Aktivt uteliv

Åter i Buskerud, Ringerike och Hønefoss. Denna gång för en vecka och återigen som vikarie på samma akutmottakk som jag lämnade för snart fyra veckor sedan. Då ständig nattsjusköterska och nu som dag och kvällspersonal. Många frågar hur det är och mitt svar är hela tiden detsamma. Det är frustrerande!

På natten har vi länge varit underbemannade. Det är en av orsakerna till att jag valt att säga upp mig. Men dålig bemanning för också med sig en annan sak. Steget mellan beslut och handling är väldigt kort. Jag menar; jag har något som ska göras med "min" patient och eftersom ingen annan är där får jag göra det själv. Så är det inte riktigt på dagen. Där är det lite mer; jag ringer någon (som jag troligen kommer fram till på 5-6 försöket eftersom det hela tiden är upptaget) som i sin tur ska ringa någon (där det också är upptaget 5-6 gånger) som i sin tur säger att jag ska "bara" gör färdigt detta först och så ringer jag tillbaka. Den sista ringer så upp min kollega när han eller hon så är färdig (och behöver såklart även här 5-6 försök eftersom alla sitter i telefon hela tiden). Så börjar vi närma oss handling och saker och ting kan ske. Dessvärre har det då alltför ofta gått både 15 och 30 minuter. Något som i alla fall inte jag har tålamod till. Förändring? Nej, det verkar inte finnas vilja till det. De flesta klagar men inget sker.

Undantaget detta är det trevligt att träffa gamla kollegor på jobbet. De allra flesta är både arbetsamma och väldigt trevliga. När jag tänker efter så är det väl alltför ofta det jobbet handlar om som sjuksköterska, att ha bra kollegor som gör att man orkar i längden.

I Sverige rasar debatten om sjuksköterskors arbetsvillkor och lön. Jag måste nog säga att det blivit lika illa här till lands. Lönen är nog mer anpassad till verkligheten, men eftersom allt är så dyrt så hävdar de flesta att man inte klarar sig med mindre än heltid. Detta trots att årslönen med tillägg närmar sig 500 000 NOK (vilket är cirka
572 000SEK om året). Arbetsvillkoren blir städnigt tuffare och i år går vi en sjuksöterska mindre på varje pass. Det märks gott och väl. Dessutom ökar, precis som i Sverige, tempot, ansvarsområdena blir fler och finns det ingen annan som kan, eller för den delen vill göra det, då får sjuksköterskan göra det! Ett exempel var igår då jag fick i uppdrag att ringa hemsjuksköterskan som skulle få till uppgift att åka hem och mata och titta till en patients fåglar. Detta hedervärda uppdrag kom så att engagera två sköterskor i över en halvtimme med åktid och allt annat. Det är inte märkligt att lönen är låg (eller kanske den just därför borde vara hög?).


Man kan säga att cirkeln är sluten för denna gång bor jag återigen i hybel. Inte samma som då jag var här första gången, men likadan och på samma ställe. Då bodde jag ett par dygn innan jag gick ner till personalavdelningen och ställde kravet; ny lägenhet eller jag reser hem!

Mer om det i en annan blogg. Nu ska jag ut i ösregnet en tur...

Så var återigen en vecka till ände. Det var min fjärde vecka och därmed får det räcka för denna gång. Jag har lyckats få en veckas jobb på Ringerike sykehus akutmottagning och därmed kan jag skjuta på eventuella jobbarbeslut i yttterligare en månad. Dessvärre är det inte frågan om natt denna gång utan det blir säkert blandat över dygnets alla tider. Jag börjar med kvällsvakt och slutar med detsamma. Jag tar alltså svärfar med mig hem på måndag förmiddag när jag åker. Det i sin tur innebär att jag måste resa redan klockan 06.00 för att vara säker på att jag hinner hämta nyckel till lägenhet och packa upp maten innan det är jobbardags.

 

 

Annars har det varit finväder idag. Sol, värme men en del vind. Jag stack ut på långtur på inlines redan i morse medan Siv åt frukost (hon ville inte bli med) och sedan har dagen bestått av matlagning inför jobbarveckan och fix i trädgården. Gräs har klippts och blommor bundits upp och ansats. Det är riktigt snyggt nu om man tillåts säga det själv.

 

 

När så kvällen kom satte vi oss på cyklarna och trampade ner till hamnen. Eftersom det varit två ganska gråtrista dagar blev det ingen visfestival för oss tidigare och nu var det bara spåren kvar. I stället hade det kommit ett antal vackra segelbåtar som nu fyllde opp hamnen genom att på flera ställen ligga både två och tre i bredd. Det var tyskar, fransmän, men även en god del svenskar. Dessa ingick i något som kallas Classic Boat Meet, vilket du kan läsa mer om här.

Efter en rundvandring stoppade vi på Acapulco för en god kebabtallrik innan vi satte näsan hemåt. Nu ska det sista packas och sedan blir det säkert tidig säng i kväll. Får jag fatt på något bredband i Norge hörs vi, annars blir det rapport om hur det är att jobba om en vecka.

 

Hörs!

Idag hade Västervik inte helt samma tur med vädret. Det började fint i morse med solsken från en knallblå himmel. Klockan tio stod jag i blomsterrabatten och rensade ogräs då vår kompis Stig ringde. Han hörde av sig i går kväll och undrade om vi hade lust att bli med ut och windsurfa idag om det var vind. Självklart svarade jag och så ringde han alltså på förmiddagen och bekräftade att han lastat bilen full med brädor, segel och annat som man kunde tänkas ha glädje av.


Strax efter klockan 11 träffades vi vid Gränsö slott. Därifrån körde vi billedes ner till vattnet mitt emot Lucernahamnen. Tyvärr var det gråmulet och ingen speciell vind då vi kom fram, men vi packade ändå ur och hann nästan göra i ordning innan regnet kom. En rejäl skur gjorde att vi sökte skydd i bilen medans vi väntade.

Efter en kvar var det så över. Allt bars ner till stranden och ut med brädorna i vattnet. Så började det ändlösa ramlandet för min del. Jag surfade massor i slutet på 80-talet, men det var helt andra brädor då. Idag är det så korta att många av dem inte ens går att stå på om man inte har fart och massor av vind. Den jag fick låna idag var precis så den höll sig över vattenytan medan jag försökte få upp seglet.


Med stor kropp och kort bräda var det definitivt inte lätt att få till balansen. Jag måste säga att Siv var betydligt duktigare där, även om det blev många dopp för henne med. Vädret var växlande men någon riktig vind, det blev det aldrig. Vi fick i alla fall gott fika i solsken innan vi återigen kastade oss över en ny träningsrunda.


Vattnet då? Det var inte så galet tror jag. Men eftersom jag inte är någon badentusiast tog jag såklart torrdräkten på. Något som fungerade helt perfekt. Dessutom fick Siv låna den när det var hennes tur ochy det fungerade lika bra det. Fast vi ska nog inte prata om hur det såg ut!


Så var det detta med Visfestivalens dag 2. Nej, vädret är grått och det har faktiskt regnat en skvätt i kväll här hemma så i stället för att fara på stan grillade vi och tog en öl innan resterande kvällen kommer ägnas åt ost och kex. Allt emedan Patrik Isaksson, Anna-Lotta Larsson, Stefan Andersson och de andra sjunger i den gamla slottsruinen. Det gör de säkert lika bra utan oss!

Så var det återigen dags för den årliga visfestivalen i Västervik. Som jag skrev började det tidigt i veckan med löpning tisdag och så alternativ festivalmusik i går kväll. Då i regn. Idag hade arrangörerna betydligt större tur med vädret. Sivan och jag gjorde turen ner redan vid halv 6 eftersom vi var hungriga och kvällens restaurang blev Sahara där vi beställde en hamburgertallrik och ett par öl. Maten var ok, men inte mer! Därefter var vi i alla fall redo at göra Västervik!

Återigen är det alltså Visfestivalvecka. Det innebär massor av turister, Karhu run, avstängda gator och på det diverse evenemang runtom i staden. I kväll börjar det en alternativ festival där man spelar och sjunger. Vi hade tänkt vara där men det blev regn så vi valde att stanna hemma och grilla i stället.

Vi var på stan tidigare idag och det är fortfarande härligt att se allt folk som rör sig ute. Fiskartorget är äntligen avstängt så vi slipper oroa oss för att någon ska bli ihjälkörd där. Det finns tält utplacerade hela vägen bort till slottsruinen och glädjande nog är det så här långt mindre yallating och mer mat och hantverk som gäller. Vi får se hur det ser ut i morgon när själva visfestivalen börjar.

Själva tänker vi såklart passa på att njuta semestern och få med oss så mycket som möjligt. För trots varningar för regn är det inte många skurar vi har fått. I stort sett har det varit sol, med lite moln i perioder och kanske ett par skurar per dag. Inte mer än så.

Nu väntar ett varierat program och utbud av artister. För vår del blir det picnick-korg med god mat och rödvin och så slår vi läger ett eller annat ställe och avnjuter musiken på lite håll, samtidigt som vi tittar på stora amerikanska bilar och glada och förväntansfulla människor. Självklart håller vi tummarna för att alla ska få fint väder till detta.

Här om dagen fick jag två brev som var från utlandet. Det är lite spännande då det är ytterst sällan det kommer brev som inte är fönster på numera. Det allra mesta kommer som bekant mailledes. Det första var från Tyskland och var inte mer spännande än en bomavgift på 23 kronor från Norge. Där kan man tala om ekonomiskt vanvett. Att ha någon som sitter och läser in bilnumren och därefter luskar ut vilket land det är man kommer ifrån. Därefter sända kravet till Tyskland som i sin tur sänder in räkningen. Jag anar att det är försenelse och inkassokrav som gör att det är attraktivt att syssla med detta från Tyskland.

Det andra brevet var mer spännande!


Det var från Spanien, närmare bestämt Barcelona och det var advokat Domingo Gonzáles som var utsändare. Det visade sig vara som så att jag råkade ha samma efternamn som en avliden person i Spanien. Den avlidne hette Peter Håkan och alla vet ju att Eriksson är mitt förnamn och Håkan efternamnet. så även Mr Gonzáles.

Nu vill han driva sak i dödsboet där det råkar vara en god del pengar. Alldeles bestämt  6 950 000 €. I svenska kronor blir det så mycket att jag inte ens orkar räkna utan multiplicerar med 10 och ser att det kommer räcka till både Mr Gonzáles och mig. För det var just det då!

Mr Gonzáles måste dessvärre ge bort ca 20% av det möjliga arvet tillvvälgörenhet, men därefterså, därefter är det fritt fram att leva ett liv isus och dus för både den vänlige advokaten och mig. För han vill nämligen ha ca hälften för att göra allt jobb medan jag bara sitter och väntar.

Därefter är det mest praktiska ting såsom kontonummer och hur vi ska ta kontakt med varandra. Inte en rad som förskott eller så. Dessvärre anar/vet jag att det kommer sedan. För såklart.... detta är inte annat än vad vi till vanligt kallar Nigeriabrev i Sverige.

Förfärligt egentligen eftersom många månniskor hela tiden blir lurade av sådana här tilltag, men samtidigt lite kul att just jag fick ett en gång i livet. Dock ska man minnas det gamla visdomsordet. Låter det för bra för att vara sant, då är det definitivt inte sant!

Tiden rinner iväg och inte blir det någon ordning på bloggandet. Siv som lagt nya golv på övervåningen här hemma har också flyttat ut min dator från tv-rummet. Något som förvårat mitt bloggande. En tid satt jag på morgonen och bloggade, vilket fungerade bra då. Sedan blev det alltmer förmiddag då Siv åt frukost och gjorde sig i ordning. Men då det sedan vi åter flyttade hem av någon anledning varit full fart med något hela tiden har inte heller det fungarat.

Jag tänkte då att jag skulle göra som i bröjan och sätta mig till kvällen, men då var det detta med datorflytten som var ursäkten. Siv har ställt in den stationära datorn på kontoret, vilket i och för sig var både vettigt och snyggt, men då försvann också möjligheten till uppkoppling om vi inte ville ha många, många meter med sladd över golvet. Den gamla datorn är nämligen inte utrustad med trådlöst modem.


Så visste jag att jag hade ett exernt modem låg kvar i Norge och därmed har allt fått bero tills vi fick hem det.

Så nu sitter jag här igen. Datorn är i gång. Jag har tömt bägge kamerorna på bilder och redigerat, slängt, sorterat i mappar efter år och månad och jag har därtill säkerhetskopierat alla bilder till den externa hårddisken jag har (något som jag trodde jag gjorde för inte så länge sedan, men som visade sig vara 18 månader sedan).

Att det inte blivit av nu är kort och gott att det är lite trist att sitta själv när man håller på, både med blogg och bilder och förr passade det bra då Siv såg på nyheterna. Nu ligger hon och läser med en katt på magen och ute blir det inte helt väder så då passar det bra.


Appropå väder så kommer det täta rapporter från Norge om skitväder. Mulet med regn och ingen imponerande värmed heller. Jag sade tidigt att jag trodde det återigen skulle bli en sommar, likadan som den förra året bjöd på och dessvärre verkar det som detta påstående besannas.

Då blir vi i alla fall glada att vara hemma i år. De som klagar på vädret här i Västervik skulle bara veta hur det kan se ut på andra ställen här i Norden och jag tror att man därmed skulle uppskatta Västerviks klimatzonsläge på ett annat vis. Det gör i alla fall vi!

Eller det händer saker hela tiden, fast inget som någon annan direkt har någon glädje av att höra. Jag har inte funnit något nytt jobb och vi har heller inte funnit någon bostad. Jag ska ta itu med det i övermorgon tänkte jag.

Vi bor fortsatt på Vikersund på andraetaget hos svärfar och ska så göra en gång till i slutet på juni. Det går hur fint som helst (tycker vi i alla fall) och ser inga som helst problem med det. Vi går och kommer som vi vill och behöver. Vi äter i stort sett tillsammans (i alla fall middagen) och ser på tv, annars är det olika aktiviteter för alla. Vi har dessutom varit uppe på Furumoen och gått tur ett par dagar. När vi inte gjort det har Siv och jag i stället varit ute och sprungit. Spåret är delat i flera olika sträckor och vi har för stunden valt den som är 8.5 kilometer. Allt för att komma i form till loppet hemma i Västervik i sommar.

Idag, som varit fridag, har jag dessutom varit ute och inspekterat fiskevatten längs elven. Det var svårare än jag trodde att få en kväll över för att lära mig flugfiske, men hinner jag inte denna gång får det bli nästa. Det har idag varit riktig sommarvärme så medan Siv var på jobb passade jag på att utforska lite nya områden. Det innebar att det nästan var tidig kväll då jag kom hem.

Nu är kvällsmaten avklarad, nyheterna tittade på och bilen är vaskad. Därmed är det kväll och slappartid.

Vi får se när jag återkommer!

Utsikt mot Tyrifjorden med sitt speciella blåljus och blåvatten

För ett år sedan var Friluftsfrämjandet Västervik inviterade till Kalmar för orkidevandring på Öland. Nu var det Västervik som inviterade till tur på hemmaplan. Det var Gränsö som var målet. Eftersom en del hade lite problem med vandringen för stunden blev turen bara 6 km. I strålande solsken tog vi oss runt på östsidan genom ekskogar, liljekonvaljängar, betesmark och klipplandskap vid vattnet.

Det blev ingen korvgrillning denna gång,men väl en rejäl kaffepaus. Vi hade med vår stora kamera och väl hemma visade det sig att det blivit gott oh väl över 150 bilder. Det var inte lätt att städa bland dessa då det var väldigt många fina bilder. Här följer några av dom.

 

 

 

 

 

Friluftslivet, upprustning och motionslivet har gått för fullt de sista två veckorna. Det har varit kajaktur, vandring och till det inlines, cykel och löpning. En aktivitet varje dag av fjorton så det är inte märkligt att det börjar kännas en viss trötthet i låren.

I går anmälde jag Siv och mig till Karhu run, ett motionslopp här i Västervik. Vi var inte hemma förra året men då det passar bra i tid så kör vi i år.  Dessutom går det i juli vilket innebär att vi har ytterligare två månader att slipa på formen. Vi börjar i kväll med inlines.

Jag har, eller rättare sagt håller på att starta upp en sidogren hos friluftsfrämjander med inlines. Jag tänker att den ska vara ett komplement till vinterns skridskoåkning. Till dags dato är det 7-8 stycken intresserade så i kväll blir det en runda på någon mil eller så. Såvida det inte blir regn såklart.

Mer om detta senare. Nu ska vi gå och hämta bilen som är på reparation. Det var en eller annan kontakt som skulle bytas under sätet. Det gäller alla 2012-modeller så det ska väl inte kosta något tänker jag.

Så lyckades det till slut. Att få den gamla saaben såld alltså. Det har varit många turer med de sedvanliga gökarna som ringt, smsat och mailat. Några seriösa varav en kille från USA. Där i mellan var det en ung man från Alvesta som verkligen var på gång, men som föll i från i sista minut på grund av reseavstånd. Mest synd om honom tänker jag då han knappast fått så bra bil till det priset någon annanstans.

Så hörde en kille av sig och ville komma i kväll och han var rimligt säker på att det skulle bli affär. Men där dö återigen killen från USA upp och nu hade han kommit hem. Vi snackade samman i går kväll och enades om att det skulle bli köp om billen var i det skicket jag sagt.

Så två timmar senare kommer en ung man samman med sin mor. Det syntes nästan direkt att han hade bestämt sig och då det varit ute och provat den sken han som en sol. Klart han skulle köpa. Därmed skrev vi papper, lastade in vinterdäck och skakade hand.

Det var riktigt kul att se en människa som var så glad och verkade så nöjd med ett bilköp. Tänk, vara så ung och få en sådan fin bil, och till det priset sedan!

I hela ett dygn orkade Siv sitta och läsa och göra ingenting. Sedan var det dags för projekt. Denna gång var det golv som skulle läggas. Inte på kök och hall som vi tänkt utan hon ville lägga golv på övervåningen denna gång. Hon började på tv-rummet och när det blir färdigt så går hon på gästrummet. Det är bara lite pirkete smålister kvar. Sådana jobb är perfekta för Siv eftersom hon är så vädigt nogrann. Hon har nästan ett oändligt tålamod att peta och fila för att få det perfekt. Det är suveränt då hon gift sig med en man som helst arbetar med kroppsvikt, motorsåg och slägga, vad jag än gör.

Därför passar det bra att jag håler på ute. Jag försöker bringa ordning på tomten och i rabatter. Kirskålen har tagit över på alldeles för många ställen och i gräset är det maskrosor och tusenskönor som trivs bäst. Dock har jag gott hopp om att ta tillbaka makten där.

Likaså gräver jag upp de blommor som blommat över för att lägga på vänt. Det går helt enkelt inte att se vad som är blommor och vad som är ogräs för stunden och därmed får detta bli lösningen.

Därtill har jag planer på att starta upp en inlinesgrupp. Det blir helt informellt med inbjudan till främjandets medlemmar och tanken är försöka få till en grupp som en gång per vecka träffas och tränar lite teknik och kondition. vi håller tummarna för att det finns intresserade.

Efter en vecka i Norge är vi åter hemma i Västervik. Det har varit en vecka med gråmulet väder, två soldagar, kallt, regn och en god del vind. Av en eller annan anleding var det en låg arbetsvecka. Säkerligen på grund av att det är så mycket att göra på jobbet. Det är full fart från att vi börjar fram till tidig morgon då man oftast hinner äta och få en kopp kaffe.


I tisdags morgon när jag kom från jobb åt vi bara frukost och packade sedan bilen för hemresa. Det blev ganska fullt även denna gång (och vi har massor av saker kvar). Katterna som varit hos Leni och Eskil var glada att se oss och var inte alls pigga på att sitta i bur 8 timmar medan vi åkte hem.  Nej, dom ville nog helst sitta i varsitt knä,fram och bli klappade.


Siv körde medan jag satt bredvid och försökte sova. Det gick som vanligt inte eftersom jag får så ont i nacken och det hjälper dessvärre inte med att stoppa ting och tang bakom som huvudkudde. I stället blir det femminuters powernapp här och där och extra tidigkväll då vi kommit hem. Denna gång blev klockan halv tio då jag sade god natt. Det var fint för i onsdags var jag uppe halv åtta som vanligt och var därmed inne i bra rytm igen.


Här hemma hade det hänt en del på en veckas frånvaro. Gräset var rejält högt och det hade kommit massor av tulpaner och annat i rabatterna. Dessvärre  har det också kommit en god del ogräs också. Det har vi bestämt att inte ta bort mer än nödvändigt av då vi konstaterat att vi varje år river med oss en eller annan blomma också. Efter förra årets sommar då vi överhuvudtaget inte var hemmavet vi inte riktigt vad som växer i blomsterrabatterna och vi har därför beslutat att gräva upp lökar och perenner allteftersom de blommat färdigt. Allt för att försöka få lite ordning ingen. Till hösten ska vi gräva upp allt helt och så puttar vi tillbaka blommorna som vi nu förhoppningsvis vet vad det är. Det är i alla fall tanken.

Första natten är avklarad och därmed är det bara fyra kvar för denna gång. Den blev bättre än väntat och fast det var jämn tillströmning av pasienter fram till morgonen var det aldrig stressigt. Det är skönt att få börja så efter långledighet.

Dagen har därmed gått åt till sömn. Det har för första gången på vad jag tror evigheter varit solsken och därmed tog Siv sin pappa med på promenad ner på stan vid lunch. Själv tog jag detsamma när klockan var fem och jag hade ätit frukost.

Det blev en motionspromenad i högt tempo och samtidigt passade jag på att leta efter potentiella hus. Det finns massor av fina små hus med toppenlägen här i Vikersund. Det är bara två problem. Det ena är priset som gärna sticker upp i närmare 2 mille. Det andra är att det är ytterst få hus i denna storleken ute till salg.

Nu lovar man fint väder även i morgon och vi håller tummarna för att så blir. Siv är ledig i morgon kväll och det skulle kunna innebära kvällspromenad och utekos med kvällsmat på byn. Vi får se!

Som jag berättade är vi åter i väg för att jobba. Denna gång bor vi inte i Oppland utan är tillbaka i Ringerike, fast på nytt ställe. Vi är i Modum kommune och Vikersund som du kan läsa mer om här. Denna lilla ort är egentligen bara känd för en sak hos oss svenskar. Backhoppningsveckan i mars ? varje år. Då mångdubblas befolkningen med besökare från alla möjliga länder och hur allt går ihop fattar jag inte. Men jag misstänker att det är lite som Vasaloppsveckan. Jag har ännu inte bevisstat någon backhoppningsvecka, men hoppas kunna göra det i framtiden.


Att vi nu befinner oss här beror uteslutande på en sak. Sivs pappa har ett stort hus ocg eftersom vi ännu inte funnit något eget, eller ens om vi ska köpa, erbjöd oss mycket generöst att få bo här under arbetsveckan. Katterna fick erbjudande om att bo hos Sivs systerdotter, Leni, och har det tydligen bra där. Att Siv har nästan hela sin famij här är också en av orsakerna till att vi tittar efter både jobb och bostad här.


Själv är jag inne på min tredje lediga dag, retligt då vi är här för att jobba, men ska börja med min natthelg i morgon. Så väntar fem nätter och därefter startar vi resan hem och för den första långfriperioden på över ett år. Kanske jag ska börja söka ett eller annat jobb då. Jag har fortfarande inte helt bestämt vad jag ska göra utan funderar på olika sjuksköterskejobb eller att starta ett eller annat eget tilsammans med Siv.

Dagarna har såhär långt bedrivits med promenader, matlagning, bokläsning och en del aktieaffärer. Låter avancerat men det är egentligen mest bara lite småaffärer med köp och sälj. Inget som tar all världens tid. Jag har också fått köpt ett par nya löparskor då mina gamla gav onda hälsenor. Nu hoppas jag att de ska fungera så vi kan börja med joggingen på allvar då vi kommer hem.