Aktivt uteliv

I söndags bestämde vi oss för att återigen testa att tälta. Jag är relativt stor och tung och har aldrig funnit glädjen i att tälta då jag knappt sover något på natten. Dagen efteråt går som i ett töcken och förtar därmed en stor del av friluftslivet. Nu fick jag ett tips av en kamrat om den nya sortens liggunderlag och efter att ha inhandlat ett sådant var jag klar för att återigen ge tältningen en chans.

Därmed satte vi resmål och vi bestämde oss för att paddla upp till Rågö, eftersom min fru aldrig varit där. Då måndagen kom var vädret lika fint som utlovat och det var just ingen vind att tala om. Vi satte i våra kajaker från kanalen (som verkligen behöver en kajakbrygga) och satte kursen år sydost. Det var stilla på Gudingen och när vi svängde in mot St. Rågetholmen bestämde vi oss för att prova om det gick att gå utomskärs.

Sagt och gjort. Förbi Flatholmen och vidare över till St Björkö där vi tog ett kort stopp för att sträcka på benen och få i oss lite vätska. Därefter fortsatte turen. Jag ville gärna visa min fru sydostsidan av Sladö som jag personligen tycker är otroligt vacker med stora, mjukt formade stenar som ger en vacker kontrast mot havet.  Som tur var höll vinden sig borta och vi fick ligga på spegelblankt vatten och bara njuta innan färden norrut fortsatte.

Det tog inte långa stunden innan vi var uppe på Rågö. Totalt fyra timmar i mjuk och stilla paddling. Här paddlade vi ett halvt varv och kika på ön från vattnet innan vi gick i land för att slå läger och börja med kvällsmat. Innan mörkret kom hade vi gå en runda runt denna vackra ö och det är fantastiskt vilken variation av berg, skog, ängsmark och t o m en liten sjö man upplever på bara en timmes promenad.

Natten kom fort och det vara bara en och annan gås som bråkade lite, annars var det helt stilla. I alla fall fram till klockan fyra. Då brakade det lös med ett otroligt kvittrande från alla småfåglarna. Jag låg vaken en god stund och lyssnade innan jag någon gång efter klockan 6 återigen somnade om.

Så vaknade vi vid åtta och efter en härlig frukost med hembakt bröd och nykokta kaffe packade vi i ordning för hemfärd. Nu hade vi bestämt att vi skulle gå på västra sidan av Hasselö. Det blev en stillsam paddling och vid lunch strandade vi så på Hasselö sand. Här kom båten från Västervik med varor som skulle upp till café Hasselö Sand och vi passade på att fråga Lina Johansson om vi fick lov att sitta uppe vi caféets bord och äta och det fik vi. Inte nog med det utan hon visade också var vi kunde diska om vi behövde. Vi fick också via bakdörren köpa varsin god glass. Tack för det!

Så satte vi oss i kajakerna igen och kryssade oss mellan alla dessa små öar på väg söderut.  Solen värmde och vi tog faktiskt ett extra stopp på lilla Rågetholmen för lite fika och en stunds slappande i solskenet.

Långt ut på eftermiddagen var vi så återigen hemma i Västervik igen. Nöjda med väder, mat, sällskap, tältnatt och allt annat. Nu skulle vi bara ta en snabbdusch för att sedan ta våra kajaker och sticka iväg för att hjälpa kompisar som skulle ha paddelkväll med wildkidz. Om det berättar jag en annan gång!

/Håkan

Som jag berättade i förra blogginlägget är vi ett (än så länge) litet gäng som åker inlines. Det är ett härligt sätt att röra på sig och fartmässigt går det ungefär i samma hastighet som cykel. Det är också i stort sett lika skonsamt för knän och höfter, även om man jobbar lite mer med musklerna uppe i höften och framför allt rumpan.

De gånger jag har åkt runt stan har jag åkt melan 14 och 16 km på en timme. Det gör enligt min GPS en maxfart på strax över trettio kilometer i timmen. Det räcker gott och väl för mig då jag i höga hastigheter ibland slås av tanken om jag skulle åka omkull. En tanke som jag direkt föskjuter.

En fördel med fart är att det då går att åka igenom grus, ojämnheter och till och med på gamla gräsmattor. För i låg fart stoppar farten upp och man ramlar framåt. Detta samtidigt som fötterna stoppar. Dvs man ramlar! Något som bör undvikas..

För att inte vålla mer förtret än nödvändigt kollade jag inför starten upp vad som gäller för inlines i trafiken och det var inte så svårt även om det inte var helt entydigt. Det är nämligen så att inlines ska framföras på cykelbana om sådan finns.  Enkelt som så. Men så var det detta återkommande men. Om inlines framförs betydligt fortare än vad andra trafikanter färdas ska de färdas på vägen. Här är det samma tydlighet. Framförs inlines på väg utan cykelbana ska man åka på vänster sida vägen, om det nu inte är så att de körs i avsevärt högre hastighet än vad gående färdas. Då ska man åka på höger sida precis som en cykel, något jag personligen tycker verkar rimligt.

Det innebär att när friluftsfrämjandet är ute på organiserad tur i Västervik kör vi som cykel. På cykelbana då det finns och annars på höger sida av vägen. Vi har precis som cyklar inte företräde på övergångsställen, men uppskattar såklart de gånger då någon är tydlig och bromsar i god tid samt vinkar över oss.

Att åka runt stan är mellan 16-22 km, Lite beroende på vilken runda man tar. Då har vi ca 90 minuters fin åkning och är som regel både lite svettiga och trötta i låren. Vi kommer framöver försöka inleda med en kortare runda för de som är lite nybörjare eller inte vill åka så långt, medan de som vill åka fort och långt fortsätter ytterligare en tur. Det finns med andra ord möjlighet för de flesta att vara med och åka i grupp. Ett bra alternativ för den som behöver en morot att komma ut.

Är du intresserad? Kontakta mig via hemsidan

http://www.friluftsframjandet.se/vastervik/langfardsskridsko

/Håkan

Vi är mitt i vårsäsongens vandringar och har nu i ett par veckor hållit oss öster och söder om Västervik. De senaste två vandringarna har genomförts vid Tofvehult och Svinnersbo by. Två fantastiska vandringar, men med helt olika karaktär. Svinersbo-turen i varmt solsken i jordbrukslandskap och lite skog, medan Tofvehult-turen genomfördes i ängsmark med lite inslag av kustlandskap längs Gåsfjärden och Slingsöviken. En härlig sol var det även här, trots att det var lite kylig vind.  Den senare genomfördes lite som en guidad tur då en av deltagarna var uppvuxen i området och kunde berätta många fina historier om platser och skeenden. Något som var uppskattat av alla deltagare!

I stort sett börjar vår vandringssäsong en bit in i mars, början på april beroende på snömängd. Så fortsätter den fram till november, men även här med lite flytande avslutning beroende på snömängd. Vi konstaterar också att vi ofta har tur med vädret (även om vi inte ger vädergaranti). Men jag minns en gång vid Odensvi där det regnade så som jag aldrig varit med om tidigare. Det är en tur som deltagarna aldrig glömmer och som man brukar plocka som samtalsämne de få gånger inte vädret är helt med oss.

Vandringsgruppen har haft en fantastisk utveckling från att ha varit ett litet sällskap på några få personen som gick Tjustleden, fram till idag då det är mellan 30-40 personer som är aktiva. Som tur är så blir det sällan fler är 30 då det blir svårt med logistiken och framför allt var bilarna ska stå parkerade.

Förutom dessa torsdagsvandringar för daglediga och som jag tidigare har  berättat finns det även familjevandringar över dagen och då ofta i anslutning till helger. Likaså har vi i tre år arrangerat fjällvandringar. Är du nyfiken, kika in på hemsidan där du finner kontaktuppgifter så du kan få veta mer.

/Håkan

Sedan ett par åt tillbaka har Friluftsfrämjandet arrangerat dagsvandringar för torsdagslediga. Från att i starten varit ett kompisgäng på några stycken fram till idag då ledarna varit tvungna att säga nej till fler deltagare kan man inte vara annat än nöjd med uppslutningen. Det hela började med att ett gäng bestämde sig för att vandra på olika ställen i närområdet. Vanligt var att det blev Tjustleden och efter en tid hade man gått de flesta stäckningar och då inte bara i den ena riktningen, utan ofta i båda och dessutom i olika årstider.

Gruppen samlas tidigt på torsdagar för att gemensamt åka ut till ett förutbestämt mål. Här har ofta de två ledarna varit och rekat att det går att parkera och att terrängen ser ut som man tänkt sig. Farten är ofta relativt hög, men med flera korta stopp där det finns möjlighet att pusta och dricka lite. Farten är heller inte högre än att man kan prata med varandra under vandringen.

Någonstans efter turen brukar man också stoppa för att äta lunch. Det brukar alltid tändas en eld och självklart är det många som grillar, men det finns även de som föredrar något annat att äta. Stoppet brukar bli på 30-40 minuter innan man fortsätter vandringen. De gånger någon är bekant med området brukar det berättas om historik och platser, människor eller annat som kan vara intressant.

Denna säsong är lite sen på grund av snön. Eftersom det ligger massor av snö i skogen kommer inte gruppen igång som planerat, men eftersom många är ivriga beslutade en av ledarna att ta en förstavandring redan på tisdagen denna vecka. Den turen förlades till Händelöp och planen var att utnyttja de tjocka isarna som inte går att åka skridskor på till att vandra i skärgården.

Därmed gick ett gäng på ca 10 personer iväg ut på bron vid Händelö vid tiotiden. Därifrån vandrade vi mellan små och stora öar ända ut till St. Kuggen och Lökholmsdjupet. Här slog vi oss ner i lä för vinden i solsken och tillsammans med ett antal örnar som kretsade runt på himlen. Eld gjordes i ordning och det grillades korv. Vattnet glittrade och våra kinder färgades lätt röda av den härliga vårsolen. Det var en av årets finaste friluftsdagar så här långt. Men vem vet, kanske det blir ännu finare i morgon?

/Håkan

Så kom vintern tillbaka med besked. Jag har i flera månader kunnat glädja mig år ett antal olika sorters fåglar som ätit i vår trädgård. Att jag dessutom fått fem rådjur på täta besök var en bonus som jag inte räknat med. Undrar föresten om jag kan se det som en bonus nu när de snart kommer äta upp de flesta tulpanlökarna?

Här om dagen skottade jag undan nästan 3 dm snö och grävde fram runt fågelmatarna så småfåglarna kunde komma åt det som låg på marken. Därefter fick jag hämta fram solrosfrön, jordnötter och talgbollar, men jag tog också och passade på att smörja i margarin lite överallt i trädgården.

Det tog inte långa stunden innan det återigen var fullt av fåglar. Det var koltrastar, blåmesar och talgoxar som trängdes med de bråkiga pilfinkarna. Så efter en stund kom hackspetten tillbaka. Han var hungrig och gick först lös på det margarin han hittade och därefter satte han sig på talgbollsbehållaren och åt. En härlig syn!

Jag var tvungen att söka hur det går för fåglarna när det blir så sen vår. De uppgifter jag fann tyder på att det går rätt så bra. Några vänder åter till varmare breddgrader medan de flesta blir kvar. Det anges att ca 90 % av alla våra fåglar flyttar från Sverige någon gång under året och det lär bli uppskattningsvis 450 millioner fåglar, varav flera millioner dör i samband med flytten. Smått ofattbara siffror!

Dock är det värre när våren kommit och flyttfåglarna är igång med häckningen. Om då vintern slår till ödelägger det med förödande resultat för våra småfåglar. Jag tänkte därmed slå ett slag för att mata fåglarna ytterligare en tid. Jag länkar också vad man kan ge fåglarna att äta då det fortfarande säljs betydande mängder med vete, som egentligen de flesta fåglar inte är intresserade av, men som är billigt att lägga i för producenten.

Länk: http://www1.tierp.se/vendel/idebank/faglar/fagel.html

/Håkan

Idag tänkte jag bara lämna ett tips inför morgondagen. Det är Gunnebo OK (Orienteringsklubb) som inbjuder till skiddag i sin klubbstuga i Karlby. Begivenheten äger rum mellan klockan 10-13 och som om inte nypreparerade skidspår vore nog säljer man också kaffe (säkert något annat drickbart också), våfflor och Sunes goda bullar (vem Sune är vet jag inte).

Spåren finns i två olika längder och Kenneth som är en av spårfixarna berättade att det finns ett 7 km och ett annat utanför elljusspåret som är ca 4 km. Vädret är planerat fint även i morgon och ses vi inte i spåret kanske vi möts promenerandes i stället.

/Håkan

Själv var jag med råge vuxen då jag insåg att det var trevligt att vara ute skog och mark. Det var dock innan internet och jag hade ingen att fråga om hur man gjorde, eller vad man skulle ha på sig för att turen skulle bli trevlig. Jag var dessutom så pass ung att det inte fanns så många kronor att lägga på utrustning heller.

Å andra sidan såg marknaden inte heller ut som idag med den specialutrustningen man ”måste” ha idag, om man ska tro handeln.

Själv började jag i täckjacka, jeans, bomullströja och någon form av kängor som egentligen var tuffa att gå i stan med, men inte fungerade optimalt ute i skogen. Men det gick det med!

Visst var tröjan kall och våt då jag gått mig varm och visst var kängorna blöta rätt igenom då gräset bara var till antydan vått. Men vad gjorde det, det var härligt att vara ute.

Idag ser det annorlunda ut på både kläd- och skofronten. Nya material, bättre kunskap oh tjockare plånbok gör att jag har samlat på mig grejor som fungerar. Borta är bomullskläderna och idag är det tekniska och snabbtorkande byxor och skjortor. Jackor som har membran som andas och det är Gore-Tex i skorna. För att inte tala om dagens handskar som håller sig torra och varma på ett helt annat sätt.

På underklädsfronten har det också hänt en del. Även här hade man bomull då jag var ung medan man idag använder ull eller någon form av tekniskt material, gärna polyester. Personligen föredrar jag merinoull under eftersom jag ofta blir riktigt varm då jag är ute på tur. Dessutom blir man ofrånkomligt svettvåt på ryggen bakom ryggsäcken. Då är det härligt att ha ett ullunderställ på sig då de aldrig blir rikligt kalla på samma sätt som syntet blir. Likaså om jag mot förmodan skulle plurra, vilket jag gjorde häromdagen, håller jag värmen bättre. Underställen av polyester blir våta, de blir kalla (även om de på alla punkter är bättre än bomull) och de luktar illa efter ett tag, jämfört med ull.

Vad är då problemet? Varför använder då inte alla ull hela tiden? Jag har denna vinter varit ute i stort sett varje dag. Jag har dessutom tränat flera gånger i veckan och konstaterar då att ull fortfarande fungerar toppenbra, men nackdelen är att det inte klarar att tvättas lika ofta som syntetplaggen. Ett ullunderställ av kvalitét kostar närmare 1000 kronor. Det är mycket pengar att tvätta sönder på en vinter. Själv har jag gjort slut på två undertröjor och ett par långkalsonger. Detta medan underkläderna i syntet inte visar något tecken på att ge sig.

Så svaret är enligt mig, ull för den som är ute någon tur då och då, speciellt om man är den som blir varm och svettas. För den som använder sitt underställ nästan alla dagar i veckan och som tvättar ofta, rekommenderar jag starkt ett syntetiskt plagg.

/Håkan

Denna helg var det upplagt för tur ute i skärgården. Därför åkte ett par av oss ut i går i går för att prova isen ute vid Bonnbacken. Det visade sig snart att det skulle blir svårt att få till någon skridskoåkning då det kommit så pass mycket snö att det inte var lätt att åka. När vi sedan kom till nyisen var det inte mycket bättre. Mjukt och så lite hållbart att undertecknad gick igenom isen och hade stora problem att komma upp igen. Till slut och med lite hjälp var jag återigen uppe på isen och den enda bestående skadan var min mobil som inte var vattentätt packad.

Turen började vid Bonnbackens strand

Väl hemma vid köksbordet funderade jag på vem som kunde tänkas vilja bli med ut på skridskor under de förutsättningar som rådde. Jag kom snabbt fram till att det endast var ett fåtal medlemmar som skulle klara detta och jag valde då i stället att bjuda till skid- och grillltur med samma start och slutmål.

Hundra meter nyis innan öppet vatten tar vid

Därmed var vi ett gäng skidåkare som klockan 10 skidade ut från Bonnbacken i medvind och sol från helt blå himmel. Vi satte kurs mot Torrö och rundade snart dess västspets och kom i lä för vinden. Vilken värme! Vi var tvungna att ta av oss lite ytterkläder innan vi fortsatte mot ett rastställe på S:a Malmö. Här blev det lite fika och en chokladbit samtidigt som vi njöt solen och den fantastiska utsikten mot öppet vatten.

En del dagar är bättre än andra, det här blev en sådan

Efter en dryg halvtimme fortsatte vi så färden mot Bonnbacken. Vi gick nu runt Mjödö och kom på så sätt tillbaka till viken vid Bonnbacken. Här fick vi ta en rejäl sväng runt Sandholmarna då det var nyis som var alldeles för tunn innan vi var tillbaka vid start. Här väntade ytterligare kamrater som i stället för skidor hade tagit en rejäl promenad. Nu återstod bara gemensamt fika och korvgrillning i eftermiddagssolen. Kunde en söndag ha varit bättre?

/Håkan

Då jag och min fru för dryga fem år sedan bestämde att vi skulle flytta till Sverige från Norge var det ingen slump som gjorde att vi hamnade i just Västervik. För en av kraven vi hade var att förutsättningarna för friluftsliv skulle finnas och eftersom vi var intresserade av att paddla kajak, vandra och åka långfärdsskridskor blev det såklart de områden vi sökte efter på nätet.
Ganska snart fann vi Friluftsfrämjandet och eftersom jag tidigare varit medlem där tog vi kontakt med lokalföreningen och då det var sommar blev det Rolf på kajaksektionen vi först mötte.

Paddeltur i Frluftsfrämjandets regi andra advent med korvgrillning på S:a Malmö

Därmed blev vi efter kort tid introducerade i Västerviks friluftliv och vi blev medbjudna på paddeltur ut i skärgården där vi träffade våra första friluftsvänner. Det blev en sommar med mycket paddling och det tog inte lång tid innan vi blev introducerade i gruppen ”vandring för torsdagslediga”, som då var i sin uppstartsfas med ett litet deltagarantal från kajak och skridskosektionen. Detta till skillnad mot idag då gruppen inte kan ta emot fler medlemmar (ta kontakt med sektionsledare för mer info).

Så har det fortsatt. Vintern kom och så startade skridskosektionen. Där blev jag ledare för två år sedan och från och med i höstas tog jag över som sektionsledare, något som jag trivs med då jag å min sida får möjlighet att bjuda andra på ett trevligt välkomnande och fina naturupplevelser på samma sätt som jag själv fick.

Nu gör vi såklart inte alla turer eller allt vårt uteliv tillsammans med Friluftsfrämjandet. Eftersom vi båda i familjen gillar att vara ute blir det en hel del friluftsliv för oss själva, alternativt privata turer tillsammans med andra friluftsintresserade där man kan välja vem man vill ha med.

Idag med de sociala medier som finns, Facebook, mail, sms-grupper för att nämna några har det blivit så mycket lättare att få kontakt med likasinnade. Inom främjandet gör vi ofta så att vi sänder ut ett meddelande när vi är sugna på en aktivitet och det brukar inte dröja innan man får svar där någon säger sig vara intresserad av att bli med.

I vuxengrupperna är det för närvarande vandring, skridskor och paddling där detta kontaktnät är väl utbyggt. Det är något som gör att det blir lättare att komma ut. För inte skulle jag sticka ut på öppet vatten själv i februari i en liten kajak. Inte heller skulle jag sticka iväg ensam på skridskor till Hasselö, eller Loftahammar utan sällskap. Nej, sällskap är grejen, i alla fall oftast!

/Håkan