Aktivt uteliv

Som alla vet är jag ganska (väldigt) kritisk till norsk administration. Oavsett det gäller lönekontoret, skatteetaten eller för den delen NAV som är vår motsvarighet till försäkringskassan. Ibland när jag berättar för vänner vad de kan hitta på där borts får jag känslan av att de inte tror mig, eller att jag i alla fall överdriver kraftigt.

Här kommer dock en dagsfärsk historia som för en gångs skull är positiv. I alla fall i slutänden. Det hela börjar för över två år sedan. Jag har då en tid arbetat allt mindre för att året 2007 tjäna nästan hälften av vad jag tjänade året innan. Trots detta fick jag för första gången i Norge restskatt. Inta bara restskatt sådär utan mer än 36 000 NOK. Helt oväntat men det var bara att betala. Slutkalas nästan 40 000 SEK fördelat på två månader. Det sved rejält.

Jag fattade ingeting, men som svensk så litar man på att myndigheterna vet vad dom gör, i allafall i stort sett.

Så kom 2008 och det var dags för deklaration igen. Jag väntade och väntade men ingen deklaration kom. Så när sista veckan före inlämning kom gick Sivan och jag till skattetatens kontor och bad om hjälp. Det visade sig då att jag inte längre fanns med över de som skulle deklarera. Vad vi skulle göra åt problemet visste inte damen och hon verkade för den delen inte speciellt intresserad av saken heller. Dock skrev hon ut en standardblankett som vi fick med oss för att fylla i. Problemet med att jag inte var registrerad ville ho dock inte ta i utan vi får bara vänta och se om det löser sig till i år (då ska det väl lösa sig av sig självt tänker hon).

Väl hemma så fann Sivan ett par spännande saker. Det var att vi får göra avdrag för kost när vi jobbar som vi gör. Sagt och gjort, avdragen gjordes och det visade sig senare att de gått igenom. Det gjorde att Sivan frågade om hon fick överklaga den tidigare deklarationen för att försöka vinna tillbaka några kronor. Visst sade jag och var bara glad för det.

Veckorna gick och tillslut fick vi ett besked som vi inget fattade av. Sivan ringde och vi fattade ännu mindre. De menade att jag inte lidit någon större ekonomisk skada och snällt fick vänta tills tid fanns. Snällt väntade vi och i går fick vi besked. Jag får tillbaka pengar och inte vilka pengar som helst. Det vi kunde läsa var att summan 47 000 NOK har satts in på mitt norska konto. Det är dryga 56 000  svenska kronor.Det innebär att jag, om man tittar på blanketten redan innan deklarationen betalat 9000 NOK för mycket i skatt. Hur man sedan får till de extra 36 000 det kan jag för mitt liv inte förstå.

Grejen är jag mött så många svenskar som menar att man betalar för mycket i skatt och som menar att det är fel. Flera har överklagat både en och två gånger och för varje gång de "klagat har de fått tillbaka lite mer. Frågar man på norsk skattetat så får man lika många svar som personer man frågar och om man hör i Sverige så ler dom och skakar på huvudet. Tydligen är detta vida känt.

Nu återstår två saker. Ska Norge betala ränta på de pengar de "lånat" och hur ser det egentligen ut med fjolårets deklaration?avdrag. Jag tjänade nämligen ytterligare mindre då och hade ännu mera avdrag och trots det så vill de ha 4000 NOK av mig. Ska jag lite på att det stämmer? Skulle nog inte tro detoch lanske att man ska överklaga varje år bara för att de ska räkna en gång till.

En sak som jag tänker kolla är vad en deklarationshjälp i Norge kostar,. Det verkar kunna löna sig och speciellt om jag får en deklaration i år.