt med att de vita skyarna löstes upp och det var nästan så det lockade med ett bad.
Så vandrade vi förbi slottet där det var fullt med trafik och folk. Det kom motorcyklar hela tiden och det var nästan overkligt med mullrandet från alla dessa stora maskiner, de flesta utan ljuddämpare. Det ska bli spännande att se hur det ser ut på stan idag då det redan i går var massor av mc-folk.
Dagen idag är det staden som ska göras. Planen är Kulbacken, hamnen, Subway för dagens BLT, mjukglass och kanske ett avslut på Korpaholmarna innan det blir hemresa för kvällsmat. Bilder från dagen kommer.
Ökad beredskap!
Idag är det som många säkert noterat den 22 juli. För några så är det en dag som alla andra men för många och alldeles säkert de flesta norrmän är det den dag regeringskvarteret och Utøya kom att få världens ögon på sig. Det var den dagen Anders Bering Breivik bestämde sig för att ta upp kampen mot vad han menade var ett hot mot Norge. Islamisering av Norge och alla människor som han menade stöttade detta. Detta kostade 77 människor livet, de allra flesta ungdomar under 20 år.
Idag väljer tv att sända hela dagen. Just nu har kungafamiljen och stadsministern samlats utanför Regeringsbyggnaden som för dagen pyntats med plast för att se lite mer representabel ut. Så följer reportage från Storkyrkan i Oslo, från Utøya där 60 av 69 familjer till de döda ungdomarna tackat jag till att medverka till minnesstunden och så avslutas dagen med en gratiskonsert från Rådhusplatsen.
Många är personerna som kommer synas och höras i tv idag. Så även i tidningar och radio. Många som av en eller annan anledning vill göra sin stämma hörd.
Vi pratar fortfarande om Utøya på jobbet i perioder. Under denna arbetsvecka har ämnet varit uppe i stort sett varje dag. Säkert på grund av att tidningarna den sista månaden inte tycks ha så mycket annat att skriva om heller. Likaså är det massor av sommarvikarier som självklart undrar hur det var då de inser att just Ringerike sykehus ligger så nära och fick ta emot så många skadade.
Av en eller annan grund har vårt sjukhus satts i ökade beredskap. Sjukhusdirektören kommer idag befinna sig på sjukhuset och alla frågor och eventuella tidningar ska hänvisas till vår presstalesman. På landsbasis menar man att det finns en ökad attentatsrisk idag. Att en eller annan organisation eller fanatiker skulle utnyttja dagen för egna ändamål. Vad vet jag.
Själv jobbar jag mitt sjunde pass i rad. Jag vill bara ha det stilla. Dra på mig löparskorna och sticka ut en tur i skogen då solen faktiskt skiner. Så hoppas vi folk får en hygglig dag vad än du väljer att göra!
Ny blogg, jogging och arbetsbostaden
I går loggade jag in för att börja en ny blogg. Jag trodde först jag kommit fel för jag kände överhuvudtaget inte igen mig. Det fanns inte en enda sak som påminde om den blogg jag nu har hållit igång i fem år eller så. Det blev en god del letande, inloggande och klickande innan jag faktiskt insåg att jag var rätt ute.
Därmed blev det ingen blogg då utan tiden nyttjades i stället till att försöka komma på hur allt fungerade. Jag vet inte vad som blev bättre, men jag klarar i alla fall att få upp en text och en bild. Inte illa.
Jag har jobbat dag idag och därmed är det bara ett pass kvar innan jag vänder hemåt Västervik.Vädret s
om nästan hela sommaren har varit så trist här har denna vecka visat sig från den bättre sidan. Det har varit lite grått och det har kommit en god del regn, men det har också varit en del sol och finväder. Det är kalla nätter med några nätter där det bara varit 5-6 grader så bad i sjön kan man nog glömma.
om nästan hela sommaren har varit så trist här har denna vecka visat sig från den bättre sidan. Det har varit lite grått och det har kommit en god del regn, men det har också varit en del sol och finväder. Det är kalla nätter med några nätter där det bara varit 5-6 grader så bad i sjön kan man nog glömma.
Däremot har det varit toppen att vara ute och jogga. Eftersom jag är hemmastadd i området efter att ha bott här några år så är det kul att dra på sig joggingskorna och ta sig en tur på skogsstigar jag sprungit många gånger. Det är också kul att se vad som sker med naturen på 4 år.
Stora områden där det tidigare var stor tallskog är idag avverkade och det gick knappt att känna igen sig de första turerna. Några av stigarna som tidigare var breda och upptrampade är idag mer eller mindre igenväxta med gräs.När jag sedan idag skulle springa en längre sträcka visade det sig vara omöjligt. För där det tidigare var ett öppet landskap med flotta turstigar det det idag igenväxt med sly. Det var så högt att det gott och väl växte över huvudet och efter någon km var jag tvungen att vända och ta mig tillbaka då man inte såg någonting.
Trött blev jag i alla fall och nu står middagen i ugnen. Kvällen består av mat, disk, film och sedan sova. I morgon är det kvällsvakt och på tisdag hämtar jag upp Svärfar i Vikersund och så beger vi oss söderut. Härligt eftersom det väntas ett riktigt oväder på måndag. Då hoppas vi Västervik visar sig från sin bästa sida.
Hybeln, och hur man gör när något är fel här, det tar jag en annan gång!
Jobbarvecka
Åter i Buskerud, Ringerike och Hønefoss. Denna gång för en vecka och återigen som vikarie på samma akutmottakk som jag lämnade för snart fyra veckor sedan. Då ständig nattsjusköterska och nu som dag och kvällspersonal. Många frågar hur det är och mitt svar är hela tiden detsamma. Det är frustrerande!
På natten har vi länge varit underbemannade. Det är en av orsakerna till att jag valt att säga upp mig. Men dålig bemanning för också med sig en annan sak. Steget mellan beslut och handling är väldigt kort. Jag menar; jag har något som ska göras med "min" patient och eftersom ingen annan är där får jag göra det själv. Så är det inte riktigt på dagen. Där är det lite mer; jag ringer någon (som jag troligen kommer fram till på 5-6 försöket eftersom det hela tiden är upptaget) som i sin tur ska ringa någon (där det också är upptaget 5-6 gånger) som i sin tur säger att jag ska "bara" gör färdigt detta först och så ringer jag tillbaka. Den sista ringer så upp min kollega när han eller hon så är färdig (och behöver såklart även här 5-6 försök eftersom alla sitter i telefon hela tiden). Så börjar vi närma oss handling och saker och ting kan ske. Dessvärre har det då alltför ofta gått både 15 och 30 minuter. Något som i alla fall inte jag har tålamod till. Förändring? Nej, det verkar inte finnas vilja till det. De flesta klagar men inget sker.
Undantaget detta är det trevligt att träffa gamla kollegor på jobbet. De allra flesta är både arbetsamma och väldigt trevliga. När jag tänker efter så är det väl alltför ofta det jobbet handlar om som sjuksköterska, att ha bra kollegor som gör att man orkar i längden.
I Sverige rasar debatten om sjuksköterskors arbetsvillkor och lön. Jag måste nog säga att det blivit lika illa här till lands. Lönen är nog mer anpassad till verkligheten, men eftersom allt är så dyrt så hävdar de flesta att man inte klarar sig med mindre än heltid. Detta trots att årslönen med tillägg närmar sig 500 000 NOK (vilket är cirka
572 000SEK om året). Arbetsvillkoren blir städnigt tuffare och i år går vi en sjuksöterska mindre på varje pass. Det märks gott och väl. Dessutom ökar, precis som i Sverige, tempot, ansvarsområdena blir fler och finns det ingen annan som kan, eller för den delen vill göra det, då får sjuksköterskan göra det! Ett exempel var igår då jag fick i uppdrag att ringa hemsjuksköterskan som skulle få till uppgift att åka hem och mata och titta till en patients fåglar. Detta hedervärda uppdrag kom så att engagera två sköterskor i över en halvtimme med åktid och allt annat. Det är inte märkligt att lönen är låg (eller kanske den just därför borde vara hög?).
Den bästa utsiken hybeln kan erbjuda. Vi har haft två dagar med uppehåll dessutom
Man kan säga att cirkeln är sluten för denna gång bor jag återigen i hybel. Inte samma som då jag var här första gången, men likadan och på samma ställe. Då bodde jag ett par dygn innan jag gick ner till personalavdelningen och ställde kravet; ny lägenhet eller jag reser hem!
Mer om det i en annan blogg. Nu ska jag ut i ösregnet en tur...
På natten har vi länge varit underbemannade. Det är en av orsakerna till att jag valt att säga upp mig. Men dålig bemanning för också med sig en annan sak. Steget mellan beslut och handling är väldigt kort. Jag menar; jag har något som ska göras med "min" patient och eftersom ingen annan är där får jag göra det själv. Så är det inte riktigt på dagen. Där är det lite mer; jag ringer någon (som jag troligen kommer fram till på 5-6 försöket eftersom det hela tiden är upptaget) som i sin tur ska ringa någon (där det också är upptaget 5-6 gånger) som i sin tur säger att jag ska "bara" gör färdigt detta först och så ringer jag tillbaka. Den sista ringer så upp min kollega när han eller hon så är färdig (och behöver såklart även här 5-6 försök eftersom alla sitter i telefon hela tiden). Så börjar vi närma oss handling och saker och ting kan ske. Dessvärre har det då alltför ofta gått både 15 och 30 minuter. Något som i alla fall inte jag har tålamod till. Förändring? Nej, det verkar inte finnas vilja till det. De flesta klagar men inget sker.
Undantaget detta är det trevligt att träffa gamla kollegor på jobbet. De allra flesta är både arbetsamma och väldigt trevliga. När jag tänker efter så är det väl alltför ofta det jobbet handlar om som sjuksköterska, att ha bra kollegor som gör att man orkar i längden.
I Sverige rasar debatten om sjuksköterskors arbetsvillkor och lön. Jag måste nog säga att det blivit lika illa här till lands. Lönen är nog mer anpassad till verkligheten, men eftersom allt är så dyrt så hävdar de flesta att man inte klarar sig med mindre än heltid. Detta trots att årslönen med tillägg närmar sig 500 000 NOK (vilket är cirka
572 000SEK om året). Arbetsvillkoren blir städnigt tuffare och i år går vi en sjuksöterska mindre på varje pass. Det märks gott och väl. Dessutom ökar, precis som i Sverige, tempot, ansvarsområdena blir fler och finns det ingen annan som kan, eller för den delen vill göra det, då får sjuksköterskan göra det! Ett exempel var igår då jag fick i uppdrag att ringa hemsjuksköterskan som skulle få till uppgift att åka hem och mata och titta till en patients fåglar. Detta hedervärda uppdrag kom så att engagera två sköterskor i över en halvtimme med åktid och allt annat. Det är inte märkligt att lönen är låg (eller kanske den just därför borde vara hög?).
Den bästa utsiken hybeln kan erbjuda. Vi har haft två dagar med uppehåll dessutom
Man kan säga att cirkeln är sluten för denna gång bor jag återigen i hybel. Inte samma som då jag var här första gången, men likadan och på samma ställe. Då bodde jag ett par dygn innan jag gick ner till personalavdelningen och ställde kravet; ny lägenhet eller jag reser hem!
Mer om det i en annan blogg. Nu ska jag ut i ösregnet en tur...
Veckoslutet
Så var återigen en vecka till ände. Det var min fjärde vecka och därmed får det räcka för denna gång. Jag har lyckats få en veckas jobb på Ringerike sykehus akutmottagning och därmed kan jag skjuta på eventuella jobbarbeslut i yttterligare en månad. Dessvärre är det inte frågan om natt denna gång utan det blir säkert blandat över dygnets alla tider. Jag börjar med kvällsvakt och slutar med detsamma. Jag tar alltså svärfar med mig hem på måndag förmiddag när jag åker. Det i sin tur innebär att jag måste resa redan klockan 06.00 för att vara säker på att jag hinner hämta nyckel till lägenhet och packa upp maten innan det är jobbardags.
Annars har det varit finväder idag. Sol, värme men en del vind. Jag stack ut på långtur på inlines redan i morse medan Siv åt frukost (hon ville inte bli med) och sedan har dagen bestått av matlagning inför jobbarveckan och fix i trädgården. Gräs har klippts och blommor bundits upp och ansats. Det är riktigt snyggt nu om man tillåts säga det själv.
När så kvällen kom satte vi oss på cyklarna och trampade ner till hamnen. Eftersom det varit två ganska gråtrista dagar blev det ingen visfestival för oss tidigare och nu var det bara spåren kvar. I stället hade det kommit ett antal vackra segelbåtar som nu fyllde opp hamnen genom att på flera ställen ligga både två och tre i bredd. Det var tyskar, fransmän, men även en god del svenskar. Dessa ingick i något som kallas Classic Boat Meet, vilket du kan läsa mer om här.
Efter en rundvandring stoppade vi på Acapulco för en god kebabtallrik innan vi satte näsan hemåt. Nu ska det sista packas och sedan blir det säkert tidig säng i kväll. Får jag fatt på något bredband i Norge hörs vi, annars blir det rapport om hur det är att jobba om en vecka.
Hörs!
Visfestivalen dag 2
Idag hade Västervik inte helt samma tur med vädret. Det började fint i morse med solsken från en knallblå himmel. Klockan tio stod jag i blomsterrabatten och rensade ogräs då vår kompis Stig ringde. Han hörde av sig i går kväll och undrade om vi hade lust att bli med ut och windsurfa idag om det var vind. Självklart svarade jag och så ringde han alltså på förmiddagen och bekräftade att han lastat bilen full med brädor, segel och annat som man kunde tänkas ha glädje av.
Strax efter klockan 11 träffades vi vid Gränsö slott. Därifrån körde vi billedes ner till vattnet mitt emot Lucernahamnen. Tyvärr var det gråmulet och ingen speciell vind då vi kom fram, men vi packade ändå ur och hann nästan göra i ordning innan regnet kom. En rejäl skur gjorde att vi sökte skydd i bilen medans vi väntade.
Efter en kvar var det så över. Allt bars ner till stranden och ut med brädorna i vattnet. Så började det ändlösa ramlandet för min del. Jag surfade massor i slutet på 80-talet, men det var helt andra brädor då. Idag är det så korta att många av dem inte ens går att stå på om man inte har fart och massor av vind. Den jag fick låna idag var precis så den höll sig över vattenytan medan jag försökte få upp seglet.
Med stor kropp och kort bräda var det definitivt inte lätt att få till balansen. Jag måste säga att Siv var betydligt duktigare där, även om det blev många dopp för henne med. Vädret var växlande men någon riktig vind, det blev det aldrig. Vi fick i alla fall gott fika i solsken innan vi återigen kastade oss över en ny träningsrunda.
Vattnet då? Det var inte så galet tror jag. Men eftersom jag inte är någon badentusiast tog jag såklart torrdräkten på. Något som fungerade helt perfekt. Dessutom fick Siv låna den när det var hennes tur ochy det fungerade lika bra det. Fast vi ska nog inte prata om hur det såg ut!
Så var det detta med Visfestivalens dag 2. Nej, vädret är grått och det har faktiskt regnat en skvätt i kväll här hemma så i stället för att fara på stan grillade vi och tog en öl innan resterande kvällen kommer ägnas åt ost och kex. Allt emedan Patrik Isaksson, Anna-Lotta Larsson, Stefan Andersson och de andra sjunger i den gamla slottsruinen. Det gör de säkert lika bra utan oss!
Strax efter klockan 11 träffades vi vid Gränsö slott. Därifrån körde vi billedes ner till vattnet mitt emot Lucernahamnen. Tyvärr var det gråmulet och ingen speciell vind då vi kom fram, men vi packade ändå ur och hann nästan göra i ordning innan regnet kom. En rejäl skur gjorde att vi sökte skydd i bilen medans vi väntade.
Efter en kvar var det så över. Allt bars ner till stranden och ut med brädorna i vattnet. Så började det ändlösa ramlandet för min del. Jag surfade massor i slutet på 80-talet, men det var helt andra brädor då. Idag är det så korta att många av dem inte ens går att stå på om man inte har fart och massor av vind. Den jag fick låna idag var precis så den höll sig över vattenytan medan jag försökte få upp seglet.
Med stor kropp och kort bräda var det definitivt inte lätt att få till balansen. Jag måste säga att Siv var betydligt duktigare där, även om det blev många dopp för henne med. Vädret var växlande men någon riktig vind, det blev det aldrig. Vi fick i alla fall gott fika i solsken innan vi återigen kastade oss över en ny träningsrunda.
Vattnet då? Det var inte så galet tror jag. Men eftersom jag inte är någon badentusiast tog jag såklart torrdräkten på. Något som fungerade helt perfekt. Dessutom fick Siv låna den när det var hennes tur ochy det fungerade lika bra det. Fast vi ska nog inte prata om hur det såg ut!
Så var det detta med Visfestivalens dag 2. Nej, vädret är grått och det har faktiskt regnat en skvätt i kväll här hemma så i stället för att fara på stan grillade vi och tog en öl innan resterande kvällen kommer ägnas åt ost och kex. Allt emedan Patrik Isaksson, Anna-Lotta Larsson, Stefan Andersson och de andra sjunger i den gamla slottsruinen. Det gör de säkert lika bra utan oss!
Visfestivalen 2012 dag 1
Så var det återigen dags för den årliga visfestivalen i Västervik. Som jag skrev började det tidigt i veckan med löpning tisdag och så alternativ festivalmusik i går kväll. Då i regn. Idag hade arrangörerna betydligt större tur med vädret. Sivan och jag gjorde turen ner redan vid halv 6 eftersom vi var hungriga och kvällens restaurang blev Sahara där vi beställde en hamburgertallrik och ett par öl. Maten var ok, men inte mer! Därefter var vi i alla fall redo at göra Västervik!
Nytt för året och behagligt överaskande var att alla dessa popcorn och andra skräpstånd var borta. Det var en god del kritik förra året till arrangören och kanske har man tagit till sig av detta. I stället gick det i matens tecken och det fanns allt från tunnbrödrullar till langos och strömmingsburgare. Det med en hel massa olika speciallitéer där i mellan. Nere i hamnen var det ett band som spelade musik med gott om folk som lyssnade.
Man hade i år också tillrättalagt för picknick vid lilla strömmen. Med en enkel avspärrning hade gräsmattan blivit ett alternativ för de som ville ta med en filt och sitta vid vattnets kant medan kvällssolen värmde. Det verkade vara ett populärt ställe att sitta på.
På andra sidan cykelbanan var det ett litet öltält, inte alls det jättelika man haft tidigare år. Runt detta fanns det 5-6 olika matställen och till det en liten scen där ett band uppträdde. Det var gott om folk som stoppade här för att lyssna en stund innan de gick vidare mot ruinen där den egentliga festivalen hölls.
Efter att ha rundat ruinen och stått en bra stund vid Lilla strömmen och tittat på folk och båtar var det så dags att bege sig hemåt. Solen hade gått i moln och det var plötsligt betydligt svalare. Massor av folk promenerade runt och kikade precis som vi gjort och det ska bli spännande att se hur det blir i helgen. Uppehåll eller regn? Massor av folk eller blir det mindre med så många mat och spelställen? Trivsamt eller flatfylla? Jag återkommer!
I gårdagens tidning gjorde sig en av reportrarna lustiga över Västervikarnas oförmåga att ta cykel ner på stan trots att alla vet att det är både trångt och svårt att få parkering till bilen. Kanske alla dessa var duktiga och lyssnade för i kväll stod det cyklar överallt. De som inte cyklade gick och det blir en härlig sommarkänsla av detta.
Så cyklade vi iväg hemmåt. Klockan närmade sig nio och de mörka molnen låg stilla på himlen. Det var varmt och gott fortfarande och vi var både mätta och nöjda. Helgen blir lång och vi räknar med att det blir festivalkvällar både fredag och lördag om vädret är med oss.
Avslutningsbild av Unos torn. Det torn som byggdes utifrån en privatpersons dröm att kunna se havet från Kulbacken. Med lite ekonomisk stötte gick det till slut.
Det är så skönt när genomfarten till Fiskartorget är avstängt två veckor varje sommar. Eftersom det normalt sett är ett gångfartsområde ska farten vara max 10 km/t, vilket snarare är 40-50 hos dom flesta. Det är verkligen ett under att inga olyckor sker där. Tydligen blir det lite kaos i staden av stägningen, men jag hade gärna sett torget stängt hela sommaren. Det finns mycket att säga om detta, men det värsta de funnit på hitills är att ta bort en cykelparkering till förmån för bilparkering. Mer om det senare!
Nytt för året och behagligt överaskande var att alla dessa popcorn och andra skräpstånd var borta. Det var en god del kritik förra året till arrangören och kanske har man tagit till sig av detta. I stället gick det i matens tecken och det fanns allt från tunnbrödrullar till langos och strömmingsburgare. Det med en hel massa olika speciallitéer där i mellan. Nere i hamnen var det ett band som spelade musik med gott om folk som lyssnade.
Man hade i år också tillrättalagt för picknick vid lilla strömmen. Med en enkel avspärrning hade gräsmattan blivit ett alternativ för de som ville ta med en filt och sitta vid vattnets kant medan kvällssolen värmde. Det verkade vara ett populärt ställe att sitta på.
På andra sidan cykelbanan var det ett litet öltält, inte alls det jättelika man haft tidigare år. Runt detta fanns det 5-6 olika matställen och till det en liten scen där ett band uppträdde. Det var gott om folk som stoppade här för att lyssna en stund innan de gick vidare mot ruinen där den egentliga festivalen hölls.
Efter att ha rundat ruinen och stått en bra stund vid Lilla strömmen och tittat på folk och båtar var det så dags att bege sig hemåt. Solen hade gått i moln och det var plötsligt betydligt svalare. Massor av folk promenerade runt och kikade precis som vi gjort och det ska bli spännande att se hur det blir i helgen. Uppehåll eller regn? Massor av folk eller blir det mindre med så många mat och spelställen? Trivsamt eller flatfylla? Jag återkommer!
I gårdagens tidning gjorde sig en av reportrarna lustiga över Västervikarnas oförmåga att ta cykel ner på stan trots att alla vet att det är både trångt och svårt att få parkering till bilen. Kanske alla dessa var duktiga och lyssnade för i kväll stod det cyklar överallt. De som inte cyklade gick och det blir en härlig sommarkänsla av detta.
Så cyklade vi iväg hemmåt. Klockan närmade sig nio och de mörka molnen låg stilla på himlen. Det var varmt och gott fortfarande och vi var både mätta och nöjda. Helgen blir lång och vi räknar med att det blir festivalkvällar både fredag och lördag om vädret är med oss.
Avslutningsbild av Unos torn. Det torn som byggdes utifrån en privatpersons dröm att kunna se havet från Kulbacken. Med lite ekonomisk stötte gick det till slut.
Festivalvecka igen
Återigen är det alltså Visfestivalvecka. Det innebär massor av turister, Karhu run, avstängda gator och på det diverse evenemang runtom i staden. I kväll börjar det en alternativ festival där man spelar och sjunger. Vi hade tänkt vara där men det blev regn så vi valde att stanna hemma och grilla i stället.
Vi var på stan tidigare idag och det är fortfarande härligt att se allt folk som rör sig ute. Fiskartorget är äntligen avstängt så vi slipper oroa oss för att någon ska bli ihjälkörd där. Det finns tält utplacerade hela vägen bort till slottsruinen och glädjande nog är det så här långt mindre yallating och mer mat och hantverk som gäller. Vi får se hur det ser ut i morgon när själva visfestivalen börjar.
Själva tänker vi såklart passa på att njuta semestern och få med oss så mycket som möjligt. För trots varningar för regn är det inte många skurar vi har fått. I stort sett har det varit sol, med lite moln i perioder och kanske ett par skurar per dag. Inte mer än så.
Nu väntar ett varierat program och utbud av artister. För vår del blir det picnick-korg med god mat och rödvin och så slår vi läger ett eller annat ställe och avnjuter musiken på lite håll, samtidigt som vi tittar på stora amerikanska bilar och glada och förväntansfulla människor. Självklart håller vi tummarna för att alla ska få fint väder till detta.
Bild från ett tidigare år tills vidare
Vi var på stan tidigare idag och det är fortfarande härligt att se allt folk som rör sig ute. Fiskartorget är äntligen avstängt så vi slipper oroa oss för att någon ska bli ihjälkörd där. Det finns tält utplacerade hela vägen bort till slottsruinen och glädjande nog är det så här långt mindre yallating och mer mat och hantverk som gäller. Vi får se hur det ser ut i morgon när själva visfestivalen börjar.
Själva tänker vi såklart passa på att njuta semestern och få med oss så mycket som möjligt. För trots varningar för regn är det inte många skurar vi har fått. I stort sett har det varit sol, med lite moln i perioder och kanske ett par skurar per dag. Inte mer än så.
Nu väntar ett varierat program och utbud av artister. För vår del blir det picnick-korg med god mat och rödvin och så slår vi läger ett eller annat ställe och avnjuter musiken på lite håll, samtidigt som vi tittar på stora amerikanska bilar och glada och förväntansfulla människor. Självklart håller vi tummarna för att alla ska få fint väder till detta.
Bild från ett tidigare år tills vidare
Snart är jag mångmiljonär!
Här om dagen fick jag två brev som var från utlandet. Det är lite spännande då det är ytterst sällan det kommer brev som inte är fönster på numera. Det allra mesta kommer som bekant mailledes. Det första var från Tyskland och var inte mer spännande än en bomavgift på 23 kronor från Norge. Där kan man tala om ekonomiskt vanvett. Att ha någon som sitter och läser in bilnumren och därefter luskar ut vilket land det är man kommer ifrån. Därefter sända kravet till Tyskland som i sin tur sänder in räkningen. Jag anar att det är försenelse och inkassokrav som gör att det är attraktivt att syssla med detta från Tyskland.
Det andra brevet var mer spännande!
Det var från Spanien, närmare bestämt Barcelona och det var advokat Domingo Gonzáles som var utsändare. Det visade sig vara som så att jag råkade ha samma efternamn som en avliden person i Spanien. Den avlidne hette Peter Håkan och alla vet ju att Eriksson är mitt förnamn och Håkan efternamnet. så även Mr Gonzáles.
Nu vill han driva sak i dödsboet där det råkar vara en god del pengar. Alldeles bestämt 6 950 000 €. I svenska kronor blir det så mycket att jag inte ens orkar räkna utan multiplicerar med 10 och ser att det kommer räcka till både Mr Gonzáles och mig. För det var just det då!
Mr Gonzáles måste dessvärre ge bort ca 20% av det möjliga arvet tillvvälgörenhet, men därefterså, därefter är det fritt fram att leva ett liv isus och dus för både den vänlige advokaten och mig. För han vill nämligen ha ca hälften för att göra allt jobb medan jag bara sitter och väntar.
Därefter är det mest praktiska ting såsom kontonummer och hur vi ska ta kontakt med varandra. Inte en rad som förskott eller så. Dessvärre anar/vet jag att det kommer sedan. För såklart.... detta är inte annat än vad vi till vanligt kallar Nigeriabrev i Sverige.
Förfärligt egentligen eftersom många månniskor hela tiden blir lurade av sådana här tilltag, men samtidigt lite kul att just jag fick ett en gång i livet. Dock ska man minnas det gamla visdomsordet. Låter det för bra för att vara sant, då är det definitivt inte sant!
Det andra brevet var mer spännande!
Det var från Spanien, närmare bestämt Barcelona och det var advokat Domingo Gonzáles som var utsändare. Det visade sig vara som så att jag råkade ha samma efternamn som en avliden person i Spanien. Den avlidne hette Peter Håkan och alla vet ju att Eriksson är mitt förnamn och Håkan efternamnet. så även Mr Gonzáles.
Nu vill han driva sak i dödsboet där det råkar vara en god del pengar. Alldeles bestämt 6 950 000 €. I svenska kronor blir det så mycket att jag inte ens orkar räkna utan multiplicerar med 10 och ser att det kommer räcka till både Mr Gonzáles och mig. För det var just det då!
Mr Gonzáles måste dessvärre ge bort ca 20% av det möjliga arvet tillvvälgörenhet, men därefterså, därefter är det fritt fram att leva ett liv isus och dus för både den vänlige advokaten och mig. För han vill nämligen ha ca hälften för att göra allt jobb medan jag bara sitter och väntar.
Därefter är det mest praktiska ting såsom kontonummer och hur vi ska ta kontakt med varandra. Inte en rad som förskott eller så. Dessvärre anar/vet jag att det kommer sedan. För såklart.... detta är inte annat än vad vi till vanligt kallar Nigeriabrev i Sverige.
Förfärligt egentligen eftersom många månniskor hela tiden blir lurade av sådana här tilltag, men samtidigt lite kul att just jag fick ett en gång i livet. Dock ska man minnas det gamla visdomsordet. Låter det för bra för att vara sant, då är det definitivt inte sant!
Så är datorn igång igen
Tiden rinner iväg och inte blir det någon ordning på bloggandet. Siv som lagt nya golv på övervåningen här hemma har också flyttat ut min dator från tv-rummet. Något som förvårat mitt bloggande. En tid satt jag på morgonen och bloggade, vilket fungerade bra då. Sedan blev det alltmer förmiddag då Siv åt frukost och gjorde sig i ordning. Men då det sedan vi åter flyttade hem av någon anledning varit full fart med något hela tiden har inte heller det fungarat.
Jag tänkte då att jag skulle göra som i bröjan och sätta mig till kvällen, men då var det detta med datorflytten som var ursäkten. Siv har ställt in den stationära datorn på kontoret, vilket i och för sig var både vettigt och snyggt, men då försvann också möjligheten till uppkoppling om vi inte ville ha många, många meter med sladd över golvet. Den gamla datorn är nämligen inte utrustad med trådlöst modem.
Så visste jag att jag hade ett exernt modem låg kvar i Norge och därmed har allt fått bero tills vi fick hem det.
Så nu sitter jag här igen. Datorn är i gång. Jag har tömt bägge kamerorna på bilder och redigerat, slängt, sorterat i mappar efter år och månad och jag har därtill säkerhetskopierat alla bilder till den externa hårddisken jag har (något som jag trodde jag gjorde för inte så länge sedan, men som visade sig vara 18 månader sedan).
Att det inte blivit av nu är kort och gott att det är lite trist att sitta själv när man håller på, både med blogg och bilder och förr passade det bra då Siv såg på nyheterna. Nu ligger hon och läser med en katt på magen och ute blir det inte helt väder så då passar det bra.
Appropå väder så kommer det täta rapporter från Norge om skitväder. Mulet med regn och ingen imponerande värmed heller. Jag sade tidigt att jag trodde det återigen skulle bli en sommar, likadan som den förra året bjöd på och dessvärre verkar det som detta påstående besannas.
Då blir vi i alla fall glada att vara hemma i år. De som klagar på vädret här i Västervik skulle bara veta hur det kan se ut på andra ställen här i Norden och jag tror att man därmed skulle uppskatta Västerviks klimatzonsläge på ett annat vis. Det gör i alla fall vi!
Jag tänkte då att jag skulle göra som i bröjan och sätta mig till kvällen, men då var det detta med datorflytten som var ursäkten. Siv har ställt in den stationära datorn på kontoret, vilket i och för sig var både vettigt och snyggt, men då försvann också möjligheten till uppkoppling om vi inte ville ha många, många meter med sladd över golvet. Den gamla datorn är nämligen inte utrustad med trådlöst modem.
Så visste jag att jag hade ett exernt modem låg kvar i Norge och därmed har allt fått bero tills vi fick hem det.
Så nu sitter jag här igen. Datorn är i gång. Jag har tömt bägge kamerorna på bilder och redigerat, slängt, sorterat i mappar efter år och månad och jag har därtill säkerhetskopierat alla bilder till den externa hårddisken jag har (något som jag trodde jag gjorde för inte så länge sedan, men som visade sig vara 18 månader sedan).
Att det inte blivit av nu är kort och gott att det är lite trist att sitta själv när man håller på, både med blogg och bilder och förr passade det bra då Siv såg på nyheterna. Nu ligger hon och läser med en katt på magen och ute blir det inte helt väder så då passar det bra.
Appropå väder så kommer det täta rapporter från Norge om skitväder. Mulet med regn och ingen imponerande värmed heller. Jag sade tidigt att jag trodde det återigen skulle bli en sommar, likadan som den förra året bjöd på och dessvärre verkar det som detta påstående besannas.
Då blir vi i alla fall glada att vara hemma i år. De som klagar på vädret här i Västervik skulle bara veta hur det kan se ut på andra ställen här i Norden och jag tror att man därmed skulle uppskatta Västerviks klimatzonsläge på ett annat vis. Det gör i alla fall vi!
