Aktivt uteliv

Vår bil (Volvo v70) tycker vi båda är en jättefin bil på alla sätt. Den är snygg att se på, den är extremt välskött, den går som en klocka och den är väldigt skön att köra.

Vi har nu haft den i ett och ett halvt år och jag måste säga att jag aldrig haft en bil som det ändå varit så mycket saker runt. Jag har varit i ett par gånger och gjort skrapmärken både på baklucka och nedanför passagerardörren. men som om inte det vore nog så är det alla andra också. Bilen är i svart metallic och det verkar som om ala dras som flugor till den.

Eftersom det verkar som om de flesta struntar i om dom slår upp sina bildörrar i någon annans parkerar jag alltid så långt undan alla andra det överhuvudtaget är möjligt. Hjälper då det? Nej då!

För trots detta är det repor, skav och dörrmärken överallt. Jag märkte dessutom en märklig repa på en framskärm som såg ut som om någon stått och dragit något tunnt, fram och tillbaka. Efter mycket funderande kom jag på vad det troligen var. Bilen vår är alltid (när det inte regnar) ren, vilket såklart innebär att någon gärna tar sig friheten att luta sig mot den då man behöver vila lite (eller stå och prata med någon). Har man då en knapp på bakfickan t ex så blir det just ett sådant märke och man står lutad och förflyttar sig ite då och då.

För två veckor sedan var vi till Willys och skulle handla och som vanligt ställde jag mig längst bort från ingången. Det tog ett par och så kom det en gott vuxen dam som skulle in till höger om oss. Väl parkerad insåg hon att det var omöjligt att ta sig ut utan att stöta emot vår bil. Hon körde lite fram och tillbaka och tillslut var hon nöjd. Med minimal dörrspringa kunde hon ta sig ur sin bil samtidigt som hon fick onda ögat av mig).

Det var en dag då det var jättevarmt och jag satt och väntade med öppen dörr då det fläktade lite skönt. Då händer det mest oväntade man kan tro. Någon kommer smygande in med en bil snett bakom vår och så långt ok. Vad som däremot händer därpå var jag helt oförberedd på. Jag ser att det är en svart Audi, något eller några år gammal och bakom ratten sitter en ung kvinna (ca 30 år så allt är relativt). Hon häver sig på signalhornet och tutar två gånger. Jag tittar och fattar först ingenting, men inser sedan att hon vill fram.Jag drar åt mig dörren lite och tror enfaldigt att hon ska rätt igenom för att ställa sig lite längre fram.


Idiot tänker jag högt. Det visar sig sedan att hon inte alls ska längre fram utan har, av 15-16 lediga platser bestämt att hon ska står just bredvid mig där jag sitter med öppen dörr. Hon parkerar och försvinner hastigt iväg in i butiken. Jag, ja jag sitter kvar och fattar ingenting. Känner irritationen stiga för att till slut gör att jag är riktigt förbannad och inte blir det bättre när jag ser att hennes öparkering är av slaget att jag själv skulle få problem att komma ut.

Jag är mest förbannad över att jag först efteråt reagerade. Jag måste träna mer på att vara psykopat och säga ifrån direkt. Inte gå och vara irriterad länge efteråt utan här och nu när det händer. Säg ifrån!

Tilläggas ska att otursbilen är på verkstad igen. Det är frontrutan som ska bytas för andra gången på ett år. Ständiga stenskott (massor av motorvägsåkande) som ska lagas och nu tyckte glasmannen att det var dags att byta igen. Härmed tar jag försäkringen som gör att man slipper självrisken på 1800 kr.

God middag till dig...

Igår var en dag fylld med sol och vackert väder. Jag tror inte solen var i moln på hela dagen och därmed passade vi på att fortsatt vara ute. Jag dammsög bilen och därefter åkte vi till Mariebergs trädgård för att köpa lite mer blommor. Det var ett par snygga pelargoner och en clematis som skulle inhandlas. Tyvärr fann vi inget som föll oss i smaken då blommorna var lite trista och priserna lite för höga. Vi tillhör den skara som sällan köper blommor till fullpris.

I stället åkte vi till Blomsterlandet och fann vad vi sökte. En lila pelargon, ett par mörkröda och den rosa clematisen som jag skrev om i går kväll.

Efter det var det lite småplock innan vi tog fram cyklarna för att åka ner till stan igen. Jag behövde en ny klippmaskin och så skulle vi kika på om vi fann några spännande solstolar till framsidan. Vi gjorde det. Ett par ädelträstolar som var alldeles för dyra och därmed gör vi som vanligt.... vi väntar till hösten och köper dom för halva priset.


Väl hemma igen var det dags för kvällsmaten. Siv ville ha myntapotatis och skulle laga det och därmed var jag grillexpert. Vi har sedan flera år slutat med tändvätska utan använder enbart den elektriska grilltändaren vilken jag tycker är en otroligt bra uppfinning. Så när allt var klart drog jag ur kontakten och skulle bara vänta på att det var dags att börja grilla.

Det blev det kort därpå och för att tändaren skulle svalna lade jag den bara mot tröskeln på boden (vilket jag alltid gör) och så skulle jag sprida ut grillkolen i ett jämt lager på grillbotten. När det var gjort var jag tvungen att gå runt grillen för att kunna få tag i handtagen och därmed gjorde jag det som inte skulle ske.

Jag ställde mig på tändaren och omedelbart hör jag hur det fräser i gräset. Jag fattar inte först vad det är utan först då det börjar ryka och kännas, då kopplar hjärnan vad som sker. Jag ropar på Siv att jag behöver hjälp och rusar in och sätter foten under vattenkranen. Sivan kommer och fattar vad som skett och  hämtar därmed en balja med kallt vatten. Där blir jag sittande i över två timmar.

Ont som tusan, men efter ett par timmar blir det bättre. Natten har varit okej och idag är det stelt och lite svidande. Jag har möjligen fått lite små blåsor, men annars är det bara överhuden som fått sig ett brännmärke. Vi får se vad det blir om ett par dagar, men jag tror jag har haft tur och att vatten över en längre tid har gjort sitt till.

Inte vet jag hur andra har det men eftersom jag är en högst ordinär man är jag troligen just som alla andra i denna fråga. Jag tänker på blommorna i våra rabatter och vilken historia de har. Det är klart att inte alla har en historia, men de flesta har det. Här nedan några av de blommor som just slagit ut.



Detta är min först inköpta dahlia, Den har övervintrat och delats i två och båda blommar för fullt. Nästa vår ska den bli fyra och bytas mot något annat med någon. Det var också denna som gjorde att jag fick upp ögonen för hur vackra dahlior är.



Om jag minns rätt är detta en vallmo och den fick vi av vår förra granne som vi hade i Norge. Dom hade inte så många blommor men denna trivdes bra där. Vi flyttade från våra respektive radhus nästan samtidigt, men då vi flyttade till vårt parhus och de till lägenhet blev denna över. Därmed fick vi den och vi har ett hyggligt minne av våra trevliga grannar.



Blomman ovan är ett oplanerat tillskott som jag tvivlar på att den finns till nästa år. Jag tror det är en anemon som vi fick av vår nuvarande granne. De fick ett 20-tal plattor av oss och eftersom vi inte tog betalt tyckte de att vi skulle ha något annat. Blomman och rosévinet vi drack upp i skogen igår var vad vi fick. Väldigt trevligt såklart.



Så har vi kommit till clematis i olika färger. När Sivan och jag träffades ville hon så väldigt gärna ha en clematis eftersom det inte klarade att växa där hon bodde tidigare. Det var för högt uppe i höjden och därmed blev klimatzonen relativt hög. I och med flytten till Hönefoss fick hon sin första clematis, en blå som växte om än lite sakta. Denna, den djupt röda köpte vi direkt vi flyttat hit och idag har hon tre olika färger. Den första blå, denna och en ny, en rosa som ska blomma i sommar för första gången. Det ska bli spännande.



Så har vi en blå anemon som jag fann på internet. Jag har under det gångna året köpt en hel del rötter via www.odla.se. Anemonen var en som "bara" blev med och vi sådde hälften på friland och andra halvan i kruka. De som odlades i kruka blev massor av fina blå blommor på. De i frilandet fick dessvärre stryka på foten en dag då jag rensade ut massor av, vad jag trodde, ogräs. Av alla frön, eller vad man ska kalla det blev det bara två kvar, men ack så fina de blev och dessutom blev det plats att plantera annat vackert.



När jag köpte anemonerna var det egentliga syftet att köpa ännu fler dahlior. Denna sorten var också den som var tidigt ut att blomma. En liten oansenlig blomma som verkar trivas på kortväggen där det bara är sol ett par timmar om dagen. Har jag tur kommer sig den roten och kan delas till nästa år.



Återigen en dahlia som har smygits in på framsidan blande de röda buskrosorna. Då rosornas blad är väldigt mörka passade dahlian väldigt bra in då den också har mörka, nästa svarta blad.Stjälken är så tunn men det verkar fungera ypperligt  och vad som är ännu bättre är att sniglarna inte tycks gilla dahlian. Kanske vi ska fylla landen med rosor och dahlior så småningom.

Detta är lite av det som kommit nu. Om ett par veckor hoppas jag ha ytterligare lite olika dahlior på gång och i alla fall ett par sorters rudbeckia. Jag återkommer då.

Kom föresten att tänka på en sak då flera av vännerna på¨FB är väldigt duktiga med blommor och blader. Häng er inte så mycket  upp i namnen. Kanske vallmon är en backsippa och anemonen en vallmo. Det är inte viktigt för mig, utan det som gäller är att blommorna trivs och förökar sig, och det gör dom.

Så är snart midsommarhelgen till enda. Den svenskaste av svenska traditioner (på grund av att våra grannländer inte firar den) och kanske den enda av traditioner som jag tycker är något att ha. Säkert för att man inte ska ge bort en massa presenter och för att den inte heller är religiös.

Siv som jobbat längre än jag gjorde var hemma på midsommaraftonens lunch. Klockan kvart över tolvhämtade jag upp henne från Swebuss och då hade hon gjort en resa som varat i över ett halvt dygn. Det innebar att det inte blev så väldigt dramatiskt firande utan vi åkte hem och åt innan vi tog våra cyklar och for ner på stan.

Där var det inte mycket att se och Siv som är van vid att allt är öppet förundrades över så lite folk det var och att restaurangerna var stängda. Jag var tvungen att förklara att det inte var någon mening med att ha öppet då folk ändå inte gick ut.


Vi tog därför våra cyklar och tog vägen förbi kulbacken där det fanns massor av alternativa midsommarstänger, det hade nämligen varit tävling i vem som gjorde den vackraste stången. Uppe vid de gamla husen fanns dock en vanlig stång, vilken egentligen var betydligt snyggare.

Därifrån tog vi turen ut till Gränsö slott. Vi skulle köpa en öl, men det hade varit sådan åtgång i det traditionella firandet att det inte gick att få tag på.  Vi tog i stället och vände ner mot centrum för att njuta öälen där, men nu kom Sivan på att hon var jättehungrig. Vi omprioriterade därför och åkte hem och åt lite ostbågar och drack lite öl på altan i kvällssolen.


Igår var det plock ute på tomten och såklart gjorde vi stan igen cyklandes. Vi gjorde ett besök på båtsmansstugorna och så satt vi länge i hamnen och njöt solen samtidigt som vi tittade på turisterna. Det är verkligen massor av folk i år.

Idag har vi varit ute på tur i skogen. Det finns en sjö någon mil bort och hit fick jag med mig Siv för lunch. Den hemlagade potatissalladen och det grillade nötköttet passade bra att stoppa i sig vid strandkanten. Vi hade också fått en flaska (rosévin) av våra snälla grannar och när klockan var ett öppnades den.  Lite skumt eftersom vi båda blev lite påverkade ute i solen. Det är ganska lätt att glömma att man druckit och sedan sätta sig i bilen.


Det har vi inga planer på utan ska ta cyklarna och trampa iväg mot Lysingsbadet. Jag har funnit en stor och solrik pizzeria som dessutom har fullständiga rättigheter. Här har jag planerat att det blir kvällsmat.

Det här var den kortaste turen till jobbet jag haft. 70 västerut och så tre nattvakter för att återigen sätta mig i bilen  och göra 70 mil i den andra riktningen. Tack för reseavdraget säger jag.

Sivan, min levnadskamrat är kvar i Norge ett par dagar till då hon hade full arbetsvecka. Jag brukar också stanna och vänta, kombinerat med att ta en eller ett par extra vakter. Så dock inte denna gång. Jag hade fått en tid på ögonkliniken för heldagsundersökning av mina ögon då det var ett eller annat med trycket. Det innebar att jag fick stå upp efter bara ett par timmars sömn då första tiden var klockan 08.

Det var gråväder och regnade så jag tog bilen. Doktor Mart som opererade mig var där och passade då på att underöka både det opererade ögat och trycket i det andra. Allt var bra. Så fortsatte dagen så. Klockan 11, 14 och 16 var det dags igen så det blev så vitt bara lite gjort mellan gångerna.

Nu hade solen dykt upp och därmed lånade jag Sivans vespa. Det går så otroligt mycket fortare med vespa än med bil och framför allt när man ska finna en parkering. Första bästa cykelställ så är vespan parkerad.

Själva undersökningen tog bara 5 minuter och så var det dags för en tur i solen. Jag var hemma och klippte gräset, åt lunch och jag hann också en tur ner till kajakförrådet innan det var dags för den sista undersökningen. Jag åkte också ett par vänder genom centrum. Det är verkligen sommar och semester för det var så otroligt packat med folk att det nästan var kaos på fiskaretorget och runt den inre hamnen. Folk, folk och folk och dessutom bilar, bilar som egentligen, enligt min mening inget har där att göra. Allt för många parkerar hur som helst, kör hur som helst och det blir troligen en eller annan olycka innan våra politiker fattar hur det ser ut.

Själv åkte jag hem och satte mig i solen med en god bok. Där blev jag sittande ända fram till klockan sju då solen tillfälligt försvann bakom grannens lönn. Då var det dags för kvällsmat....

Idag sken solen återigen då vi vaknade. Eftersom det har blivit alltför lite paddlande i det sista beslutade vi oss därför att sticka ut en tur och vi tänkte då också passa på att ta kajakerna direkt från förrådet och ner till vattnet.

Efter bara en kvart var vi vid Borgö som vi tog inomskärs. Vinden var nordlig så det var alldeles perfekt paddelriktning då vi hade lite vind i ryggen. Mellan Borgö och fastland finns denna lilla bro. Förra gången jag paddlade här var det så lite vatten att jag var tvungen att lyfta fram kajaken ett par meter med händerna.



Idag var det inte några som helst problem att ta sig fram. Vi paddlade längs Mjödö och snart såg vi den, Spårö båk. Ett av östkustens flottaste kännetecken. Båken byggdes år 1776-1777 av ryska krigsfångar och den användes som riktmärke för farleden fram till 1925.



Det är nu tredje sommaren vi paddlar här och har ännu inte varit i land på Spårö. Detta skylles på lite otillgänglig natur på den sidan vi oftast paddlar på. Nu hade vi dock bestämt att det var dags. Vi skulle ta oss iland och gå upp och titta.



Sagt och gjort. Efter en del trasslande var vi så i land och belönades ganska omgående med utsikten ovan. På baksidan av Spårö finns en stor vik, eller nästan lagun som är väldigt populär för båtar. På sommaren kan det ligga massor av båtar i överkant till vänster på bild. Man förtöjer i land och ligger sedan på rad med fören mot klipporna.



Väl uppe fick vi vår belöning. Den var allt lite sliten, men den var samtidigt stor och pampig. Den är så stor att den syns många mil omkring och man kan tänka sig hur gott den syntes då man förr stack ut järnkorgar med brinnande tjärved genom taket då sikten var dålig eller vid nattetid.



Alldeles rakt ut här ligger Visby. Det är lite för långt för att man ska kunna se det utan vi får i stället nöja oss med öppet vatten, segelbåtar och en blå himmel (även om det började smyga sig upp ett och annat moln).



Vi blev inte långvariga denna gång. Vi fann en skylt om fågelskydd vilket gjorde att vi inte utforskade ön något. Vi får i stället återkomma i augusti då det är fritt fram. På kartan brukar det stå var fågelskydd gäller, men det gjorde det inte här. Hur som helst så blev det en fin promenad genom skogen tillbaka till kajakerna.



Från Spårö hade vi bestämt att vi skulle ta oss tillbaka till Namnlösa holmarna. Här har vi varit förut och det är fint att gå iland för oss kajakfolk och det ligger precis bredvid farleden vilket gör att det nästan hela tiden finns en eller annan båt att titta på medan vi intog vår lunch och låg och solade en timme eller två.



Klockan närmade sig så halv tre och vi packade ihop för hemfärd. Väl i kajakerna kom så passagerarbåten Sladö? som var på väg till Idö med ett gäng passagerare. Båttrafiken satte igång i helgen som var och nu går båtarna både till Idö och Hasselö. Vi får se om vi kommer iväg dit på paddeltur under sommaren.



Så var vi återigen vid Borgö och den gamla stenbron. En halvtimmes paddling kvar i sol och vind. Det är inte utan att det syns att vi varit på sjön idag. Solbrännan bättrades på rejält och vi var lagom motionerade för denna dag.

Kanske inte jobba alls utan i stället ta en paddeltur.

Igår var vi i alla fall nere med kajakerna och placerade dom i de nya kajakställen. Det blev bättre än vad jag trott och trots att jag inte var helt säker på storleken visade det sig att det gott och väl räckte till. Det var till och med så att man kunde placera tre i stället för två kajaker i varje fack. Nu ska vi bara vänta tills det blir uppfyllt innan vi kan utvärdera hur det går att plocka in och ut dessa. Skönt var det i alla fall att få  dom av gräsmattan och likaså ha dom inom lås och bom i de perioder vi är borta. Att det sedan tar tre minuter att bära ner kajaken till sjön och ytterligare en kvart tills man är ute på sjön gör inte saken sämre.


Igår fortsatte vi med altanen på framsidan. Det var dags för räcke och innertak. Det var lite styr innan vi blev nöjda, men vi blev färdiga till kvällen ändå. Nu ska jag bara klura ut hur jag ska gömma slangarna till värmepumpen på ett bra vis. Bilder kommer.

När vi hade lämnat kajakerna passade vi på att fara sticka inom färghandeln för att finna tapeter. Det är inte helt lätt i det utbudet, men vi fann till slut ett par som vi tror kan vara bra. Vi passade också på att titta på golv, men de hade bara väldigt dyra modeller. I stället stoppade vi på Byggmax där vi fann en modell som vi tror kan fuingera ihop med de nya tapeterna. Vi fattar beslut idag.

Vi stoppade också på sporthallen igår. Det var bowlinghallen som serverade potatis, fläsk och löksås till priset 75 kronor. För det kan man äta så mycket man vill och det gjorde vi. Dessa dagar (vi äter bara ute när det är något extra gott) är vi mätta i många, många timmar efteråt och det brukar bara blit något lätt till kvällen. Så även igår.

Att dricka champange hör dessvärre inte till vanligheterna i vårt hus. I stället håller vi oss allt som oftast till vin och då vanligen rött, men igår däremot gjorde vi ett undantag.

Sivan hade fått ett brev på posten och det var Ringerike sykehus som hade glädjen att meddela att hon skulle få betalt för psykiatriutbildningen hon gick för dryga året sedan.  Det blir en del pengar då heltid gör 31 000 NOK i skillnad mellan vanlig syrra och VUB-syrra. Det var inte helt självklart då hon arbetar på en hjärtavdelning och i grunden har väldigt lite med psykiatri att göra.

Nu gick säkert arbetsgivaren på min linje att de flesta människor ändå behöver lite psykiatrisk hjälp då flertalet om inte är sjuka så ändå uppvisar en räcke symtom. Champangen hade vi stående hemma då jag fick den vid ett annat tillfälle och nu kom den väl till pass.

Redan för två år sedan såg vi den i början på sommaren. Flygbåten som dyker upp under varma sommarkvällar. Den kommer flygande innifrån landet och snurrar sedan runt över centrum och med förkärlek hamnen. En gummitbåt modell större som det sitter ett glidsegel på. Med påhängsmotor verkar den lätt kunna hålla sig i luften och den åker varv efter varv.

 

Den tar ofta en tur ut mot Gränsö för att sedan återigen dyka upp ovanför hamnen.

 

Den brukar cirkla över staden en halvtimme eller så innan den vänder västerut igen och försvinner. Allt för att återigen dyka upp kvällen  därpå igen om det är vackert väder. Detta foto togs hemifrån altanen då den for över oss en fin kväll. Jag ska försöka få en bättre bild då vi får riktig sommar.

Den här veckan har vi egentligen inte gjort så mycket som varit värt att skriva om. Sammanfattningsvis blir det nog en blogg i alla fall.



Trädäcket är klart och lavendelhäcken nästan planterad

Som jag tidigare skrivit om blev det ett nytt trädäck på framsidan. Där hade vi tidigare stenplattor som lutade neröver vilket omöjliggjorde alla försök att ställa möbler där. Solen dyker upp vid 4-tiden och vi tyckte det var synd att inte utnyttja den sidan. Dessutom har vi fått betydligt bättre kontakt med grannarna sedan allt blev klart.

Kul var det dessutom att flera grannar tyckte det var en bra idé och någon till och med undrade om det var tillåtet att kopiera. Helt okej tycker vi.


Favorit på IKEA, kyckling med pommes och bea

Ett tidigare mail avslöjade att vi varit i Linköping hos läkare och att vi samtidigt passade på att göra IKEA. Min arm och hand har inte blivit bättre utan snarare ännu märkligare. Jag misstänker att det är fel muskel som fått sig en omgång då jag är märkligt svag i vissa rörelser, men i de jag skulle korrigera kan jag inte märka någon skillnad. Kanske vi bara ska öka dosen och byta muskel till nästa gång, det finns ju ett antal att välja på.


Utanför Gertrudsviks sjöstads huvudkontor växer dessa rododendron

På kvällarna har det blivit slappande, fimtittande och någon promenad. Vi har gått igenom det nya området och ett par av tomterna är sålda. Det är i huvudsak de i mellanprisklass. Dvs de med hyggligt läge och medelhögra priser. De allra dyraste sjötomterna har ingen köpte och heller inte de som vetter mot fängelset. Jag förstår det gott och väl!

Förbaskade bårdmarodörer. Här har det slipats och spacklats

Efter att ha skruvat färdigt ute på trädäcket kom regnet och då flyttade in arbetsplatsen. Vi plockade ut sakerna ur sovrummet vårt. Sivan har länge velat byta golv och tapetsera och därför började vi med det. En limmad bård ställde dock till bekymmer då den var omöjlig att få bort. Till slut blev det sandpapper och bredspackel som fick bli lösningen. Vi har ett parkettgolv liggande, men tror vi placerar det någon annanstans då det är lite högt. I stället får det nog bli ett laminatgolv här inne.


Som gäst i huset får man sova i detta rum om man vill....

I tiden för renoveringen fick vi chans att sova i den nyinköpta gästsängen. Helt okej även om det är lite för varmt för mig. Vi hade tänkt tapetsera här med, men nu efter två nätter vet jag inte längre. Det är en blommig sommartapet som säkert har ett antal år på nacken och det klär rummet och oss på något sätt.  Bara man tar sig tid att titta på den.


Grus och lera, men det blir nog fint efteråt

I morse vaknade vi att ett förfärligt oväsen. Det var en traktorgrävare som kommit för att gräva bort asfalten utanför huset. Vi visste att det var beställt ny asfalt då den gamla både sjunkit och spruckit och det var det som skedde nu, klockan 07.00.

Vid lunch stack vi hemifrån för att åka iväg till vårt nya kajakförråd. Vi var några stycken som skulle snickra till kajakfack där vi ska ha våra farkoster och när vi kom hem efter ett par timmar såg det ut såhär på gatan. Det innebär grus och skit i helgen, men har vi tur asfalteras det på måndag.

Jag har inte blivit galen. Jag har inte heller drabbats av vansinnet att vägra åldras. Det är kort och gott ett tillstånd jag haft och som jag sökt för som botats med botox. Sivan trodde det var skoj, men ack, det var sant.

För över 20 år sedan började skriva mer illa än vanligt. Det skedde något i handen, handleden när jag skrev och hela handen ställde sig på tvären samt att underarmsmusklerna spändes i ett nästan krampliknande tillstånd. eftersom nu kroppen är finurlig så var det inte mer med det utan jag kompenserade det hela på diverse olika sätt.

Tiden gick och det var iget jag tänkte så mycket på trots att det blev värre och värre, jag skrev mer och mer oläsligt vilket inte gör så mycket idag då man skriver det mesta på dator.

Så kom det en dag då jag märkte att det inte helt fungerade att skriva på dator heller. Jag hade sakta fått allt svårare att lyfta ring- och lillfinger när jag skrev och även här började handen dra till höger. Hade jag sedan skrivit mycket en dag var jag fruktansvärt trött i armen vilket gick ut över andra saker jag skulle göra.

Så kom sak efter sak. Förra sommaren kom jag på att det var helt hopplöst att måla eftersom jag inte kunde dra raka streck. Matlagning som i många år varit min passion gick allt sämre eftersom jag är extremt högerhänt och hade svärt att hantera både visp och köksknivar.

I och med det kände jag att det fick vara nog. Min hand eller arm handikappade mig såpass att det dagligen försvårade situationer och gav mig sämre livskvalitét. Skriva och laga mat, hur skulle livet mitt se ut utan de två sakerna?

Det var alltså dags att gå till läkaren, vilket var för ett par månader sedan. Vårdcentralsläkaren var nog så duktig, men hade inget svar så han remitterade mig till en lokal neurolog här i Västervik. Hon andade vad felet var men hade aldrig varit bort i det så hon remitterade i sin tur till speciallist i Linköping.

Här träffade jag doktor Fredrik igår. Han var snabb och hade ställt diagnosen efter ett par minuter. Skrivkramp!

Nej sade jag och tänkte på det man kallade skrivkramp när vi var unga. Men det visade sig vara en medicinsk term för ett tillstånd när vissa muskler är så starka att de tar överhand över andra. Man missar det normala samspelet mellan agonister och antagonister. Han bestämde att vi skulle gå till neurofysiologisk avdelning och sätta en spruta eller två i armen.

Det är här botoxen kommer in. Botox (det borde man kunnat gissa) har egenskapen att det får musklerna att slappa, bli svagare vilket skulle göra att det blir mer balans i armen min. Nu satte man(en annan överläkare) in (efter att doktor Fredrik hade varit inne på kontoret och läst på) en nål på tre olioka ställen i muskeln. Man mätte spänningen at man låg rätt  och så sprutade D.F in botox rakt in i muskeln som spökade.

Nu ska vi bara vänta på effekt (vilket tar 2-10 dagar) innan vi vet hur dosen blev. Sedan kommer dosen regleras ner eller upp alltfrån hur det fungerar. Ett litet problem är att botoxen bara har effekt i tre månader (det har vi också läst om eftersom folk springer hos botoxdoktorer hela tiden) och därefter måste tas om, i Linköping.

Det är inga stora problem i sig. Vi tar turen dit och så kan vi efteråt göra IKEA; Plantagen och allt annat som vi saknar i Västervik....

Igår fortsatte arbetet utomhus. Vi fann lite blommor på trädgården till halvt pris som jag köpte. Jag gillar halvt pris och det gör inget att de ibland är lite små eller tufsiga. När de väl hamnar i rabatten så växer de sig snart stora och fina (bara de är kraftiga i grunden).


Vi fann små lavendelbuskar i förrgår och Sivan slog till med 26 stycken. Redan hemma så ångrade hon att hon inte köpt fler och därmed hängde vi på låset då de öppnade i går morse. Vi hade tur och det fanns ett antal kvar och därmed blev det 36 stycken till. Nu har vi totalt, med de vi redan har ett åttiotal och därmed har Sivan nästan sin häck klar.


Det är nämligen det nya projektet. Sivan har börjat gräva upp och ta bort staketet runt tomten. Det börjar bli dåligt både här och där och därmed tar vi bort det. Vi var länge i tanken att vi skulle ha en buxbomshäck, men så plötsligt kom Siv på att det var lavendel hon ville ha. Hon har så länge vi varit tillsammans varit glad i lavendel och varje sommar har rabatterna utökats med ett antal. Helt okej för mig.


När solen återkom på framsidan började vi med slutarbetet på den nya altanen. Grunden var lagd och nu skulle den bara justeras i lod. Vi hade funnit en bra modell på internet så arbetet tog jus inte mer än någon timme. Så vidtog arbetet med att lägga själva golvet. Allt gick i stort sett smärtfritt (även om vi ett par gånger var tvugna att stoppa för att tänka) och när vi gav oss för kvällen var det bara ett tiotal plankor kvar att fästa.


Därefter var det dags för mig att påbörja maten. Det blev återigen (det har blivit många gånger den här försommaren) bakad potatis och till det valde vi grillad fläskytterfilé med tomat och standard, halloumi. Till detta gjorde jag kryddsmör av timjan och vitlök. Otroligt gott och vitlöken gjorde att jag var helt svullen i munnen då jag vaknade i morse. Självklart blev det ett glas rödvin till maten.

Här hemma skiner fortsatt solen och det är sommarvärme (i alla fall här uppe, vid vattnet är det ännu betydligt svalare). Under gårdagen fortsatte vi i rabatter med förbättringar och ogräsrens. Sivan fann ett antal sniglar under ett förråd med kantsten och jag fick vara skarprättare och gilljotinera dessa. Det har inte varit så jättemånga av dom ännu, men jag fick ta 13 stycken en kväll. Jag har varit inne på att använda Nemaslug på norskt vis, men eftersom det inte varit tillräckligt många ännu så har jag sparat de kronorna.


Efter att ha varit på stan igår stoppade vi på Byggmax och köpte impregnerat virke. Vi har tänkt om när det gäller altanen (mest Sivan) och beslutat oss för att behålla hela trädäcket på baksidan tills vidare. Däremot är det tänkt att vi fortsätter med att bygga ut altanen genom att förlänga den med marksten ytterligare 2-3 meter ut. Då kan vi när vi vill fortsätta genom att ta bort träverket och lägga sten in mot huskroppen.


Vi har däremot behållt tanken på ett 3*3 meter trädäck på framsidan i anslutning till ingången. Plattorna som låg här är fula och ojämna och därför gör vi om det. Nu räknar vi med att kunna sitta på kvällen och ta ett glas öl, grilla eller bara sitta och njuta kvällssolen samtidigt som vi faktiskt kommer kunna se lite folk (vi gör inte det på baksidan.

Gårdagen var en dag som ägnades åt lite allt möjligt. Vi kom äntligen igång med att rensa rabatter. Vi hade avsiktigt skjutit det framför oss då vi tidigare år varit lite "överivriga" och säkert slängt en god del blivande blommor men som var förvillande likt ogräs när det precis skjutit upp genom jorden. Tanken var i år att vi skulle vänta lite längre och därmed var det nu dags.

Vi har ändå inte tagit allt då det fortfarande är lite oklarheter kring några gröna växter, ogräs eller blomma? Kanske man skulle göra en trädgårdskarta eftersom det tycks vara helt omöjligt att minnas vad man satt var. En sak är dock säker.... Många av förra årets växter har fått stryka på foten (dvs. dött) under den snörika vintern vi hade. Rosorna som vi trodde var döda har dock kommit ett eller annat skott på (de flesta).

Ett besök hos Mariebergs trädgård igår gav inte så mycket. Vi fann någon marktäckare som var vacker, men alldeles för hög, vi tittade återigen på Magnoloior och lite höga prydnadsträd som vi sak ha på framsidan då det blir klart där. Men det enda vi köpte var ett par aklejor i blått och rött. De ska planteras på kortsidan av huset.
Appropå marktäckare ska jag nog ta ett prat med en granne om blombyte...



Vi fick också en massa ärenden gjorda på stan. Nytt takräcke inköptes till SAABen så vi kan lasta ett eller annat på taket där, men även för att kunna använda den här hemma och köra kajkerna på. Appropå kajakerna så har vi äntligen funnit ett ställe att förvara dem på. Ute vid Industrihotellet vid Örserumsviken. För den som inte är känd kan jag berätta att det ligger ute mot Lysingsbadet och på tio minuter är man ute i skärgård. Här var vi och planerade för hur vi ska ha alla kajaker ligga(få plats). Det var nämligen en hel del som ville vara med.



Väl hemma igen fortsatte vi med trappan och den nya uteplatsen. Sivan har fått ett par riktiga Fristads av mig så hon kan grovarbeta utan att behöva tänka på målarfärgsstänk eller annat söl. Idag ska trappan skruvas ihop och så kommer arbetet med att flytta trädäcket från bak- till framsidan inledas. Det blir inte så enkelt som tänkt då balkar inte är skruvat utan gjutet i betong. Det ordnar sig nog på ett eller annat sätt.

Det är därmed dags att sätta fart. Vi ska hinna på stan för att äta lunch också. Det är bowlinghallen som serverar potatisgratäng med tjärknöl med dessert. Mums!

Vi hörs....

Så var det äntligen dags. Årets första paddeltur gick av stapeln och det var Äskeskär som var målet. Det var en planerad tur hit för ett par veckor sedan, men då kom dimman in tidigt vilket gjorde att det bara var ett par meters sikt och därmed var turen omöjlig att genomföra.



Kajaken var vaxad och klar sedan veckor tillbaka och nu var det bara det varma och vackra vädret vi väntade på. Det var också på plats nu och därmed var vi iväg. Det var 6 kajaker som begav sig iväg ut genom Gränsö kanal.



Som vanligt gick vi mellan St Rågetholmen och Bockholmen. Sjön var relativt stilla och med en lätt vid i ryggen lade vi snabbt avståndet till fastland bakom oss. Efter en halvtimmes paddling är vi så på öppet vatten och vi ser Äskeskär, längst där ute. Som en enda liten ö mellan oss och ingenting, inget annat än öppet, blått vatten.



Det var varmt i solen och blåfärgen var nästan magisk. Tempot var bra och vi paddlade snabbt utan att vila.



Äskeskär är en relativt stor ö som är bebodd under sommaren. Här går (i år) tjurar på bete, men ön är också ett naturreservat tillsammans med Sladö och ett stort antal mindre öar. Äskeskär är framför allt känd för sin speciella fauna, men även för sitt rika fågelliv.



Då Äskeskär är en ö som kommit ur rullstensås skiljer den sig mycket från många andra öar i Tjust skärgård. Den består till stor del av sten såklart, men har även en relativt lång sandstrand på väst sidan. Här stoppade vi för att ta vårt kvälllsfika.



Bland fågel- och koskit fann vi varsin ren och fin gräsplätt att sitta på. Sivan och jag hade som vanligt glömt något (vi gör alltid det) och denna gång var det smörgåsarna med stekt ägg. Nu gjorde inte det något för vi hade kaffe och kakor och även en chokladbit med. Därmed överlevde vi och fick gott om energi till resterande turen.



När vi nästan fikat klart kom vad vi trodde ett gäng ungkor. Det visade sig dock att dom bara hade en spene och då har jag lärt mig att det inte är kor. Det är tjurar. De var nyfikna på oss men besvärade inte. Fast det är klart att när dom började skrapa med klövarna i marken så sanden yrde, då var det dags att packa ihop.



Klockan var inte mer än att vi skulle hinna paddla en bra bit till. Vi bestämde därför att vi skulle paddla på utsidan av Äskeskär. Det var ingen speciellt kul tur. Öppet hav och en hel del dyningar som alltid bjuder på en del överaskningar i min kajak.



Med nyinköpt keps hoppas jag synas ytterligare bättre på sjön. Idag pratas det alltmer om säkerhet för kajakpaddlare då båtarna blir allt större, går allt fortare och körs av allmer orutinerade och yngre förare. Man räknar dessvärre med att antalet kajakolyckor kommer öka lavinartat i framtiden.



Vi paddlat runt ön och är på väg hemåt. En sista blick bakåt visar Äskeskär där den ligger i sin vackra ensamhet. Vi har gott om tid och solen är fortfarande varm. Därför bestämmer vi att paddla norröver och gå runt Skafthomen och Mjödö. Vi befinner oss därmed inne i mellanskärgården igen.



Här är träden större och vattnet mer stilla. Den sista timmens paddling var det i stort sett bara krusningarna från kajakerna som rörde vattenytan. Medan solen sakta sänker sig paddlar vi genom kanalen den sista biten. 21.10 parkerar vi vid trappan längs in i kanalen. Kylan kommer smygande och vi har haft årets första paddeltur. 16 kilometer i relativt högt tempo. Det här kommer säkert kännas i kroppen i morgon.