Aktivt uteliv

20. måste pensionärerna stå i grupp och prata framför mjölkdisken på butiken?

19. måste rökare stå med halva kroppen innanför (när dom röker) dörren till éntren
där alla ska gå?

18. tycks bilförare ha mer bråttom så de inte hinner stoppa för gångare
vid övergångställen då det ösregnar?

17. sätter en del (gamla) i system att alltid glömma lägga en påse på bandet för att sedan
"komma på" det när kassörskan börjat med nästa kund?

16. varför höjer man inte priset på köffärsen i stället för som nu, höja fetthalten
med 5 % i taget?

15. måste rökare dra sista blosset just som dom stiger på bussen, för att sedan
blåsa ut alltihop över de stackar medpassagerarna när dom går upp över gången.

14. varför tycks några tro att det räcker att vara på arbetsplatsens parkering
då man egentligen ska vara ombytt och klar för att börja jobba?

13. varför tror samma människor att du dessutom ska vara i bilen vid den tiden
jobbet egentligen slutar?

12. måste barnvagnar vara med precis överallt idag? T o m där de inte får plats förväntas
vi acceptera dessa jättelika trendmonster.

11. tycks en del tro att det är en rättighet att gå, eller för den delen cykla två eller tre
i bredd utan att flytta på sig när man möter någon?

10. varför tror några få att det är en "rättighet" att bli försörjd, utan att egentligen ha
bidragit själv?

9. tror några att det kan vara snöfritt ute då det kommit 70 cm på mindre än en vecka?

8. går ungdomar idag i tjocka parkaser värda 10 000 kr när de har sommarskor och
tunna stumpbyxor på ben och fötter?

7. kostar en portion gulaschsoppa (!!!), kålpudding eller för den delen raggmunk med
fläsk 80 kronor i Västervik?

6. sparkar eb av grannarna över snön från sitt garage till sin granne i stället
för att slänga den bland all annan snö?

5. tror rökare att dom är självfinansierade och att dom genom skatten
många gånger om bekostat sin egen sjukvård?

4. verkar en del butiksbiträden tro att du finns (som ett nödvändigt ont) för
dom och inte tvärtom

3. är det bara män som måste parkera framför porten till bensinstationen eller
butiken när gumman "bara" ska in och handla lite, de ska köpa röka eller vilket
annat fullgott skäl som helst?

2. tror många män att deras "organ" är så långt att de kan stå metern ifrån och pinka?

1. tror män att 40 och 50 års ålderskillnad inte betyder någonting utan väljer att helt
självsäkert mena, att hon, ungjäntan säkert är intresserad av honom?

Frågorna är många och allvarliga. Listan kommer fyllas på.....

Det är sällan jag är upprörd nuförtiden på denna blogg. Den har blivit mer en pysmysig dagbok över det slumrande livet vi lever. Nu är jag i och för sig inte upprörd idag heller utan mer noterande över ett samhällsfenomen.

Det är just det uteblivna tacket. Eller att det är jag, jag och jag, Jag har sett det på butiken där framiljen med dignande vagnar utan att tänka sig för låter stackaren bakom med sin enda tidning och ett paket mjölk stå. Inte snack om att säga "varsågod du kan gå före".

Eller det som sker dagligen här nere nu när vi har så mycket snö. Det innebär att man inte kan mötas på vägarna längre utan lite överallt måste man köra in till kanten och stanna för att släppa förbi den, eller de mötande. Det är otroligt sällan någon tackar. Full fart och se så sur ut som möjligt.

Fast det är klart. Just i trafiken är det väldigt ovanligt att någon tackar. Gångare eller bilister, full fart och jag ska först. Tidens anda tänker jag och jag är rädd att det inte går att vända klockan utan att det snabbt kommer bli värre och värre.

Sedan dryga veckan är jag ensam hemma i Västervik. Siv åkte och jobbade förra torsdagenmedan jag å min sida hade tagit en veckas semester. Vi brukar alltid åka tillsammans men denna gång var det en resa inbokad för Sivans del. Hon och hennes arbetskamrater hade planerat en veckas studiebesök i Kina.

Det var genom en kollega som bedriver handel med ett antal företag just i Kina, som frågade om det fanns intresse för att följa med. Det gjorde det såklart och därmed blev det ett helt gäng damer som packade väskan och for iväg i måndags.

Allt har så här långt gått bra och fastän schemat tycks fullt var Siv enligt dagens sms väldigt nöjd. Idag har dom varit på Himmelska fridens torg, den tidigare OS-byn och ett silkemusseum. Nu i skrivande stund är det sen eftermiddag och bussen är på väg till en eller annan akrobatshow  för att sedan avsluta det hela med middag innan de tar kväll.

Tanken är att Siv är åter i Norge på söndag kväll för att sätta sig på bussen mot Karlstad vid måndag lunch. Där passar vi på att mötas fram på sen eftermiddag för att troligen lägga ett par timmar tillsammans med dotter och C innan vi åter sätter näsan söderut och mot Västervik (jag åker såklart upp tidig morgon).

De sista fyra dagarna har gått i skidornas tecken. Vi skulle ha varit iväg till tolvmannabacken i helgen, men då jag fick höra att det bara var en backe öppen ställde jag in turen och hoppas på bättre lycka nästa helg. Tolmannabacken är en relativt liten backe med fjällmått mätt, men för att ligga i Östergötland är det en toppenbacke. Den har till det vanliga en 4-5 nerfarter varav den brantaste är som en snäll röd. Däremot är längden ganska bra.

Här har vi i stället gjort ett par mil på längdskidor. Jag har mest åkt på mina nya fina vallningsfria turskidor, men idag valde jag racingskidorna. Det var kul eftersom det några gånger per år blir helt perfekt med skidvallan. Idag var en sådan tur. Jag hade bra glid och helt perfekt fäste i uppförsbackarna. Det var riktigt, riktigt kul.

Vi har gjort så att vi åker oss trötta, stoppar och pustar samtidigt som vi tar lite kaffe och något litet i magen och sedan har vi satt fart igen. Det blir ett par timmar och aldeles lagom för att kroppen ska vara trött på kvällen.

Gårdagen som bjöd på 8 minus hade idag den mer lagom temperaturen plus, minus noll.

I morgon får däremot skidorna vila. Måndagar är skridskodag och tanken är att det ska bli 15 km och isen är i bra skick. Åkning på sjön verkar lika svårt att få till som förra vintern. Isen har lagt sig, t o m  ute i skärgården, men överallt ligger det ett djupt snötäcke som dels hindrar isen att frysa ytterligare, men det hindrar såklart även alla försök till skridskoåkning.

Tekniska problem med pc och kamera omöjliggör för närvarande uppladdning av dagsfärska bilder. Därför en arkivbild på en snygg tjej ute på Mylla i Norge.

För en tid sedan fann jag ett recept på en norsk nettside. Det var fransk kycklingsoppa och den såg så  god ut att jag var tvungen att laga den igår.

Väl igång var det nästan som köttsoppa, undantaget saffran, krossade tomater och apelsin (själv tog jag gurkmeja) och i stället för nötköttet tog man kyckling. Det blev nästan två liter soppa och jag provsmakade den igår till lunch. Betyget är toppengott och självklart åt jag knäckebröd, med ost och drack mjölk till.

Vår kära abbe, Desmo fyllde för en tid sedan år. Om jag minns rätt blev han fyra och borde därmed vara en vuxen katt. Det är han inte.

Nu när det är så mycket snö så bliir han alltmer missförnöjd med allting. Han går runt inne och klagar högljutt. Han brukar vara lätta att förstå, men nu vet jag inte. Säkert vill han ha oxfilé, köttfärs och annat gott (han har ett dåligt förhållande till mat, lite som katten Garfield (Gustav) har) och som han naturligtvis inte får. Säkert har han otroligt tråkigt!

Han ger sig då på Minoe och ger henne lite stryk, precis som en gammal sur lejonhanne gör på de filmer man ser på tv. Eftersom det är så mycket snö kan han inte gå någonstans. Han kan gå en bit på cykelbanan och han kan gå till komposten på vår tomt, sedan är det stopp. Det innebär att det blir ofta, men korta utevistelser, vilket i sig späder på det där, vad det nu är som sliter i honom.

Han har alltid haft det draget och därför kastrerades han i förtid. Säkert har det gjort sitt till och hur han skulle varit om vi inte kunnat göra det, det vågar jag inte tänka på. Han hade gjort sig omöjlig för alla och vi hade säkert varit tvugna att ge honom en befriande spruta.

Nu kanaliserar han den själsliga oron på mat. För stunden sitter han på köksbordet om dagarna och tittar på fågelmatningen som sker under taket på altanen. Det är massor av fåglar och ett antal gånger har han nu tagit fart och kastat sig rätt in i köksfönstret. Blomkrukor och fönsterlampa flyger åt alla håll och därmed har vi tillfälligt varit tvugna att plocka undan från fönsterkarmen.

Fåglarna gör att han ska ut och in, ut och in och jakttekniken bygger på att man gömmer sig bakom en snödriva för att där liga och lurpassa. Han är inte så smart stackaren utan han tror att fåglarna kommer inflygande i markhöjd för att sedan flaxa upp till fågelmataren som hänger i taket (dvs att dom ska flyga rätt in i munnen på honom). Här lägger vår Desmo timmar per dag, väntandes.

Det bästa var dock i går kväll när jag gick ner för att släppa in honom. Jag öppnar altandörren och där sticker en stor skugga iväg mot boden. Ett rådjur har varit uppe på vår altan och nu stannar det bara ett par meter bort. Då kommer Desmo, jägaren sättande. Över altanen och ut efter rådjuret. Han stannar någon meter bakom och där blir vi stående. Jag i den öppna dörren, tittandes på rådjuret, rådjuret vid boden, tittandes växlande på mig och Desmo. Så har vi den lilla katta, ståendes, nyfiket och undrar säkert hur han ska få fatt och omkull detta digra rådjur. För vad som rör sig i hans huvud, det är jag säker på.... Det är potentiell mat!

Så var det dags för pastamaskinen igen och denna gång var det återigen tagliatelle som stod på menyn. Siv som brukar få önska mat fritt när jag har dålig fantasi, önskade då de köttbullar i tomatsås som Paolo sserverade under Robinson-programet på TV4.

Jag sökte på internet och fann receptet och det var väldigt lättlagat. Det var i stort sett samma sak som mina egenuppfunna nötfärsjärpar undantaget att jag har vitlök och soltorkade tomater i. Däremot var tomatsåsen ny och den var fantastiskt god till färskpastan och köttbullarna. En rätt jag verkligen kan rekommendera!

Receptet finner du genom att klicka här

Igår var det äntligen en mellandag både när det gälde sol och snö. Det är märkligt så upptagen av vädret man blir, men å andra sidan i det extremvädret vi haft den senaste veckan är det nog inte konstigt. När man läser ortstidningen är den fylld av arga kommuninvånare som bestämt hävdar att Västervik är helvetet på jorden när det gäller snöröjning. Man är arg på att inte gator och cykelbanor hålls fria från snö och många debattörer menar på fullt allvar att de som plogar medvetet sitter hemma och rullar tummarna hela dagarna för att börja först klockan 18 på kvällen då de tjänar lite med. Någon påstod också att de medvetet kör extra sakta för at jobbet ska räcka längre.



Själva har vi inget att klaga på där. Det är klart att det hade varit bra om man hade hållit stadstrafiken igång då det var som värst, men när det gäller plogning inser vi att det inte går att ha en traktorpark i beredskap som man har i Haparanda (några tyckte det var märkligt att de får undan snön där, men inte klarar det här) då vintern nio av tio år består av två veckors snö och då med mycket måttliga snöfall.




Sedan ett par dygn har nu i alla fall kylan innfunnit sig och när vi igår var på stan fann jag en toppenfin mössa som jag har tittat på via internet. Det var en Fjällräven fuskpälsmössa med stora värmande öronlappar som gick att dra ner långt ner på nacken och ner till ögonen. Den blir helt toppen om kylan håller i sig. Priset var bara 25 kr mer än på internet så då passade jag på att gynna Intersport.




Då det var första gången vi var på stan på länge (en vardag) passade vi på att handla och gå på systemet. Vi tog oss också en liten rundvandring runt centrumkvarteren då det var ganska skönt i solen. Vi passade också på att fylla på med med fågelmat (jordnötter och hampafrön), men glömde dessvärre kattmaten så i morgon får jag ta mig en tur ändå.



Sivan, men levnadskamrat, har idag rest. Hon ska jobba helg och därefter resa på semester. Hon tillsammans med en hel hög damer från jobbet reser till Kina på en vecka. Siv frågade om inte jag kunde bli med, men självklart var svaret nej. Efter att ha jobbat tillsammans med kvinnor i snart 30 år vet jag bättre än så!

Igår var allt precis som vanligt.

Vi skulle ner på stan och eftersom det hade snöat minst 40 cm igen bestämde vi oss för bussen. Det var för mycket snö att gå och gatan hemma var inte plogad. Alltså kollade vi KLT´s hemsida och gick ut för att vänta på bussen.



Snön vräkte ner och därför gjorde vi inte stora saken av att bussen inte var i tid. Vi pratade och väntade och snart hade det gått en halvtimme. Därmed var det dags för nästa buss och vi väntade och väntade och efter ytterligare 15 minuter bestämde vi att det var nog. Det var nog tur det för väl hemma och efter avslutad kvällsmat visade det sig att KLT hade ställt in alla tätortsbussar under dygnet på grund av snöförhållandena. Helt okej och jag förstår det, men en lite rad på internet hade kanske varit ok?



Det är i alla fall riktig vinter som kräver både mössa, långfillingar och den fantastiskt goa, varma parkasen jag fick av Siv förra vindern. För även när det är 10 minus är den som bäst med bara en tunn t-shirt under.

Här i Västervik fortsätter det snöa. Idag har det återigen snöat från tidig morgon till sen eftermiddag. Dock är det uppehåll för stunden.

I morse kom vi äntligen iväg för att åka skridskor (prova mina nya) på Gamleby skridskobana. Det snöade bara lite grann när vi for iväg, men redan ute vid Hjorten, strax utanför stan ökade det på med både snö och blåst. Vi tänkte att det aldrig kommer gå att åka, men närmre Gamleby avtog det så väl framme var det bara lite pudersnö som föll.

Isen var riktigt dåligt plogad och det var två skolklasser där som trängdes samtidigt på isen. Inget att göra åt då vi åker lite på nåder utanför ordinarie öppentid och därmed får vi ta det som det blir. Hur som helst så blev det en mil och jag måste nog säga att efter de fösta fem kilometerna gick det allt bättre med de nya skridskorna. Jag är egentligen ingen skridskoåkare och behöver därför ett antal mil i benen innan det fungerar bra. Trösten är att det bara går bättre och lättare allteftersom säsongen fortskrider.

Väl hemma i stan passade vi på att handla då vi hämtade upp bilen på Coopparkeringen. Därefter var det dags att skotta undan hemma innan det blev lunch och därefter blev det sängen och sedvanlig filmtajm i datorn med katterna som sällskap.

Ikväll medan jag lagade maten slog Siv in lite julklappar. Eller, kanske ska man säga försökte eftersom Desmo nu efter flera dagars inaktivitet finner på alltmer egna hyss för att aktivera sig. Här har han hoppat ner i en plastpåse för att sedan lura på paketen och snörena. Paketsnören är jättekul och ibland missar han och sätter i stället klorna i Sivs ben. Då blir det bråk och det tror jag han gillar ännu mer. Ett annat hyss han har är att från bord, bänkar och fönster peta ner mindre saker som ligger. Det kan vara lypsyl, en penna, en ficklampa eller en kikare. Än så länge har han bara vält ett par blomkruker och då som misstag när han blir lite ivrig över fåglarnma vid fågelmataren.

Föresten är det utlovat mer snö här hela den kommande veckan. Det blir spännande att se var dom ska göra av den...

Idag skriver vi söndag på bloggen och det har nu snöat nästan oavbrutet sedan i onsdags. Ibland har det varit bara små små flingor, medan det i andra perioder har varit större och betydligt tätare. Hela tiden har det dock blåst så pass kraftigt att det inte varit trevligt att vara ute.



Igår var en dag då det kom ganska kraftigt med snö och det blev en tur var och varannan timme med snöskoveln på uppfarten. Det slutade dock under sena kvällen och därmed trodde jag det var över för det dygnet. Döm då om min förvåning i morse då jag stod upp strax före åtta. Genom köksfönstren såg man knappt ut eftersom det var snö långt upp på glasen och det som inte var täckt av snö var genomvått av vatten. Det var till och med vatten på fönstren som ligger inne under tak på altanen. När jag sedan skulle öppna och släppa ut Desmo satt dörren fast. Med ett rejält tryck fick jag i alla fall upp den och då visade det sig ligga dryga 30-40 cm tung kramsnö som spärrade vägen.



Så efter frukost begav jag mig ut med skoveln i högsta hugg. Vis av förra vintern har jag bestämt mig för att köra bort all snö till allmänningen eftersom den annars blir liggande ända fram i april. Så nu tog det lite extra tid. Det tog närmare en timme att bli av med all snö på den lilla, lilla uppfarten vår. Det tillsammans med vallarna traktorn hade plogat upp var fullt nog för att jag skulle ta en vilostund.



Så väl inne och med en kopp kaffe, tog Sivan över skottandet. Hon gav sig på baksidan med altan, vägen till boden och fram till komposten. När det var klart var jag återigen klar för arbete och rejält vinterrustad denna gång skottade vi bort framför brevlådan och garaget och hann dessutom skravla lite med ett par av grannarna.



Så ville Sivan sticka på stan och julmarkanden på Kulbacken. Jag var ganska skeptisk, men med en massa lager av kläder och en rejäl buff som täckte det mesta av bar hud var det egentligen inte så illa. Jag föreslog dessutom att vi kunde gå ner och ta bussen hem vilket Siv var med på. Det är ca 4 km till hamnen och idag blev det nog ytterligare en km innan vi var framme. Det var plogat på cykelbanorna, men trots det var det en del pulsande i djup snö. Det blåste förfärligt och snön piskade emot våra kläder.



Det tog således en god stund att ta sig ner till centrum. Väl framme var det lunchdags för mig och det blev McDonaldsmat och varsin kaffe till det samtidigt som kläderna fick torka upp lite. Därefter var vi redo för Kulbacken.

Julmarknaden var som vanligt en del hemslöjd, både när det gällde kläder och mat. Det var dock en del tomma stånd, vilket får skyllas vädret. Vi träfade på en turkamrat som berättade att det knappt varit några besökande alls i helgen. Trist då detta var den enda helgen i år, men vädrets makter rår vi inte på. Själv tycker jag alltmer att det är ointressanta saker och med alldeles för höga priser.  Vad sägs t ex om tre bröd för 100 kr, som till det vanliga och på butiken kostar 12 kronor mer?



Efter ett par varv där begav vi oss in i centrumkärnan igen. Det var väldigt lite folk där med så vi bestämde oss för att ta bussen hem. Tidtabellen visade att det bara var minuter kvar innan det var dags, trodde vi. Det visade sig att bussen inte dök upp. Efter lång väntan kom det två unga tjejer och de stod och pratade om inställda bussar under gårdagen och därmed var det bara att inse att det fick bli benen hem också. Det tog en bra stund och när vi svängde in hemma mot "vår gata" var blåtimmen här. Ja, inte så mycket att skryta med, men hade vi varit norrut hade den varit mer markant. Trötta efter en mils pulsande i snön var det gott att komma in. Ett par glas glögg och en film senare, under fleecefilt på sängen var kroppen återigen i form. Nu för kvällsmat.

Torsdagar är vandringsdagar, men nu har vi haft rejäl otur hela hösten och inte kunnat vara med vandringsgruppen. Det har varit förkylningar, riktigt skitväder (som iaf håller Sivan och mig hemma) eller det vanligaste, vi har antingen jobbat eller varit på väg till eller ifrån jobbet.

Då vi nästan inte jobbade på hela sommaren (det kändes i alla fall så) var vi tvugna att någon gång ta igen den tiden och det blev nu under den rätt så mörka trista hösten. Bättre det egentligen då det nu (för stunden) ligger snö som möjliggör skidor och snart, om vi har lite flax, is som ger oss en fin skridskosäsong. Nu var vi i alla fall hemma och i mailet som gick ut var frågan om någon ville med ut fastän det snöade och blåste kraftigt.

Siv och jag var först att svara och självklart ville vi det då vi nu var hemma. Snart därpå kom ett mail till och ett till och ganska snart var vi en liten grupp som ville samlas. Torsdag morgon i kraftig vind, minusgrader och ett tätt snöfall var vi sju stycken som stod utanför VO, ivriga att komma iväg.

Det var ett par dem snö och även inne i täta skogen var det helt vitt och vi fick sparka oss fram. Det hade inte varit någon ute så det var helt vitt överallt. Det blev bara fem kilometers vandring denna dag, men vi hann både fika och få en liten brasa som vi kunde grilla ett par korvar vid....

Nu är det bara två vandringar kvar i år. Jag hinner bägge men Siv som snart sticker till Kina missar dom. Det kanske inte gör något. Långsjön runt är en sak, men Kina något helt annat!

Vi har nu varit hemma i Sverige i dryga veckan och vädret har i stort sett omöjliggjort alla utomhusaktiviteter. Det var hällande skyfall de tre första dygnen och sedan tre dagar tillbaka har det snöat oavbrutet. Det har varit växlande mellan att blåsa storm och täta intensiva snöfall för att lite senare övergå i lättare byar med snö. Det har sammanslaget gjort att vi har knappa två dm snö (även om vinden gör det mer på en del ställe).

I stället för uteaktiviteter har jag ägnat mig åt matlagning. Som jag tidigare skrivit har det varit en god del pasta sedan den nya fina maskinen köptes. Tagliatelle, spagetti och i går lagade vi lasagneplattor som vi sedan gjorde en fantastisk god lasagne. Både Sivan och jag är helsålda på färskpasta och kan verkligen rekommendera alla som är glada i god mat och matlagning att köpa en pastamaskin.

Häromdagen fick jag också för mig att vi skulle äta en riktig köttsoppa. Sagt och gjort, ingredienser inköptes och så satte jag igång. Fram på eftermiddagen var det färdigt och tillsammans med knäckebröd, ost och mjölk avnjöts den. Sivan var måttligt imponerad, medan jag själv tyckte det var helt okej. Kanske den var lite tunn, men med en skvätt extra buljong var den i toppklass. Jag inser med glädje att det inte är sista gången det blir köttsoppa. Den kommer definitivt lagas igen och då med glädje tas med ut på tur för att ätas.

Förra året var det första året vi konsekvent satte ut fågelmat och då lärde vi oss en hel del. Bland annat att de vanliga fågelblandningarna man köper fungerar dåligt. Det beror på att de till 90% eller mer består av billig havre och just havre är det bara fyra fågelsorter som äter och ingen av dessa är någon som är vanlig vid våra fågelbord. Dessa fyra är nämligen två sorters duva, gulfink och till sist gråsparv som numera är ganska ovanlig till skillnad mot pilfinken (som den ofta förväxlas med).


Just nu fann vi 10 kg solrosfrön på Blomsterlandet för 99 kr, dom hade även bra pris på jordnötter och hampafrön.
Därmed gör vi vår egen blandning och jämfört med förra årets mat blir det ingenting över (då skvättes det ut över marken för att fåglarna skulle komma åt solrosfröna). Till detta har vi talgbollar som också verkar gå hem. Nu har vi nog mat fram till jul, även om dom fortsatt äter en hel behållare per dag.


Det är det värt, tycker både Desmo och jag som med glädje sitter och tittar på dom genom köksfönstret...

Så har Sivan fått sin pasta carbonara...

Såklart lagad från botten med färskpasta (hemlagad) och med parmaskinka och parmesanost. Jag är egentligen inte speciellt förtjust i rätten då jag tycker den blir lite fet med ett par ägg, grädde och smällfeta bacon. Nu hade jag turen att hitta ett recept där man föreslog just parmaskinka i stället för bacon och det blev något helt annat.


Pastan gjordes på två tredjedelar durumvete och en del vanligt vetemjöl. Det gav en lite annorlunda smak är tagliatellen vi åt härom kvällen och den var annorlunda, men precis lika god. Nu är maten avklarad och vi har i alla fall kommit på fem nya pastarätter vi framöver ska prova, däribland lasagne och ravioli av något slag.


Hemligheten i att lyckas ligger i degen och det blev toppen idag med (efter lite justeringar).

Äntligen är den här!

Årstiden då man tar sig en starkvinsglögg redan på eftermiddagen alltså! Massor av russin, lite mandel och så, vips har man något som värmer ända in i hjärtat!

Så kom vi oss för att prova den nya pastamaskinen. Jag hade köpt durumvete och efter en del letande bestämde vi oss för tagliatelle och receptet som fanns på mjölpaketet. Det, till skillnad från de flesta andra var på bara durumvete, medan övriga var en blandning med vetemjöl.

Degen gjordes på ett ögonblick och efter att ha vilat ett par timmar tog så bakmasknen fram. Jag hade redan innan lagat köttfärsbiffar med parmesan, vitlök och soltorkade tomater, lufttorkad skinka och en ostsås med parmesan.


Det var en del trixande med degen innan det fungerade. Siv ryckte in då det visade sig vara så mycket lättare att vara två då en kunde hålla ordning på den tunna fina degen som kom ut. Den lilla degklumpen vi använde räckte gott och väl och det blev en skaplig matlåda på det.


Det smakade toppengott, som alltid med färskpasta och i veckan har Siv beställt spagetti carbonara och då ska vi testa med hälften durum och hälften vanligt vetemjöl.

Så har de äntligen släppts på marknaden. Lundhags Exa NNN BC.

De första som kom var en kortare modell för personer upp till 70 kilo, men i förra veckan släpptes de 48 cm långa för fullvuxna. Jag beställde direkt och planen var att de säkert skulle finnas hemma på måndag då vi åker till Gamleby och åker skridskor. Det ska bli jättespännande.

Det jag ser är att de (trots att de är fem cm kortare än mina gamla) har en betydligt längre anläggningsyta än mina gamla Isvidda. Det i sin tur borde resultera en högre hastighet vid samma kraft som tidigare, men det får visa sig om det fungerar rent praktiskt.

Denna säsong har jag bett att få skridskoledarutbildning. Ledarna är ganska få och jag ser att vi på ett eller annat sätt måste trygga bakåt. Bäst vore att det kom ett par 30 åringar som brinner för skridskor, men det tycks vara omöjligt. I stället får man då sända gamla gubbar som mig på kurs, vilket blir relativt kortsiktiga lösningar.

Jag har i ett par års tid tänkt att jag ska köpa en pastamaskin, men har skjutit det framför mig då jag tyckt maskinen var alltför dyr, plus att jag misstänker att när man väl införskaffat den kommer det sluta med att den står undangömd i ett skåp.

För fjorton dagar sedan aktuallserades tanken återigen på att köpa en pastamaskin. Jag sökte på internet och fann så den maskin man menade var bäst för hemmabruk. Priset var dryga femhundringen men innan jag beställde kollade jag med önskabutiken här i Västervik då de tidigare pratat om att återigen ta in dessa.

En trevlig kvinna kollade upp saken och ringde upp bara en liten stund senare. Jodå, var hennes svar. Hon kunde beställa hem men dessvärre skulle det bli dryga tvåhundra dyrare. Jag som alltid brukar köpa det mesta på internet fick plötsligt för mig att vara lokalpatriot då vi inte kommer ha några butiker kvar om ingen handlar och sade därmed beställ.

Idag blev det lång sovmorgon, men efter lunch gjorde vi så stan och då passade vi på att hämta den nya maskinen. Nu står den redan i skåpet, men ska tas fram redan i morgon eller på söndag. För idag blr det kött med hasselbackspotatis, tzatziki och grillad tomat......

I går morse när jag kom hem satt båda katterna vakna och kikade ut genom varsitt fönster. Ovanligt, ja, men det
händer.

Väl inne tog det ett par sekunder innan det gick upp för mig.....

Tusan vad kallt det var! Jag insåg direkt varför. Jag hade lagat mat i vår kraftiga micro och den drar så mycket ström att jag måste prioritera vad jag ska ha av el under den tiden. Igår (som flera gånger förr valde jag alltså att slå av el och kyl) glömde jag det alltså återigen slå på när maten var färdig. Dert var bara det att denna gång var jag inte hemma och märkte att det snabt blev kallare inne.

I stället var det katterna som fick ta smällen denna gången och stackars frysepinnen Minoe som överhuvudtaget inte går ut när det är kallare än noll, hon var nog nära döden. Väl hemma var det minus 5 ute och plus tre inne.

Det blev full fart på elfläkt och värme, men detta tillsammans med fleecefilt, täcke, ullsocker och helt underställ gjode det ändå svårt att hålla kylan borta. Det var jättekallt i sängen trots att vi alla tre tillsammans försökte ligga tätt. Ytterligare ett par raggsocker på kalla fötter gjorde dock att jag somnade till efter klockan 11.

När jag sedan vaknade på eftermiddagen var det 16 grader. Det tar med andra ord förfärligt lång tid att värma upp en helt utkyld vagn. Det ska bli spännande att komma hem inatt och se om vi lyckats bättre med värmen där.

Nu är det långledigt fram till 23 december. Det ser jag fram till och hoppas hinna både lite skridskor och skidor om jag har tur.