Aktivt uteliv

Så var det äntligen dags. Årets första paddeltur gick av stapeln och det var Äskeskär som var målet. Det var en planerad tur hit för ett par veckor sedan, men då kom dimman in tidigt vilket gjorde att det bara var ett par meters sikt och därmed var turen omöjlig att genomföra.



Kajaken var vaxad och klar sedan veckor tillbaka och nu var det bara det varma och vackra vädret vi väntade på. Det var också på plats nu och därmed var vi iväg. Det var 6 kajaker som begav sig iväg ut genom Gränsö kanal.



Som vanligt gick vi mellan St Rågetholmen och Bockholmen. Sjön var relativt stilla och med en lätt vid i ryggen lade vi snabbt avståndet till fastland bakom oss. Efter en halvtimmes paddling är vi så på öppet vatten och vi ser Äskeskär, längst där ute. Som en enda liten ö mellan oss och ingenting, inget annat än öppet, blått vatten.



Det var varmt i solen och blåfärgen var nästan magisk. Tempot var bra och vi paddlade snabbt utan att vila.



Äskeskär är en relativt stor ö som är bebodd under sommaren. Här går (i år) tjurar på bete, men ön är också ett naturreservat tillsammans med Sladö och ett stort antal mindre öar. Äskeskär är framför allt känd för sin speciella fauna, men även för sitt rika fågelliv.



Då Äskeskär är en ö som kommit ur rullstensås skiljer den sig mycket från många andra öar i Tjust skärgård. Den består till stor del av sten såklart, men har även en relativt lång sandstrand på väst sidan. Här stoppade vi för att ta vårt kvälllsfika.



Bland fågel- och koskit fann vi varsin ren och fin gräsplätt att sitta på. Sivan och jag hade som vanligt glömt något (vi gör alltid det) och denna gång var det smörgåsarna med stekt ägg. Nu gjorde inte det något för vi hade kaffe och kakor och även en chokladbit med. Därmed överlevde vi och fick gott om energi till resterande turen.



När vi nästan fikat klart kom vad vi trodde ett gäng ungkor. Det visade sig dock att dom bara hade en spene och då har jag lärt mig att det inte är kor. Det är tjurar. De var nyfikna på oss men besvärade inte. Fast det är klart att när dom började skrapa med klövarna i marken så sanden yrde, då var det dags att packa ihop.



Klockan var inte mer än att vi skulle hinna paddla en bra bit till. Vi bestämde därför att vi skulle paddla på utsidan av Äskeskär. Det var ingen speciellt kul tur. Öppet hav och en hel del dyningar som alltid bjuder på en del överaskningar i min kajak.



Med nyinköpt keps hoppas jag synas ytterligare bättre på sjön. Idag pratas det alltmer om säkerhet för kajakpaddlare då båtarna blir allt större, går allt fortare och körs av allmer orutinerade och yngre förare. Man räknar dessvärre med att antalet kajakolyckor kommer öka lavinartat i framtiden.



Vi paddlat runt ön och är på väg hemåt. En sista blick bakåt visar Äskeskär där den ligger i sin vackra ensamhet. Vi har gott om tid och solen är fortfarande varm. Därför bestämmer vi att paddla norröver och gå runt Skafthomen och Mjödö. Vi befinner oss därmed inne i mellanskärgården igen.



Här är träden större och vattnet mer stilla. Den sista timmens paddling var det i stort sett bara krusningarna från kajakerna som rörde vattenytan. Medan solen sakta sänker sig paddlar vi genom kanalen den sista biten. 21.10 parkerar vi vid trappan längs in i kanalen. Kylan kommer smygande och vi har haft årets första paddeltur. 16 kilometer i relativt högt tempo. Det här kommer säkert kännas i kroppen i morgon.