Aktivt uteliv

I går kväll var det äntligen dags. Det var långfärdsskridskosektionen som hade upptaktsmöte. Ett tjugotal medlemar (och förhoppningsvis blivande) hade samlats för att prata ihop sig inför säsongsstart. Några nya var närvarande, vilket alltid är kul då det lätt blir samma mäniskor som gör samma saker hela tiden. Det bestämdes att premiären skulle förläggas till Gamlebys bandybana idag och för vår del kom avhoppet tidigt i morse. Regnet öste ner och med det sjönk all den inspirationen vi fann igår, ner till ett minimum idag. Vi tar chansen på att det blir på måndag morgon i stället.


En tur från i vintras på Hjorten

Annars passade jag på att åka till glasmästaren igår. Det blev ett litet stenskott på den nya framrutan på vår första norgestur efter att densamma ruta blev utbytt. Det var bara en liten prick, men hellre byta på en gång än vänta på att det blev en hel spricka. Med IF försäkring som jag bytt till blev kostnaden för oss 100 kronor. Överkomligt tyckte vi.


Tejpat stenskott på framrutan

Det blev också en tur på golfbanann igår. Det var första gången på fjorton dagar och det märktes. Det släppte dock ganska snabbt och jag spelade på säkerhet, något som jag kanske borde göra oftare då jag gick runt på ny rekordpoäng. Banorna var förvånansvärt torra trots allt regn den senaste tiden och det var massor av folk ute.

Nu ska vi regnklä oss för att gå till affären och handla lite smått.

Vi hörs!

Detta firas med gråväder och lite trädgårdsarbete. Kanske blir det en golftur om det torkar upp något.

Det händer inte mycket annars. Det blir lite lågaktivitet när vädret är så blött. Fast jag menar inte att klaga för jag har hellre detta grå, lite sura än vad jag har kylan och snön som är i Norge. Den räcker att träffa i arbetsperioden.

Jag tänkte på en sak. Det var sidan jag lad upp igår med båtarna. Den kan med fördel öppnas i eget fönster då man får alla funktioner. Det kan du göra genom att klicka här.


HerrE på hål åtta på Lysingsbadets golfbana

Sivan och jag planerar en liten tur. Det är Ålands hav igen och denna gång med det lilla, lilla fartyget Birger Jarl.

Anledningen till just detta är flera. Den första är att Birger Jarl tydligen är utdömd och inom en snar framtid kommer försvinna som passagerarfartyg på Ålands hav. Mer om detta på deras hemsida som du finner här.

Ett annat skäl är att båten är så vacker. Inte en massa krimskrams utan riktigt ädelträ och mässing. Att vara byggd på femtiotalet säger en del om kvalitéten. Ytterligare ett skäl till båten är att det just inte kostar någonting. Nyligen såldes resor ut för 25 kronor med maten inräknad. Det innebär att vi kan bo i den  allra lyxigaste sviten för samma pris som en vanlig hytt kostar på Viking eller Silja.

Det sista skälet  är kanske det roligaste. För eftersom båten är så otroligt liten gungar den även i den minsta sjö. Ofta måste tydligen passagerarna bli kvar i hytterna eftersom det är så mycket liv i båten och det ska bli spännande att uppleva. Sivan blev förr väldigt sjösjuk, men har de sista gångerna klarat sig tack vare åksjuketabletter. Vi hoppas hon gör det även denna gång. Annars får vi bli i hytten och titta på film....

UPDATE: Jag insåg just att jag glömt en sak. För nog är det så att den viktigaste anledningen till att åka på båttur såklart är att det är kul och uppiggande att bryta vardagen med en resa.

Appropå det så lägger jag upp kartan från marinetraffic.com. Här kan man surfa runt alla kontinenter och kika på vilka fartyg som befinner sig var. Färgmarkeringarna visar vilken typ av fartyg det rör sig om och lägger du muspekaren över får man fram vilket fartyg det är och dess hastighet. Det går att zooma in och ut och med ett enkelklick på respektive fartyg öppnas ytterligare ett litet fönster med info. Där går det också att få fram foton på många av båtarna.

Notera att genom att bara hålla musknappen nedtrykt kan du dra och flytta dig runt på kartan.


Här finner du den stora versionen; www.marinetraffic.com

Nu har den gjort sitt. Sivans gamla Saab alltså. Trotjänaren från första halvan av 90-talet har gått till slakt. Redan förra sommaren var den påväg då det var diverse småfel på den. Men då det inte blev så jättedyrt bestämde Sivan att den skulle få chansen ett tag till. I alla fall fram till nästa grej dök upp.

Det gjorde det för ett par veckor sedan. Främre delen på avgasröret gick sönder och efter kontroll visade det sig att det med grejor skulle kosta ca 1000 NOK att laga. Vi hann bara sätta oss ner och fundera samt att börja kika på vad en "ny" bil skulle kosta oss så löste allt sig självt såsom saker ofta gör.

En eftermiddag när jag låg och sov väcktes jag av telefonen. Det var Sivan som ringde och bad mig komma och möta henne med bilen. Hon befann sig gåendes på vägen ett par km bort och tyckte det var  lite läskigt eftersom skymningen höll på att falla och bilarna som körde kom otroligt nära.

Det visade sig att kopplingen hade gått sönder på Saaben när hon skulle åka från jobbet och hon hade då i stället tagit bussen som gick till Jevnaker. Därifrån är det kanske fem km promenad till vår bostad.

Så här sitter vi nu. I en vecka har vi lusläst anonnser, mest på Blocket. Vad vi har kommit fram till är att vi ska ha en Golf eller en S60/V70. Jag är helt inne på Volvo, medan Sivan nog kan tänka sig en Golf om vi  inte finner någon Volvo till rätt pris.

Det har nämligen visat sig att S60 är otroligt populär och vi har flera gånger varit med om att en anonns på privatmarknaden försvinner på ett par timmar och på bilfirma inom ett dygn. Det innebär att vi nu hela tiden kollar av datorn och räknar med att "slå till" omedelbart om det stora fyndet dyker upp.  Men man ska nog ha tur för jag tror att "fynden" många gånger går till "bilsäljare" som köper och säljer över dagen och som kan tjäna 5-10 000 på en snabb, lyckad affär.


Den gamla Saaben efter en riktig storrengöring för något år sedan

På campingen där vi bor finns det vad man kallar ett sanitäranlegg. Det innebär toalett och ett par duschar. På handikapptoaletten finns det både utrymme, handfat och dusch. Dessutom finns det ett litet förrum där det står ett par tvättmaskiner, en torktumlare och så finns det en diskbänk för vinterbruk.

Det finns såklart flera toaletter och duschar på sommartid, men den delen stängs av från och med oktober månads intåg.

Nu, då vi mitt i veckan bara är 4-5 personer på campingen räcker detta gott och väl till. Det är bara det att om två-tre av dessa personer är av baltiskt ursprung kan man utan att vara alltför fördomsfull ge sig på att dessa röker. Speviellt också om de är män.

Rökningen i sig är det inte så mycket att säga om. Det är deras liv som förkortas och det får de själva ta ansvar för. Problemet blir bara då de tar sina egna vanor med sig in i en ny miljö. För inte ens inbitna rökande norrmän brukar röka på toaletter och i duschar. Det tycks däremot dessa män göra. Kanske inte så de tänder på inne på dass (vem vet föresten?), men i alla fall har de lungorna fulla av rök då  de går in.

Det sista blosset på många minuter och det gäller troligen att hålla på det så länge som möjligt. Dvs. luften stannar kvar i lungorna och röken med den, ända tills man måste andas ut. Det sker då inne på toa.

Röklukten ligger tyvärr morgon och kväll ganska tjock både på handikapptoalett och herrtoa. Tyvärr måste jag erkänna att jag alltför ofta känner mig ofräschare efter än innan morgonvask.

God morgon mina vänner. Idag åker vi sakta och försiktigt hem. Det ligger en dm snö ute och jag har vinterdäck

Så har den totala hysterin drabbat Norge när det gäller svininfluensa. Myndigheterna har fått betydligt mer kritik här än vad de fått i Sverige. Det beror på att man har haft svårigheter att få ut influensavaccinet och dessutom svårt att komma igång med vaccinerna. Det beroende på att bara legevakter och fastläkare fått det utdelat.

Nu verkar myndigheterna (regerigen) ha fått panik och väljer att släppa vaccin (Tamiflu) fritt. Det ska säljas receprfritt på apoteken och det ska räcka med att apotekare (farmacepht) anser att du behöver det.

Märkligt eftersom apotekspersonal har en fin utbildning på läkemedlen och dess verkningar (biverkningar) men tämligen lite sjukdomslära.

Inte nog med att de ska ställa diagnos. Helseministern menade igår på tv att du bör undvika att gå till apoteket själv om du känner dig det minsta dålig. I stället ska du sända en bekant, eller släkting. Det blir ju ännu bättre!

Tänk när apotekaren tillsammans med din släkting ska fylla i schemat för att du ska kunna ut Tamiflu!

Man rekommenderar dessutom folk att stanna hemma, inte gå på teater, bio eller annat där större grupper träffas. Lite här och där har det börjat dyka upp folk i munskydd, ungefär som i Japan. Dessutom tjänar företagen millioner på försäljning av tabletter, sprit, bakteriedödande osv.

Ja, fy tusan, det är en märklig tid vi lever i!


Bilden lånad på www.vg.no

I torsdags var det äntligen mat som lockade ute. Sivan hade sedan en tid tillbaka lovat att bjuda på lunch och trots att 10-talet uteställen annonserar sin lunch i dagstidningen fann jag inget som lockade. Denna vecka var det mest fisk av olika slag, kroppkakor och raggmunk. Men så kom torsdagen.

Vi hade varit på golfbanan (vilken dag har vi inte det de senaste två veckorna) och påväg därifrån ligger en restaurang i de gamla lokalerna efter Electrolux. För de som hittar lite i Västervik så är det det stora fabrikkomplexet innan man kommer till Lysingsbadet. Restaurangen heter Söderköket och ser trevlig ut från utsidan. Nu väl där, visade det sig att den var lika trevlig från insidan. Ägaren? tog emot oss och var vaerkligt trevlig och tillmötesgående.

Sivan ville ha lax, vilken tyvärr var slut och hon fick därför som jag ätastekt potatis med dijonsenapssås till fläskotlett.Toppengott, även om fläskotlett aldrig blir än sådär. Såsen och potatisen var däremot desto godare. Till detta hade de ett stort salladsbord med massor av härliga varianter. De hade också hembakat bröd och i flera olika grovlekar och sorter. Så, sammantaget blev betyget högt. Det enda som drog ner betyget var att det stod en tv och gick. Sivan hade den i blickfånget och medan hon satt och petade i fläskkotletten höll dom på med en eller annan magoperation på tv....

Annars är det uppehåll i regnandet här. Det är däremot ca 100% luftfuktighet vilket innebär att det är lika vått ute som om det regnade. Det gör att det är lite mer inneaktivitet än vanligt. Debattinlägg i tidningen har varit ett återkommande tema denna vecka. Främst mot SD; smygrasism och folk med de mest vanvettiga fördomar. Men igår förmiddag blev det en hel insändare om SKL och deras hot om att dra in sjuksköterskornas lönepåslag för året. Ett förhandlat avtal som arbetsgivaren nu vill riva upp eftersom de inte anser att de har pengar. Hur sinnesjukt låter inte det. Det kan nog bara ske i ett kvinnoyrke. En yrkesgrupp som redan tidgare alltid fått stå tillbaka för att typiska manliga yrken ska ha en ordentlig lön. Vårdpersonalen, de ska ta sitt samhällsansvar de!

Det blir spännande att se om den blir publicerad.

Jag tror nog det finns nog skäl att återkomma med ett eget inlägg till om lönesaken.


Dagens lunch på söderköket

Om dryga två månader är det jul igen. Som alla alltid sagt så går tiden fortare och fortare och jag hoppas det beror på att man fyller sin tid med saker som är både roliga och viktiga. Inte att det är en åldersgrej (närheten till döden) som gör att man bara upplever att tiden går fortare.

Julen kommer nog som vanligt firas i Norge och på arbetsplatsen. Det ser ut som om jag börjar julaftonsnatten och sedan jobbar hela helgen fram till efter nyår. Den helgen hade jag kunnat vara utan eftersom det sällan är speciellt hyggligt att jobba på en akutmottagning en nyårsafton.

Idag är det dock grått och trist här i Västervik. Det är hyggligt varmt men jag tror vi ska finna på inneaktiviteter idag. Badhuset var ett förslag från Sivan, men de öppnar först i morgon efter 6 månaders renoverimgsstägning.
Kanske vi i stället ska ägna oss åt hurrengöring, alternativt matlagning inför arbetsperioden som börjar på tisdag i nästa vecka. Jag har tänkt att denna periods mat blir chorizopizza, gryta av ett eller annat slag och någon form av paj, vi får se vilken.

Appropå dagens titel och varför jag skriver november när vi fortfarande är i oktober så¨har det med dagens bild att göra. Novemberkaktusen som under flera år troget varslat om att november är i antågande. Den har tagits ner i storlek, men blommar troget i ett par veckor varje år så här dags. Vi har även en vit som (om jag minns rätt) kommer om ett par månader.

Så har Norge och Ringerike sykehus kommit så långt att man bestämt sig för att prova önskeschema. Då jag för flera år sedan arbetat efter denna modell var det för min del ingen tvekan om jag ville börja eller inte. Jag såg direkt fördelarna med att kunna styra mina arbetstider mot Sivans och tackade därför direkt ja.

Nu väljer man en försiktig väg till önskeschema och lägger alltför långa perioder (12 veckor) för att det ska kunna vara ett fullvärdigt plexischema. Tyvärr finns det krafter som vill ha dubbelt så¨långa perioder men det får nog ses som att dessa individer är motståndare mot modellen. Vi andra får helt enkelt försöka överbevisa det korta schemats fördelar.

Igår var det i alla fall premiär. Eftersom jag sitter i Sverige var chefen snäll och mailade min rad. Helgerna ligger tills vidare fast och det gjorde att det bara var ett fåtal nattvakter som skulle utplaceras. De elva nätterna lades ut i två olika förslag och jag tror att det första där jag frivilligt åtar mig att jobba extrahelg hela påsken går igenom. Vi håller tummarna för det.


Schemaläggningsdax

Igår var det mellandag både när det gällde golf och löpning. Eftersom vädret var fint bestämde vi oss för att vara ute och efter en del för och emot så blev det en tur runt sjön Maren. Denna sjö ingick i planen Holliday clubs planer för Gertrudsvik och Norra sjukhusområdet.

Man hade tänkt  gräva upp den gamla äppelhagen och stycka upp till tomter med sjöutsikt och  man hade också tänkt bygga en 18-håls golfbana. Det hade säkert varit kul med ytterligare en bana som i tillägg var planerad som någon form av pay and play.

Sivan tycker sjön är extra spännande eftersom hon och P3 var på museet vid sjukhuset och fick berättat historier från mentalsjukhusets tid. Här berättades om alla de stackare som svarta i både kropp och själ gick ner till sjön för att ta livet av sig. Ofta var metoden att binda sig vid en sten för att med hjälp av den oåterkallerligt  sjunka mot botten  för att aldrig mer komma upp.

Vid Marsbäcken (scouternas sommargård) finns en gammal fin utekyrka, eller plats för utegudstjänster. Här fick jag berättar att en del passar på att viga sig under sommaren. Här ligger också Gamlebyviken ett stenkast bort och man skymtar vattnet mellan träden

När vi sedan rundat Maren valde vi att gå upp i skogen. Här finns det massor av stenbrott. Det ligger högar lite överallt med den typiska svarta stensorten de har här. Jag vet i tusan vad den heter, men väl här uppe i skogen kommer jag på att det är älgjakt och att det kanske inteär så smart att gå här. Specielt som vi har kläder som är av det neutrala slaget.

Vi tar oss ner på vägen och är snart påväg genom den sista skogen. Här är det fullt av stigar kors och tvärs. Ridskolan  vid Målserum som har massor av hästar gör att det finns toppenfina stigar att vandra på. Solen som sken för fullt när vi gick har nu försvunnit i efteriddagsdis och temperaturen har sjunkit rejält i och med det.

Hemma väntar maten som igår blev gryta på fläskkött med ris till. Toppengott tyckte vi båda.


Promenaden börjar med utsikt över äpplehagarna


Här är fortfarande bina i full gång, var de nu finner mat


Så är vi framme vid den lilla bokskogen, med enorma träd


Vackra stigar genomkorsar hela området


Ett mystiskt hus uppe i skogen ovanför Marsbäcken


Bänkar, altare och kors. Det finns även ett klocktorn


Vackra berg uppe i skogen


Så är vi nere på vägen med utiskt över Maren


Ett gammalt torp rundas innan vi går in på ridstigar i skogen

De sista två dagarna har det varit varierat väder. Vi har blandat inne och uteaktiviteter såsom matlagning, städning, golf och löpning. Sivan har dessutom målat det sista på taket och ett par element.

Jag har också fått tillbaka min deklaration, vilket resulterade i en skuld på 3700 NOK. Trist eftersom jag bara tjänar mindre och mindre men till trots det så får man inte till detta. Jag måste nog själv be om at dom ökar skatten för detta är ganska tist. Fast det är klart att det kunde vara värre. Förra årer resulterade årsinkomsten i en skuld på dryga 20 000 NOK. Det sved.

Vi har sedan sist blivit medlemmar i Lysingsbadets golfklubb, vilket såklart gjort att vi varit ute och tränat en runda varje dag. På banan är det helt stilla. Det brukar finnas en eller ett par personer som är ute, fast igår eftermiddag var vi helt själva. Ja, förutom katten och rådjuren såklart.

Tre dagar i rad har rådjuren nu visat sig på banan. Igår var Sivan så nära som tio meter innan de försvann. Då gick jag 30 meter bort och pratade för fullt medan hon sakta gick närmre och tog bilder.

Vi har också följts av en svart katt ett par dagar. Den är lite skygg, men gillar att gå med på lite avstånd. En annan dag så vi ett gäng fasaner uppe i skogskanten. Det var tillslut tre stycken som gick och pickade i gräset, tämligen obekymrade om oss.


Vi på hål tre medan rådjuren betar på 6:an


De ser sig omkring för att kolla efter spelarna


Ett par vuxna damer är inget att bli störd över


Dagen efter fann jag denna ensamen vid hål 6


Igår var det vid åttan vi fann dessa


Sivan är tillslut på mindre än tio meters avstånd


Då inser de att det är dags att röra på sig. I sakta mak går de sin väg

Igår var den riktig hemmadag. En söndag på lördagen. Sivan höll på i badrummet nästan hela dagen och jag var ute i trädgården och städade undan lite av allt möjligt. När eftermiddagen kom var det dags att ta ett avbrott och göra något annat så vi bytte därför om till löparkläder och tog oss en löprunda i skogen.


I stället för skarpblått är badet nu beiget med lite gult i

Det har inte skett sedan juni, men det gick förvånansvärt lätt. Farten var såklart inte som tidigare, men det gick joggandes runt och precis lagom trötta blev vi. Idag känns det just ingenting vilket tyder på att farten sattes i lagom tempo för att snart ta en ny runda.


En löprunda i eftermiddagsduggregn

Igår öppnade de första skidbackarna i Norge. De allra flesta backar som ligger på det riktiga fjellet öppnar om 14 dagar. Däribland Gol, Hemsedal, Trysil och ett par andra stora. Jag kollade "våra" backar, men där har man inte börjat ännu. De ligger nog lite för långt söderut. Därmed får vi vänta i ytterligare en månad innan vi får stå på snowboard.


Enligt VG ser det ut såhär på Gaustablikk idag. Härligt!

Igår kom så det trista vädret som förutspåtts. Det var grått från morgonen och när vi sedan begav oss ut på golfbanan strax före tolv kom de första regndropparna. Väl ute på driving rangen var det snöflingor som kom, men det varade bara i en kvart och sedan var det över.

Sivan hade sin sista kursdag för grönt kort. Det gick säkert bra och nu ska hon bara spela tills hon känner sig säker på att klara uppspel. Själv förhörde jag mig om hur jag skulle få grönt kort i Sverige (jag har ett norskt) och det var bara att uppvisa detta så skulle allt ordna sig automatiskt. I alla fall om jag betalade 2700 SEK och går med i golfklubben.

Väl hemma så fortsatte vardagssysslorna. Sivan fortsatte med sitt målarprojekt och jag började med maten.

Det var så att för en tid sedan kom jag på (efter ett restaurangbesök påväg till Norge) att jag ville laga potatisplättar hemma. Sagt och gjort, väl hemma igen blev det raggmunk som var jättegott. Det var bara ett problem. Det var nog inte raggmunken jag hade i huvudet och nästa gång vi åkte till Norge kom vi i prat om detta. Då kom jag på att det var rårakor jag tänkte på.

Så nu blev det rårakor på lördagen. Franska rårakor med potatis, lök och morötter. Till detta serverades stekt lufttorkad skinka, turkisk yoghurt, lingon och rårivna morötter. Det gick hem och Sivan bestöllde på stående fot rårakor inom en snar framtid.

Tio stora potatisar ocn två morötter försvann i ett  nafs. Det var härligt. Vi blev så mätta att vi till kvällen nöjde oss med lite ost, vindruvor och kex. Såklart tillsammans med varsitt glas vin och till Idol och Skavland. Inget av dom var igår speciellt bra tyvärr.

I det nya bostadsområdet går det så det susar. Man gräver, reser väggar, gjuter husgrunder och fixar cykelvägar så det står härliga till.


Gult, rött och grått. De första huskropparna i allén är klara

I går eftermiddag tog Sivan och jag en promenad för att spana in husen som jag tdigare lagt ut på bloggen då de nu fått färg. Likaså så vi att gång och cykelvägen nere vid vattnet påbörjats. Det visade dock sig att den inte bara påbörjats utan den var i stort sett färdig också. Man hade andlagt den ända nere vid vattnet och fällt de träd och all sly som växte tätt i vattenkanten. Nu höll man på¨och jämnade till och gjorde det snyggt i kanterna.


Cykel och gångbanan är klar. Nu ska belysningen på plats

Vi an bara hoppas det blir ett fortsatt arbete den sista biten bort mot badet och att man fullföljer tanken man hade med Holliday club, att gör i ordning badplatsen (som idag har lerbotten) med fin sand och en snygg gräsmatta ovanför. LIkaså att det blir upplyst cykel och gångbana hela vägen.

Det verkar annars gå lite trögt med tomtförsäljningen vilket jag förstår. Den dyraste tomten ska kosta en bra bit över tre mille, vilket är vad man tog ut på andra sidan viken. Då har man i nte tänkt på att i sluttningen ner mot Gamlebyviken på vår sida är det östläge med trolig skugga redan tidig eftermiddag.  Den andra sidan kallas inte för solsidan utan anledning.


Ett gammalt båthus. Kommer det rivas till förmån för privata bryggor?

Hur som helst. Nu blir det spännande att se hur länge det dröjer innan de första "privata" bryggorna dyker upp. Likaså hur länge det dröjer innan striderna om vem som har rätt att bertäda desamma.

Som man säger... vad nytt under solen?

Här i huset firar vi egentligen inte födelsedagar. Men, ja, det finns ju alltid ett men. Vi köper presenter och så har den som fyller år makten att önska och bestämma nästan allt som ska göras under dygnet man fyller år.

Det brukar begränsa sig till kaffe på sängen, god mat genom hela dagen och så en eller annan present. Så klart tjatas det en del om att det "är min dag idag" men på det stora hela är det en hygglig dag som vio upplever tillsammans.

Eftersom jag bott långt från familj och vänner sedan ett antal år har uppvaktningen minskat gradvis och består idag av ett telefonsamtal, eller ett sms. Gott och väl för mig.

Annars har min dag bestått av lite golf, en glass i hamnen, mat på AlaOnkel och så världens finaste jacka som jag fick av Sivan. Den kostade en förmögenhet och jag kommer få användning av den både i varma Västervik där vindarna tar sig in övarallt på vintern. Jag kommer också få användning av den i Norge där temperaturen enligt Gro redan nu är flera grader under minus. Lite kontrast det eftersom våra prästkragar fortfarande blommar på framsidan (skuggsidan).

Helgpaddlingen som vi planerat till söndag fryser inne då man utlovat ruskväder. Regn, eller möjligen snö tillsammans med vind är ingen god kombination tillsammans med kajak. Vi får finna på något annat.


Fjällräven Kodiak park som födelsedagspresent :)


Nu ropar Sivan att det bara är en timme kvar. Bäst att logga ur och finna på ett par önskningar. Jag menar, det är ju ändå min dag idag ;)

På Lysingsbadets golf har man sedan i somras möjligheten att prova på golv på deras niohålsbana. Det innebär just detsamma som pay & play som finns på många andra ställen. Jag tror att man får en kort introduktion för att sedan gå ut på banan. Här är tiden mellan 11-14, troligen den tid då det är minst folk.

Sivan och jag var igår återigen ute på en runda. Det blåste något alldeles förfärligt och det blev bara en runda. Vi skulle stoppat och tränat lite allt möjligt, men Sivan var kall och vi valde därför att åka hem och få lite varmt i oss.

Idag är det också blåst och solsken från klarblå himmel. Vi planerar en paddeltur, men väntar tills det blir mindre vind då det är lite utsatt på sjön, eller havet. Kanske blir det en golfrunda, kanske en tur till skogen.

Go´midda

Idag läste jag ett inlägg av det trista slaget i Västerviks-Tidningen. Det var en insändare som menade att en del av stadens kriminalitet som riktat sig mot kvinnor i det sista var helt och hållet invandrarpolitikens fel. Sedan följde de vanliga fördomarna för att avrundas med att det inte är märkligt att så många??? röstar på SD (Sverigedemokraterna). Länk till insändaren hittar du här.

Det tog inte långa stunden innan skribenten möttes av mothugg och efter ytterligare en liten stund var det fem insändare som hade sin åsikt i frågan. Däribland undertecknad som också hade ett och annat att säga.

Som vanligt följde jag debatten med spänning och döm om min förvåning när jag senare på dagen noterar att alla inlägg, såväl som inläggsmöjligheten var borta. Jag trodde först att det var min dator det var fel på, men det var det såklart inte. Jag valde då att skriva ett mail till redaktionen och här nedan följer den konversationen.

För att inte hänga ut någon med namn stryker jag ut web-redaktörens namn. Börja nerifrån och läs uppåt!

Tyvärr har VT och jag haft samtal om detta förut. De väljer att censurera inläggen och via moderator välja vilka inlägg som är passande att släppa fram i framför allt nätupplagen. Men inte ens det hjälper för att skydda oss mot olämpliga inlägg. Denna gång väljer man att helt ta bort redan publicerade inlägg i vad jag på förmiddagen kunde se som en saklig debatt.  Jag kan därmed bara beklaga en halvbra (dålig) dagstidning som genom detta sänker sig långt under acceptabel nivå. Speciellt då man som borgerlig tidning som lär sätta tilltro till frihet för individen.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Hej!

Ja, egentligen har du kanske rätt i just det här fallet men det beslut vi tagit nu bygger på erfarenhet från flera tidigare artiklar med diskussioner som fått stängas av.

/xxx

 

Från: [email protected] [mailto:[email protected]]
Skickat: den 14 oktober 2009 15:59
Till: xxx xxxxxxx
Ämne: Re: Kommentarer

 

Hej igen

 

Jag kan bara beklaga det dåliga beslutet av VT. Artikeln i sig var fördomsfull och byggd på tveksamma antaganden och därmed borde VT:s läsare få möjlighet att bemöta densamma. OM man från tidningens sida är rädd för att en styrd debatt ska spåra ur bör man nog redan vid publicering av artikeln ta en funderare om den är lämplig att sätta i tidningen. Då jag tagit del av de fem första svaren på artikels stället jag mig helt också frågande till Ert påstående om att det spårar ur.....

 

Nej, jag kan bara vädja till redaktionen att ompröva beslutet och att i stället för att sätta munkavle på, låta folk bemöta denna trista typ av påhopp av folkgrupper. Alternativt ta bort hela insändarartikeln!

 

Med vänlig hälsning

HerrE

From: xxx xxxxxxxxx

Sent: Wednesday, October 14, 2009 2:54 PM

To: [email protected]

Subject: SV: Kommentarer

 

Hej!

Vi har stängt vårt diskussionsforum på den artikeln. Anledningen är att diskussioner med synpunkter på invandrare och invandring i de flesta fall tenderar att spåra ur.

Med vänlig hälsning,

xxx xxxxxxxxx

Webbredaktör

Västerviks-Tidningen

593 82 Västervik

tel 0490-666 21

webb: www.vt.se

 

Från: [email protected] [mailto:[email protected]]
Skickat: den 14 oktober 2009 14:35
Till: VT Webmaster
Ämne: Kommentarer

 

Hej

 

Var tog kommentarerna till till Ordet fritt och "Strutspolitik och invandringspolitik vägen. Var tog möjligheten att kommentera inlägget vägen?

 

Med vänlig hälsning

Herr E

Hemma från Norge och vi är åter in i vardagen. Det är i och försig vardag i Norge också, men eftersom det är mer "hemma" här så blir det lite annorlunda.

Som vanligt är det högar med tvätt efter nästan två veckor borta. Det är fortfarande  trevligt trädgårdsarbete som ska göras och det är såklart mat och annat som ska inhandlas. Igår påbörjade jag biluppsnyggningen genom en rikig stortvätt utvändigt och i dörrar. Idag är planen att det ska fortsättas på insidan. Det blir ganska grisigt på tre veckor då det regnar och faller ner både det ena och andra från buskar och träd. När man dessutom har två katter som i perioder fäller hår så syns det väl när det är dags för städning.

Igår var det vackert väder, även om det blåste riktigt kylig nordanvind (märkligt eftersom jag tyckte den kom från söder). Vi tog hur som helst en lång promenad genom stan och tittade efter ny bil och målarfärg till ett litet projekt. Vi hamnade till slut nere på stan och där inhandlades en dunk vin innan vi tog bussen hem till Gertrudsvik igen.

Väl hemma väntade matlagningen. Det var grekiskt på temat med kyckling, fläskfile, fårostfyllda järpar, tzatziki och ugnsstekt potatis. Till detta blev det ett par gals vin. Såklart var det toppengott. Idag är planen mexikanskt.

Möjligen blir det en tur på golfbanan idag, eller så finner vi på något annat. Det blåser en del, men är inte lika kallt som igår.

Så har snart en och en halv vecka gått och det är bara två nätter kvar innan hemfärd. Perioden har varit bra med arbete och fritid i lagom doser. Vädret har varit sen höst med sol och värme på dagarna och så kalla nätter. I morse när jag åkte hem så var det minus fyra grader.

Annars har det varit sågande och skruvande på trädecket utanför. Allt blev inte helt perfekt, men vi är i alla fall nöjda. Vi ser det som en nyttig träning för våren då vi ska bygga detsamma på framsidan hemma. Detta med tanke på de stygga plattorna och gräsmatten som aldrig rikigt tar sig på grund av skugga. Vi satsar då i stället på trädeck och att vi kan sitta ute där på varma sommarkvällar.

Det är en hel del folk kvar på campingen och det är nog inte rikigt dimensionerat för detta. Toaletterna och diskhuset har stängt och nu är det bara ett par toaletter kvar och en tvättrum där vi diskar. Vi och många andra och det blir både trångt och framför allt ofäscht då städningen inte är planerad för så pass mycket folk, speciellt på helgerna såklart.

Katterna fungerar fortfarande i stort sett bra. Desmo var lite närgången på en granne och dagen efter kom han hem, rejält våt som om han fått vatten på sig och det är bara bra. Heller det än att någon gör honom illa och jag förstår att folk inte alltid tycker om katter. Minoe konstaterar vi är en innekatt, i alla fall nu när det börjar bli lite kallt. Hon har dålig päls och ligger helst tätt intill oss vad än vi gör.


Nu är det dags att ropa in odjuren innan jag ska fara. I morgon är det sista natten och hörs vi inte då så hörs vi i början på nästa vecka då vi är hemma. För än är det väder för en hel del fina kajak och vandringsturer och säkert nya fina bilder.

Väl mött!