Aktivt uteliv

Idag var vi betydligt snabbare ut på sjön vilket gjorde att vi hade betydligt hårdare isar. Dock var det bara hälften kvar av vad som låg i går. Vi märkte redan igår att isen bröt upp från Händerlöp och sakta med säkert seglade ut till havs.


Under natten hade det fortsatt och nu var det en halvmåne från Idö och söderöver som försvunnit.

Det var inga problem med det eftersom vi ändå hade planerat att hålla oss i de norra delarna. Vi delade oss i två gruppet och stack så iväg, var och en efter sin planerade tur. Vi som åkte först gjorde i stort sett samma tur som igår, men nu visade det sig att isen hade tunnat ut väldigt på sina ställen. Det knakade och brakade, det sprack under fötterna både längs med och på tvärs.


Det var bitvis bara ett par cm och piken gick igenom som kniven i smält smör. Nu är det inga problem med det då den är så seg att man i god tid innan den brister varnar. Därmed skedde inga oväntade incidenter idag heller. I alla fall inte när det gällde skridskoåkningen.

Vi stoppade vid lunch för att äta på Spårö. Det gjordes en rejäl brasa och så grillade vi korv. Det var så varmt och gott i solen och en timme försvann i ett huj. Nu var planen att vi bara skulle ställa oss på skridskorna och i medvinden sätta full fart söderut tillbaka till Horns brygga.


Så gjorde vi också, men det gick inte helt som planerat. När vi rundade Lindö visade det sig att det inte fanns någon is kvar söderut. Den hade spruckit och blåst iväg. Så nu fick vi finna ett ställe att ta sig i land och gå över udden för att sedan ta på skridskorna på andra sidan och avsluta turen med ett par hundra meters åkning i iskanten.

En fantastisk dag var det och det kändes lite som säsongsavslutning, men det återsstår att se.

Ska fatta mig kort i kväll. Det har varit en fantastisk dag, även om vinden var lite väl kraftig på slutet och isarna på tok för mjuka. Trots detta hinner vi bara hem för att kika på bilderna så är allt det glömt.


Vi minns bara solen, värmen, spegelblank is, medvind och en fantastisk lunch på några klippor vid Händelöp. I morgon ska det bli lika fint väder och vi tar oss återigen en tur.

Nu har jag utan tvekan haft det longest blogguppehållet ever. Detta beror på några få saker såsom att jag egentilgen inte gjort något värt att prata om. Vi har haft arbetsvecka och då gör vi inte mycket mer än jobbar, ätar, tittar på film och sover. Den tredje orsaken är att min vän Sivan och jag för en tid sedan fick ett förslag att överta en affärsrörelse. Det har gjort att det har varit tusen saker att kolla och sätta sig in i. Mer om det kommer så småningom, men spännande tider är det.

Vi är i alla fall, sedan ett par dagar, hemma igen. Jag har hunnit ta en tur på skridskor och Siv sitter återigen i trappan och målar. Själv försöker jag bidra och kompensera med den godaste maten som hon fritt får önska sig.

Hur som helst ska jag knyta åter till rubriken. Vi satt i en uppspelt diskussion när vi åkte hem. Ingen av oss var speciellt pigg, eller ens uppmärksam och klockan närmade sig midnatt. Rätt vad det var dök det upp en fartkamera bredvid vägen. Jäkligt, då jag mycket väl vet att den sitter där. Nu blixtrade den till och vi får se hur det går.

Jag är optimist då jag tidigare gjort samma sak två gånger utan att ha fastnat på bild. Kanske, kanske samma sak händer igen. Gör det inte det kan jag förvänta mig att få sponsra svenska staten med 2000-2600 kronor. Det är dock inte mycket att hänga läpp för då jag alltid kör för fort och böterna utslaget på antal körda kilometer blir nästan ingenting.

Nu sticker vi på sjön. God dag på er!

Sedan många år tillbaka köper jag i stort sett bara märkesgrejor. Det kan vara alla möjliga märken, men i huvudsak är det svenska märken såsom Fjällräven, Haglöfs (jag vet att det blivit kinesiskt), Boomerang, Lundhags, Poit 65 med flera.

Det började med att jag trodde de skulle hålla bättre än de billigare konkurrenterna, men så var det inte. Eftersom tillverkningen oftast äger rum borta i Asien är inte grejorna bättre än just det som är tillverkat i Asien. Generalliserat, javisst, men ändå stämmer det alltför ofta.

Vad som jag ser fördelen med svenskt, och andra märkesgrejor är servicen. När grejorna går sönder, och det gör det allför ofta när man använder det på riktigt, går det lätt att få tag i tillverkaren och ta en prat och hitills har det inte varit några som helst problem.

Den som följer bloggen har sett att jag haft en god del otur de sista månaderna med mina saker. Det sista var just en Boomerangtröja som jag köpte på rea. 975 kronor och slapp i linningen efter bara en tvätt. Jag tog kvittot med till butiken och idag fick jag en telefon. Allt klart för tillgodoköp i samma butik. Det blir en likadan som den på fotot, fast i annan färg, och som har hållt formen i två år.

Eftersom vi har ett så otroligt trögt internet här i Västervik (speciellt det som ska upp) tar det som regel ett par timmar att få upp en  eller annan liten kort filmsnutt. Här kommer dock de två små snuttarna som togs i samband med plurrövningen i helgen.

Notera på bägge filmerna hur otroligt seg isen är och ändå håller. Den är vid tillfället dygnsfärsk och max 2 cm tjock. Notera också vad som sker då jag i film nummer två säger "ett ben" till Siv.

Det har fortsatt snöa här i Västervik och därmed kunde jag inte nu heller åka på mina nya skridskor. I stället var vi ett par stycken som for iväg för att kiak hur det såg ut på isarna och likaså snöläget ifall vi vill erbjuda skidtur till helgen.

Vi stack iväg från Åldersbäck och tog oss söderut. Det var strålande sol, även om det snöade i perioder. Efter ett antal kilometer blev det allt mörkare på himlen och snöfallet och vinden tilltog alltmer. Det drog ihop sig till lunch och som lunchställe fann vi ett båthus vi kunde söka skydd i.

Här dracks det choklad och vi åt äggmackor. Jag hade lagat tjocka revbensspjäll igår som också försvann ner. Mätta och belåtna packade vi ihop och det var inte utan förvåning vi återigen såg solen titta fram. Nu vände vi hemmåt och denna gång gick vi så långt ut att vi såg öppet vaten. Sol, snö, hav och ett par minus. Kan man ha det så mycket bättre?

Nej knappast!

Så var det så överståndet. Plurringen är genomförd och de som skulle göra det kom alla upp på isen ingen för egen maskin. Vi var åtta stycken som tog oss igenom isen nere i gästhamnen. Det var inte speciellt kul i morse då det var 16 minus då jag stod upp i morse. Det var dessutom en liten, men otroligt kall vind som kom från nordväst.

Vid lunch då vi drog ner till stan var det varmare, även om det fortfarande var 7 minusgrader. Den varma sköna solen vi hade igår var idag borta.

Tidningen var på plats för att ta kort och vi hoppade en efter en i vattnet. Det var samarbete som gällde då kläderna skulle tas av eftersom framför allt fingarna tog stryk. Därefter packades alla blöta kläder i påsar och så samlades vi borta vid tändstickan för lite fika och kursutvärdering.

Denna helg har vi samlats för att bli ledare inom skridskosektionen i Friluftsfrämjandet. Det är Christian och Lisbeth Björk från Eksjö som håller utbildningen för oss, åtta skridskoglada själar.

Idag har vi varit inne hela dagen vilket var rätt skönt eftersom det varit rejält kallt trots strålande solsken. Vi har pratat om istillväxt, issäkerhet, ledarskap och en hel massa andra saker. I morgon är det mer teori på förmiddagen och sedan praktisk övning ute på en eller annan is. Jag får återkommer med bilder på det i morgon.

Det var tänkt att vi skulle åka en rejäl tur, men eftersom det ligger ett par dm snö överallt och dessutom troligen ligger fastfrusen i isen blir det bara en helt kort tur. Därefter planerar vi att åka bort mot hamnen och plurra. Kul att testa lite ny utrustning i vattnet och att se hur allt (inklusive jag själv) fungerar. Det blir det sista vi gör innan vi avslutar med kaffe och macka i strandkanten samtidigt som vi utvärderar.

Vi håller alltså tummarna för finväder.

Nu i januari-februari ligger födelsedagarna på rad. Bland annat fyller både Siv och hennes pappa inom loppet av några få dagar. Därför passade vi på att en kväll åka ner till Vikersund för att ta/bjuda på lite kvällskaffe med våffler.

Sivs pappa bor inne i Vikersund, men har inte utsikt till hoppbacken. Det har däremot Sivs syster och svåger som egentligen bor rakt nedanför (fast på andra sidan älven och i Geithus, som är grannsamhöllet). Här kan man sitta i vardagsrummet och följa hopptävlingarna som börjar i nästa vecka.

Den gamla backen revs under det gångna året och har fått ge plats för en ny och därmed räknar man med att det gällande världsrekordet, som för övrigt är satt i den backen, kommer slås. Man räknar med hopplängder upp mot 250 meter. Det är en bit det!

Man blir inte så jätteimponerad, även om e n hoppbacke såklart är otroligt mäktig att stå nedanför, men Sivan och jag var uppe i tornet på den gamla och det måste jag säga.... det kittlade rejält  magen att stå på kanten där. Dessvärre  försvann de fotona i en datorkrasch för ett par år sedan. Men till sommaren hoppas vi kunna ta ett par nya bilder. Då på nya backen, och inte som nu, nerifrån.....

En dag för ett par år sedan kom Siv hem och berättade att man använde Hønefoss (staden vi tidigare bodde i och nu arbetar i) som ett exempel på högskolan över hur misslyckad en stadsplanering kunde bli. Staden har i stort sett inte förbättrat möjligheten för trafiken sedan 50-talet  och som alla då föstår så har det hänt en hel del båder när det gäller fart såväl som antalet bilar.

När Siv för ett par år sedan jobbade på andra sidan stan hade hon ca 8 km och cyklade i stort sett alla dagpass. Var jag då ledig brukade jag i min tur ta egen cykel och möta henne. Det visade sig snart att det gick betydligt fortare att cykla än att åka bil.

Från klockan 14 stod det helt stilla på alla infarter på grund av trafik, trafikljus och en omöjlig trafiklösning. Alltför ofta fick man vid varje trafikljus stå över både två och tre ljusväxlingar innan man kom hundra meter till nästa korsning och ljus.

Det finns idag sju trafikljus genom staden. Alla i otakt och ingen som egentligen ger någon grön våg. Vid hälften av ljussignalerna är det kanska mycket trafik som ska ut från korsande väg innifrån centrum. Det gör väntan, väntan och väntan. Inte ens mitti natten kan man åka igenom stan utan att behöva stoppa en eller ett  par gånger. Det är så illa att söndagar som är fotbollskväll tvingas man slå av trafikljusen för att förhindra ett totalt kaos.

Så ser det ut, alla dagar i veckan. Idag lördag eftermiddag när jag åkte hem var det ett av sju som var grönt, sen var det rött, rött och rött. Stillastående! Hopplöst!

Som du, kära läsare, säkert förstått är vi åter på arbetstur. Det brukar vara orsaken till att det blir helt tyst på friluftsfronten. Nu har jag gjort två nätter och har fem kvar innan vi återigen vänder näsan söderut. Då för att äntligen få gå skridskoledarutbildning, det ser ut som att den blir om dryga fjorton dagar. Teori och praktik och med avslutning i vak även detta år. Då ska jag se till att Sivan tar lite fina bilder som vi kan lägga upp.

Här har det i alla fall varit varierat väder. Gråväder varvat med stålande sol. Tio minus ena dagen och så fyra plus nästa. Idag har det varit kalasväder, men blåst kraftigt här nere vid sjön. Däremot var vi till Gran en tur innan Siv började jobba och där var det vindstilla.

V'l hemma igen åt vi lunch innan Sivan stack iväg för att jobba. Jag låg och slappade på soffan, tittade på en eller annan film och bara väntade på att jag skulle bli trött så jag fick gå och lägga mig. Då kom det en stor bil och stoppade utanför. Det var campingkungen själv.

Det är säkert sällan goda nyheter då campingägaren stoppar och vill komma in för en prat. Dock verkade det inte vara så farligt (tror jag). Han hade ett förslag han ville prata med oss om, men det ville han bara göra då vi var tillsammans. Siv och jag alltså. Så nu går jag här och funderar..... Har såklart en eller annan tanke. men kan egentligen inte gissa alls. Det blir bara att vänta till efter helgen då vi ska träffas en eftermiddag. För som han själv sade "det kostar inget att ta en prat"...

Vi får väl hoppas det :)

Det var vad jag fick lära mig av en lärare på Röda Korsets sjuksköterskeskola. Det går också att se det som att tiden vilar, tanken ilar (menade hon) och att då man inte har något för sig jobbar huvudet och hjärnan desto mer. Kanske något att ta till sig och prova för de som har för många tankar i huvudet.

Hur som helst så drar det ihop sig för ny arbetsperiod från och med i morgon. Jag började med matlagningen igår och medan jag stod med det har Siv spacklat och målat i hallen. Vi hade en äggfärgad kulör där förut, men var egentligen inte nöjda med den. Därför byttes den ut mot en vit vilket jag tror blev bättre. Nu ska vi bara bestämma om vi ska lägga nytt golv nu, eller vänta tills vi beslutat om vi ska öppna mellan kök och vardagsrum.

Idag hann vi dessutom ta fram skridskorna för en liten tur nere på Gamlebyviken. Det var en förfärlig is och redan efter ett par hundra meter gav halva gänget upp. Vi andra kämpade med dårars envishet på och tog oss tillslut fyra km norrut där isen var betydligt bättre. På hemvägen stoppade vi så hos våra kamrater som hade gjort upp en brasa dä vi kunde grilla korv och dricka kaffe.

När de andra sedan åkte till badet vid Gertrudsvik fortsatte Siv och jag mot stan. Isen blev alltsämre och till slut var det inte åkbart längre. Jag körde omkull och slog mig rejält i ena knäet och beslutade därmed att jag ska inhandla knäskydd att ha, i alla fall då isen var som idag.

Det belv såklart en tur idag med. Inte på skridskor utan på skidor då det ligger alltför mycket snö för något annat. Det var molnigt och grått, tre plusgrader och en fantastisk motvind. Vi tog oss skidledes ut från den gamla badplatsen norrut mot Gamleby. Efter dryga 4 km vek vi över till östsidan för att ta oss upp i skogen vid Sandviken på Norrlandet.

Här intogs (av oss i alla fall) varm choklad, som blivit min stora picknickfavorit i vinter, och ett par smörgåsar innan vi vände söderut igen.

Nu hade vi vinden i ryggen och det gick fort hemåt. Långa tag och glid och innan vi visste ordet av var vi så åter tillbaka till badplatsen. Vi hade då åkt i stort sett 14 km, inte alls så illa eftersom det var en sådan otrolig motvind. Det var mindre snö på mitten av viken och alla var överens om att det borde gå att åka skridskor där. Det var dessutom fin is under snön så vi satsar på en familjedag i morgon.

Så fick jag äntligen ny tid på neurologen i Linköping. Det var 6 månader försent, men det gjorde inte så mycket då de egentligen inte, så här långt, kunnat hjälpa mig. Först var det brist på tider och sedan var det jag som hade arbetsperiod då den nya tiden dök upp.

Denna gång fick jag som den förra tre sprutor. Då gavs de i musklerna som lyfte fingrarna och som resulterade i att jag inte kunde lyfta långfingret  på över en månad. Det var egetligen allt som skedde. Nu sattes sprutorna i helt andra muskler och detta tror jag betydligt mer på. Det här är muskler som jag känner att jag använder och kanske, kanske kan det bli lite bättre den här gången.

När vi ändå var i storstaden passade vi såklart på att både äta ute och göra en del besök i olika butiker. Som alltid stod också IKEA på besökslistan då vi skulle ha tyger, gardiner och en garderob till hallen. Vi fann allt, men hade såklart inte tänkt på att garderoben skulle bli så stor att den inte fick plats i bilen. Därmed får vi göra ett nytt besök, men det blir nog i Göteborg då vi är på väg hem från jobbet.

Nu väntar en tur på skidor nere på Gamlebyvikens is. Vi hörs!

Tänk att det är likadant i vinter som förra året. Det hinner precis bara bli isar så ska det snöa. Nu var det dags igen i förrgår. Det kom mellan fem och tio cm snö som återigen omöjligör all skridskoåkning. Igår var Siv och jag ut till Bondbacken för en planerad skidtur på isen.

Vi tänkte åka norröver för att spana inför eventuell tur till Sladö den kommande helgen.

Nu blev det ingenting av med det då isen plötsligt var borta. Inte så att den smält eller så. Nej, den hade troligen bara brytits upp och seglat iväg. Den gör dessvärre det vid frånlandsvind och lite vågor.

I stället blev det Gunnebp och skidspåret där. Väl hemma och efter avklarad lunch det blev det långpromenad ner på stan för lite småinköp. Vi passade då också på att få i oss semla nummer två för säsongen på ICA. Toppengott!

Idag sticker vi tillsammans med turkamraten Stig söderöver och kikar hur det ser ut. För säkerhets skull tar vi med både skidor och skridskor. Kanske kommer det någon fin bild till eftermiddagen.

Idag var det egentligen ingen främjandetur utan mer en sådan outlyst kamrattur. Det innebär att det inte finns någon egentlig ledare och heller inte någon försäkring från friluftsfrämjandet. Eftersom det var vardag och någon var bortrest och några andra var tvugna att arbeta var vi bara fyra stycken som vid halv elvtiden begav oss ut på de vidsträkta isarna från Åldersbäck.



Isen var i stort sett som igår med ca en cm pudersnö på isen. Några partier med snö hade under natten  frusit och gjort bildats skorpa på. Här var det riktigt svårt att åka eftersom det var nästintill omöjligt att upptäcka dessa små områden utan helt plötsligt tog det bara stopp för skridskorna fast kroppen fortsatte. Det blev alltså ett par omkullåkningar, men dock utan skador. Igår var det nämligen en av deltagarna som föll så illa att hon fick en spricka i överarmen.



Turen idag var en ren upptäcktstur där jag hade tänkt att vi skulle luska en hel del längst ut bland öarna i ytterskärgården. Här var det lite is igår och därför var det spännande att se om den växt till över natten, eller om isen kort och gott bara seglat iväg, vilket den gör alldeles för ofta. Nu hade det inte hänt så väldigt mycket även om vi fann ett par nya områden att åka på.



När klockan blivit tolv var vi vid Marsö. Det passade då alldeles utmärkt att stoppa för en fika eftersom solen dessutom sken för fullt och till och med värmde. Choklad och bulle var vår lätta lunch idag och efter en halvtimme var vi så klara för att ta den sista biten innan vi skulle vända hemåt.



En av deltagarna ville gärna åka ut till Korboskär som ligger allra längst ut. Han menade att det är sällan man kommer så långt ut så det passade vi på med. Här var det stopp då öppet hav låg utanför och där fanns varken land eller is att se. I stället vände vi tillbaka och tog oss över Vistingsdjupet på vår väg norrut. Vi rundade i stort sett det som fanns på vägen och valde nu att gå runt Nävelsö på den västra sidan.

Dagens tur blev strax över två mil och tiden blev lite över tre timmar. I stort sett som planerat. Nu är det snö pågång igen och vi kan bara vänta och se vad veckan bär med sig för äventyr.

Helgen har bjudit på flera turer, men eftersom Siv och jag inte var hemma förrän sent i fredags natt har vi stått över till idag. Igår var det en tur som gick söderöver från Åldersbäck, vilket dagens tur också gjorde. Det var bra för då visste flera av deltagarna hur isarna såg ut och var det var bra, respektive dåligt.

Igår var det en som plurrade, vilket vi klarade oss ifrån idag. Isarna är generellt tjocka, men vid några få passager är det lite tunnare. En sådan fann jag på tillbakavägen då jag skulle kika på ett hål i isen. När jag stod där och högg visade det sig att det var jättetunnt överallt och dessutom på ett stort parti.

Det var lite kul för lite längre bort var isen mer eller mindre helt rutten och bara tio centimeter från där den var som värst hade en åkare (jag vet inte vem av oss) passerat någon timme innan.

Dagens lunch blev återigen och på beställning av Siv, kycklingsoppan som vi åt som vi åt för ett par veckor sedan (ja, inte samma alltså, utan samma recept). Den var lika god denna gång och med ett par smörgåsar och lite oboychoklad bredvid var vi sedan mätta och belåtna.

Vi delade oss sedan i två grupper varav den ena åkte ner till Örö för att dricka kaffe och äta semlor. Vi andra tog oss ett par svängar extra innan vi satte kurs norröver och till bilarna. Dagens tur blev cirka 28 km.

En lång arbetsvecka närmar sig sitt slut och det är bara en natt kvar för Siv och mig innan vi sätter kurs hemåt. Vi går av  kvart i åtta i morgon och åker då hem för att sova tills vi vaknar av oss själva. Då äter vi frukost, städar av det sista och packar så in i saaben för att därefter bege oss mot Västervik.

Denna arbetsperiod har varit tung. Massor av jobb, eller rättare sagt, antalet vakter har bara varit lite merän vanligt, men det har däremot varit lite väl mycket på jobbet. Nyua administrativa arbetsuppgifter på samma antal personer har slitit, men jag hoppas det kommer fungera bättre då vi är i inkörningsperiod just nu. Det har också varit en period med massor av besök och inläggningar på ett alltför ofta överfullt sjukhus.

Perioden har varit kall. Mellan 10-18 minus i stort sett hela tiden. Ett dygn var det lite varmare och då kom det också mellan två och tre dm smö. Volvon körde fast och därmed fick vi turas om att använda saaben. Det innebär nya däck fram på volvon när vi väl kommer hem. Eller är det snö kedjor som ska införskaffas? Jag ska kolla upp det.

De sista dygnen har vi också haft en fantastisk måne. Dessvärre gör inte vår kamera den rättvisa men det har varit så vackert när vi åkt hem på morgonen med blåljuset, den gul-orange månen, fjällen och skogen i bakgrunden. Ja,
ibland önskar jag verkligen att jag hade en riktig spegelreflexkamera.

Vi hörs

Tänk att äntligen kunna få säga det. Dessutom här i Norge och utan att varken människor elller ting skadats.


Ja, som du nu förstått så har vi åkt iväg för att jobba en vecka lite drygt. Vi stack igår vid 13-tiden och var framme strax efter klockan 22. Det gick bra att köra och vägarna var bara ända fram till de sista tio milen småväg. Då började det snöa och det var rejält halt ute på vägen.

Värmen var bra denna gång så allt vi behövde göra var att packa upp, fika och sedan gå och lägga oss för att sova. Siv jobbar eftermiddag idag och dagvakt i morgon. Själv börjar jag först på torsdag eller fredag.

Från att i går hållit sig kring nollan föll temeperaturen idag. Det var plötsligt fem minus och ytterligare senare märkte jag att det började bli kallt inne. Då var det nera på minus 10 ute och eftersom vi har lite tunna väggar var det snabbt nere på femton grader här inne. Fördelen här är att kör man på med värme och ett antal ljus är det på dryga halvtimmen uppe på 19 grader igen.

Så till den stora händelsen, jordskalvet. Jag vaknade tidigt i morse och eftersom jag inte hade något speciellt att göralåg jag kvar i sängen och slumrade. Rätt var det var så skakade det till i vagnen och det var relativt kraftigt och varade i två, tre sekunder. Sedan blev det stilla. Jag trodde först att det var någon som sprängde någonstans, men sedan tänkte jag att det kunde ha varit snömassor som gled av taket. När man är sådär halvvaken är man nog inte helt med. Hur som helst somnade jag om och när jag sedan läste dagens ringblad såg jag vad som skett. Jordskalv alltså. Mer om detta kan du läsa här.

Desmo, vår lilla psykopatkattkille som idag är fem år (tror jag) är som många vet en katt med ett eller annat bokstavssymptom i sitt tillstånd. Två månader gammal klev han upp på sin bror, tog ett riktigt tag i nacken och började sedan rida honom som lejonhannen gör med sin hona. Det var första gången jag förstod att det inte var helt som det skulle med den katten.

Därefter har han lyckats med det allra mesta som en katt överhuvudtaget kan hitta på. Han var inte gammal då han började jag skatorna ute på gatan. Skatorna var mer än dubbelt så stora, men det spelade ingen roll för jägare var han, en katt med extremt stor jaktlust.

Som ung var han inne i varenda bil som hade lämnat bakdörren eller bagageluckan öppen och det gick inte en vecka utan att vi trodde han var borta för gott. Det rev och slet i kroppen på honom och han har alltid just bara kommit in så har han velat gå ut igen. Så har det fortsatt , in, ut, in, ut nästan hur länge som helst, eller tills man nästan blivit galen på honom.

En period var det ambulanshelikoptern han var helt vild i att utforska. Stod det öppet någonstans är jag helt säker på att han har varit inne där med. Det var så illa att när helikoptern kom, då gick Desmo ner till plattan för att vara med där det hände. Nyfiken som ingen annan.

Sedan var det maten. Hans extrema aptit från första dagen han kom in i huset. Nästan allt i hans värld kretsar kring mat och det finns nästan ingenting han inte äter. Är det sedan så att han får smaka,  vilket ibland händer, blir han helt odräglig i veckor efteråt. Han piper och klagar högt och ljudligt. Han går och stångar och gnider runt benen och till och med så har det hänt att han satt klorna, eller tänderna i händerna som hänger efter sidorna för han tror att det finns något att äta där. Han stjäl från tallrikar eller grytor om han kommer åt.

Det senaste ofoget han börjat med är att jaga fåglarna som sitter vid fågelbordet. Det är inget att säga om det för han kommer inte åt dom. Grejen är att han jagar dom till och med inne. Han kastar sig upp i fönstet och rensar fullkomligt rent på blommor, krukor och vad som nu står där. Speciellt om det är skator, duvor eller starar utanför. Han gillar nämligen de extra stora och drömmer säkert om att gå i närkamp med dem.

Här finns det alltså mycket som är sjukt i beteendet. Men häromdagen hände något. Det small i rutan till vardagsrummet och bara en tusendels sekund efteråt kom smällen av en lerkruka som går i golvet. Jag ryter på katten (som vanligt) och sätter efter honom med tidningen i högsta hugg. Katten flyr oppför trappen och jag slänger tidningen efter honom, vilken naturligtvis inte träffar utan slår emot ett trappsteg och faller därefter till golvet.

Så var det inte mer med det. Vi åkte på stan och väl hemma långt senare kommer Desmo och möter oss. Vi inser ganska snart att något inte är som det ska med honom. Han går sakta och är överhuvudtaget lite intresserad av vad som sker runt omkring honom. Sedan går det snabbt utför med honom. Han blir liggande på vår säng och verkar nästan inte märka att vi är där. Han låter lite konstigt när man tar på honom, men ger inte några livstecken förutom att han kisar på oss.

Så går dagen. Han går inte upp och verkar inte bli piggare. Siv gråter och själv funderar jag på vad som skett. Gjorde jag något när jag jagade honom. Tänk om det är mitt fel? När vi går och lägger oss gör han ingen ansatts att flytta sig utan får ligga kvar hos Siv.

Den natten sover ingen av oss bra. Vi vaknar flera gånger av att han gnyr. Om han är vaken eller inte är inte gott att svara på. Natten går och när jag står upp klockan sju är Desmo vaken. Han går ut i köket och hoppar upp på en stol. Här blir han liggande. Han äter inte och har inget behov att gå ut. Ligger ensam.

Minoe, vår andra katt följer noga med. Hon tvättar honom och är ofta framme och luktar på honom. Han verkar inte bry sig till en början.

Det här var i fredags. Han har sakta piggat på sig och är idag i stort sett som vanligt. Far ut och in, ut och in. Skriker efter mat och är allmänt jobbig hela tiden. Jag ryar på och jagar honom genom huset och allt är precis som vanligt. Som tur är... För fy tusan så tomt det skulle bli om den där sjuka och extrema katten försvann.