Aktivt uteliv

Det var någon som ansåg att vi som jobbade inom sjukvården mest satt så här



eller så här.



Inte vet jag, men kul var det i alla fall

Nu är snart Sivan hemma så jag tar permis härifrån.

See yah

I dag har allt gått i slöhet. I alla fall nästan. Jag tog ett tag och rengjorde vinterdäcken till bilen innan de placerades på uteplatsen i väntan på att boden ska städas, rensas sorteras och skräpet forslas bort. Då är det tänkt att både däck och takbox ska in där.



I går köpte jag en pocketbok för första gången på länge. Den verkade bra och det gjorde att jag inte har fått något gjort idag. Jag har suttit på altan, alternativt legat på altan och läst. Det har varit varmt i solen eftersom det var lä där , men man har varnat för kalla vindar efter kusten, vilket också stämde. Inlandet skulle visst få 20 plus igen.

Desmo håller sig också i stillhet idag. Han är mycket hemma och ligger han inte inne och slappar ligger han ute. Jag tror på ett sätt att ett kattliv inte är något dåligt liv. I alla fall inte Desmos.

I förrgår när jag åkte hem från Norge var det strålande sol och 22-23 grader i stort sett hela vägen från Göteborg och hem. Idag har det också varit varmt, men inte som igår. Det var molnigt på förmiddagen men trots det var det kortbyxväder. Det har varit en dag med härligt arbete ute i trädgården. Gräsklippning, plantering, omplantering osv. Solen kom efter lunch och jag åkte då till Blomsterlandet och köpte lite olika sorters högväxande gräs som jag ska prova på altatan. Jag fann då också pionlökar till bra pris och när jag skulle plantera dessa visade det sig att det var snusttorrt i alla rabatter. Det blev att ta fram vattenspridaren och så vattna överallt.

Jag har också gjort i ordning bilen för försäljning. Den har tvättats, skurats och dammsugits och jag hoppas nu jag lyckas få någon intresserad av den gamla saken. Mer om det här.

Efter det skulle jag göra i ordning lasträcket som jag köpte samma dag jag var och hämtade bilen. Det hade visat sig att det var nästintill omöjligt att justera i sidled. Två timmar senare, en och annan svordom och en god del arbete var allt i toppskick igen. Isärtaget, justerat, smort och ihopsatt. Nu fungerar det och sitter som det ska. Kajakfästena är på och jag hoppas bara nu det blir paddling i morgon kväll. Det är Friluftsfrämjandets kajaksektion som drar igång årets turer.

Det ska bli toppenkul.

Sivan jobbar eftermiddagspass idag och jag stod upp redan vid ett-tiden. En kopp kaffe och sedan gick vi ut till påtåren. Solen skiner ännu från blå himmel och därför passar vi på. Jag har nu fått två timmar ute och ska väl ta det lite försiktigt i början med den vinterbleka kroppen.

Nu ska jag som vanligt duscha, äta och sen blir det det ett par timmar till i sängen. Det är två nätter kvar och sedan bär det av hemåt. DET ser jag framt till som alltid. Jag hoppas vdret håller sig.

Ciao


Sivan, klar för att gå till jobbet

De sista månaderna har vi verkligen inte haft speciellt bra väder i vår arbetsperiod. Det har under vintern varit minus 20 grader, om inte kallare. Hösten och våren har bestått av dimma eller gråväder. Denna gång har vi däremot fint väder. Nu är inte vädret hela saken, eftersom man sover betydligt godare i kyla och gråväder än i värme och solsken.

Här är bare en tunn vit gardin för sovrumsfönstret som vätter rakt åt söder. Det gör att vid lunch är det så pass varmt att det inte går att sova längre. Då går jag upp och äter frukost och sedan blir det gräsmattan utanför huset ett par timmar. Därefter blir det dusch, mat och så sängen igen för ett par timmars sömn.

                                                                                                                     

Här ligger de sista snöresterna kvar (mycket på norrsidorna i skogen) och folk håller på och byter däck på sina bilar. Eftersom vi runt oss har ett antal hyreshus som tillhör högskolan märker vi av våren i dubbel bemärkelse. Två hus bort är det den värsta festen. Där har det spelats housemusik så det dånar i hela området, sedan jag vaknade klockan 12, folk skriker och smälller och på grannarnas uppträdande gissar jag att en poliskontakt inte ligger alltför långt bort.

Jag går på jobb och stackars Sivan får försöka sova så gott det går.

Vi hörs!

Hellre svenskt än norskt??

Så var jag återigen i Norge Det passade bra denna period eftersom varken Sivan eller jag fått våra deklarationer. Tiden rinner iväg och om en vecka ska de vara inne. Det började med att vi inte har, trots upprepade försök, kunnat ändra vår adress från Nyköping, där vi var tillfälligt skrivna, till Västervik. Efter ett antal kontakter är vi i alla fall nu skrivna på rätt ställe.

Det här har skapat en del besvär eftersom alla utskick från skattemyndigheten påstås ha sänts tll just Nyköping. Där har inget dykt up, så jag vet i tusan. Jag hade nyligen lyckats få till min adressändring och var nu säker på att allt skulle gå smärtfritt.

Det gör det inte här i Norge. Nästan ingenting som handlar om administration och myndigheter . Deklaratonen dök  inte upp och nu passade jag på att göra ett personligt besök då jag ändå var här.

Jag fick tala men en i och för sig vänlig kvinna om tittade i datorn och konstaterade att jo, jag fanns där som inkomsttagare, men nej, jag fanns inte med på de som skulle ha deklaration. Varför det var så kunde hon inte svara på och hur man skulle lösa det, det kunde hon inte heller svara på. I stället skrev hon ut en blank deklarationsblankett som jag fick i handen för att sedan fylla i själv och lämna in.

Sen ville jag att kvinnan skulle lösa problemet till nästa år, vlket hon inte var helt villig till. Hon försökte med att det berodde på att jag jobbade i perioder och var skriven i Sverige, vlket bara var ett huggskott eftersom alla svenska, även de som bara jbbar någon vecka om året får en förtryckt deklaration. Så, om allt krångel med det offentliga fortsätter här till lands kommer det återkomma ett bogginlägg i höst när det är färdigt och skatten ska utbetakas ekkenbetalas  och så vid nästa års deklaration. För tror du att jag har tilltro till att dennan dam fixar detta?

Det kan jag avslöja att jag inte har utifrån tidigare erfarenheter.

Såklart ska du få bilder. Har bara inte hunnit och hur kul är det med en bild mot den solblekta garageväggen. Nej, jag gör som bilhandlarna och åker ner till hamnen och tar fotot. All för lillasyster :-)


Så har jag återigen blvit "gubbe". Volvo, kjedjehus, katt och nu


fattas bara husvagnen. Hahahaha! Den är på gång ;- )

Så är huset städat. Riktigt storstädat med våtdamning, dammsugning och golvtork. Dessutom är det mesta som legat framme och skräpat undanplockat. Det var skönt. Nu slipper jag det på ett tag, i alla fall tills Sivan åter ät hemma och kan hjälpa till. Att jag gjorde det idag var av rent strategiska skäl.

Skulle hon ha ett eller annat påpekande så kan jag alltid säga att det är ju över en vecka sedan jag städade och Desmo, han stökar till så dant. Dessutom är han väldigt smutsig om fötterna när han springer in och ut.

Det blev också tid att fundera på mat. Jag kom fram till att nästa veckas norgesmatsedel blir av det gammaldags slaget. Det blir kycklinggryta, ugnspankaka och makaronilåda så nu piper jag iväg till affären.

Föresten.... Om man säger piper iväg, så har man direkt avslöjat hur gammal man är va?

Ha dé

Eller det kanske är mer rätt att säga att jag inte hinner blogga. Igår var jag till Stockholm och åkte klockan sju med Swebuss, det finns det säkert anledning att återkomma med en reflektion kring. Jag som är total novis varenda gång, skulle ta pendeltåget ut till Brandbergen, vilket såklart inte gick direkt. Men efter en del klurande så insåg jag att det skulle gå att kliva av i Handen (i stället för Västerhaninge som handlaren sade). Sagt och gjort. Jag klev av och så gav jag mig iväg gåndes i den riktning jag trodde var rätt.  Tänk att skogsorienteringsfömåga även fungerar i storstaden.

Det ska erkännas att jag vid ett tillfälle var tveksam. Jag var då inne på att ta en taxi om det  skulle dyka upp någon. Det gjorde det inte och plötsligt dök ett industriområde upp. Jag ruskade på huvudet och tänkte att det var märkligt att dom flyttat riksvägen som borde legat där. Hur som helst så fortsatte jag en bit till och där dök så vägen upp. Enligt min karta i huvudet skulle jag nu bara gå under den och sedan 500 meter norröver. Det visade sig vara lite fel. Väl uppe på andra sidan var jag framme vid bilfirman. Där blev det en timmes väntan, men sedan bar det av söderöver.

Med ny, blank och fin bil begav jag mig mot Mariefred och Stallarholmen. Jag skulle träffa Monica som hade ett fint Volvo orginallasträcke till salu och dessutom till ett mycket bra pris. Jag var lite tidig så jag tog en glass i väntan på att hon skulle dyka upp. Jag hann dessutom ta en tur runt och kika lite på samhället innan hon dök upp och vi avslutade affären.
 
Turen gick sedan över Strägnäs hem. En stad som jag jobbade rätt mycket i under ett antal år då jag var ambulanssjukvårdare. Det har förändrats mycket i och med motorvägen och om det är bättre eller sämre, det vet jag inte. Hur som helst passade jag på att ta vägen förbi Flen där det bjöds på eftermiddagskaffe innan jag därefter vände hem mot Västervik. Då, var det sena kvällen och Desmo, katten vår var glad att få komma ut.

Nu är dock nu som lillasyster brukar säga och eftersom det bär av till Norge för en veckas arbete så städas och packas det idag. Det ska säkert också lagas ett par matlådor. Desmo blir på pensionat denna gång då det bara är fem nätter som skall avverkas.



Nu ska jag äta.
Hörs

leka och viska sjöngs det i visan av  Julia Kristina Nyberg (1785-1854).

Så har det verkligen varit idag. Jag fick ett par timmar ute på altanen i solen och där var det så pass varmt att det gick att sitta i bara kortbyxor. Däremot var det rejält kallt bara jag kom ut på gräsmattan. Det hindrade dock inte från en gr'sklipp idag igen. Det var högt och tätt så nu är det fint igen.

När det var klart så tog jag cykeln och åkte till sporthallen, Bökensved där det var föreingsdag.  Ett hundratal föreningar nyttjade dagen för att göra lite reklam för sig själva och sina aktiviteter. Det var såklart massor av sport, kultur och musik, men även studieförbund och ett antal hembygdsföreingar. Visst var väldigt intressant medan annat (ganska mycket) var sådant som jag bara gick förbi.

Därifrån for jag ner på stan för att hitta en tygaffär. Jag hade såklart kikat på internet innan, men vad hjälpte det. Det fanns igen att finna. I alla fall inte som sålde det jag ville ha. Jag har tänkt ut att vi ska sätta ett tyg, eller rättare sagt tre på den öppna delen av altanen. De ska sättas på vajer med öljetter så de kan dras till och från som vi vill. Helt beroende på va vi gör och hur det är med värmen. Som det ser ut just nu (det kommer upp en häck så småningom) så är det fri insyn från gatan och det är rätt så mycket trafik där.

Nu är det en stund framför datorn samtidigt som jag har Robinson på tv:n. Jag ska se om jag hittar ett begagnat lasträcke till Volvo och har jag sedan tur dyker Sivan upp en stund på Messenger.

Vi hörs säkert i morgon


Grannens vimpel i iskall vind som tar sig in nästan överallt

Det var vad Magnus Uggla skrev i sin slagdänga för ett par år sedan. Nu använder jag det när det gäller fildelningsmålet mot The Pirate Bay och domen som idag fälldes. Ett års fängelse och över 30 mille i böter till diverse bolag.

Vad som får mig att må illa är ett par saker.

Det första är att skivbolag, låtskrivare, producenter, filmbolag, författare osv, osv nu slår sig för bröstet och tror att de återigen kommer få de pengar de har rätt till enligt upphovsrättslagen. De hävdar att de förlorat många millijarder dollar i uteblivna intäkter.  Fantasier säger jag. Drömmar!

Det andra är att desamma är så naiva att de tycks tro att vi kommer köpa filmer, böcker och musik i samma utsträckning som vi laddat ner. Vi? Ja, jag har såklart laddat ner jag med, men har för stunden tagit ett uppehåll. Där kan jag berätta för den som tror det, att det aldrig kommer ske. Ingen vill betala för så mycket skit som finns  där ute. Hela skiv, bok och filmindustrin måste tänka om,

Nummer tre är att hur ska internet kunna existera överhuvudtaget om vi inte ska få ladda ner saker? Det Pirate Bay möjligör att lasta ner finns som man säger att få tag på oavsett vilken sökmotor du söker på. Ska då även t ex Google få böta och hotas lägga ner? Självklart inte.

Om jag pratar för egen del så har jag det sista året sett ett antal filmer på datorn. Hur många av dessa skulle jag sett på bio om jag inte haft nerlasningsmöjlighet? Om vi låtsas att jag sett 300 filmer hemma så är det kanske 3 (tre!) som jag skulle kunnat se på bio. Hur många skivor av de som jag lastat ner skulle jag köpt? Ingen! För vem tusan är intresserad av att köpa en skiva för 150 kr där man är så nonchalant mot köparen att man lägger två, tre bra låtar och sedan fyller ut med skräp? Hur många av dessa okända band som jag funnit, skulle jag köpt en skiva av? Ingen!

Sedan kommer vi till det som kanske är det mest spännande. Upphovsrättslagen.

Jag tittade för skojs skull på den duktiga sångerskan Eva Dahlgren. Hon släppte ingen skiva under 2006 men  hon hade en inkomst på 400 000 kr. Detta utan att synas överhuvudtaget (hon tycks väldigt privat). Vår "nationalskald" Ulf Lundell som det varit tyst om länge nu och som kom med en ny skiva för något år sedan. Han har inkomster på gott och väl över en mille per år. För vadå? För det han gjorde för 10, för 20 eller för 30 år sedan?

Är det rimligt att våra kulturarbetare ska sälja sitt alster dyrt gång efter gång, år efter år (faktiskt i 25 år). Hur skulle det se ut om konstnärer började ta, låt säga 20% av sina tavlor varje gång de säljs? Hur skulle det vara om jag tog ett par tusen extra för att jag förra året hade rätt så mycket på jobbet? Eller anläggningsarbetaren. Borde inte han ha ett par kronor per år för trädgården vi njuter, eller vägen vi åker på?

Nej, många kulturarbetare sliter säkert. Men det finns också många divor som sitter år efter år och håvar in pengar för gamla verk. Kanske vi ska titta lite på den biten. Kanske det skulle få fart på folk och man kunde ägna sig åt viktigare ting än att försvara sig mot fildelare.




 

Vissa dagar är kul, samtidigt som de är helt bortslängda och meningslösa. Idag har det varit en sådan dag. Jag stod upp tidigt i morse för att jag skulle bege mig till Stockholm för att titta på bilar. Jag åt frukost och for iväg.

Upp till Ica för att ta ut pengar eftersom jag skulle kika på en snowboard i Norrköping när jag ändå hade vägarna förbi. Jag tankade för 600 SEK och så iväg. Det var bra radio och bilen går ju fortfarande som en raket, även om den inte är helt lagligt och i tillägg ser helt jävlig ut.

Snart var jag i Norrköping och träffade pappan tillden unge mannen som skulle sälja sin snowboard. Lite besviken då han påstod att han bara åkt en dag, då jag insåg att det måste ha varit en dag det var barmark. Nåväl, vi kom överens om nytt pris och så iväg igen. 20 mil till och så var jag framme i Haninge. Mer om det på måndag kväll. Det blev affär och 40 minuter senare är jag påväg hemåt igen.

Ett stopp i Nyköping för lunch med P3 och ett par besök på butiker innan kosan sätts söderut igen. Bara 19 mil kvar. Jag stoppar och tankar för ytterligare 300 SEK och så iväg. Rusningstid i Norrköping vilket sinkar en del, men inget mot vad jag är van vid från Norge.

Är hemma klockan 17 ochdrar direkt på mig mina inlines för ett rejält pass så jag får lite ordning på både huvud och kropp. Sedan sätter jag mig med Sivan på messenger och sammanfattar dagen. Hon är såklart nyfiken på bilen så jag sänder över ett par bilder. Det verkar ok.

Ja, det var den dagen det. 64 mil, fram och tillbaka utan att det tycks ha hänt något. På måndag är det dags igen. men då får det bli tåg, pendel, buss om ingen kommer och erbjuder mig skjuts.

 
Sivan ska bli snowboardtjej. Då ni....

Så kom jag iväg till Karstorp här i Västervik. Det är en motionsanläggning med squash, styrketräning, motionsspår, fotbollsplaner och mycket mer. Sivan och jag har tidigare tänkt testa squshhallen, men har ännu inte fått tid över till det.

Idag var som jag tidigare skrev dags att testa motionsspåret. Jag kände mig i bra form idag så jag tog 5 km-spåret och det var ett ljust och trevligt spår. Lite kuperat med bara två, kanske tre backar som höjde pulsen rejält. Jag tror det är ett snabbt spår för den som gillar att springa mot klockan. När de första fem var klara bestämde jag mig för att ta 2.5 km för att se hur det såg ut. Den var i stort sett likadan. Ljus, öppen fast med skog stora delar av vägen. Lite upp och ner här med, men det var precis lagom utan att man sprängde sig.

Det var ganska vått på ett par ställen, framförallt på "femman" men det gick hyggligt att springa runt.

Det var varmt och gott i solen och jag tror alldeles säkert att Sivan är sugen på att ta en runda eller två här.


Så till rubriken.

När jag kom var det bara ett par grabbar som spelade fotboll på en av planerna. Det stod ett par bilar, men det var allt. När jag sedan kom tillbaka var det fotbollstäning pågång. Dessutom var klockan lite över fem så alla som stressat kom från jobbet och skulle träna ett eller annat var nog också på ingång.

Det är kul att stoppa och titta lite hur folk beter sig. Man stressar och har det nog inte speciellt gott med sin träning. Troligen är det tidsbrist (gissar) som gör att folk är så jagade och ser så sura ut. Man tutar och ska fram, helst ända till porten med sin bil. Man kör över markeringar och ställer sig huller om buller, medan det finns gott och väl 100 parkeringsplatser bara 20 meter bort. Folk  kör över cykelbanor, gångstigar och gräsmattor för att komma ända fram till dörren där man ska släppa av barnen. Eller så parkerar man på desamma.

Vad har gått fel? Varför har vi så bråttom? Om vi nu ska träna, varför inte parkera längst bort på parkeringen och börja din träning redan där? Det är nästan 100 meter uppvärmning. Våra barn som ska på fotbollsträning, varför ska vi köra över cykelbanor och gräsmattor i vår iver att lämna dom vid dörren, eller ända framme vid gräsmattskanten? Orkar dom inte gå dessa 25 meter, eller kommer dom inte kunna prestera på topp om dom inte får skjutsända fram?

Att sedan, det sista jag ser, behöva se alla dessa pappor som radat upp sina bilar längs vägkanten för att sitta i och därifrån kunna följa sina barns träning kan jag bara säga.... SKÄMS! Visa så pass intresse att ni går ut ur bilen. Det är inte farligt. Kanske till och med, om ni inte är intresserad, gå eller ta en löprunda på det toppenfina spåret.

Vi ses kanske


Inte Karstorps motionsspår, men en fin skogsstig är det

Idag har det inte varit ett enda moln på himmlen på hela dagen, Det är däremot inte speciellt varmt när man kommer ut där vinden kommer åt. Man pratar på nyheterna om tio grader, vilket säkert stämmer. Däremot är det väldigt varmt och skönt efter husväggen och även utefter syrenhäcken där jag tillbringat min dag.

I morse skruvade jag nämligen ihop arbetsbockarna som jag skulle ha till våra kajaker. Dels att ligga på så dom slipper ligga på altanen eller direkt på gräset. Men också så jag hade tänkt utnyttja när kajakerna skulle göras i ordning för säsongen.

Nu har jag i över fyra timmar tvättat, putsat, vaxat och trimmat. Det är klart och nu har vi två otroligt fina (och förhoppningsvis ännu snabbare) kajaker ligger i vår trädgård.

Nu ska jag byta om för att bege mig upp till Karstorp för att prova ett av deras tre motionsspår. Formen när jag kommer dit får avgöra vilket.



Hörs senare!

Jag konstaterade idag att Sivan och jag har varsin  rabatt. Min är den på kortsidan på huset och hennes är den stora i slänten upp mot gatan. Att det är så vet hon inte ännu (såklart eftersom jag kom på det idag). Att kortsidan plötsligt är min beror på att jag i stort sett skött den från att vi flyttade in. Den var då stenhård och det fanns inte en mask att finna där, ingen annanstans heller för den delen.

Idag är det fullt av mask. Var vi än gräver är det i stort sett lucker jord med ett högt antal maskar. Så även i Sivans rabatt.

Att jag började i min rabatt berodde på att den såg helv jävlig ut när vi flyttade in. Den var helt igenvixen av något som såg ut som bladen till påskliljorna, fast utan själva blommorna. Dessutom stod inte grönskan upp utan den hade lagt sig ner och hängde så över kantstenarna och när jag kom med gräsklipparen äkte det alltid med lite grann.

Så grävde jag upp hela rabatten i somras och plockade ut många hundra lökar. Det var allt från 1 1/2 cm ner till 3-4 milimeter stora lökar. Det blev helt topp fint. Så därefter planterade vi lite rosor och annat vackert som vi ville ha där.

Nu gick det bara två veckor så kom det första skottet. Sen nästa och så......nästa. Ganska snart var det 50, kanske 100 nya blad som stack upp. Små, men ändå, de stack upp som ogräs ur rabatten. Det visade sig att det gick relativt lätt att dra upp do, och snart hade jag plockat bort ytterligare 100 små lökar.

Så fortsatte det hela sommaren. Varannan vecka plockades hundra nya skott upp och jag insåg att det inte skulle bli bladfritt till i år heller. Så kom värmen och på tre veckor har nästan hela rabatten tagits över av dessa förbannade blad. De hade inte lagt sig över kanten, inte ännu, men om en vecka hade de varit så stora.

Så idag passade jag på i solen. En uppochnervänd hink, spade och massor av tålamod var allt som behövdes. Ett par timmar senare var det klart. Rabatten min är lika fin igen och den är återigen så lucker att jag kommer kunna dra upp de 100 skotten som vuxit upp 5 cm om två veckor.


Arbetet startar vid ena väggen


Man arbetar sakta och metodiskt för att inte skada det som ska vara kvar


och det som togs bort blev så här mycket


De lösa skotten då? Jo! Av alla de tusenvis av plantor var det bara två som jag såg som hade antydan till blomskott. Jag tror det blir en liten ljusblå stängel av det oansenliga slaget om de får sitta. Kanske 20 stänglar på 500 plantor :-)

Dagen idag har bitvis varit grå. Men efter lunch kom det lite sol så jag passade på att åka iväg och köpa lite virke. Sen har jag, mätt och sågat. Tittat på ritning och tänkt. Tyvärr inte tillräckligt mycket eftersom jag gömde att allt har en baksida, även ett byggnadsverk. Det fattas ett par meter planka och om vädret är bra så köpter jag det i morgon och gör färdigt då.

Efter kvällsmaten hade jag behov att röra på mig. Jag hade dock ingen lust till vaken inlines eller löpning så jag drog på mig löparskorna och tog vår gps för att i stället bege mig ut på långtur. Det blev upp emot en mil och jag var riktigt varm och go på ryggen då jag kom hem. Nu stundar snart duschen. Sedan blir det kaffe och lite popcorn framför tv:n.

Go´kväll


Figursågat och klart. Nu ska det skruvas ihop


Massor av bäddar av vitsippor längs promenaden


Solens sista strålar övar Västervik för denna dag i april

Dagens besök nere på stan gav en ny upptäckt. Bland alla de trista skapelser som sedan en tid (den ekonomiska krisen) ligger i hamnen hade det tillkommit en färgklick. Det var Grönalundsfärjan (Västervik) som låg där vid kajen. Det gavs ingen förklaring och den tycktes vara i strålande skick.

Ett sök på internet hemma gav inte mer än att det ser ut att vara samma båt som gått i trafik i Stockholm och till Gröna Lund under  sommaren 2008.  På båten fanns hänvisning till denna hemsida. För övrigt densamma som trafikerar Västervik-Idö-Hasselö och som står för räkturer och rena charterturer. Vi kan bara vänta och se.....

Spännande vill jag lova




Minns bara vem som var först ute ;-)

För många år sedan då jag skulle välja vilken linje jag skulle ta för att läsa till ett yrke var journalist ett yrke som jag trodde skulle intressera mig. Detta utan att ha en blekaste aning om intagningskrav. Jag fick dock snabbt slå det ur hågen då intagningspoänget i princip var fem. Det var till och med svårare att komma in på journalistlinjen än på läkarlinjen.

Idag vet jag inte hur det ser ut, men jag vet att journalistyrket har förändrat kraftigt under de sista tio åren. Det kan var och en se som öppnar en dagstidning. Språket har förändrats i takt med att jornalisterna blivit yngre. Eller att det blivit mer legitimt att skriva om brudar, mess och frulle (tjejer, sms och frukost) och ganska generöst slänga sig med pratspråk, alternativt slang. Det kanske måste vara så även om det för en som är glad i ord och dess användning ibland ser både torftigt och ointelligent ut.

Vad som jag i stället reagerar på alltmer är det växande jornalistiska arbetet på redaktionen. Att det tycks bli allt vanligare att ringa och intervjua objektet än att åka ut. Att bilder plockar ur ett arkiv och samma bild används om och om igen. Jag som jobbar inom akutsjukvården  ser det hända hela tiden. Ortstidningen slår upp stora artiklar om olyckor som sker utan att ha kontaktat sjukhuset. Man får en kontakt och spinner så vidare från det. Tyvärr alltför ofta en god bit från sanningen.

Likaså har de lokala tidningarna reportage om kändisskandaler från hela världen. Ett gott exempel på det är den engelska dokussåpakändisen Jade Goody. Hon var/är  för mig helt okänd, men ändå lyckades Vt, EK och SN skriva om detta i nästan två veckor. Märkligt!

Att sedan gå in på seriositeten hos AB, Expressen, Vg m fl som lägger 2/3 delar av nätupplagan på olika dokussåpo0r, bantning, recept och Robinson får mig att fundera... Är det fortfarande lika svårt att bli journalist? Är dessa yrkesutövare stolta över det de gör? Är det journalistik överhuvudtaget?

God morgon


Ringerikes lokalavis favoritbild
så fort en polis gjort något

På internet kan man hitta de mest märkliga saker och det är verkligen viktigt att kritiskt granska det man finner och läser. Kanske läsa både en, två och tre gånger innan man tar det till sig.

Det borde nog i alla fall denna bloggare gjort. Hon redovisar om ett medium hon träffat och inte är det vilket dussinmedium som helst, utan en som har kontakt med djur som lämnat de levandes skara.  För som bloggaren själv skriver... Mediumet behöver nästan inte ens namnet på djuret innan hon/han kan börja berätta saker om djuret. Mediet berättar glatt och villigt, inte bara om detta livets vemödor utan även om tidigare liv som djuret befunnit sig i.

Detta till det facila priset av 150 kronor. Är du sedan villig att hosta upp ytterligare 300, dvs 450 kr så kan hon dessutom heala ditt djur. Detta över tre gånger (och tre gånger och ytterligare tre gånger á 450 kr, osv i en evighet kanske).

Fasen, det är ju fantastiskt. Inte bara att kunna ha kontakt med de döda djuren. För kan dom prata genom henne/honom måste hon ju också förstå vad alla djuren säger. Här finns det affärspotential. Allt man behöver göra är att kontakta bloggaren så förmedlar hon adress och telefon till mediumet.

Fast faan tro´t

Jag anar lurendrejeri och att bloggaren står i maskopi med healaren/mediumet. Men det är säkert en och annan stackare som känner ett skriande behov av denna tjänst.
Klicka här så kommer du till bloggen och kan förföras.

Som vår käre August Strindberg skrev i Ett drömspel "Det är synd om människorna".
Idag mer än någonsin!



Desmo, inte död ännu, bara väldigt trött

Så läser jag som vanligt med förundran om norrmännen som är påväg hem från hytta där dom firat påsk. Norsla tidningar berättar att snittfarten de sista milen in till Oslo i långa perioder har varit två km/t. Det tar då lite tid om man räknar de nästan 6 milen som det är från Hönefoss in till Oslo centrum.

Här hemma tar jag det med ro. En del arbete i trädgården med ny kompost, gräsklippning och så krattning av gräsmattan. Det är en hel del mossa, men den ska jag i år försöka gödsla bort. Det har varit så pass varmt att jag gått i kortbyxor och den stunden jag satt ute och läste åkte även t-shirten av. Varmt och gott och med lite solskyddsfaktor är jag precis lagom "bränd" i kväll.

Jag har också fortsatt leta bil och är nu nere på två (tror jag, om jag nu inte ångrar mig). Kanske blir det Stockholm på tisdag och så Nässjö på onsdag. Det vore skönt att få detta ur världen. Ny bil innebär att husbil stryks från önskelistan. I stället har jag suttit och läst på om husvagnar. Jag säger tack till internet där man kan skaka fram det mesta om det mesta.

Det blev lite grått på eftermiddagen och då passade jag på och tog en mil på inlines. Lite vingligt i början, emn sen gick det bra och jag var riktigt svett när jag kom hem. Inte helt trött så jag fortsatte med en joggingtur på tre kilometer. Det var skönt att röra på sig. Efter det var det kvällmat och eftersom det blir en del rester när jag är själv blev det den goda köttfärssåsen idag med. Såklart med både vitlök och parmesan.

Men nu är nu och det är dags för kvällskaffe. Det var en film som jag inte sett och det blir nog det sista jag gör i kväll.

Vi hörs!


Violer, växandes strax utanför tomtstaketet

Så är jag äntligen hemma igen. Det är nog så härligt att komma till Norge och träffa kärestan min, men som det är skönt att komma hem.

Jag åkte sent i går kväll och var hemma vid fyratiden i morse. Jag sov då ett par timmar innan jag stod upp. Sedan dess har det varit vardagsting såsom handla, tvätta och packa upp. Jag har också varit en tur ute i trädgården när slen kom fram. Det har hänt förvånansvärt lite på de tio dagar jag varit borta.

Nu är i alla fall kvällsmaten äten. Det blev köttfärssås och som titeln antyder var det gott om vitlök. Troligen kommer jag vara precis svullen i munnen av detta i morgon, men efter nästan två veckor utan kryddor som luktar så var det dags.

Veckan framöver består av resande. Jag har två bilar som ska tittas på. En (möjligen två) i Stockholm och en (möjligen två där med) åt Jönköpingshållet. Det återkommer jag nog till när jag vet mer.

Nu ska jag se en film.....

Seeyahh

Så kom vi äntligen så iväg på bio Sivan och jag. Det var Män som hatar kvinnor och den gick egentligen upp redan förra gången jag var här i Norge. Då räckte inte tiden till, utan vi hoppades att vi skulle ha möjlighet att se den nu i stället.

Så, eftersom jag har sovit bra idag och inte behövde lägga mig mer så beslutade vi att gå efter maten.

Hur var filmen då? Jo, vi var ense om att den var bra. Det var relativt trogen boken och bjöd inte på  några stora överaskningar. Varken postiva, eller negativa. Det var kort och gott en bra film och vi ser fram emot nästa.


Tillbakatrykt motorhuv, intrykt skärm


Skrot, ska kollar reparationspris, men tror det blir för dyrt

Så var jag tillbaka till Norge sedan snart ett dygn. Desmo och jag tog det lugnt i går förmiddag och packade i ordning innan vi stack iväg. Klockan blev halv ett innan vi var klara. Då hade vi ätit lunch och testat ut den nya fina kompostkvarnen.

Det innebar att den stora högen med ris och annat som låg på gräsmattan örsvann på dryga 40 minuter.f. Jag satte en pressening under och så körde jag igång.

Det var just inget oljud och man behöver inte vara rädd för att grannarna ska gå ihop för att det är mycket bråk. Maskinen flisade upp allt jag körde i cm stora bitar och det var väl just inget som den inte tog. En rot fick jag inte i och det berodde på att istoppningshålet var för litet för de grenar som stack ut på sidan av roten.

Det var kort och gott en rent nöje att arbeta en stund på förmiddagen.

Vad som inte var lika kul var en olycka i Göteborg. Rusningstid, hög hastighet och en sekunds ouppmärksamhet gjorde att min front satt  i baken på en stor SUV. Den hade inte ett enda märke, medan  min lilla Mitsubischi var rejält skadad. Fronten hade tryckts in och  motorhuven hade vikt sig på mitten och stod rakt upp. Den kunde jag bryta ner och fortsätta färden men den går inte att återställa. Likaså har lysena troligen ändrat inställning och så gick det ett blinkerslyse.

Nu sitter jag således och tittar på ny bil och i nästa vecka när jag kommer hem ska beslutet fattas. Under tiden har jag sju nätter på akuten som ska avverkas.

Jag återkommer i morgon med  någon bild på bilen.


Lite av det som blev över

Det blev just så fint som jag hade hoppats idag. Redan klockan nio flyttade jag ut på altanen. Det var så varmt så att när klockan var elva hade både strumpor och t-shirt åkt av och efter lunchen var det bara att dra på shortsen. Nu ska det i ärlighetens namn erkännas att det var på solsidan det var så varmt. På norrsidan, i skuggan var det dryga 10 plusgrader vid lunch.

Jag fick ordnat Sivans potatsilåda hon ville ha till Norge och så blev det lite mat till mig själv också.

På sena eftermiddagen åkte jag upp till Söderköping. Det är så att kommunen har förbättrat på soptippen vilket såklart innebär att vi som kommuninvånare får betala mer. Typiskt va? Hur som helst så har jag funderat på hur man ska komma undan och ett sätta att minska resorna till soptippen är att köpa en kompostkvarn så man kan flisa ner grenar och buskar som det alltid blir en del av på våren.

Efter att ha kikar runt på internet hittade jag två alernativ som verkade bättre än övriga maskiner. Det ena var en Stiga Bio Quiet (det fanns bara en på hela internet och den fanns just i Söderköping). Den andra var en BoschAXT 2200 HP (den fanns det ingen av).  Det som gör dessa maskiner bättre är övriga är att de inte har knivar uten i stället en vals som finfördelar. Knivarna är mycket mer bråkiga ljudmässigt och måste slipas hela tiden. Valsen skruvar man åt ett varv lite då och då.

När jag letade fann jag en på Blocket i just Söderköping, men den visade sig vara såld.  Efter en del mailande så visade det sig att den kanske inte var det trots allt. Jag kollade igår på stan här i Västervik och jo, de hade Stigas maskin hemma. Dubbla priset, men ok var jag tvungen så.

Så fick jag så positivt besket sent i går kväll. Den fanns kvar (den som skulle köpa dök inte upp som lovat) och hon skulle vara hemma idag på eftermiddagen. Sagt och gjort. In i bilen och iväg de dryga tio milen. Snabb affär och så fem minuter senare tillbaka de samma tio milen.

Nu står den i förrådet och väntar på att köras igång. Jag skonar grannarna till i morgon och du Sivan... Jag blir nog någon timme senare. Jag måste prova på i kvisthögen som ligger utanför.