På rent jävelskap, eller bara korkad?
För de som följer min blogg kan detta inlägg hoppas över då det går i linje med de två tidigare dagarna. Eftersom det har varit så vackert väder idag beslutade vi återigen att ta en runda i det skidspår vi gjorde här om kvällen.
Då det igår var helt upptrampat vid villaområdet, tänkte jag att det skert inte gick att åka alls. Jag blev glatt överaskad eftersom det i stort sett såg likadant ut som igår. I alla fall den första kilometern. Den enda skillnaden (därav rubriken) var att en person konsekvent hade gått mitt i skidspåret. Det var till och med så att på det ställe där vi tvingades byta sida hade gångaren också bytt sida och gått och sparkat upp skidspåret.
Vi har nu varje dag åkt två varv och noterar att i stunden mellan varven hinner man ut och sparka sönder det vi nyss återigen dragit upp. I den långa nerförsbacken därman egentligen får så fin fart och där det är så härligt att bara stå i spåret, där har några vuxna dragit en snowracer så spåren var helt utplånade.
Det får mig att tänka på motionsspåret i skogen där vi bodde i Norge. Det är det lokala gymet som sköter det och märker upp slingan. Här har någon, några till nöje att med både kraft och våld slita ner slyltar från träden och att ställa sig och sparka av stolpar med märkning.
Ja, vi människor är märkliga, vissa mer än andra.
Sivan o jag
Då det igår var helt upptrampat vid villaområdet, tänkte jag att det skert inte gick att åka alls. Jag blev glatt överaskad eftersom det i stort sett såg likadant ut som igår. I alla fall den första kilometern. Den enda skillnaden (därav rubriken) var att en person konsekvent hade gått mitt i skidspåret. Det var till och med så att på det ställe där vi tvingades byta sida hade gångaren också bytt sida och gått och sparkat upp skidspåret.
Vi har nu varje dag åkt två varv och noterar att i stunden mellan varven hinner man ut och sparka sönder det vi nyss återigen dragit upp. I den långa nerförsbacken därman egentligen får så fin fart och där det är så härligt att bara stå i spåret, där har några vuxna dragit en snowracer så spåren var helt utplånade.
Det får mig att tänka på motionsspåret i skogen där vi bodde i Norge. Det är det lokala gymet som sköter det och märker upp slingan. Här har någon, några till nöje att med både kraft och våld slita ner slyltar från träden och att ställa sig och sparka av stolpar med märkning.
Ja, vi människor är märkliga, vissa mer än andra.
Sivan o jag
Kommentarer
Trackback