Aktivt uteliv

Som många vet så finansieras alla nyare vägar i Norge genom bomavgifter. Den brukar vara mellan 20-40 NOK och på en väg kan det finnas flera bomstationer. Det är politiska beslut som ligger bakom och som gör att vägbrukarna till stor del själva får stå för kostnaden av finansieringen, dock som ett statligt lån som ska betalas tillbaka. Man kan lösa bomavgiften genom att köpa en transponder som man sätter i rutan och på det sättet betalar man i förväg.

Det tyckte jag var okej eftersom vi åker igenom så pass många bomstationer (för närvarande 4 i var riktning, fast fler är planerade) på vår väg till Norge. Sivan tog tag i saken och då visade det sig att det inte var möjligt. Det är nämligen olika bolag som håller i dessa avgifter och de samarbetar inte. Detta till trots för att pengarna ska till ett och samma ställe, staten.

Därmed får vi vackert slanta upp 20 NOK vid varje station förutom i Oslo där det kostar lite mer. I Oslo har man dessutom automatiska bomstationer som tar kort på bilens registeringsnummer och efter en månad eller något sådant kommer det en räkning hemsänd. Så gjorde det även i december 2009. Då i Sivans namn.

Det var dessvärre inte bara en räkning utan ett inkassokrav på flera hundra. Sivan var helt oförstående eftersom hon aldrig fått ursprungsräkningen. Efter telefonkontakt visade det sig att man inte sänder räkning till den folkbokförda adressen utan till den adress som stått uppgiven i bilregistret (dvs den adress som ägaren stod skriven på när bilen senast registrerades). Man hävdar att man nte kan sända dessa räkningar på norska bilar till adressater utanför Norge. Märkligt är att min adress inte är några problem för dom att ta fram, gång efter gång.

Då är vi alltså här att Sivan inte får ha en norsk bil och bo i Sverige eftersom det inte går att uppge hemadressen. Så långt allt okej tänker du nu och menar att det är väl inget att klaga på eftersom vi har två fina svenskregisterade bilar. Icke, sade Nicke.......

För det är nämligen så att vi inte får köra svenska bilar i Norge om vi befinner oss där mer än i 90 dagar. Skulle vi göra det och polisen fick vetskap om det kommer de att ta bilen i beslag. De har rätt att konfiskera den utan att vi får så mycket som en krona av den.

Så sammanfattningsvis....  man måste vara skriven i Norge för att få köra lagligt med en norsk bil och jag får inte köra med svenskregisterad bil om jag är mer än 90 dagar i landet!!!!

Nu har Fjellinjen tagit helt av och vi tror att de har fortsatt sända purring på purring till vår gamla bostadsadress i Norge. Kravbrev på kravbrev och de ursprungliga 32 NOK har växt och har nu mer än trettiodubblats, allt utan vår vetskap. Idag fick vi så brev nummer två. I det låg en hel hög med kravbrev och påminnelser, allt till Arnegårdsveien som var vår tidigare adress.

Du som tror att Sverige har en jäklig byråkrati, du skulle bara veta!