Aktivt uteliv

Friluftsfrämjandets skridskosektion i Västervik har inte helt tur med vädret. Men så är det säkert för alla som, är lite avhängiga ett eller annat väder. Här har det varit kallt i snart en månad, men eftersom den första snön kom redan andra veckan i november har det bara blivit skridskor ett fåtal gånger.

I stället har vi, precis som förra året vidga vyerna och i stället plocka fram skidorna. Nu till helgen lyste vi helt enkelt ut en vanlig spaningstur med uppdrag att kolla av isarna norrut. Det var bestämt redan i inbjudan att det var skidor som gällde och efter en del telefonsamtal och mail hade vi så bestämt turen.


Idag träffades vi ett tappert gäng vid turistbyrån. Det blev till slut 7 stycken som med full säkerhetsutrustning begav sig ut mot Gränsö och Bondbacken. Härifrån gick turen opp över Gudingen, förbi Torrö och S:a Malmö. Uppe vid Aska tog vi upp på land för att få lite omväxling. Här gick det ett skoterspår vi kunde följa en bit, men mitt ute i skogen tog det slut och några flinka spårare fick ta över.


Vi kom efter mycket pulsande ut på den norra delen av ön, i Malmösund som delar av Norra och Södra Malmö. Här stoppade vi för fika som för vår del bestod av massor av Oboychoklad och bullar. Andra körde mer med kaffe och mackaupplägget. Efter en halvtimmes stopp var vi så klara att bege oss hemåt. Det blev en tur med många underlag. Från tre dm snö i skogen (den hade sjunkit ihop bra pga värmen) till fin is, stöp och massor av vatten som vi åkte igenom var vi så åter vid  Bondbacken strax efter klockan två. GPS:en stod då på 17 km och så kändes det säkert i benen för de allra flesta.

Idag skulle vi stå över badhuset med sedvanlig fredagssimning eftersom det var lov för skolorna. Varken Siv eller jag orkar simma med en massa skrikande och bråkande barn och ungdomar kring oss, i alla fall undviker vi det om vi kan. I stället valde vi att ta oss ut för att åka skidor.



Det blev en del prat om var vi skulle åka och om vi skulle åka racingskidor eller fjällskidor. Till slut enades vi om att ta Gamlebyviken och att följa den västra stranden norrut för att eventuellt och om möjligt vända och gå efter den östra sidan tillbaka. Sivan på fjällskidor och jag på racing.



Sagt och gjort. Snön var mellan 5-10 cm djup och det var trots värme i luften kallt i spåret. Siv och jag åkte i skapligt tempo med solen snett från sidan med en lätt vind i ryggen. Det var härligt!



Ganska snart passerade vi ett per öar som ligger mitt i viken. Här är det Kalklipporna på bilden. En ö med ett hus och ett par små bodar som ser otroligt mysigt ut. Dessutom är det garanterat sol hela dagen här. Någonstans på tomten. Söder om denna ö ligger ön Finland.



Det är inte alla ställen som har sol hela dagen. Längs Gamlebyvikens västsida ligger det en hel del fritidshus. Jag hoppas verkligen att ägarna till dessa hellre sitter i skuggan än i solen för den sistnämnda får man bara max  ett par timmar om dagen och då snackar vi tidig morgon.



Här har vi bestämt oss för att vika av genom att korsa viken och runda ön Högö för att därefter gå längs östsidan tillbaka. Det blev inte helt som vi tänkt oss för mitt på var det plaskvått med en till två dm stöp och vatten. Vi sicksackade oss  över till andra sidan och påbörjade färden söderut och hemåt.



Då kunde vi direkt konstaterar det jag befarat. Eftersom det oftast blåser vind från väster hade snön samlats på den sidan Det blev raskt 30 cm snö och med min vikt sjönk jag i stort sett hela tiden igenom. Det gick sakta, sakta och till slut var det bara att inse, vi skulle inte hinna hem om vi fortsatte på östsidan.

Alltså tog vi oss gående på skidor tillbaka till samma sida vi började och kunde så småningom följa samma spår hem som vi gått i ut Då gick det betydligt fortare. Klockan ett var vi hemma och hade då skidat strax under milen. Det blev lite bråttom på slutet då vi hade bestämt oss för lunch i sporthallen idag igen (nästan alltid på fredagar) och de stängde klockan två. Vi hann dock och mätta blev vi.

För oss som gillar att åka skridskor och då speciellt på havet var väderrapporten en trist sak att höra. Snö, varmgrader och ännu mer snö var i intågande. Vi försökte vara positiva då det förra snöfallet passerade Västervi helt obemärkt, men i går vid lunchtid var det så här. Ett ymnigt snöfall med små flingor, en del vind och minusgrader (just nu är det väder på tv och man pratar om besvärliga förhållanden de närmsta dagarna med kraftig vind och ännu mer snö). Det slutade så igår kväll för at sedan återigen ha börjat på morgonen.

Idag hade vi bestämt att åka på isspaning med en skridskokompis. Det gick inget vidare. De tre ställen vi var på hade alla is, men all snö gjorde skridskoåkning i princip omöjlig. Det enda som var lite åkbart var Bondbacken med ca 5 cm nysnö.

Blir det väder till helgen får det bli en inbjudan till skidor i en eller annan form. Vi håller tummarna för sol!

Idag bestämde vi oss efter frukost för att återigen ta en tur ut från Bonnbacken. Denna gång med skidor då isen var så dålig igår. Trots att det hade varit kallt inatt  så var det just inte bättre. Någon av snön hade stöpt ner, men annars var det precis lika mjuk som dagen innan.

 

Från Bonnbacken blev det ett par hundra meters skridskor innan vi bytte om till skidorna. Det var ca en dm snö med ett tunnt skikt skare som gjorde det skapligt att ta sig fram till skillnad mot den tröga och tungåkta isen.

 

 

Vi höll oss idag inomskärs, även om vi flera gånger såg havet långt där ute. Här inne har isen legat sedan länge och därmed är det också gott om snö på den. Vi följde för dagen skoterspåret mellan öarna upp mot Hasselö-Sladö som var riktningen vi beslutat oss för. Här dök det också upp en svävare som mjukt for förbi oss.

 

 

Mellan S Malmö och St Flatholmen öppnade sig naturen igen. Ett par km bort såg vi plötsligt Sladö och Torrö. Vi konstaderade också att det var snöfritt med farbar is. Här träffade vi på två män som vi pratade med en längre stund innen vi begav oss iväg åt varsitt håll. Vi tog skridskor på och tog skoterleden mot Sladö och dom svängde in i en vik på S Malmö.

 

 

Vi tog oss halvägs över isen innan det återigen blev ett snötäcke. Eftersom vi nu hade lämnat skidorna under en tall där den blanka isen började tog också vår tur slut här. Det hade gått att åka mitt i fjärden norrut, men eftersom isen även här var så pass mjuk fann vi ingen glädje i det utan stoppade ungefär mitt på, vid L Tallskär. Här åt vi hemlagad kycklingsoppa med smörgås och kaffe och därefter var vi återigen starka och kunde bege oss  vidare.

 

 

Det var nu dags att bege sig hemåt igen. Klockan var nästan halv två och enligt min plan bör man vara iland senast kl 15 för att hinna packa innan mörkret sänker sig. Likaså kan det vara bra att ha lite extra tid då men gärna blir lite trött på slutet av dagen.

 

 

Vi tog oss således med skridskor tillbaka samma väg som vi tog ut till lunchstället. Solen som tidigare värmt härligt låg nu i ansiktet, men det gjorde tyvärr även en rätt så kylig motvind. Vi tog oss därför lite närmre några öar och därmed kom vi åter i skydd vilket var härligt.

 

 

Både dagens och för den delen, gårdagens turer har gett oss en del djurupplevelser. Här ovan ett av flera rävspår. Annars har det bägge dagarna varit gott om örn och vi har även sett en hel del rådjur. De förflyttar sig nog det de kan på isen då det är upp mot 60 cm snö i terrängen. Då går det betydligt fortare att ta sig fram på isen.

 

 

Dagens tur blev ca 13 km och jag var ganska så trött i kroppen när vi kom iland. Igår blev det ungefär lika mycket. Nu är det vilodag i morgon för att sedan på onsdag försökta se om det dykt upp isar i något vädersträck. Kanske vi tar en tur till Horn och grillar en korv i morgon samtidigt som vi kikar på hur det ser ut där på fjärden.

Söndagen den 2/1 2011 bjöd på kalasväder. I alla fall halva dagen. I går kväll beslutade vi oss för att ta en rekatur (det är en vardagstur med några få för att se hur isarna ser ut och för att kunna planera eventuell åkning till helgen) i närområdet. Turen bestämdes gå grån Bonnbacken på Gränsö och vi blev fyra stycken som  begav oss iväg strax efter klockan 10 på förmiddagen. Nedan kommer några bilder från turen.

Här följer som bör en begränsad summering av vad 2010 innehöll för vår del...


Januari

Den försts snön föll i slutet på december och omöjliggjorde allt vad skridskor hette. Ett par turer på Kvännaren blev det men annars var det skidor och badhuset som gällde. Snön den bara fortsatte vräka ner och Västerviksborna pratade om nytt snörekord. Ett populärt samtalsämne var också den danska svanen som vandrade omkring inne i centrum och gjorde vad han kunde för att få mat.

I natt klockan ett var vi hemma efter en hygglig bilfärd. Lagom med trafik och lagom med halka. Inte speciellt mycket snö förrän v kom till Vimmerby, då började det märkas och därefter ökade det till vi var hemma och där vi har sjukt mycket snö.

Under resan fick vi ett sms med förfrågan om skridskotur idag. Det var vi självklart sugna på då turen skulle gå på havet. Vad vi var lite tveksamma till var hur dagsformen skulle vara. Siv bröajde prata om att hon var tvungen att få fram grejorna till ryggsäcken och var hon hade dom. Vad hon inte visste var att jag köpte en riktig skridskoryggsäck åt henne. Det fina med en sådan är att den har fack för räddningslina, den har karbinhake och det finns den idag obligatoriska grenremmen. Alltså fix och färdig för att bara packa med kläder och sticka iväg.

Sagt och gjort, jag vaknade klockan halv sju, dvs efter fyra timmars sömn. Siv stod upp klcokan åtta och därmed var vi igång. Trötta men helt okej. Vi träffade gänget halv tio och vid tio var vi ute i ytterskärgården och Händelöp varifrån turen skulle gå.


Det var varierande förhållanden då det fanns en hel del tallriskis längst intill land. Det var också ett antal övergångar med ett par cm till någon dm snö som vi passerade på vår färd. Men därimellan var det trevlig skridskoåkning på nästintill spegelblanka ytor.


På några ställen var det dyningar som gjorde att hela isen gungade som vågorna på sjön. Siv blir lite påverkad, men inte värre än att det gick bra att åka. Efter ett par timmar stoppade vi för lunch. För vår del varm choklad, varm nyponsoppa och goda smörgåsar. Några andra grillade korv.


Vi kom ner till Vistingsdjupet där vi vände. Då låg det ytterligare snötäkta partier framför oss, men säkert hade det blivit fin åkning bakom dessa. Isen rör sig fort nu och det sprack upp på ett antal ställen, men inte värre än att isen låg kvar på plats och vi kunde åka och kliva mellan de stora isflaken.


Turen blev 23 km och hade inte isen gått upp så mycket över natten hade den säkert blivit en mil längre. Mest kul för dagen var annars alla örnar. Redan på väg ner satt det ett 15-tal örnar på isen och kalasade på ett eller annat. Sedan så vi örn vid ytterligare ett tiotal tillfällen. Vad som var en ny, eller någon av de vi redan sett kan vi inte veta, men helt klart är att det är otroligt mycket örn här nere nu.

Det är jättekallt ute. Jag tror kylan har hållit i sig i över en månad här i Norge. Det är osedvanligt lite snö med ca en dem som sjunkit ihop. Sen kommer det lite grann varje dag, men eftersom det är så kallt blir det inget av det hela. Det är skönt så vi slipper tänka på att skotta så länge vi är här. Det får vi säkert nog av hemma då det varit ytterligare en snöstorm då vi varit här. Jag räknar med att ha en hel del liggande inatt vid tvåtiden då vi räknar med att vara hemma.

I skrivande stund är det minus 20 och tre grader varmare än när jag stod upp i morse. Siv stack till jobbet strax efter klockan 06 och jag har fördrivit min dag med slösurf på internet och en dålig film. Det är två timmar kvar innan jag ska åka och jag borde ha börjat med storstädet för länge sedan.... Men jag ska bara först )

Igår gick Siv och jag av vårt nattvakande och därmed är juljobbet över för min del. Siv har ett dagpass kvar i morgon innan vi vänder näsan söderut. Idag hade vi sovmorgon och tog det lite lugnt innan vi satte fart mot Hønefoss och butikerna. Det skulle vara mellandagsrea även här till lands, trots att Sivan var skeptisk och menade att det stora salget startade först efter nyår.

Jag hade bestämt mig för att köpa ett par Sorelstövlar om jag fann det till bra pris. Jag visste att Intersport hade i november och chansade på att de fanns kvar och självklart till salg. Så var det, men var det inte i min storlek och hur jag än trixade och provade var jag till slut tvungen att inse att det inte skulle bli optimalt. Det var nog tur det för det visade sig senare att stöveln jag provade var en enklare modell som dom försökte lura i kunderna att priset egentligen var 1500 och nu nersatt till dryga 900 NOK. Nu vet jag i alla fall det.

Sedan var det inte så mycket mer med salg/rea. Det var i och försig 30% på en god del varor, men det var inte 50% som det brukar vara, eller som det är nu efter nyår. Alltså hade Sivan rätt och de andra fel. Vi får se om vi har tur och det finns något kvar och som är något att ha nästa gång vi kommer.

Vi passade också på att tvätta bilen som ska bli kvar i Norge den här gången (Volvon). 150 kronor tar ett gäng grabbar för att tvätta och torka bilen. Det är ca 50 kronor mer än vad jag kommer undan med om jag gör det själv så det var det definitivt värt. Dessutom är den i princip torr då vi hämtat den vilket innebär att det kopmmer gå att öppna dörren i morgon då Siv ska till jobbet. Det är för närvarande minus 18 utanför.

Nu var klockan mycket och vi var rejält hungriga. Vi bestämde att vi skulle äta på den nygamla restaurangen Kokkens. Det var en mycket bra pizzeria förr, innan den köptes upp och skulle bli fin och dyr restaurang. Där kunde man få vänta i 45 minuter på att bli serverad så självklar svek kunderna och det blev konkurs. Föga förvånde.

Nu gick det lite fortare under de nya ägarna. Bara ett problem som dök upp en fjärdedel in i pizzan. Jag hade beställt en del med kyckling och salami och den andra halvan med biff och salami. Nu visade det sig att det var skinka och salami. Inte vilken skinka som helst utan trist, vanlig, fyrkantsskuren smörgåsskinkka som inte smakade något.

Däremot var salamin och tomatsåsen goda så jag smaskade den och Siv åt av biffdelen.

Efter en stund var jag färdig med skinkan och gav mig på den andra halvan. Men hallå! Vad är detta? Var är salamin? Varför ligger det nötter här. Nej, det var en besvikelse, men dock ätbart så vi åt upp den delen med. Prismässigt var det ungefär detsamma när vi kikade på menyna, men kombinationen skinka och salami, den fanns inte överhuvudtaget.

Så färdigätna tänkte jag bara i all vänlighet tipsa kocken om att ifall det var svårt att komma ihåg vad kunderna beställt kanske även han borde ha en meny för att tjuvkika på. Då kastade sig kassadamen i det hela och gav på oss genom att förklara vad vi beställt. Därmed var Siv också inkopplad och förklarade i sin tur att hon speciellt hade betonat att det var kyckling och salami, inget annat. Man kan nog gott påstå att det inte var speciellt mottagliga för kritik, även fast jag sade att det var gott ändå. Varifrån kocken fick tanken att ta fram smörgåsskinkan fick vi inget svar på utan det stod ganska klart vem som hade fel. Det var kunden som beställde fel och personalen som troligen styrde upp det hela genom att ge oss rätt.

Därmed delas betyget underkänt ut och vi går såklart nästa gång till konkurrenten. Likaså kommer med glädje denna lilla historia berättas varje gång det ska köpas pizza, på jobbet eller privat...

Nu har  jag gjort två nätter och det är tre kvar för denna gång. Jag har sovit som en gris idag och min natt kommer därför gå lätt. De första två har det varit full fart och inget talar för att det ska bli mindre i natt. Vi har definitivt gått in i en tid då man gärna ligger på sjukhus även fast det är jul (eller för den delen nyår eller midsommar)

Det har varit kallt här länge nu. I stort sett tror jag det var varit mer än tre veckor med i stort sett under 20 minus. I kväll ligger termometern på minus 22. Inne har vi ganska jämnt och stadigt närmare 20 plus (undnataget då vi sover då vi sänker ett par grader).

Siv hjälper en arbetskamrat genom att jobba dubbelpass. Eftermiddag och därpå natt. Jag hoppas hon har det lugnt medan jag sitter hemma och tittar på tv och äter skinksmörgås.

Till er som firar helgen hälsar vi....

Det tillbringas i år igen på jobbet i Norge. Jag på akuten och Siv på hjärtavdelning. Det brukar vara lugnt för min del, men jag gissar att det är betydligt mer att göra uppe på vårdavdelningarna.

Vi hade packat klart i söndags och reste vid lunch igår eftersom det kommit över en halvmeter snö hemma i Västervik och vi var osäkra på väglaget. Som tur var blev det allt mindre snö vartefter turen gick. Väl framme på västkusten var det bara två dm snö, men rejält halt på vägarna bitvis.

Hur som helst blev det en lång resa denna gång. Vi startade strax före halv ett och var inte framme förrän klockan var halv tolv. Det var med en viss spänning då Siv inte hann åka förbi och slå på värmen sist hon var här. Nu stod yttertemperaturen på minus 17 i tältet och nästan minus 16 inne i vagnen. Det blev full fyr med elvärme, gasolvärme, elfläkt och ett trettiotal värmeljus. Det och lite annat fix gjorde att vi klockan två hade dryga 18 plusgrader inne och kunde krypa ner och sova.

Det får väl ses som ganska skapligt att öka temperaturen med nästan 40 grader på ett par timmar.

Idag var det minus 18 ute och nu är det betydligt kallare. Jag har varit tvungen att öka värmen inne och ligger på stadiga 19. Det är härligt då det finns massormer att ge om det blir de trettio minus man förvarnat om.

Det har bara kommit någon dm snö här till skillnad mot hemma. Nedan ett par bilder jag tog strax innan vi åkte.

 

Den var okokt och kom från Scan. Vikt va 2,8 kilo. Den kokades inte utan tillagades som vanligt i ugnen i förrgår och provsmakades samma kväll. Betyget? Det vet vi inte eftersom den fortfarande inte var kall då. I morgon, då börjar det egentliga skinkätandet och som vanligt hinner vi säkert äta två skinkor i år med.

Jag har en tid gått i tänkemodus om ny kudde. Jag har halva livet sovit med två, men sedan ett antal år tillbaka endast använt en. Dock en riktigt stor och tjock en. Nu var det dags att tvätta den och då var frågan om det inte var dags att slå till och köpa en ny. Jag har nämligen gått och tittat och klämt på en ergonomisk på Jysk.

Dock är jag lite snål när det gäller vardagliga saker så det har inte blivit mer än att klämma. Nu gjorde jag dock slag i saken och slog till. Ett stycket Wellpu inhandlades och jag har nu sovit på den i fem nätter och måste säga att jag sover riktigt, riktigt gott. Dessutom är den lite bredare så även Sivan får plats på den när hon vill det.

Idag när det bara vräker ner snö (det har säkert kommit 4-5 dm utöver de 4 dm vi har sedan tidigare) passar det kanske bäst att ligga på sängen och se film. Då fungerar kudden även att ställa upp mot väggen. Ett extra plus såklart.

Julen närmar sig i racerfart och därmed är det dags att börja planera för arbetsperiod. Julklapparna är för min del klara då Petra och C fick sina i måndags. Sivan har sina ligger på vardagsrumsbordet och det är det hela. Siv som kommit igång lite sent på grund av Kinaresan kom igång först igår.


Hon var ett par timmar på stan och fann några klappar till familjen sin och väl hemma skulle de paketeras. Det har i stort sett blivit tradition att hon och Desmo hjälps åt. Eller hon bannar honom och han river i omslagspapper och snören. Han hoppar i påsarna och igår lyckades han till och med ta sig in i ett stort paket som Siv höll på att slå in.


Det är nog inte lätt att vara katt och dessutom en hyperakktiv typ när det närmar sig jul. När jag dessutom som nu ständigt står vid spisen för att laga mar för arbetsveckan. Tjälknöl, julskinka, lasagne, fläskpannkaka och pajer står på matsedeln och Desmo (Minoe med för den delen)) älskar alltihopa.

Det hela började för ett antal månader sedan. Jag lyckades återigen stjälpa en kopp kaffe (har stjälpt både vatten, vin och kaffe) i tangentbordet på vår bärbara dator. Den här gången var det ordentligt eftersom det var en hel, stor kopp med både kaffe och mjölk i. Det gjorde att vissa tangenter kladdade ihop och det var bara halva som fungerade.

Inget att göra åt tänkte jag och köpte en ny dator. Det var kul eftersom det var Windows 7, vilket jag blev förtjust i och dessutom var den betydligt snabbare, trots en för övrigt skamligt trög uppkoppling här i Västervik.

Allt var frid och fröjd en längre tid men så började det krångla. Egentligen för ett par veckor sedan, men nu, då Siv åkte till Kina sket sig allt på nästan en gång. Min nya mobiltelefon som krånglat i mikrofonen en tid ville plötsligt inte fungera alls. Bara om jag höll luren tätt till munnen och vrålade, då sade oftast den stackaren som ringde... " Är det Håkan?"

Sen hade jag tagit fram min gamla fina kamera som alltid tagit så fina bilder. Siv hade den nyaste med till Kina och tror du inte att andra gången jag har den med ut går inte batteriluckan att stänga och därmed ingen kontakt = inga bilder. Nu är den som sagt gammal och inga pengar läggs på den då det är en ren reservkamera, men turligt nog gick det att laga den hjälpligt med silvertejp och den har återigen gett bra bilder tills Siv kom hem.

Så var det nästa sak. En dag efter skidspåret satt jag vid köksbordet och drack vatten och välter ett glas ut över den nya bärbara datorn. Snabbt som bara den av med strömmen, ut med batteriet och så torka bort allt synligt vatten. Därefter placerades den på högkant vid ett element i två dygn.  Så provade jag igen och allt fungerade som det skulle. Skönt och nu lovar jag mig själv att sluta dricka olika vätskor vid datorn.

Jaa, vad ska man säga. Trots fagra löften så slår jag ut en kopp  kaffe över datorn redan några få timmar senare. Återigen ut med batteri och av med ström och denna gång försökte jag skölja bort kaffet då jag vet att det förstör på ett annat sätt än vatten. Två nya dagar framför ett element och så provar jag. Hela tangentbordet borta. Ingenting fungerar. Ska jag verkligen behöver köpa ny dator igen (bara två månader efter att jag köpte den här)?

Dagen efteråt är det dags för skridskotur. Då är det dags igen och när vi har åkt ca 4 km så uppför sig skridskorna konstigt på isen. Vid kontroll visar det sig då att båda skridskorna är krokiga. Den högra ser ut som ett S på skenan och den andra är definitivt skev. Med hjälp av stavarna kommer jag dock hem och som tur är har jag ett par extra.

Nu är vi i ny vecka. Datorn kommer jag på att man kanske kan byta tangentbord och efter en del letande finner jag att det ska vara möjligt och efter ytterligare letande finner jag också det tangentbord vi har. Därmed beställer jag det och hoppas det ska vara här efter jul då vi kommer hem igen. Jag mailar Get Out som snabbt svarar att dom sänt ärdendet vidare till Lundhags, som i sin tur ringer dagen efter för att fråga om jag vill ha nya skridskor eller pengarna tillbaka. Jag ber om att få nya skridskor.

Sedan är det mobilen. Jag mailar Niklas på all-teknik och max två minuter efter att jag sänt mailet ringer Niklas själv. Han säger att han har en likadan telefon, fast gul hemma. Den kunde han sända på en gång (det här var i i onsdags eftermiddag), vilket jag tackade ja till.

Idag hämtade jag telefonen. Väl hemma igen hade jag fått tangentbordet också. Så nu har jag en förhoppningsvis fungerande telefon, en fungerande dator och ett par nya skridskor påväg. Du kan tro at jag är förnöjd!

Tänkte också passa på at säga att tangentbordsbyte var enkelt. Skulle olyckan vara framme så sök på internet. Här finner du alldeles säkert både tangentbord och bruksanvisning om hur du gör för att byta. Själv ska jag beställa ett till den gamla datorn och se om jag får igång den med. Kostnad? Jo, ca en femhundring...

Idag var vi återigen ute på skidtur. Som planerat blev det racingskidor och därmed ett betydligt högre tempo än i går. Siv var för första gången denna säsong med till Gunnebo och spåret som orienteringsklubben varje år försöker hålla igång. Det är ett jättejobb dom lägger ner och därmed har vi bestämt att försöka bli stödmedlemmar i klubben till detta år.

Snöstormen dom varnade för idag blev det inte så mycket av som tur var. Det har kanske kommit fem centimeter och även om det blåste ganska kraftigt idag så blev det inte så himla märkvärdigt. Vi hann till om med få lite sol på förmiddagen.

Nu i kväll hade vinden mojnat och det var runt nollan ute. Vi tog oss en långprommenad innan kvällsmaten och det var gott. Nu väntar Robinson....

Sent i söndags var Sivan åter i Norge efter en intenSiv vecka i Kina. Vad hon gjort mer exakt, det kommer säkert gå att läsa på hennes blogg. Jag å min tur satte av till Karlstad och dotter klockan åtta i måndags morse. Det var skitväglag och jag hade trott det skulle gå att göra de 33 milen på fyra timmar men nu tog det ytterligare 45 minuter.

Väl framme blev det umgänge med Petra och C. Det var lite snö, men ganska kallt, men trots detta gav vi oss ut på en rejäl promenad. Frampå eftermiddagen begav vi oss ner på stan för att hämta min bråkmakarevän som kom med bussen från Oslo klockan 16. Därefter begav vi oss alla till IKEA för stearinljusinköp, men som vanligt blev det en massa annat också.

Jag hade tänkt att vi skulle äta ute, men Petra hade bestämt att hon ville bjuda på mat hemma. Det var lite spännande eftersom hon är veggis och jag en köttis. Hon hade bestämt att hon skullde bjuda på nötköttsgryta och till det hade hon lagat en toppengod sallad och hasselbackspotatis. Så där fick vi äta oss ordentligt mätta samtidigt som vi pratade om ditten och datten.

C var den som tog disken och efteråt bjöds det på fika med lussebullar och (tycker jag) jättegod mjuk pepparkaka. Jag är verkligen svag för det. Så var klockan snart halv nio och det var dags att bege sig hemåt. Det blev många timmar igen, men vid ett-tiden var vi åter i Västervik och timmen senare låg vi i sängarna våra. Då hade Siv haft presentutdelning (som jag visar vid annat tillfälle).

Tisdagen, ja då var det sovmorgon för oss båda....

Nedan några av Sivs bilder från Kina


Förbjudna staden




Siv på ett krukmakeri bredvid en cloisonne


En liten bit av kinesiska muren som är 600 mil lång

Hon är inte lätt på foten, men väl i kroppen. Därför lämpar Siv sig förträffligt att sända upp på taket då det ska tas ner snö. I tillägg är hon både stark och har god kondition. Därmed tog hon stege och spade för att skotta ner snön från altantaket som är det svagaste hemma hos oss. Det blev såklart massor av snö på gräsmattan som återigen kommer bli liggande länge i trädgården och även detta år göra lervälling om jag inte får iväg det ut i allmänningen.



När snön var skottad tog vi oss en promenad. Det har hänt en del nere vid det nya området och nyfikna som vi är ville vi kika på det. Inga nya hus, men de som är på gång hade det hänt en del med. Det blåste rejält nere vid vattnet och isen har nu verkligen lagt sig. Det har dessvärre även snön gjort vilket omöjliggör skridskor för den närmsta veckan. Vad som är glädjande och som vi tittade efter på hemvägen är att de fina alléhusen äntligen börjar begos. Två hus är inflyttat folk i och jag hoppas vi snart ser det lysa även i de resterande.



Temperaturen ligger idag mellan 6-8 minus. Vi hann en tur på skidspåret vid VO vid lunchtid och det var helt okej. I morgon planerar vi Gunnebo och racingskidor (vi hade våra nya fjällskidor idag). Det  är planerat massor av snö så de få dagar vi har kvar på ledigheten tar vi som de kommer.

Så kom vi iväg. Jag hade inte trott att det skulle bli åka av förrän tisdag, onsdag nästa vecka, men vi kom överens igår om att samlas vid Brevikbutiken för att se om det bar. Sms sändes ut i går kväll och klockan 9 i morse var vi fyra tappra själar som försiktigt tog oss ut på isen.

Det var väldigt tunnt den första metern, men väl ute var det betydligt bättre. Eller i alla fall en bit.

Vi sicksackade oss försiktigt norröver och med goda avstånd kom vi ett par hundra meter innan det tog stop vid nyiskanten. kanske vi hade kunnat åka längre, men ingen var speciellt äventyrlig så därmed vände vi. Bitvis knakade det och knastrade under fötterna och denna gång kom vi nog sammanräknat fem hundra meter, söderut innan det blev så tunnt at vi piakde igenom övarallt. Jag åkte kanske femtio meter till i olika riktningar, men det blev inte bättre. Å andra sidan inte heller sämre. Men det det går alltför sakta att åka och pika på det viset vände vi återigen tillbaka ett par hundra meter där Stig tog täten för att försöka ta oss över viken.


Nu hade vi större tur och kom både över och vidare söderut. Här var isen äldre och det sjöng härligt i den bitvis. Vi kunde åka ända upp till slottet och bron innan öppet vatten satte stopp för turen denna gång. Här tog vi ett par bilder och sedan satte vi kurs hemåt, nu i samma spår vilket är kul då man kan hålla betydligt högre fart utan att behöva tänka så mycket på att pika.

Dessvärre fick vi skitväder till idag. Nollgradigt och snö, vilket ställer till det för oss. Temperaturen är ingen fara med då det i morgon ska vara tio minus igen, men snön gör att isarna blir tröga att åka på och isbedömningen annorlunda. I morgon har vi planerat en nytur och vi håller tummarna för både bra is och vackert väder.