Aktivt uteliv

Därmed kan vi säga att jag är hemma i Norge igen. Det var i och för sig ett par dagar sedan, men det blir liksom ingen tid över för att blogga här. Det har varit finväder och vi har i stället varit på shoppingtur, krattat löv, grillat god mat och druckit lite vin. En toppentillvaro med andra ord.

Vi har fortfarande kunder kvar på campingen och jag tror vi skulle kunna ha beläggning året runt om vi bara reklamförde oss och var lite mer tillgängliga. Dock är vi fillt nöjda med att stänga dörren helt på söndag och sätta upp en skylt där det står att vi har stängt för säsongen 2011.

I stället satsar vi på att "bara" jobba på sjukhuset och att återgå till pendling hem till Västerik. Det finns goda möjligheter för ytterligare ett par veckors finväder. Där hade jag ett par dagars arbete med att ställa i ordning trädgården. Efter ett halvårs frånvaro har verkligen naturen tagit tillbaka sitt och precis allt var vildvuxet. Nu hann jag i alla fall få ordning på gräsmattan, kantklippa och rensa tre blomrabatter. Den sista, och den stora, den är så vildvuxen att vi får ta den tillsammans då vi båda är hemma.

Idag kan vi glödja oss över att komma ut på tur. Det är Lillehammer som står på besökslisten. Jag har aldrig varit där, men Sivs syster Gro och hennes man Per inviterade och självklart passade vi på att säga ja. Jag hoppas vi finner kameran som tillfälligt är försvunnen så ska det nog kunna bli ett par bilder från turen.

Kameran är funnen och jag avslutar med en bild på vad som vi kallar bambu i Västervik. Den sitter i kanten på trädgården och den växer så det knakar. Den är egentligen bara stor och skyddar från insyn, ända fram ill september då den blommer. Då sker det saker. Det blir massor av stiora blommor och med dem kommer geningar och bin. Hundratals av dem och det är helt fantastiskt att stå mitt i det intensiva surrander och titta på alla dessa olika sorter. Dessutom blir det såklart en god del bålgetingar som attraheras av alla de små bina.

Idag passade jag på att ta ett par timmar fritt från trädgårdsarbete och i stället hänga på våra friluftskompisar och torsdagsvandring. Ett härligt gäng och det blev 6 timmar med massor av prat, skratt, grillning och fina naturupplevelser.


Vi träffades kvart över åtta på coop-parkeringen för att sedan samåka klockan halv nio. Turen gick i närområdet och var ca: 12 kilometer lång. Det var en vacker tur med blandad terräng. Åkermark, lövskog, våtmark och lite barrskog. Såklart fanns det ett par sjöar varvid vi stoppade vid den ena för sedvanlig korvgrillning. Själv hade jag köpt favoritkorven Sremska på Willys.

Ny turkompis, Frida, som är en treårigsupersnäll rottweilertjej

Väl hemma fortsatte trädgårdsarbetet. Jag hade grävt ut en rabatt som mest bestod av lera och nu tillsatte jag ett par säcker torv så får vi se om det blir något bättre. Det var också lite blommor som skulle planteras ut och när det var gjort satte jag igång med sekatören.


Det var nerklippning av döda växter som stod på schemat. Några buskar hade vuxit lite väl och hängde ner över stigen i allmäningen och de fick sig nu en omgång med sekatören. Efter det har jag rensat lavendelhäcken åt Siv och nu är det inte så mycket kvar att göra innan jag i morgon återigen packar bilen för att sätta näsan mot Norge och campingen. Det är tio dagar kvar och sedan sätts skylten upp med stängt för säsongen. Det ser jag fram emot för det innebär ledig på halvtid.

Igår, tisdag den 27/9 var det återigen dags att resa hem till Sverige och Västervik. Eftersom det fortfarande är turistsäsong och Siv dessutom har arbetsvecka bestämde vi att jag reser för ett par dagar och kan då kolla räkningar och fixa i trädgården då trädgårdsmästaren belv uppsagd för ett par veckor sedan.

Resan hem blir så småningom en blogg i sig, men det blir alltför långt att ta med idag. Idag tänkte jag i stället nämna den 22 juli, en dag som för alltid kommer vara skriven i historien som en fasans dag. För det finns nog inte en enda människa som var i Norge som inte drabbades på ett eller annat sätt.

Att det just nu är dags att skriva en rad kommer sig att Utøya ligger alldeles i närheten av Hønefoss och Ringerike som jag jobbar vid. Det är en ö som används av norska arbetarpartiet och varje sommar har man ett politiskt ungdomsläger där. Så även i år. Själva ön ligger bara ett par hundra meter ut i Tyrifjorden och när man passerar ser man huvudbyggnaden och den stora gräsplanen det det till vanligt förekommer olika aktivitetet.

Sedan den 22/7 har jag åkt förbi där två gånger, varav den andra var igår, och båda gångerna sker samma sak. Då jag svänger av stora vägen (som är stängd på grund av ras i en tunnel) Sker det något med min sinnestämning. Dessutom blir det som en klump i magen och den bara växer och växer fram till dess att jag har passerat parkeringen vid minnesplatsen. Det är en iordningställd plats efter stora vägen där man ser rätt in på Utøya. Här finns en liten klippa där det är fullt av plakat, fotografier, blommor och ljus. Det står alltid ett antal bilar där och jag tror inte det går att undvika att påverkas av det tragiska. 69, i huvudsak unga människor dog här en sommareftermiddag. De allra flesta på plats, skjutna av en förvirrad man som menade att han hade god grund till sitt handlande (se mer på denna länk)

För egen del stod jag i köket på campingen. Vi hade ett middagssällskap på gång och jag stod och lyssnade på radion samtidigt som jag lagade mat. När Siv kom in berättade jag vad som skett i Oslo och vi var båda förvånade av flera anledningar. En bomb i regeringskvarteret efter klockan 14 och dessutom en fredag. Märkligt tyckte vi eftersom det sade sig självt att ingen skulle vara där då. Det gick bara någon timme innan de ringde från jobbet och undrade om jag kunde komma in.

Det var röd beredskap och jag förstod inte helt varför jag skulle komma in. Oslo lät avlägset och det var dessutom inte speciellt många skadade som det lät på nyheterna.

Rapporterna strömmade in och allt var mest konstigt. Lite overkligt. Så var klockan plötsligt fem och bara en liten stund senare kom de första knapphändiga rapporterna om skutning på Utøya. Ingen visste vad som skett men man rapporterade om att det förekom skottlossning. Då insåg jag att här var det något stort som skedde. Först en bomb mot regeringen och så skottlossning mot AP:s sommarläger. Jag sade åt Siv att nu var jag nog tvungen att åka in till jobbet och jag hann bara klä på mig så ringde de igen. Nu var det ingen som bad mig komma utan nu var det bara kom.

Väl på jobbet var det massor av folk. Vi var säkert över 20 sjuksköterskor bara på akuten. Det var massor av läkare, labpersonal, röntgen, vaktmästare, operations och kökspersonal osv, osv. Min egen insats var obetydlig, men tillsammans tog vi omhand gött över 20 skottskadade personer på några få timmar. Alla fick tilldelat patienter varefter som dom kom till sjukhuset och varefter de var färdiga transporterades de vidare till nästa ställe.

Klockan halv ett tilläts vi gå hem. Man gick återigen ner på beredskap och det fanns några som snabbt kunde vara på jobb om så krävdes. Det gick ett rykte om att det var tio döda förutom alla de skadade. Ett annat rykte sade att det kunde till och med vara 20, fast det lät lite väl otroligt....

Lördagsmorgonen gav besked!

3:dje maj! Det var det sista blogginlägget som jag lade och som de flesta vet har jag tillsammans med Sivan drivit camping i snart 6 månader. Den som håller till på Facebook har kunnat hålla sig uppdaterad där, men kanske finns det en och annan som inte håller till där och som lurar på hur det gått. Självklart ska jag så småningom berätta det.

Vi har ett par veckor kvar innan vi tar ner skylten för 2011. Därmed börjar vi återigen pendla mellan Norge och Sverige. Då kommer det också finnas mer tid till både aktiviteter, men även för att blogga lite emellanåt.

Nog för i kväll!

På återseende

eller kanske inte. Jag vet att många slutat blogga för att sedan ångra sig och börja igen, och sluta osv.

Mitt frånfälle från bloggen handkar inte om att jag gått tom på bloggämnen. Tvärtom, jag har massor att skriva om. Så mycket att jag skulle kunna ha två bloggar. En för fritid och nöjen och såklart en mer samhällskritisk. Problemet är bara tiden.

Min arbetstid har gått från 75 timmar per månad till gott och väl 250 +. Det gör inget i sig även om jag haft lite dåligt bloggsamvete sedan förslaget om campingövertagande dök upp.

Troligen dyker det upp ett inlägg någon gång nu eller då, bara tiden finns.

Till nästa gång....

Sayonara!

Tisdag och jag har varit här i Norge en vecka.

Arbetet utomhus har från och med annandag påsk verkligen skjutit fart. Vi har kantklippt gräs överallt runt receptionsbyggnaden. Vi har klippt gräsmattor både utanför här, men även nere på campingen och de ställen där traktorn inte kommer åt. Jag har rafsat löv, grenar och kottar och så plockat skräp såklart. I huvudsak flaskor och burkar som legat gömt i högt gräs och som nu kommer fram. Jag förundras att om någon blir bjuden på en Dajm uppe i kiosken, finner jag pappret slängt bakom hörnet. Överhuvudtaget finns det mycket att tänka om hur vi hanterar sopor. Det tror jag behåller på insidan av mitt eget huvud intill vidare

Siv har städat inne. Burit ut kartonger med allt möjligt till till kiosken. Likaså möbler, tv-apparater, kaffemaskiner och gamla datorer. Allt sådant som stått och samlat sig på övervåningen då den bara använts som kontor. Nu om vi ska bo där måste vi få lite ordning. För om vi ska driva hela campingen på två pers gäller överhuvudtaget att ha ordning och att jobba efter system så att allt hinns med och inget glöms bort.

Dagarna går fort och vid halv tio är vi ute och igång. Det är kalla nätter så innan dess är det inget skönt ute. Det blir gärna lunch alldeles för sent och därför blir även middagen förskjuten. Ofta blir klockan både åtta och nio innan det är dags. Då blir det gärna ett glas rött vin som vanligt. Speciellt om vi som i förrgår får igång grillen.

Idag fortsätter vi som tidigare. Vi har kärra i morgon då vi ska hämta en ny soffa som Sivs systerdotter snäll som hon är,  skänker oss. Då passar vi också på att köra löv och grenar som ska till kompost. Mer bilder kommer då det blir lite grönare ute.

Klockan är halv tio, dags att börja jobba!

Så har vi gjort våra tre första dagar med öppen kiosk/reception på Slövika camping. Vi har kombinerat jobbet här med sjuksköterskeriet på sjukhuset. Jag började med två nätter, medan Siv var drivande på Slövika. Nu har vi bytt så Siv är nattarbetare och jag hemma.

Det började redan i onsdags med att ett antal kunder gjorde sig vägen förbi för att kolla om vi öppnat. Det blev många pratstunder den eftermiddagen.

Vi bestämde att vi skulle ha kiosken öppet mellan klockan 14 och 20 hela påsken. Av ägaren hade vi fått hem äl och dricka och därmed var det bara lite mat och godis vi behövde. Eftersom det är dåligt med grossister i distriktet fick vi i en hast bege oss till en av butikerna i Jevnaker och handla. Det blev pizzor, bröd, mjöl och socker plus en massa annat som vi var tvugna att ha. Den notan slutade på 3700 norska kronor. Jag har aldrig varit i närheten av att handla så mycket i en vanlig matbutik.

Vi var också iväg och handlade lite uteblommor och blomjord och kude därmed fylla upp i lite rabatter och plantera violer på borden utanför kaféet. Med vask och städning runt hela huset kände vi så att vi var redo att öppna.

När klockan var strax före två steg så de första kunderna upp på trädäcket utanför. De var fyra till antal och innan vi hann låsa upp dörren hade det kommit ytterligare ett par stycken. Sen gick det otroligt fort. Jag fyllde öl och Siv tog betalt och serverade som en riktig kassörska. Det gick i ett rasande tempo och mitt i allt kom det ett gäng och ville ha våfflor. Spännande! Jag gräddade noska våfflor och väl ute visade det sig att kunderna var svenskar. Jag vågade inte fråga vad de tyckte om våfflorna eftersom det är stor skillnad på svenska och norska våffler då de senare innehåller massor av ägg och ett par dl socker.

Idag var så dagen vi skulle packa eftersom jag börjar jobba i morgon natt igen. Det jag ska ha med mig är i stort sett, blommor, köksutrustning, kyl- och frysvaror och kläder och sportutrustning så jag klarar ett halvår.

Jag trodde inte det var så många blommor, men efter att ha spungit in och ut i vad som kändes som en evighet var det bara att inte, det skulle bli problem att få med allihop. Efter en kort stunds funderande kom så Siv på att jag kunde sätta över dom i plastkrukor som vi har i hundratal och på så sätt i alla fall få ner vikten. Väl ute i förrådet visade det sig att vi hade hur många fyrkantiga krukor som helst. De var i storlek liten medium, men med lite våld och bort med en massa jord fick jag ner de allra flesta i sådan krukor. De i sin tur gick lätt att trava bredvid varandra i banankartonger. Lysande idé i stället för de otympliga lerkrukorna vi hade dem planterade i.

Resten har gått lätt. Kläder, pastamaskin, köksknivar, stavmixer osv, osv. Nu är det bara lite småtteri kvar innan vi tar kväller. Det blir en lång dag i morgon. Jag återkommer med bilder på onsdag tänker jag.

Till dess,, hasta la vista baby!

Sedan länge har Siv hållit på och renovera trappen hemma. Eftersom livet inte bara består av renovering, utan även av jobb och en god del friluftsaktiviteter har tiden runnit iväg. När Siv som dessutom är perfektionist ska hålla på själv tar det lite längre tid än när jag gör det. Kanske är lika bra det.

Igår var vi i alla fall och hämtade mattan och jag trodde inte det skulle bli någon tillskärning skulle ske förrän hösten. Tänk vad jag bedrog mig. Sivan körde igång på eftermiddagen och ett par timmar senare var hon klar. Jag tror henne när hon sade att hon säkert hade fallenhet för detta då det blev så jäkla bra och snyggt.

Nu ska det bara limmas och sedan är det färdigt. Då tar nedervåningen och hallgolvet vid. Men det blir inte förrän vi kommer hem från Norge i höst (tror jag, men man vet aldrig med Siv).

Jag skulle tro att de flesta läsare här, även har lite koll på facebook och har sett vad som skett. Slövika camping har övertagits av Siv och mig för denna säsong. Vi kommer stå ansvarig för camping, båtplatser, hytter och köket/serveringen. Självklart kommer det också vara vi som sköter receptionen och alla andra förekommande sysslor.

Då frågan varit uppe kan jag redan nu berätta att vi fortsättningsvis kommer fortsätta våra jobb på Ringerike sykehus. Eftersom vi beslutat oss för att skriva kontrakt på ett år till att börja med så vågar vi inte säga upp oss.Jag tror heller inte det blir alltför svårt att kombinera de båda då vi har semester på olika tider i år.

Hur kom sig då detta? Att vi blir campingarrendatorer alltså?

Jo, det var såhär...

En dag kom ägaren och knackade på. Vi pratade lite och han berättade att han hade ett förslag han ville prata med oss om. Mer blev det just inte sagt då. I stället blev det massor av spännande tankar och funderingar i våra huvuden. Av en eller annan anledning hade jag fått för mig att det gälde jobb och eftersom han har tre stycken var det bara att välja det som var troligast. Skog kan jag ingenting om, djurhållning likaså. Jag kan inte så mycket om camping heller, men har i alla fall i barndomen varit en sådan, och såklart. Vi har verkligen varit campare det sista året med allt vad det innebär att ha husvagn som arbetsbostad.

Så kom dagen vi skulle träffas. Jag hade såklart varit ute på internet och kikat hur det var att driva camping. Jag hade också kikat lite på priser och en del rent praktiska saker. När vår campingvärd så presenterade sitt förslag var det just det. Kunde vi tänka oss att driva campingen på ett eller annat sätt. Ville vi ha hela eller ville vi ha delar av den?

Vi var såklart intresserade båda två och bad att få ett dygns betänketid innan vi svarade och det var ok. När mötet var över och vi så gick till hemmet vårt tror jag både Siv och jag var ense. Klart vi ville!

Det här var för någon månad sedan. Vi har sedan dess förhandlat om avtal, startat firma, skrivit prov på kommunen om utskänknings- och serveringstillstånd. Vi har letat bil, eftersom vi inte får köra svenskt i ett norskt företag. Vi har planerat var vi ska, och hur, sälja husvagnen vår och som många av er sett. Lagat mat på försök och bakat kakor och bullar. Allt i avsikt att testa om det fungerar att ta med till Slövikaköket.

Säkert är det tusen saker som återstår, även om Siv slitit hårt de sista dygnen med både nattjobb, konstrakt, kommun- och bankkontakter och husvagnstädning, tillika inflyttning i huvudbyggnaden. Jag har varit hemma och fixat med blommor, verktyg och andra saker som ska med då jag åker på måndag. Vi har massor som ska göras, men i huvudsak är det bara några få saker som må göras nu. Vi måste handla och komplettera upp kiosken, kylar och frysar. Det är nämligen så att vi öppnar på torsdag, Skärtorsdagen!

Får vi bara det att flyta i påskhelgen så har vi gott om tid för allt annat sedan. Det viktiga är kortläsare, kassaapparaten, vin, brus, öl och matförråden. Får vi till det så fungerar det med köket och serveringen.

Det finns nog skäl att återkomma..

Som många vet gillar jag blommor och speciellt de som växer i vår trädgård. Som tur är gör Siv detsamma vilket gör det betydligt lättare då vi har lagt ner en hel del både pengar och arbete på att få massor av olika blommor i flera olika färger. Vi har dock försökt hålla oss till fyra färger (då en trädgårdsexpert menade att det var så det skulle göra.

I höstas köpte jag så en massa lökar som vi skulle sätta ner för att till våren få massor av tidiga blommor, speciellt då vackra tulpaner i olika modelerl och storlekar.

Så kom nu äntligen värmen och med racerfart skjöt de upp ur jorden. Överallt fanns det små fina tulpaner och jag hade planerat att ta massor av bilder då jag kommer hem om en vecka (det är arbetsvecka från och med om en timme) eftersom Siv blir kvar i Norge lite längre och kanske missar alla vackra blommor.

Du kan då ana min besvikelse då jag kom ut på framsidan och fann att vi under natten haft besök av rådjuren.

I stort sett alla lökar var nerbetade till någon, eller några centimeter över marken. Jag gick så runt till baksidan och fann att exakt samma sak hade skett där. I hela trädgårdsrabatten var det skövlat och överallt var det spår efter rådjur. Siv som är snäll menade att det säkert var dåligt med mat för dem ännu. Men vi som varit med ett tag vet att tulpanskott är det godaste godis för rådjur.

Nu får allt sitta (även om man blir depressivt påmind om vad som skulle kunna varit) för att jag ska finna lökarna till hösten. Jag ska finna ut en plan b under sommaren för inte ger jag upp kampen mot skogens vilda djur.

Som en del har sett har det varit en hel del experiment med både mat ock sötsaker i det sista. Den uppmärksamme har också noterat att det blivit allt mindre aktivitet på bloggen de senaste veckorna.

Det finns skäl till det och några av de närmaste vet vad som är på gång. Det är nämligen just nu en tid av väntan. Siv och jag har sedan en tid tillbaka fått ett affärsförslag om att driva en campingplats. Vi har tackat ja och därmed är det tusen och åter tusen saker som ska ordnas.

Det fösta är att det ska skrivas och överenskommas om ett kontrakt. I den processen befinner vi oss nu. Därtill är det massor av saker som att registrera ett företag, skaffa olika tillstånd såsom mat och alkoholtillstånd. Vi ska lära oss om moms, skatter, inköp, bokföring. Vi ska ha menyer, bankkonton, redskap, receptions- och bokningskunskaper osv, osv, osv....

Inget är klart ännu men blir det det ska vi vara klara att köta igång till påsk. Därav bullar och pizzor. Därav så extremt lite bloggande.

Vill du köpa en till bästa kompispris??

De senaste två dagarna har vi haft det varmt i Västervik. Det har varit upp mot 15 grader och plötsligt kunde vi låta både jackor och tjocktröjor vara kvar i garderoben. Värmen har också gjort att mitt hår som jag inte klippt sedan i höstas var dags att kapa. Jag har den sista tiden sagt att första april var datumet att ta fram klippmaskinen. Så gjorde jag också och trots att flera personer tyckte jag skulle fortsätta spara tog jag nu ner det till sommarlängd, dvs en halv centimeter.

 

Siv och jag har oclså kommit igång med joggingen. Den varvat med promenader och cykelturer tar oss runt lite överallt i mellanperioden då varken gångarna eller kajaken har kommit igång. De senaste dagarna har det formligen exploderat ute i naturen. Blåsippor, backsippor, vårlökar och vitsippor blandas med krokusar både här och där. I trädgården växer allt så det knakar. Lökar som vill ha upp bladen och perennerna som också tittar upp genom jorden. Inne är alla knölar som vintervilat nu i jorden och ska sakta få växa till sig en månad innan de sätts ut.

 

Vi har också plockat fram grillen. Det grillas både kött och korv och det smakar alldeles förtfäffligt. Sivan har skurat uteplats och möbler så nu sitter vi ute det vi kan. I alla fall när värmen är som nu. Siv håller dessutom på med sitt projekt i hallen. Hon har målat trappan färdigt och vi väntar på den beställda mattan till stegen. Hon har dessutom gått över alla väggar med vitfärg så nu är det bara golven kvar. De får bli till hösten.

 

Det är dags att dra iväg och jobba. En kort vecka och sedan får vi se....

Det är på väg. Våren alltså!

Sedan förra gången jag bloggade har vi varit ute på årets första vandringstur med främjandet. Vi brukar inte börja förrän i mitten av aprl, men då vädret varit så gynnsamt framflyttades premiären. Det blir inte skogsvandringar ännu, utan vi håler oss i eller i närheten av staden. Denna gång gick vi runt Lysingsbadet och Korpaholmarna där vi stoppade för fika på en klippa i solskenet och värmen.

Hemma har årets trädgårdsarbete inletts. Det är bitvis rejält, både surt och lerigt i gräsmattan, men vi har börjat kratta och få undan lite av det döda. Blir det hyggligt varmt i veckan ska jag börja i de rabatter som måste städas. Tänker i huvudsak på kortsidan där någon tidigare ägare planmterat pärlhyacinter som jag inte blir av med. Detta trots att jag inte låter dom komma upp utan i stället gräver upp närmare en skottkärra med lökar varje vår. Jag tvivlar på att jag kommer vinna den kampen.

När det sedan gäller vårt projekt med att starta eget företag går det lite trögt för stunden. Avtal har skrivits, men vi står för närvarande inte i närheten av underskrift då Siv och jag inte tycker det ligger i linje med vad vi först pratade om. Vi tar en omgång till med mail så får vi se var vi hamnar. Det som är skönt är att Siv och jag inte måste någonting och vi försöker hålla i minnet att det faktiskt var vi som blev tillfrågade.

Vi återkommer när vi vet mer...

Islossning och vår ute vid Korpaholmarna

Det händer inte jättemycket för stunden. I alla fall inte utåt sett. Det är massor av projekt och idéer uppe i huvudet, men inget som ännu är genomförbart. Det får bli tll nästa gång vi kommer.

Siv är iväg och gär ett par prov. Det är något från mattillsynet och så är det ett prov från kommunen för att få utskänkningstillstånd. När hon kommer hem ska vi städa, äta och sedan bege oss hemmåt. Det blir härligt eftersom våren såklart har kommit betydligt längre där än här. Dock ska sägas att den kom med besked här också igår. Det blev plötsligt 12 plusgrader och kraftiga vindar. Ja så kraftiga att husvagnen stod och svajade och saker ute i tältet välte.

Nu är det helt hopplöst att försöka köra på vägen här då den har bestått av 2-3 dm packad snö som nu smälter och blir sjukt spårig. Vi håller tummarna för att vi kommer loss. Vi ska nämligen hinna inom IKEA och Kama för att köpa lite grejor som behöver bytas på husvagnen. Vi går nämligen i försäljningstankar tll åren.

Det händer inte mycket nu. Våren var påväg, men i morse när jag vaknade hade det kommit nästan två dm snö. Det fortsatte och vräka ner och alla planer på en fin vårvecka grusades.

Vi är i slutet av arbetsperioden nu och har egentligen bara helgen framför oss innan vi går av på måndag morgon. Vi blir nog kvar i ytterligare ett dygn då vi har en hel del som ska ordnas. Siv och jag håller nämligen på att starta upp en egen firma. Det är lite annorlunda i Norge än Sverige även om villkoren och reglerna i stort sett är desamma. Det är bara det att här är det svårare att få hjälp. Eller rättare sagt. hjälpen finns där, det är så att allt kostar x antal tusen.

Så kvällen har till stor det bestått i att försöka registera firma över internet, men efter ett par timmar var vi tvugna att ge upp. Det är för många termer och uttryck för att det ska fungera. Vi får helt enkelt ta det över telefon på måndag. Troligen måste vi då också till banken för att ordna ett företagskonto.

Så är det såklart en massa annat som ska fixas. Det återkommer jag till när allt är i box. Det blir bäst så.

/Skeptikern

Här hemma i Västervik har den senaste veckan verkligen varit vårlik. Det började redan förra helgen då vi var på (säsongens sista?) skridskotur. Vi satt på berget och fikade och för första gången år 2011 kände jag att det hade fungerat med bara en tunn tröja.


Så har veckan fortsatt. Det har blåst en del i perioder, men det har i stort sett varit solsken och varma vindar. Snön som fortfarande bitvis legat i stora drivor har smält undan. Det ligger ett par stora snöhögar men jag skulle tro dessa försvinner under den kommande veckan.

Siv har nästan målat färdigt trappan och jag har provat en hel hög med olika maträtter. Allt i syfte att försöka ta reda på vad man kan kommersialisera. Jag har också fått ett 30-tal pelargoner i jord och nu håller jag tummarna för att de klarar sig medans vi är borta.


Nu packar vi. Det är dags för arbetstur på en vecka. Kanske längre. Som jag antytt är det stora saker pågång och har jag tur kan vi berätta mer inom den nästkommande veckan. Det glädjer jag mig till (i alla fall om alla detaljer går i lås).

Jag har sedan någon vecka haft en del spännande tid i köket då jag försökt förlaga mat. Detj ag nu jobbat med är pizzabottnar och klyftpotatis. Man kan nog säga att det varit blandade framgångar.

klyftpotatisen kastade jag mig över utan att veta vad jag skulle göra. Jag skalade, klyftade och kokade  i fem minuter för att sedan ställa ett dygn i kylen. Min tanke var att det skulle gå att ta fram så mycket man ville ha och sedan steka, alternativt köra den mängden i ugnen på inta allför lång tid.

Det gick till helsike. De stekta blev stekta och inget annat. Jäkligt trista måste jag säga och inget jag skulle bjuda gäster på. De jag lagade i ugnen blev goda, men inte sparade jag speciellt myclet tid på det. Nog blev de färdiglagade snabbare, men de fick inte den krispigheten, eller den färgen jag ville ha med mindre än att de stod i närmare 40 minuter. Ska jag kunna laga dessa är det bara en sak som gäller och det är en fritös. Ja, maskinen alltså, inte en ung spänstig jänta som står i köket och fritterar min potatis.

Pizzan då?

Jo, jag gjorde degen som vanligt. Kavlade ut och för att få in fortionspizza tog jag en tallrik jag hade och skar helt enkelt ut degen efter den. Därmed var storleken klar och pizzan kunde gå in i ugnen. Tiden sattes till fem minuter och här finns det ett eller annat att göra. De tunna pizzorna blev helt enkelt för torra, medan de tjocka var mer okej.

Pizzorna lades i frysen och togs upp dagen efter. Vi hade bestämt att vi skulle ha tre sorters fyllning. Det var skinka, köttfärs och peperoni (den lite starka korven i skivor). Dagen till ära hade jag köpt riven ost och gick på mozarella. Pizzorna gräddades på vanligt sätt och alla blev godkända. Möjligen att köttfärsen var lite torr.

Jag hade lagat tomatsås själv och den var rätt stark, men på pizzan var den precis lagom. Det var lite för lite, vilket åtgärdades i kväll. Likaså lade jag finhackad paprika på köttfärspizzan som då blev helt toppen. Vi ska nu prova en annan sorts skinka och till det lägga ananas och paprika även på de sista två. Det gör det lite mindre torrt och jag tror att det blir bra. Jag ska bara finna en eller annan pizzasås som tillbehör. Jag antar att det går åt römme, vitlök och peppar. Jag får återkomma i detta.

Siv som fortfarande håller på mad trappan kom idag på förmiddagen och signalerade att hon ville ut en tur i solen. Jag å min sida (så ingen tror att jag bara sitter vid datorn) höll på med blommorna men nappade direkt. Så när vi var färdiga med vårt packade vi ryggsäcken med lite korv, bröd och kaffe och så begav vi oss iväg.


Idag har det varit riktigt varmt ute. Det blåser fortfarande rätt så kraftigt, men det har inte upplevts som kallt ändå. Därmed räckte det gott med ett par rejäla tröjor.


Vi tog bilen till Gränsö kanal och gick därifrån in på vandringsleden. Det var bitvis en del is, men i stort sett bättre än förväntat. Vi noterade direkt att vindarna och snön de senaste månaderna har gått hårt åt skogen. Speciellt tallen har fått sig en rejäl omgång och många av dom har blåst omkull. Betydligt flera har fått stora skador då massor av tjocka grenar knäckts. Vissa träd så pass mycket att det nästan inte finns grenar kvar.


Det gjorde att vi inte hade några som helst problem att finna ved när vi kom fram till Lillön. Min fällbara såg kapade snabbt ved till lagom längder och med lite granris i botten brann snart en eld med höga lågor.


Här satt vi sedan i solen, på en klippa, längst ute vid vattnet. Det var varmt, maten smakade bra och sällskapet var trevligt. Vad mer kunde jag begära?


Efter någon timme packade vi ihop och fortsatte vandringen. Drygt halvvägs runt ön vek vi så åter ut mot vägen och tog den tillbaka till bilen. Dagens tur var därmed över.

Jag har i ett par år försökt spara pelargoner. Bara de finaste och så har jag försökt att få tag i årets pelargon som Västerviks kommun planterar i rabatterna. Det blir några stycken och i höstas stoppade jag undan ett 20-tal som jag ville ha kvar och dessutom försöka föröka till detta år. Det var ett par fina röda som vait med från början. Det var en ljust rosa med rötti och såklart den vilda lila från förra sommaren. Självklart försökte jag med den vita och den lite mörkare rosa jag kom över på ett eller annat ställe, och såklart den som kom allra sist och kanske därför var den finaste. Det var en klarröd som jag fann på komposthögen på Slövika camping. Den har jag stor tro på att den kan bli årets finaste.

Nu har i alla fall värmen kommit i huset. Därmed har också pelargonerna vaknat och börjat dra iväg på höjden. Alltså är det dags att klippa ner, föryngra och ta ytterligare skott som får rota sig nu för att sedan pryda en eller annan blomlåda fram emot sommaren.

Därmed har det köpts krukor idag. Jag har kliptt, rensat och satt i jord och vatten. Nu ska de ha ett par veckor innan vi vet vad som klarar sig. Jag har behållt ett par av de stora rotblommorna och har vi tur kommer de växa till jättestora pelargoner med massor av blommor.

När detta är klart kommer nästa omgång. Då är det begonior, chokladblommor och dahlior som ska tas fram och väckas upp. Det kommer också att bli spännande. Var jag ska göra av allt blir en annan sak. Det får bli en historia för sig...