Aktivt uteliv

                                                

Rubriken ovan kommer sig av ett par dagars funderande över ett fenomen som jag registrerat under många år. Det finns en risk att man uppfattar det som att allt är negativt i yrket, men så är det såklart inte. Detta är bara ett återkommande tema i vårt arbete och jag tror det är detsamma oavsett man jobbar i Sverige eller Norge.

Det bygger på att vad det än gäller på ett sjukhus så kan, under vissa tider på dygnet, eller andra speciella omständigheter avdelningens sjuksköterska utföra detta. Vet man inte vem som ska göra det från början så är det defenitivt sjuksköterskan göra det.

På den akutmottagning jag jobbar nu så städar sjuksköterskorna. Det förväntas att vi plockar upp saker, torkar upp söl på golvet och många gånger per dygn tömmer papperskorgar, torkar diverse ytor, tömmer sopsäckar och tvättsäckar. Det finns städerskor (vaskedamer) men det är inte deras sak. De moppar golven och tar de papperskorgar vi inte redan har tömt. Här kan föresten avslöjas att den hybel vi lånar nu förtiden ska städas av den som bott där, inte städerskan!

Vi har också sekreterare dag och kvällstid. De har till uppgift (hade är nog mer riktigt) att registrera patientbesök, ordna med återbesök, hämta journaler, placera upp patienterna på avdelning osv. Sedan drygt ett år tillbaka har några varit missnöjda med hur det fungerar och därför har man satt in en sjuksköterska på expeditionen. Sekreteraren då? Nja, hon sitter kvar. Ja, rättare sagt, hon har sin anställning kvar, för enligt syrliga röster från dagpersonalen har sekreterarens möjligheter att sitta i personalrummet och läsa tidningar och dricka kaffe blivit rejält mycket större. När sedan dagen närmar sig sitt slut så skuffar dom utan att skämmas över en diger lunta med journaler som ska hämtas och återbesök som ska registreras och bokas till oss sjuksköterskor på natten. Har detta då gjort att vi fått fler sjuksköterskor anställda? Nej, såklart inte!

Våra läkare jobbar efter exakt samma modell. Efter ett par veckor är de som nyanställda varma i kläderna. Då förväntar de sig att vi har beställt alla de bodprover de kommer vilja ha när de kommer in till patienten. Att vi har gjort många av de standardundersökningarna de vill ha gjort.  Har vi missat något, eller inte beställt det de så småningom vill ha, då är det inte alls ovanligt att de blir sura och att de baktalar den aktuella sjuksköterskan som oduglig/dålig inför andra sjuksköterskor och kollegor.  Vi förväntas alltid ligga steget före och när läkaren sedan kommer in till patienten ska provsvar ligga klara så diagnos kan ställas, fort och enkelt innan han/hon susar vidare till nästa patient (eller sängen).

Det allra bästa är att när sedan läkaren är färdig så förväntas vi alltför ofta sitta påpassligt och invänta provsvaren. Vi ska komma ihåg patienten (trots ett antal nya som kommit och ska undersökas) och vi ska ringa och påminna, söka rät på, väcka läkaren om de visar något konstigt. Stämmer inte läkarens och min uppfattning överens om vad som är konstigt blir han sur. Han var ju väldigt upptagen med något annat, eller behövde sova.

På precis samma sätt fungerar det på yrke efter yrke. Vardagar mellan 8-16 är patienten beroende av sjukgymnast. Övrig tid, kvällar, nätter och helger (det är många röda dagar på ett år) kan utan problem en sjuksköterska göra detta jobb. På samma sätt är det med nutritionisten. Vardagar är de oersättliga, medan på helgen kan en sjuksköterska göra jobbet.

Är man sedan på avdelningen och jobbar fungerar det på samma sätt. Undersköterskan och sjuksköterskan förväntas jobba samman. Man tar upp, tvättar, hjälper att klä, ordnar mat, tömma papperskorgar, mobilisering (träning att komma igång för patienten) osv. När det är klart är undersköterskan färdig och kan göra vad hon vill, t ex äta frukost. Sjuksköterskan då? Jo, hon ska nu göra sitt jobb. Ordna med läkemedel, kontakta anhöriga, göra sekreterarjobbet, lägga tillrätta innan läkaren kommer på rond, ronda och sedan börja med hemplanering av de som ska skrivas ut.

Har han/hon då tur har dom fått en smörgås i magen, alltför ofta på stående fot, eller framför datorn. Jag accepterar inte detta sätt att jobba och arbetar därför enbart natt. Alltför många sjuksköterskor är allrför snälla ochb dukar hellre under själva än att säga stopp. Tyvärr!