Aktivt uteliv

Kanske inte, men det är återigen dags att packa väskorna för en ny jobbarvecka. Eftersom campingen överlämnades förts den sista april så blev det bara en vecka hemma. Siv som har skött det mesta administrativa har för första gången på över ett år kunnat luta sig tillbaka och göra just ingenting. Fast ett par telefonsamtal blev det allt från ägaren till campingen som hade ett eller annat problem. Det löste Siv på nolltid.


Sedan har hon såklart suttit en hel del vid datorn för att registrera och skriva räkningar på strömförbruk hos gästerna under det gångna året. Det blev förstås en god del jobb, men hon menar ändå att det är riktig semester nu.

Annars har veckan i huvudsak bestått av god mat och dricka. Det har blivit en god del vin till kvällarna tillsammans med grillad mat. Jag hade tidigare tagit hem den stora gasgrillen och den har varkligen fått jobba. Här fick vi också en lärdom. En tioliters lättviktstub med gasol kostar ca 800 NOK med tuben. På Rusta där man menar att det är prisgaranti för lägsta pris kostade 5 liter plus tub nästan 1600 SEK. Vi skulle varit ekonomiska och köpt tub med norsk regulator såklart, men ibland känner man inte för att vänta.


Vi har också kommit igång med träning igen. Det har varit dagliga cykelturer och till kvällarna har det endera blivit jogging i spåret där vi bor, eller så har det blivit långa turer på inlines i högt tempo. Det är härligt att röra på sig igen och kanske, kanske vi redan nästa gång (om en vecka) vi kommer hem ta fram kajakerna för en tur i försommarväder. För sett till Norge där det snöade 15 cm i veckan har vi varkligen haft tur.

Som relativt ny aktiv aktiesparare har jag i stort sett haft mer framgång än motgång. De egentliga förlusterna är från de första trevande försöken att tjäna en slant. Så finns det  såklart tillfällen där jag inte varit aktiv och på så sätt "förlorat" en eventuell bra vinst. Ett sådant exempel är HQ bank som jag köpte när dom var definitivt i botten. Dryga veckan senare hade värdet tjugodubblats, men vad gjorde jag då? Satt i Norge och jobbade och hade inte möjlighet att följa med i klassen.

Så var det en annan aktie som dök upp å intresselistan. Jag försökte köpa den men fick bara felmeddelanden hela tiden. Därmed släpte jag det hela bara för att kunna läsa veckan efteråt att aktien hade ökat sitt försäljningsvärde med 237%. Lite retligt, men samtidigt inga problem då det inte rör sig om pengar jag haft i handen.

Vad som däremot är kul är Sivans nyvaknade intresse av aktier, specielllt då mina aktier. Eftersom hon vet vad jag gått in med och ser vad det blivit idag, kikar hon lite då och då när hon går förbi datorn och de bästa har hon full koll på vad de står i.

Det fick henne att ropa och fråga vad som skedde på börsen. Det visade sig då att en av mina aktier skjutit rejält i höjden och tickade uppöver i värde var tionde sekund. Där blev vi sittande och tittade. Länge satt vi helt faschinerade över hur fort något kunde stiga i värde. Likaså följde vi vad som skedde i rena pengar på aktiekontot.

Där blev vi sittande  gott och väl 20 minuter. Sedan var festen över för denna gång och aktien sjönk sakta tillbaka. Nu har den stigit igen, men inte med samma fart. Jag har dessutom hunnit lägga ut den till försäljning och har jag tur får jag till det. Mer spänning än så behövs inte i detta hus.

I förra veckan lade jag åter ut annonsen på SAABen. Nu med sänkt pris och med skillnaden att jag inte heller lade ut telefonnummer. Detta för att slippa alla bilnasare som smsar och vill ge halva priset vid snabb affär. Likaså slipper man alla som inte kan ett ord svenska.

Hur gick det då ?

Ja, när det gällde att få bort alla oönskade gick det relativt bra. Till dags dato har det kanske varit ett tiotal som mailat sitt intresse och alla dessa förutom en ville osett bjuda på sistapris, dvs hälften av det begärda. Det fina är att jag slipper prata med dom utan bara öppnar mailet, säger jä..a idiot och så stänger jag och är färdig med det. Inga sms och heller inge telefonsamtal som ändå inte leder till något.

Jag läste en intressant insändare om Blocket där skribenten hade samma syn som mig på de som handlar. Prutare, snackare och folk som inga pengar har. Dessvärre finns det inte så många andra alternativ när man vill nå ut. Fast en sak är säker. Det var inte så här grundaren tänkte att det skulle bli.

Samma skribent menade också att svenskarna inte längre har pengar. Alla vill köpa ,men ingen vill, eller kan betala och det syns tydligen på annonserna. De ligger alltför länge trots låga priser och kanske är det så. Lågkonjunkturen har drabbat folk. Själv tycker jag det är förfärligt att det inte går att sälja en bil från 2003i toppskick utan att man nästan ska behöva ge bort den.

När denna är såld tillsammans med husvagnen hoppas jag verkligen att jag aldrig mer behöver sälja något mer via Blocket.

Den som följer oss på facebook har säkert noterat att vi packat ihop och rest hem till Sverige. Det tog betydligt lägre tid (att packa och städa)än vi räknat med och dessutom blev det cirka tre gånger så mycket saker vi trodde, minst. Det belv massor av saker hemma i svärfars källare och i ett av förråden på Slövika står det ett tiotal säckar, inte fulla, men ändå, med diverse som vi inte fick med oss på grund av vikten.

Jag som varken är speciellt erfaren eller glad i att köra med husvagn hade samman med Siv planerat turen hem. Vi hade bestämt oss för att åka över Årjäng och Örebro för att slippa de allra största vägarna och då farten ändå var lite lägre än på motorvägen.


Klockan 16 kom vi iväg och hela turen flöt perfekt. Ett på natten var vi hemma och då hade allt gått som på räls. Vi packade snabbt ur bil och vagn och soreterade och gick igenom post innan vi sedan tog natt.

Så var det tisdag. Första dagen hemma på nästan 13 månader där vi inte hade telefonpassning av campingen. Superhärligt och speciellt för Siv som har dragit det största lasset där. Vi har haft fullt solsken och sommarvärme på altan. Dessvärre blåste det en kraftig, rejäl nordan som vi på eftermiddagen väl märkte av då vi tog cyklarna för att åka och äta. Vi hade bestämt att det skulle vara gott med en öl utomhus för att fira slutförd säsong och då passade vi på att ta varsin pizza också.


Det blev nästan två timmar på pizzeria Torino där pizzan vag stor, välfyld, god och tjock. Ett par öl var gjorde att vi utan att stressa satt och uppsummerade det gångna året. Det var en härlig eftermiddag. Vi tog därefter cyklarna hem och har sedan dess tittat på mästarnas mästare och försöker fortfarande pressa in en massa saker som kom hem igår.

Det är dags för de grande finale och hur ska man avsluta detta år om inte med finväder. I går kom solen och med den värmen. Kunderna frågade om vi hade något öppet och vi bestämde att vi kunde ha öppet en stund från klockan 12 då vi hade en del öl kvar.

Så mellan vask och spis serverades det öl. När klockan var tolv stod nämligen de allra första kunderna på altan och sedan fortsatte besöken fram till klockan var strax efter 18. Det var hyggliga besök med gamla gäster och ölen förbrukades snabbt. Till och med hade några gäster åkt hit bara för att säga hej, då vi troligen inte ses mer (om vi inte kommer på besök senare).

Därmed tog det sista fatet slut och idag har vi bara någon glass i frysen samt några brukar öl om någon är väldigt törstig. Dagen idag innebär fortsatt städning och så går vi en befaring i kväll med ägaren. I morgon är det anställningsintervju inlämning av nycklar och därefter åker vi hem. Äntligen!

I förrgår kväll kom Siv in och funderade på om det var punktering på volvon. Det ena bakdäcket var halvtomt med luft och bara en stund senare visste hon definitivt. Det var då nästan tomt. Kvällen bjöd på dåligt väder så jag gjorde inget med saken förrän morgonen därpå.


Det var i går och då hade vi hyrt släpkärra eftersom vi hade massor av saker som vi samlat på oss under det gångna året som tilfälligt skulle placerasi Vikersund hos Sivs pappa. Enkelt som så tog jag bort däcket och så tog vi det med oss när vi for. Jag hade tänkt sätta på reservdäcket, men det visade sig att vi inte hade något. I stället fanns en pump och en behållare med någon märklig vätska som skulle köras i däcket. Något jag absolut inte hade lust med. Så i stället blev det domkraft och en träkloss som stötte under dagen.


Så for vi iväg och däcket lämnades in på verkstad. Inte frågade jag vad det skulle kosta, men på väg tillbaka tänkte jag nog 250 eller däromkring. Men ack vad jag bedrog mig. Priset för att plugga hålet var 380 NOK, dryga tvåhundra kronor ifrån vad däcket kostar nytt. Något att tänka på den dagen däcket börjar bli lite slitna.

Det trista vädret fortsätter här i Norge. Det påminner alltför mycket om den gångna sommaren för att jag ska vara tillfreds. Det regnar större delen av dagarna och är i grunden ganska kyligt ute. Temperaturen ligger runt 5-6 grader även om den har varit uppe i nio. Den har för den delen även varit nere kring noll. Regnandet är av den kalla sura typen och det är nog inte många dagar vi varit utan en eller annan liten skur.


Arbetsperioden är slut för denna gång och nu återstår bara packandet. Jag tror vi är gott i box och det enda problemet är köket som både ska återställas och användas till dagligt bruk. Vi provar att ha befaring på söndag så behöver vi bara leverera nyckel, hänga på husvagnen som vi hämtade ut från vinterförvaringen igår och sätta kursen mot Västervik och Sverigeoch.


Vi har återigen varit iväg på visning. Denna gång på en lägenhet i Vikersund. Det var en bitteliten lägenhet på 43 kvadratmeter. Den var i halvdant skick och hade behövt en rejäl opputsning i köket där allt var skevt och vint. Desstom var det mesta av skåp och utstyr från 70-talet så det hade nog gjort sitt.


Vardagsrum och sovrum behövde målas och tapetseras, men med 40 kvadrat är det inga större kostnader.

Så var det badet. Fint vid första anbicken. Vid andra såg vi något helt annat. Det var dåliga tätningar mellan golv och rör. Kaklet var sprucket vid ingångspartiet och hela golvet var oppbyggt 10-15cm. Vi tror det var gjutet med betong för golvvärmens skull och det hela såg otroligt trist ut från hallen sett.


Denna lägenhet skulle dom ha 690 000 NOK för. Den låg fint till och hade säkert kunnat bli en god pendlarlägenhet till ett rimligt pris. Trodde vi på det? Nej inte helt, men vi bestämde att vi skulle slänga oss med i budgivningen. Man kan ju ha tur!

Det hade vi inte. Vi hade bestämt att vi skulle börja på 550 000 och som sista bud stoppa på 690 000. Första bud var 670 och det slutade en bra bit över 700. Så var det med den saken och lika bra var det. Det är bara att fortsätta att leta.

Jag är åter tilbaka i Norge och turen hemma blev totalt inte många timmar. Det var inget att göra åt då det bara är fjorton dagar kvar på campingen och vi har en god del som ska göras. Det ska packas, städas och återställas i samma skick som när vi tog över. Eller rättare sagt, det mesta är i ett betydligt bättre skick än när vi tillträdde, men i kök och reception ska en massa saker ställas tillbaka. Det är grillplattor, korvkokare, stekbord för att räkna upp några exempel.

Samtidigt ska det städas i hyttor och sanitärbygg så det är rent och fint då vi lämnar området. Jag vil också kratta undan löv och klippa ner det som ska klippas eftersom jag antar att det inte blir gjort annars. Det handlar lite  om att gå med flaggan i topp och att driva hela vägen fram till sista dagen. Med precis samma gnista som vi drivit allt det sista året.

Som jag tidigare berättat har jag blivit helt skadad av att ha egen pizzaugn och har inte alls samma längtan efter köpepizza längre. Det handlar om god tomatsås lagad från botten och det handlar om goda råvaror, inte billigskit för att optimera en pizzerias vinster. Det har en hel del att göra på smaken. Att man dessutom gör pizza i den storlek man är sugen på för stunden är också speciellt. Tjock eller tunn, helt som man är sugen på, men även de färdigbakade pizzabottnarna som har fallit mycket väl ut.

Den senaste veckan har det blivit pizza två gånger (eller var det redan tre?) och på 14 dagar kommer jag hinna ett par till. Jag är helt övertygad att jag måste köpa en pizzaugn för privatbruk. Jag ska bara hitta var man får tag i en sådan i Sverige.

Idag var jag och klippte mig. Inte för att jag var så väldigt långhårig, men om två veckor när jag kommer hem skulle jag se förfärlig ut. Ungefär som på bilden nedan. Vi har fått en ny frisör i stan och det är en kvinna som jag idag fick höra kommer från Chile. Hon är numera min nya favoritfrisör och det av tre anledningar.

Den första är priset. För 260 kronor tar hon sig an mitt hår och får det i stort sett som jag vill. Annars har frisörer som jag tidigare skrivit, en förmåga att klippa som dom vill i stället för som kunden vill. Att klippa mitt hår tar cirka 10 minuter och jag erkänner gjärna att jag blir provocerad när en frisör ska ha 400 kronor för att dra ett par drag med maskin och därpå klippa lite grann på toppen. Det blir timpenning det!

Det andra är att hon kan vara tyst. Jag behöver inte vända ut och in på mig själv eller vad jag gör här i livet. Hon verkar inte heller ha behov av att prata så vi byter kanske tre meningar totalt sett under hela klippningen.

Det tredje och kanske det bästa är hårmassagen. När vi kommit igenom själva klippmaskingen är det dags för saxen. Då jag har mycket och väldigt tjockt hår krävs det en del för att komma sig igenom det. Hennes knep är blomspruta med vatten och sedan en rejäl massage ända in i hårbotten för att fukta håret. Har man sedan tur är det inga andra kunder och då kan det bli en riktigt lång massagestund. Det är bara att blunda och njuta av bonusen.

Här ovan är lite av det som ska avhandlas i dagens blogg. Om vi börjar från början satte jag mig i bilen i går morse för att helt kort åka hem en tur till Sverige. Efter snart ett år på campingen har vi samlat på oss en hel del saker och det är omöjligt att frakta hem det i ett enda lass. Alltså får det bli i omgånger de närmsta veckorna.

Så eftersom jag var ensam i bilen utan fru och katter hade jag ingen större brådska. Jag skulle vara på Karbergs bil vid fem, men eftersom jag kom iväg tidigt var det inga problem om allt gick som det skulle. Så för första gången försökte jag hålla hastighetsgränsen, vilket inte helt lyckades i Norge, men för övrigt gick relativt bra. Det som var kul med detta var att förbruket av diesel precis som jag trodde sjönk med ytterligare en deciliter. Nu stod mätaren på 0,45 l per 10 km. Detta med fullastad bil och de lite grövre vinterdäcken. Har jag ork ska jag försöka slå det på återturen då jag bytt till sommardäcken idag.

På Karlbergs skulle jag hämta ett par fälgar till sommardäcken. Det var nämligen så att det hade blivit ett missförstånd (som säljaren kallade det) och vi var helt säkra på att det var sommar och vinterdäck på lättmetallfälg. Väl hemma och när vi packat upp visade det sig att så inte var fallet. Så blev det ett antal telefonsamtal och därpå ett antal mail innan chefssäljaren lovade att fixa detta så fort det kom in ett par fälgar. Tiden rann iväg och efter ytterligare ett par mail fick jag besked att dom fanns att hämta. Det visade sig att han köpt en uppsättning fälgar från Jönköpings bildemontering vilket var helt ok för mig. Så i dag har bilen vart på däckverkstad och fått sommardäcken pålagda på de nya fälgarna (som var helt ok, även om dom inte var dom tuffaste i stan) och vinterdäcken har putsats och ställts in i boden.

Varje år har man som tradition att gästerna träffas på stranden för grillning och lite kos och socialt umgänge. Då man tömmer Randsfjorden på massor av vatten är det alltid lågt vattenstånd så man egentligen sitter nere där vattnet är. Någon dricker lite öl, eller annat gott, andra dricker kaffe eller vad man nu föredrar. Gästerna har sedan ett antal år traditionen att man lånar in ett par grabbar med musikanläggning (tror de även har kareoke) och så spelas det musik för alla, både de som vill och inte vill.


Ett år låg jag och skulle sova när festen pågick. Det spelades alla de gamla norska klassikerna på hög volym och jag trodde jag skule bli tokig. Så var det inte i går som tur var. I stället var vi inviterade men då Siv jobbade fick jag ensam förmånen att närvara. Som en parentes kan jag berätta att vi inte tar det så jättehårt att det ska vara stilla. Festen är en gång per år och då ber vi de som inte gillar festande att acceptera lite bråk fram till senast midnatt denna kväll på året. Något som i stort sett tolereras.


Igår öppnade i kiosken klockan 12 och ganska snart var det kunder här. Någon köpte kaffe medan det stora flertalet ville ha en öl, eller ett glas vin i solskenet på terassen. Det var nästan inte ett moln att se och i skydd från vinden blev det bara bättre och bättre ute.

Efter en stund började det komma gäster som aldrig varit här förut och jag började misstänka att det var något på gång. Mycket riktigt så blev vi utkallade på terassen när alla hade fått beställt och där hölls det ett litet tacktal för vårt år på campingen och i samband med det överräcktes en gåva med ett presentkort med massor av pengar på. Det var en härlig överaskning!


Därefter åkte Siv och jobbade och jag fixade undan då de sista gästerna gått. Jag hade lovat att komma ner till stranden och ta en öl, men det var så skönt ute på altanen att jag blev sittande där med en öl och bara njöt stillheten (även om jag gott och väl hörde musiken).


Så närmade sig klockan fem. Jag packade ett par öl, en tröja, en filt och kamera i ryggsäcken. Så tog jag en stol från en hytta och gick ner. Där var det ett tjugotal personer. Några kom, andra gick, men i stort sett var det lika många hela tiden. Det var varmt så läng solen var framme, men då de gick i moln var det riktigt kallt. Då kom de två rejäla brasorna väl tillpass.


Där blev jag så sittande ett par timmar.Några satt och pratade, andra åt eller dansade till musiken och andra ekte med barn eller barnbarn. När solen sänkte sig bakom Randsfjordens västsida blev det kallt. De flesta packade då ihop sitt pick och pack för att  gå hem. Så gjorde även jag i väntan på att frun skulle komma. Känner jag gästerna rätt fortsatte festen på ett eller fler ställen till långt fram på morgonsidan. Men det var inget jag märkte något av.

Nu hoppas vi bara att alla vaknar och mår bra!

Dom som känner mig vet att ingen av våra stora helger betyder något för mig. Påsken är inget undantag. Därför är det extra kul att stå lite vid sidan av och betrakta andras bestyr. Som jag skrev i förra bloggen... Att utsätta sig för stillastående köer i massor av timmar för att man måste fira påsken på fjället. Att behöva trängas i butikerna veckan innan med alla som måste hamstra för att mat och dryck ska räcka över påsken. Här i Norge stänger nämligen alla butiker över helgen.

Sen vet jag inte vad follk flest gör, men jag ser alltför många som av en eller annan anledning använder hela påsken till att vara på fyllan. Fem dagar i rus där man bara såvitt hinner äta frukost innan det är på igen. Missförstå mig inte, alla har rätt att göra på sitt vis så länge det inte skadar andra, men jag vet i tusan. Är det så enkelt?

Annars har det vackra vädret lämnat oss för stunden. Det skulle vara skapligt över helgen, men vid lunch är fortfarande himlen mjölkgrå och det är fyra plusgrader i luften. Vi har gjort lite våffelsmet och har gott om kall öl för att sälja ute på terassen, men av det kommer det bli intet. Jag får väl äta upp allt själv och skölja ner med 40 liter öl!

Sivan är på jobb och det borde jag med ha varit. Det är extravakter vi pratar om med många tusen per dag eller natt. I stället tar jag en kopp kaffe och lägger mig på sofan och tittar på film.

God helg alla!

Jar har flera gånger, ja kanske varje år så här dags beskrivit norskt påskfirande och därmed hoppar jag över det i år. Jag nöjer mig med att konstatera att det är precis lika hysteriskt som alla andra år. Det började tjatas för två veckor sedan och förra torsdagen gick folk ut i påskledighet. Köer, köer och återigen köer . Kilometerlånga, stillastående köer med desperata människor som ska ut ur huvudstaden och iväg upp på fjället till hytta. Så här långt inga allvarliga trafikolyckor.

Själva jobbar vi på sjukhuset och på campingen för även här har det varit god uppslutning på de fasta gästerna. Vi har inte öppnat dygncampingen och tänker nog inte heller göra det innan vi lämnar över den sista april. Det är en del jobb med städning och en del andra småting och samtidigt ska det röjas ute inför den nya säsongen. Det har vi gott om tid till.

Själv planerar jag en snabb tur hem direkt efter påsk. Vi har samlat på oss massor av saker och för att få hem det blir det ett par turer där bilen kommer lastas full. Jag har en del saker som måste tas itu med hemma, men de återkommer jag till när jag vet mer exakt. Jag tillåter mig med att vara lite hemlig, öven om det kanske är storasaker på gång.  Det ska bli härligt att se om det kommit upp några blommor i rabatten.

Vi återkoms!

I perioder har det varit en del prat om vinterpaddling eller inte i vår förening. Jag föredrar att hålla mina aktiviteter på rätt årstid, medan andra gillar att åka skidor på sommaren och paddla på vintern. Helt okej det. Men efter ett av dessa tillfällen beslutade jag mig för att kolla upp detta med vinterpaddling och efter det var jag ännu mer övertygad. Man ska inte paddla på vintern utan rejält med utrustning och framför allt torrdräkt.

Allt jag hittade skrivet beskriver hur kort stund man klarar sig utan torrdräkt. Har man sedan stövlar, tjock jacka och byxor är det överhuvudtaget inte möjligt att simma mot land. Att ta sig de 25-50-75 metrarna som till vanligt inte är någon större ansträgning blir plötsligt omöjligt.


Eftersom vi egentligen hade tänkt driva camping i sommar med förstod jag att det inte skulle bli någon sommarpaddling. Förra året blev vi egentligt lediga först i oktober och jag såg framför mig att skulle jag paddla fick det nog bli höst och vinterpaddling för min del.


Sagt och gjort. Jag började leta och fann till slut en torrdräkt som var skapt för bl a kajakfolk. Den hade lite extra tyg så man kunde sitta framåtböjd och jobba med armarna samtidigt. Jag var ett tag i valet och kvalet om jag skulle ha en rikigt tjock dräkt, eller om jag skulle ha en tunnare. Valet föll så på den tunnare.


Eftersom jag paddlar ganska kraftfullt blir jag fort varm och svettas rejält. Tanken var då att jag kunde ha ett underställ med torrdräkt ovanpå och därefter komplettera med t ex jacka och skidbyxor. Allt efter temperatur.


Jag fick dräkten för säkert två månader sedan och sen har den legat på gästsängen, mer eller mindre bortglömd. Så har jag kommit på det och därpå glömt det igen. Så har det hållit på, men efter att ha varit borta hos goda vänner kom den upp till samtal och därmed bestämde Siv och jag att vi skulle gå ner till bryggorna och prova idag. Jag tog ett underställ och ett par torra strumpor underst och sedan tog jag på dräkten nere på bryggan.


Jag ska utan tvekan erkänna att jag var skeptisk. Men för att göra pinan kort så kastade jag mig ut och det var som en flytande kork. Torr och fin kunde jag simma omkring och det gick hur bra som helst. Det enda var händerna. Det gick inget vidare att simma med bara benen så jag var tvungen att paddla med armarna. Det var otroligt kallt och det stod klart direkt. Man ligger inte länge med händerna i vattnet den här årstiden.

I Västervik har vi blivit av med vår grekiska restaurang, men i stället har vi fått en sushirestaurang. Jag som inte är glad i fisk och speciellt inte den råa sorten har aldrig ätit sushi. Eftersom jag heller inte är glad i lax finns det ytterligare en anledning att inte prova.

Men eftersom så många männskor är otroligt glada i detta så tänkte jag att när vi nu fått en sådan, måste vi nog prova. Problemet var bara att Siv var ännu mera negativ än vad jag var. Det slutade med att jag fick lägga in veto och bestämma att så gör vi. Vi delar en portion och om det inte går att äta så lovade jag att bjuda Siv på McDonalds.

Väl där så visade det sig att dom hade vegitarisk. Siv beställde det och jag beställde en miniportion med åtta bitar. Vi tog maten med oss och gick upp till torget där vi satte oss i solen och åt. Mitt smakade jättebra även om laxen inte var favoriten. Men det bästa var att Siv tyckte det var jättegott och med sina pinnar smaskade i sig alltihop.

Det var definitift inte sista gången vi åt sushi...

Svamp och annat skit fäster på vårt vita trä runt huset. Siv som av en eller annan anledning har tagit på sig att skura förtvivlar. Jag gör detsamma. För hon har bara hunnit skura bort allt det grå som sätter sig så börjar det om. Jag tror vi (hon) skulle behöva tvätta/skura 3-4 ånger per år för att det vita ska förbli vitt. Men nu får det vara nog.

Vi har pratat om det tidigare men inte kommit oss för. Men efter att ha varit borta hela sommaren förra året ser det jäkligare ut än någonsin och jag tvivlar på att det helt går att få bort, oavsett vad man gör. Därför aktualliserade vi frågan igen. Ska vi måla i en färg som svampen inte syns så väl på?

Sagt och gjort. Sivan ville ha brunt, jag grått och som vanligt fick hon fria händer. Det visade sig att det blev grått. Lite mörkare än jag tänkt, men jag tror det blir snyggt. Fösta omgången är klar och nu är det bara en kvar. Den tror jag hon tänker ta i morgon.

Själv har jag slipat kajak, grävt rabatter och jordförbättrat. Det var inte rikigt lika varmt idag som igår, men kolla himlen på bilden. Det har inte varit ett moln idag.

Efter att i går ha tvättat, dammsugit och vaxat två bilar var det så dags att lägga ut en annons igen. Jag har bloggat tidigare om detta fenomen, men det är ändå lika spännande varje gång. Eftersom det är otroligt många bilar ute och i alla prisklasser var jag helt införstådd med att det inte skulle bli anstormning efter vår gamla SAAB. Så blev det inte heller.

Det tog dock inte långa stunden innan det började komma sms. Som vanligt var det av blandad kvalitét. Men genomgående handlade alla om samma sak. Hur mycket kunde jag gå ner i pris. Kunde jag direkt lova att gå ner tiotusen?

Trots att jag vet hur det är på Blocket (idioterna verkar flockas) så kan jag inte låta bli att provoceras. Priset på bilen var inte högt, det var satt utifrån årsmodell och skick. Kanske jag hade kunnat förhandla något, men i utgångspunkt var det satt så alla skulle kunna vara nöjda. Att då, utan att ha ställt en enda fråga om varför priset var satt som det var. Att inte fråga om man kan komma och titta för att utifrån vad man sett ta en prat om priset, eller att inte ställa en enda fråga om bilens skick över telefon utan att ändå försöka pruta. Det ger en vink om vad det är för folk man får på tråden.

Därmed går det flesta kontaktet bort utan att jag svarar. Vi har ingen brådska och alla bilar är betalda så vi väntar och ser. Kanske han som ringde och vill komma över och kika i helgen är rätt köpare?

Idag har vi varit ute på vårens första vandring. Den gick runt Kyrksjön i Gladhammar och var nog ganska exakt en mil. Såklart blev det ett rejält bål halvvägs där vi grillade korv. Turen bjöd också på tranor, blåsippor och en hel del fjärilar. Det var en märklig känsla att den 22 mars gå i skogen i bara kortärmad tröja. Termometern i bilen visade 18 grader. Inte tokigt, eller kanske det är just det det är?

Nu ska vi snart åka iväg för att jobba och därmed blir vi nog dessvärre inte med på några turer föränn i maj.

Så är vi hemma för en kort period igen. Vi blev kvar lite extra i Norge eftersom det börjar bli alltmer folk på campingen och på detta sätt blir det bara en helg som sanitäranlägget står utan totalvask. Men från nästa gång kommer en av oss vara hela tiden ut fram till månadsskiftet april-maj.

Idag tog vi bussen till Vimmerby. Volvon var färdig och skulle hämtas och därmed passade vi på att göra staden samtidigt. Det är ett eller annat med Vimmerby som jag gillar. Det verkar finnas en framtidstro och en jäklaranamma som jag alltmer upplevt saknas i Västervik. Här verkar det alltför ofta (om man läser Västervikstidningen) att allt skulle vara bättre och turisterna bara försvann och vi fick vrida klockan 50 år tillbaka. Hela staden präglas av klagan och överklagan. Allt ska protesteras emot. Oavsett det gäller Holliday inn, ny infart, bastu på en av våra turistöar eller om man ska kunna få riva, eller för den delen bygga nytt Visornas hus nere vid slottsruinen. Trist, otroligt trist.

I Vimmerby fann Siv lite saker som hon handlade och det blev bland annat nytt tyg till stolarna i köket. Efter det gick vi ner till Karlbergs och dränerade sparkontot mitt med 6500 SEK. Ibland är det bara att rycka på axlarna. Nu återstår att tvätta och dammsuga gamlesaaben innan den läggs ut på annons i morgon.

På eftermiddagen var jag så hos tandläkaren. Deras projekt friskare tänder gör att man betalar en överenskommen summa varje månad och så blir man kallad med 18 månaders intervall. Här hade det blivit fel och det har gått nästan tre år för mig. Det var inga problem. Tre dåliga fyllningar och så var det färdigt. Vad som däremot var lite märkligt var att tandläkaren såväl som sköterskan arbetade utan handskar. Det var många år sedan jag var med om det, men det var inga problem. Det luktade god tvål och handsprit vilket jag nog egentligen föredrar i stället för ett par handskar nere i gapet. Mer om handskar en annan dag.

Till kvällen skulle det så ätas. Tanken var att vi skulle ha en pastagratäng med lök, vitlök, parmesan, basilika, grädde och stekt spekeskinka. Så blev det inte. För när jag stod och rev den sista parmesanen över den färdiga gratängen kände jag att det luktade lite skumt. Med näsan till osten var jag helt säker. Det luktade mögel. En liten smakbit bekräftade det hela. Det var så illa att jag redan hade blandat samma parmesan i gratängen och därmed var den bara att kasta. Fy tusan så trist. Då klockan var gott efter åtta och jag var riktigt hungrig fick det bli ungkarsmat. Stekt korv i bröd med bostongurka, senap och ketchup....