Aktivt uteliv

Igår var det blandväder. Det var ok på morgonen för att vid lunch (då vi skulle ner på stan) regna. Som tur var så höll sig temperaturen rätt så högt vilket gjorde att snön fortsatte att försvinna. Det var plusgrader i fredags också och det är nästan lite overkligt att snön som legat nästan meterhögt på gräsmattan plötsligt är nere i halva volymen. Att cykel och gångbanor som varit täckta med snö och is på mindre än ett dygn till stor del är bara.

På eftermiddagen igår kom så solen. Det gjorde att jag gick ut på altan och gav mig på den jättelika snöhögen som ligger utanför köksfönstret. Den äör nog fem gånger fem meter och gott och väl över två på höjden. Det är den samlade snön från bod, tak och trädäck genom vintern. Eftersom jag misstänker att gräset inte kommer torka upp förrän i juli om den får ligga kvar så har jag börjat förflyta den ut i allmänningen. Jag tänker ta ett par kubikmeter om dagen så ska det nog snart vara gjort.

Årets första löptur på asfalterade cykelbanor

Efter detta var det så dags för årets första joggingtur. Det var lite för varmt för skidor så därför valde vi att ta på skorna. Det blir överhuvudtaget för mycket sittande just nu eftersom all snö omöjliggör en god del aktiviteter som vi brukar göra. Som premiärtur blev det ca 3 km och tempot var förvånansvärt högt. Sivan körde på så jag trodde jag skulle bli ifrånsprungen. Det känns faktiskt lite grann i benen idag.

 

Till kvällen blev det tacoröra med rödvin och så såklart tremilen för damer där vi självklart höll på Marit Bjørgen. Inte hjälpte det, men spännande var det. Så följde vi upp det med melodifestival, eller MGP som man säger i Norge. Det var väl rätt hyggliga låtar även om jag inte höll med om de som gick vidare.

Ända sedan jag kom till Norge första gången för snart fem år sedan har jag noterat den stora skillnaden i brödkultur. Här hemma i Sverige äter vi väldigt söta bröd jämfört med både Danmark, Finland och Norge. Till och med de bröd som ska vara nyttiga har massor av socker eller ännu vanligare, de är sötade med sirap.

Jag som är uppväxt med det har inga större problem med det, men Sivan som är van vid de lite surare, osötade, har ett större problem.

Vi har gått igenom butikerna och till slut har vi funnit ett par ljusa bröd som är ok. Mörka, lite grövre finns överhuvudtaget inte utan massor av sött i. Så därför har vi börjat baka själva. Det började förra sommaren då jag kopte en bakmaskin. Det blev just bara sådär. Sen var vi tidigt ute med surdeg och det är likadant där. De blir just bara sådär.

Nu gjorde Sivan variant nummer 50 igår och den var faktiskt lovande. Lite tungt, men inte kompakt. I alla fall inte ännu. Vi ger det en chans så får vi se.

I Västervikstidningen har en nypensionerad man börjat blogga om mat. En lättläst blogg med bra skrivspråk och lättsam ton. I dagens  blogg bakar han bröd. Stora jättebröd i långpanna som verkar väldigt goda. Kanske är det just det brödet som blir vår favorit? Klicka här så  kommer du direkt till blogen.

Det är inget skämt tyvärr!

Debatten har under de två månader det varit snö här i Västervik bitvis varit hätsk. Det började redan efter ett dygns snöande med arga insändare i tidningen. Man var riktigt förbannad för att de som plogat inte kunde få undan snön tillräckligt fort. Man har klagat på snöröjarna och politikerna. Man har varit förbannad på tjänsemännen och på budgeten.

Man menar på fullaste allvar att man som skattebetalare kan kräva snöfritt, nysandat och att alla plovallar tas bort inom något dygn. I ett par omgångar har man på nyheterna berättat att chaufförerna utsatts för både hot om fysiskt våld, men även regelrätta mord/dödshot.

Vad sker med folk?

I kväll åkte vi ner på stan och på vägar där det numera bara får plats en  bil åt gången kastar sig folk ut och kör som grisar. Detta trots att det är rejält halt. Likaså vid möten blir det så trångt eftersom man inte hjälps åt. Det är bara tur om man tar sig hem utan att ha kört bort en backspegel.

Man har under dagen fått bort en del snö från centrum och man fortsätter framför allt nattetid. Problemet är bara att folk inte respekterar parkeringsförbuden och därmed blir det inte rent trots skyltar och vettig planering.

Nu har nästa oväder börjat. Denna gång återigen en klass 1 varning, men med futtiga 1-2 dm snö under natten. Det är ju ingenting det. Dock bör vi nog fortsätta med matning av fåglar en tid framöver. Mer om det senare!

UPDATE 21.10:
Trots hejarop och OS-mössa gick det inte vägen för damerna. Kalla gjorde ett fantastiskt lopp, men vad hjälpte det när någon tappar en minut på 5 km. Kanske det hade gått om vi haft full styrka, men nu håller vi tummarna på lördag i stället.

Så satt den där. Petter Northug var återigen fylld av självförtroende och menade att den enda som kunde ta honom var kameran på upploppet.

Så självklart var det som svensk extra spännande om vi/dom återigen skulle klå Norge.

Jag trodde nog det, men samtidigt vet jag ju att Northug är en otroligt duktig skidåkare. Därför blev det extra spännande idag och mitt under sista sträckan var jag tvungen att gå ner och hämta sverigemössan.

Tur var nog det för när jag satte mig drog Hellner ifrån och därmed var det klart. Fast en sak är säker. Utan de andra svenskarnas insats hade det aldrig gått vägen.

Dessutom ska det erkännas att Northug gjorde en otrolig insats och Norges silver är till största delen hans förtjänst!

Första gången jag egentligen såg den var när Charlotte Kalla hade vunnit sin guldmedalj. Jag fastnade direkt för den och det tog bara en dag eller två innan jag hade bestämt mig. Jag ville ha en sådan!

Var skulle jag då finna den?

Jag sökte på internet, men var nog lite för tidig eftersom det just inte fanns mer än information om upphovskvinnan. Efter ytterligare ett par dagar så började det dyka upp beskrivningar av den i dagstidningarna. Jättefina, men det var inte den jag ville ha. Jag ville ha en orginal med OS-märke och allt.

På Blocket fanns det någon till salu, men såklart var jag försent ute. Priset steg och det sista jag hörde var att det kostade strax under tusenlappen att ropa in en.

Så öppnade sig en möjlighet. Sivan, min livskamrat hade också fastnat för den och nu visade det sig att Nordea gav bort denna mössa mot att du teckande dig för månadssparande i Olympiafonden. Trehundra kronor i månaden var priset men eftersom jag redan spar i ett antal andra fonder så kände jag inte att jag ville låsa ytterligare pengar. Då gick i stället Sivan in och öppnade ett konto.

300 SEK i månaden och en mössa på köpet. Hon (vi) är alltså exklusiva ägare av en officiell OS-mössa med märke och allt. Den sitter bra på oss båda men jag vill att den bara ska användas när man ska vara extra fin. Exempel på det kan vara bröllop, begravningar, vid kostym alternativt finklänning eller såklart, då vi är i Norge. Speciellt då när jag ska åka till jobbet.

För även om Norge har tagit betydligt fler medaljer än oss i OS så kommer dom inte i närheten av denna mössa.












God kväll från Västervik, ostkustens pärla

Idag har vi så i strålande solsken skottat undan den sista snön från taken. Det var altantaket som gjordes för gång nummer tre och som det låter nu så är det inte planerat med mer snö. I alla fall inte i några större mängder.

Vi har fortarande rejält kallt och i morse var det minus 11 grader. Men ett par timmar senare var det noll och ytterligare lite senare var det riktigt varmt ute i solen. Så när taket var färdigt passade jag på att gräva en gång på baksidan av vår stora snöhög. Här gjordes ett par hyggliga sittplatser i direkt söderläge.

Här satt vi i ett par timmar och njöt i värmen. När klockan blev tolv startades grillen och ett par grillkorvar lades på. Så blev det lunch i snöhögen och nu i kväll visade det sig att anisktet har fått fin färg. Jag hoppas solen skiner et par dagar till eftersom det blir så varmt och gott. Dessutom kryper snön ihop lite grann.


På solsidan av trädgården


Desmo, susekoppen ska såklart vara med och utforska


Så blev det till slut lunch. Grillpremiär med korv och bröd

Här hemma sker det inte så mycket för stunden. Det är fortsatt snöstorm varannan dag och idag var det nog en av de värre denna vinter. Sivan var för dagen min chaufför till sjukhuset. Jag var för kontroll hos ögonläkeren och vis av misstaget sedan förra gången bad jag henne köra.

Det var då jag fick dubbel dos pupillvidgande och inte klarade uteljuset på många många timmar. Denna gång var det bara enkel dos och då var det över på ett par timmar. Hur som helst så ser jag fortfarande illa och ska opereras om dryga veckan. Det ska bli spännande.


Igår var vi en tur på stan. Vi gick både dit och hem och väl hemma bestämde vi oss för att prova en lång backe vi har ner mot sjön. Nu ligger nämligen isen så tjock att det inte gör något om man inte kan stoppa. Det var såklart snowboard vi skulle åka. Det visade sig vara svårare än väntat. För väl framme visade det sig att det var nästan metern snö på ängen där vi skulle åka. Våra snowboards sjönk ner gott och väl 30 cm och då var det kört. Vi kom ett par meter och sedan var det stopp.

Nu snöade det så pass mycket att det lika gärna kunde vara. Vi tog oss i stället hem för att fika och titta på film. Därefter blev det mat och som vanligt OS-kväll.

Återigen eller fortfarande är det snön som dominerar här hemma. Det har varit ett par korta uppehåll, men annars har det fortsatt som igår. I morse var det återigen ett par dm snö ute och nu har det minskat lite grann, eller i alla fall flingornas storlek. Det är 6-7 minus och blåser fortfarande ganska rejält.


Dags att ta spaden en tur utanför fönstren

Gårdagen blev som väntat inte mycket med. Det blev en tur på stan och sedan tog Sivan, väl hemkomna, och klättrade upp på garaget. Flera av grannarna hade skottat och nu passade hon på att ta vårt. I samma veva tog hon också grannens. Det var säkert närmare 60 cm snö och hon var borta en timme. När jag så gick ut för att titta till henne var hon rätt seg i ryggen.


Sivan skottar ner snö från soprummets tak

Dagen idag blir nog av det stillsamma slaget. Vi ska strax gå upp till ICA och handla och kanske finns det semlor kvar där. Då blir det kaffe och semla till lunch. Är vädret ok skulle jag vilja gå bort till backen och ta en snowboardomgång, men det får vi se. Sen får det nog bli datorn och sportsändningarna i sängen.

I går vände vi näsan mot Sverige igen efter avslutad arbetsomgång. Eftersom vi jobbat natt så sov vi fram till eftermiddagen och sedan packade vi det sista, städade och for. Då var klockan 15. Det blev en förfärlig resa hem. Genom Norge gick det i stort sett bra, men vid svenska gränsen var det ett rejält oväder som bara växte sig större och större.

Igensnöade vägar, kraftiga sidovindar, snörök och i perioder snö som vräkte ner. Det gjorde att lastbilarna började stå lite överallt efter vägen. Lite skumt då vi flera gånger bara såg baklysen på dessa och när man kom ikapp visade det sig att de stod still efter kanten (dvs, vi trodde de körde eftersom de inte använde blinkers eller varningsblink) och plötsligt var man uppe  bakpartiet på dom. Likaså yrde alla baklysen igen vilket i sin tur gjorde att man inte såg bilen framför förrän den bara var strax framför.

Vi var hemma klockan halv två i natt. Det innebär tio och en halv timmes resa mot det mer normala 8-9. Självklart såg vi fram emot att komma hem, men eftersom vi visste att det snöat en del var det bara frågan om hur mycket snö som låg på uppfarten. Sist var det minst 40 cm som vi var tvugna att ta bort innan vi kom fram till dörren.

Du kan då tro att vi blev förvånade när vi körde upp utanför huset. Det var dels plogat men vad som var ännu bättre var att någon snäll person varit och skottat vår uppfart. Det låg bara ett par cm som gott kunde ligga till morgonen.

Nu efter frukost har jag varit ute och tagit bort det som kommit under nattens timmar. Det blev ett antal dm (mellan 40-60 beroende på blåsten) och 40 minuters arbete på den lilla täppan vi har. Blir det inte plogat vid garagen idag kan vi glömma  att ta ut bilen. Då får vi ta varsin ryggsäck och gå till butiken. Det är trevligt det med.

För ett par dagar sedan var Sivan och jag ute på åktur. Vi hade stoppat på ett ställe och skulle så åka vidare. Då det var lite trångt där vi stod planerade jag lite extra innan jag bestämde mig för hur vi skulle ta oss ut.

En liten bit bort stod ett par bilar uppställda och jag noterade att de var översnöade, men tänkte inte mer på det. Däremot tänkte jag på snövallen runt omkring dessa bilar och jag insåg att jag inte skulle komma runt utan att gå emot snövallen, alternativt backa lite fram och tillbaka.

Jag bestämde mig för det första alternativet och tänkte att jag bara skulle fortsätta in i vallen så långt jag behövde och sedan vara påväg igen. Sagt och gjort. Titta runtom och ingen människa eller bil i syne och så påbörjar jag svängen bakåt.

Allt går som planerat ända till det tar stopp med ett kraschande ljud. Det var inte mer med det förän Sivan frågar. Stod det en bil i vägen?

Ett par förvirrande minuter uppstår. Jag har instinktivt rullat framåt, möjligen av mig självt, eller s har jag bara kört fram en meter eller två. Här blir jag sittande, tänkande. Vad skedd? Hur kunde jag köra på något som inte ens var i närheten när jag började backa? Hur i tusan planerade ag detta?

Bilen bakom har riktigt och visst en skada på vänster blinkers. Hur ser vår bil ut. Jag anar plötsligt att mitt eget bakljus i så fall är trasigt. Ett bakljus som är gott och väl en halvmeter långt. Vad kostar det? En ny stötfångare i plas? Hur dyr är inte en sådan.

Jag förbannar mig själv och tankarna far återigen genom huvudet. Hur gick det till, jag som alltid tycker jag är så försiktig bakåt.

Nu är det bara att ta tjuren vid hornen. Det återstår bara att titta vad jag träffat med och vilka skador vår bil har.

Ut och tittar. Först på ena bakljuset, sedan på det andra, lkadant där. Ingenting att finna. Stötfångaren. Nej,ingenting där heller.  Det finns kort och gott inte ett märke på bilen. Ingen buckla inget skrap. Jag fattar ingenting.

Sätter mig åter i bilen och går igenom vad som skett. Jag konstaterar att allt egentligen gått precis som planerat. Jag har backat upp i snövallen och där tar det som planerat stopp. Det kraschar i snön och då, just då leder Sivan min tanke i helt fel riktning. En krock. Det tillsammans med bilen utan blinkers gjorde att det var det mest troliga, även om det egentligen inte var möjligt.

I efterhand är det svårt att se hur jag kunde tro något sådant, men i stundens ögonblick och när frågan var ställd så händer det något. Spåren i snön och de uteblivna skadorna på vår egen bil visar dock att det inte var något. Den trasiga blinkersen på den parkerade bilen då? Ja, den kan vi bara gissa att den var borta innan snön kom. Spåren och skadans placering visade att det tämligen säkert att det skett tidigare. Kanske av någon som också skulle vända.

Att leva tillsammans med Sivan är ett äventyr. Trots att vi levt samman en relativt kort period i en livsålder har vi redan hunnit uppleva otroligt mycket och jag tror dessutom att det allra mesta har varit trevligt eller direkt kul.

Det tror jag nästan uteslutande beror på Sivan, hennes härliga humör och att hon sällan (faktiskt nästan aldrig) blir irriterad. Under redan hit igår eftermiddag hände två saker varav jag tar den ena nu. Kanske jag berättar den andra vid ett annat tillfälle. Vi åkte rätt så sent och det gjorde att vi, plus en trafikolycka i Göteborg, var väldigt sena till Jevnaker. Innan vi hämtat upp Saaben och var hemma var klockan gott över tio. Sivan skulle upp före kl 6 då hon hade dagvakt och därför tänkte vi bara ta en snabb kopp te samtidigt som vi bäddade för natten.

Nu lever vi som sagt inte som alla andra. Sivan var framme före mig och när jag kommer så står Sivan ute. Det första hon säger är att det är kallare i husvagnen än ute. Då ska det tilläggas att efter Oslo sjönk temperaturen hastigt. Från minus fyra, till minus åtta till tolv och för att till slut stoppa på minus 16 grader i Jevnaker. Det visade sig att jag hade, när vi sist åkte, slagit av tvåfasvärmen utan att slå på enfasen som tänkt. Det innebar att strömmen stått på men inte värmen och eftersom det varit riktigt kallt de senaste nätterna var allt minus 16 grader. Madrasser, täcken och kuddar inräknat.

Vi tände massor av stearinljus och satte på full både el och gasolvärme. Vi satte på spisen och kokade vatten och en timme senare var temperaturen i vagnen lite över tio plusgrader. Fast det var no mest i luften. Jag bäddade båda sängarna med fleecefiltar i botten och så gjorde vi som förra gången.

Två vuxna och en frusen katt under dubbla täcken i samma säng. En stor och varm katt nere vid benen och så försökte vi sova. Några timmars sömn blev det nog innan Sivan stod upp för att åka till jobbet. Själv fick jag sova ytterligare tre timmar, fortfarande med två katter i sängen. Dagen har idag bjudit på sol från klarblå himmel och den värmde så det bara var 4 minus på eftermiddagen. Nu är vi återigen nere på 16,7 minus ute. Inne är det mer behagliga 19. 

Det är dags att sova en timme eftersom det är natthelg på akuten igen. OCh för dig som undrar.... Nejdå, Sivan var inte arg nu heller även om hon kort var lite uppgiven :-)

 

Temperaruren sakta på väg upp

Randsfjorden vid lunch idag

Så kom vi äntligen iväg. Det var länge tveksamt då jag har en inlämningsuppgift i historia denna vecka. Dessutom var det snö på väg in och massor av avhopp.  Trots detta så bestämde vi oss i tisdags kväll att vi skulle åka.

Det beslutet behövde vi inte ångra.


Det var dryga åtta mil på småvägar innan vi var framme vid Tolvmannabacken strax efter klockan 9. En buss med skolungdomar kom just före oss, men eftersom de valde att hämta ut skidor först så passade vi på att köpa liftkort. Jag har ett par skidor i Norge och ett par i Sverige, medan Sivan som bara äger ett par hade tagit snowboarden med och tänkte träna på den. Det innebar att vi slapp stå i uthyrningen och vänta.

Backarna visade sig vara betydligt större och finare än vad vi någonsin kunde trott. Det är fem egentliga backar, men sen finns det ett antal små genvägar som man kan ta för att få variation. Backarna var härligt pistade, även om de inte hunnit pista nysnön efter nattens snöfall.


Vi åkte någon timme och sedan fikade vi i värmestugan. På väg dit visade det sig att ett antal grillar var startade och så klart ångrade vi att vi inte tagit med oss grillkorv. Efter kaffet var det så dags igen för 90 minuters köring. Sivan som hade tränat snowboard (vilket för övrigt gick riktigt, riktigt bra) körde till slut omkull och fick sig en riktig smäll. Därmed var det dags att hyra ett par skidor.

Snart nog var det lunch och i restaurangen serverades gulaschsoppa med sallad och bröd. Lite dyrt, men väl tilltagna portioner och väldigt gott. Så var det dags för skidor igen. Ett par timmar åkte vi och därmed var vi ganska trötta och kunde packa ihop och åka hem.


Det var gråväder på förmiddagen men framåt eftermiddagen klarnade det upp lite och solen skymtade helt kort en stund. Det kom lite snö, men inget som störde, och temperaturen höll sig perfekt kring ett par minus. Vi kan bara konstatera att dagen var trevlig och backarna likaså. Hit åker vi säkerligen igen och det redan nästa gång vi kommer hem.

Nu återstår att packa för om ett par timmar åker vi och jobbar. En vecka i Norge!

Hasta la vista

I går kväll när vi var på väg hem från Stockholm fick vi ett trevligt sms. Det var från vår turkamrat Stig som undrade om vi var intresserade av att följa med ut på tur idag, söndag. Dom var några som var ute i fredags (vi kunde inte på grund av Stockholmsresan) och turen gick då från Udden, Åldersbäck, ut på havet och där stoppade dom i strålande solsken på en ö för att som vanligt göra upp en eld och grilla lite korv. På bilderna vi sedan fick hemsända såg vi gnistrande vit snö med strålande sol.



Idag var det dryga 6 minus på morgonen och det såg ut att kunna klarna upp. Dessväre gjorde det inte det utan det var grått hela tiden med mörk himmel borta i norr. Ett par snöflingoar föll, men mer än så blev det inte. Temperaturen steg och det var varmt och skönt ute trots gråvädret.



Turen var i stort sett densamma som i fredags. Vi kryssade mellan öarna och ett par av de större öarna gick vi upp och rakt över på skidorna. Fina skidförhållanden utom på ett par ställen där det var lite blött.




Det var kul att vi blev så många idag. Vi var femton stycken och det visar vilket behov folk ändå har att ta sig ut när man väl sänder ut en inbjudan. Tempot var måttligt, men varm på ryggen det blev jag i alla fall.




Vi åkte mellan ett antal öar och det är så fantastiskt vackert. Här ovan en ö med en fastboende, men med säkert ett trettiotal hus som befolkas varje sommar.




Här är hela gänget samlat. Elden är igång och snart plockas de första korvarna fram. Sivan och jag grillade idag chorizo som var både starkt och gott. Med lite varmt kaffe i magen är vi sedan, någon timme senare klara för avfärd. Ofta på ett led och med isdubbar runt halsen skidar vi så iväg. En del går lite fortare (som alltid) och andra kommer lite senare. Det innebär att den första gruppen förr eller senare stoppar för at invänta de andra.



Till onsdag har vi bjudit in till skidtur i Tolvmannabacken. Vi får se hur många som kan och vill mitt i veckan. Så håller vi tummarna för bra väder.....

Så kom äntligen fredagen då vi skulle åka till Stockholm för att vidare gunga iväg till Åland med MS Birger Jarl. Vädret var helt toppen här hemma, men redan uppe vid Norrköping blev det grått och trist. Men turligt nog var det varken vind, snö eller något annat som kom ner under turen. I Trosa stoppade för att hämta upp dotter och svärson. Där passade vi också på att handla en kasse öl och cider till kvällen innan maten serverades.


Efter någon timmes väntan var vi så ombord på MS Birger Jarl

Vär framme vid terminalen drabbades jag av mina första tvivel. Det var ett 30-tal människor, varav 27 var män i 60-70-årsåldern. Nåväl, vi löste våra biljetter och det började droppa in lite mer folk. Ett litet gäng som var snorfulla, ett födelsedagssällskap och en släktsammankomst. Så var det lite pensionärer, fler fyllhundar och så lite ungdomar. Ja, det var helt enkelt en väldig spridning på folk och åldrar och jag tror nog att alla platser var utsålda.


Sivans och min svit á 1100 SEK (med två måltideri tillägg)

Det fanns med andra ord goda förutsättningar för en härlig kryssning eftersom det garanterat fanns spännande  folk att titta på. Vi började nere i hytten med varsin öl. Där var det skratt och ett hyggligt umgänge tillsammans med ungdomarna. Snart nog var klockan lite över åtta och det var dags att gå ner och titta på deras lilla minihytt innan vi gick till matsalen.


Tidig morgon och båten har lagt ut från Mariehamn

Väl nere i matsalen fick vi tyvärr bakslag på att sitta samman och äta. Nu gjorde inte det så mycket då maten inte tog alltför lång tid att få i sig. Vi åt tre portioner var och så var det färdigt med det. Mätta och belåtna satte vi nu kurs mot parfymeria och taxfree. Det var bara en rekognoseringstur inför lördagens handlingstur och eftersom båda butikerna var av del pyttelilla slaget var det snart avklarat.


HerrE har tagit sängen tidig lördagsmorgon medan Sivan gör sminkning

Efter taxfreen var det så dags för coctailbaren. Här var det typisk svensk dansbandsmusik av det gamla slaget. Jag tror till och med att det var kareoke. Snittåldern var lite hör så vi fortsatte upp till skybaren. Här var det lite mer blandat i ålder och därmed lite mer fart. Vi blev sittande här med varsin öl och småpratade så gott det nu lät sig göras mellan uppträdandena. Sivan var lite uppvaktad och fick lite dans och därmed slapp jag lindrigt undan. Då vi väl var ute på öppet hav började det gunga och då var det inte lätt att fortsätta dansen. Vi fick till två stycken vilket gott och väl räckte för mig.



En stor del av däck var avstängt, men lite gick att vara ute

Så blev klockan halv ett och dansen och baren stängde. Vi sade godnatt och gick till hytten där vi skulle sova. Min madrass var så tunn så tunn att jag tror kvalstren hade ätit upp det mesta i den. Efter ett par timmar låg jag fortfarande vaken och då grannen kom hem hörde jag frun gå på toa medan hon passade hon på att sammanfatta natten för mannen sin. Därefter låg jag mest och vred och vände mig och de stunder jag somnade väcktes jag ganska fort av ett smällande och dundrande. Troligen var det isen som smällde in i båtens skrov.


På den gamla båten är inredningen annorlunda från den nya fartygen

Säkert hade jag sovit ett par timmar för när klockan var kvart över nio gick båten. Då hade motorerna stått och gått en stund och därmed var jag vaken. Upp i duschen och så var jag klar. Nu var det bara Sivan kvar och det gick lite mer trögt. Jag hade stämt träff med ungdomarna i matsalen vid tio och när Sivan var klar så var klockan kvar över och jag var inte längre i god form. Illamående och lite ynklig blev jag kvar i sängen. Varefter som gungandet tilltog blev jag allt grönare i ansiktet och vid 11-tiden var det bara att frivilligt gå in på toa för att rensa ut i magen


Den trånga passagen vid Vaxholms fästning

Efter det mådde jag betydligt bättre och vi kunde gå och äta. Det var brunch, men personligen valde jag vanlig frukost. Sivan däremot tog både bacon, äggröra och kycklinglår. När det var klart var det mest slappa som gällde. Vädret var fortsatt grått så det var ingen toppentur genom skärgården. De flesta av våra medressenärer fortsatte festa även på lördagen och osedvanligt många var faktiskt igång redan till frukost och till lunch var stämningen hör hos många.

Sammantaget var det en fin tur. Maten var bra (sett till priset var den väldigt bra) hytten var sådär och underhållningen var bara okej. Å andra sidan är det inte bättre på Viking trots att priset är många gånger högre.
Om det nu är så att MS Birger Jarl upphör med Ålandstrafiken kan vi i alla fall trösta oss med att vi faktiskt har åkt den. Och man kan inte säga annat än att det var en upplevelse.

I samband med ett läkarbesök fick jag kallelsen hemsänd. Längst ner på den fanns två biljetter att använda om jag ville, eller hade behov av allmän kommunikation för att komma upp till sjukhuset. Jag tyckte det var toppenflott och blev riktigt glad när jag fick se detta.

Jag minns nämligen hur det var då jag jobbade på ortopedmottagningen i Eskilstuna för 100 år sedan (det känns så länge sen). Då var det regelbundet patienter som tyckte att de hade rätt att med skattemedel åka taxi från dörr till dörr. Självklart fanns det en och annan svag läkare som också godkände detta, trots att det borde varit fullt möjligt attåka buss eller egen bil.

Nu när jag jobbar i Norge ser jag dagligen samma sak. Folk ska ha taxi och vägrar tåg eller buss. Trots att de ofta har både 5, 10 och kanske till och med 25 mil hem så förväntar de sig att få taxirekvisition och blir ofta så pass arga och aggiterade  att de får som de vill. Kostnaden här kan då såklart bli vanvetttigt hög för en enkel resa. Det är inte prat om att samåka heller. För som en patiens som Sivan var bort i sade... Hur skulle det se u? Då skulle ju alla veta att han varit på sjukhuset och det är väl ändå en privatsak.

Nu packar vi för att åka till Åland med Birger Jarl. Slumpen gjorde att vi får sällskap. Dottern ringde i går eftermiddag och jag slängde ur mig frågan om de skulle med. Det fanns nämligen biljetter för 75 kronor styck kvar. Då var det B hytt med smögåsbord inräknat. Det kallar jag prisvärt!  Hon sade ja och om ett par timmar hämtar vi upp dom längs vägen

Birger Jarl som vi på hemsidans gästbok läste skulle försvinna under våren. Det är bara därför vi beställde turen. Nu är vi dock lite osäkra då gästboken är borta och det inte finns någon info att få tag i. Vi får se och kanske i hinner med en sommarkryss om vi vill.

I somras var jag hos optikern. Det var dags för gamlemansglasögon då jag fått allt svårare att läsa med vanliga brillor.Jag ska väl erkänna att jag, som så många andra mest har haft mina nya, dyra, fina glasögon legat i fodralet undantaget någon gång ibland på jobbet. Då har de nya kommit väl till pass då det är något småtteri som ska göras.

Så var det en dag jag inte riktigt tyckte synen hängde med. Jag såg lite suddigt på höger öga och upplevde det lite som när man fått något i ögat och måste gnugga. Problemet var bara att det inte försvann när jag gnuggade. Detta som man kallar dimsyn har så blivit värre och värre och för ett par veckor sedan var jag hos läkare i ett annat ärende och passade då på att fråga honom. Han skrev en remiss till ögonläkare och idag var  jag där.

Efter en massa bedövning och pupillvidgande (dubbel dos) så fick dom till slut till alla ögonundersökningar. Det fotograferades, ultraljudades och kikades. Både med vitt, rött och blått ljus. Jag tror till och med att dom petade inne i ögat med ett eller annat.

Ögonläkaren bestämde sig så, efter en del hummande,  för att jag har starr. Inte vilken starr som helst utan den hyggliga, operabla grå sorten. Därmed satte hon upp mig på väntelista för operation inom tre månader (faan tro`de, men vi får se). Personligen är jag väldigt skeptisk. Starr??

Jag har aldrig hör någon i min ålder som har haft starr. Jag har heller inte hört om starr i släkten och jag har heller ingen av de sjukdomarna eller vanrona som gärna ligger till grund för sjukdomen. Jag är heller inte den förnekande sorten, men i detta fallet är jag jäkligt skeptisk. Vi väntar lite till så får vi se. För vem vill bli opererad för starr om det inte är det.

Hur som helst så återkommer jag i frågan när jag vet mer. Jag är i alla fall extremt ljuskänslig på grund av den förstorade pupillen och kan knappt läsa (får sitta med näsan i skärmen) och får ideligen rätta texten. Nu ska jag i stället försöka slå lite grann om starr! :-)

Intill vidare... god middag

Gårdagens beslut att inte fara iväg till Kisa för slalom och snowboard visade sig tidigt i morse vara klokt. Någon gång under nattens mörka timmar vaknade jag av att vinden slet i väggarna å huset.  Jag var uppe klockan 6 och drack lite vatten och noterade då att det snöade rejält och dessutom på längden. Snöstorm med andra ord.

När sedan katten skulle ut gick det inte att öppna dörren. Ett rejält tryck visade att det bara var snö som blockerade. Så efter frukost gick jag ut.  Jag fick med kraft skjuta up ytterdörren och det visade sig att det mest var snö som blåst upp. Snödjupet är just nu mellan 20-100 cm beroende på var. Invid huset var det närmare en meter bitvis, medan ute på gången där jag skottade igår och där vinden håller rent var det bara ett tunnt lager.

Idag var simhallen planerad, men om det är genomförbart får vi se (om vi får hit någon som har tid att ploga). Västerviksborna är så arga på plogning och att det ligger snö och skriver därför paltmeter av arga insändare i tidningen. Själv är jag rätt så nöjd med vädret. Skottning är bra motion och dessutom får vi möjlighet till vintersport som vi aldrig annars kan ägna oss åt. Det ska väl tilläggas att det är otroligt vitt och vackert också.

Att man sedan inte kan köra rullstol, barnvagn och framför allt inte rollator eller cykel i  detta väder, det får vi nog ta eftersom vi lever i norden. Snöfritt året runt kan man tyvärr inte förvänta sig på våra breddgrader, även om många tycks tro at kommunens budget borde se till det. Egen erfarenhet är att det finns ställen där det är betydligt värre ställt med både plogning och sandning.

God morgon till dig

Idag började det snöa redan på tidig förmiddag. Sedan har det varit till och från och i en period vräkte det ner, medans det annars har varit rätt hyggligt väder även om det var grått. Sivan och jag åkte till Gunnebo för en skdtur på förmiddagen. Vi hade egentligen tänkta ta med grillen, korv, bröd mm och slagit en signal till vår friluftskompis Mario eftersom tanken var att det skulle vara samma fina väder idag som igår, men av det blev inget.

Därmed ställdes korvgrillningen in och vi tog bara ett varv på spåret så vi blev svettiga. Vi hade egentligen tänkt stoppa på den nya restaurangen, Gyllne Hästen, nere vid Gunnebofabriken för dagens lunch. Nu slarvade vi med tiden så vi var så sena och därmed fick vi i stället äta hemma. Det gjorde inget visade det sig då dagens "dagens" inte var något som varken Sivan eller jag var sugna på. Vi får återkomma i nästa vecka om matsedeln är mer spännande då.

Hemma, efter dusch och lunch så blev det sängen och en film. En märklig sak som passerad utan att lämna ett enda spår i sinnet. Nu håller Sivan på att laga mat. Hon ville ha norsk pizza och då kände jag att det skulle vara jättetoppengott. Den ska snart in i ugnen och det innebär mat om 15 minuter. Dags att öppna en flaska vin med andra ord.

I morgon hade vi tänkt bege oss till Tolvmannabacken för alpina aktiviteter. Nu utfärdar dom en klass 1 varning (man pratar om 30-70 cm snö) för vädret så det innebär att vi skjuter på det ett tag. I nästa vecka ska vi försöka samla ihop en bil eller två för att ta en heldag igen.

Vi hörs!

Hurra for deg som fyller ditt år!  Ja deg vil vi gratulere! Alle i ring omkring deg vi står, og se nå vil vi masjere, bukke, nikke, neie, snu oss omkring, danse så for deg med hopp og sprett og spring, ønske deg av hjerte alle gode ting og si meg så hva vil du mere? Gratulere!

 

Høyt våre flagg de svinger: Hurra! Ja, nå vil vi riktig feste! Dagen er din og dagen er bra, men du er den aller beste!  Se deg om i ringen hvem du vil ta!  Dans en liten dans med den du helst vil ha! Vi vil alle sammen svinge oss så gla', og en av oss skal bli den neste  - til å feste!

 

Hur den låter, det kan du finna ut genom att klicka här

Så kom vi oss äntligen ut. Temperaturen steg över natten från 8 minus till noll och därmed var det läge för Sivan att prova snowboarden som hon fick förra vintern. Vi tog promenaden bort till Skogshagaskolan som har en jättefin backe och så körde vi (hon) igång.

Tyvärr hade inte barnen gjort sitt jobb ordentligt sedan den sista snön kom. Det var alldeles för lite uppkört för att det skulle vara perfekt. Remsan hon nu körde i var kanske 4 meter bred vilket var synd då kullen är jättestor och har toppenfina möjligheter att lära sig som nybörjare.

Nu blev det i alla fall ett antal turer och på slutet gick det riktigt så bra. Nu ska brädan justeras så hon kör lite med goofy, alternativt duck. Helt klart verkar det vara att höger ska ner först ändå.

Nu ska vi till banken. Vi har fått en ny "vän" och han vill ta hand om våra pengar. Eller som han säger, se över vår framtid och våra investeringar. Undrar om han menar att vi ska inverstera någon annanstans än i Nordea? Får jag ett bra tips ska jag delge er det kära läsare.

Intill dess..... So long som man sade i barndomens westernböcker


Sivan går in i den branta delen


HerrE måste också prova snowboarden


Färdiga för denna gång. Det var en fin första runda