Aktivt uteliv

Nu har det återigen gått över en vecka sedan jag gick ut i långledighet. Sivan som stannade kvar för ett par extravakter tog sin väninna Björg med sig och därmed är vi för närvarande två extra i huset. Bjrög hade nämligen med sin hund, en dvärgschnauzer vid namn Ninni.

Det är en väldigt snäll och trevlig hund och Desmo kom snabbt på att hon var harmlös. Minoe däremot har varit väldigt försiktig i kontakten, men nu börjar det släppa.

Vädret var de första dagarna varmt och grått. Ett antal rejäla regnskurar har gjort att det blivit en del bokläsning eller slappa på sängen med en film. Men såklart har vi även varit en del på stan och gjort butiker.

Nu har solen varit närvarande ett par dagar och idag har vi nog slagit värmerekord (känns det som i alla fall). Svetten har runnit bara man varit ute, men vad gör det? Sivan har badat nere vid de nya bryggorna fem minuters cykelväg bort och själv var jag mest nöjd med att titta på. Det var lite alger i vattnet men inte alls så det besvärade. Vattentemperaturen är fortfarande helt på topp.

Vi fick till slut tag på ett par solstolar till baksidan. Vi ville ha ett par i teak men såklart inte till fullpris. Nu dök de upp och med dynor till tror jag nästan vi kan räkna med att vi fick två till priset av en ordinarie.

Idag kom jag så mig för att vaxa Sivans bil. Ja, det är egentligen vår bil till lika delar men jag föredrar att se mig som Volvoägare av en eller annan anledning.

Sist vi gjorde det var i våras och då handvaxades den. Denna gång hade jag köpte kuddar till vaxmaskinen (som jag bara använt en gång tidigare) och tänkte att det skulle gå så det susade.

Sagt och gjort. Inte gick det så lätt som jag tänkt. Svetten lackade och vid två tillfällen lyckades jag får maskinen att släppa med följd att det sprutade små prickar av vax över både det nyvaxade såväl som lister och fönsterrutor. Säkert gjorde det att det gott och väl tog en extra timme att få bort all smet.

Hur som helst gick det bra till slut. Listerna behandlades så de blev svarta och allt var så blankt och fint. Synd bara att det inte är beständigt. Nu är det bara insidan kvar, men den är ganska hyfsad och går nog på en timme eller så. Bara vädret är okej eftersom man nu meddelar att det ska bli skurar över helgen....

 

 

Eftersom min kamrat Sivan är kvar i Norge och jobbar blir det ingen riktig ordning på något här. Det blir sena nätter framför tv:n och egentligen alldeles för tidiga mornar.

Hur som helst så har jag gått en tur i trädgården innan jag gjort mig klar för natten. Det har varit en del sniglar sedan jag kom hem (max fem per varv) och därför har jag tagit en extra tur lite senare. Speciellt vid komposten har jag funnit flera stycken och de avlivas obarmhärtigt med ett snabbt snitt över strupen.

Föresten läste jag i Norge att några forskare hade kommit på att Leopardsnigeln äter den spanska skogssnigeln (den vi kallar mördarsnigel och i Norge Iberiasnigel). Det skulle i så fall innebära att det kommer självregleras enligt forskarna. Den är dessutom inte speciellt intresserad av våra trädgårdsväxter. Jag har dödat massor av dom, men har bestämt att de hädanefter ska få leva så får vi se.

Nåväl, åter till besöket.

Desmo var ute och Minoe gjorde mig sällskap runt på tomten. Snart nog anslöt sig även Desmo och allt var som vanligt. Katterna är nästan alltid med och är nyfikna då vi gör ett eller annat ute. Så kom vi till kortsidan på huset och Minoe beter sig lite märkligt. Hon ställer sig vid blomrabatten och sträcker ut sig. Snusar och blir jättelång, men är inte aggresiv.

Självklart blir jag nyfiken och tar min ficklampa för att se vad det är som gömmer sig där. Döm om min förvåning när jag får se att vi fått nattbesök av en igelkotte. Tyvärr var han lite blyg för katterna och visade bara rumpan. Men nästa gång så, då tar vi en riktig bild...

För trots att vi gått in i augusti och det definitivt är betydligt svalare både dagar och nätter har blomningen i våra rabatter inte avstannat, tvärtom.


Då jag ändå var igång fick blommorna inne en omgång i ny jord

Rosorna har börjat blomma om, dahliorna blommar oförtrutet på och nu står olika former av Rudbeckia på tur att slå ut. Alla Sivans lavendlar blommar även om dom börjar se lite hängiga ut lite här och där. Att ha massor av blommor har också med sig andra effekter som man inte tänker på till en början. Jag menar alla djuren som gillar blommor...

I vår trädgård vimlar det nämligen av allehanda kryp. Nog finns det ett eller annat som jag är mindre glad över såsom de sniglar som periodvis dyker upp. Paddor och spindlar ger mig inte heller någon tillfredställelse även om båda är fina på sitt sätt. Sedan Sivan installerade en vattentunna har vi också i de perioder vi glömmer tömma den, myggor som jag gärna kunda vara utan.


Sivans lavendel blommar för fullt och luktar jättegott

Det som jag annars är väldigt glad över att ha är getingar, bin, humlor och fjärilar. Det startade förra året med ett intensivt surrande kring några av våra blommande buskar. I år har det fortsatt och samma buskar drar till sig massor av bin och humlir. Fjärilarna tycks mer attraherade av rena blommor. Våra kryddväxter som nu blommar är visst helt oemotståndliga för olika fjärilssorter. De är inte lätta att fånga på bild, då är humlorna betydligt enklare. När dom suttit en stund blir de nästan som bedövade och verkar helt borta i en lång stund.

Jag läste att det var dåligt med humlor och därför tänkte jag bygga ett par humlebon. Grejen är bara att det tydligen ska vara musspillning och spån i deras bon. Kanske vår granne, djurbutiksarbetaren kan hjälpa oss. Tydligen ska man stoppa det i boet och humlorna attraheras av detta och bygger då ett litet humlesammhälle. En uppochnervänd bomkruka nergrävd och med ett par stenar över hålet för att förhindra regn är tydligen det bästa.


En av många fjärilssorter vi har på tomten

En annan plan är att bygga ett litet staket av bambun vi har. Det ska tjäna som bo åt solitärbin tänker jag. Det är ensamlevande bin som bygger bon i ihåligheter. Där planterar de sina avkommor och sätter sedan igen ingången. Efter en tid föds nya bin och de äter sig igenom proppen som stänger igen. När de har gjort det är de så stora att de klarar sig själva. Det finns säkert anledning att återkomma till det med både text och bild.

Idag har det varit fint väder undantaget på morgonen. Enligt Yr.no skulle det regna tidigt för att på förmiddagen övergår till strålande solsken.

Mycket riktigt. Jag somande efter två inatt och vaknade strax efter fyra. Då var det en katt som ville in eftersom det regnade ganska kraftigt. Märkligt eftersom det var torrt från Nässjö och inget tydde på att det skulle bli regn. Hur som helst så stämde rapporten somsagt och jag började förmiddagen med att åka och tvätta bilen ordentligt. Nu står den i garaget och om vädret är gynnsamt kommer den vaxas i morgon.



Efter att ha varit och handlat var det så dags att börja i trädgården. Eftersom det både regnat och varit varmt var gräset jättelångt och behövde klippning i båda riktingarna. Solrosen som var på gång står som en tunn tarm i trädgårdslandet.



Vindruvorna kommer som dom ska och jag har slängt alla klasar förutom två. Vi hoppas de blir riktigt söta och kanske borde vi göra ett gott vin på dom :)




I väggrabatten blommar det mesta, här två sorters rosor och den mörkt röda dahlian.




Tar man sedan ett kort från andra håller kommer dessutom den nya, vita rudbeckian med.






På kortsidan växer stockrosorna så det knakar.




Vad som är lite synd är att det bara är en färg i år. Vi håller tummarna för att det kommer fler till nästa år.




På framsidan är de nya (i Norge köpa) cypresserna planterade för att markera gången in till huset.




Och i rabatten framför huset blommar ännu både dahlia, lavendel och rosor....

Är på arbetsvecka och den fylls just nu av jobb, mat och sömn. Eftersom vi har fullt av liv och rörelse runt oss (mer om det vid annat tillfälle) blir det många timmar per dygn i sängen för att få de timmar jag behöver.

Hörs fram emot onsdag

På grund av en massa saker som hänt har jag inte hunnit skriva om vad jag tyckte om fredagens konsert. Det ska vi ändra på och här kommer ett kort sammandrag och bildkollage.

Fredag var vädermässigt okej eftersom det just inte regnade mer än ett par droppar. SMHI och YR hade båda  utlovat regn, men när kvällen kom var det ännu torrt ute. Vi hade på grund av väder frångott tanken på att ta filt och picknickmat med oss utan satsade i stället på att äta hemma innan vi stack iväg. Det gjorde att vi var lite sena och kom iväg strax efter klockan 7.

Det fanns såklart inga parkeringar då, men eftersom Västervik inte är varken stort eller tätbebyggt fann vi plats uppe vid gymnasiet bara tio minuters gångväg bort.

Att ta sig in gick fort och det var en väldigt avslappnad stämning inne på idrottsanläggningen Bökensved. Ane Brun spelade när vi kom, men efter att ha kryssat oss fram mot scenen avslutade hon och man skiftade till scen 2 där Laleh strax efteråt började sin konsert. Jag var lite skeptisk till henne då hon är den enda artist jag slängt en skiva med. Nu blev jag dock överaskad då hon var mycket bättre live. Hon var fortfarande flummig och med texter som jag i stort sett inte begriper, men hon framstod ändå som en härlig person där hon stod på scen.

Efter en dryg timme var det slut och alla började flytta fram mot scen 1 igen. Det tog bara 10 minuter innan det var dags. En stor nerräkningsklocka var fästad ovaför scen och två sekunder efter noll slog Winnerbäck det första slaget på gittaren. Han inledde helt själv och spelade ensam i 20 minuter innan ridån föll och hela bandet anslöt sig mitt i en låt. Härligt drag...

Därefter följde en två timmars lång konsert. Han varvade gammalt och nytt med tuffa gitarrlåtar och lugna kärleksballader. Allt i en bra ordning. Hans ljussättning var otroligt bra och varierad och för den som inte sett det ska jag inte förstöra genom att berätta allt. Periodvis var det levande bakgrund och i andra låtar bildkollage som förhöjde hela effekten av konserten.

Hur var det då? Jag som är en alldeleslagomWinnerbäckfan och inte köper allt tyckte det var jättebra. Självklart gillar jag inte alla hans låtar men på något sätt fungerar det även med de låtar jag tycker är lite trista. Han har en förmåga att få publiken med sig och i långa stycken var det hög alllsång eftersom alla verjar kunna hans låtar utantill. Kvällen var trevlig och gick fort och vem vet, kanske det blir Winnerbäck en annan gång. Hur som helst så fungerade Bökensved utmärkt även om en del tagit Västerviks tidning som forum att beklaga vilket väsen det var.

Här följer nu lite utvalda bilder från konserten

På östersjöfestivalens dagar har hamnen och kajen varit full av allt möjligt. Inte bara skenande tåg, vargskinn och vildsvinskebab. Det har varit lite att prova på och en hel massa att titta och känna på. En av alla saker stod helt utanför programet.

En av dessa saker var en ung man i kanske 10-12 år (max) som var en hejare på att jonglera. Han hade ett bollsinne långt utöver det vanliga och klarade fem bollar i luften samtidigt. Inte nog med det utan han klarade då också att snurra ett snabbt varv samtidigt som har fortsatt hade alla bollar i luften. Han tog ner en boll på nacken samtidigt som han fortfarande  höll de andra i luften. Där låg den en kort stund innan han snärtade upp den igen för att låta den ingå bland de andra.

Han tog också upp en antal käglor som han också hanterade lika lätt (som det såg ut). Självklart samlades folk i hög för att titta och klappa händerna. Vi stod kanske och tittade i fem minuter innan han gav upp och av oss fick han 20 kr. Det var efter det massor av folk som gick fram och lade pengar och jag skulle tro att det blev ett antal hundralappar på den korta stunden. Något jag väl unnar honom då han alldeles säkert har tränat väldigt länge.

Vad som var lite kul var att se hans två kompisar som fick allt större ögon ju mer folk som gick fram och lade pengar i hatten. Jag anar att jonglören kommar vara hjälte för resten av kamraternas liv genom detta. När så föreställningen var över packades allt ner i ryggsäck och så sattes cykelhjälmen på huvudet och på små typ bmx-cyklar trampade så tre alldeles vanliga killar iväg.

Som jag berättade i en tidigare blogg så fann Sivan och jag en katt på ett tak som dessutom verkade ha lite problem att komma ner. Då ingen av oss är människor som sitter och väntar på att gräset ska växa frågade jag om vi skulle ta ner den och Sivans svar var såklart ja.



Sagt och gjort! Jag bjöd Sivan min hand och i en snabb sväng var hon uppe på min axel och gled därifrån runt så hon satt stadigt. Då nådde hon katten och den lät sig villigt lyftas ner och fick övertas av Petra som släppte den lös.



C som stod med sin bror och svägerska berättade att det var massor av folk som stoppade och tog fram sina kameror för att plåta. Det såg som tur var inte vi.



Katta, den fick en klapp och sedan försvann den bort över gågatan. Ut på nya äventyr och kanske nya tak att klättra upp på.

Nu ska vi ta adjö av de unga och sedan fara på stan i duggregnet. Rapport och bilder från konserten igår kommer under dagen...

Ha det!

Idag begav vi oss ner till stan för att kika vad det var som hände då vi igår kväll såg att det stod en massa tält och saker på torget.

Det visade sig vara skärgårdsmarknad med massor av aktiviteter och olika knallestånd där det såldes allt mellan himmel och jord. Mer om det i morgon i en annan blogg. Vad man hade var också en liten järnväg på ca 50 meter där ett ånglok var en mycket populär attraktion. Folk betalade (tror jag) och fick åka alla 50 meter fram och tillbaka medans det tuffade ånga och visslade. Ett vackert lok och allt verkade väldigt stillsamt.



Vi hade gått runt och tittat och precis satt oss och fått in maten på bordet då det hände. En märklig duns och så skrik.

Inte ett skrik utan massor av folk som skrek. Det var fullt med folk och det blev en förfärlig röra då folk kastade sig i olika riktningar. C och jag fattade redan vid smällen vad som skedde och det var att loket inte stoppade som det skulle utan tog sig över det lilla stoppet och som det heter i dagspressen, löpte amok bland åskådarna.

Ett par meter bakom rälsen låg ett utställningstält och loket fortsatte över kanten och in i det. Bakom tältet var det en barnkarusell (som var full) placerad men som tur var stoppade loket ett par meter innan. En pappa som satt på loket med sitt barn ropade och försökte få av barnet till någon passerande och en vuxen dam föll handlöst i marken. Det var ett kort kaos med andra ord innan allt blev stilla.



Sivan och jag tog varsin väg ut från restaurangen för att kolla om någon hade blivit överkörd eller var allvarligt skadad på annat sätt. Turligt nog var det inte så utan vi kunde efter ett varv återgå till vår mat. Den gamla damen var gott omhändertagen (när ambulansen väl kom verkade det vara lindrigt). Mer att läsa om detta här.



Det var nog ungefär så mycket spänning som vi alla behövde. Nu har vi vilat middag och ska bara äta innan vi beger oss till idrottsplatsen för konsert med Winnerbäck. Det ska bli kul och vi berättar mer om det i morgon....

Sedan vi flyttade hit till Västervik har vi varje år varit en tur till Öland för att bada och titta runt lite grann. Så även i år. Då vi fortfarande har besök av dotter och sambo ville de bli med och de ville även titta på Kalmar slott vilket de inte gjort på flera år.


Sista metrarna innan vi är nere vid vattnet och kan bada

Sagt och gjort. Klockan ställdes på halv sju (vissa tyckte det var jäkligare än andra att stå upp) och en timme senare for vi iväg. Det var ingen trafik och dryga 2 1/2 timme senare var vi framme. Första stoppet vi gjorde var Sandbybadet och den långa vita stranden. Här var det lite folk när vi kom, men fyllde snart på så det var halvfullt på strand och i vattnet. Vi badade och solade i ett par timmar innan vi begav oss iväg. Det var ett kort besök hos lillasyster med man som stod på tur.


Vi hann bara fram så var vi jättehungriga och var tvugna att äta

De hade bara ett stenkast bort köpt en gård. En riktig gård med mark, massor av hus  och gott om plats för både hästar och djärva idéer. Eftersom de är i renoveringsmodus stoppade vi bara för någon timme eftersom vi var hungriga och hade bestämt oss för att äta nere i Borgholm.


Kvarnen vid Sandvik där vi stoppade och åt

Nu blev det inte så för innan vi åkte förbi Sandviks avfart hade jag berättat om de pizzor de hade där förr. För den som inte vet kan jag berätta att de var så stora så att det var omöjligt att äta upp hela. Jag är en storätare när det är gott och jag har alltid kunnat äta hur stora pizzor som helst (har t o m ätit en familjepizza själv en gång) men orkade bara 3/4 här. Nu blev det inte så. Pizzorna hade krypt till mer normal storlek, medan priserna fortsatt var XL. Gott men inte gott för 100 kr stycket blev intrycket.

Så tog vi turen förbi Sandviks  hamn innan vi satte kursen söderut igen.

Borgholm! Ja vad ska man säga? Massor av folk i centrum på torg och gågata. Massor av små butiker men variation? Nej, definitivt inte. Det är samma billiga kläder och krafs som säljs på övriga Öland i tält och lador. Det är ballonger, billiga shorts och byxor tillsammans med klänningar med ännu billigare tryck. Hur som helst träffade vi C:s bror och flickvän och gjorde dom sällskap en tur. Vi tittade i hamnen (som är förvånande ointressant) och så strosade vi sakta tillbaka upp mot torget.


Krimskramsets stad nummer ett, Borgholm?

Här blev det dramatik. En katt satt uppe på ett tak och pep ynkligt. Den började trava fram och tillbaka och visade tydliga tecken på att vilja ner. Så en snabb blick på Sivan för att se att vi var överens och sedan startade den sekundsnabba räddningsaktionen. Petra skötte kameran (enligt C var det många andra som också gjorde det) medan Sivan snabbt svingade sig upp på mina axlar och i ett huj var katten i Sivans famn. Där överlämnades den till Petra och så var alla snart i trygghet. Katten då? Jo, den accepterade en kort klapp av sin räddare innan den begav sig iväg somom inget hänt.


Sivan får en klem? efter räddningsaktionen

Nu var det dags att bege sig till Kalmar och slottet. Turen tillbaka gick fort och det var lagom med trafik. Nu  hittar vi lite i Kalmar och med bra skyltning åkte vi rakt på. Vi gick turen genom stadsparken (om den nu heter så) och tittade på blommor, träd och buskar innan vi så var vid slottet. Sivan och jag var där förrförra året så det var lite nytt, men det är trots det lika fint.


En hängbjörk i stadsträdgården är bara en av många vackra växter

Det finns alltid något nytt att upptäcka om man bara tar sig tiden. Vi blev kvar någon timme men gav oss sedan iväg då Sivan och jag hade önskan om att gå inom IKEA helt kort för att köpa lampor. Nu var vi där med en kvarts marginal innan stängning vilket gott och väl räckte för det vi skulle ha. Daim och bilar blev det däremot inga då kön var alldeles för lång.


Någon i sällskapet noterade det jag tidigare missat, lejonens erigerade penisar :)

Sent var vi hemma och efter ett par korvar med bröd och en öl var det bara sammanfattning av dagen för att någon timme senare krypa ner i sängen. Jag tror alla sov ovaggade....


Kung Håkan, Haakon eller hur var det?

Så närmar vi oss slutet på denna långa och härliga semester. Det är bara dryga veckan kvar innan vi sätter av mot Norge och ett par dagars arbete. Dock hinner vi med ytterligare lite njuta innan dess. Sedan förra bloggen, dvs i lördags har vi i stort sett bara varit vid havet och badat och vi har ätit gott på kvällarna. Det har såklart blivit både grillat och en del vin.

Sedan ett par dagar har vi återigen besök och nu av dotter Petra med sambo Christoffer. De i sin tur har sina två katter med sig och det har gått bra tillsammans med våra. Det spottas och fräses en del, men jag tror de har det fint på övervåningen som är deras under vistelsen. Men Doris som en av deras jäntor heter har även varit ute en del på tomten, vilket hon verkar njuta av.


Idag blev det bara en kort dag vid havet eftersom det molnade på efter lunch. Vi var hemma redan strax före klockan tre och nu har alla vilat middag. Det är dags att börja med maten, men först ska jag höra med ungdomarna om de vill gå med ner till de nya båtbryggorna, alternativt det gamla sjukhusbadet som ligger tio minuters promenad bort. Det vore skönt att svalka sig lite innan kvällen är här och man ställer sig i duschen.


Det är gott och väl över 20 grader varmt i havet och jag gissar att här nere i Gamlebyviken är det ännu varmare. Jag som inte är mycket för att bada hinner bara ligga en liten stund i solen innan det är dags att gå i och svalka sig igen.

Förra året köpte vi ett cyklop med tillhörande snorkel för att ha då vi tränade på eskimåroll. Den tog vi med oss till sjön och så fick Petra och Christoffer pröva, vilket visade sig vara succé. Ungdomarna har legat i vattnet i evigheter åt gången. De snorklar efter fisk, dyker, står på händer och hittar på allt möjligt märkligt. Så igår fick vi ta vägen förbi sportaffären för att köpa ett till. Petra ville ha ett eget och därmed kan bägge två vara ute och snorkla samtidigt. Det har för dagen inneburit att vi just bara sett ryggarna på båda två, men såklart, Sivan och jag får också vår beskärda del....

Fredagen tillbringades på stranden som alla andra dagar de senaste två veckorna. Temperaturen var stabli runt ca 30 grader och det var helt vindstilla på förmiddagen. Nu väntar lite gråväder och åska innan det på måndag vänder igen och ska bli sol. Dock med mer moderata temperaturer.

På kvällen igår lagade jag en potatissallad och Sivan som köpt kyckling sönderdelade den innan allt förpackades i picknicklådor tillsammans med bröd, lite vin och en cider till mig. Därefter begav vi oss cyklande ner till stan och i sedvanlig ordning (tredje året i rad) placerade oss utanför slänten mot sjön och borgruinen.

Här intogs maten medan musiken spelades. Man hör sådär, men grejen är både musiken, folket och bilarna som åker förbi. Varefter tiden går blir det allt mer folk för att vid 21-tiden vara så pass många att det börjar bli trångt att komma fram. Det är stor skillnad mellan torsdag, fredag och troligen ikväll lördag.

Medan solen sänkte sig i Gamlebyviken packade vi ihop och strosade sakta ner tillbaka mot centrum och hamnen. Där fortsatte festen med massor av folk på gatan och torget. Fulla restauranger och en fullbelagd kaj  med diverse olika båtmodeller, även här många gånger med massor av folk, hög musik och alkoholkonsumtion. Jag hoppas att kustbevakningens täta turer gjorde att det gick lugnt till när alla skulle hem.

Polisen jobbade i stort sett enligt tidigare mönster, fyra åt gången eller sex, ibland åtta som valde att stå bredbent, tuffa och tätt tillsammans. Dock med skillanden att denna kväll var de ute på promenad några gånger. Hur som helst, ett otroligt trist beteende som inte borde förekomma. För nog är de väl medvetna om hur de uppfattas när de agerar som nu.

Efter en glass och en kopp kaffe från McDonalds var det så dags att säga tack för i kväll och cykla hem genom den varma sommarnatten. Uppe i ett skogsparti satt det en igelkotte, men jag hann tyvärr inte få fram kameran innan han fnyste och sakta begav sig in i den höga vegetationen igen.

Så har våra norgegäster åkt hem och vardagen är för ett par dagar åter. Det har varit en härlig vecka med över trettio graders värme och bara ett par små moln. Badtemperaturen har varit runt 20 och därmed har t o m jag som badkruka varit ivrig att tumla runt i vattnet.

Det har kanske inte blivit så väldigt mycket kultruellt gjorde under stadsbesöket men med den värmen orkar man inte heller farta runt utan det  blir mer mat, dryck och umgänge. Vilket i sig också är trevligt och därmed ser vi fram emot nästa vecka då det återigen vankas främmande. Har vi tur blir det fint väder även då...

Igår började visfestivalen och tyvärr hann inte vårt besök med det i år heller.


En öl och god mat på Sahara innan vi gick vidare i sommarkvällen

Sivan och jag var hemma tidigt från sjön och slappade ett par timmar innan vi gjorde oss i ordning och stack iväg. Vi hade bestämt att vi skulle äta på stan, ett beslut som sedan visade sig vara lite korkat. Det var nämligen inte en plats att få någonstans (förutom inne på McDonalds). Eftersom vi var jättehungriga så blev det bara att vänta på bord och tillslut fick vi ett utebord på den libanesiska restaurangen Sahara. Det blev grillspett och ett par öl innan vi tackade för oss och gick vidare.


Det var lite molnigt när kvällen startade, men lättade efter en liten stund

Redan när vi åt så dök de första poliserna upp, eller poliser var kanske fel ord. Det var polisbilar vi såg och eftersom hela hamnen var avstängd var det bara deras bilar som var där. De åkte fram och tillbaka genom folksamlingarna. På de två timmarna vi var där såg vi inte en enda patrulerande polis till skillnad från förra året då alla parkerade och gick runt bland folk. Att vi reagerade här var att genom att sitta i en bil med uppvevade rutor  visar man bara att man står över alla andra, att  man vill skärma sig.

Polisfiaskot fortsatte borta vid ruinen, konsertområdet. Där hade 6 stycken poliser klivit ur sina olika bilar och ställt sig i en grupp mitt på gräsmattan. Det stod i en klunga och pratade bara med varandra och jag tror inte någon skulle komma på tanken att gå fram och börja prata med den slutna gruppen.


Sivan visar hur polisen bör vara lite sträng :)

Det var som vanligt många båtar som parkerat på första parkett och en hel del folk som utanför satt och tog sig ett glas vin och åt medhavd matsäck. Man hade från tidigare år flyttat upp öltältet och toaletterna från turistbyråns parkering till ruinen. Det gjorde att det var betydligt mer folk där än tidigare år. Vi såg inget stök och ingen direkt fylla, men däremot ett antal flotta gamla amerikanska bilar. Allt som vanligt med andra ord.

Så sänkte sig solen och eftersom detta bara var dag ett av tre bestämde vi oss för att ta cyklarna och åka hem för att ta kvällskaffe. Då fick vi sällskap av fyra stora polismän som faktiskt gick en tur. Tätt tillsammans gick dom rätt igenom folkmassorna och först borta vid bron stoppade dom. Där fanns nämligen en polisbuss till med ytterligare fyra poliser. Därmed var den turen över och här blev de stående ingen. Tätt intill, pratandes med varandra, som bara poliser gör med poliser....

Så kom då dagen jag varit förvarnad för. Lördagen den tionde i sjunde. Allt började för ett par veckor sedan med ett fint brev och i brevet stod bara något i stil med, "Gör dig redo". Sedan gick det en tid och så kom nästa. Där stod följande "Är kostymen i ordning?".

Så har det fortsatt för att i veckan som var kulminera med att jag skulle planera för övernatting och att jag skulle packa en väska med bl a badbyxor. I det sista brevet fick jag så veta var jag skulle. Där fanns kartkordinater till den plats där jag skulle vara klockan 15 tionollsjutio.

Så kom fredagseftermiddagen och jag var till slut tvungen att kika vart kordinaterna visade. Jag gissade på Norrköping och tänkte för mig själv att det kunde vara kul eftersom det säkert finns massor av spännande att göra där. Sagt och gjort, jag slog in kordinaterna på eniro, men det visade sig vara lite fel. Då testade jag jaktskyttestugan uppe i Flen då jag började ana vad som var pågång. Det visade sig vara fel med med, dock bara lite fel så nästa ställe jag testade var hemma hos föräldrarna. Bingo! Det var dit jag skulle.


På lördagen satte vi oss i bilen kvart i ett för att åka de 19 milen till Flen. Det var mycket sommartrafik och därmed gick det lite trögt men inte värre än att vi var framme med ett par minuters marginal. Där visade det sig vara helt tomt med undantag av Christoffer och hans pappas bil. Han serverade oss varsin öl och satte oss i bilen för vidare transport. Färden gick nu mot skebokvarn och jag blev återigen lite fundersam på jaktskyttestugan, men vi åkte förbi avfarten dit.

Färden gick vidare och till slut var vi i Sparreholm. Nu var jag säker på att det var hembygdsgården som var anhalten. Det visade sig vara riktigt eftersom Christoffer svängde in där. Upp på gårdsplanen och där satt det  massor av folk. Det var släkt och vänner som Petra samlat ihop för ett litet knytkalas men tonvikt på min födelsedag i höst.


Hon vet att jag inte är road av att varken fira eller ordna tillställningar och hade därför fixat detta nu.

Hon hade i samråd med Sivan planerat och handlat mat och dricka så efter en stund dukades det med potatissallad, kött, bröd och grönsallad. Till det serverades det vin. Solen sken och vattnet glittrade till långt in på kvällen. Några gick ner till sjön och badade medan andra fortsatte att äta smått och dricka samtidigt som det pratades och minglades, långt in på sena kvällen. En minnesvärd och härlig kväll som jag inte kan annat än säga tack till.


Idag regnar det. Sivan vaknade halv fem av en rejäl åsksmäll och nu fyra timmar senare regnar det ännu välbehövligt. Molnen har brutit upp i kanten och det är  utlovat sol och trettio grader till eftermiddagen. Det ser jag också fram emot. Vi får nämligen norskefrämmande med Sivans syster och man.....

Vi hörs!

Nu har vi avverkat mer än tre veckors ledighet och det är varmt och torrt. Småland har hela tiden legat i topp när det gäller värme i landet och det börjar märkas ute och framför allt i trädgården. Gräset blir allt gulare och det börjar bli kala partier lite här och där varefter vi går.

Blommor och häckar har klarat sig bra genom att vi vattnar när de börjar se hängiga ut. Problemet är att de alltmer börjar behöva vatten varje dag. I allt större mängder dessutom. Vi vattnar på morgonen på grund av sniglarna, men lurar på vad det är för mening då grannarna runt i kring alltmer har börjat låta vattenspridarna stå på gräsmattorna och då enligt den gamla metoden. Kvällstid för att vattnet inte ska dunsta.

Det innebär för min del att jag de senaste dygnet dödat mer sniglar än jag gjort på de tidigare tre veckorna. Vattnet som står i rabatter och över gräsmattor ger sniglarna en perfekt fukt, både att leva och föröka sig i.

Det är två veckor kvar på semestern och vädret ser ut att fortsätta i alla fall nästa vecka med. Då har vi en del att se fram emot. Norgesfrämmande, grillfest med kajaksektionen och så visfestivalen torsdag till lördag.

Idag däremot är det något helt annat som gäller. Tionollsjutio! Hakkepeiling vad det är men kanske jag återkommer när jag vet mer. Allt jag vet är att klockan 12.45 sätter vi kursen norröver....

God middag!

Som någon noterat har vi en tid hållt på med vårt sovrum. Det har varit en del målning, tapetsering och ett golvbyte och efter en massa småförtret är vi äntligen klara. För nog är det så att man ska minnas att vi är sjuksköterskor och inte snickare.

Fast kanske, kanske är vi trädgårdsmästare ändå för på något sätt tycks det fungera bättre och det mesta är klart på ett nafs. Nu har vi tagit bort en plattrad och centrerat de som blev kvar. Samtidigt har vi anlagt rabatter på båda sidorna som tillfälligt får fungera till hösten. Då ska en del rosor och lavendel flyttas, vilket vi inte vill göra i blomsterperioden.

Sen ska det på en annan typ av marksten. En modernare, men det får vänta tills pengarna kommer in då vi valt att jobba med kontanta medel i stället för att ta lån. Det är så skönt att kunna klara sig utan så långt det går.

Tidigt i våras bytte jag tankar med en facebookvän och vi var båda överens om att den gångna vintern hade gått hårt åt våra trädgårdar och att flera rosor säkerligen hade fått stryka på foten. När jag klippte dom var säkert fem av femton i så dåligt skick att de såg helt döda ut.

Jag tänkte att vi väntar och ser och det var ett genidrag.

Idag är nämligen alla i god växt. Tre av femton har inte knoppar såhär långt, men eftersom de växer så får de en chans till. Kommer de inte i år så kommer de till nästa år tänker jag. Här kommer lite bilder på de modeller vi har.


Klätterros Goldstern (luktar jättegott ropar Sivan från trädgården)


Klätterros Santana


Stjälkros av okänt namn


Buskros av okänt märke


Buskros Astrid Lindgren


Klätterros av okänd härkomst och märke


Klätterros från Hönefoss, vår första ros av okänt märke


Buskros Europeana


Årets planerade rosor är en orange som jag såg i Lindköping, en ljusröd och mörkt rosa och kanske en begravningsvit. Vi får se vad vi får plats med och vad kassan räcker till. Möjligen att bladlusen kommer påverka köpen då vi konstaterar att vissa av dom är otroligt populära hos lössen.

Nu är det dags för solen ett par timmar. Vi hörs!

Eftersom tapetseringen till slut blev klar på sovrummet var det så dags för att börja med golvet. Det drar ihop sig då sommarens olika besök börjar stå för dörren. Redan nästa vecka tycks de första komma och det innebär att vi inte längre kan bo på gästrummet.

Jag för min del är lite justerad då  jag har en armbåge som är svullen. Det är en gammal skada från vintern som återigen gjort sig påmind med en rejäl vätskefylld bula av storlek en pingisboll. Jag har varit hos läkare och tömt den en gång, men nu har den således fyllt sig igen.

Läkaren anbefallde vila,ute och därav min arbetsledarfunktion. Jag sitter på plankorna när Sivan sågar och jag kommer med glada tillrop och friska, fräscha idéer då det krånglar. Inte att förakta det heller. Allt gick bra igår och nu är det bara tre rader kvar som vi (jag säger vi) ska lägga till kvällen. Sedan ska vi flytta in igen och det ser jag fram emot då det är betydligt svalare än på övervåningen.

I Västervik har vi några restauranger, en butik och ett bageri som sammarbetar. De har som gemensam nämnare att maten ska vara närproducerad (om möjligt) och hålla väldigt hög kvalitét. De som samarbetar är Gusto, Saltmagasinet, Skärgårdsvillan, Bageriet och Ost & Deli.

Vi Facebook och deras sida fick jag tips på Jonas Settlins tanke om egen ketchup. I går släppte han den i beränsad upplaga och den finns att köpa på Ost & Deli eller Saltmagasinet.


Vi som var på stan kom över en flaska och den utprovades sent igår kväll efter att tapetseringen var klar. Den var god. Inte så spicy som det lät och lite söt. Inget man har till korven men däremot som en klick vid sidan av något annat på tallriken.

Idag har solen återkommit. Det gör att det säkert blir sjönoch Bonnbacken idag. Så fortsätter vi med sovrummet till kvällen då vi ska börja lägga nytt golv.

Hörs!