Aktivt uteliv

Att leva tillsammans med Sivan är ett äventyr. Trots att vi levt samman en relativt kort period i en livsålder har vi redan hunnit uppleva otroligt mycket och jag tror dessutom att det allra mesta har varit trevligt eller direkt kul.

Det tror jag nästan uteslutande beror på Sivan, hennes härliga humör och att hon sällan (faktiskt nästan aldrig) blir irriterad. Under redan hit igår eftermiddag hände två saker varav jag tar den ena nu. Kanske jag berättar den andra vid ett annat tillfälle. Vi åkte rätt så sent och det gjorde att vi, plus en trafikolycka i Göteborg, var väldigt sena till Jevnaker. Innan vi hämtat upp Saaben och var hemma var klockan gott över tio. Sivan skulle upp före kl 6 då hon hade dagvakt och därför tänkte vi bara ta en snabb kopp te samtidigt som vi bäddade för natten.

Nu lever vi som sagt inte som alla andra. Sivan var framme före mig och när jag kommer så står Sivan ute. Det första hon säger är att det är kallare i husvagnen än ute. Då ska det tilläggas att efter Oslo sjönk temperaturen hastigt. Från minus fyra, till minus åtta till tolv och för att till slut stoppa på minus 16 grader i Jevnaker. Det visade sig att jag hade, när vi sist åkte, slagit av tvåfasvärmen utan att slå på enfasen som tänkt. Det innebar att strömmen stått på men inte värmen och eftersom det varit riktigt kallt de senaste nätterna var allt minus 16 grader. Madrasser, täcken och kuddar inräknat.

Vi tände massor av stearinljus och satte på full både el och gasolvärme. Vi satte på spisen och kokade vatten och en timme senare var temperaturen i vagnen lite över tio plusgrader. Fast det var no mest i luften. Jag bäddade båda sängarna med fleecefiltar i botten och så gjorde vi som förra gången.

Två vuxna och en frusen katt under dubbla täcken i samma säng. En stor och varm katt nere vid benen och så försökte vi sova. Några timmars sömn blev det nog innan Sivan stod upp för att åka till jobbet. Själv fick jag sova ytterligare tre timmar, fortfarande med två katter i sängen. Dagen har idag bjudit på sol från klarblå himmel och den värmde så det bara var 4 minus på eftermiddagen. Nu är vi återigen nere på 16,7 minus ute. Inne är det mer behagliga 19. 

Det är dags att sova en timme eftersom det är natthelg på akuten igen. OCh för dig som undrar.... Nejdå, Sivan var inte arg nu heller även om hon kort var lite uppgiven :-)

 

Temperaruren sakta på väg upp

Randsfjorden vid lunch idag

Så kom vi äntligen iväg. Det var länge tveksamt då jag har en inlämningsuppgift i historia denna vecka. Dessutom var det snö på väg in och massor av avhopp.  Trots detta så bestämde vi oss i tisdags kväll att vi skulle åka.

Det beslutet behövde vi inte ångra.


Det var dryga åtta mil på småvägar innan vi var framme vid Tolvmannabacken strax efter klockan 9. En buss med skolungdomar kom just före oss, men eftersom de valde att hämta ut skidor först så passade vi på att köpa liftkort. Jag har ett par skidor i Norge och ett par i Sverige, medan Sivan som bara äger ett par hade tagit snowboarden med och tänkte träna på den. Det innebar att vi slapp stå i uthyrningen och vänta.

Backarna visade sig vara betydligt större och finare än vad vi någonsin kunde trott. Det är fem egentliga backar, men sen finns det ett antal små genvägar som man kan ta för att få variation. Backarna var härligt pistade, även om de inte hunnit pista nysnön efter nattens snöfall.


Vi åkte någon timme och sedan fikade vi i värmestugan. På väg dit visade det sig att ett antal grillar var startade och så klart ångrade vi att vi inte tagit med oss grillkorv. Efter kaffet var det så dags igen för 90 minuters köring. Sivan som hade tränat snowboard (vilket för övrigt gick riktigt, riktigt bra) körde till slut omkull och fick sig en riktig smäll. Därmed var det dags att hyra ett par skidor.

Snart nog var det lunch och i restaurangen serverades gulaschsoppa med sallad och bröd. Lite dyrt, men väl tilltagna portioner och väldigt gott. Så var det dags för skidor igen. Ett par timmar åkte vi och därmed var vi ganska trötta och kunde packa ihop och åka hem.


Det var gråväder på förmiddagen men framåt eftermiddagen klarnade det upp lite och solen skymtade helt kort en stund. Det kom lite snö, men inget som störde, och temperaturen höll sig perfekt kring ett par minus. Vi kan bara konstatera att dagen var trevlig och backarna likaså. Hit åker vi säkerligen igen och det redan nästa gång vi kommer hem.

Nu återstår att packa för om ett par timmar åker vi och jobbar. En vecka i Norge!

Hasta la vista

I går kväll när vi var på väg hem från Stockholm fick vi ett trevligt sms. Det var från vår turkamrat Stig som undrade om vi var intresserade av att följa med ut på tur idag, söndag. Dom var några som var ute i fredags (vi kunde inte på grund av Stockholmsresan) och turen gick då från Udden, Åldersbäck, ut på havet och där stoppade dom i strålande solsken på en ö för att som vanligt göra upp en eld och grilla lite korv. På bilderna vi sedan fick hemsända såg vi gnistrande vit snö med strålande sol.



Idag var det dryga 6 minus på morgonen och det såg ut att kunna klarna upp. Dessväre gjorde det inte det utan det var grått hela tiden med mörk himmel borta i norr. Ett par snöflingoar föll, men mer än så blev det inte. Temperaturen steg och det var varmt och skönt ute trots gråvädret.



Turen var i stort sett densamma som i fredags. Vi kryssade mellan öarna och ett par av de större öarna gick vi upp och rakt över på skidorna. Fina skidförhållanden utom på ett par ställen där det var lite blött.




Det var kul att vi blev så många idag. Vi var femton stycken och det visar vilket behov folk ändå har att ta sig ut när man väl sänder ut en inbjudan. Tempot var måttligt, men varm på ryggen det blev jag i alla fall.




Vi åkte mellan ett antal öar och det är så fantastiskt vackert. Här ovan en ö med en fastboende, men med säkert ett trettiotal hus som befolkas varje sommar.




Här är hela gänget samlat. Elden är igång och snart plockas de första korvarna fram. Sivan och jag grillade idag chorizo som var både starkt och gott. Med lite varmt kaffe i magen är vi sedan, någon timme senare klara för avfärd. Ofta på ett led och med isdubbar runt halsen skidar vi så iväg. En del går lite fortare (som alltid) och andra kommer lite senare. Det innebär att den första gruppen förr eller senare stoppar för at invänta de andra.



Till onsdag har vi bjudit in till skidtur i Tolvmannabacken. Vi får se hur många som kan och vill mitt i veckan. Så håller vi tummarna för bra väder.....

Så kom äntligen fredagen då vi skulle åka till Stockholm för att vidare gunga iväg till Åland med MS Birger Jarl. Vädret var helt toppen här hemma, men redan uppe vid Norrköping blev det grått och trist. Men turligt nog var det varken vind, snö eller något annat som kom ner under turen. I Trosa stoppade för att hämta upp dotter och svärson. Där passade vi också på att handla en kasse öl och cider till kvällen innan maten serverades.


Efter någon timmes väntan var vi så ombord på MS Birger Jarl

Vär framme vid terminalen drabbades jag av mina första tvivel. Det var ett 30-tal människor, varav 27 var män i 60-70-årsåldern. Nåväl, vi löste våra biljetter och det började droppa in lite mer folk. Ett litet gäng som var snorfulla, ett födelsedagssällskap och en släktsammankomst. Så var det lite pensionärer, fler fyllhundar och så lite ungdomar. Ja, det var helt enkelt en väldig spridning på folk och åldrar och jag tror nog att alla platser var utsålda.


Sivans och min svit á 1100 SEK (med två måltideri tillägg)

Det fanns med andra ord goda förutsättningar för en härlig kryssning eftersom det garanterat fanns spännande  folk att titta på. Vi började nere i hytten med varsin öl. Där var det skratt och ett hyggligt umgänge tillsammans med ungdomarna. Snart nog var klockan lite över åtta och det var dags att gå ner och titta på deras lilla minihytt innan vi gick till matsalen.


Tidig morgon och båten har lagt ut från Mariehamn

Väl nere i matsalen fick vi tyvärr bakslag på att sitta samman och äta. Nu gjorde inte det så mycket då maten inte tog alltför lång tid att få i sig. Vi åt tre portioner var och så var det färdigt med det. Mätta och belåtna satte vi nu kurs mot parfymeria och taxfree. Det var bara en rekognoseringstur inför lördagens handlingstur och eftersom båda butikerna var av del pyttelilla slaget var det snart avklarat.


HerrE har tagit sängen tidig lördagsmorgon medan Sivan gör sminkning

Efter taxfreen var det så dags för coctailbaren. Här var det typisk svensk dansbandsmusik av det gamla slaget. Jag tror till och med att det var kareoke. Snittåldern var lite hör så vi fortsatte upp till skybaren. Här var det lite mer blandat i ålder och därmed lite mer fart. Vi blev sittande här med varsin öl och småpratade så gott det nu lät sig göras mellan uppträdandena. Sivan var lite uppvaktad och fick lite dans och därmed slapp jag lindrigt undan. Då vi väl var ute på öppet hav började det gunga och då var det inte lätt att fortsätta dansen. Vi fick till två stycken vilket gott och väl räckte för mig.



En stor del av däck var avstängt, men lite gick att vara ute

Så blev klockan halv ett och dansen och baren stängde. Vi sade godnatt och gick till hytten där vi skulle sova. Min madrass var så tunn så tunn att jag tror kvalstren hade ätit upp det mesta i den. Efter ett par timmar låg jag fortfarande vaken och då grannen kom hem hörde jag frun gå på toa medan hon passade hon på att sammanfatta natten för mannen sin. Därefter låg jag mest och vred och vände mig och de stunder jag somnade väcktes jag ganska fort av ett smällande och dundrande. Troligen var det isen som smällde in i båtens skrov.


På den gamla båten är inredningen annorlunda från den nya fartygen

Säkert hade jag sovit ett par timmar för när klockan var kvart över nio gick båten. Då hade motorerna stått och gått en stund och därmed var jag vaken. Upp i duschen och så var jag klar. Nu var det bara Sivan kvar och det gick lite mer trögt. Jag hade stämt träff med ungdomarna i matsalen vid tio och när Sivan var klar så var klockan kvar över och jag var inte längre i god form. Illamående och lite ynklig blev jag kvar i sängen. Varefter som gungandet tilltog blev jag allt grönare i ansiktet och vid 11-tiden var det bara att frivilligt gå in på toa för att rensa ut i magen


Den trånga passagen vid Vaxholms fästning

Efter det mådde jag betydligt bättre och vi kunde gå och äta. Det var brunch, men personligen valde jag vanlig frukost. Sivan däremot tog både bacon, äggröra och kycklinglår. När det var klart var det mest slappa som gällde. Vädret var fortsatt grått så det var ingen toppentur genom skärgården. De flesta av våra medressenärer fortsatte festa även på lördagen och osedvanligt många var faktiskt igång redan till frukost och till lunch var stämningen hör hos många.

Sammantaget var det en fin tur. Maten var bra (sett till priset var den väldigt bra) hytten var sådär och underhållningen var bara okej. Å andra sidan är det inte bättre på Viking trots att priset är många gånger högre.
Om det nu är så att MS Birger Jarl upphör med Ålandstrafiken kan vi i alla fall trösta oss med att vi faktiskt har åkt den. Och man kan inte säga annat än att det var en upplevelse.

I samband med ett läkarbesök fick jag kallelsen hemsänd. Längst ner på den fanns två biljetter att använda om jag ville, eller hade behov av allmän kommunikation för att komma upp till sjukhuset. Jag tyckte det var toppenflott och blev riktigt glad när jag fick se detta.

Jag minns nämligen hur det var då jag jobbade på ortopedmottagningen i Eskilstuna för 100 år sedan (det känns så länge sen). Då var det regelbundet patienter som tyckte att de hade rätt att med skattemedel åka taxi från dörr till dörr. Självklart fanns det en och annan svag läkare som också godkände detta, trots att det borde varit fullt möjligt attåka buss eller egen bil.

Nu när jag jobbar i Norge ser jag dagligen samma sak. Folk ska ha taxi och vägrar tåg eller buss. Trots att de ofta har både 5, 10 och kanske till och med 25 mil hem så förväntar de sig att få taxirekvisition och blir ofta så pass arga och aggiterade  att de får som de vill. Kostnaden här kan då såklart bli vanvetttigt hög för en enkel resa. Det är inte prat om att samåka heller. För som en patiens som Sivan var bort i sade... Hur skulle det se u? Då skulle ju alla veta att han varit på sjukhuset och det är väl ändå en privatsak.

Nu packar vi för att åka till Åland med Birger Jarl. Slumpen gjorde att vi får sällskap. Dottern ringde i går eftermiddag och jag slängde ur mig frågan om de skulle med. Det fanns nämligen biljetter för 75 kronor styck kvar. Då var det B hytt med smögåsbord inräknat. Det kallar jag prisvärt!  Hon sade ja och om ett par timmar hämtar vi upp dom längs vägen

Birger Jarl som vi på hemsidans gästbok läste skulle försvinna under våren. Det är bara därför vi beställde turen. Nu är vi dock lite osäkra då gästboken är borta och det inte finns någon info att få tag i. Vi får se och kanske i hinner med en sommarkryss om vi vill.

I somras var jag hos optikern. Det var dags för gamlemansglasögon då jag fått allt svårare att läsa med vanliga brillor.Jag ska väl erkänna att jag, som så många andra mest har haft mina nya, dyra, fina glasögon legat i fodralet undantaget någon gång ibland på jobbet. Då har de nya kommit väl till pass då det är något småtteri som ska göras.

Så var det en dag jag inte riktigt tyckte synen hängde med. Jag såg lite suddigt på höger öga och upplevde det lite som när man fått något i ögat och måste gnugga. Problemet var bara att det inte försvann när jag gnuggade. Detta som man kallar dimsyn har så blivit värre och värre och för ett par veckor sedan var jag hos läkare i ett annat ärende och passade då på att fråga honom. Han skrev en remiss till ögonläkare och idag var  jag där.

Efter en massa bedövning och pupillvidgande (dubbel dos) så fick dom till slut till alla ögonundersökningar. Det fotograferades, ultraljudades och kikades. Både med vitt, rött och blått ljus. Jag tror till och med att dom petade inne i ögat med ett eller annat.

Ögonläkaren bestämde sig så, efter en del hummande,  för att jag har starr. Inte vilken starr som helst utan den hyggliga, operabla grå sorten. Därmed satte hon upp mig på väntelista för operation inom tre månader (faan tro`de, men vi får se). Personligen är jag väldigt skeptisk. Starr??

Jag har aldrig hör någon i min ålder som har haft starr. Jag har heller inte hört om starr i släkten och jag har heller ingen av de sjukdomarna eller vanrona som gärna ligger till grund för sjukdomen. Jag är heller inte den förnekande sorten, men i detta fallet är jag jäkligt skeptisk. Vi väntar lite till så får vi se. För vem vill bli opererad för starr om det inte är det.

Hur som helst så återkommer jag i frågan när jag vet mer. Jag är i alla fall extremt ljuskänslig på grund av den förstorade pupillen och kan knappt läsa (får sitta med näsan i skärmen) och får ideligen rätta texten. Nu ska jag i stället försöka slå lite grann om starr! :-)

Intill vidare... god middag

Gårdagens beslut att inte fara iväg till Kisa för slalom och snowboard visade sig tidigt i morse vara klokt. Någon gång under nattens mörka timmar vaknade jag av att vinden slet i väggarna å huset.  Jag var uppe klockan 6 och drack lite vatten och noterade då att det snöade rejält och dessutom på längden. Snöstorm med andra ord.

När sedan katten skulle ut gick det inte att öppna dörren. Ett rejält tryck visade att det bara var snö som blockerade. Så efter frukost gick jag ut.  Jag fick med kraft skjuta up ytterdörren och det visade sig att det mest var snö som blåst upp. Snödjupet är just nu mellan 20-100 cm beroende på var. Invid huset var det närmare en meter bitvis, medan ute på gången där jag skottade igår och där vinden håller rent var det bara ett tunnt lager.

Idag var simhallen planerad, men om det är genomförbart får vi se (om vi får hit någon som har tid att ploga). Västerviksborna är så arga på plogning och att det ligger snö och skriver därför paltmeter av arga insändare i tidningen. Själv är jag rätt så nöjd med vädret. Skottning är bra motion och dessutom får vi möjlighet till vintersport som vi aldrig annars kan ägna oss åt. Det ska väl tilläggas att det är otroligt vitt och vackert också.

Att man sedan inte kan köra rullstol, barnvagn och framför allt inte rollator eller cykel i  detta väder, det får vi nog ta eftersom vi lever i norden. Snöfritt året runt kan man tyvärr inte förvänta sig på våra breddgrader, även om många tycks tro at kommunens budget borde se till det. Egen erfarenhet är att det finns ställen där det är betydligt värre ställt med både plogning och sandning.

God morgon till dig

Idag började det snöa redan på tidig förmiddag. Sedan har det varit till och från och i en period vräkte det ner, medans det annars har varit rätt hyggligt väder även om det var grått. Sivan och jag åkte till Gunnebo för en skdtur på förmiddagen. Vi hade egentligen tänkta ta med grillen, korv, bröd mm och slagit en signal till vår friluftskompis Mario eftersom tanken var att det skulle vara samma fina väder idag som igår, men av det blev inget.

Därmed ställdes korvgrillningen in och vi tog bara ett varv på spåret så vi blev svettiga. Vi hade egentligen tänkt stoppa på den nya restaurangen, Gyllne Hästen, nere vid Gunnebofabriken för dagens lunch. Nu slarvade vi med tiden så vi var så sena och därmed fick vi i stället äta hemma. Det gjorde inget visade det sig då dagens "dagens" inte var något som varken Sivan eller jag var sugna på. Vi får återkomma i nästa vecka om matsedeln är mer spännande då.

Hemma, efter dusch och lunch så blev det sängen och en film. En märklig sak som passerad utan att lämna ett enda spår i sinnet. Nu håller Sivan på att laga mat. Hon ville ha norsk pizza och då kände jag att det skulle vara jättetoppengott. Den ska snart in i ugnen och det innebär mat om 15 minuter. Dags att öppna en flaska vin med andra ord.

I morgon hade vi tänkt bege oss till Tolvmannabacken för alpina aktiviteter. Nu utfärdar dom en klass 1 varning (man pratar om 30-70 cm snö) för vädret så det innebär att vi skjuter på det ett tag. I nästa vecka ska vi försöka samla ihop en bil eller två för att ta en heldag igen.

Vi hörs!

Hurra for deg som fyller ditt år!  Ja deg vil vi gratulere! Alle i ring omkring deg vi står, og se nå vil vi masjere, bukke, nikke, neie, snu oss omkring, danse så for deg med hopp og sprett og spring, ønske deg av hjerte alle gode ting og si meg så hva vil du mere? Gratulere!

 

Høyt våre flagg de svinger: Hurra! Ja, nå vil vi riktig feste! Dagen er din og dagen er bra, men du er den aller beste!  Se deg om i ringen hvem du vil ta!  Dans en liten dans med den du helst vil ha! Vi vil alle sammen svinge oss så gla', og en av oss skal bli den neste  - til å feste!

 

Hur den låter, det kan du finna ut genom att klicka här

Så kom vi oss äntligen ut. Temperaturen steg över natten från 8 minus till noll och därmed var det läge för Sivan att prova snowboarden som hon fick förra vintern. Vi tog promenaden bort till Skogshagaskolan som har en jättefin backe och så körde vi (hon) igång.

Tyvärr hade inte barnen gjort sitt jobb ordentligt sedan den sista snön kom. Det var alldeles för lite uppkört för att det skulle vara perfekt. Remsan hon nu körde i var kanske 4 meter bred vilket var synd då kullen är jättestor och har toppenfina möjligheter att lära sig som nybörjare.

Nu blev det i alla fall ett antal turer och på slutet gick det riktigt så bra. Nu ska brädan justeras så hon kör lite med goofy, alternativt duck. Helt klart verkar det vara att höger ska ner först ändå.

Nu ska vi till banken. Vi har fått en ny "vän" och han vill ta hand om våra pengar. Eller som han säger, se över vår framtid och våra investeringar. Undrar om han menar att vi ska inverstera någon annanstans än i Nordea? Får jag ett bra tips ska jag delge er det kära läsare.

Intill dess..... So long som man sade i barndomens westernböcker


Sivan går in i den branta delen


HerrE måste också prova snowboarden


Färdiga för denna gång. Det var en fin första runda

Så har vi varit hemma i ett par dagar. Det tycks som om kylan följer oss och vi hana bara åka till Norge så var temparaturen återigen uppe i minus 20 grader. I fredags eftermiddag begav vi oss så hemåt och då sjönk även temperaturen här till lands. Det var snövarning, men väglaget var bra hela vägen. Väl hemma låg det ca 40 cm snö på uppfarten som vi snabbt skottade undan.

Nu visar det sig att det börjar bli problem för en del. Var ska man göra av all snö och hur går det med taken när värmen kommer. På altantaket ligger det för nävarande 40-50 cm snö. Håller det när det blir varmare? Kanske måste vi skotta av lite grann? Vi såg också på promenaden från stan igår att en del har så mycket snö och små ytor att lägga det uppsamlade på att det börjar bli fullt. Var ska man då göra av snön?

Temperaturen har sedan vi kom hem legat på mellan 15-19 minus. Det gör att det blir lite lågaktivitet ute. Gårdagens promenad fram och tillbaka till stan var fullt tillräckligt. Skidorna får stå ett tag till tror jag. Vi var på kafé och intog varsin semla igen. Sivan tog en klassisk och jag provade en wienersemla. Kort och gott ettt wienerbrödshorn med grädde och mandelmassa. Väldigt gott, men också väldigt sött och man ledsnar nog i längden.

Väl hemma blev det återigen sängen med fleecefilt, en påse chips, kaffe och film. Vi såg Sherlock Holmes med Robert Downey Jr. En annorlunda detektiv och doktor (Watson) men med massor av charm och glimt i ögat samtidigt som den var hyggligt spännande. Kvällen avslutades med en grekisk sallad, tzatsiki, fläskkött och bröd. Självklart tillsammans med ett glas rödvin. Så tittade vi på finalen av Robinson och insåg att ärlighet och rakhet alltid vinner i längden, även om det inte alltid är direkt kul eller tv-mässigt.

Avslutar med ett par fina bilder från den sista Norgesdagen för denna gång


Båtbryggan mked utsikt över Randsfjorden


Desmo, sällskapskatten på snötur


Sivan lockar på Desmo som kommer löpande efter

Vi hann bara börja jobba i går eftermiddag så fick vi beskedet. Hönefoss kyrka brann och det tog sig snabbt. Kykan som låg mitt i bycentrum var en gammal träkyrka som invigdes år 1862. Branden började på eftermiddagen och när jag åkte hem vid 23-tiden låg fortfarande brandröken tät över staden.

Bilderna nedan är publicerade på Ringblad.no och är tagna av fotograf Christian Senning Andersen. Jag har helt fräckt lånat några stycken. Alla 137 bilder finner du genom att klicka här.

Efter avslutad arbetshelg sov vi till  klockan två idag. Väl uppe och med avslutad frukost bestämde vi oss för att åka till Jevnaker för att titta på lite presenter och julgaver (ja, det är möjligt att jag är tidigt ute, men hellre det än sent). Vi var där i början av veckan men de stängde de precis när vi kom så därför tänkte vi vara tidigare ute denna gng.

Väl efter frukost så stack vi och Sivan fann det hon sökte. Vi tittade runt i andrasorteringsfabriken och så skulle vi betala innan vi gick in i glasboden och köpte mina saker. Då vi stod där i kassan släckte de lyset och vi förstod att vi var försent ute även idag. Då var klockan 16. Jag trodde i min enfald att man i alla fall hade öppet till halv fem, men icke då.

I stället åkte vi den lilla biten ner till centrum och där tänkte jag kika på sportbutiken efter fynd. Då ser jag att även den butiken ligger i stängningstid. Halv fem orkar man ha den öppen till.  Detta Norge är söndagsöppet är förbjudet och där i stort sett alla vanliga butiker stänger 16-16.30 förutom torsdagar då man smäller till med öppentider ända fram till klockan 17, eller 18.

Jag förundras fortfarande att det går an. Att man har råd att hålla butikerna öppna hela dagen medans folk är på jobb och sedan när folk slutar, ja då vill ingen heller jobba på butiken. Nu fick vi i stället gå på COOP och därefter åka hem och se stärnorna på slottet. Det var sista avsnittet för den här gången och jag kommer faktiskt sakna det här gänget. Massor av värme och ett gäng som verkade tycka om varandra.

Här några fina bilder vi fick till på tureno. Gó´kväll fra Norge!


Julehuset på Hadeland glassverk


Caféet på samma ställe


Utsikt över Randsfjorden och Sløvika





På tppen i bakgrunden finns ett skideldorado


Och så var vi hemma vid Sløvika igen samtidigt som solen går ner

Sedan sista inlägget har det just inte hänt något här i Norge. Den planerade skidturen ställdes in då vi försov oss å det våldsammaste på morgonen. Vi vaknade klockan halv elva och insåg att det bara skulle bli ett par tmmar i backen så därmed omplanerade vi och gjorde i stället Hönefoss.

Där fann jag en del fina reapriser på bl a ullunderställ och fleecetröjor. Som jag tidigare berättat så har Norge helt andra reapriser, gärna med halva priset på ordinarie. Jag fann också en butik som sålde Fjällrven. Här hade man 20& på hela sortimentet och jag passade då på att köpa en härlig tröja/jacka till kalla dagar.

På jobbet har det varit full fart hela helgen. Det tycks ha dykt upp billigt knark i stan, vilket märks genom ständiga överdoseringar och självmordsförsök. Trist och ett riktigt skitjobb men man får försöka tänka på människan bakom detta och den tragik det egentligen handlar om. Vi har nu en natt kvar innan måndagen som är ledig. Tisdag satser vi på skidor så får vi se om vi klarar att stå upp tidigt.

Temperaturen ligger stabilt på minus 6 grader och katterna är i stort sett inne hela tiden. Det är bara Desmo som springer lite in och ut. Dom har varit fantastiska nu på dagarna när vi sovit. Kanske det beror på att vi sänker temparaturen till dryga 17 grader och då vill dom mest ligga i sängvärmen med oss. Det går helt fint det.


På kvällen går vi tillsammans upp oh diskar och då passar.....


Desmo på att bli med, Ligger gärna på skötbordet och väntar

Idag har jag sovit halva dagen efter jobbarnatt. Sivan passade då på att åka iväg på socialiseringstur till familj och vänner. Därmed fick katterna och jag eftermiddagen för oss själva. Då det snöat en god del så har Desmo och jag varit ute och skottat ett par gånger.  Vi har också hunnit ta ett par turer till sanitetsanläggningen och en längre tur runt campingen.

Minoe som är en frusen typ har mest legat tätt intill och värmer sig. Kommer hon till kryper hon gärna ner under täcket också. Hon går överhuvudtaget inte ut om hon inte blir handripligt utslängd.

Dagen i morgon planeras för skidor och snowboard. Det blir en kort sovmorgon eftersom vi båda går på nattjobbarhelg, men tror det ska bli tid i backen så vi båda blir nöjda. Rapport och bilder kommer i morgon om allt går som det ska.

Klockan närmar sig ett och jag har idag inte hunnit längre än till frukostbordet. I och försig var jag ute och skottade snö. En dryg dm hade fallit och eftersom traktorn var här och plogade så passade jag på att få bort det som låg. Likaså var jag uppe vid garaget och drog ett par meter utanför dörren innan det skulle plogas där.

Det innebär således att jag både är vaskad och klädd. Sen har det däremot inte blivit mycket praktiskt gjort. Jag har som vanligt läst och skrivit ett par mail. Jag har gått igenom de vanliga 8 dagstidningarna och jag har kikat på ett par bloggar som jag följer regelbundet. Då blir det också ett par kommentarer där.

På Västervikstidningen tar debattforumet lite tid. Både att läsa och som så ofta finns det ett eller annat att kommentera. Några artiklar har återigen skrivits och sändits in och då ärjag så nyfiken på att se om de publicerats eller inte. En vet jag kommer under morgondagen så där kan jag med spänning se fram emot en eller annan reaktion. Jag gissar att den politiske redaktören kommer verbalt piska mig, men det får man ta som en man :-)

Jag inser också att jag ännu inte har hunnit titta på Blocket och om det finns några fynd för dagen. Det blir den närmsta kvartens uppgift. Sen är det lunch med potatisgratäng och något gott som ag ännu inte vet vad det är som tillbehör.

Vi hörs!

Igår eftermiddag parkerade Sivan och jag oss på sängen. Det var dags för veckans avsnitt av SVT:s "Stjärnorna på slottet. För den som inte sett det kan jag avslöja att det är fyra svenska stjärnor/kändisar som under en vecka träffas och skapar tv-program med eller annat innehåll. Det bygger på att kändisarna får en dag som är deras och därmed bestämmer de dagens innehåll. Det brukar oftast innebära att temat också handlar om just den kändisen vars dag det är.

Denna säsong är stjärnorna Meg Westergren, Siv Malmqvist, Tommy Körberg, Björn Ranelid och Kjell Bergqvist. Jag som bara sett en tidigare säsong måste säga att denna är den bästa. Kjell Bergkqvist som redan innan lovat att låta bli spriten för att ta sig en lång vit vecka. Såklart har han inte hållt det! Däremot har veckan så här långt inte varit fylla, krångel och vassa armbågar.

I stället får alla sin tid och sin plats. Så här långt in i programet är det bara Tommy Körberg kvar. Det känns lite spännande eftersom han är den som under serien varit den som varit absolut tystast. För den som missat det hela och vill se går det bra att klicka här.

Det var Kjell´s dag igår. Han verkar vara en rak, ärlig  och hygglig figur. Han berättade att om han inte blir anständigt behandlad tackar han för sig, packar ihop och åker hem. Ungefär den bild som många av oss har av Herr Bergqvist.  Han är vad man tidigare kallade en "arbetargrabb" med en arbetargrabbs vanor. När han skulle bjuda till  mat var hela dagens tema korv, korv och korv. Med andra ord en man helt i min smak.

Detta mattema slog igenom här hemma. Det blev en gammaldags Korv Stroganoff med lite variation på ingridienser. Innan dess blev det en skidtur som i stort sett var en upprepning på gårdagen.

Dagen idag har mest gått i matlagningens tecken. Det är trist, men nödvändigt då tiden för arbete närmar sig med stormsteg. Idag har jag gjort pajer (den typiska norgesmaten), fläskpannkaka, griljerat en skinka, kokat upp en stek och kokat en dansk fläskfilé.

På butiken idag slog jag till på stort och köpte en fläskfilé till våra katter. Sedan jag läste "den osynliga kocken" har inte bara Sivan och jag förändrat kost. Även katterna har fått märka av det genom att den blöta kattmaten har ersatts av färsk strömming, kokt hoki, köttfärs, fläskkarré och högrev. Allt utifrån dagspris och dagshumör hos kattägaren/kocken, dvs oftast mig.

Idag slumpade det dock sig så att inget av de uppräknade var till något bra pris. Julskinka, vilket ingen av katterna är speciellt förtjust i på grund av saltet, var billigt och just fläskfilé. Så väl hemma skars den i cm-tunna skivor och kokades så i en halvtimme. Därmed har katterna mat till hela nästa vecka och så kompletterar vi med lite kycklingrester en dag eller två.

Till er som tycker vi har ett par otroligt bortskämda katter kan jag väl inte annat än hålla med. Det spelar ingen roll för katterna är glada i oss och vi i dom. Dessutom stannar dom kvar hos oss oavsett var vi är i på våra resor. Dom följer oss troget som hundar och kommer (oftast) när vi ropar in dom.

Nu till kvällen tag jag en tur i skidspåret. Sivan är sjuk och behövde sova någon timme och därmed kunde jag i lugn och ro ta en milrunda. Jag hade avsiktligt väntat till mörkret sänkte sig för att slippa en massa folk i spåret. Spåret är upplyst och det gick lätt att åka. Första varvet gick fort och snart nog var tre varv gjorda. Mitt på spåret det första varvet körde jag om ett par grabbar (jag tror det var två grabbar, men kunde också vara en kille och tjej). Dom stod vid sidan av spåret och flyttade sig sedan när jag kom. När jag sedan körde om samma grabbar för tredje gången stoppade dom mig. Dom hade helt villat bort sig och var till slut tvugna att fråga om vägen hem.

Stackars killar! Becksvart, mitt i skogen. Lite kalla, trötta och uppgivna och den enda som kan hjälpa är en vuxen man som far omkring som en virvelvind (vill gärna framstå så) i skidspåret. Nåväl, jag följde dom en bit och sedan ritade jag en skiss för hur vägen såg ut hem och därmed hoppas jag allt ordnade sig.

Så hade jag bara det sista varvet kvar och i den allra sista uppförsbacken såg jag en skugga strax framför mig. Jag tittade upp och fick se ett rådjur korsa spåret bara ett par meter framför mig. Direkt efter kom nästa och det är nästan overkligt när de på tre meters håll passerar, gående och bara tittar på mig där jag kommer. De stoppar två meter in i skogen och där blir vi stående en stund.

Jag tittar på dom (med hjälp av pannlampan) och dom ser på mig. Sedan trampar jag iväg och lämnar de vackra rådjuren för denna gång. Jag tror väl att vi snart ses igen.

Sivan min, för en gångs skull sjuk. Katterna passar då på att krypa upp

Idag var vi en kort tur nere på stan. Eftersom det var nästan lunchdags så lurade jag Sivan att vi skulle ta vägen förbi McDonalds eftersom jag var våldsamt sugen på en ElMaco Grandemeny. Nu var hon inte så hungrig eftersom hon äter frukost ett par timmar efter mig, men dock, en kyckligwrap gick i och jag fick min mat.

Utanför Briggen, en lokal pub hade någon lagt (lagt upp kanske) en massa korn. Där stod han och mumsade i godan ro medan folk promenerade lungt omkring honom. Bara när de kom närmare en metern kom det ett litet diskret väsande som markerade att man skulle hålla sig på sin kant.

Det är ett härligt inslag i stadsbilen, men jag befarar att det inte kommer sluta lyckligt, i alla fall inte för svanen. Endera kommer den bli för fräck och påträngande, eller bli överkörd, alternativt att någon djurplågare kommer finna på ett eller annat som alltför ofta sker när djur blir så tama att de kommer inom räckhåll.

Efter maten for vi ner till Kvännare för en skridskotur. Kamraterna våra var iväg åt Lindköpingshållet men vi var slöa och betämde oss för att stanna hemma. Det är lite som ska fixas eftersom det närmar sig med arbetsperiod igen.

Det låg en halv cm snö på isen, vilket inte var till något problem. Sedan förra gången hade man plogat upp ytterligare en plogbredd, vilket gjorde att det gick bra att ta ut skären ordentligt. Svan och jag åkte en mil tillsammans.  Därefter stoppade hon för att prata med en man om tillsammans med sin hund åkte och plogade med skovel. Det visade sig att det var en norrman.

Hon hade stoppat för att fråga om vattnet på isen. Som alltid funderade hon på vilka svenska ord hon skulle använda och när hon väl frågat såg mannen ut om ett frågetecken och sade; "Va? Är du norrman"?

Därmed fick hon sigm en hyggelig prat med en landsman som bott här i ett par år. I Västervik, på sjön Kvännaren. Hur stor är sannnolikheten?

En förkylning har för tillfället däckat mig. Det började med lite ont i halsen, men har de senaste två dygnen gett feber, frossa och svettningar vilket till viss del gjort mig lite inaktiv. Idag har jag återigen varit ute på skidor och eftersom de kört upp ett spår i skogen här utanför kändes det helt ok att prova i lite lågt tempo. Det blev nog bara 6-7 km, men det var dock skönt.

Spåret fick mig även detta år att gå igång. För trots att det varit en maskin och kört så kan en eller annan inte låta bli att gå där. Med hälarna trampa ner och ödelägga för andra. Hundar som pissar och skiter gör också mitt humar på topp. Det hela resulterade i en insändare till VT som tidningen heter här i Västervik.


Jag har också fått klart med Komvux. Historia A är grejen och den första inlämningsuppgiften ska vara inne om en vecka. Det glädjer jag mig till. Annars är det god mat och vin för hela slanten. Vi har i stort sett varje eftermiddag leget på soffan och sett en eller annan film. Vi har ätit dagens rätt ute (idag på Söderköket som hade en helt fantastisk laxtallrik) och till kvällen är planen bio. Det är Jens Lapidus "SNABBA CASH" som ska ses. Sivan började på bok nummer två i triologin, Aldrig fucka upp" och förundras lite över språket. Det är ett språk som ligger långt ifrån den svenska hon är van vid. Här är det stockholmsslang kombinerat med förortssvenska och jag måste erkänna att det finns många ord och uttryck som inte jag heller känner till. Det kan jag dock leva med.

Annars är allt stilla och lugnt egentligen. Men som en pensionerad kamrat till oss sade. Har man mer än tre saker en dag som ska göras, då kan man gruva sig långt innan för att man inte kan se hur man ska hinna.....

Så är livet med massor av fritid. Det är härligt!