Aktivt uteliv

Dagen idag har mest gått i matlagningens tecken. Det är trist, men nödvändigt då tiden för arbete närmar sig med stormsteg. Idag har jag gjort pajer (den typiska norgesmaten), fläskpannkaka, griljerat en skinka, kokat upp en stek och kokat en dansk fläskfilé.

På butiken idag slog jag till på stort och köpte en fläskfilé till våra katter. Sedan jag läste "den osynliga kocken" har inte bara Sivan och jag förändrat kost. Även katterna har fått märka av det genom att den blöta kattmaten har ersatts av färsk strömming, kokt hoki, köttfärs, fläskkarré och högrev. Allt utifrån dagspris och dagshumör hos kattägaren/kocken, dvs oftast mig.

Idag slumpade det dock sig så att inget av de uppräknade var till något bra pris. Julskinka, vilket ingen av katterna är speciellt förtjust i på grund av saltet, var billigt och just fläskfilé. Så väl hemma skars den i cm-tunna skivor och kokades så i en halvtimme. Därmed har katterna mat till hela nästa vecka och så kompletterar vi med lite kycklingrester en dag eller två.

Till er som tycker vi har ett par otroligt bortskämda katter kan jag väl inte annat än hålla med. Det spelar ingen roll för katterna är glada i oss och vi i dom. Dessutom stannar dom kvar hos oss oavsett var vi är i på våra resor. Dom följer oss troget som hundar och kommer (oftast) när vi ropar in dom.

Nu till kvällen tag jag en tur i skidspåret. Sivan är sjuk och behövde sova någon timme och därmed kunde jag i lugn och ro ta en milrunda. Jag hade avsiktligt väntat till mörkret sänkte sig för att slippa en massa folk i spåret. Spåret är upplyst och det gick lätt att åka. Första varvet gick fort och snart nog var tre varv gjorda. Mitt på spåret det första varvet körde jag om ett par grabbar (jag tror det var två grabbar, men kunde också vara en kille och tjej). Dom stod vid sidan av spåret och flyttade sig sedan när jag kom. När jag sedan körde om samma grabbar för tredje gången stoppade dom mig. Dom hade helt villat bort sig och var till slut tvugna att fråga om vägen hem.

Stackars killar! Becksvart, mitt i skogen. Lite kalla, trötta och uppgivna och den enda som kan hjälpa är en vuxen man som far omkring som en virvelvind (vill gärna framstå så) i skidspåret. Nåväl, jag följde dom en bit och sedan ritade jag en skiss för hur vägen såg ut hem och därmed hoppas jag allt ordnade sig.

Så hade jag bara det sista varvet kvar och i den allra sista uppförsbacken såg jag en skugga strax framför mig. Jag tittade upp och fick se ett rådjur korsa spåret bara ett par meter framför mig. Direkt efter kom nästa och det är nästan overkligt när de på tre meters håll passerar, gående och bara tittar på mig där jag kommer. De stoppar två meter in i skogen och där blir vi stående en stund.

Jag tittar på dom (med hjälp av pannlampan) och dom ser på mig. Sedan trampar jag iväg och lämnar de vackra rådjuren för denna gång. Jag tror väl att vi snart ses igen.

Sivan min, för en gångs skull sjuk. Katterna passar då på att krypa upp