Aktivt uteliv

I många år har jag tänkt att jag skulle prova att göra nässelsoppa. Den soppan som en del pratar om som en riktig och sällsynt delikatess. Kanske är det för att det är under en relativt kort tid de unga spröda skotten kan plockas, eller så är det att man får leta en stund innan man får ihop ett par liter. Eller kanske det kort och gott är för att de bränns och man måste ha både hanskar och rejäla skodon för att inte bränna sig.

Jag har i ett par dagar haft lite matidétorka, men det har löst sig i sista minuten ändå och idag kom det alltså över mig att det var nässelsoppa som skulle intas till lunch.

Sagt och gjort. Medan Sivan målade bänkar i allmänningen tog jag cykeln, en påse och et par rejäla hanskar och begav mig iväg. Det blev en del cyklande innan jag fann de första späda skotten, men sedan var det som med kantareller. Jag fann fler och fler små dungar av brännässlor och efter en halvtimme hade jag plockat en hel påse full.


Väl hemma satte jag mig hos Siv och rensade skörden. Det tog en stund att knipsa bort tjocka skaft och rensa ur löv och kvistar. Därefter gick jag in och satte igång en kastrull. Det tog just bara en halvtimme så var lunchen klar och kunde avnjutas ute i solen på verandan. Tillbehören var kort ägg, smörgås och finhackad gräslök.


Hur smakade det då?

Ja, möjligen lite som spenatsoppa, fast klenare, fattigare liksom. Det var helt enkelt inte speciellt gott. Eller som Sivan sade.... hade vi hållit på att svälta ihjäl hade vi nog ätit upp hela litern. Nu valde vi att kasta det som blev över. Det dög alldeles förträffligt att vattna varmkomposten med.

Nu har jag i alla fall provat och det är det som räknas. Jag har inget behov att göra det igen...