Aktivt uteliv

För någon vecka sedan dök det upp en liten debatt i VästerviksTidningen. Den handlade om ett eller annat gods som hade satt upp stängsel och dörrar med kodlås för att förhinda obehöriga att passera. Debatten rasade i ett par dagar och en del menade att det var klart att man hade rätt att sätta stängsel och hålla folk ute från sin egen mark, medan andra menade att just allemansrätten urholkas alltmer då många markägare dels tröttnat på en evig förstörelse och vandalism med fällda träd och upptrampade åkrar, men också där en eller annan vill vrida klockan tillbaka till en tid då vi inte hade rätt att beträda annans mer hur som helst.

Det som vi känner, eller har hört talas om som allemansrätt kommer från mitten på 1900-talet. Troligen har det funnits en typ av allemansrätt långt innan dess också. Det är egentligen ingen styrande lag trots att den står inskriven i en av Sveriges fyra grundlagar. Däremot finns det en hel del lagar som styr vad vi inte får göra. Mer om det och vad vi får eller inte får kan du finna här.

Bloggen idag kom till just för att jag har varit ute i naturen en sväng. Närmare bestämt har jag varit vid Lysingsbadet och Korpaholmarna för en stunds sol och frisk luft. Korpaholmarna är ett antal (6-7) små öar som ligger i anslutning till badplatsen och dessa öar förbinds med ett antal små broar, eller så kan man eventuellt hoppa på sten eller grästuvor tills man kommit långt ut i skärgården. Här är det både otroligt vackert, men också ganska nertrampat på många ställen eftersom det är massor av folk som går här.

Dessvärre bara dom inte går där. Man skövlar skogen för att göra bål, man slänger skräp precis överallt och på i stort sett alla de vackraste platserna där man kunde sitta och titta på solnedången. Här ligger soporna i större eller mindre grad. Engångsgrillar överallt, ölburkar och krossade flaskor. Plastpåsar och plastbestick ligger lämnat där man sist använde de tillsammans med plastvinglas och papp/plasttallrikar.

Man går ut på Korpaholarna för att det är så vackert! Troligen blir man lite irriterad om man inte finner en ren och snygg plats att grilla på..... Men sen då? Medan vi dricker våra öl? Vi slänger burkarna i sjön vartefter, vi puttar soporna ner över kanten så de hamnar i vassen, eller så får de bara ligga då vi reser oss för att gå, kanske bara hundra meter längre bort, bort där det är rent och snyggt.....

Det här är extremt, men ändå inte ovanligt. Igår när vi satt på Lögarbergen fann vi samma typer av sopor. Dom finns alltid där om man är i närheten av stan, eller farbar väg. Igår låg det till och med ett antal tamponger utspridda lite här och där, på badplatsen. Som tur är så sköter sig många gånger både båt, kajak och friluftsfolket betydligt bättre, som tur är.

Vi ska aldrig ta naturen förgiven. Fortsätter det så här är inte begränsningarna långt borta är jag rädd!

Här kommer ett långt bildkollage hur vi vill att det ska se ut när vi är ute i naturen.























Just bakom detta vackra körsbärträd fann jag innehållet på nästa bild


Tyvärr var detta en av många likadana platser jag fann idag

Igår vid lunch passade vi på att smita från hemmets plikter för att bege oss till Bökensved. Jag hade sett en liten rad om att det skulle vara uppträdanden där och det visade sig vara rätt. Det var fackförbundet Kommunals familjedag och men bjöd på gratis underhållning med Erik Flink, Abalone Dots och Martin Stenmarck. Väl på plats gick det att sitta på gräset i det varma solskenet och vi fick dessutom köpt varsin kebab som fick bli vår lunch.



Från Bökensved gick turen ner till centrum. Vi cyklade som vanligt och parkerade i hamnen. Där bjöd jag Sivan på mjukglass och kaffe som vi åt med vi solade och tittade på folk/turister och stressade bilförare. PÅ café Sahara hörde vi ishockeymatchem mellan Sverige-Tjeckien vilket kändes lite märklig i den 20-gradiga värmen och med fiskmåsar och båtmotorer i bakgrunden.



Efter att ha ledsnat på alla ljud nere i centrum föreslog jag för Siva att vi skulle åka ut till Lögarbergen. Det är en badplats som ligger strax utanför stan, åt piperskärr till. Här finns det klippbad och en rejäl plan med volleybollnät. Hur det är med badmöjligheter vet jag inte.



Trots detta badar folk hela tiden och speciellt barn och unga grabbar. De börjar tidigt i maj och det verkar inte besvära dom att våren är sen och att det är kallt i vattnet. Siv och ja, vi nöjde oss med att ligga på de varma klipporna en dryg halvtimme innan jag kände att det var dags att åka vidare. 



Turen gick nu tillbaka ut till vägen och över på andra sidan. Där ligger ett kolloniområde som vi var och tittade på tidigare i veckan. En av tomterna längst ut på nordsidan var till salu och eftersom den låg lite på kanten och med ett ljuvligt litet hus var den extra spännande. Nu var den tyvärr såld med vi fick se många vackra blommor som odlades.



Från koloniområdet är det bara två minuters promenad upp för backen för att hamna uppe på Kulbacken. Här finns den fina restaurangen Saltmagasinet och muséet samt Unos torn. Här finns också dessa gamla hus där men vid speciella evenemang kan gå in i.



Uppe från bergen på Kulbacken har man en härlig utsikt ner över stan. Här lyser kvällssolen och det är ett populärt ställe att sitta en stund på i solnedgången. Det är också fullt möjligt att ta picknickväska med för att njuta sommaren här.



Så var Kulbacken färdigt för denna gång. Vi kommer säkert snart åter dit igen, men nu beger vi oss hemåt för att börja med kvällsmaten. Det blir bara ett  kort stopp vid Stegeholms slottsruin för ett par bilder. Därefter väntar 4 km cykeltur längs gamlebyviken innan vi är hemma. Det blev en härlig dag.

Igår var det återigen en dag med vackert väder. Jag hade egentligen planerat för tur och hade tänkt ta Siv med mig endera till Kalmar med en kort tur över till Öland och dess djurpark. Eller så var alternativ nummer två att ta de 15 milen upp till Kolmorden och deras betydligt större park.

Vi hade på ett sätt tur för på eftermiddagen i förrgår fick Siv syn på lappen på kylskåpsdörren. Det var dags för besiktning (mer om besiktning kommer det i ett annat inlägg) av vespan.

Eftersom den var redan klockan halv tre så ställdes mina planer in och dagen tillbringades i stället i hemmet med målning, maskrosborttagning, bilstädning och diverse annat fram till klockan två. Då for vi iväg.

Eftersom sommarvärmen höll i sig gick det faktiskt att åka i bara kortbyxor. Besiktningen gick bra och vi bestämde oss för att fira det med en kopp kaffe och en glass nere i centrum. Där var det massor av folk och det var helt högsäsong för turisterna. Husbilar och utländska språk både till höger och vänster.

Vi blev sittande en god stund nere vid fiskartorget (hamnen) och såg på allt liv, all rörelse. Siv frågade plötsligt varför det låg segelbåtar vid piren (det hade vi aldrig sett tidigare) och efter bara en kort funderare kom jag på att det var båtar som låg och väntade på broöppning för att ta sig ut från gamlebyviken till mer öppet vatten. Det var troligen säsongspremiär då denna helg är tradition att båten ska i.

Siv sade att hon ville se broöppningen fick hålla ögonen på båtarna. Trots detta höll vi på att missa det hela. För plötsligt var dom inte längre vid piren utan hade lagt sig ute i farleden. Vi satte fart och hann precis fram när bron började höja sig. Trots att jag sett många broöppningar så kan jag inte låta bli att faschineras av kraften. För tänk det maskineri som orkar lyfta hela detta paket bestående av betong och asfalt. Det är inte så konstigt att det krånglar i perioder menar jag.

Nu gick i alla fall allt bra och båtarna tog sig snabbt igenom. Vi promenerade tillbaka till vespan och bilarna som fått stå i kö fick köra iväg. Broöppningen var halv fyra och inte vet jag, men det är strax innan alla sluter sitt jobb. Är det den bästa tiden?

Nu ska vi sätta fart. Idag är det återigen stan som gäller. Vi ska handla lite smått och det är säkert ett eller annat evenemang på stan. Det kommer det säkert ett inlägg om i morgon i så fall. Solen skiner och vi passar på.

Vi hörs

Turen denna gång gick mot Frödinge och Brantestad. Det var ett sällskap på 11 personer som igår morse tidigt begav sig iväg. Det var sol och varmt och jag passade på att kika på yr.no som utlovade tjugo grader vilket innebar att jag tog kortbyxor.

Eftersom det är en naturrunda, dvs en uppgjord vandringsled gissade jag på att det skulle bli en del öppen mark att gå på. Det visade sig vara riktigt även om vi också gick genom partier av skog. Turen var lätt och det var verkligen fint i ordningställt med en hel del bänkar som var strategiskt utplacerade. Det fanns en väldigt fin grillplats vid sjön Yxern där det fanns både vedlåda, två grilla, bord bänkar och t o m  en svensk flagga.

Turen avslutades vid tvåtiden och då passade Siv och jag på att ta den korta turen till Vimmerby. Vi skulle hämta ett nytt lås till husvagnen och medan det iordningställdes tog vi turen upp till centrum. Vimmerby har ett trevligt centrum uppe på en kulle och där ligger ett stort och fint torg, tillsammans med en god del gamla hus. Dessvärre har man inte nyttjat de fina husen runt torget för något kul (typ restauranger, eller annat) utan det är som vanligt banker, turistbyrå osv. En liten mini, mini tobakskiosk var allt vi fann att köpa varsin glass i.

Därefter gick turen hem och de resterande två timmarna det var sol, tillbringades i trädgården.

Inte vet jag var allt kommer ifrån när det gäller mat och att finna på nya saker. Häromdagen var det grillafton jag då kom jag på att man säkert kunde grilla både potatis och morötter.

Sagt och gjort...

Potatisen skrubbades och delades på tre delar innan de kokades i ett par minuter. Därefter vändes de i olivolja och grovt salt. Morötterna rördes också runt i samma skål. Därefter lades de på grillen och fick totalt ca tio minuter innan de var färdiga.

Det var gott, riktigt gott och idag gjordes det om igen. Samma förfarande och idag var jag mer med på grillen och vände de oftare. De fick en härlig grillyta och kunde sedan avnjutas tillsammans med majs, kött, sallad och tzatziki.

Vi är återigen hemma i Västervik även om jag inte bloggat på ett tag. Det beror i huvudsak på bloggtorka, men också på att vi i huvudsak varit hemma och fixat med diverse småtteri. Med andra ord inget direkt att blogga om.

Vi skulle ha varit ute på både kvälls- och heldagspaddling med friluftsfrämjandet men det ville sig inte. Eftersom vi åker SAAB hem nu så hade jag varit förutseende och beställt takräcke så att det skulle ligga och vänta på oss då vi kom hem. Det gjorde det också!


Tyvärr hade esteten i mig beställt ett exklusivt räcke i aluminium för att det såg så mycket snyggare ut än i fyrkantsprofil. Det var bara det att när jag skulle testa det visade det sig två saker. Det ena var att räcket fått en smäll i frakten och var skadat i ena änden. Det andra var att profilen till kajakens fästen inte längre stämde. Det var för brett för att fästa kajakens anordningar på. Därmed blev det varken kvälls eller dagpaddling vilket i sig inte gjorde så mycket då vädret var lite växlande. Därmed blir det sänt i  retur och byte till ett gammalt hederligt...


I stället har vi gjort stan en tur varenda dag. Det var handlarnas dag i fredags och det var så mycket folk att det inte var att tro. Det var som i värsta turistsäsongen och överallt var det människor och handlarstånd som man kunde kika på. Dagens största behållning var nog Virum gårds nya glass, den från Jerseykorna som jag nämde i en tidigare blogg. Speciellt den med hasselnöt som blev min favorit (Sivan gillade pistagen).

Vi har också hunnit kika igenom det nya området här hemma. Flera tomter är sålda och ett antal tingade. Det var visningar i helgen igen och det var folk från hela landet lät det som. Nu har man också hunnit få fram bryggorna som ska ligga nere vid vattnet. Det blir nio stora båtbryggor och jag hoppas därmed att alla "privata" bryggor begränsas. Det räcker gott med de som ligger var tionde meter längs stranden hela vägen ner till stan.

De nya båtbryggorna. Det har blivit toppenfint längs strandpromenaden

Som allitid när vi är i Norge blir det en del godis på kvällarna. Igår var det just Ahgrens bilar och Polly (den svenska chokladgodisen, inte peanöten) som avnjöts.

Bilarna är ett godis som funnits så länge jag kan minnas och märkligt nog tröttnar jag inte på smaken av dom. Eller en del ska väl sägas. För igår när jag smaskade i mig de sista så började jag fundera på vad det egentligen smakar.

Rött brukar vara jordgubb, grönt pistage och vitt vanilj. I alla fall är det sant när det gäller glass (is).

När det kommer till bilar stämmer det troligen inte och om det skulle vara tänkt så har man misslyckats rejält.

Dessutom smakar det ett eller annat om både de röda (alltid varit min favorit) och de gröna, men de vita? Varför finns dom? Vitt är väl ingen riktig färg? Den har heller ingen riktig smak. Eller har den det? Såklart den smakar sött och så men smakar den något mer?

Nog om detta tills nästa gång...

Att vara orienterad till tid och rum är en term man använder inom sjukvården för att berätta att man är klar i toppen.

I går var det dags att åka till jobbarvecka och efter att ha kört lite över tio mil fick vi telefon från Petra som ville ha lite grov planläggning inför sommarens aktiviteter. Hon ville därmed prata med Sivan och då dom pratat färdigt frågar Sivan mig vilket datum det är.

En snabb kik på klockan visar att det är den 4:de, för övrigt samma datum som Sivans nya klocka visar. Hon sitter med almanackan uppe och den visar att den 4:de är en tisdag och inte alls onsdag som vi planerat att åka. Vi visste bestämt att hon skulle jobba torsdag kväll och nu, nu hade vi kanske packat mat, kläder och katter och åkt ett dygn för tidigt??

Vi försökte räkna vad vi hade gjort men blev inte helt kloka eftersom vi varit ute och hållt på med bil och tomt i flera dagar. Butiken hade vi varit på men den är ju öppen alla dagar så det gick inte att säkerställa dag där heller. Vi visste att vi var nere på stan på lördagen eftersom det var den 1:a maj och både Alliansen och de Rödgröna var ute och talade och demonstrerade.

Det slutade med att Sivan fick slå iväg ett sms till Petra och fråga. Det tog en minut eller två innan vi fick besked. Det var onsdag som det skulle och vi var på väg till jobbet på rätt dag. Sivan hade varit inne på att vi skulle vända, medan jag sade att hade det nu blivit så fel, fick det vara fel.

Dagen idag har jag varit delvis ledig. Det var avdelningsmöte på förmiddagen och sedan åkte jag och hämtade våra skidor. Det var nämligen så att vi fann våra fjällskidor med stålkanter förra gången vi var här. Jag har tidigare berättat om att Norge har så mycket bättre reapriser och nu var det till slut nere i rätt klass. Halvt pris både på skidor och bindningar. Nu hoppas vi bara att vi kan få snö en vinter till hemma i Västervik.

Det är inte ofta sängkammarbilder publiceras på bloggen, men idag gör vi ett undantag. Som jag berättat är jag oftast uppe mellan halv sju och halv åtta på morgonen. Sivan, min kamrat, har lite större sömnbehov än jag så medan jag äter frukost och läster tidningarna på internet, får hon fortsätta och snarka.

Minoe vår kattfröken håller vi utestängd när vi är hemma och hon är jättesur för det. Hon är en otroligt sällskapssjuk katta och vill helst ligga på armen hela natten (det är verkligen så, hon ligger på armen med kroppen tätt, tätt intill magen på oss), men eftersom vi sover så pass dåligt då får hon sova någon annanstans. Jag gissar att det är Desmo hon plågar i stället.

Hur som helst. När jag ätit frukost börjar hon trampa runt och pipa. Då vill hon in till Sivan och efter fem minuter är klagandet så högt att det bara är att ge upp. Jag öppnar dörren och släpper in henne och med ett raskt skutt är hon uppe i sängen. Där gissar jag att det bara tar tio sekunder innan hon har bökat sig ner, under täcket och på armen. Sedan sovs det. Jag gissar att både Sivan och hon sover lika gott.


Så blir klockan nio och jag tycker det är dags att sätta fart. Nykokt kaffe och så går jag in och väcker tjejerna. Sivan är nästan alltid snäll och blid, men Minoe, hon låter som ett ilsket får. Määääää, klagar hon. Jag gissar att hon gärna skulle vilja ligga i både en, två och tre timmar till.


Annars har dagen varit massor av arbete. Pappen på taket är lagt. Maten till Norgeperioden är lagad. Vi har storhandlat och det bästa av allt. Jag har haft en riktig vårrengöring av Volvon. Tvätt både inne och ute. Tvättade rutor på insidan. Dammsugen och till sist vaxad och tvättad i motorrummet. Bilen blev åter i nyskick och det är så härligt att ha det gjort. Nu går den till hösten.

Så är ännu en ledighetsperiod till enda. Denna gång varade den i 12 dagar och eftersom Sivan inte kan påverka sitt schema själv blir det att jag åker med när hon åker. Det har såhär långt varit ekonomiskt fördelaktigt eftersom jag i stället för att sitta i campingvagnen har haft turen att få extrajobb som i sin tur ger en hel del extrapengar. Vilket alltid är gott att ha för den som gillar att vara på farten.

Perioden har för oss som för så många andra varit varm och skön, även om inte solen varit framme varje dag. Varma kvällar betyder ofta, ett antal gånger per vecka, grillat. Sivan är nästan alltid den som sköter grillen medans jag sköter det andra inne. Dvs potatis, pasta eller vad det nu är som tillbehör.

Denna vecka påbörjades uteplatsen på framsidan. Jag vet inte helst hur det gick till men plötsligt hade jag tagit bort den gamla soptunehållaren (ett stort och tungt plåtskåp) och rivit träkonstruktionen runt omkring. Vi hade sedan tidigare pratat om att ta bort det då vi inte längre använder det.

Nu kom vi igång och det drog en del annat med sig (som det alltid gör). Hur skulle vi göra över ytterdörren. Ett litet tak, eller behålla det befintliga? Det blev en kompromiss genom att vi kortade det till hälften och så får vi se om det fungerar. Nu har vi bytt ut en del virke och lagt ny papp. När vi kommer hem ska plåtskydd kapas till nya mått och efter det ska det läggas nytt golv. Ett trädäck i två etage.

Ända fram till tidiga kvällen var det osäkert och Sivan skulle få uppleva sin första valborsmässoafton. I Norge firar man nämligen inte denna dag.

När klockan var åtta var det i alla fall rätt så torrt ute och det var varmt och skönt. Eftersom det alltid är lite knöligt att ta sig fram med bil vid evenemang och likaså svårt med parkering valde vi att cykla (vi hade dessutom delat en flaska vin till tacomiddagen) ner till centrum.


Utsikt över Gamlebyviken från turistbyrån.

Vi parkerade på Fiskartorgen och redan där fastnande vi en stund i kuriosa. Det var en stor raggarkaravan (av det gamla slaget) som i sakta mak kom körandes. Ett antal jättefina bilar, men såklart några gamla skabbiga "dartar" också. Många var ute med hela familjen i bilen och andra var ute på fest. Det var i alla fall kul att se och likaså har har inte Norge riktigt samma tradition.

Unos torn, tornet som gör att man kan se Östersjön över Gränsö

Vi gick sakta genom staden, förbi slottsborgen, hamnen och i öster såg vi solen (delar av den) på sommarvis sänka sig ner i Gamlebyviken. En otroligt vacker syn. När vi närmade oss Kulbacken såg vi att det lyste i Unos torn och att det var folk där uppe.


Kören sjöng i våren på Kulbackens öppna teater

Kören höll på att sjunga de sista sångerna samtidigt som mörkret kom smygande. Det var massor av folk i alla åldrar och härligt nog var det just ingen fylla. Man hade ett par bodar där man sålde godis och museet var öppet, men jag tror de flesta var ute och njöt den varma kvällen.


Klassisk vy från Kulbacken ner mot centrum, St Gertruds kyrka och fiskartorget

Det var en härlig utsikt ner över stan. Bilarna åkte i en jämn ström nedanför Kulbacken och eftersom folk här i stan helst ska åka ända fram till dit man ska blev det snart kaos i trafiken. När sedan raggarkaravanen svängde in vid området Glödlampan blev det totalt stopp. Folk började gå tillbaka ner mot stan och där stod bilarna vid ett övergångsställe som hundratals besökare skulle korsa, hela tiden. Att sedan raggarna bara ville köra i 30 km (vilket det faktiskt är i stan) gjorde det hela både roligare (morsomt) och spännande.


Så var elden igång. Lika lite upphetsande som vanligt

Valborgsmässoelden var väldigt lite upphetsande. Det var en vårdkase bestående av en hög med plankor som man rest upp. Dessa hade man fyllt med ett eller annat brännbart mellan och elden tog sig snabbt. Det blev såklart varmt och skönt, men de flesta troppade relativt raskt av.


Unos torn och valborgsmässoelden (majbrasan)

Vi strosade så sakta ner från Kulbacken och tittade på folk och bilar. Promenaden ner till centrum tar max tio minuter, medan de som envisats med att ta bilen säkert fick räkna med minst det dubbla. I alla fall om de sedan skulle stoppa igen för att titta på kvällens fyrverkeri.

St Gertruds kyrka som sedan ett år är nyrenoverad

Den nyrenoverade kyrkan lyser vackert nästan var än du står på sjösidan. Det är svårt att fånga dess härliga profil med vanlig kamera och utan stativ men vi är många som försöker. Bilden är tagen från turistbyrån. Här satte vi oss och väntade på att fyrverkeriet skulle börja.


Att fånga fyrverkeri på bild är inte lätt

Det var ett vackert fyrverkeri som staden bjöd på. Från Reginelundsbryggan sändes det upp raketer i en jämn ström. Det var ett härligt smällande och färger som lyste upp himlen över viken. Det varade i ca 20 minuter innan så mörkret sänkte sig igen. Vi begav oss den sista biten ner mot centrum och det var så mycket folk. Överallt gick dom omkring och eftersom det var så varmt och att det satt folk på uteserveringarna och drack öl blev det en väldigt kontinental stämning.

Kort och gott  en försmak av sommar i Västervik. Det ser vi fram emot!

Idag är det lördag. Det är också dagen efter valborgsmässoafton och tillika den första maj, den internationella arbetardagen då vi går i demonstrationståg och manifesterar. Vi och vi föresten. Själv har jag inte gått i demonstrationståg sedan jag var 10 år och bodde på Drottninggatan i Flen. Då gick tåget utanför och jag minns ett tillfälle då min syster och jag följde med ända ner till Amazon där då tågen avslutades.

Idag är troligen de flesta demonstrationståg betydligt mindre än på sjuttiotalet och många med mig har nog aldrig förstått helt förstått vad man demonsterar för/emot. För oavsett regering eller hur bra vi har det ska man går och ropa om att man inte har det tillräckligt bra eller att man förtjänar att ha det ännu bättre. Nog om detta!

Idag var jag som ofta uppe med tuppen. Vädret för dagen är strålande, även om det blåser ganske kraftigt. Det skulle vara väldigt växlande med en del regnskurar så fortsätter det såhär så kommer vi vara nöjda. Jag ska strax gå in till Sivan, min levnadskamrat, med det obligatoriska kaffet. Då blir hon snäll och blid hela dagen och därefter är planen att vi ska bege oss ner på stan. Titta på folk, äta lunch, ta en mjukglass och då är vi så klart avhängiga hyggligt väder.

God helg och vi hörs

Idag var det riktigt trist väder. Det var grått och surt och temperaturen gick aldrig upp över tio grader. Det innebar att det inte var läga att fortsätta ute i trädgården och jag hade inte heller lust att såga och snickra på den nya uteplatsen (den är i stort sett bara på tänkestadiet ännu).

Trots detta rann förmiddagen iväg innan vi bestämde oss för att åka på stan och äta lunch. Ute eller inne? Vädret gjorde valet lätt då man nästan hade behövt vinterjacka för att stå emot östersjövindarna som vände rätt in i centrum. Vi beslutade oss för att äta på stadens ena thairestauranger. Det är samma som vi alltid går till och här får man lunchbuffé för 80 kr. Ät så mycket du vill och det brukar vi göra. Nu hade de gjort om till det bättre och både husmanskosten och thaimaten var på buffébordet. Toppengott med båda delarna.

Därefter for vi upp till Ica som hade matmässa. Dom kallade det så, men var egentligen bara ett stort antal olika tillverkare som ville ha oss att provsmaka (egentligen köpa) just deras produkt. Det var inget som lockade egentligen utan det var typ Pågens bröd, Skönero korv, Findus räkor osv. Ganska ointressant. Däremot tyckte nog många kunder det var spännande. För trots att det bara varit igång en halvtimme när vi kom var det överjävligt mycket folk.

Man säger att småläningar är snåla och här stämde det nog. För folk slafsar urskiljningslöst i sig och vissa tar både en, två och tre omgångar utan att skämmas för sig. Man kan ju faktiskt spara in en hel måltid på det viset.

Jag fann en fin present åt Sivan på stan (hon gillar orange och grönt)

Här om dagen åt vi bakad potatis. Vi passade också på att grilla lite kött och starka, goda chorizos och en massa grönsaker. Vi funderade en bra stund på vad vi skulle ha till potatisarna och var egentligen inte speciellt sugna på någon av de färdigköpa rörorna. Inte heller de färdiga aromsmörsorterna var något som lockade. Föresten har jag bestämt mig för att sluta köpa färdigvaror med vitlökssmak då jag tycker att de i flertalet fall smakar lite gammalt, lite surt (ger föresten en väldigt äcklig smak i munnen efteråt jämfört med färsk vitlök).

Vi kom hur som helst på att vi ville ha gräslök. Vi har en rejäl knöl i landet och nu är den extra fin i början på våren. Sagt och gjort, vi köpte gräddfil och finhackade massor av gräslök. Sedan åt vi. Fytte katta va gott det var!

Nu väntar i bara på färskpotatisen och sedan ska vi äta massor av gräslök, givetvis med gräddfil till.

I många år har jag tänkt att jag skulle prova att göra nässelsoppa. Den soppan som en del pratar om som en riktig och sällsynt delikatess. Kanske är det för att det är under en relativt kort tid de unga spröda skotten kan plockas, eller så är det att man får leta en stund innan man får ihop ett par liter. Eller kanske det kort och gott är för att de bränns och man måste ha både hanskar och rejäla skodon för att inte bränna sig.

Jag har i ett par dagar haft lite matidétorka, men det har löst sig i sista minuten ändå och idag kom det alltså över mig att det var nässelsoppa som skulle intas till lunch.

Sagt och gjort. Medan Sivan målade bänkar i allmänningen tog jag cykeln, en påse och et par rejäla hanskar och begav mig iväg. Det blev en del cyklande innan jag fann de första späda skotten, men sedan var det som med kantareller. Jag fann fler och fler små dungar av brännässlor och efter en halvtimme hade jag plockat en hel påse full.


Väl hemma satte jag mig hos Siv och rensade skörden. Det tog en stund att knipsa bort tjocka skaft och rensa ur löv och kvistar. Därefter gick jag in och satte igång en kastrull. Det tog just bara en halvtimme så var lunchen klar och kunde avnjutas ute i solen på verandan. Tillbehören var kort ägg, smörgås och finhackad gräslök.


Hur smakade det då?

Ja, möjligen lite som spenatsoppa, fast klenare, fattigare liksom. Det var helt enkelt inte speciellt gott. Eller som Sivan sade.... hade vi hållit på att svälta ihjäl hade vi nog ätit upp hela litern. Nu valde vi att kasta det som blev över. Det dög alldeles förträffligt att vattna varmkomposten med.

Nu har jag i alla fall provat och det är det som räknas. Jag har inget behov att göra det igen...

Så börjar en ny säsong. Det är naturligtvis speedway jag pratar om då vi bor i Västervik.

Efter ett turbulent 2009 där Västervik drogs med stora ekonomiska bekymmer, men även med en del skador i laget blevtrots detta tabellplaceringen relativt bra, även om man inte nådde ända fram. Sedan dess har en hel del åkare lämnat laget och man tvingas därför satsa på nya, vilket såklart kan bli spännande. Dock är både Gollob och Harris kvar i laget.

I kväll åker man borta mot Dackarna som tagit ut ett starkt lag. Det är lika bra det så vi får sätta det "nya" Västervik på prov direkt.

Nästa vecka är det hemmamatch och är vädret fint försöker jag få Sivan med mig upp en tur. Vi bör i alla fall hinna minst två besök även i år. Det brukar vara folkfest, grillad korv, öl, vänliga människor och såklart.... en massa fin speedway!

Söndagar är märkliga dagar. Allt segar sig fram och oavsett vad man gör blir det inget ordentligt med dom.

Igår var det återigen fullt solsken och härligt varmt ute. Vi var tidigt igång och medan jag tog tag i vårstädning av våra kajaker påbörjade Siv rengöring av vitmålat trä. Det är märkligt hur skitigt det blir över vinterhalvåret.

Kajakerna var inte i mycket bättre skick men efter en riktig tvätt vaxade jag dom och tvättade ur invändigt. Däckslinor spändes och luckor oljades och därmed är allt klart för årets första tur.

Vi är inte så jätteivriga att vi sticker ut nu. Det är kallt ute på havet och skulle något gå tokigt så är det ännu kallare i vattnet. Nej, vi väntar nog ytterligare ett par veckor om det inte blir en extrem värmebölja. Dessutom lämnade jag in bilen på verkstad i morse för att lackera en parkeringsskada och utan den blir det att använda benen, cykel eller vespa en vecka.

Så var arbetsperioden över för den här gången. Som du kära läsare märkt bli det allt svårare att finna ämnen att skriva om under arbetsperioden. Det beror på att vi jobbar, äter och sover. Vi sitter lite ute och vi går dagligen ett varv runt campingen, vilket tar ca 10-15 minuter.

Natten till fredag var min sista natt för denna gång (jag tror det är semester om tre arbetsperioder) och jag sov ett par timmar på sjukhuset innan Siv, som städade och packade på morgonen, hämtade upp mig. Resan gick fort och innan vi visste ordet av var vi i Göteborg. Här stoppades det återigen för en snabb middag på IKEA innan vi for vidare.

Nästa stopp var på vårt gamla lunchställe, Rasta mellan Jönköping och Ulriehamn. Dom har en stor parkering med skogsområden och här stoppade vi för att rasta katterna. Minoe tyckte det var kallt och ville fort in i bilvärmen igen, medan Desmo som vanligt var glad i att utforska det mesta i omgivningen.

Var var hemma redan vid nio på kvällen och det gjorde att det fanns gott om tid att gå igenom all post och packa upp. Det var en natts skön sömn i egen säng och vi var pigga och raska redan halv åtta morgonen efter (i alla fall jag) och efter avslutad frukost begav vi oss ut i trädgården för inspektionsrunda.

Det märktes att det inte varit jättevarmt då det inte var så väldigt mycket som hänt på 10 dygn. Det hade såklart kommit upp en del tulpaner och annat smått. Påskliljorna är på gång och gräset är grönt och långt.

Vi hade fått en lapp i brevlådan att det var städning av gemensamma ytor på förmiddagen. Ett bra sätt att träffa de nyinflyttade. Det blir gärna att man hejar, men inte så mycket mer. Men när man håller på och jobbar ute blir det lite mer prat. Det krattades, klipptes häckar och sopades grus. Sopor och annat som vi fann lite övarallt samlades upp och efter två timmar var det snyggt och prydligt överallt.

Därefter var det dags att fara på stan och så gick den dagen. Till kvällen plockades grillen fram och det blev grillspett på fläskfilé, kyckling, chorizo, paprika och majs. Till detta blev det halloumi, tzatziki, klyftade potatisar och morötter och såklart rött vin. Det var toppengott och maten intogs framför tv:n d'är vi såg en märklig Wallander. Jag måste nog säga att jag inte helt förstod varken filmens mening eller dess slut. Av alla filmer var detta definitivt den sämsta vilket gjorde att Sivan sade godnatt och gick till sängs mitt i.

Nu skiner solen och det är inte ett moln på himmlen. Planen för idag är att rensa rabatten på kortsidan där någon planterat pärlhyacinter (som sprider sig värre än det värsta ogräs).  Förra året fick jag ihop en hel kärra med lökar och blad. Det tar över och lämnar ingen plats för något annat.

Vi hörs!

En av många tulpaner på framsidan

Eftersom det blir alltmer folk omkring oss här ute har katterna fått bli mer inne och efter en liten episod igår då Desmo gått in i en vagn för att kika (troligen efter något ätbart) kände vi att gränsen var passerad. De har därmed blivit innekatter eller gå i bandkatter. Ett annat alternativ är när vi fått tätt i förtältet, att de blir där ute så länge vi är med.

Lite klagan är det nu, men de brukar anpassa sig rätt så fort.

Eftersom vi båda jobbar natthelg så var vi nyfikna på hur det skulle gå då de inte varit ute och rasat. Jag kan bara konstatera att det gått över förväntan. Katterna har i stort sett varit snälla hela dagen. Däremot har det varit lite störande moment runt oss. Grannar som anlänt och håller på med diverse.

När klockan sedan var två väcktes vi av att det bankade i väggen. Sivan som har morgonrock med sig fick gå upp och det visade sig vara bonden som äger campingen. Han lurade på om vi var intresserade av en sjötomt nere vid strandkanten. Lite kul eftersom vi häromdagen hörde att det var flera års köande och dessutom väntelista innan man kunde på någon av de bättre tomterna.

Nu står vi här i bryderi. Ska vi flytta lite längre ner eller inte? Mindre grannar, javisst. Mer vind, ja.  Mindre bråk och ljud, troligen men betydligt längre till disk och toalett, vilket känns nog så viktigt den mörka och snöiga tiden på året. Dessutom köpte vi för ett par månader sedan virke till ett trädäck för många tusen kronor. Nu har vi krånglat med förtältet (mest Siv) och det sitter hyggligt uppe. Ska vi riva det? Riva trädäcket eller köpa av de som flyttar och försöka sälja vårt? Jag vet inte!


Vi gör så att vi låter internetuppkopplingen avgöra. Den är lite svajig här och är den sämre eller inte fungerar alls där nere får det nog vara. För en sak är säker, vi är helt beroende av internet här för att fördriva tiden...

På väg till Norge denna gång berättades det på radion om norrsken. Det var just nu en period där det var väldigt vanligt och dessutom att man ofta kunde se det ända ner på Skottlands breddgrader. Man rekomenderade att folk skulle kika sent på nätterna.

Sååå, därmed löpte jag ut och in de första fyra nätterna. Kikade i norr, men inte såg jag något.

Det har varit varma dagar och kalla nätter i perioden, men inte hjälpte det. Mörkt och stjärnklart, men inte den minsta lilla antydan till något norrsken. Vi får nog ge oss mer norrut ett år på jakt efter det.