Aktivt uteliv

Här hemma har vardagen infunnit sig. Väl hemkomna i måndags natt var vi snart inne i vanlig ordning. Tisdagen bjöd på snöväder och en förskräcklig blåst, men vi gjorde stan till trots detta. Lunch på thairestaurangen och så var vi runt på butikerna för at kika på lite allt möjligt.

Onsdag skulle bilen inom Volvo för att kikas på en lackskada. Då vi inte hade något speciellt för oss tog vi de 40 minutrarnas promenad ner på stan, nu i riktig snålblåst och yrande snö. Vi satte oss på biblan och läste en massa tidningar och magasin medan tiden gick. Sen kryssade vi oss sakta uppöver stadens gator för ett stopp på en pizzeria där dom har den tjocka amerikanska pizzamodellen. Eftersom vi hade bestämt oss för helstekt kött med ugnsbakade tomater tillsammans med halloumi delade vi pizzan mellan oss. Det var alldeles lagom till lunch.

För den som undrar var min härliga skatteåterbäring tog vägen (detta är mannen som kan bränna pengar fort) så gick det rakt in på banken. Det gick oavkortat till lånet på husvagnen och därmed är i stort sett både husvagn och saaben betalda. Det är härligt!

Idag fortsätter det snöa. Det tillsammans med storm gör att jag inte gått ut för mer än att skotta rent utanför huset. Sivan som gillar att röra på sig oavsett väder gick till ICA medan jag nöjde mig med skottning och att gå och möta henne på tillbakavägen. Genom fönstret här vid datorn är det just ingen sikt nu. Det vräker ner och yr igen totalt vilket gör att vi med gott samvete kan fortsätta med annat. Det blir bok och film i timmarna framöver innan det ska lagas kvällsmat. Jag har också funnit ett recept på en surdegsbaguette som ska provas.

Så har i stort sett en arbetsvecka gått. Sivan jobbar i kväll och dag i morgon och själv har jag bara en natt kvar. Det har varit en märklig arbetsvecka med massor av jobb och en god del stök. Det kulminerade i natt som var med den största festdagen innan jul. Det traditionsrika julbordets stora dag.

Eftersom norrmänn rent generellt dricker betydligt mer än jag är van vi från Sverige händer det också mer bland både kvinnor och män. Förutom sedvanliga arm och benbrott tillsammans med axlar som hoppat ur led har vi och legevakten fått roa oss med misshandel och knivskador, brännskador och ett regelrätt knivöverfall som bara genom tur slutade hyfsat.

I kväll packar jag ock städar. Jag ska sova fram till lunch i morgon och sedan är det dags att tömma vattentankar osv innan jag hämtar upp Sivan kl 15 då hon slutar. Vi fegar lite med vatten i vagnen eftersom det inte är kul att komma tillbaka om strömmen har gått och det står vatten i toalett och i rören.

Jag har också startat volvon för första gången på en vecka. Det blir den som går till till Sverige denna gång eftersom jag hoppas på att få en lackskada fixad innan jul. Blir det klart så kommer vi säkert åka och slita lite på saaben som bara gått obetydligt längre än volvon.  Jag har också huggit igenom en cm is på bilrutorna. Temperaturen ligger nu på ca minus fem och det är planerat mer snö till veckan.

Återkommer på tisdag.
Ha det!

Det drar ihop sig till fredsprisutdelning här i Norge. Inte Nobelpris i fred, utan just fredspris. Varför norrmännen har valt bort den svenska delen med Nobel kan man bara gissa och där har jag min tanke.

Nu är det i alla fall dags och i morgon förmiddag landar Mr Obama på norsk mark och så långt okej. Men tidningarnas och radiostationernas fokus ligger på ett helt annat plan sedan ett par dagar. Det som man pratar om här är nu i stället vad man kallar Obamas nonchalans.

Det har nämligen visat sig att från ha varit ett besök med massor av planerade aktiviteter har det blivit ett besök med bara några få programpunkter som sträcker sig över knappt ett dygn.  Då ska presidenten hinna hämta priset, medverka på utdelningscermonin och träffa stadsminister Stoltenberg på ett kort besök. Vad som får stryka på foten är en middag med kungahusetbanketten, en planerad stor konferens, en intervju plus en hel massa annat som egentligen består av olika personers önskan om att få frottera sig med Obamas närvaro.

Ett annat exempel på hur det tar av med "fredsprisutdelningen" är att norska näringstoppar och andra pr-kåta människor ringer till kommitén som står för festen och både ber och kommenderar för att få inbjudan till att vara med.

Vid en kort och snabb radioundersökning ansåg 85 procent som ringde in att Obamas ovilja till att stoppa i Norge och medverka till denna pr-cirkus var arrogant och ohövlig. Vid en större undersökning som var lite mer seriös ansåg 45% detsamma

Redan tidigare var det bara en tredjedel av norrmännen som ansåg att utnämningen för fredspriset var riktig. Nu tros den siffran vara betydligt lägre.

Min egen åsikt är nog att världens mäktigaste man har annat att göra än att springa Oslo runt på kafferep för att enskilda norrmän har problem med dålig själkänsla. Att han sedan vägrar ge intervjuer till världspressen i samband med utdelningen ser jag inget märkligt i. För som någon sade.... Obama ger intervjuer om precis allt och det i stort sett hela tiden. Vi klarar oss nog utan denna också.

Däremot har jag ända sedan utnämningen varit skeptisk till möjligheten att en amrikansk president ska kunna få Nobels fredspris. Speciellt då han just tillträtt och inte hunnit med mer än att önska vad han vill uppnå. Önska, de tkan vi alla, men att sedan från detta sända 30000 man yterligare till Afganistan, det är det få som kan.


Karl Johan´s gata i vinterskrud

Igår åkte vi för att jobba en vecka. Eftersom vi hade två bilar blev det ensamåkning vilket är ganska trist även om man inte pratar hela tiden på två. Vi gjorde ett stopp i Jönköping för att köpa ett kapell till bilen som ska stå i Norge och sedan bar det iväg igen. Sivan i sin blå fina racersaab och jag i volvon. Det blev ett kort stopp på Torp utanför Uddevalla där vi käkade varsin hamburgare.

Temperaturen låg på stadiga 7-8 grader hela vägen fram till Norskegränsen. Här innan hade vi stoppat utanför Tanumshede för att tanka fullt innan vi kom in i Norge. Har vi tur klarar vi oss på den bensinen hela veckan.

Väl på andra sidan Svinesund började temperaturen sjunka. I samma takt började snön dyka upp och plötsligt var det het vitt vid sidan av vägen. Temperaturen stoppade så småningom på mellan 1-2 grader och det regnade i stort sett hela tiden.

Väl framme var det ett par dm snö som låg. Det var fint upplogat och inga som helst problem att komma fram. Klockan var nu halv nio.

Det var varmt och skönt inne och medan Sivan packade upp maten och serverade varsitt glas vin bäddade jag sängar. Det tar numer bara 20 minuter från att vi är framme tills vi är installerade.

Så tog vi sovmorgon idag eftersom vi börjar jobba. Det är någon plusgrad och snön har nästan regnat bort. Vi tog katterna med på en långpromenad så nu ligger dom i varsitt fönster och slappar.. Det ska ätas lunch innan vi sätter fart igen. Sivan med jobb och jag med mitt.


Parkering utanför hemmet vårt


Desmo och Minoe på promenad efter fjorden

Dagen idag går som alltid innan arbetsperiod i matens tecken. Idag har jag lagat köttgryta, baconpannkaka och en stor form lasagne.

Vi har också hunnit gå en promenad i det nya området. Det var visning på de nya alléhusen och vi som är lite nyfikna tog oss ut när det hade varit öppen någon timme. Det är ju smart att inte trängas tänkte vi. Jo, pyttsan!

Det stod bilar just överallt och väl framme vid huset visade det sig att det var tio meter kö för att komma in. Det var inte bara kö utan folk stod i bredd för att få se hur det ser ut. Det var inget för Sivan och mig som i stället gick en tur i området. Du kan finna SvenskFast bilder om du klickar här.

Hur som helst så undrar jag hur det går med försäljningen idag eftersom det ibland såg ut som om det brunnit på servicehuset och att gamlingarna var tvugna att skaffa ny bostad. Jag har svårt att se dessa som potentiella köpare eftersom många av dom definitivt inte orkar hus i två etage.

Nu gick vi en vända och vi tror att det kommer bli två grupper med 10 + 10 radhus på vardera sidan om allén.. Väl inne på området nerot sjön har vägarna iordningsställts och gatlyktor är monterade. Kvar att göra är att asfaltera. Det ser dock inte ut som att det är någon aktivitet på de utstakade tomter som gränsar ner mot sjön vilket jag kan förstå med priser på upp mot 2,6 mille för bara tomten.


Alléhusen sett ute från gatan


Från kortsidan


Så här populärt var det att köa i solsken


Väggarna på de sista husen är resta

Som alla vet är jag ganska (väldigt) kritisk till norsk administration. Oavsett det gäller lönekontoret, skatteetaten eller för den delen NAV som är vår motsvarighet till försäkringskassan. Ibland när jag berättar för vänner vad de kan hitta på där borts får jag känslan av att de inte tror mig, eller att jag i alla fall överdriver kraftigt.

Här kommer dock en dagsfärsk historia som för en gångs skull är positiv. I alla fall i slutänden. Det hela börjar för över två år sedan. Jag har då en tid arbetat allt mindre för att året 2007 tjäna nästan hälften av vad jag tjänade året innan. Trots detta fick jag för första gången i Norge restskatt. Inta bara restskatt sådär utan mer än 36 000 NOK. Helt oväntat men det var bara att betala. Slutkalas nästan 40 000 SEK fördelat på två månader. Det sved rejält.

Jag fattade ingeting, men som svensk så litar man på att myndigheterna vet vad dom gör, i allafall i stort sett.

Så kom 2008 och det var dags för deklaration igen. Jag väntade och väntade men ingen deklaration kom. Så när sista veckan före inlämning kom gick Sivan och jag till skattetatens kontor och bad om hjälp. Det visade sig då att jag inte längre fanns med över de som skulle deklarera. Vad vi skulle göra åt problemet visste inte damen och hon verkade för den delen inte speciellt intresserad av saken heller. Dock skrev hon ut en standardblankett som vi fick med oss för att fylla i. Problemet med att jag inte var registrerad ville ho dock inte ta i utan vi får bara vänta och se om det löser sig till i år (då ska det väl lösa sig av sig självt tänker hon).

Väl hemma så fann Sivan ett par spännande saker. Det var att vi får göra avdrag för kost när vi jobbar som vi gör. Sagt och gjort, avdragen gjordes och det visade sig senare att de gått igenom. Det gjorde att Sivan frågade om hon fick överklaga den tidigare deklarationen för att försöka vinna tillbaka några kronor. Visst sade jag och var bara glad för det.

Veckorna gick och tillslut fick vi ett besked som vi inget fattade av. Sivan ringde och vi fattade ännu mindre. De menade att jag inte lidit någon större ekonomisk skada och snällt fick vänta tills tid fanns. Snällt väntade vi och i går fick vi besked. Jag får tillbaka pengar och inte vilka pengar som helst. Det vi kunde läsa var att summan 47 000 NOK har satts in på mitt norska konto. Det är dryga 56 000  svenska kronor.Det innebär att jag, om man tittar på blanketten redan innan deklarationen betalat 9000 NOK för mycket i skatt. Hur man sedan får till de extra 36 000 det kan jag för mitt liv inte förstå.

Grejen är jag mött så många svenskar som menar att man betalar för mycket i skatt och som menar att det är fel. Flera har överklagat både en och två gånger och för varje gång de "klagat har de fått tillbaka lite mer. Frågar man på norsk skattetat så får man lika många svar som personer man frågar och om man hör i Sverige så ler dom och skakar på huvudet. Tydligen är detta vida känt.

Nu återstår två saker. Ska Norge betala ränta på de pengar de "lånat" och hur ser det egentligen ut med fjolårets deklaration?avdrag. Jag tjänade nämligen ytterligare mindre då och hade ännu mera avdrag och trots det så vill de ha 4000 NOK av mig. Ska jag lite på att det stämmer? Skulle nog inte tro detoch lanske att man ska överklaga varje år bara för att de ska räkna en gång till.

En sak som jag tänker kolla är vad en deklarationshjälp i Norge kostar,. Det verkar kunna löna sig och speciellt om jag får en deklaration i år.

Idag var jag vaken klockan sju. Det är ganska vanligt och i stället för att ligga och vrida mig står jag i stort sett alltid upp för att laga frukost och läsa lite tidningar. Så även idag.

Vi har våra egna rutiner här hemma på morgonen, katterna och jag. Det går ut på att jag först sätter på en kanna kaffe. Eftersom denna typ av kaffe smakar lika gott om det stått en stund, eller blivit uppvärms som då det var färskt gör jag till både Sivan och mig samtidigt. Därpå får katterna sin färskmat som jag envisas att skämma bort dom med. Desmo som är en matglad katt får någon form av kattmat, medan den lilla, tunna Minoe oftast får något betydligt mer avancerat. Denna vecka har det varje morgon varit två "Mamma scans" köttbullar.

Därpå är det dags för att gå på badet för mig. Fem minuter senare är jag färdig och katterna har ätit ochv ill gå ut.

Då är det frukost och kaffe i över en timme. Jag kollar bloggar och läser tidningar. Kanske jag kommenterar något inlägg eller skriver något på bloggen. Tiden rinner iväg och så är snart klockan 9. Kaffet ska vkropörmas och så är det dags att väcka Sivan. I den mörka tid som nu råder tänder jag ett ljus hon har bredvid sängen, ställer ner kaffeglaset och viftar fram lite kaffelukt till hennes näsa. Därmed är hon vaken.

Jag lägger mig då bredvid och uppepå. Medan hon sakta får igång kroppen slapparjag lite. Ibland somnar jag till för ett par minuter och andra gånger får vi en katt på armen som vill kelas med.

Idag var det klar himmel strax före åtta, men bara en kvart senare så var det grått, nästan svart på himlen. Radionyheterna med vädret säger grått men med upehåll. Där försvann nog i alla fall min lust att gå på golfbanan även om det är ganska varmt ute.


Vy från altan kl 08:16

Ja, det var en sådan det blev alltså. På fredagen stoppade vi för att titta och provköra, men då det var både mörkt och sent så var inte Sivan så sugen. Dessutom såg lacken ganska förskräcklig ut i tvätthallens obarmhärtiga sken. Varje repa avslöjades och förstärktes till det groteska.

Själv tyckte jag den kändes ok och jag misstänkte att lacken såg betydligt bätre ut i dagsljus. Vi lovade ägaren att höra av oss under kvällen om vi var intresserade då han hade flera spekulanter. Sagt och gjort. Väl hemma sände vi ett sms med ett rimligt bud och med förbehåll att Sivan åter ville prova fast i dagsljus och likaså se hur lacken egentligen såg ut.

Ägaren ville inte sänka priset och vi önskade lyckta till med försäljningen. Då ringde det, och ringde och ringde. Det var dock ingen som svarade förrän morgonen efteråt och då var det kvinnan i huset som accepterade pris och att vi kom och kikade på måndagen.

Väl på måndag och i Jönköping var i stort sett inget förberett. Dock kom storebror til ägaren och då skedde det ting. Bilen provades av Sivan som var jättenöjd. Lacken var i vanligt dagsljus jättefin och i regnet såg vi att det var välvaxat och snyggt. Likaså var insidan välvårdad. Så vi for tillbaka och så besökte vi banken för att lösa gamla lån, betalade överskjutande summa och skriva kvitton för att därpå lasta in sommardäck och få nycklar. Sivan hade därmed en bil, även denna gång en SAAB.

Nu är den servad, tvättad och putsad för att åka till Norge på måndag. Den är körd ett antal dagar och vi är mycket nöjda. Det är en liten sportig och jättepigg bil som gått 8000 mil. Kanske är det den som ska gå fram och tillbaka medan Volvon står.


Nytvättad och torkad så...


är det bara insidan kvar som ska gås över

Norge är Norge och för den som säger att vi borde slå ihop våra länder kan jag bara säga att du vet inte vad du pratar om. På Skavlan i fredags framkom det att man ofta som utlandssvensk efter en tid inser hur jäkla bra vi har det i Sverige och hur bortskämda vi är med att saker och ting fungerar relativt bra. Speciellt när det gäller statlig och kommunal verksamhet.

Sivan, min livskamrat har i dagarna fått en räkning från just fjellinjen AS. Det är på 312.50 NOK varav 12.50 är kostnaden för att ha passerat en av norges alla bomstationer. Okej det, även om dessa bomstationerär ett djävulens påhitt för att pungslå folket på extrapengar till stadsskassan.  

Problemet med räkningen påslagsavgiftenpå 300 som dom vill ha i förseningsavgifter. Eftersom Sivan inte fått någon första räkning så blir det lite tokigt. Adressen på räkningen är till vår gamla bostad i Norge och bolaget upenbarligen inte bryr sig om att uppdatera utifrån norskt folkeregister.
Posten å sin sida är inte heller intresserad av var folk har tagit vägen. För trots att ingen bor på adressen sedan över ett och ett halvt år fortsätter posten/brevbäraren att trycka ner det som går i alla brevlådor. Självklartåker ingen tillbaka för att kontrollera det mer än högst någon månad efter flytt. Jag kan föresten berätta för den skeptiske läsaren att i de hybler vi bott under det sista året tvingar brevbäraren ner reklam fram tills brevlådan hotar att rämna (eller att någon tömmer den).

Nu ringde i alla fall Sivan upp Fjellinjen för att få räkningen. Det lät sig självklart inte göras hur som helst och fel, det hade deinte gjort. Skulle det möjligen gå att göra något åt det så var hon tvungen att skriva en formell klagan till företaget. Därpå behandlas den och vi får så småningom svar, dvs att det inte är självklart att Sivan får rätt.


Norskt krångelbolag, Fjellinjen AS

Eftersom julen står för dörren (i alla fall för vissa) så hade Petra och C passat på att köpa årets julklappar redan nu. Självklart och på ungomars vis var vi tvugna att öppna dessa på en gång de kom.

Årets julklapp var ett vackert fruktfat i svart metall- Proppat med lussebullar (Petras egna jättegoda hembakade) pepparkakor. tillika hembakade de med, och en flaska vin som ännu inte är utprovad utan får sparas till jul.

Till det var det en jättestor blombukett som fortfarande står lika fin på köksbordet.

Inte var vi berädda på jul nu, utan får i stället satsa på att komma norröver en dag de närmsta veckorna.


En diger blomsterkvast i grönt, vitt och rött


Petras godaste lussebullar på hennes mammas recept

Det har varit ett par dagars uppehåll från bloggande igen. Det är som en gammal kollega en gång sade om precis allting. "Det kom så fort på"! Norges turen avslutades med buller och bång. Vi åkte redan vid tiotiden på morgonen eftersom vi skulle få besök till första advent. Dotter med sambo var påväg ner och vi som trott att vi skulle komma hem på torsdagen, dvs dagen innan deras tänkta besök.

Vi skulle också stoppa i både  Borås och Jönköping för att titta på bilar.

Nu blev det inte så då Boråsgutten strulade och inte var hemma. I stället stoppade vi i Jönköping är det fanns en SAAB 9-3 av 2003 års modell. Det blev lite märkliigt eftersom det var helt svart och dessutom regnade. Vi körde till en tvättstation och i det skarpa lyset så lacken rätt sliten ut då alla tvättmärken och dörruppslag förstärktes. En kort provtur gav i alla fall inga hemska överaskningar.

Vi var i alla fall hemma vid niotiden och så kom besökarna en halvtimme efter. De hade köpt med sig pizza och ett par glas vin (och lite bullar) senare var alla trötta och det blev en skapligt tidig kväll.

Lördagen var det fint väder och därför begav vi oss upp till Kulbacken för att kika på julmarknaden. Vi tog därefter en tur på stan innan vi stoppade på Ackrell´s för kaffe, choklad och nygräddad våffla.


Så kom söndagen och den egentliga första advent. Vädret var återigen som vanligt men vi begav oss ner på stan ändå. Det var lite fart på torget med små julstugor där det såldes glögg och annat. Men det var trist för i flera av julstugorna var det skolungdomar som stod och sålde dyra bullar och kakor. Det var väl skolresepengar tänker jag. Sedan fanns de vanliga yallayallahandlarna med ballongar, t-shirts och godisremmar (känns lite märkligt på en julskyltning. Efter någon timmes vandring och kikande på ingenting så gick vi (som vanligt) till pizzerian Acapulco och därefter var första advent slut och Sivan och jag var återigen för oss själva.


Vädret var vackert på lördagen och vi parkerade nere på stan för.....


att promenera upp till Kulbacken och se på julmarknaden


I två av träden här växer det mistel


Unos torn med HerrE och Sivan i solsken

Som nattarbetare har jag det otroligt bra. Jag har det lätt att komma igång med nätterna och väl inne i jobbet efter ett par nätter har jag lycktas vända dygnet helt. Det fina är att jag har lika lätt att vända dygnet tillbaka. Att stå upp tidigt efter avslutad natt och sedan vara riktigt trött till kvällen brukar gott och väl räcka för att jag redan dag två ska vara tillbaka i normal rytm.

Denna gång blev det dock inte så. Någon gång ibland kommer det en störning och så krånglar det såsom inatt. Jag sov någon timme på sjukhuset igår efter natten, eftersom jag skulle upp tidigt för att gå på datautbildning. Sivan åkte själv hem på morgonen och när hon vaknade på eftermiddagen mötte hon mig och så gjorde vi byn. Kvällen avslutades på "vår gamla" indiska restaurang, som idag tycks gå bra eftersom det var en hel del folk där.

Sivan lämnades av på sjukhushet vid 18-tiden och jag for hem. Efter en del plock hade den värsta tröttheten försvunnit, men väl i säng klockan 22 somnade jag ovaggad, jättetungt. Klockan 2 var jag vaken. Helt klarvaken och kroppen var redo att sätta fart. Katterna var detsamma.

Efter en timmes vridande och vändande beslutade jag mig för att stå opp.Jag börjar packa och tömma så försöker jag lägga mig ovanpå någon timme innan Sivan hämtas och färden sätts hemåt. Vi får besök av dotter och svägerson över helgen. Vi ska fira första advent i Västervik.....

Idag har det varit fint väder. Ända fram tills efter frukost vid halv fyra. Då kom den dagliga dimman smygande och för en stund sedan när jag var uppe på toaletten inser jag att det är tjock dimma även denna kväll, som alla andra kvällar jag åkt till jobbet.

Man pratade igår på tv om olyckor i Norge och att 50% är relaterade till för hög fart. Det undrar jag. För det ligger liksom i bilåkandets natur att man måste ha fart och går det tillräckligt sakta är det inte längre fråga om att köra bil. Man står parkerad. Vägen till jobbet har på fyra månader slitits ner så kraftigt att man nu överväger att försöka hindra vanlig trafik att åka där. Olycksrisken är så stor på vissa ställen att man måkat in väggrenen en halvmeter vilket i sin tur gör att bara personbilar får plats inom det sträckade området.

Kommer det en lastbil så måsta en av bilarna stoppa eller så får man chansa på att köra utanför strecken (vilket det flesta gör) med risk att ta vägen med sig ner ett par meter i ett stup. Fart; det handlar det inte om här utan vägen är helt enkelt inte i standard att den är brukbar som allmän väg. Den är i bredd som en asfalterad skogsväg.

Dimman i det sista har gjort att hastigheten långa bitar av resan går i 40 km i timmen. Höstmörker, våt vägbana med massor av håligheter, svaga eller raserade vägkanter , utebliven vägmarkering och dåliga reflexstolpar och alla norrmäns förtjusnig i extra starka dimmljus... allt detta gör att jag helst vill ta sikte i horisonten och så bara blunda tills mötet är förbi. Jag förstår gott och väl de norska lastbilschaufförerna som menar att de ofta kör med hjärtat  i halsgropen. Dessutom när det som i kväll är jättehalt.

Bara två nätter kvar nu och sen åker vi hem på fredag morgon. Går allt som det ska stoppar vi i Jönköping och kikar på en SAAB 9-3 och en Volvo S60.


Björn Eidsvåg och Lisa Nilsson i Eg ser

Kanske blir man känsligare med åren, men detta året är november det nederbördskraftigaste jag kan minnas. Såklart har det regnat mer något år, men detta tycker jag börjag bli för mycket.

Under natten svängde det från minus till någon grad plus och uppåt fjällvärlden blev det såklart fruktanskvärt halt. Den här natten gav inte trafikolyckor, men väl ett par halkolyckor. Vi fick också in säsongens första skidolycka. Anläggningarna är i stort sett i full drift och turistfströmmen har börjat.

När jag ändå är inne på jobbet kan jag avslöja att vi var på kurs i veckan. Där fick vi veta vilka djur vi var på jobbet. Både när det var stilla, men även när det blåste på ett eller annat sätt. Vi fick också besök av en föreläsare som skulle motivera oss. Motivationskurs!!!!

Vad är det då med det undrar läsaren av bloggen? Jo, är det en sak jag lärt mig är det att när arbetsgivaren kommer skakar fram pengar till en motivationsföreläsare som kostar skjortan, då vet man att det stundar dåliga tider. Man vet inte helt vad, men eftersom "vårt" sjukhus slagits ihop med tre andra och varav två är betydligt större så anar i alla fall jag att vårt sjukhus inte kommer växa framöver. Nej, men pratar om besparingar och effektivisering av kliniker och det kan nog det mest korkade stolskott lista ut vad det innebär.

När man sedan så slantar upp tiotusentals kronor så har jag en aning. Jag tror det finns anledning att återkomma till ämnet då vi får framtiden presenterad under nästa år.

Tänkte bara helt kort nämna ett framtida ämne till bloggtema. Kungahuset och framför allt vår tyska drottning. Jag säger tyska, för efter snart 40 år i detta land pratar hon fortfarande svenska som en invandrad flykting på fjärde året i landet. Jag såg en bild på henne och vad temat på den bloggen blir, det kan säkert många gissa. Ledtrådar är botox och skalpell och språkundervisning för invandrare.........

Mo(ro)tivator

Idag lyckades jag sova fram till klockan halv två. Då vaknade jag av att något skedde ovanför mig. Eftersom jag nu levt med Sivan rätt så länge förvånas jag sällan av hennes upptåg. Nu väckte hon mig genom att stå och fotografera med blixt ovan mitt  huvud. Det var mig och lilla kattafröken hon tyckte skulle förevigas.

Jag tror att Minoe har sovit bakom min rygg hela dagen. Hon ligger helt stilla och bara någon gång ibland hör man henne dra en djup suck. Likaså när jag rör på mig sträcker hon ut ena tassen och petar på  halsen eller i ansiktet mitt. Lite som en påminnelse att hon ligger där och att jag ska vara försiktig.

Sivan arbetar i kväll och då passar jag på att dammsuga, åka och handla och eftersom solen skiner idag, tvätta bilen. Det var flera veckor sedan nu och var välbehövligt. Nu är det bara insidan som skulle ha en omgång, men det får bli när vi kommer hemom dryga veckan.

Då hoppas vi kunna köpa bil. Det ligger ett par intressanta av var modell ute nu och vi håller tummarna för att någon är kvar så vi hinner åka och titta.....


Arkivbild från förra besöket. Nu är det barmark

När man som vi har dryga 65 mil till jobbet så blir det en del både prat och plats för egna tankar. En sak som jag nu gått och tänkt på i ett par dagar är elen och elpriset. Idën är inte ny och säkert har alla tänkt den, men jag introducerar den som ny och som min egen igen så får vi se.

Vi fick nämligen vår VA-räkning för ett par dagar sedan. Den var på 2000 kr vilket inte alls är dyrt om  man ser till att det är vatten. el och sopor på en och samma räkning. Vad som däremot retar mig är att det är helt omöjligt att spara pengar i någon större utsträckning genom att hålla igen med något av dessa saker.
Här i Norge pratar man nu om att vi i miljöns namn måste spara på el. Man säger att elpriset måste fördubblas för att man ska nå resultat.

Fint tycker jag.

Men om det nu ska ha något effekt hos folk så sänk de fasta avgifterna till ett minimum. D.v.s ett par hundra i året och lägg sedan de pengarna på förbruket. Det innebär att vi som konsumenter för första gången verkligen ska kunna påverka kostnaden och bidra till en sänkt förbrukning vilket miljön skulle tjäna på.

Nej i stället väljer man att lägga skulden på oss konsumenter. Elbolagen ska fortsatt kunna plocka ut sin mångmilionvinster på eltaxor och fasta avgifter medan vi sitter utan egentligt valmäligheter. Det enda vi kan göra är att byta bolag, vilket jag personligen ser som löjligt att regelbundet behöva göra för att påverka mina villkor.

Sen är det väl inte bara elen som borde revolutioneras. Nej, Telia (eller vilket annat bolag som helst) tar ut många gånger mer på fasta avgifter än de gör i förbruk. Hos elbolaget Vattenfall var vinsten de första 9 månaderna i år 600 millioner. Då har man tappat 75% av vinsten man hade året innan. Detta är efter skatt (en helt obegriplig summa som blir ännu sjukare när man ser att de tjänade 75 % mer året innan).Ringeriks-kraft som bolaget heter här i Norge tog det första halvåret ut 23, i milioner i vinst. 

Det är som sagt dags för revolution.

I Kalmar har man sedan en tid uppmanat folk att inte slå ut fett i vasken. Man menar att fett stoppar upp, lägger sig på insidan av alla rör och till slut ser det ut som på insidan av oss människor. På samma sätt går det att rensa upp här med, men kostnaden är ganska hög. Varje år lägger Kalmar minst en halv million på att rensa just denna typ av rör och trots vad än Sune tror (klicka här och kika längre ner under artiken så ser du kommentarer) så är det ju vi kommuninvånare som alltid får betala notan.

För en sak som vi ska veta. det är att om kommunens rör slammar igen av fett, då står inte våra rör blanka och fina. Det är det idiotiskt att tro. Nej de måste också rensas så småningom och den kostnaden delar vi inte på i hela kommunen utan den står jag själv för.

Klickar du här kommer du till en sida där Husvillaguiden visar hur man bäst sköter sina avlopp. Kaustiksoda eller propplösare ska inte användas i plaströr, något som jag gjort i många år. Här i länet pratar man främst om frityrolja som ska slås på flaska och slängas i soporna eller stekpannor där man rekommenderar att torka ur fettet med papper som sedan slängs i soporna (går sedan i fjärrvermeverkets anläggning).

Så har snart två veckor gått och det är dags att åka och jobba. Helgen har därför bestått av matlagning och denna gång står det nötgryta med tomat, lök och paprika på menyn. Det blir också lasagne, fläskpannkaka och Biff Stroganoff. Därtill brukar vi köpa kyckling en dag och så äter vi norsk pizza ute vid något tillfälle. Då är maten klar för en vecka.

Denna vecka har vi  nog varit på golfbanan varje dag, förutom i går då vi var på stan och handlade. Det har fortsatt regna och det är nu så vattensjukt ute att dagens runda avslutades efter 4:de hålet för min del. Bollen lyfte aldrig riktigt och när man gick så skvätte vattnet runt benen. En riktig novembermånad med andra ord.

På bilfronten inget nytt. I förrgår försvann tre intressanta bilar på bara ett kort ögonblick och nu står det lite stilla. Det finns ett par halvintressanta objekt, men det är inget som intresserar så att vi bestämt oss för att åka och titta. Vi får se vad som händer i morgon.

Denna gång åker vi tisdag under dagen. Sivan börjar jobba på onsdag men då har vi gott om tid att värma opp, packa ur och kan sova gott på natten. Mindre stress och det är säkert skönt att åka på dagtid när det är  ljust. Vi måste bara komma ihåg att det är full vinter i Norge och att vi därför måste skifta till dubbdäcken i morgon.

Sedan ett antal veckor tillbaka letar vi efter ny bil och sedan fjorton dagar har vi letat väldigt intensivt. Som jag tidigare berättat så är det främts Golf, Volvo och då S60 eller möjligen en V70 om vi finner en som inte gått allför långt. De sista dygnet har jag även tittat på "nya" SAAB 9-3.

Det finns en del bilar även om just Volvo S60 försvinner som smör i solen. I alla fall de bilar som vi har funnit intressanta. Det beror väl på att vi inte är ovanliga utan att många andra också finner de som goda köp. Juste nu kollar vi av datorn ett par gånger i timmen när vi är hemma och Blocket ligger hela tiden uppe så vi bara kan uppdatera.

Man lär sig en del på Blocket. Både genom att köpa och sälja. När man ska sälja kommer man snabbt på att det finns gott om folk som vill köpa. Ingen av dom vill dock betala. Flera av dom har heller inga pengar och dom allra flesta tycks tro att man är en idiot. Det finns hur många svartjoxare som helst som ringer och ger skambud på halva priset för att sedan tjäna ett par tusen till kvällen. Det finns ett antal som vill byta saker och det är nog inte alltid de sakerna kan omsättas i rena pengar eller så törs man gissa att de inte är ärligt köpta.

När man sedan ska köpa visar det sig att det i stort sett är detsamma. Nästan alla de bilar vi endera ringt, mailat på eller kollat upp via bilregistret har det varit ett eller annat med. Det kan vara att man uppger fel årsmodell, antal ägare eller vad det är för motor. Det kan vara oklara ägarförhållanden och verkstäder med service som bara är en oläslig kråka i boken. Den senaste vi fann var en Volvo som var av 2001 modell och hade gått dryga 8000 mil. Efter en del mailande fick vi tillslut bilnummer och då framkommer det som först att bilen aldrig rullat i Sverige. Den var importerad och tidigare ägarförhållanden var väldigt oklara. I just detta fall var det dessutom så att sommardäcken hade "stulits" och det fanns därför bara vintertdäck på plåtfärg.

Detta fusk med import är inte helt ovanligt. Man förtiger att den är importerad och så kräver man exakt samma pris, eller mer, som om den varit svensk.


Nu vet jag inte om det är extremt med just S60 eller hur det är. Jag gissar att sportiga och moderna bilar i klassen under 100 000 kronor drar till sig lurendrejare eller till och med rena svindlare just för att det finns snabba pengar att tjäna. De Saabar och Golfar vi tittat på verkar inte vara lika mycket krångel med även om någon låtit antyda att det fuskas en del med kilometrarna. Likaså alla dessa fulla serviceböcker kanske man ska ta med en nypa salt.

Just nu har vi ett par intressanta bilar på gång, men vi fortsätter att leta.

Igår regnade det mest hela dagen. Det ena vi gjorde var att vi gick upp till ICA för att handla. Det är en promenad på dryga 35 minuter i var riktning, så vi var riktigt våta när vi kom hem.  Vi bestämde att strunta i löven som skulle krattas och i stället ta en totalstädning av huset. Sagt och gjort. Sivan plockade, jag våtdammade. Hon dammsög och jag torkade golven. Det tog oss ett par timmar!

Mitt i allt kom Sivan på vad vi glömt. Desmos födelsedag!

Alla vet säkert om det men jag förklarar eftersom jag har en del nytillkomna läsare. Desmo är vårt yngsta hemmavarande barn (mest Sivs såklart) och är en viltfärgad, kastrerad Abessinierkatt. Han hade sin födelsedag igår och det var nu tre pår sedan hans norska mamma klämde ut honom.

Det är svårt att tro att han bara är tre år då det känns som om han alltid har varit med oss. Hemma, eller i Norge eller ute på resa, Desmo är nästan alltid med. Det har naturligtvis präglat honom och gjort honom till den tuffa och nyfikna katt han idag är.

Det blev ingen tårta för honom. Han är ju lite för glad i mat och skulle bli alltför tjock. Nej, i stället fick han lite blötfoder av Sivan och lite extra kos. Det fick räcka för en liten katt som fyller tre år.

Nu packar vi golfbagar och sticker ut en tur eftersom det är både uppehåll och torrt.


Vilar ut i solen


Slappandes på soffan


Spanar på fåglar genom fönstret


Övervakar popcornsmaskinen