Aktivt uteliv

Jag har inte blivit galen. Jag har inte heller drabbats av vansinnet att vägra åldras. Det är kort och gott ett tillstånd jag haft och som jag sökt för som botats med botox. Sivan trodde det var skoj, men ack, det var sant.

För över 20 år sedan började skriva mer illa än vanligt. Det skedde något i handen, handleden när jag skrev och hela handen ställde sig på tvären samt att underarmsmusklerna spändes i ett nästan krampliknande tillstånd. eftersom nu kroppen är finurlig så var det inte mer med det utan jag kompenserade det hela på diverse olika sätt.

Tiden gick och det var iget jag tänkte så mycket på trots att det blev värre och värre, jag skrev mer och mer oläsligt vilket inte gör så mycket idag då man skriver det mesta på dator.

Så kom det en dag då jag märkte att det inte helt fungerade att skriva på dator heller. Jag hade sakta fått allt svårare att lyfta ring- och lillfinger när jag skrev och även här började handen dra till höger. Hade jag sedan skrivit mycket en dag var jag fruktansvärt trött i armen vilket gick ut över andra saker jag skulle göra.

Så kom sak efter sak. Förra sommaren kom jag på att det var helt hopplöst att måla eftersom jag inte kunde dra raka streck. Matlagning som i många år varit min passion gick allt sämre eftersom jag är extremt högerhänt och hade svärt att hantera både visp och köksknivar.

I och med det kände jag att det fick vara nog. Min hand eller arm handikappade mig såpass att det dagligen försvårade situationer och gav mig sämre livskvalitét. Skriva och laga mat, hur skulle livet mitt se ut utan de två sakerna?

Det var alltså dags att gå till läkaren, vilket var för ett par månader sedan. Vårdcentralsläkaren var nog så duktig, men hade inget svar så han remitterade mig till en lokal neurolog här i Västervik. Hon andade vad felet var men hade aldrig varit bort i det så hon remitterade i sin tur till speciallist i Linköping.

Här träffade jag doktor Fredrik igår. Han var snabb och hade ställt diagnosen efter ett par minuter. Skrivkramp!

Nej sade jag och tänkte på det man kallade skrivkramp när vi var unga. Men det visade sig vara en medicinsk term för ett tillstånd när vissa muskler är så starka att de tar överhand över andra. Man missar det normala samspelet mellan agonister och antagonister. Han bestämde att vi skulle gå till neurofysiologisk avdelning och sätta en spruta eller två i armen.

Det är här botoxen kommer in. Botox (det borde man kunnat gissa) har egenskapen att det får musklerna att slappa, bli svagare vilket skulle göra att det blir mer balans i armen min. Nu satte man(en annan överläkare) in (efter att doktor Fredrik hade varit inne på kontoret och läst på) en nål på tre olioka ställen i muskeln. Man mätte spänningen at man låg rätt  och så sprutade D.F in botox rakt in i muskeln som spökade.

Nu ska vi bara vänta på effekt (vilket tar 2-10 dagar) innan vi vet hur dosen blev. Sedan kommer dosen regleras ner eller upp alltfrån hur det fungerar. Ett litet problem är att botoxen bara har effekt i tre månader (det har vi också läst om eftersom folk springer hos botoxdoktorer hela tiden) och därefter måste tas om, i Linköping.

Det är inga stora problem i sig. Vi tar turen dit och så kan vi efteråt göra IKEA; Plantagen och allt annat som vi saknar i Västervik....