Aktivt uteliv

Idag var vi lite i tvivel om vi skulle sticka ut på sjön, sitta hemma på altan och sola, eller hänga med på en liten minitur skridskor ute vid Idö och Horns udde. Efter en del prat fram och tillbaka bestämde vi att vi skulle ta skidor även idag.



Sagt och gjort. Ägg stektes, smörgåsar breddes i en flygande fläng och ryggsäcken packades. Skidorna som vi plockat undan igår togs snabbt fram och så begav vi oss ner till Gamlebyviken. Från huset vårt är det inte mer än 400 meter, men en del hus gör att det blir lite längre att gå.



Nere på isen var det varmt och gott. Solen sken och det var säkert någon eller några plusgrader i både snön och luften. Det blåste en nordanvind i ryggen på oss så det gick lätt när vi korsade Gamlebyviken och satte av in mot centrum på nordöstsidan av vilken.



Väl framme vid Lögarebergen stoppade vi vid klipporna för att få oss lite sol i ansiktet. Vi kände dock ganska snabbt att det blev kallt så Sivan  gick lite längre upp i skogen och där fann hon ett annat berg vi kunde sitta emot. Här var det så varmt och gott att jackor knäpptes upp och vi blev sittande i gott och väl en timme.



Nedanför oss såg vi Västervik med turistbyrån, kyrkorna och de höra kranarna som idag håller på att bygga ny akut och ambulanshall. Hade vi lutat oss bara aldrig så lite framåt hade vi också sett Stegeholms slottsruin, Unos torn och hamninloppet.



Här blev vi i alla fall sittande i lä. Det dröjde inte alltför länge innan kaffet och smörgåsarna kom fram. Tänk att det är så gott att äta utomhus.



När maten var klar begav vi oss iväg igen. Det var lite moln på himlen och vinden skulle ligga på emot oss hem. Vi tog oss närmre staden och förbi Unos torn innan vi gick iland vid slottsruinen (eftersom det är hamninlopp här var det öppet vatten). Här gick vi genom centrum innan vi nere i Fiskarhamnen klev ner på isen för fortsatt färd.



Jag hann bara kliva ner på isen så känner jag något i luften. Något som susar förbi mig där jag går. Det visar sig att det är den danska svanen som jag tidigare skrivit om på bloggen. Den flög förbi mig på max en meters avstånd och landar två meter bort. Den kommer bestämt gående emot mig och jag upplevde den aldrig som hotfull. I stället fick vi massor av fina bilder på oss två tillsammans när svanen tigger mat med de karaktäristiska hamnbyggnaderna i bakgrunden.



Vi ledsnade på svanen och hon tyckte troligen att vi var ganska snåla. Vi hade nu ca 5 km kvar hem och vinden hade ökat. Det var bara att sätta upp farten norröver igen.



Nästan framme stoppade vi för att ta denna bild. Gamlebyviken med ön Finland i bakgrunden. En otroligt härlig dag som vi säkert kommer minnas länge.

Så fick vi äntligen igen en tur i skärgården. Det sändes ut ett mail tidigare i veckan och aldrig kunde vi tro att så många skulle nappa. Gruppen blev till slut 15 stycken som samlades utanför turistbyrån och gemgensamt begav sig ut till Bonnbacken på Gränsö. Väl nere på badplatsen spände vi på oss skidorna och begav oss iväg ut. Vi gick rakt ut i den led som vi nu så många gånger paddlat och rundade Bockholmen för att sedan bege oss på insidan av St. och L Rågetholmen.

Isen var på sol- och vindsidan ganska bar vilket förtog lite av skidglädjen. Här gick det bara att staka sig fram då skidorna gick lite hur som helst. Däremot var den fullständigt suverän på lä och norrsidorna av öarna. Här låg det fem cm torr fin snö vilket gjorde att det var ett fantastiskt före.

Uppe vid Rågetholmarna lyckades vi skrämma upp tre rådjur som hade flyttat sig ut i skärgården. Vi såg också ett örnpar som svävade omkring på den blå himlen. Samma örnpar (tror vi9 dessutom satt i rännan i fartleden in till stan då vi stod samlade vid turistbyrån.

Efter någon timme var vi uppe vid Södra Malmö där en södersluttning fick tjäna som rastplats. Här gjordes en eld och så grillades det kort och dracks kaffe medan solen stekte oss rejält. Vi tog oss upp på basvägen som timmerfolket använt och genade så rätt över ön för att efter ett par km komma ner på andra sidan.

Nu var det eftermiddag och turen gick hemåt. Mina ben var trötta efter skogsturen (med lite hjälp av all snö vi transpoerterade bort igår) och det var skönt att runda Torrö då vi återigen såg Bonnbacken. Väl framme där visade det sig att det var massor av folk som tagit sig ut för att grilla korv och gå på skidor. Det var härligt att se.


Tre rådjur som skräms upp och pilar iväg över isen


Knallblå himmel i motljus ser nästan vit ut


Sivan och jag, längst bak öppet vatten


Ytterskärgården, men fortfarande tjock (tror vi) och fin is


Så stoppar vi för obligatorisk korvgrillning, nu på Södra Malmö


Tjock chorizo med bröd, dagens lunch


Skoterleden hade här gjort ett djupt vattendike som vi fick gå runt


Vassen fällde så det nästan inte gick att andas

Det brukar bara bli en eller ett par gånger per år. Fläsk med löksås alltså. Det är en riktigt gammaldags favorit och i går var det dags igen. Eftersom jag numera vet att den är så poplär hos Sivan lagar jag för 5-6 personer. Sen äter vi så magen är så full att man nästaninte orkar röra sig.

Årets första löksås var brun. Lite buljong,  uppkoket från stekpannan och en liten dasch soja. Igår var det rimmad fläskbog som stektes hårt.

Idag har Sivan önskat norsk pizza, dvs lite tjockare botten. Till det blir det salami spinata, köttfärs och kanske västerbottensost, självklart med tomat och paprka ovanpå. Kanske det blir en öl i stället för vin till..

Det råder bloggtorka här i Västervik. Det beror på flera saker och det första är min ögonoperation som i lite över en vecka till viss del har begränsat mina möjligheter till aktiviteter. En annan orsak är såklart vintern och all snö. En vanlig vinter brukar det bli både skidor, skridskor och en hel del vandring med tillhörande picnic och grilldagar.

Nu är sedan ett par dagar min  livskamrat och tillika sambo, Sivan tillbaka hemma igen efter sin jobbartur i Norge. Det gör att det blir lite mer fart. Dagen idag är planerad på badhuset. Förmiddagen hade vi tänkta sitta ute på altan och läsa, medan sedan eftermiddagen då det blir skugga ska tillbringas inomhus.


Löpningen, eller rättare sagt joggingen är fint igång, men då det i huvudsak är asfalt som gäller att springa på blir det bara ett par gånger per vecka. För övrigt är det annars god mat med vin som gäller.



I morse var det grått och trist, men nu klockan halv tio är det återigen blått och fint ute.

Jag återkommer en annan dag och till dess, ha det gott!

Under vårt altantak har vi fått en fågelfarm. Det blev så att vi, som så många andra denna vinter bestämde oss för att skaffa ett fågelbord och börja mata de små liven. Det visade sig att det inte var så enkelt eftersom det inte fanns fågelmatare att få tag i här i Västervik.

Vi hade redan köpt mat men den blev liggande i nästan två veckor innan mataren dök upp. Då hade vi tur och fick tag i den sista på Karlsson´s. Såklart hade vi under tiden hängt upp talgbollar som fåglarna med glädje satt och åt på.

Nu när fågelmataren var på plats började det hända saker. Från att ha varit en och två åt gången kunde det nu vara rejält trångt kring matplatsen, men även på altangolvet (här fick även trasten plats). Detta var såklart till våra katters stora glädje. Fåglarna var till en början lite reserverade, men lärde sig att kaär tterna inte kunde komma åt dom genom fönstret.

Minoe som inte verkar ha smakat fågel tar det med ro. Hon sitter avspänt och tittar stilla på fåglarna. Desmo däremot, han är jägare han med stor aptit på viltkött. Han sitter och smyger bakom blomman, han piskar med svansen, knorrar, och ett par gånger har ha blivit så ivrig att han glömt fönstret och kastat sig rätt in i rutan med en smäll.

Han kan också sitta länge ute ochvänta på att någon ska flyga rätt in i munnen på honom. Han gömmer sig på olika ställen, men inte hjälper det. Här är säkert orsaken till att han flyr omkring på hustaken. Han har såklart sett fåglarna sitta där och vara frestande....

Det har nu visat sig (med lite mer kunskap) att fågelmaten vi köpte inte längre duger. Det går för stunden en hel holk med mat per dygn och det är de små fåglarna som blivit alltmer kräsna. De skvätter helt enket ut det de inte vil ha ochjag tror det är solros och hampa som är favoriterna. Det innebär att det mesta ligge på altangolvet.

Tyvärr visar det sig att havre och vete är det huvudsakliga innehållet. Det är också (visar det sig när man läser på lite) det som ytterst få fåglar föredrar. Däremot är det billigt för köparen och fatt producera, vilket ger höga vinster för tillverkaren. Vi har därför bestämt oss för att till nästa vinter är det bara solrosfrön och nötterm som gäller.

Minoe kikar på potentiell lunch på gråsparv och talgoxe

Här hemma sker det inte mycket. Jag har idag varit hos ögonläkaren och konstaterat att allt var bra. Den lite hemliga ögonlappen är nu borta men ska tydligen på till natten igen (för att jag inte ska riva runt i ögat i sömnen).  Smärtor har jag inga förutom att jag är jäkligt ljuskänslig (då gör det ont). Det hör åldern till och det är väl positivt på ett vis. Jag har också en eller annan liten ljussensation som jag inte helt förstår. Det är som ett lite blinkande ljus långt ut, utanför synfältet. Inget besvärande utan det lär nog försvinna om ett par dagar.

Eftersom jag är så pass ljuskänslig har jag inte varit ute mer än i morse. Dessutom använder jag konstant solbrillor, vilket är väldigt behagligt. Kanske jag ska bli en rockstar och köra med det hela tiden?

Nu på eftermiddagen har katterna och jag tittat på film. The day the earth stod still med Keanu Reevs. En riktig skitfilm, men dock ett tidsfördriv på ett par timmar.

Minoe, damkatta har nog sovit gott i natt. Eller om det är våren. Hon som gärna ligger på fjärrvärmeskåpet och sover större delen av dagen har idag varit vaken hela tiden. Hon har dessutom varit otroligt kelsjuk och velat ligga på armen hela tiden. Väl i tv-soffan ska hon ligga uppe på benen om de är korsade och är de inte det så brukar hon gå runt och jama uppfordrande och kalgande tills hon får som hon vill.

Idag tänkte jag dock att den bortskämda katta kunde ligga någon annanstans. Efter en stund fann hon ett varmt ställe under min arm. Det dröjde då bara en liten stund och sedan kom Desmo och lade sig lite längre upp i soffan och eftersom han är en osedvanligt trygg katt dröjde det inte länge innan han hade rullat sig över på rygg och snarkade tungt. Han är en lång katt det var plötsligt inte så mycket plats över för fröken. Så rätt som det var när jag tittade hade hon hamnat tätt intill. Hon älskar ju värme, men är inte alltid så glad i Desmo, och nu verkade det som om det för första gången fungerade.

Dom har nu legat i snart en timme och kanske är deta början på något stort?

Igår kväll var jag inom toaletten en sväng och gjorde vad man brukar göra där (ståendes). Minoe som nästan alltid är med (hon tycks älska att sitta på bänken och titta på oss oavsett vad vi än gör) hoppade som vanligt upp och just som jag stod där och anade fred och ingen fara hoppar katta upp på axeln min. Det är en bit, men hon är så tunn och lätt i kroppen att det nätt och jämt kändes.

Det var bara en halv sekund hon balanserade på axeln innan hon var borta. Jag fattade först inte var hon tog vägen, men insåg sedan att jag bara varit starbana, alternativt mellanlandning för nästa hopp. Det var duschkabinens kant som var målet. Där gick hon ett par varv medan jag gjorde färdigt mitt och varpå hon lyftes ner. Allt gick bra. Inget kiss på golvet och katten lika hel som förut.

Två timmar senare hände samma sak igen. Vi ska se om det går att få på film när Sivan kommer hem.

I dagens VT läster vi om kostrådgivaren Tommy Svensson som återigen varit i Västervik och föreläst om mat. Han var här en gång tidigare, men då var alla platser slutsålda och därför bokades detta besök in.

Han, som flera andra just nu, berättar enligt VT om jordgubbsyoghurt som inte har ett gram jordgubbe i sig. Om farliga energidrinkar och om fett som i sin iver att vara utan fett troligen är direkt skadligt för oss. På samma sätt berättade jag för en tid sedan om Mats-Erik Nilsson som skrivit boken "Den hemlige kocken".

Den tar upp i stort sett samma tema. Likaså har vi idag tv-serien på rikstv, "Landet brunsås" där också mat, matproducenter och butiker diskuteras.

Det är lite märkligt att ju mer vi pratar om hur dålig mat vi äter, ju större vårt intresse tycks bli, desto sämre tycks maten bli. Igår såg jag 10 hots på Willys som kostade fem kronor! FEM kronor är lika med 50 öre styck för korvarna. Vad är det för kött i dom? Vem är intresserad av att köpa dom?

Själv är jag väldigt glad i just korv och på butiken ägnas det oftast lång tid åt att läsa och kika på innehållsförteckningarna. Kötthalten varierar från allt mellan 13-80 % kött och det är klart att vi får betala därefter. Å andra sidan.... ser man att den korven som innehåller  75 % kött bara är dubbelt så dyr som den som nästan är utan kött inser man att det blir mycket för pengarna ändå.

En annan sak som jag ser ökar är fusket med kilopriset. För alltför vanligt har det blivit att man säljer oxfilé för X antal kronor för 750 g. Kaffe är precis det samma. Gevalia, endast 14.99/750 g. Köttfärs säljs idag färdigpackad på 750 gram, vilket gör att priset per förpackning blir i storlek 45 kr. Billigare än 65 per kilo, eller?

Tyvärr är vi så inkörda på att allt prissättes med kilo eller liter att vi nog alltför ofta stirrar oss blinda på priset. Inte priset per enhet.

För ett par dagar sedan var jag ock köpte pasta och det var en finförpackning och köndes nästan lite lyxig. Väl hemma och i kastrullen visade det sig att den bara behövde 7-8 minuter för att bli färdig. Varför? Jo såklart var det av samma skäl som all annan snabbpasta, den var supertunn och bara hälften så mycket mat på.

Det verkar nästan omöjligt att inte bli lurad när vi köper mat. Hela tiden kommer det nya sätt att lura kunden på för att handlaren (vilket det oftast är) ska bli förmögen. Stämmer det föresten att ICA-handlarna i Sverige är några av landets förmögnaste idag? Det skulle inte förvåna mig. Hur som helst, det enda vi kan göra är att hålla ögonen öppna och att vägra köpa det billigaste och sämsta. Då försvinner den produkten snart från marknaden. För ett billigt pris lönar sig nog alltför sällan i längden.

Så kom hon till slut även till Småland. Jag menar såklart Xynthia, stormen som gåt genom Europa och som idag skulle slå till över landet. Det gjorde den tidigt här, även om det var av det lugna slaget. Det började med lite snö som ganska fort övergick i regn, sen blev det regnblandad snö och nu på sena eftermiddagen var det i huvudsak snö som kom och samtidigt ökade vinden.

Därmed har det i huvudsak varit inneaktiviteter idag. Sivan, min livskamrat åkte iväg till Norge för att jobba och själv blir jag hemma denna gång då jag ska göra en liten ögonoperation på onsdag. Såklart tyckte jag att Sivan skulle ta bilen, men hon är envis och fixade efter mycket trixande så hon skulle kunna åka buss. 

Med facit i hand tycket jag det är jätteskönt eftersom det var snöstorm när vi åkte hem sist och vi därmed vet att det inte är någon hit att sitta och köra så i 70 mil. Nu är bara frågan hur det går med bussbyten. Hon hade en planerad halvtimmes väntan i Göteborg med väntan på nytt bussbolag innan färden skulle gå vidare mot Oslo. Jag är långt ifrån säker på att det går vägen då det tydlgen är helt jäkligt i och kring Jönköping med bilar och lastbilar i hög efter vägkanten.

Det är inte mycket jag kan göra annat än att sända ett sms någon gång ibland och sen får jag hålla tummarna och hoppas det går bra.

Dagens motion blev i och med vädret inställt. Jag hade planerat för en joggingtur, men har i stället koncenterat mig på snöhögen. Idag har jag tagit och slängt ut ca 60 stora skyffeltag utanför tomten. Snön är tung, men nu börjar det synas att det tar. Det är säkert 1/6 del som är borta nu.

UPDATE 19.00
Fick just ett sms från Sivan. Hon hade sådan tur att bussen hon skulle vidare med och som kom söderifrån var lika försenad den. Bu hoppas vi hon får en god tur upp till Oslo. Det är bara ett par mil skitväg ett par mil innan Strömstad, därefter är det motorväg igen.

Man lär sig av misstagen och nästa år placerar vi snön någon annanstans

Igår var det hyggligt väder igen. Därför passade vi återigen på att vara ute en stund på eftermiddagen. Desmo, rotehuet vårt har fått den sedvanliga våroron i kroppen och springer in och ut. I huvudsak är det nog fåglarna som håller till under altantaket som driver honom. Han gömmer sig intill snödrivan och så sitter han och väntar.

Tålamodet är stort, men än så länge har han inte fått utdelning.

Däremot tycker han om när vi är ute tillsammans med honom. Det har han alltid gjort och så länge vi gör något som han kan vara med på, eller sitter och äter, så håller han sig runt oss. Sätter vi oss däremot ner, ja då ledsnar han fort och sticker iväg på jakt efter andra och mer spännande saker.

Igår ägnade vi oss åt lite plcok ute. Jag fixade med blomkrukor och så fortsatte jag förflyttningen av den jättelika snöhögen på baksidan. Solen var framme i perioder och då var det väldigt varmt och skönt. När vi sedan satte oss ner på varsin stol för att sola lite, ja då ledsnade Desmo the cat.

Han tog vägen över min kajk, upp via spaljen och längs med planket till grannen. Där klev han upp på taket och satt en stund. Möjligen väntade han på småfåglarna eller trasten som han gärna vil bli vän med. När det inte gav resultat tog han vägen tillbaka och i stället upp på bodtaket. Där spatserade han runt en stund innan han återigen gick tillbaka till altantaket. Här parkerade han nu i väntan på att något skulle ske.

I skrivande stund sitter han i fönstret framför mig och piskar med svansen över något utanför


Ner från bodtaket



i balansgång över planket



och så upp på altantaket



spanandes efter småfågel eller annat spännande

Igår var det blandväder. Det var ok på morgonen för att vid lunch (då vi skulle ner på stan) regna. Som tur var så höll sig temperaturen rätt så högt vilket gjorde att snön fortsatte att försvinna. Det var plusgrader i fredags också och det är nästan lite overkligt att snön som legat nästan meterhögt på gräsmattan plötsligt är nere i halva volymen. Att cykel och gångbanor som varit täckta med snö och is på mindre än ett dygn till stor del är bara.

På eftermiddagen igår kom så solen. Det gjorde att jag gick ut på altan och gav mig på den jättelika snöhögen som ligger utanför köksfönstret. Den äör nog fem gånger fem meter och gott och väl över två på höjden. Det är den samlade snön från bod, tak och trädäck genom vintern. Eftersom jag misstänker att gräset inte kommer torka upp förrän i juli om den får ligga kvar så har jag börjat förflyta den ut i allmänningen. Jag tänker ta ett par kubikmeter om dagen så ska det nog snart vara gjort.

Årets första löptur på asfalterade cykelbanor

Efter detta var det så dags för årets första joggingtur. Det var lite för varmt för skidor så därför valde vi att ta på skorna. Det blir överhuvudtaget för mycket sittande just nu eftersom all snö omöjliggör en god del aktiviteter som vi brukar göra. Som premiärtur blev det ca 3 km och tempot var förvånansvärt högt. Sivan körde på så jag trodde jag skulle bli ifrånsprungen. Det känns faktiskt lite grann i benen idag.

 

Till kvällen blev det tacoröra med rödvin och så såklart tremilen för damer där vi självklart höll på Marit Bjørgen. Inte hjälpte det, men spännande var det. Så följde vi upp det med melodifestival, eller MGP som man säger i Norge. Det var väl rätt hyggliga låtar även om jag inte höll med om de som gick vidare.

Ända sedan jag kom till Norge första gången för snart fem år sedan har jag noterat den stora skillnaden i brödkultur. Här hemma i Sverige äter vi väldigt söta bröd jämfört med både Danmark, Finland och Norge. Till och med de bröd som ska vara nyttiga har massor av socker eller ännu vanligare, de är sötade med sirap.

Jag som är uppväxt med det har inga större problem med det, men Sivan som är van vid de lite surare, osötade, har ett större problem.

Vi har gått igenom butikerna och till slut har vi funnit ett par ljusa bröd som är ok. Mörka, lite grövre finns överhuvudtaget inte utan massor av sött i. Så därför har vi börjat baka själva. Det började förra sommaren då jag kopte en bakmaskin. Det blev just bara sådär. Sen var vi tidigt ute med surdeg och det är likadant där. De blir just bara sådär.

Nu gjorde Sivan variant nummer 50 igår och den var faktiskt lovande. Lite tungt, men inte kompakt. I alla fall inte ännu. Vi ger det en chans så får vi se.

I Västervikstidningen har en nypensionerad man börjat blogga om mat. En lättläst blogg med bra skrivspråk och lättsam ton. I dagens  blogg bakar han bröd. Stora jättebröd i långpanna som verkar väldigt goda. Kanske är det just det brödet som blir vår favorit? Klicka här så  kommer du direkt till blogen.

Det är inget skämt tyvärr!

Debatten har under de två månader det varit snö här i Västervik bitvis varit hätsk. Det började redan efter ett dygns snöande med arga insändare i tidningen. Man var riktigt förbannad för att de som plogat inte kunde få undan snön tillräckligt fort. Man har klagat på snöröjarna och politikerna. Man har varit förbannad på tjänsemännen och på budgeten.

Man menar på fullaste allvar att man som skattebetalare kan kräva snöfritt, nysandat och att alla plovallar tas bort inom något dygn. I ett par omgångar har man på nyheterna berättat att chaufförerna utsatts för både hot om fysiskt våld, men även regelrätta mord/dödshot.

Vad sker med folk?

I kväll åkte vi ner på stan och på vägar där det numera bara får plats en  bil åt gången kastar sig folk ut och kör som grisar. Detta trots att det är rejält halt. Likaså vid möten blir det så trångt eftersom man inte hjälps åt. Det är bara tur om man tar sig hem utan att ha kört bort en backspegel.

Man har under dagen fått bort en del snö från centrum och man fortsätter framför allt nattetid. Problemet är bara att folk inte respekterar parkeringsförbuden och därmed blir det inte rent trots skyltar och vettig planering.

Nu har nästa oväder börjat. Denna gång återigen en klass 1 varning, men med futtiga 1-2 dm snö under natten. Det är ju ingenting det. Dock bör vi nog fortsätta med matning av fåglar en tid framöver. Mer om det senare!

UPDATE 21.10:
Trots hejarop och OS-mössa gick det inte vägen för damerna. Kalla gjorde ett fantastiskt lopp, men vad hjälpte det när någon tappar en minut på 5 km. Kanske det hade gått om vi haft full styrka, men nu håller vi tummarna på lördag i stället.

Så satt den där. Petter Northug var återigen fylld av självförtroende och menade att den enda som kunde ta honom var kameran på upploppet.

Så självklart var det som svensk extra spännande om vi/dom återigen skulle klå Norge.

Jag trodde nog det, men samtidigt vet jag ju att Northug är en otroligt duktig skidåkare. Därför blev det extra spännande idag och mitt under sista sträckan var jag tvungen att gå ner och hämta sverigemössan.

Tur var nog det för när jag satte mig drog Hellner ifrån och därmed var det klart. Fast en sak är säker. Utan de andra svenskarnas insats hade det aldrig gått vägen.

Dessutom ska det erkännas att Northug gjorde en otrolig insats och Norges silver är till största delen hans förtjänst!

Första gången jag egentligen såg den var när Charlotte Kalla hade vunnit sin guldmedalj. Jag fastnade direkt för den och det tog bara en dag eller två innan jag hade bestämt mig. Jag ville ha en sådan!

Var skulle jag då finna den?

Jag sökte på internet, men var nog lite för tidig eftersom det just inte fanns mer än information om upphovskvinnan. Efter ytterligare ett par dagar så började det dyka upp beskrivningar av den i dagstidningarna. Jättefina, men det var inte den jag ville ha. Jag ville ha en orginal med OS-märke och allt.

På Blocket fanns det någon till salu, men såklart var jag försent ute. Priset steg och det sista jag hörde var att det kostade strax under tusenlappen att ropa in en.

Så öppnade sig en möjlighet. Sivan, min livskamrat hade också fastnat för den och nu visade det sig att Nordea gav bort denna mössa mot att du teckande dig för månadssparande i Olympiafonden. Trehundra kronor i månaden var priset men eftersom jag redan spar i ett antal andra fonder så kände jag inte att jag ville låsa ytterligare pengar. Då gick i stället Sivan in och öppnade ett konto.

300 SEK i månaden och en mössa på köpet. Hon (vi) är alltså exklusiva ägare av en officiell OS-mössa med märke och allt. Den sitter bra på oss båda men jag vill att den bara ska användas när man ska vara extra fin. Exempel på det kan vara bröllop, begravningar, vid kostym alternativt finklänning eller såklart, då vi är i Norge. Speciellt då när jag ska åka till jobbet.

För även om Norge har tagit betydligt fler medaljer än oss i OS så kommer dom inte i närheten av denna mössa.












God kväll från Västervik, ostkustens pärla

Idag har vi så i strålande solsken skottat undan den sista snön från taken. Det var altantaket som gjordes för gång nummer tre och som det låter nu så är det inte planerat med mer snö. I alla fall inte i några större mängder.

Vi har fortarande rejält kallt och i morse var det minus 11 grader. Men ett par timmar senare var det noll och ytterligare lite senare var det riktigt varmt ute i solen. Så när taket var färdigt passade jag på att gräva en gång på baksidan av vår stora snöhög. Här gjordes ett par hyggliga sittplatser i direkt söderläge.

Här satt vi i ett par timmar och njöt i värmen. När klockan blev tolv startades grillen och ett par grillkorvar lades på. Så blev det lunch i snöhögen och nu i kväll visade det sig att anisktet har fått fin färg. Jag hoppas solen skiner et par dagar till eftersom det blir så varmt och gott. Dessutom kryper snön ihop lite grann.


På solsidan av trädgården


Desmo, susekoppen ska såklart vara med och utforska


Så blev det till slut lunch. Grillpremiär med korv och bröd

Här hemma sker det inte så mycket för stunden. Det är fortsatt snöstorm varannan dag och idag var det nog en av de värre denna vinter. Sivan var för dagen min chaufför till sjukhuset. Jag var för kontroll hos ögonläkeren och vis av misstaget sedan förra gången bad jag henne köra.

Det var då jag fick dubbel dos pupillvidgande och inte klarade uteljuset på många många timmar. Denna gång var det bara enkel dos och då var det över på ett par timmar. Hur som helst så ser jag fortfarande illa och ska opereras om dryga veckan. Det ska bli spännande.


Igår var vi en tur på stan. Vi gick både dit och hem och väl hemma bestämde vi oss för att prova en lång backe vi har ner mot sjön. Nu ligger nämligen isen så tjock att det inte gör något om man inte kan stoppa. Det var såklart snowboard vi skulle åka. Det visade sig vara svårare än väntat. För väl framme visade det sig att det var nästan metern snö på ängen där vi skulle åka. Våra snowboards sjönk ner gott och väl 30 cm och då var det kört. Vi kom ett par meter och sedan var det stopp.

Nu snöade det så pass mycket att det lika gärna kunde vara. Vi tog oss i stället hem för att fika och titta på film. Därefter blev det mat och som vanligt OS-kväll.

Återigen eller fortfarande är det snön som dominerar här hemma. Det har varit ett par korta uppehåll, men annars har det fortsatt som igår. I morse var det återigen ett par dm snö ute och nu har det minskat lite grann, eller i alla fall flingornas storlek. Det är 6-7 minus och blåser fortfarande ganska rejält.


Dags att ta spaden en tur utanför fönstren

Gårdagen blev som väntat inte mycket med. Det blev en tur på stan och sedan tog Sivan, väl hemkomna, och klättrade upp på garaget. Flera av grannarna hade skottat och nu passade hon på att ta vårt. I samma veva tog hon också grannens. Det var säkert närmare 60 cm snö och hon var borta en timme. När jag så gick ut för att titta till henne var hon rätt seg i ryggen.


Sivan skottar ner snö från soprummets tak

Dagen idag blir nog av det stillsamma slaget. Vi ska strax gå upp till ICA och handla och kanske finns det semlor kvar där. Då blir det kaffe och semla till lunch. Är vädret ok skulle jag vilja gå bort till backen och ta en snowboardomgång, men det får vi se. Sen får det nog bli datorn och sportsändningarna i sängen.

I går vände vi näsan mot Sverige igen efter avslutad arbetsomgång. Eftersom vi jobbat natt så sov vi fram till eftermiddagen och sedan packade vi det sista, städade och for. Då var klockan 15. Det blev en förfärlig resa hem. Genom Norge gick det i stort sett bra, men vid svenska gränsen var det ett rejält oväder som bara växte sig större och större.

Igensnöade vägar, kraftiga sidovindar, snörök och i perioder snö som vräkte ner. Det gjorde att lastbilarna började stå lite överallt efter vägen. Lite skumt då vi flera gånger bara såg baklysen på dessa och när man kom ikapp visade det sig att de stod still efter kanten (dvs, vi trodde de körde eftersom de inte använde blinkers eller varningsblink) och plötsligt var man uppe  bakpartiet på dom. Likaså yrde alla baklysen igen vilket i sin tur gjorde att man inte såg bilen framför förrän den bara var strax framför.

Vi var hemma klockan halv två i natt. Det innebär tio och en halv timmes resa mot det mer normala 8-9. Självklart såg vi fram emot att komma hem, men eftersom vi visste att det snöat en del var det bara frågan om hur mycket snö som låg på uppfarten. Sist var det minst 40 cm som vi var tvugna att ta bort innan vi kom fram till dörren.

Du kan då tro att vi blev förvånade när vi körde upp utanför huset. Det var dels plogat men vad som var ännu bättre var att någon snäll person varit och skottat vår uppfart. Det låg bara ett par cm som gott kunde ligga till morgonen.

Nu efter frukost har jag varit ute och tagit bort det som kommit under nattens timmar. Det blev ett antal dm (mellan 40-60 beroende på blåsten) och 40 minuters arbete på den lilla täppan vi har. Blir det inte plogat vid garagen idag kan vi glömma  att ta ut bilen. Då får vi ta varsin ryggsäck och gå till butiken. Det är trevligt det med.

För ett par dagar sedan var Sivan och jag ute på åktur. Vi hade stoppat på ett ställe och skulle så åka vidare. Då det var lite trångt där vi stod planerade jag lite extra innan jag bestämde mig för hur vi skulle ta oss ut.

En liten bit bort stod ett par bilar uppställda och jag noterade att de var översnöade, men tänkte inte mer på det. Däremot tänkte jag på snövallen runt omkring dessa bilar och jag insåg att jag inte skulle komma runt utan att gå emot snövallen, alternativt backa lite fram och tillbaka.

Jag bestämde mig för det första alternativet och tänkte att jag bara skulle fortsätta in i vallen så långt jag behövde och sedan vara påväg igen. Sagt och gjort. Titta runtom och ingen människa eller bil i syne och så påbörjar jag svängen bakåt.

Allt går som planerat ända till det tar stopp med ett kraschande ljud. Det var inte mer med det förän Sivan frågar. Stod det en bil i vägen?

Ett par förvirrande minuter uppstår. Jag har instinktivt rullat framåt, möjligen av mig självt, eller s har jag bara kört fram en meter eller två. Här blir jag sittande, tänkande. Vad skedd? Hur kunde jag köra på något som inte ens var i närheten när jag började backa? Hur i tusan planerade ag detta?

Bilen bakom har riktigt och visst en skada på vänster blinkers. Hur ser vår bil ut. Jag anar plötsligt att mitt eget bakljus i så fall är trasigt. Ett bakljus som är gott och väl en halvmeter långt. Vad kostar det? En ny stötfångare i plas? Hur dyr är inte en sådan.

Jag förbannar mig själv och tankarna far återigen genom huvudet. Hur gick det till, jag som alltid tycker jag är så försiktig bakåt.

Nu är det bara att ta tjuren vid hornen. Det återstår bara att titta vad jag träffat med och vilka skador vår bil har.

Ut och tittar. Först på ena bakljuset, sedan på det andra, lkadant där. Ingenting att finna. Stötfångaren. Nej,ingenting där heller.  Det finns kort och gott inte ett märke på bilen. Ingen buckla inget skrap. Jag fattar ingenting.

Sätter mig åter i bilen och går igenom vad som skett. Jag konstaterar att allt egentligen gått precis som planerat. Jag har backat upp i snövallen och där tar det som planerat stopp. Det kraschar i snön och då, just då leder Sivan min tanke i helt fel riktning. En krock. Det tillsammans med bilen utan blinkers gjorde att det var det mest troliga, även om det egentligen inte var möjligt.

I efterhand är det svårt att se hur jag kunde tro något sådant, men i stundens ögonblick och när frågan var ställd så händer det något. Spåren i snön och de uteblivna skadorna på vår egen bil visar dock att det inte var något. Den trasiga blinkersen på den parkerade bilen då? Ja, den kan vi bara gissa att den var borta innan snön kom. Spåren och skadans placering visade att det tämligen säkert att det skett tidigare. Kanske av någon som också skulle vända.