Aktivt uteliv

Idag har det varit dimma. På förmiddagen var det okej,  men framåt lunch blev det allt kallare och en kylig, rå dimma sköljde in från Östersjön. Eftersom det är fortsatt kallt har det i stället för snö, byggts upp alltmer frost på träd och allt annat. Det är vitt, vitt och vitt och det blir nästan bländande bitvis.


Ett jätteträd längs strandpromenaden. Bara murgrönan har kvar sin färg

Väl nere på stan mötte vi så vår lokala kändis. Svanen som blivit alltmer hemtam i centrum och går överallt för att finna mat. McDonalds är ett kärt tillhåll, men de senaste dagarna har den flyttat ytterligare ett par kvarter upp från hamnen.


Stadsbesöket (svanen) visade sig komma från Danmark

Häromdagen var vi ute på skogspromenad. Det var massor av snö och det fanns ett par härliga skidspår (som jag provade dagen efter). Det har blivit varmare, men fortfarande är aktiviteterna rätt så begränsade. Det blir någon mils promenad per dag de senaste dagarna har det även blivit en längre skidtur.


Tusan så mycket snö i skogen :)

Dagens stadsvandring gav egentligen bara en tur till biblioteket där vi satt och läste några tidskrifter. Efter det bjöd Sivan på kafé där jag fick årets första semla medan hon åt sin favorit, prinsessbakelse. På väg hem hade jag bestämt att vi skulle stoppa på COOP. Jag visste att de hade rea på mitt favoritgodis, Julskum. Fem kronor styck för påsarna gjorde att det blev 4 stycken.


En julskum efter maten är toppengott

Från gårdagen till idag skiljer det exakt 24 grader. Det är snabba svängningar och det innebär att snön kommer sjunka ihop och isarna får möjlighet att bli lämpade för skridskor. Vi gav oss iväg i går, men det var inte alltför många som hade tagit sig ner till Kvännaren och det upplogade spåret.

Det visade sig att spåret bara var dryga 1,5 meter brett, vilket är i minsta laget för en skridskoåkare. Vi fick åka på ett led och det gjorde att vi gav oss efter två varv (dryga 4 km). Nu var det inte bara spåret utan det var rejält kallt. Med farten uppe bet det ordentligt i kinderna.

När vi var klara var vi några som hade lust att prova isen på Gamlebyviken. Sagt och gjort, tiden sattes till klockan två och mätta och belåtna efter lunchen hemma satte vi återigen av. Denna gång med packade ryggsäckar, livlinor och pikar.

Väl nere vid Brevikskiosken mötte vi två män som redan hade provat isen. Båda var våta upp till bröstkorgen då de varit ute tillsammans. De hade gått och pikat och pratat då isen brast och bägge gick igenom samtidigt. Som tur var var det inte problem att ta sig upp, men de rapporterade att där de gått blev isen väldigt porös plötsligt.

Vi träffade vår vandringskamrat Sven som också menade att det var lite för tidigt. Han trodde att i slutet av veckan var mer troligt. Trots detta var vi såklart tvugna att bilda oss en egen uppfattning. Vi valde ett annat ställe att gå ut och isen kändes helt ok. Jag kom dock bara 5-10 meter ut så högg jag igenom med ett hugg. Då var isen hård på ytan, men väldigt porös på undersidan. Sammanlagt var den nog 6-7 cm tjock.

Det blev alltså inga skridskor. Nu har temperaturen svängt, men vi hoppas ändå på att det fortsätter att frysa så vi kan göra ett nytt försök i slutet av veckan. Intill dess får det bli skidor. Jag fick nämligen en förfrågan från vår chilenske friluftsvän om jag ville med ut på tur idag. Såklart sade jag ja tack till det.


Plogad rundbana på Kvännaren




Isen på Gamlebyviken behöver ett par dagar till i kyla

Det blev ingen snö igår. I stället fick vi sol och ett härligt vinterväder. Egentligen hade jag lust att gå upp i skogen och grilla korv, men snön gör det tämligen svårt att komma av den plogade vägen. Det är för närvarande gott och väl en halvmeter snö. Nej, i stället gjorde vi som vi tänkt från början.  Vi åkte till badhuset.

Det var nästan inget folk där, bara ett fåtal simmare och det var därmed gott om plats för oss. Jag som aldrig varit förtjust i själva simningen (har en kort karriär på 6 månader i FlensSS) simmade dryga 200 meter och låg sedan mest och plaskade. Sivan däremot som är en van motionssimmare drog iväg minst det femdubbla.

När det var avklarat gick vi över på vår dykträning. För den som inte vet satte vi upp ett antal grejor för några år sedan. Det var grejor som vi ville klara innan vi blev gamla och däribland var det två saker som ännu inte är avklarade. Dyka från tre meter och att kunna åka snowboard.

Nu var det väldigt länge sedan vi var och badade och därför blev det återigen bassängkantsträning. Därifrån gick Sivan till höjden med 30. 75 cm och tillslut minst 1.50 m, dvs svikten. Egentligen var hon nog klar för tre meter också, men jag lyckades stoppa henne tillfälligt. Vi ska ha något att se fram emot tänker jag :)

I går kväll fick vi så meddelandet vi väntat på. Kvännaren är plogad och därmed packar vi för skridskotur klockan 11. Det är friluftsfrämjandet som träffas för en tur. Tyvärr visar termometern  -19.6 grader för stunden.

Kanske blir det någon bild från det till kvällen


Tuppen satt på skorsten när vi kom ut från badet


Tändstickans nya bostadsområde


Här kan vi nog snart åka skridskor med lite tur

Kylan håller fortfarande sitt grepp om Småland och Västervik (såsom i stort sett resten av Sverige). I går eftermiddag slutade det i alla fall att snöa, efter ett och ett halvt dygns intensivt snöfall.

I tisdags satte Friluftsfrämjandet upp lappar över stan att kommunen plogat kvännaren och de hann nog bara hem innan snön ymnigt började falla. Enstaka flingor till en början som så småningom alltmer övergick till en vägg av piskande vit snö.

Vi skottade och skottade. En gång varannan timme var vi ute och lyfte undan ett par dm. Så höll det på fram till i går eftermiddag. Nu har vi nästan problem med var vi ska lägga snön. Vi, som så många andra får bära iväg den en bit eftersom gatans snövallar är fulla.

Idag skymtar solen vid horisonten. Det ska vara tillfälligt eftersom mer snö är påväg. Precis som förra gången vi var hemma så blir motionen begränsad till raska promenader fram och tillbaka till stan. Möjligen att jag kan lura med mig Sivan till badhuset idag eller till helegen.

En sak är i alla fall säker. Det dröjer nog ett tag innan Sivan kan prova sina nya skridskor. Har vi tur och det inte kommer snö så kanske sjön blir plogad till helgen igen. Det är dock långt ifrån säkert att det hinns!


Sivan skottar snö runt huset



Så ska det skottas till boden och till komposten


Inte sedan 85-86 har det varit så mycket snö i Västervik

Vi har nu varit hemma i Västervik i drygt ett dygn. Resan gick bra och klockan hade precis slagit nio när vi rullade in i en vintrig och snörik hemstad.

Idag står temperaturen på minus fjortonochenhalvgrad. Ungefär som igår med andra ord. Vi ägnade gårdagen åt besök i staden för en massa praktiska göromål. Vi hade fått en invitation till skridskoåkning på kvännaren som nu är plogad henom kommunens försorg. Detta avstod vi dock på grund av kylan. Däremot var vi på sportbutiken och fann skridskor till Sivan. Ett toppenpaket till hyggligt pris. Jag fann en rygggsäck som vi lade ovanpå och lyckades därmed pruta ytterligare.

Utanför vårt fönster snöar det idag för fullt. Jag har varit ute och skottat undan över två dm nysnö. Det båser också för fullt vilket gör att våra aktiviteter troligen blir av innekaraktär. Möjligen att vi tar oss en promenad till posten för att sända iväg ett paket i retur.

Vi måste också ta en tur upp till sopsorteringen idag. Det är inte klokt. Ett dygn hemma och det är radan fullt i plastboxen. Papper ligger inte långt efter. Vi är hyggligt miljömedvetna och försöker att inte köpa de varor som har två och tre pörpackningar. Trots detta så tornar det upp sig berg av sopor här hemma. Märkligt och en förbaskat onödig kostnad.



Under diskbänken har vi vårt sopberg

Nytt år nya möjligheter!

Eller är det nya året bara en fortsättning på det gamla. Utan att bli alltför filosofisk kan vi konstatera att för massor av människor finns en önskan att det nya, genom att passera tolvslaget, ska bli så mycket bättre än det man har nu.

Själv är jag alldeles för cynisk och skadad för att tro något sådant. Saker och ting blir nog så bra som vi gör dom själva och därmed är vi som individer ytterst ansvariga för livet vi väljet att leva.

Mitt 2010 förväntar jag ska gå i samma riktning som detta år. Har jag tur börjar jag läsa paralellt med arbetet här i Norge. Det mesta tyder på att jag ska vara fortsatt frisk och kunna fortsätta med golf, kajak, löpnng, skridskor och allt annat vi håller på med. Självklart hoppas jag att Sivan också har lusten kvar till allt det.

Av detta återstår bara mat, en timmes sömn och en, troligen helvetesnatt på akutmottagningen i Hönefoss.

Till er andra önskar jag ett riktigt GOTT NYTT ÅR!



Vi avslutar året med I was born to love you med Freddy Mercury och Queen

I somras skrev jag ett blogginlägg om Grönsö i Gryts skärgård. Den skärgård som av en del hålls som sveriges vackraste med sitt myller av öar. kobbar och trånga passager. Det var en vacker sommardag vi, ett tiotal västervikare begav oss de ca tio milen norröver för att prova grannkommunens skärgård.

Jag tror ingen blev besviken på dagen. Vi paddlade ut tidig morgon och återkom till sena kvällen. Några alldeles säkert med rejält slutkörda muskler. Anledningen till just denna turen var att en av kompisarna hade sett ett tv-program som handlade om en av öarna där. Grönsö!

Nu när jag satt och surfade fann jag tv-programet igen. Det var märkligt eftersom jag bara för någon vecka sedan var på internet och läste om Gryt och Grönsö. Då  undrade jag just om filmen skulle gå att få tag i.

Så fann jag den alltså idag. Här är länken till den (skynda för den finns bara kvar till den 27/1) och jag rekommenderar verkligen att ta dessa dryga 57 minuter i stillhet. Sjunk tillbaka och njut. Njut av havet, solen, skärgården och familjen Gräslund som kämpar för att föra kulturarvet vidare.

Här är en länk till en kort snutt från Gubbön som ligger strax intill och som jag tog då vi var där.



Bilden lånad från www.svt.se

Det innebär att vi håller oss inomhus. Minoe har inte varit ute på flera dagar och när vi försöker slänga ut henne så lyckas hon vända hela kroppen i luften och är så inne igen redan innan vi hunnit stänga dörren. Desmo går ut korta turer, men sällan över fem minuter. Därför blir det leksaksmus och en god del lek inne på våra 15 kvadratmeter. Självklart är det Svan som är L
lekledare.

Igår stoppade temperaturen ute på strax över minus sjutton. Idag när jag åkte hem var det som kallast minus 20. Det är ingenting om man jämför med Sokna som ligger två mil norr om oss. Där var det mer än 35 minus i natt. Ambulansen hade varit uppe där och menade att hela bilen kved i kylan. Det är klart att från garagets 18 till denna kyla gör sitt.

Sokna är annars känt som ett köldhål på vintern. Vi passerar där på vägen till Norefjell ofta är det både fem och tio grader kallare där än vad det annars är under resan.

Här några flotta blder från igår då jag gick upp till vägen och mötte Sivan då hon kom från jobbet.


Musen försvann under sängen, Sivan bistår Desmo


Så är båthamnen tom, bara några svanar långt ut skymtades


Höstens bänk nu nersnöad, bryggan tycks sväva i luften i froströken

I vårt lilla hem räcker inte alltid strömmen till. Det beror troligen på en massa lampor, kylskåp, dator osv. När man sedan kör igång micron, som är av ovanllgt kraftigt slag, så löser automatsäkringen ofta  ut.

Det innebär att vi såklart måste prioritera när det är matlagning. Härom kvällen var det både micro och internetradio och därför valde jag att tillfälligt slå av värmen. Kvällen innan gjorde jag samma sak och glömde detsamma. Det gjorde inte så mycket eftersom jag kände att det snabbt blev kyligt inne.

Problemet denna kväll var att vi åt middag och sedan åkte iväg för att jobba Och ja, jag hade även denna kväll lyckats glömma slå på värmen.

Väl hemma på morgonen kommenterade Sivan att det var kyligt inne. Jag trodde först att jag dragit ner värmen lite för mycket, men insåg att det bara var obetydligt varmare inne än ute. Var det katterna som hållt värmen eller var det bara inbillning. Ute var det 8 minus!

När jag borstade tänderna såg jag imman komma ur munnen när jag andades. Det var m.a.o jäkligt kallt. Katterna verkade av förståeliga skäl jätteglada att vi var hemma och kanske speciellt Minoe som har ganska tunn päls och som inte gärna går ut när det är kallt.

Sivan var först klar för sängen och lade sig för att värma upp. Det var långkalsonger, ullunderställ och ullsockor. Själv nöjde jag mig med t-shirt och raggsockor. Kallt var det men med dubbla täcken och fleecefilt, två vuxna och två katter i samma säng somnade vi reativt fort. Det blev ganska fort varmt där vi låg men så fort jag vände på mig vaknade jag av att det var så otroligt kallt.

Vid lunch, då var temeraturen uppe i det vanliga igen och vi som vidare som vanligt.


Lånad bild, men såhär ser det ut hemma för stunden

I går började det snöa tidigt och därmed försökte vi med skovel hålla undan det värsta. Det vräkte ner precis hela dagen och när klockan var nio bestämde vi att vi skulle ta en extra kvart på oss till jobbet. Det gick helt ok. Bra däck och hygglig fart var det som skulle till och vi kom fram hela och välbehållna.

På jobbet var det inte plogat och där hade det kommit ca 2,5 dm nysnö och det vräkte fortfarande ner. Vi hade inte sett varken plogbil eller spåren av någon på de två mil vi åkt. Det var väl julmat och sprit som gällde.

Så fortsatte det snöa. Hela natten har det vräkt ner och vid midnatt kom en traktor och började ploga på sjukhusområdet. Den blev aldrig färdig för när det var klart på den ena sidan av sjukhuset så var det bara att åka över och ta den andra sidan på nytt. Jag har aldrig varit med om något likande.

Med fundering hur det skulle gå att ta sig hem gick vi morgonen tillmötes. Dagpersonalen rapporterade att de fått undan lite grann på riksvägarna vilket kändes bra. Vad vi nu i stället funderade på var om vi skulle komma in på campingen.

Den ligger nedanför en ganska brant backe och tanken var att bara ta sig in och ner för att ställa bilen tills det blev plogat (vi trodde inte bonden hunnit det). Så väl framme visade det sig att våra värsta farhågor infriades. Snövallen ner till campingen var gott och väl över 50 cm hög med snö som nu börjat sjunka ihop. Där fanns det inte möjlighet att ta sig in. I stället försökte vi finna någon annanstans att parkera, vilket vi inte fann.

På vägen var det bara ett smalt plogspår så det var otänkbart med väggrenen. Jag gick i stället hem till husvagen, en sträcka på femhundra meter, i jeans och lågskor. Snödjupet var allt mellan 35-55 cm och jag flåsade rejält och var både kall och våt innan jag var tillbaka uppe vid vägen.

Nu skottade vi undan så mycket snö att vi fick in bilen på själva infarten. Det tog en stund och vi var ganska varma när vi var färdiga. Så gick hem och lade oss. Vi hann nästan ligga en timme innan Sivan fick besked om att det var öppet och plogat. Då klädde hon sig och sprang upp för att hämta bilen så den inte skulle stå så utsatt.

Nu har vi skottat och skottat, sopat snö och skottat igen. Eftersom sömnen har blivit lidande av detta eviga snöande så tar vi nu ryggläge ett par timmar. Sen är det mat och dags att åka till jobbet igen. Vi väntar mer snö, men för ögonblicket är det upehåll.

Bilder från de senaste timmarna nedan


Volvo V 70


Någonstans måste man börja


Det här har kommit under natten

Väl här i Norge visade det sig att det var mindre snö än hemma i Västervik. Det hade nästan inte snöat sedan vi var här sist. Vi var framme vid 21-tiden i onsdags kväll och vi hann bara packa upp innan julsnön kom. Det snöade och snöadeoch snart hade det kommit flera dm.

Vi hade tidigare varit förutseende och köpt skovel så vi kunde få undan det värsta och lite senare på dagen kom bonden förbi med traktorn och det var återigen framkomligt. Så for vi till jobbet i går kväll och som man säger här, anandes fred och ingen fare.

Men väl framme förbyttes det raskt till skepsis då det inte fanns en sjuksköterska att se utan det enda var en massa utkörda britsar från undersökningsrumen. Det innebär alltid att de fått lämna plats för sängar som det ligger patienter som ska läggas in i.

Ja, det var så det startade. Sen var jag tvungen att börja 45 minuter tidgare och sedan satte jag mig första gången klockan 5 i morse. Då hann vi kasta i oss varsin jultallrik innan det återigen kom en hel hög patienter. Det var en märklig julafton då det annars alltid brukar vara väldigt stilla. Nu var det definitivt mer som att jobba nyårsafton med fylla, överdoseringar av alkohol, självmordsförsök och annars till största delen geriatrisk omvårdnad eller psykiatri. Det ramlade hela tiden in nya patienter.

Det var så väldigt skönt att vända hemåt i morse och Sivan och jag har fått sova got hela dagen tillsammans med två snälla katter. Snön har fortsatt falla och kommer inte bonden och plogar i morgon så blir vi nog inlåsta. Saaben är dock väldigt säker att ta sig fram, men kanske vi ska parkera utanför området i morgon


Snöskottning utanför vår lilla täppa


Desmo som alltid är med oss ut på promenad eller snöskottning

Eftersom vi denna friperiod har ätit dagens lunch ute nästan varje dag har det inte blivit tid och plats för varken kebab eller pizza. Vi lagade en jättegod chorizo och parmapizza igår, men den ska med till  Norge. Nu bestämde vi i alla fall att vi skulle ta ett glas vin och gå ner till stan för att äta ute. Acapulcos kebabtallrik stod på menyn.

Vi har stått vid spisen hela eftermiddagen och därmed hunnit göra tre olika pajer. Det blev kyckling, skinka o purjo och en västerbottenostpaj. Under tiden har en chili concarne stått och puttrat på spisen. Den var gjord av nötkött så den behövde koka ett par timmar. Tiden har alltså flytt och med den har väderomslaget kommit. Från minus fem till nollgradit på ett par timmar.

Väl färdiga med maten öppnade vi en flaska vin och gjorde oss klara att gå. Då visade det sig att väderprognosen var totalt rätt. Massor av snö och blåst. Ännu inte kuling, men väldigt kraftig vind. Hur som helst var vi hungriga och travade iväg men efter ca 20 minuter visade det sig att det var så varmt att snön som nu vräkte ner (sidledes) var så pass våt att Sivans byxor var halvt genomsura.

Väl nere på stan hade vätan gått rätt igenom jackor, byxor, långkalsonger och handskar. Vi var både våta och kalla och maten kändes plötsligt inte alls speciellt lockande. Därför gick vi direkt till busshållplatsen för att kika när nästa buss hem gick. Det visade sig bara vara tio minuter kvar till dess men däremolt 75 tills nästa buss. Att sitta på restaurang så länge lockade varken Sivan eller mig utan vi tog bussen hem med outrättat ärende.

Väl hemma blev det varma mackor med kassler och ost. Det var jättegott det med!


Sista metrarna från bussen och hem

22 december och två dagar kvar till julafton. Vi är mitt uppe i våra förberedelser vilket innebär att Sivan har börjat förberada avresa medan jag lagar maten. Det blir en arbetsperiod på 11 dagar denna gång med arbete både jul och nyår. Julen är helt ok att arbeta, medan nyår däremot gör detsamma. Fylla, intoxikeringar, suicid(försök), misshandel och alkolholrelaterade skador (sprängolyckor m.m). Tyvärr var det enligt schema min tur i år.

Här hemma i Västervik håller kylan sitt grepp. Det är minus tio och mer snö är utlovat till senare på dagen. Inget v kan göra något med annat än att ta det lugnt när vi reser.

Igår gjorde vi som vanligt och gick ner till stan. Vi skulle öppna et nytt gemensamkonto på banken och så hade jag sett att det var kyckling tikka på restaurang Gusto. Det är en restaurang som är väldigt internationell och där du kan beställa mat från mexico, italien, grekland och asien. Allt lagat med extra omtanke och med stor vikt på ekologiska varor. När man går utanför Gusto ser det väldigt exlusivt ut på insidan.

Tyvärr måste jag säga att jag är besviken. Lunchen som bestod av två kycklinglår, ris, en skål med kycklinggryta och så en skål med något ayoliliknande motsvarade inte förväntningarna på 80 kronor (kanske var det 85).
Kycklinglåren var goda, medans riset var torrt. Grytan var väldigt torr och dessutom hade de fyllt i den lilla skålen så hälften hade runnit ut över tallriken och det gav ett grisigt intryck.

Salladsbuffén var nästan slut och brödet samt dressingen var bara två tomma skålar. Det visade sig sedan att det fanns en buffé till inne i biodelen som var helt orörd och som man plockade  ut i köket när vi gick. Då var det fortfarande inte påfyllt i restaurangdelen. Till kaffet hade man som avslutning inte fyllt på mjölk i tillbringaren.

Ja, som du käre läsare förstår så gav det ett ganska slappt intryck för den restaurang som har det dyraste matpriset i stan. Vi ska ge den en chans till och då på kvällen så återkommer jag då.

Annars blev det en fin promenad på dryga milen. Kallt men utan blåst och några fina bilder blev det också.


Västerviks infart


Väl hemma i vår stadsdel

Vacker islykta gjord utifrån en liten hink

Så har vi äntligen kommit till skott. Att beställa resan jag pratade om för ett tag sedan. Birger Jarl sjunger på sista versen och enligt hemsidans insändare är det pågång inom en inte alltför avlägsen framtid. Birger Jarl uppfyller helt enkelt inte kraven för passagerartrafik på öppet vatten.

Är det då så klokt att beställa en resa med dom? Ja, såklart att det är. Allt går mot att det ska vara så säkert att det troligen blir så att sjöresor inte alls kommer kännas som att vara ute på vatten. Stora båtar som nättopp rister fast vågorna går meterhöga. Kul? Nej, knappast.

Nu går resan i början på februari och med lyxsvit i aktern och två måltider för två blev priset lite över 1000 kr. Det kallar jag billigt. Därpå får vi betala resan till Stockholm med bil eller buss.

Nu hoppas jag bara att det blåser alldeles lagom för oss. Det ska gunga, men bara så Sivan klarar sig med vanliga åksjuketabletter. Det vore trist om allt stänger på grund av hög sjö (vilket jag varit med om) eller att båten inte ens lämnar hamn.


Bilden tagen från www.anedinlinjen.se

Jag snubblade över denna boktitel i ett eller annat matlagningsprogram och nu har jag både fått och läst boken.

Den handlar om den mat vi äter nuförtiden. Den handlar om konsistenser, tillsatser och hur man förvandlar det ena till att se ut och smaka som något helt annat. Boken beskriver hur man tillsätter smaktillsatser för att köttet ska smaka kött trots att det kan innehålla 50% vatten. Eller hur glass kan ha konsistens glass fast det bara är dryga 50 % naturliga tillverkningsämnen.

Vi får lära oss hur nästan alla nyttiga beståndsdelar försvunnit ut youghurt och creme fraiche och i stället ersatts med vatten, stabiliserare, gelatin, majsstärkelse och smakämnen. Vanlig youhurt har tre beståndsdelar medan den "nyttiga" kan ha både åtta och tio.Vad är det som gör att vi plötsligt kan koka lättfraichen? Ja inte är det någon ny revolutionerande metod utan en uppluckring av lagen som gör att man kan använda andra mindre nyttiga ingredienser. 

Vi lär oss också att den färskpressade juicen i själva verket är pressad för nästan ett år sedan och hur den rökta skinkan överhuvudtaget aldrig varit i närheten av någon rök. Hur den i stället fylls med salt och vatten tills den når sin dubbla vikt och hur man tillsätter ett amerikanskt patenterat smakämne som då ger den dess speciella röksmak.

Kort och gott kan vi sammanfatta boken som bra. Vi kan inte helt leva efter den eftersom jag har behov av kex, tacos rökt korv och skinka någon gång i bland. Men en sak är säker......

Våra matvanor har i stort sett förändrats på drygt en vecka även om vi sällan använder halvfabrikat.


Exemplet råkar bara vara Arlas, det finns värre sorter


detta råkade vara ICA´s egen som fanns i kylen

Så har det återigen slutat snöa. Natten och gårdagskvällen har bjudit på dryga fyra dm snö. Inte den tunga sorten som tur är utan den som far iväg lätt med vinden när man skottar den. Det var väl tur eftersom dom plogade utanför vår trappa redan  strax efter åtta i morse.

Det är detta dagens blogg handlar om.

För här i Västervik är folk otroligt missförnöjda med plogningen. Både gator och trottoarer i stan, såväl som E22 som passerar utanför är (som det låter) de allra flesta förbannade på och skriver spaltmeter i tidningen. Man klagar på att det inte plogas, det plogas för sent och det plogas inte tillräckligt djupt och inte heller sandar man. Man skäller på de stackare som har snöröjning som jobb och man skäller på kommunfullmäktige som inte beviljat pengar till dygnetruntplogning.

Till och med på radion klagas det och häromdagen då det snöade som allra mest var lokalradion ute och provkörde vägen mellan Östergötland och Kalmar. Reportern var upprörd över det dåliga vädret och den dåliga framkomligheten. Hon klarade bara att köra i 60 km/h. Själv hoppas jag att hon 1, stod stilla när hon gjorde sina inlägg, 2. hade någon annan som "bara" kunde köra i 60. Men hallå! 60 är det så illa när vägen ofta består att 80-sträckor?

Sivan och jag som varje dag denna vecka gjort minst en mil fotledes har inget som helst att klaga på. Till och med den första snödagen då det bara hade kommit fem cm pudersnö hade man plogat villakvarter såväl som bakgator inom ett par timmar. Så har det varit varje dag och kanske det ä'r det som är grejen, man måste inte köra bil varje dag utan kan använda fötterna.

Nej, jag undrar om en del (rätt många faktiskt) har glömt hur det är med vinter och snö. Det blir lite svårt att gå, det blir halt och man kan till och med få snö på skor såväl som byxor vilket i sin tur t.o.m kan leda till att man blir våt.

Sist men inte minst, det som ingen varken norrman eller svensk har hört talas om.......

Det blir halt när det är snö och is, jättehalt och man måste sänka farten. Både som gående, cyklande eller i bil!


Om vi tittar åt vänster ser vi.....


och tittar vi åt höger..... bilderna tagna hemma i går natt

UPDATE: Medans detta stycke korrekturlästes började det återigen snöa. Kanske jag får med mig Sivan ut på en promenad runt Gamla Sjukhuset och den nya sjöpromenaden?

Just så ser det ut här. Snö, snö och snö. I morse när jag vaknade var det återigen dags för mer snö. Inte som häromdagen, men dock snö. Ett ymnigt, lätt snöfall som sakta lägger sig ute.

Igår var det återigen dags för en långpromenad. Mitt bak med surdeg misslyckades och därmed var det tre hela limpor som skulle kasseras och i stället för att kompostera så beslutades att det skulle brytas och fördelas mellan de änder som lever mellan oss och centrum.

Sagt och gjort. Det blev en hel systembolagspåse med bröd som skulle utskänkas. Lättare sagt än gjort då det visade sig att änderna inte alls var vana att  matas. De var skygga och överhuvudtaget inte villiga att komma i närheten. Trots detta slängde vi ut mat efter promenaden och jag antar att de fick i sig något av det.

Väl nere vid centrum blev det ett förfärligt liv när det var matutdelning. Det var nämligen så att dessa förbannade fiskmåsar och trutar kom i stora flockar när vi slängde ut brödet. De skrämde bort änderna och roffade skrikande åt sig det mesta själva. Trista fåglar och därmed kommer nog vårt fågelmatande begränsa sig till Brevik och området där vi bor.

Dagens rätt igår intogs på Stadshotellet. Vi har aldrig varit där tidigare men blev mycket positivt överaskade. Hygglig miljö (de hade två olika matsalar, en för pöbeln (vi) och en för affärsfolket) med olika priser för dagens rätt eller dagens lunch, den sistnämna var en trerätters för 119 SEK.

Vi själva nöjde oss med dagens och det var tacopanerad fläskfilé med massor av goda tillbehör till det facila priset 75 kr. Toppengott och som vanligt var vi så mätta att vi klarade oss med lite lätt mat till kvällen. En kväll då det var slappa genom att vi låg och tittade på tv i datorn.

Det är väl ingen nyhet, men i kväll, eller just nu är Västerviks webcameror extra fina. Snön, mörkret och massor av ljus och lysen gör att riktig vinterstämning infinner sig. Dessutom för de som gillar julen. Det är 6 dagar kvar och kanske, kanske snön håller sig.

Kamerorna hittar du här


Utsikt från Kulbacken mot Västerviks centrum, fredag kl 17:15

Igår natt låg jag vaken en liten stund och som man då gör, blev jag liggande och funderade på lite allt möjligt. En sak var vad jag ska gör framöver i livet och jag är inte så enfaldig att jag tror att kajak, skridskor och golf kommer stimulera mig för resten av mitt liv. Alltså måste något mer till.

Då kom jag på att jag faktiskt kan läsa lite mer. Eftersom jag bara jobbar en vecka av tre (och dessutom även då skulle hinna läsa lite) finns det gott om tid för att förkovra sig och stimulera även hjärnan. Därmed började jag tidigt i går att leta utbildningsalternativ och när de var funna så var det bara att inse. Jag har inte varit smart nog att läsa allt som jag borde då jag för en del år sedan läste gymnasiekompetens på komvux. Då dök frågan om historia upp och jag som aldrig varit intresserad avfärdade det ämnet direkt. Det ångrar jag såklart nu eftersom ämnet ingår i högskolans speciella krav.

Nåväl, inten större skada skedd förutom att jag blir lite försinkad. Å andra sidan tänkte jag bara läsa som tidsfördriv. I går gjorde jag i alla fall så att jag lämnade in en mycket försenad ansökan till komvux i Västervik. Historia A på distans vilket innebär att jag kan läsa i mitt tempo och slipper möta upp på skolan.

Sedan jag läste senast har det hänt en hel det på just distansutbildningar. Man kan läsa kurser i snart var ämne och sedan sätta ihop det för att slutföra ett helt program. Det är spännande och ger oss som redan är gott vuxna och i arbete goda möjligheter att vidareutveckla oss,


Den "gamla" komvux loggan