Aktivt uteliv

i det förra inlägget om oss snåla svenskar kom jag att tänka på en historia som utsperade sig för något år sedan. Sivan och jag stod på en av Hønefoss sportbutiker och tittade på ett ullunderställ som hon ville ha. Det var rätt så dyrt och medan vi stod där och klämde och drog i plagget kom det in en norsk man mellan 50-60 år.

Han var som hämtad ur en amerikansk film med den rika mannen från Dallas som kommer in till storstaden. Han är yvig i rörelserna, hetsig och hög i rösten. Och när han får frågan av expediten om hon kan hjälpa honom svara han utan en sekunds tvekan.

Ja, han ska ha en jacka. Expediten frågar om det är något speciellt han tänkt sig, varpå mannan svara att det inte spelar någon roll. Han ska ha den dyraste jackan i butiken.

Så kan det gå till när man handlar på norskt (eller amerikanskt) vis nuförtiden :-)

Ja, det är inget att skoja med. Bland övriga skandinaver är vi svenskar kända just för vår snålhet och det går historier om när svensken är ute på tur och tvår sina händer när han måste ta upp börsen och betala för något.

Själv är jag inget undantag från detta. Jag avskyr att behöva betala en enda krona mer än jag måste för saker jag inte är intresserad av. Eller att betala för dyr mat som sedan bara är okej och skulle varit godare hemma. När det sedan gäller saker jag vill ha, ja då betalar jag gärna . Jag betalar gärna massor och långt över det rimliga om jag bara får det jag är ute efter.

Efter ett par år i Norge har jag lärt mig uppskatta deras reapriser, eller SALG som det heter där. Butikerna har vår och höstsalg och då ska hela sortimentet bort. Man sätter då ner priset till 50%. Det som då finns kvar efter någon vecka sätts ner 50% (dvs 50 av 50). Så håller man på fram till dess att lagret är borta eller det bara inte går att sälja mer. Fast allt går att sälja till rätt pris. Nu ska det i sanningens namn erkännas att det börjat fuskas därborta med och speciellt hos sportaffärerna som med stora skyltar vill få oss att känna det som om det är salg.

Hur ser det då ut i Sverige för den som varit borta ett tag. Skyltar överallkt med "utförsäljning, salg, for sale eller rea" med stora bokstäver. Ett virrvarr som omöjliggför att veta vad ursprungspris var innan försäljning och vad jag eventuellt tjänar vid ett köp. Ta tre betala för två är en annan grej, alternativt ta tre betala för de två dyraste, eller säger man tvärtom. Men när man sedan tittar på priset kan man fråga sig om det är något billigare. Jag anser i alla fall att det just inte är det.

Nej, inte alltför sällan ser vi skyltar med makalösa rabatter på 10-20% på varor. Vad är det för salg. Det måste väl ändå ligga inom ramen för vad man har i vinstutrymme vid försäljning. 10% på en vara som kostar tvåhundra??? Löjligt!
Räkna lite på det får du se.

Nej vi ska tänka oss för innan vi handlar och vet du? Det går fortfarande att pruta i svenska butiker. Inte hos den junga flickan som står bakom disken. Nej, hon låter hellre bli att sälja. Men be att få prata med butikschefen ska du se. Det går oftare än man tror.

Lycka till i julhandeln


Typexempel på ett dåligt snålt erbjudande

Ja, så skriver Eva Johansson i Västervikstidningen.Det var bara synd att jag inte var på samma ställe som hon var. Jag hade tänkt bege mig ner på staden vid skymningen, men eftersom dagarna inte blir mer än skymning just nu så stack jag ner redan halv ett. Jag tänkte då prova någon restaurang jag ännu inte varit på, samtidigt som jag kollade in årets första julskyltningshelg.

Jag tog bilen ner och tänkte att det säkert skulle vara svårt med parkeringsplats så dags. Det var det inte utan parkeringen vara bara full till en fjärdedel. Jag gick förbi St Gertruds kyrka där det var tom och svart. Ingen belysning och heller inte några marshaller eller några människor. Jag gick vidare därifrån ut till Storgatan och Åhlens. Där var det som vanligt en del folk utanför ingången till butiken, men just inte mycket mer än vanligt.

Därefter gick jag ner mot stora torget och under vägen var den lite folk (ungefär som en vanlig lördag). Det var också utplacerat ett par bord på trottoaren vid ett par ställen. Här stod skolungdom och försökte sälja glögg, kaffe och lussebullar. Kommersen gick troligen inget vidare eftersom ungdomarna var ganska aggresiva i sina försök att synas. Det i sin tur ledde såklart till att folk tog en liten omväg kring de borden.


Kör från Breviksskolan sjöng vackert

På torget stod det en kör på stadshustrappan. Det var Breviksskolans mellanstadiekör som sjöng vackert. På torget fanns också Frälsningsarmén och Lions tillsammans med ytterligare ett par torgstånd. Här fanns också möjlighet för stora och små att åka ett varv runt kvarteret med häst och vagn.


Häst och vagn

Jag blev inte länge på torget utan tänkte at det skulle finnas mer nere på gågatan. Det gjorde det inte. På Spötorget fanns ett litet skjul med en fiskdamm och de två korvförsäljarna som står i varsitt hörn på vadragar stod där idag med. Det var som vanligt kö eftersom Västerviksfolket är korvälskande.

Det var det hela i centrum.

Jag kunde inte se en enda butik som skyltade med några bra priser eller några speciella varot. Julskyltning idag består tydligen av annonser i dagspress och via reklambroschyrer. Sedan ska vi gå ut och handla upp allt vi äger och har och dessutom förväntas vi slå köprekord år efter år. Tänk om vi kunde misslyckas detta år.

Sivan som inte är någon stor anhängare av traditioner har plötsligt fått för sig att man inte äter julgodis förrän det är jul. Det har för min del inneburit att jag inte fått varken julPolly eller sega Jultomtar, vilka för övrigt är en av mina favoriter.

Igår när jag var och handlade så blev det en påse Pollys juleblandning. Den var toppengod, även om de få som smakade glögg upplevdes som lite konstiga (absolut inte otäcka). Jag köpte också Marabous nya Amigo (som nästan altid är slutsåld på ICA) som vi båda är väldigt glada i. Den finns för övrigt inte i Norge även om dom i stort sett har samma smaker på sin choklad.


Återupptäckt favoritgotteri som bara finns i Sverige

Jag som är en kritisk fyr och framför allt då när det gäller norska stolligheter. Eller kanske för att det finns betydligt fler norska stollig heter än svenska. I dagens Expressen fanns dock denna och den skulle utan tvekan platsa i vilken norsk avis som helst (den dyker säkert upp där under dagen då dom är glada i våra stolligheter).

Det handlar om herr och fru Leppänen som under tio minuter utanför systembolaget i Lilla Edet lyckades reta en parkeringsvakt så till den grad att dom fick dessa fyra parkeringsböter. En av dom fick dom för att dom stannade vid stoppförbud på parkeringsvaktens inmodan. När familjen efteråt kontaktar polisen får dom riva tre av de fyra böterna på plats, medan den fjärde måste överklagas.

Du kan läsa hela artikeln här.

Dagen i övrigt vigs till julskyltning, lite småplock här hemma och kanske en god film till eftermiddagen då vädret är lika mörkt och trist idag med. Jag återkommer!

Idag har det varit ett riktigt skitväder. Det har blåst förfärligt och det var så grått att man inomhus varit tvungen att ha lyset på för att se vad man gjorde. Jag började min morgon med att ta fram cykeln och cykla ner på stan. Jag trampade iväg med cykeln till stationen där jag skule ta en buss för att hämta bilen min. Det var sådan motvind att jag (trots att jag körde sakta) var helt genomsvett på ryggen när jag kom fram.

När jag sedan var tillbaka i stan bestämde jag mig för att ta en tur upp till Unos torn och Kulbacken där det var julmarknad. Om man ska säga något om den så var det nog just att det var julmarknad. Det var hemkokta karameller, kolor, korv och glögg. Det var tomtar, lovikavantar och granar. Det var gott om folk och det var en god del stånd inne på museet.

Jag vände i dörren och gick därifrån och därmed inga bilder från insidan. I stället gick jag förbi Stegeholms slott och tog ett par bilder innan jag begav mig upp till butiken för att köpa lördagsgodis. Mer om DET i morgon.


Kulbacken


Ett par steg upp till slottet


Ingången med en skymt av fängelsehålorna

Rubriken låter som det dåliga programet som går på någon av betalkanalerna och där man ska ta sig igenom ett hål i en  frigolitvägg. Misslyckas man så skjuts man framför väggen och ner i en bassäng med vatten.

Det var inte det detta handlade om utan i stället min egen version av vad Sivan berättar på sin blogg. Har du inte läst det så kan du göra det genom att klicka här.

Historien var den att Sivan och jag jobbar på samma sjukhus och ibland har vi tur att jobba samma del av dygnet. Det inträffar någon helg lite då och då och alltid sker det på natten. Så var det denna helgen och jag hade det stilla på akutmottagningen. Vi var gott bemannade och därför tänkte jag passa på och hälsa på Sivan framåt femtiden på morgonen. Jag vet att hon som regel har det som allra tyngst då och därmed som mest borde uppskatta att få besök.

Väl uppe på hennes avdelning fanns ingen Sivan att se. Jag läste tidningen och väntade 5-10 minuter, men sedan kände jag att tiden började dra iväg. Jag tog en tur till grannavdelningen där jag såg en sjuksköterska och eftersom jag känner igen dom flesta som jobbar på sjukhust tog jag turen förbi och frågade om hon visste var Sivan var. Det visste hon och pekade in mot ett rum strax bredvid där vi stod. Hon trodde att dom snart skulle vara klara där och jag bestämde mig för att vänta ytterligare ett par minuter.

Efter en minut, eller två öppnas dörren och jag hinner bara se en skymt av Sivan innan hjärtstoppslarmet går. Jag kikar på min sökare och de visar rummet där Sivan står. Jag frågar om det är på allvar, men hör samtidigt inne från rummet att patienten är dålig.

Så här går våra historier ihop. Jag tar två snabba steg, rycker upp dörren och sedan är vi i full gång. Fyra sjuksköterskor (i stället för en som det brukar vara) som jobbar. En tar bort sänggaveln, en annan hämtar brädan till madrassen och någon hämtar akutväskan. Sedan hjälps vi åt. En komprimerar och en ventilerar, precis som på de häftiga tv-seriernas akutmottagningar.

När hjärtstoppsteamet kommer stormande ett par minuter senare blir dom mäkta förvånade. I stället för ett stort kaos som det vanligen är, kommer dom nu in på ett rum där det råder ordning och reda. Två sjuksköterskor som jobbar med patienten och två som är behjälpliga med allt som kan tänkas. Det är nu så många sjuksköterskor och läkare att jag obemärkt kan smita ut från rummet och tillbaka ner till akuten.

När jag sedan går till jobbet kvällen efter träffar jag ett par av sjuksköterskorna som ingick i hjärtstoppsteamet. Du kan tro att dom var nyfikna på vad i tusan jag gjorde där och hur det var möjligt att jag var så snabbt på plats. Allra mest förvånade var nog Sivan och den manliga sjukssköterskan som stod inne på rummet.

Hur gick det då undrar den uppmärksamme läsaren. Jo, det gick nog bra. Patienten överlevde och låg sist jag hörde något på intensivavdelningen.

Jag lovade tidigare idag att ägna en minut eller två åt den store intervjuaren och talkshowvärden som i nästan 20 år roat och underhållt oss med sin  serie Parkinson. Här har han intervjuat de allra flesta av världens kändisar och det är inte många som tackat nej. Han har nu slutat med sin show men han lät sig nyligen intervjuas av Lasse Bengtsson på Tv 4 och av Stina Lundberg Dabrowski.

Jag hade tyvärr inte möjlighet att se båda två, men fick med mig delar av bäggre programen. Likaså fick jag med mig mycket av det två timmars sammanställda klipp från de sista två säsongerna Mr Parkinson körde.

En sak som jag reagerade på var när han fick frågan varför han inte hade lust att fortsätta med den typen av tv han gjort i så många år. Han berättade då att som tv var konstruerad idag så omöjliggjorde det den typen av tv-program som man tidigare gjorde.  Han menade att dagens tv i England byggde på ett relativt nytt koncept. Det var inte längre gästen som var huvudpersonen eller som skulle stå i focus. I stället byggdes programet kring enn programledare som skulle vara blickpunkten. Han hävdade vidare att de gäster man hade i studion bara var där av en anledning. Att vara rekvesita för samma programledare.

Detta kan man bara beklaga och jag  ser att samma sak har hänt här i Sverige. Det kanske tydligaste exemplet är det (som jag förstått) kritikerhyllade Robins som går på fredagar. Jag har bara tittat exakt så länge jag orkat nu tre fredagar (det blir inte länge det) och sett hur han har värdsberömda gäster (man får nog säga att Dolph Lundgren och Joe Labero är just det) som knappt får ett ord med. Progamledaren berättar sina vitsar, sina historier och visar sina filmklipp medans gästerna får sitta snällt i soffan och vara programsmycken.

Det går inte att vrida klockan tillbaka, men nog är det bra mycket mer spännande med en intervju med någon känd person som vi inte vet så mycket. Kristian Luuk klarar det och under nästa år får vi en norsk intervjuare i svensk tv. Det är Fredrik Skavlan som under många år ledde ett program som hette Först och sist. Ett program som man visat ett par avsnitt av i Sverige och där också gästerna placerats i centrum. Nu får han via svensk tv möjlighet att göra samma sak.


Det ser jag fram emot med nyfikenhet.

Då Sivan åkte till Norge i förrgår hade hon lite bekymmer för mig och att huset skulle vara fullt med allt jag behövde eftersom bilen skulle komma att vara på verkstad en tid.

En av de saker hon påtalade var att det bara fanns tre rullar toalettpapper. Katastrof eftersom hon skulle vara borta en hel vecka.    :-)

Hon kom mitt i alla funderingar om mina tidigare funderingar om tjejer, killar och toalettpapper. Utan att alltför noggrant gå in på detaljer så går det i stort sett en rulle om dagen här, om det nu inte är så att dottern ärpå besök. Då dubblas pappersåtgången.

När jag är själv hemma så går det en rulle i veckan. Maximalt!

Jag kan också avslöja att jag vet varför det är så olika, men det håller jag för mig själv.


Vet ni föresten att  toalettpapper i Norge  oftast hängs med rullen åt "fel" håll



Dagens övriga ämmen kommer vara hjärtstopp,  Michael Parkinson och säkert ett eller annat om julmaknaden som hålls uppe på bondbcken idag. Men först ska jag cykla ner på stan för att ta bussen vidare till Verkebäck där bilen min ska hämtas,

Seeyahh

Dagens lunch!

En pizza med skinka och tonfisk (en gammal favorit) på Pizzeria Viktoria i centrala Västervik

Betyg: God och stor, men inte mer än så.



Opera med skinka och tonfisk

De dagar då det är lite grått och trist i Västervik och det inte finns så mycket att fotografera kan man alltid ta och gå en sväng i de gamla delarna av staden. Där hittar man alltid ett hus eller två som man inte tidigare sett. Eller så har någon låtit bli att stänga någon av dörrarna till en gammal innegård och en ny och spännande värld öppnar sig för en kort stund.

Idag fann jag dessa hus.



Ett otroligt vackert och välskött gult hus.


Ett rött, nästan lika välskött hus som lutar åt höger som tornet i Pisa


Ljusstakar i församlingshemmet


Sankt Petri Kyrka i kvällsljus

Dagen idag började med blått och slutade med grått. Vi pratar alltså väder.  Jag skulle idag ner på¨stan för att göra lite affärer på banken och eftersom jag inte har någon bil (den står på verkstad). Alltså fick det bli cykel eller benen.  Jag valde det sistnämnda eftersom jag hade lust att se mig omkring lite grann och såklart var kameran med.


Strandpromenaden ner till centrum via Gamlebyviken


Parasit. En murgröna håller på att "äta upp" det stora värdträdet


Törstig. Hur fick detta träder för sig att göra en sådan båge?


En liten bokskog utefter strandpromenaden.


Uppdragen roddbåt

Det var stilla på staden. Lite folk och ingen julhets att skåda ännu. Frisören hade dock märkt av en ökning den senaste veckan. Likaså har stjärnor, ljuststakar, tomtar och julgranar dykt upp. Både här och där.

Eftersom Sivan skulle åka till Norge och jobba idag och jag inte hade lust att sitta hemma valde jag att ta turen ut med torsdagsgruppen i skogen.

Det var stort manfall idag på grund av sjukdom och i stället för att gå Tjustleden så valde vi att gå Kvännaren runt. Kvännaren är en sjö som ligger i direkt anslutning till Västerviks infart. Själva sjön är inte mycket att säga om. Enligt Wikipedia är den 4 km lång och 800 meter som bredast. Den snabba huvudräknaren har då kommit fram till att dagens tur blev lite över milen att gå

Sjön var tidigare en populär badsjö, men i och med övergödningsproblemen så har vassen alltmer tagit över.

Sorgligt !

Likaså var den fram till slutet av 80-talet en sjö där det fanns gott om kräftor, men i den som i så många andra svenska sjöar har kräftpesten slagit ut hela flodkräftebeståndet.


Sol över Kvännaren


En frusen vattenpöl


Den obligatoriska korvgrillningen

Idag har det varit fint väder. Solen har skinit och det var upp över 8 grader varmt. Det gick med andra ord hårt åt de eventuella isar som var på gång.

 Det har däremot blåst något så  in i rackarns och vinden har under kvällen tilltagit alltmer. Jag ser den stora granen på baksida av grannhuset som i kastvindarna nästan lägger sig ner. Jag bara väntar på att det ska blir ett väldigt brak då den går i marken.

Bloggen går just nu av lite olika orsaker på halvfart. Det är mycket annat nu som tar uppmärksamheten.

En sådan sak är jobb. Jag har fått ett nytt jobb (egentligen gammalt) men denna gång uppnått det jag var ute efter genom att få både tjänst, men även bostad de veckor jag är och jobbar. Det blir gott ned den tryggheten igen.
 
Denna, eller nästa vecka får jag veta hur det gått med ett annat jobb jag sökt, Det blir såklart spännande. Jag håller samtidigt på och letar efter något helt annat att göra, men eftersom det är helt stillastående på Arbetsförmedlingen just nu så sker det inte så mycket mer än just letande.


Annars tar vi oss en liten glögg om kvällen. Ibland den vanliga Blossa som köps på butiken. Andra gånger den vanliga strakvinsglöggen och någon gång därimellan toppar vi den svaga med ett par droppar ur en alldeles speciell flaska som vi köpt för sådant ändamål.

I morse ringde Stig strax efter klockan 8. Han hade fått för sig att det var skridskois på Mjösjön strax utanför Västervik. Sjön är av det lilla slaget och isen brukar vara tidig där.

Sagt och gjort. Jag svarade javisst och så började vi leta efter utrustning. Utrustningen är inte detsamma som när man åker på bana, vilket medförde att vi fick leta en del innan vi fann kastlina och isdubbar. Därpå packades extra kläder i plastpåsar och så åkte vi iväg för att hämta upp Stig på väg till sjön.

Det var inga problem att ta sig ut på isen. Stig var först ut och därefter kom jag. Sivan var lite långsamare men kom hon med till slut. Vi var 5-10 meter ut när vi provade och Stig på sin kant högg igenom direkt. Jag gjorde likaså på min kant och Sivan retirerade då tillbaka till bryggan.

Vi gjorde så ett 20-tal försök att finna en väg ut, men var vi än provade så högg vi igenom med piken. Isen var inte mer än de fem centimeter den måste vara och lite längre ut var den ännu mindre.

Vi fick därför avbryta dagens tur tidigt, men tog i stället en promenad ner till Hästhagssjön ocj kikade. Ingen snö där och isen hade lagt sig. Men det kommer dröja läge innan det är åkbart.


Sivan på väg ut på isen



Stig ska ta kort på Sivan

Dagen till ära fick vi se en stor flott havsörn som flaxade iväg ut mot Horns udde och havet. Det är alltid lika mäkligt att se denna enorma fågel lätta och flyga iväg.

Jag fick mina skridskor och i morgon åker vi till Gamleby för att ta en sväng på bandybanan. I normala fall samlas friluftsfrjämjandets gäng vid Coop i Västervik på morgonen för att samåka ut. Vi kan dock inte göra det då vi ska ner till Gunnebo med Sivans bil. Det är dags för generatorbyta och vi håller tummarna för att Bert som mannen heter, är lite bra och billig som vi fått berättat.

Jag återkommer i morgon med rapport om både de nya kängorna, men även de nyslipade skridskorna. Kanske blir det någon bild också eftersom vädret ska bli bättre. Mindre blåst och mer sol...


Nyfikne Desmo ska såklart vara med


Alpina bc 1600 med Isvidda skridskor

Idag har man varnat för storm och snö. Än så länge har det inte kommit igå¨ng helt även om det börjat knaka lite i fönstren, men vi får se framåt natten.

Annars har dagen gått i sedvanlig söndagslunk. Sovmorgon, fika, plocka inne, ordna lite ute, fika, äta, surfa lite på internet och så fika lite igen. Det enda riktiga som gjorts är att vi har städat garaget och kört in vespan i boden. Kajkerna har burits upp på altanen och trägårdsmöblerna har packats ner. Nu  ska det bara lindas in i pressening. Min bil har fått ta plats inne i garaget tills vidare.

Nu väntar jag bara på att få ett samtal att mina långfärdsskridskor är färdigslipade. Om jag har tur får jag dom i kväll och vi kan åka ett par runder i morgon förmiddag efter att vi varit och lämnat Sivans bil på verkstaden. Jag är otroligt sugen på att få pröva mina nya skridskokänger.

Så har snön somrapporterats i sörmland också nått hitt till Småland och Västervik. Det började som små, lätta flingor men jhar nu blivit ett alltmer bestämt och tätare snöfall. Har vi tur så kommer det en del och blir liggande ett par dagar.

Annars går lördagen i söndagstecken. Sivan sitter vid datorn och jobbar med psykiatritenta och själv gör jag just ingenting annat än väntar på lunch, lyssnar på radio Norge och slår ihjäl tid.

Jag ska ut en tur, en avvaktar vädret innan jag bestämmer vad jag ska göra idag...

Jag fann ett nytt recept på internet. Köttfärslåda.

Det var så enkelt som att varva köttfärs med potatis. Toppengott och blir säkert en lika god matlåda idag.



Lottas köttfärslåda


Rostade vitlöksbröd

Det är något det gott skulle kunna vara året runt. Men å andra sidan är glögg som godast när man är lite frusen och speciellt då under den mörka årstiden.

Vi började vå glöggsäsong torsdagen för tre veckor sedan. Det var efter vår torsdagstur på Tjustleden vi kom hem. Helt dygnsura och rejält kalla. Det var premiären. Den gången med vanlig lättglögg som man köper på mataffären.

Igår var det så dags igen. Jag skulle gå och lämna in mina långfärdsskridskor på slipning och vi passade därför på att gå till butiken samtidigt. Eftersom vi bor allra längst upp av staden och har ett par km till butiken tar det en god stund att gå fram och tillbaka och vi hann bli lite kalla den här gången med.

Det var kallt, grått och blåste och när vi kom hem var vi återigen lite kala. Därför värmde jag glögg (den här gången starkvinsglögg) och serverade med russin och mandel. Till det fick vi också Annas mandelpepparkakor.

Som jag tidigare skrivit så är det snart dags för bröllop. Då inte mitt eget utan FruG:s som kliner till och gifter sig med Herr Gunnar för andra gången som jag förstått det. Det är kärlek det.

På inbjudan stod det kavaj och sedan tidigare visste jag att kavaj enligt VettoEttikett och klädkod inte är kavaj utan mer exakt kostym. Hade det däremot stått valfri klädsel hade det varit kavaj om jag minns rätt.

Nåväl, kostymen bör enligt gammal klädskod vara mörkt blå, alternativt ljust grå. Men idag har man luckrat upp bestämmelserna lite och tillåter även svart (som för övrigt i huvudsak är den som säljs idag).  Till kostymen "bör" man ha vit skjorta med slips och slipsen ska vara av blankt material typ siden. VIt eller svart slips går inte an då de anses vara lämpade för begravning.

Till slipsen och kavajen kan man med fördel ha en näsduk i matchande färg. Skorna ska vara svarta liksom strumporna.

Bara så ni vet :-)


Mer om detta finner ni här eller här

Sen tänkte jag lägga en länk till Finn.no. Här säljer man bland annat hus och där fann vi "vårt gamla" radhus. Det har stått tomt sedan vi flyttade i somras och nu är man så jäkla fräck att man har plockat in möbler, gardiner och lampor för att det ska se fint och bebott ut. Snacka om att luras.

Dessutom ser det såklart både stort och välvårdat ut. Stackars människa som går på det där. Sivan som är i Norge tänker gå på visning för att lyssna och kika. Det ska bli kul att höra och jag hoppas bara hon inte får för sig att bjuda :-)

Du finner det hela om du klickar här

Som jag lät ana i det förra blogginlägget är jag inte helt i slag. Jag trodde det var alla nätter jag jobbat som spökade denan gång, men tror inte längre det. Jag fryser på insidan och har ont. Ont i lederna och i hela kroppen. Sen är jag trött så jag knappt orkar hålla ögonen öppna, men sover ändå ganska lite.

Har jag för första gången i mitt vuxna liv fått en släng av influensa? Det visar sig....

Annars går denna vecka i väntans teckan. Jag har sökt lite olika jobb och tror att det kommer ett eller annat besked under denna, eller nästa vecka. Det blir spännande och jag återklommer med närmare besked då jag vet mer. Självförtroendet är som vanligt på topp och jag är säker på att det löser sig.

Efter att ha varit dålig något dygn vaknade  jag så igår morse av Sivans väckare. Klockan var halv sju och vi skulle göra oss i ordning för den sedvanliga torsdagsturen i skogen. Ledare Stig hade tänkt sig en runda på 14 km genom skog, ängsmark och gamla skogsvägar.

Det var fortfarande frost då vi begav oss iväg, men det var molnfritt på himlen vilket gav oss tro på en varm och fin dag.


Dalhem kyrka där färden börjar


En märklig konstruktion mitt i mörka skogen


HerrE och Sivan, mätta på grillad korv med bröd och kaffe


Gräs och is utefter skogsväg


Vildsvinens framfart vid Risebo


Som vanligt fann vi en sjö där vi stoppade och gjorde en eld. Det var den obligatoriska korvgrillningen med kaffe och bulle innan färden fortsatte. Det var så pass svalt ute att en halvtimmes paus var tillräckligt för att man skulle bli lite kall om man inte valde att sitta vid brasan. 

Färden avslutades vi Risebo som visade sig vara ett jakt och fiskeeldorado. Här kunda man lösa fiskekort för flera sjöar och bland annat fånga både ädelfisk, aborre, gös och gädda. Dock utan fångstgarantier.

Man kunde här också jaga en massa olika djur. Man köpte in sig för en dag eller flera och så fick man tilldelat en mängd djur beroende på vilken tid på jaktsäsongen det var. Här fick man heller inga garantier. Det fanns stugor att hyra för övarnattning och det fanns en liten kaffestuga. Här stoppade vi en stund för att dricka kaffe och äta kanelbulle innan  vi åkte hemåt.

Så har ungdommarna åkt hem till sig. Det var kul att träffa dom men nu har lugnet åter lagt sig i Västervik. Igår satt vi och spelade Nya Finans till långt in på natten. Ingen vann men någon hade lite mer pengar när spelet avslutades klockan 01.

Vi hade i går varit ute på stan och tittat på kläder. Vi fann både klänningar och kostymer. Dottern fann nog vad hon ville ha, men kom sig inte för att prova. Svärsonen fann även hann vad han behövde, men hade inte pengarna på fickan.  Själv fann jag inte något. Jag skulle ha en skjorta, men fann bara konstiga färger. Det är dock gott om tid så det ska nog ordna sig.

Jag provade kostymen igår och glädjande nog var alla, inklusive jag sjävl helt inne på att den var snygg och att den går att ha på bröllopet i december. Jag köpte den till sjukhusets obligatoriska nyårsfest och den är modern men ändå klassisk i snittet.



Idag har det sedan barnen åkt varit praktska saker som ordnats. Vi har varit på stan och handlat samt ätit lunch. Jag har gjort ett jobb och så sttit i telefonen. I kväll är jag trött och jag misstänker att jag endera är sju, alternativt inte har återhämtat mig från arbetsveckan.

Morgonsol över Hønefoss

Så härligt! Igår blev det en lång tur innan vi var hemma. Vi åkte klockan 9 och allt flöt på bra. Lagom med trafik och torra fina vägar. Vi stoppade i Borås och åt en hemburgare innan vi for vidare. Sen svängde vi av i Bottnaryd för att kika på ettt par intressanta husbilar. Vi tog inte kontakt med säljaren utan kIkade bara på om modellen var intressant och det var den. Nu återstår att bestämma sig om sorlek.

Vi var inte hemma förrän klockan var 18. Det var härligt att bli mött i dörren av dotter och pojkvän. Vi packade upp lite grann och började direkt med kvällsmaten efter det. Det blev pastasallad med spenat och pinjenötter med Serranoskinka vid sidan om, då dottern är vegetarian. Till det fick alla ett glas vin. HerrE var trött och sliten efter att inte ha sovit på över ett dygn och tackade för sig klockan 21.

Jag somnande ovaggad och sov till halv fyra då jag vaknade, jättepigg. Efter lång väntan lyckades jag somna om och så sov jag till halv åtta. Dygnet är nu tillbakavänt och jag ser fram emot en långledighet fylld av spännande aktiviteter.

Nu håller alla på med sitt. Dottern har tagit på sig sportskläder och givit siv ut för en powerwalk, svärsonen kikar säkert på film och Sivan har återigen krabbat sig in till sängen för att läsa sjukskötersketidningen. Vi vuxna har hunnnit äta frukost och gått igenom posten med alla räkningar. Det var ingen överaskning som tur var.


Sivan går igenom sin pst

Dagen idag ägnas åt mat och att gå på staden. Utlandssystern ska gifta sig och vi ska då pynta oss med fina kläder. Så nu ska vi på stan....

Vi hörs...

Så har finalen i den norska versionen av "Ska vi danse" gått. Den var egentligen aldrig spannande då det stod mellan den tidigare kande norske fotbollsspelaren Tore Andrè Flo och den tidigare glamourmodellen och brystdrottningen i Norge, Lene Alexanda Øien.

Flo som ar narmare två meter lång och har en kropp som borde omøjliggøra dans på någon mer avancerad nivå hangde trots detta med hela vagen till finalen. Kan det bero på att det ar ett fotbollstokigt land och alla alskar en tidigare stor fotbollstjarna (man har ju inte heller så många sådana idag). Det han inte fick till i teknik kompenserade han med glimt i øgat.

Lene Alexandra som redan tidigt gick ut och lovade att hon skulle gøra allt som stod i hennes makt før att lyckas visade snabbt att hon var en vældigt duktig dansare. Tillsammans med partnern Tom Erik Nilsen som før øvrigt varit i topp i stort sett alla år gav tittarna flotta och samtranade danssteg och fick flera gånger full pott av domarna. Jag kan inte låta bli att førundras øver vad dom får till. Jag gissar att det inte ar mycket annat an dans som galler i dessa veckor. I alla fall inte før dom som vill vara kvar hela vagen och komma till final.

Nu blir det superfinal nasta vecka. Vinnarna från de tre sista åren staller upp i ett nytt program dar de ska tavla mot varandra. Jag kan nog inte tro annat an att den tidigare glamourmmodellen vinner aven dar...

Detta missar vi tyvarr eftersom norsk tv2 precis som svensk tv4 inte bjuder på något utanfør tv:n

God morgen på dig!

Här sovs det. Jag är påväg in i min fjortonde och sista natt. Det innebär att vi åker hem i morgon vilket jag såklart ser fram emot. Jag är då ledig i fem och en halv vecka vilket just nu ses som okej, men som jag kanske omprövar under tidens gång.

Vi har valt att åka direkt jag slutar och därför blir det så mycket sova idag att jag ska klara den resan utan att vara alltför trött. Jag sov idag till halv fyra och nu har vi varit ute på en prommenad. Så återstår bara kvällsmat (det sista i frysen går nu) innan jag går och lägger mig igen. Jag ska försöka få ytterligare en timme vilket kommer göra att natten t o m går lättare än vanligt.


Således, troligen ingen blogg i morgon utan jag återkommer på tisdag....

Vi ses

Idag ska vi åka till vänner för att äta julmiddag. Vi har just vaknat och därför stått över frukosten.

Jag återkommer med fylligare rapport senare..

God morgen

UPDATE:

Julmiddagen var valdigt trevlig. Det serverades ribbe, dvs revbensspjall med den sprøda svålen oppepå. Tilll det blev det surkål, potatis, rømme och lingonsylt. Jag har tidigare skrivit om ribbe, men upprepar det då det antagligen kommit en eller annan  ny lasare.

Ribbe ar ett stort stycke køtt. Samma køtt från grisen som vi gor våra spjall ifrån men med skillnaden att norrmannen  steker sitt stycke i ugnen med svålen på. Den stekes under lång tid, snittad med vass kniv och så øser man den med dess eget fett till skorpan ær stenhård och i princip bara i ett tunne lager. Man æter så och mumsar i sig alltihop.

Så kvallen var trevlig med god mat och mycket prating. Tyværr skulle vi hem før att jobba så kvallen blev tidig. Vi hann slumra en liten stund innan jobbet och nu ar nu.

Tills vi hørs.... Ha det!

Natten skulle bjuda på snö och den skulle komma in vid midnatt. Så blev det inte. I stället kom det minusgrader och regn. Ett hällande ösregn som slog ner i asfalten under ett par timmar. Det frös omedelbart och ni kan väl gissa hur det slutade.

Ja, såklart med katastrof. Trafik och fallolyckor genom natten. I morse när jag gick hem så var det sedan någon timme kö in på legevakten av folk som druttat på ändan och brytit sig både här och där.  Jag är vädigt nyfiken på hur det ser ut nu på jobbet.

När jag själv gick hem så var det väldigt försiktigt. Ett lager is med isvatten oppepå gjorde att det nästan inte gick att  ta sig uppöver backen. Fötterna gled och man var verkligen tvungen att vara försiktig.

Annars närmar vi oss slutet av denna jobbarperiod och glädjer oss tll att få åka hem. Skridskosäsongen lär vara igång och torsdagsvandringarna med Antikrundan fortsätter så länge snön inte lagt sig. Har vi sedan tur blir det slalomskidor med nästa gång vi åker tillbaka för att jobba....

Idag handlar bloggen om nyheter. Det första inlägget ihandlar om Norge och snatteri eller nasking som det heter här. Norge ligger enligt en ny undersökning i världstopp när det gäller snatterier. Man räknar med att vi får betala 2000 kroner extra per person på grund av svinn genom snatterier.

Detta är förstanyhet på alla nyhetskanalerna på tv här till lands och på internet kan jag finna att det snattas för nästan fem milijarder kronor årligen. Tyvärr fnner jag väldigt lite, eller rättare sagt just ingen relevnat information på internet om detta.

Efter mycket letande på internet finner jag att Sverige i stöldbelopp inte ligger långt efter. Här snattas det för 5,8 miliarder.
I kronor hamnar vi därmed högre upp, men utslaget på hela befolknngen så blir det 630 kronor per person. Alltså inte så mycket att vara stolt över här heller.

Totalt sett i Sverige, kostar butiksstölder, snatterier ochf örebyggande åtgärder  6,2 milijarder. Sett till siffrorna för snatteri innebär det att man satsar tämligen lite på förebyggande (0,4 milijarder) vilket förvånar.

Är det måndtro lättare att bara rycka på axlarna och låta konsumenterna betala, är att lägga pengar på förebyggande?

För dagen är det en hel del funderingar på framtiden som det tycks. Syster funderar på förestående bröllop, dotter som funderar på högskola, sambon som funderar på sin skola och jag själv som funderar på framtid och jobb.

Det dyker upp nya jobb här i Norge och jag trivs så pass bra med denna ordning att jag tror jag vill och kommer göra det jag kan för att fortsätta. En vecka på och tre av. Eller som man också kan se det. Tre veckor i rekreation och en vecka till inkomst.

Det är bara ett litet problem. Bostad!

Vi må ordna ett ställe att bo och de närmsta veckorna kommer vi få se anonns på små 40 kvadrats lägenheter och vad priset kommer bli på dom. Tyvärr misstänker jag att det slutar på minst 700 000 NOK.

Ett annat alternativ är husbil som jag läst att allt fler arbetspendlare väljer att bo i. Priset för en praktisk sådan är någonstans upp mot 400 000 SEK. Vi får ge oss lite till tåls och kika runt lite.


En gnutta sol utanför fönstret på Arnegårdsveien

Sivan frågade när vi var påväg ut, varför jag hade hälen på strumporna långt upp på baksidan av vaden. Jag tänkte inte mer på det då eller inte heller har gjort de sista trettio åren. Nu kom jag på att jag skulle kika hur det såg ut om hälen skulle placeras där den ska vara. Resultatet ser ni här nedan,

Det är nämligen så att jag har storlek 43 på skor idag. Tidigare var den 42 men har förändrat sig. Strumpor säljs i intervallet 39-42 och 43-45. Av en eller annan anledning har jag alltid köpt den större storleken och då hamnar hälen uppe på benet. De gånger jag köpt den mindre storleken har det motsatta hänt. Hälen hamnar nästan mitt under foten och efter ett par tvättar är strumpan obrukbar.

Suck!


Storlek 43

Idag väckte Svan mig klockan halv två med kaffe på sängen. Hon skulle jobba kväll och vi gör så att jag står upp då för att vi ska få lite tid tillsammans. Det är helt okej eftersom ag har gott om tid att sova till kvällen nnan jag ska gå.

Jag skulle egentligen sticka ut ch springa och sedan var det en tur till butiken där jag skulle handla lite småtteri. Nu blev det inget av inget. Jag kände att jag var så tröt när jag stod upp och när Sivan hade gått satt jag vid datorn i en kvart innan jag kände att jag var tvungen att gå och lägga mig. Jag tog ulltröjan uppepå och lade mig sedan på sängen. Där somnade jag som en klubbad oxe och har nu i stort sett sovit bort hela dagen. Det var skönt.

Nu ska jag bara diska innan jag lägger mig på soffan en stund. För pigg, det känner jag mig inte...

Ciao



Augustibild från Ringerike som påminnelse om vackra dagar

Antligen lite uppehåll i både regn såval som dimma. Sivan kom hem efter jobbet och vi gjorde oss en promenad ner till Skeidar for att kika på mattor, lampor och gardiner. Det var okej aven om deras salgspriser inte gjorde mig speciellt sugen att kopa något. Vi kikar i Sverige så får vi se. 


Eftermiddagsmåne over Ringerike sykehus i Hønefoss

Från Skeidar gick vi upp till vårt gamla hus dar vi hade bilen ståendes. Vi hade namligen bestamt att vi skulle åka och kopa pizza. Sagt och gjort. En stor pizza bestalldes med taco på den ena halvan och kyckling och pepperoni (typ salami) på den andra halvan. Den ar nog en favorit.


Pizza från Kokken's

Under tiden pizzan graddades gick vi till Coop och handlade lite frukt och annat smått och gott. Bland annat hittade jag Julebrus. En søt dricka som inte finns i Sverige. Inte alls tokig. Så val hemma vi fick i oss det mesta av pizzan forutom ett par bitar som Sivan får ta med till jobbet idag. Brusen slank ner den med.


Min premiar med julebrus. Toppengott och kan rekommenderas

Idag blev det inget bloggande. Detta ar således bara ett info. Jag har sovit bort det mesta av dagen eftersom det ar så jakla grått och trist ute. Sivan var hemma från jobbet klockan tre och då tog vi en promenad for att efter det gå hem och laga mat.

Darefter blev det en film innan jag krop till sangs igen. Så nu ar jag pigg och laddad for natt nummer 6 av fjorton. Det ser valdigt stilla ut har och jag hoppas det fortsatter så.

Återkommer nar något har hant...

God natt!

Det är ju ingen fin jullåt den utan i stället länkar jag över till Let it Snow med Dean Martin som jag misstänker att många inte har en aning om vem han är. Det är lite kult att vara så gammal att man vet om artister som många andra inte har en aning om vilka dom var.

Fredagens snöfall från köksfönstret

Temat förs på banan eftersom gårdagens regn vid femtiden övergick i ett underkylt regn. Sen kom snön och när jag gick till jobbet hade det kommit tio cm blötsnö. "Vår" skidanläggning räknar med att vara igång till den 1 december vilket jag glädjer mig till och ska göra vad jag kan för att ha skidpremiär då.

På jobbet var det totalt kaos när jag kom. Trafikolyckor i räcke och rad som man säger här till land. De som var allvarligast skadade hade redan körts iväg och efter ett par timmar var vi skapligt ikapp igen. Tänk att både Sverige och Norge blir lika överaskade av att snön kommer och att det då dessutom blir halt.

Idag är det fortsatt grått och ett par grader varmt. Det gör att snön sakta smälter bort här, men säkert ligger den kvar om man kommer upp ett femtiotalmeter. Skidspåren ligger där till mångas glädje sedan snart två veckor. Vi håller tummarna för att det fortsatt ska vara så.

Från Västervik får jag rapport om att långfärdsskridskosäsongen börjar, men såklart inte å sjön. Nej, det är bandybanan i Gamleby som dagtid står till Friluftsfrämjandets förfogande. Även om det inte helt är detsamma så är det i alla fall motion som jag ser fram emot när vi kommer hem. Just nu ärdet för skitigt för både löpning och inlines...

God morgon på just dig!

eller Raindrops Keep Fallin' on My Head om den hette i orginal. Den sjöngs av Siv Malmkvist i versionen som spelades in 1970. Du finner den inte på youtube, men i stället kan du lyssna på "Tunna skivor" här.


Utsikt från köksfönstret

Hur som helst så har dimman lättat. Den har i stället ersatts av ett hällande regn och det är jättetrist ute såväl som inne eftersom man måste ha lyset på inne för att se vad man gör. Jag har i tilägg drabbats av den vanliga allergin vilket gjorde att jag de tre första timmarna vankade runt, nysandes och snorandes. Sen tog allergitabletten och det lättade.

Medan Sivan var ner på byn och träffade en väninna passade jag på att tvätta en maskin. Tvättmaskinen är så gammal och seg att den knappt går runt och det skulle vara kul att veta (kanske inte föresten) vad den egentligen kommer upp i för temperatur. Det är troligen remmen som drar maskinen runt som gjort sitt för när man ska hänga upp tvätten är den i stort fortfarande våt så det droppar om den.


Gammal tvättmaskin. Notera tvättmedlet ovanpå

Sist vi var i Norge så bad jag Sivan om en ny ulltröja då min gamla nu är dryga två år och börjar tappar formen, Jag berättade att den skulle vara XL, men som så många andra så trodde inte ens hon att jag kunde vara "SÅ STOOOOOE" och kom därför hem med en Large. Jag log och tog på mig och såklart passade den inte. Kroppen gick att pressa in, men armarna satt halvvägs upp på underarmen.


Herr E provar tröja och flexar musklerna ;-)

Nu när vi kom tillbaka bytte hon den. XL blev det nu, men tyvärr med nästan samma resultat. En dm fattades på armlngden, även om kroppdelen var mer rätt i storlek. Nytt byte och nu XXL så var den äntligen bra. I alla fall i armarna. Tyvärr så är samhällstrenden att XL är stort, inte på längden utan på bredden. XL betyder extra tjock och såklart XXL som jag har nu blir då extra, extra tjock. Jag vågar knappt tänka på hur en XXXL skulle se ut. Troligen bra på längden den med, men gjord för två, eller tre normalviktiga på bredden. En sorglig utveckling när den normalviktige inte finner kläder som sitter okej.

Det lackar mot jul. I alla fall om vi ska tro butikerna. Hemma börade Rusta för nästan en månad sedan genom att slänga ut sommar och höstsortimentet och ersätta det med snögubbar, ljusslingor och julgranar. Man drog sig inte ens för att slänga in ett helt gäng tomtar i alltihp.

Det var det jag märkte först och så har det fortsatt. På nyheterna igår berättade man om norrmän som börjat julhandlingen i Sverige. Man rapporterar om rekordsalg av ribbe. Ribbe är det vi gör de korta revbensspjällen  av, men säljs i ett stycke med svål och allt. Det tillagas i ugn och grejen är att få svålen så spröd och krispig som möjligt och det finns tusen knep på det. Det är verkligen prestige här i landet med en god och krispig ribbe.

Man berättade nu att man i Svinesund säljer 2-4 ton (2-4 TUSEN KILO) ribbe per dag och att årets totala försäljning kommer gå mot säljrekordet 300 ton. 300 000 kg fläskribbe bara i Svinesund. Till detta kommer köttfärs, korv, lutfisk och allt annat. Öl, fanta och cocacola som norrmännen lastar bilarna fulla av.

Vi säger bara tack. Kör på! Det gör att jag kommer ha jobb gott och väl hela nästa år också och de svenska finanserna förbättras....

Fd stadsminister Göran Perssons bevingade ord och som också blev en bok får bli rubriken till detta inlägg. Jag sitter som så ofta och lyssnar på nyhetskarusellen på tv. Det är ett nyhetsprogram som går 24 timmar per dygn och som säkert uppdateras lite då och då (man märker det inte utan det blir mest upprepningar).

Idag berättar man två saker som väcker intresse. Den första är något som både Sivan och jag (och säkert andra med oss) sett över de senaste åren. Norge håller på att hamna i samma fälla som Island genom att leva högt över sina tillgånger. En undersökning visar att 100 000 norrmän har ränteskulder som idag uppgår till över 30% av inkomsten. Det är en ökning på mer än 150 % (de var tidigare 40 000 personer). Hur stor del av lönen som då är lån väljer man att inte tala om. Det talas dock i andra sammanhang att många har lån som vida överstiger inkomst och det man klarar av att betala.

Det innebär att många såklart sliter med räntor och avbetalingar och att det på precis samma sätt som i Sverige räcker med en halv procents ränteökning för att vardagsekonomin ska gå överstyr. Kreditinstituten har gröna dagar och lånar ut otroligt mycket pengar till ockerränta för stackars människor som måste låna för att skjuta skulder och betalningar framför sig.



Sak nummer två är att man på ett sjukhus i Asker har så stora problem med krafter som skapar oreda att man varit tvungen att ta proffesionell hjälp av synska. Det innebär i klartext att det spökar och det spökar så jäkligt att situationen har blivit ohållbar. Styrelsen för sjukhuset har därmed godkänt dessa ovanliga grepp. Enligt tidningen har det blivit bättre efter dessa insatser.

Nu när jag ska kopiera in artikeln har den ändrats. Plötsligt vet ledningen ingenting om detta och pengar.... Nej det har man inte heller betalat trots att helern tar 1600 kr/timme och 10 000 NOK för en andeutdrivning.

Du som är intresserad finner mer om detta här.

Sovrum för personer som nöjer sig med lite

Den här gången hade vi tur med vår hybel. Det finns två stycken som är lite större och som såklart är reserverade för läkare som kommer och jobbar på anestesiavdelningen. Denna gång stod den tom och Sivan och jag hade turen att få komma till på den. Den är på 49 kvadrat och i grunden densamma som den lilla vi haft tidigare. Det är dock en skillnad. Det finns ett litet, litet sovrum där man har både säng, sängbord och en liten byrå.


Gästsäng för lättviktare

Så här långt har det gått jättebra eftersom Sivan sover på nätterna och jag på dagarna och så delar vi säng en timme eller så på morgonen då vi båda är så trötta att det går utmärkt. Hur det blir i natt, det vet vi inte. Likaså nästa helg då Sivan och jag jobbar natt båda två. Dock finns det både gästsäng och soffa. Den förstnämnda tydligen riktigt nerkörd.


Skön sofffa, dock enbart för kortväxta


Det löser sig dock alldeles säkert.

Idag vaknade jag klockan ett. Relativt pigg och jag hade överenskommit med Sivan att hon skulle väcka mig då eftersom hon skulle på jobb till klockan halv tre. Solen sken då in genom sovrummet och Sivan som hade varit ute och sprungit kunder berätta att det var varmt och skönt ute.

Innan jag hade ätit frukost och läst dagstidningarna var klockan så mycket att solen tyvärr hade försvunnit. Den hade i stället ersatts av den grå trista och nästan ogenomträngliga dimman som har legat som ett lock över Hønefoss de sista dygnen.

Jag hade för avsikt att ta mig en ordentlig promenad, men känner nu att det kvittar. Jag väntar till i morgon då Sivan är ledig och så finner vi ut ett eller annat då att göra. Det visade sig plötsligt att jag hade en fridag mitt i arbetsveckan. Detta hade jag inte en aning om och kan väl inte se nyttan med det eftersom jag jobbat fyra nätter och sedan har tio kvar.Det är alltså ingen större meing att vrida dygnet i någon som helst riktning.

Jag lägger här upp ett par fina bilder från söndagen. Vi var ute på sen eftermiddagspromenad ochb hade turen att få med dessa fina solnedgångsbilder. Bilder liknande dessa som legat ut i varende dagsavis de senaste dagarna.


Tandbergmoen med utsikt över Tyrifjorden


HerrE själv med den vanligt förekommande Kungens utsikt i bakgrunden



Återigen bild mot Tyrifjoden, äplehagen och kyrkan


Kvällens sista solstrålar. Här, bakom min rygg, stod det flera bilar på
parkeringen och tog bilder på solnedgången

Nej, det är inte sant. Trots att jag är riktigt samhällskritisk är jag sällan arg. Varken på de levande eller döda ting. Inte heller företeelser även om dom kan provocera mig något helt märkligt. Jag ger mig heller inte på (troligen för att jag inte är arg) varken folk eller saker i affekt.

Det gör däremot andra. Det tycks finnas, både i Sverige och Norge en utpräglad ilska som får folk att vilja riva ner, slå sönder eller sabbotera saker och ting. Det som fick mig till tanken idag (det är så varje gång jag kommer hit) var när jag var ute i skogen på dagens löptur. På rundan som gjorts i ordning av Elixia (ett av ortens gym) finns gott om skyltar och oranga eller gröna trästolpar som är nedslagna för att visa vägen bland alla stigar i skogen.

Nästan varje gång man springer där ser man att det varit någon före som konsekvent rivit ner de uppspikade skyltarna, eller som idag, sparkat omkull trästolparna. På samma sätt kan man se härjningar på Tjustleden hemma i Västervik. Skyltarna sparkas omkull och slängs iväg, ofta långt in i skogen. De vrids eller böjs så de pekar i fel riktning. Ett allmänt, onödigt sabbotage.

Detta är ju bara två exempel på saker som förstörs och vandaliseras till ingen nytta alls. Det finns vl heller inget skäl att tro att det är barn eller ungdomar som gör detta då dessa stigar ofta ligger en god bit bort från tätbebyggelsen.

Vad är det som fattas oss ?

Sedan två dagar ligger dimman tät här i Norge. Jag får trösta mig med att det enligt Petra är precis samma väder hemma i Västervik.

Vi är nu en tredjedel in i vår jobbarperiod och så här långt har allt gått relativt smärtfritt. Såklart var inte lägenheten klar när vi kom, men det har den nog aldrig varit. Det kanske var städat, men smutstvätten var inte borttagen och man hade inte fyllt på med sängkäder, diskmedel, handdukar och toapapper. Tänk att det ska vara så komplierat att det misslyckas varje gång. Jag har under de nu fyra och ett halvt år jag varit här och som jag i stora delar bott i hybel sällan om någonsin varit med om att man lyckats med detta. Varför det är så svårt? Det kan ingen svara på och man försöker troligen inte heller göra något åt det.

Bifogar en bild från Västervik i söndags (tar en från torsdagen också) så Petra kan se hur det kan se ut.


Grårusk, dimma och regn på torsdagen


Sol. värme och nästan vårväder på söndagen

För en tid sedan läste vi om en man som var verksam inom data på ett eller annat sätt. Han hävdade att vi som har trådlösa nätverk skulle låsa upp dessa. Han menade också att de som hade kunskap att ta sig in i någon annans dator var så försvinnande lite. I tillägg ifrågasatte han också vad som kunde vara av intresse för någon annan i våra hemdatorer.

Genom olika fildelningsprogram har vi redan idag ganska stor tillgång på innehållet i varandras datorer och då speciellt när det gäller folk utan kunskap som frivillligt släpper in andra i sin dator för att "hämta" eller"dela" program och filer och man kan undra på vad skillnaden är att låta nätverket ligga öppet.

Jag läste för en tid sedan på ett svenskt dataforum om ett större antal som medvetet hade öppnat sina nätverk och som delade datorer med andra. De som fanns där var av precis samma mening.... ÖPPNA för alla att hoppa mellan nätverken beroende på var du befinner dig.

Själv sitter jag på ett "lånat" nätverk när jag är i Norge och det går alldeles utmärkt. Man kan visa lite hänsyn och låta bli att ladda ner saker eller sitta i perioder då jag märker att det går lite segt. Kanske min betalande nätverkskompis vill ha sitt nätverk själv då.

Tanken min är nog att öppna upp nätverket hemma. En god brandvägg och ett lika gott virusprogram borde göra susen och likaså att titta vad det är för filer man kan komma åt via nätverket. Det borde räcka.

Detta innebär såklart inte att alla ska säga upp sina abonnemang och snylta på grannens. Nej, men i en tid då så många har en bärbar dator så kan du ta den med vart du än ska och "låna" någon annans uppkoppling. Det var här jag slogs av tanken eftersom man nu överallt ska få oss att köpa mobila bredband för dyra pengar. Det har blivit nästa "gratismarknad" där man får en mobiltelefon för nästan ingenting och där abonnemanget är förhållandevis billigt (100-300 kronor/månad som exempel). Men man talar väldigt tyst om att man här har fått till det man inte lyckats framtvinga på vanligt internet. Nämligen att du sedan ska betala extra för det du laddar ner över en viss mängd. Likaså att funktionen alltför ofta är bristfällig. Jag menar, vi har ju för tusan ännu långt ifrån mobiltäckning i landet.

Nej, jag tycker vi nobbar detta erbjudande av de olika internetleverantörerna och i stället startar ett upprop för att man ska betala internet en gång och sedan kan du surfa som du vill, var du vill och hur mycket du vill.

Dvs öppna ditt nätverk för andra!

Nu sticker jag till skogs för en löprunda

Turen denna gång gick som vanligt bra. Bara med ett litet krångel. Mer att lasa om detta finner du har.


Sivan väntar på assistancekåren och bärgning



Det innebar i alla fall att de två timmarna till godo som jag skulle haft till sømn fick stryka på foten. Helt okej eftersom det tycks lugnt och stilla har. Bloggen ar fortarande lite konstig. Kanske det ar straffet for att jag lagger upp for många bilder?

Vi får se. Jag återkommer nar jag har något att beratta.

UPDATE: Jag fann felet och darmed kommer det lite dramtiska bilder i morgon :)

Ciao!

Så är vi på gång igen. Frukosten är äten och nu ska det fixas lite mer. Igår målades det tak och lister och så bars saker fram och tillbaka. Idag är det ett par ställen som ska bättras lite och därmed är vi nog i stort sett klara. Då ska vi bara packa och göra klart för resan i morgon. Det är massor av saker som tas med på precis samma sätt som när man åker på semester. Den enda skillnaden här är att vi dessutom tar det mesta i matväg med oss. Vi har dessutom en grunduppsättning av frukt, grönt, bröd och ost. Det är sådant som man alltid måste komplettera med, men ändå spar en god del pengar på att inte köpa direkt. Denna gång blir det nog tre kyl väskor med fryst och kylskåpskall mat med. Då tackar vi för den svalare temperaturen eftersom allt är så mycket lättare att frakta då. Vädret är precis detsamma som hos FruG. Solen sprutar över hela Västervik idag och det är knall blått överallt. Frågan är alltså..... om vi inte ska ta skorna på och gå de tre km till Ica-butiken. Vi hörs när vi råkas HerrE UPDATE: Jag har gjort snygga stycken och lämnat avstånd för ett par illustrativa bilder, men här är något fel idag. Texten slås ihop och knappen för att publicera bilder och länkar är borta.