Aktivt uteliv

Så är våren kommen även i Norge.Sedan vi kom har det varit toppenväder med strålande sol på dagarna. Varmt och skönt i solen, men fortfarande kyliga nätter med en temp strax över nollan. Det sista av snön har försvunnit (med lite hjälp av spade och räfsa) även om det fortfarande är helt vitt en bit upp. Skidsäsongen är långt ifrån slut överallt även om det börjar bli lite väl mycket vatten i det som fortfarande ligger.

Jag har varit ledig i två dagar, men had börja.e turen att få en extrakväll igår. Det är skönt när vi ändå är här. Där emellan har vi hunnit sätta upp förtältet och det var en speciell historia. Eftersom vi inte fann vad tältet hette så fick jag dra ut från internet de beskrivningar jag trodde det kunde vara. Därmed var det bara att lägga ut allt och börja plocka. 

Utifrån dessa förutsättningar tycker jag det var lite imponerande att vi två timmar senare hade det uppe på plats. Nu återstår bara ett par smärre justeringar. Det visar sig att vi varit lite väl ambitiösa med att bygga trädäcket. Det är ett trädäck som kommer stå och hålla i minst 20 år men tyvärr är det lite för högt i förhållande till vagnen. Likaså står vagnen lite på skrå vilket försvårar justeringen lite grann. Vi tar två tänkedagar och sen ska vi nog finna ut en lösning.

Härligt är det i alla fall att kunna sitta därute. Vi har köpt ett enkelt bord och 4 stolar så vi kan ha kaffegäster eller bara kan sitta ute och njuta solen och värmen nu när den årstiden börjar.

Sivan som till och med köpt en flitiga Lisa

Idag var det rejält grått när vi vaknade. Det hade dessutom regnat så gräsmattan som tidigare nästan torkat upp återigen var rejält våt och lerig igen. Hur som helst så var det varmt ute och vi gick tidigt ut i trädgården för att inte missa chansen att vara ute.

Jag samlade ihop grenar och tog fram min favoritmaskin, kompostkvarnen och körde igenom allt så det blev små träflisor. De läggs sedan på komposen och på ett par månader har de förmultnat och återgår i hushållets kretslopp.



Därefter klipptes ett antal lavendelbuskar och de rosor som var mogna ner till en mer hanterbar nivå. Den stora klätterrosen ansades i år igen eftersom jag tycker det är så fult med en tunn stam som en och en halv meter up grenar sig och blir tät. Rent generellt tycker jag folk är för ivriga på sina växter och låter dessa växa alldeles för högt innan man klipper. Personligen tycker jag det är finast med täta växter vare sig det gäller blommor eller buskar/häckar.



Nu har vi avslutat lunchen ute på altan. Sivan ville ha våfflor och det är klart hon fck det. Våfflor, glass och hallonsylt. Eller på norskt vis, med brunost skuren med osthyvel. Äckligt, ja vet!

Igår försvann dagen på bara småsaker. Vi hade bokat tid för att byta däck på bilen hos ett av stadens företag. Priset gällde fyra däck i den övre klassen och det låg på 1600 kr. När sedan Sivan var inne i ett ennat ärende hade det ökat till 1720. Det kändes inte helt riktigt och vi bytte därför däckfirma. Ett par av likartat märke och kvalitét blev i stället inköpta för 1500 kr/st, dvs 6000. En hel del pengar för två deltidsarbetande.

Medan däcken byttes passade vi på att gå upp till badhuset. Vi har börjat simma på fredagar (det var bara andra gången nu), och att vi valt just fredagar är av två anledningar. Den första är att badhuset är öppet hela dagen. Den andra och kanske ändå större skälet är att i bovlinghallen har de som oftast något extra gott som dagens lunchbuffé på fredagar. Dessutom med dessert till. Ät hur mycket du vill för 75 kronor är en alldeles perfekt avslutning på simhallstiden tycker vi.

Igår gjorde vi också stan efter lunch. Inte så mycket att säga om utan vi gick snabbt igenom de butiker som skulle besökas. Vi var en tur på bibblan där jag läste lite tidskrifter och blev så förtjust i utemagasinet att jag var tvungen att köpa den senare. Det var nämligen ett reportage om att paddla till Blå Jungfrun utanför Öland. En härlig idé som dessuto en kompis till oss varit inne på.

Väl hemma blev det en del plock ute i blomsterlanden. Vi har rätt så mycket blommor och eftersom våren verkligen är här så gäller det att sköta om dom. Tanken är att årets land ska vara så fullt med perenner att det inte ska gå att skymta en enda liten jordplätt. Vi får se om vi lyckas. Färgerna har tidigare varit blått, gult och lite rött och i år tror jag vi kommer bygga ut ännu mer av de röda färgerna genom ett antal dahlior och anemoner jag har köpt. Det ska bli spännande att se.

Nu ska vi snart bege oss till trädgården. Vi har bestämt oss för att ta bort staketet (som för övrigt har börjat ruttna bitvis) och i stället plantera häck. Sivan vill ha en lavendelhäck och kanske det är fint. Det kommer i alla fall lukta väldigt gott. Därmed ska vi åka och kika vad de har att erbjuda och till vilket pris. Man ska väl gynna den lokala trädgårdsmästaren så långt man kan tänker vi.

Eftersom vädret är riktigt grått och trist så börjar jag nog med resematen på eftermiddagen. Extrajobbet över påsken gjorde att ledigheten denna gång bara blev dryga veckan, men sett till pengarna som kommer in i maj så känns det helt okej.

Vi snakkes :)

I så fall kan du lika gärna köpa en fräsch SAAB 9-3 av oss. Bilen köpte vi i november och är nöjda så här långt. Men här om dagen var vi på SAAB i ett ärende och fann en nyare och i en annan färg. Såklart blev vi lite sugna på att byta.

Eftersom vår bil blev betald på en gång så ser vi möjligheten att kunna byta upp oss ett antal år i modell. När vi dessutom hade vårstädat den och lackrengjort, vaxat och lackförseglat insåg vi att den var så fin att den borde säljas.



Sagt och gjort. Igår fattades beslutet och vi for ner till hamnen för att ta ett par bilder. För dig som inte vet det så verkar det som om de flesta som ska sälja sin bil tar fotona just nere på Reginelundspiren. Till och med ett av stadens bilföretag gör det.



Vi ska snart åka och jobba och behöver den då, men anonnsen går troligen ut om dryga veckan. Går det så går det och blir det inget av gör inte det heller något för då har vi fortfarande två fina bilar.

Så var det då äntligen premiär. Torsdagsgruppens vandringar för dagslediga är åter igång. Vi, Siv och jag har nu varit med i ett år och har på detta sätt fått med oss stora delar av Tjustleden genom sommar såväl som vinter. Vi är ett gäng i blandad ålder som träffas torsdagsmorgnar klockan halv nio vid COOP och där fördelar vi oss i så få bilar som möjligt för att transportera oss ut till den sträcka vi väljer gå.



Idag valde Siv och jag att möta upp med cykel i stället. Detta beroende på att turens startade vid Marsbäck som är en friluftsgård för scoutförbundet. Här följde vi vägen mot Gäddeglo och gick sedan in i skogen. Efter ytterligare ett par km var vi åter ute på grusvägen och den följde vi ytterligare ett stycke.



Klockan började gå mot lunch och vi valde att gå in i skogen igen. Vi tog sikte på en sjö, men hamnade uppe på ett berg som för oss fungerade precis lika bra. Eld sattes igång och detta trots att vi inte hade Stig med som alltid tar lite hjälp av en skvätt bensin.



Det dröjde inte länge innan det började lukta korv. Från att ha varit ett gäng som åt vilken korv som helst så är det idag ett gourmetgäng som köper köttiga korvar och gärna med massor av smak. Likaså har det börjat exprimenteras med olika sorters korvbröd. Härligt att se och att få nya idéer. Just nu är det nog Willys som har det mest spännande korvutbudet både när det gäller smaker, men även när det gäller köttmängd.



Min Sivan har ätit färdigt korven och går nu på nybakad bulle och apelsin i stället. Solen värmde oss skönt här och vi hann slappa en stund innan vi gav oss iväg för tillbakafärd. Då såklart i ett annat spår. Nu gick stigen genom gravfälten vid Skvagerfall och därefter bar det iväg upp genom skogen. Här på de öppna fälten fann vi de första blåsipporna och innan vi var tillbaka hade vi sett massor av dom.



Här, uppe vid sjön Gagern finns det en del av berget som ligger lite extra högt. Här passade vi på att samla gruppen för ett foto. Utsikten är flott här och det är nästan så man ser ner till Gamlebyviken. Här uppe slumpade det sig så att gruppen delades i två. En grupp som trampade på i lite högre tempo då det var andra aktiviteter som pockade på under eftermiddagen. Den andra gruppen tog det troligen lite lugnare, men kom säkert fram ändå.

Måndag och arbetet för denna extra långa period är över. Nu väntar bara nio timmars bilresande innan vi återigen är hemma i Västervik. Tyvärr alltför kort tid denna gång.

På resan genom Sverige ser vi hur all snön försvunnit på det tio dagar vi varit borta. Hemma har det torkat upp hyggligt och till och med grannens snöberg har smält undan. Jag ser att det är stor skillnad på tomterna då vi bar bort snön innan den hann omvandlas till vatten, för att sedan bli klaffsig lera.

Igår vakande jag dock strax före sju och efter frukost serverades kaffe till Sivan och sedan var vi i full fart. Jag började med att klippa ner pelargonerna som fariit illa denna vinter. De har haft ideliga lusangrepp och var nu i dåligt skick. Jag har klippt ner dem en gång förut men sedan dess hade det blivit ytterligare skott så nu sitter jag med minst 50 sticklingar som ska göras något med. Lite sent, men jobbet har gjort att blommorna fått stå tillbaka.


Därefter var det dahliornas tur. Jag hade fått en hel hög med nya spännande modeller på posten och de som övervintrat ska nu väckas upp. Det är likadant här, lite sent men inget att göra något åt.

Vi gav oss sedan på trädgården. Vi krattade upp så gräsmattan fick chans att lufta lite och så gick vi igenom rabatterna. Det krattades här med och så klippte vi bort allt som inte ska vara kvar. Rosorna är inte helt klara för sitt ännu men om fjorton dagar så tar vi dom. När vi ändå höll på tog vi ett riktigt tag i allmänningen utanför. Vi klippte ner Ölandstoken, vilket skulle gjorts för länge sedan och så krattade vi och fixade med gräsmattan så den blev snygg efter vinterns härjningar med snö och grävmaskiner.


Därefter var det tidig kväll och vi tog oss ett glas vin samtidigt som grillen startades. Det var grillad högrev med halloumi och hasselbackpotatis som var dagens rätt. Toppengott efter 14 dagar med micromat under arbetsperioden.

Idag är det växlande molnighet och vi passar på att vaxa saaben och så fortsätter vi ute med småplocket.

God dag till dig!

Jag vaknade redan klockan 13 idag.

Säkert hade jag behövt sova längre sett till den helvetesnatt jag hade på jobbet. Det var fullt överallt redan när vi kom och så fortsatte det genom hela natten för att nå sin kulmen klockan fem då det kom in massor med folk tätt efter varandra. Trösten i det hela var att jag i alla fall hann få i mig lite mat. Samtidigt är det okej eftersom natten går fort.

Väl hemma med en sprängande huvudvärk var jag fortfarande uppe i varv och det tog en stund innan jag somnade. Sömnen har varit jämn och god och som sagt ända till klockan 13. Då vaknade jag av musik och jag trodde först det var kamraten min, Sivan som missat volymen. Det var det inte!


Jag låg en stund till och tänkte att det säkert skulle försvinna, men efter 20 minuter var det bara att inse, det skulle inte göra det. Efter frukost blir det bara högre och högre och tillslut är det bara att inse att jag inte kan överrösta (o)ljudet med radion inne.

Det spelas typisk norsk musik (med allt vad det innebär)och därmed mycket DDE och Hellbillies (vilket dock är det bästa på repertoaren). Så långt allt väl, men efter lite mer än en timme har den som spelar funnit en microfon och kan på det sättet delge hela bygden vad som spelas. Tyvärr så går ju den microfonen även att sjunga i, vlket görs, alltmer ivrigt. Kareoke??

Nu har de hållit på i över tre timmar. Jag kikade ut för att se om det var någon folkparksgreja, men jag ser bara ett fåtal vuxna (typ en familj) och ett gäng barn nere vid vattnet. Vädret är ok, vlket gör att det kommit en del nyanlända, kanske är det dessa som vill  liva upp lite?

Det ska bli spännande att se hur det blir till kvällen natten, men jag som personligen inte är så glad att varken behöva umgås, eller överhuvudtaget behöva förhålla mig till folk inser att jag nog ganska snart måste köpa mig en lägenhet, långt bort från den här sortens människor.

Nu börjar de sjunga/skråla på sången Hallelluja och därmed tror jag att det får vara nog. Det fr bli en våldsfim med massor av skjuting och öronproppar att lyssna i.

God middag till er och en fortsatt god påsk tillönskas

FILM KOMMER HÄR

I våra jobbarperioder äter vi massor av god mat, men också en hel del godiis. Det blir sällan karamellgodis (inte hemma heller), utan mer massor av choklad, chips, jordnötter och kakor (typ Jules Destrooper´s mandelkakor).

Innan jobbarperioden börjar storhandlar vi utifrån vad vi är sugna på, men det brukar bli mat som är enkel att värma. Exempel är köttfärsås, grytor av nöt, fläsk och kyckling, det är pajer och hemlagad pizza. Nerfryst och smidigt, bara att ta upp och så laga pasta, potatismos eller ris till.

Eftersom vi jobbar väldigt intensivt en kort period och dessutom sällan äter samtidigt fungerar detta ypperligt.

När man sedan inte gör så mycket annat på fritiden än att surfa, läsa eller sitta ute så är vi då framme vid gotterierna. Det är gott att ha något att tugga på. Så här långt har vi förbrukat en påse chips, en påse Daimkulor, två chokladkakor och en ask mandelkakor. Det har dessutom gått  åt en tredjedels vanlig Daim.

Jag konstaterar då att den vanliga, gamla sortens Daim är väligt mycket godare. Det upplev sprödare och den är jämnare i smaken. För hur det än är så kan jag inte låta bli att tro att Daimkulorna är en produkt som kommer genom att man fått småbitar över, bitar som man inte hade råd att låta förfaras.

Minns du vilka Cue var? Eller minns du vilken låt de slog igenom med? Kanske minns du i alla fall vem som sjöng?

Inte det? Då ska jag berätta att Cue var en grupp som bildades av Niklas Hjulström och Anders Melander och som år 2000 kom ut med skivan Cue. Men redan år 1997 hade de sitt genombrott med låten Burnin i tv-serien Glappet från samma år. En megahit var skapad för programmet och framför allt Niklas som var mer känd som bl a Benny Skacke i de gamla Beckfilmerna blev känd i nytt sammanhang.


Idag, 13 år efteråt har låten slagit igenom igen. I Norge denna gång. Häromdagen kallade man den en av de bästa balladerna som gjorts på en av de komersiella och större radiokanalerna. Den spelas många gånger om dagen och då på riksradion, såväl som reklamradion. Vi gratulerar till det och hoppas "gubbarna" i Cue tjänar en bra slant på det även denna gång.

Resan till jobbet har förändrats. Från att vara en ren transporttur som skulle gå på så kort tid som möjligt, fram till idag då vi tar det två, tre timmar lugnare. Vi kan, i alla fall när det är fint väder stoppa både två och tre gånger. Vi äter, vi fikar, tankar och köper kaffe och vi rastar katterna (mer om det i en annan blogg).

Det blir naturliga stopp och vi finner varefter bra platser för de olika aktiviteterna. Men det behövs också förändring och då speciellt på matställena. Rasta som var toppen på alla sätt det första halvåret har idag blivit uttjatat i förhållande till menyn. Ok husmanskst, men ingen variation. McDonalds är också ok, men inget som man villa ha så pass ofta av olika skäl.

Nu i det sista har vi gjort snabba stopp på IKEA i Göteborg som är halvvägs. Vi handlar ibland och andra gånger bara vi tar svängen förbi restaurangen för en enkel och god måltid. Denna gången var tillbudet två portioner kyckling med pommes och bea tillsammans med rattatui. Bra portioner som smakar riktigt gott. Att det sedan gavs två portioner till priset av en, det gjorde ingenting. Duger inte det kan man köpa en portion köttbullar med otatismos för 16 kronor.

Se hela varmmenyn genom att klicka här

Söndag och en natt kvar att jobba innan jag har en ofrivillig ledighet på tre dagar. De första två nätterna har varit bra. Lite grann att göra hela tiden så natten går, men ingen stress.

Efter lite över fem veckors frånvaro från jobbet anade jag att det inte skulle gå hur lätt som helst att ställa över till nattarbete och dagsovande. Varken för katterna eller mig. Lördagen infriade mina farhågor och då blev jag väckt massor av gånger för att klockan 13 ge upp.


Idag har det däremot gått bättre. Sivan väckte mig halv två med kaffe och vi hann prata en halvtimme innan hon for och jobbade. Jag surfade därefter lite på internet och strax därpå gick jag åter till sängs. Minoe (lilla kattfröken) kröp såklart upp på armen och så sov vi i nästan två timmar.

Desmo däremot har legat i andra änden av "huset". Som vanligt på rygg och helt utsträckt, nästan en meter lång. Där har han legat och snarkat nästan hela dagen.


Nu sänker sig mörkret och det börjar riva i kroppen på honom. Nu börjar hans tid på dygnet tror han.

Igår åkte vi iväg hemifrån. Vädret var helt okej och det var väldigt varmt och gott ute. Det tog inte långa stunden förrän temperaturen klättrat upp till tio plus och ytterligare lite senare var den upp på 12 grader. Där parkerade den mer eller mindre och först framåt kvällen sjönk den ner mot femstrecket.

Hemma har det från att vara ett snöberg (se tidigare blogg) på mindre än en vecka blivit i stort sett barmark. Jag har burit ut många, många kubikmeter tung, våt snö och slängt i allmänningen. Där ligger det rör som gör att snön smälter i superfart. Jag har inte varit så ivrig bara för att bli av med snön och få barmark, utan det huvudsakliga skälet har varit att jag inte ville att snön skulle bli till vatten på tomten. Det var lerigt och sörjigt redan nu och vid boden har vi lite problem med att vattnet samlas om det blir för stora mängder. För boden i sig är det ingen fara utan mer för alla de blommorna som är planterade där.


Just idag sitter jag i vinterland igen. Det är nästan 4 grader varmt och det har regnat en skvätt. Vädret för helgen och hela nästa vecka ser ut på precis samma sätt. Gråväder med en god del regn och jag säger tack för det. Eftersom vi bor på en camping så innebär dåligt väder att det är mindre folk här och katterna, då speciellt Desmo kan vara ute lite som han vill.

Jag anar ett problem när det blir varmare ute och vagn efter vagn kommer fyllas upp. För även om  Desmo är en fin katt och gör sitt inne på lådan är det nog lätt att han får skuld för det bonnkatterna och hundarna gör. Men även att folk blir irriterade när dom ska äta och så dyker det upp en fräck katta och kräver att få smaka av både korven och fläskfilén. Nej, det får vi lösa på något sätt.

I Norge är man väldigt upptagen av påsken och redan igår började firandet. Det innebär att det säkert kommer bli en del folk här ute och även en del fylla. Därav hoppas vi att regnet fortsätter. Det kanske håller några hemma och kanske får det återverkningar på jobbet med.

Västkusten var varmt och skön. 12 grader hela vägen

Igår eftermiddag var Siv och jag återigen ute och cyklade. Vi hade varit nere på stan i lite olika ärenden, vi hade ätit lunch och nu var vi på väg hem efter Gamlebyviken och husen som ligger där. Då, en kilometer från själva centrum fick jag plötsligt syn på en rörelse strax bredvid cykelbanan.

Nere på en av tomterna precis bredvid cykelbanan hoppade det fram tre rådjur. Bara tre-fyra meter bort. De tog ett par snabba hopp närmare boningshuset, men tyckte nog inte vi såg hotfulla ut eftersom de stannade där. Vi vände tillbaka ett par meter och Siv som hade kameran plockade fram den och vi fick ett par bilder. Där blev vi stående och tittade på varandra ett par minuter innan vi fortsatte.

Vi har också rådjur här uppe där vi bor. De rör sig runt på tomterna och tyvärr äter de upp lite av varje, bland annat ett par av våra tujor vi köpte förra sommaren. Jag ser det dock som ett litet problem i det stora hela. För mig är det mer värt med djuren tätt inpå och at då vi möts kunna stå och titta på varandra en liten stund.

I morgon är det tre veckor sedan jag opererade mitt ena öga. För den som inte vet så hade jag under ett par månader fått lite dimsyn och blev så pass snabbt sämre att jag till slut var tvungen att söka läkare (jag såg inte och läsa med höger öga). Alltså gick jag till vårdcentralen här i Västervik och "min" doktor skrev en remiss till ögonkliniken.

Det tog max två veckor så fick jag en tid och väl där gick undersökningen i en flygande fläng. Jag fick smärtstillande ögondroppar och så pupillvidgande innan undersökningen och döm om min förvåning när jag fick veta att jag tillhörde den lilla (exklusiva?) skara som får grå starr i relativt ung ålder. Dock visade ett sök på internet att det finns barn från ett par månaders ålder som lider av detsamma.


Jag sattes därmed upp för operation och lite drygt en vecka senare inställde jag mig för att ågärda detta. Allt gick bra och operationen var klar på 20 minuter. Jag fick därmed gå hem redan vid lunch.

Dagen efter var det återbesök och plastskyddet jag fått för ögat togs bort. Det var lite häftigt att plötsligt se jättebra på i alla fall ett öga. Nu hade jag satt en kontaktlins på det andra så skillnaden förtogs säkert lite. Min syn var något sämre på det opererade ögat, men i stort sett klarade jag att läsa lika bra med det som det andra.

Så gick tiden och i fredags blev det något märkligt. Jag fick plötsligt en hinna över ögat, nästan lite av samma dimhinna, även om den inte var lika handikappande. Så igår morse ringde jag till ögonmottagningen igen och fick en akuttid redan tidigt på eftermiddagen. Väl där fick jag träffa en trevlig läkare som gjorde alla tänkbara undersökningar och när hon inte riktigt visste vad hon fann (eller inte fann) så kallade hon in en gammal rutinerad kollega.

Sammantaget fann man inget. Ögat är bra fast synen har gått tillbaka något. Var den stoppar, det vet man ännu inte. Ögondropparna jag använder ska jag sluta med efter en kort nertrappningsperiod eftersom de höjer trycket i ögat för mycket.


Vad som var grejen igår var att det återigen var ögondroppar i högdos. Smärtstillande, trycksänkande och pupillvidgande. De sista i dubbel dos. De gör att puppillen vidgar sig maximalt och som alla förstår så är det inte speciellt skönt att vara ute då. Speciellt inte när det är extra ljust. Tyvärr så verkar nästan pupillen ha "hängt upp sig" den här gången och efter smart tio timmar har den bara blivit lite mindre.

Som många vet så finansieras alla nyare vägar i Norge genom bomavgifter. Den brukar vara mellan 20-40 NOK och på en väg kan det finnas flera bomstationer. Det är politiska beslut som ligger bakom och som gör att vägbrukarna till stor del själva får stå för kostnaden av finansieringen, dock som ett statligt lån som ska betalas tillbaka. Man kan lösa bomavgiften genom att köpa en transponder som man sätter i rutan och på det sättet betalar man i förväg.

Det tyckte jag var okej eftersom vi åker igenom så pass många bomstationer (för närvarande 4 i var riktning, fast fler är planerade) på vår väg till Norge. Sivan tog tag i saken och då visade det sig att det inte var möjligt. Det är nämligen olika bolag som håller i dessa avgifter och de samarbetar inte. Detta till trots för att pengarna ska till ett och samma ställe, staten.

Därmed får vi vackert slanta upp 20 NOK vid varje station förutom i Oslo där det kostar lite mer. I Oslo har man dessutom automatiska bomstationer som tar kort på bilens registeringsnummer och efter en månad eller något sådant kommer det en räkning hemsänd. Så gjorde det även i december 2009. Då i Sivans namn.

Det var dessvärre inte bara en räkning utan ett inkassokrav på flera hundra. Sivan var helt oförstående eftersom hon aldrig fått ursprungsräkningen. Efter telefonkontakt visade det sig att man inte sänder räkning till den folkbokförda adressen utan till den adress som stått uppgiven i bilregistret (dvs den adress som ägaren stod skriven på när bilen senast registrerades). Man hävdar att man nte kan sända dessa räkningar på norska bilar till adressater utanför Norge. Märkligt är att min adress inte är några problem för dom att ta fram, gång efter gång.

Då är vi alltså här att Sivan inte får ha en norsk bil och bo i Sverige eftersom det inte går att uppge hemadressen. Så långt allt okej tänker du nu och menar att det är väl inget att klaga på eftersom vi har två fina svenskregisterade bilar. Icke, sade Nicke.......

För det är nämligen så att vi inte får köra svenska bilar i Norge om vi befinner oss där mer än i 90 dagar. Skulle vi göra det och polisen fick vetskap om det kommer de att ta bilen i beslag. De har rätt att konfiskera den utan att vi får så mycket som en krona av den.

Så sammanfattningsvis....  man måste vara skriven i Norge för att få köra lagligt med en norsk bil och jag får inte köra med svenskregisterad bil om jag är mer än 90 dagar i landet!!!!

Nu har Fjellinjen tagit helt av och vi tror att de har fortsatt sända purring på purring till vår gamla bostadsadress i Norge. Kravbrev på kravbrev och de ursprungliga 32 NOK har växt och har nu mer än trettiodubblats, allt utan vår vetskap. Idag fick vi så brev nummer två. I det låg en hel hög med kravbrev och påminnelser, allt till Arnegårdsveien som var vår tidigare adress.

Du som tror att Sverige har en jäklig byråkrati, du skulle bara veta!

Redan för ett par helger sedan såg vi det första havsörnsparet. Därefter var det så dags i söndags igen då vi såg ett par två gånger, eller så var det helt olika örnar. I måndagens VT var det så reportage om en man som räknat till 40 stycken olika havsörnar vid ett och samma tillfälle. Det var vid inlopssrännan till hamnen i Västervik.

Det vet i tusan om jag helt törs tro på, men det är bredvid rännan vi också sett havsörnpar vid två tillfällen. Nu var det så återigen dags häromdagen. Det var ute vid Horn när vi åkte skridskor. Alltför sällan tittar man upp eftersom det mesta av focus ligger på åkningen och isen. Nu hade vi i alla fall stoppat för att prata och pusta lite (vi gör ofta det) och då fick någon syn på den stora ensama öärnen som sakta seglade runt på himlen ovanför oss.

Den var inte alls speciellt högt uppe och jag såg gott och väl vingpennorna på den där den cirklade. Men att sedan fånga det på bild är en annan sak. Speciellt då med minsta sortens digitalkamera. Dock blev det ett par bilder att spara som minne.

Dagen idag var inledningsvis klädd i grått. Klockan sju då kattefröken genom sitt pipande utanför dörren fick mig att kliva upp var det en plusgrad, men alltför snart var det både 4 och 6 grader. Det var inte det jag ville ha eftersom vi i går hade bestämt oss för att ge havet och isen en sista chans idag.

Klockan tio var jag ute vid Horns udde. Sivan hade valt att inte bli med men vi var några tappra (galna) själar ändå. Det var så grått och trist att lusten nästan rann av medan vi stod på land. Väl ute på isen blev det inte bättre, men eftersom jag ändå var ombytt tänkte jag att det kunde bli ett motionspass om inte annat.

Då Stig vår förstaman var hemma idag tog jag täten. Isen var jättedålig och det gick riktigt tungt att åka. På flera ställen hade den sedan igår öppnat upp sig och ett antal gånger pikade jag igenom isen med ett halvhjärtat hugg. Det sänkte motivationen ytterligare.

Det var bara att inse att vi var tvugna att hålla oss längre in idag än igår. Det var bara det att de råkar (sprickor) som fanns tidigare nu var öppna vakar och det gick inte att korsa dessa. Så i stället för att ha en runda på 7 km att åka på så blev dagens max 700 meter. Det gjorde att vi gav upp inom en timme och säger nog att issäsongen är över för denna gång.

I stället ringde jag hem till Sivan som just hade börjat sin färd ner mot stan. Hon vände och åkte hem och när jag hade duschat tog vi fram våra cyklar och cyklade ner till centrum. Där gjorde vi ett antal butiker, handlade lite och passade på att käka lunch ute. Därefter kryssade vi sakta genom staden hem för att börja med en del saker som varit lite eftersatta i snart två veckor på grund av fint väder....

Till den som inte är medlem i facebook (är man föresten medlem där?) kommer här en film som jag tog i går när vi var ute på Lindödjupet utanför Horns udde. Skuva upp ljudet och njut.

Idag fortsatte veckan som tidigare. Sovmorgon för halva familjen till klockan åtta och därefter en snabb frukost innan vi satte igång med lunchpaket för dagen. Idag var det återigen skridskor vid Horn som gällde eftersom isen troligen bara ligger ett fåtal dagar till. Vi hade bestämt att träffas klockan tio eftersom VästerviksTidningen skulle komma och göra en intervju om skridskoåkning, isar och säkerhet.



Det hade kommit 1cm snö under natten så isen som igår var helt spegelblank var nu i stället vit. Det syntes också väl var vattnet gick upp då det var mörkare partier där. I stort sett var annars isen som igår. Den hade öppnat sig lite mer på en del ställen och vid de större sprickorna vi korsade var det så mjukt att isen luckrade upp. Dock inte mer än att det gick att kliva över.



Ute vid Idö var det mer och större sprickor. Dessutom kom det dyningar utifrån vilket gjorde att hela isen gungade. Vi var ett gäng som stod och tittade och det var verkligen som om det var bara vatten. Det syntes väldigt väl hur isen gungade upp och ner.



Vi åkte ett par varv och så var vi nöjda med det. Det blev lite över en mil och det kan vara lagom på en förmiddag. Vi gick iland och åt vår lunch som bestod av smörgås med stekt ägg och så kaffe. Vi var ett helt gäng som satt och fikade och då kom också solen. I och med det så blev det ännu varmare och det vita på isen blev på bara en halvtimme först grått och sedan hade det smält helt.

Nu hinner vi kanske en tur i morgon innan den isen försvinner. Kanske blir det åkbart ner mot Åldersbäck vilket vi får kolla upp till fredag. Det är skönt att veta hur isarna ser ut om man ska ut ett helt gäng där många kanske inte har is och sjövana.

Lite enahanda kan man tycka vi lever. I går kväll fick vi en förfrågan om vi ville bli med på skidskotur ute vid Idö och Horn. Det var nyis på 5-7 cm och dessutom spegelblankt. Vi valde därför att åka ut och var där strax före klockan tio.



Från Horns brygga såg vi isen till största delen ligga spegelblank.



Vi var ett gäng på 10-talet personer som såg fram emot en av vinterns få skridskoturer.



Det var en större yta mellan just Horn och Idö som vi kunde åka på. Ett varv var nor ca 5 kilometer och därför blev det lite fram och tillbaka. Här har jag "tvingat" Sivan ut på kanten för att kolla hur den tunna isen känns att pika.



Här utanför Idö som är stängt vintertid, men är ett mycket populärt ställe att åka till på sommaren. Här ligger det en flott restaurang på¨berget och man anordnar dessutom kajakturer med både örn och sälsafari.



Stilstudie vid båken, Västerviks signum. Det var så häftigt att åka skridskor där vi så många gånger paddlat. Det som var spännande idag var att isen sprack upp under tiden vi åkte på den. På de två rundorna blev det mer sprickor och öppna partier.



Spegelblankt och så härligt att skridskorna nästan inte fick fäste. Det gick inte att låta bli att förundras att något kunda vara så vackert!



Efter skridskoturen tog vi oss billedes ner till Åldersbäck. Vi bytte där om till skidor och begav oss ut för att reka tur till helgens aktiviteter.



En otroligt vacker skärgård som tyvärr inte kommer till sin rätt när det gäller djup med en vanlig digitalkamera.



Det blev ytterligare en mil i mellan- och ytterskärgården innan vi var åter vid bryggan i Åldersbäck.