Aktivt uteliv

Är på arbetsvecka och den fylls just nu av jobb, mat och sömn. Eftersom vi har fullt av liv och rörelse runt oss (mer om det vid annat tillfälle) blir det många timmar per dygn i sängen för att få de timmar jag behöver.

Hörs fram emot onsdag

På grund av en massa saker som hänt har jag inte hunnit skriva om vad jag tyckte om fredagens konsert. Det ska vi ändra på och här kommer ett kort sammandrag och bildkollage.

Fredag var vädermässigt okej eftersom det just inte regnade mer än ett par droppar. SMHI och YR hade båda  utlovat regn, men när kvällen kom var det ännu torrt ute. Vi hade på grund av väder frångott tanken på att ta filt och picknickmat med oss utan satsade i stället på att äta hemma innan vi stack iväg. Det gjorde att vi var lite sena och kom iväg strax efter klockan 7.

Det fanns såklart inga parkeringar då, men eftersom Västervik inte är varken stort eller tätbebyggt fann vi plats uppe vid gymnasiet bara tio minuters gångväg bort.

Att ta sig in gick fort och det var en väldigt avslappnad stämning inne på idrottsanläggningen Bökensved. Ane Brun spelade när vi kom, men efter att ha kryssat oss fram mot scenen avslutade hon och man skiftade till scen 2 där Laleh strax efteråt började sin konsert. Jag var lite skeptisk till henne då hon är den enda artist jag slängt en skiva med. Nu blev jag dock överaskad då hon var mycket bättre live. Hon var fortfarande flummig och med texter som jag i stort sett inte begriper, men hon framstod ändå som en härlig person där hon stod på scen.

Efter en dryg timme var det slut och alla började flytta fram mot scen 1 igen. Det tog bara 10 minuter innan det var dags. En stor nerräkningsklocka var fästad ovaför scen och två sekunder efter noll slog Winnerbäck det första slaget på gittaren. Han inledde helt själv och spelade ensam i 20 minuter innan ridån föll och hela bandet anslöt sig mitt i en låt. Härligt drag...

Därefter följde en två timmars lång konsert. Han varvade gammalt och nytt med tuffa gitarrlåtar och lugna kärleksballader. Allt i en bra ordning. Hans ljussättning var otroligt bra och varierad och för den som inte sett det ska jag inte förstöra genom att berätta allt. Periodvis var det levande bakgrund och i andra låtar bildkollage som förhöjde hela effekten av konserten.

Hur var det då? Jag som är en alldeleslagomWinnerbäckfan och inte köper allt tyckte det var jättebra. Självklart gillar jag inte alla hans låtar men på något sätt fungerar det även med de låtar jag tycker är lite trista. Han har en förmåga att få publiken med sig och i långa stycken var det hög alllsång eftersom alla verjar kunna hans låtar utantill. Kvällen var trevlig och gick fort och vem vet, kanske det blir Winnerbäck en annan gång. Hur som helst så fungerade Bökensved utmärkt även om en del tagit Västerviks tidning som forum att beklaga vilket väsen det var.

Här följer nu lite utvalda bilder från konserten

På östersjöfestivalens dagar har hamnen och kajen varit full av allt möjligt. Inte bara skenande tåg, vargskinn och vildsvinskebab. Det har varit lite att prova på och en hel massa att titta och känna på. En av alla saker stod helt utanför programet.

En av dessa saker var en ung man i kanske 10-12 år (max) som var en hejare på att jonglera. Han hade ett bollsinne långt utöver det vanliga och klarade fem bollar i luften samtidigt. Inte nog med det utan han klarade då också att snurra ett snabbt varv samtidigt som har fortsatt hade alla bollar i luften. Han tog ner en boll på nacken samtidigt som han fortfarande  höll de andra i luften. Där låg den en kort stund innan han snärtade upp den igen för att låta den ingå bland de andra.

Han tog också upp en antal käglor som han också hanterade lika lätt (som det såg ut). Självklart samlades folk i hög för att titta och klappa händerna. Vi stod kanske och tittade i fem minuter innan han gav upp och av oss fick han 20 kr. Det var efter det massor av folk som gick fram och lade pengar och jag skulle tro att det blev ett antal hundralappar på den korta stunden. Något jag väl unnar honom då han alldeles säkert har tränat väldigt länge.

Vad som var lite kul var att se hans två kompisar som fick allt större ögon ju mer folk som gick fram och lade pengar i hatten. Jag anar att jonglören kommar vara hjälte för resten av kamraternas liv genom detta. När så föreställningen var över packades allt ner i ryggsäck och så sattes cykelhjälmen på huvudet och på små typ bmx-cyklar trampade så tre alldeles vanliga killar iväg.

Som jag berättade i en tidigare blogg så fann Sivan och jag en katt på ett tak som dessutom verkade ha lite problem att komma ner. Då ingen av oss är människor som sitter och väntar på att gräset ska växa frågade jag om vi skulle ta ner den och Sivans svar var såklart ja.



Sagt och gjort! Jag bjöd Sivan min hand och i en snabb sväng var hon uppe på min axel och gled därifrån runt så hon satt stadigt. Då nådde hon katten och den lät sig villigt lyftas ner och fick övertas av Petra som släppte den lös.



C som stod med sin bror och svägerska berättade att det var massor av folk som stoppade och tog fram sina kameror för att plåta. Det såg som tur var inte vi.



Katta, den fick en klapp och sedan försvann den bort över gågatan. Ut på nya äventyr och kanske nya tak att klättra upp på.

Nu ska vi ta adjö av de unga och sedan fara på stan i duggregnet. Rapport och bilder från konserten igår kommer under dagen...

Ha det!

Idag begav vi oss ner till stan för att kika vad det var som hände då vi igår kväll såg att det stod en massa tält och saker på torget.

Det visade sig vara skärgårdsmarknad med massor av aktiviteter och olika knallestånd där det såldes allt mellan himmel och jord. Mer om det i morgon i en annan blogg. Vad man hade var också en liten järnväg på ca 50 meter där ett ånglok var en mycket populär attraktion. Folk betalade (tror jag) och fick åka alla 50 meter fram och tillbaka medans det tuffade ånga och visslade. Ett vackert lok och allt verkade väldigt stillsamt.



Vi hade gått runt och tittat och precis satt oss och fått in maten på bordet då det hände. En märklig duns och så skrik.

Inte ett skrik utan massor av folk som skrek. Det var fullt med folk och det blev en förfärlig röra då folk kastade sig i olika riktningar. C och jag fattade redan vid smällen vad som skedde och det var att loket inte stoppade som det skulle utan tog sig över det lilla stoppet och som det heter i dagspressen, löpte amok bland åskådarna.

Ett par meter bakom rälsen låg ett utställningstält och loket fortsatte över kanten och in i det. Bakom tältet var det en barnkarusell (som var full) placerad men som tur var stoppade loket ett par meter innan. En pappa som satt på loket med sitt barn ropade och försökte få av barnet till någon passerande och en vuxen dam föll handlöst i marken. Det var ett kort kaos med andra ord innan allt blev stilla.



Sivan och jag tog varsin väg ut från restaurangen för att kolla om någon hade blivit överkörd eller var allvarligt skadad på annat sätt. Turligt nog var det inte så utan vi kunde efter ett varv återgå till vår mat. Den gamla damen var gott omhändertagen (när ambulansen väl kom verkade det vara lindrigt). Mer att läsa om detta här.



Det var nog ungefär så mycket spänning som vi alla behövde. Nu har vi vilat middag och ska bara äta innan vi beger oss till idrottsplatsen för konsert med Winnerbäck. Det ska bli kul och vi berättar mer om det i morgon....

Sedan vi flyttade hit till Västervik har vi varje år varit en tur till Öland för att bada och titta runt lite grann. Så även i år. Då vi fortfarande har besök av dotter och sambo ville de bli med och de ville även titta på Kalmar slott vilket de inte gjort på flera år.


Sista metrarna innan vi är nere vid vattnet och kan bada

Sagt och gjort. Klockan ställdes på halv sju (vissa tyckte det var jäkligare än andra att stå upp) och en timme senare for vi iväg. Det var ingen trafik och dryga 2 1/2 timme senare var vi framme. Första stoppet vi gjorde var Sandbybadet och den långa vita stranden. Här var det lite folk när vi kom, men fyllde snart på så det var halvfullt på strand och i vattnet. Vi badade och solade i ett par timmar innan vi begav oss iväg. Det var ett kort besök hos lillasyster med man som stod på tur.


Vi hann bara fram så var vi jättehungriga och var tvugna att äta

De hade bara ett stenkast bort köpt en gård. En riktig gård med mark, massor av hus  och gott om plats för både hästar och djärva idéer. Eftersom de är i renoveringsmodus stoppade vi bara för någon timme eftersom vi var hungriga och hade bestämt oss för att äta nere i Borgholm.


Kvarnen vid Sandvik där vi stoppade och åt

Nu blev det inte så för innan vi åkte förbi Sandviks avfart hade jag berättat om de pizzor de hade där förr. För den som inte vet kan jag berätta att de var så stora så att det var omöjligt att äta upp hela. Jag är en storätare när det är gott och jag har alltid kunnat äta hur stora pizzor som helst (har t o m ätit en familjepizza själv en gång) men orkade bara 3/4 här. Nu blev det inte så. Pizzorna hade krypt till mer normal storlek, medan priserna fortsatt var XL. Gott men inte gott för 100 kr stycket blev intrycket.

Så tog vi turen förbi Sandviks  hamn innan vi satte kursen söderut igen.

Borgholm! Ja vad ska man säga? Massor av folk i centrum på torg och gågata. Massor av små butiker men variation? Nej, definitivt inte. Det är samma billiga kläder och krafs som säljs på övriga Öland i tält och lador. Det är ballonger, billiga shorts och byxor tillsammans med klänningar med ännu billigare tryck. Hur som helst träffade vi C:s bror och flickvän och gjorde dom sällskap en tur. Vi tittade i hamnen (som är förvånande ointressant) och så strosade vi sakta tillbaka upp mot torget.


Krimskramsets stad nummer ett, Borgholm?

Här blev det dramatik. En katt satt uppe på ett tak och pep ynkligt. Den började trava fram och tillbaka och visade tydliga tecken på att vilja ner. Så en snabb blick på Sivan för att se att vi var överens och sedan startade den sekundsnabba räddningsaktionen. Petra skötte kameran (enligt C var det många andra som också gjorde det) medan Sivan snabbt svingade sig upp på mina axlar och i ett huj var katten i Sivans famn. Där överlämnades den till Petra och så var alla snart i trygghet. Katten då? Jo, den accepterade en kort klapp av sin räddare innan den begav sig iväg somom inget hänt.


Sivan får en klem? efter räddningsaktionen

Nu var det dags att bege sig till Kalmar och slottet. Turen tillbaka gick fort och det var lagom med trafik. Nu  hittar vi lite i Kalmar och med bra skyltning åkte vi rakt på. Vi gick turen genom stadsparken (om den nu heter så) och tittade på blommor, träd och buskar innan vi så var vid slottet. Sivan och jag var där förrförra året så det var lite nytt, men det är trots det lika fint.


En hängbjörk i stadsträdgården är bara en av många vackra växter

Det finns alltid något nytt att upptäcka om man bara tar sig tiden. Vi blev kvar någon timme men gav oss sedan iväg då Sivan och jag hade önskan om att gå inom IKEA helt kort för att köpa lampor. Nu var vi där med en kvarts marginal innan stängning vilket gott och väl räckte för det vi skulle ha. Daim och bilar blev det däremot inga då kön var alldeles för lång.


Någon i sällskapet noterade det jag tidigare missat, lejonens erigerade penisar :)

Sent var vi hemma och efter ett par korvar med bröd och en öl var det bara sammanfattning av dagen för att någon timme senare krypa ner i sängen. Jag tror alla sov ovaggade....


Kung Håkan, Haakon eller hur var det?

Så närmar vi oss slutet på denna långa och härliga semester. Det är bara dryga veckan kvar innan vi sätter av mot Norge och ett par dagars arbete. Dock hinner vi med ytterligare lite njuta innan dess. Sedan förra bloggen, dvs i lördags har vi i stort sett bara varit vid havet och badat och vi har ätit gott på kvällarna. Det har såklart blivit både grillat och en del vin.

Sedan ett par dagar har vi återigen besök och nu av dotter Petra med sambo Christoffer. De i sin tur har sina två katter med sig och det har gått bra tillsammans med våra. Det spottas och fräses en del, men jag tror de har det fint på övervåningen som är deras under vistelsen. Men Doris som en av deras jäntor heter har även varit ute en del på tomten, vilket hon verkar njuta av.


Idag blev det bara en kort dag vid havet eftersom det molnade på efter lunch. Vi var hemma redan strax före klockan tre och nu har alla vilat middag. Det är dags att börja med maten, men först ska jag höra med ungdomarna om de vill gå med ner till de nya båtbryggorna, alternativt det gamla sjukhusbadet som ligger tio minuters promenad bort. Det vore skönt att svalka sig lite innan kvällen är här och man ställer sig i duschen.


Det är gott och väl över 20 grader varmt i havet och jag gissar att här nere i Gamlebyviken är det ännu varmare. Jag som inte är mycket för att bada hinner bara ligga en liten stund i solen innan det är dags att gå i och svalka sig igen.

Förra året köpte vi ett cyklop med tillhörande snorkel för att ha då vi tränade på eskimåroll. Den tog vi med oss till sjön och så fick Petra och Christoffer pröva, vilket visade sig vara succé. Ungdomarna har legat i vattnet i evigheter åt gången. De snorklar efter fisk, dyker, står på händer och hittar på allt möjligt märkligt. Så igår fick vi ta vägen förbi sportaffären för att köpa ett till. Petra ville ha ett eget och därmed kan bägge två vara ute och snorkla samtidigt. Det har för dagen inneburit att vi just bara sett ryggarna på båda två, men såklart, Sivan och jag får också vår beskärda del....

Fredagen tillbringades på stranden som alla andra dagar de senaste två veckorna. Temperaturen var stabli runt ca 30 grader och det var helt vindstilla på förmiddagen. Nu väntar lite gråväder och åska innan det på måndag vänder igen och ska bli sol. Dock med mer moderata temperaturer.

På kvällen igår lagade jag en potatissallad och Sivan som köpt kyckling sönderdelade den innan allt förpackades i picknicklådor tillsammans med bröd, lite vin och en cider till mig. Därefter begav vi oss cyklande ner till stan och i sedvanlig ordning (tredje året i rad) placerade oss utanför slänten mot sjön och borgruinen.

Här intogs maten medan musiken spelades. Man hör sådär, men grejen är både musiken, folket och bilarna som åker förbi. Varefter tiden går blir det allt mer folk för att vid 21-tiden vara så pass många att det börjar bli trångt att komma fram. Det är stor skillnad mellan torsdag, fredag och troligen ikväll lördag.

Medan solen sänkte sig i Gamlebyviken packade vi ihop och strosade sakta ner tillbaka mot centrum och hamnen. Där fortsatte festen med massor av folk på gatan och torget. Fulla restauranger och en fullbelagd kaj  med diverse olika båtmodeller, även här många gånger med massor av folk, hög musik och alkoholkonsumtion. Jag hoppas att kustbevakningens täta turer gjorde att det gick lugnt till när alla skulle hem.

Polisen jobbade i stort sett enligt tidigare mönster, fyra åt gången eller sex, ibland åtta som valde att stå bredbent, tuffa och tätt tillsammans. Dock med skillanden att denna kväll var de ute på promenad några gånger. Hur som helst, ett otroligt trist beteende som inte borde förekomma. För nog är de väl medvetna om hur de uppfattas när de agerar som nu.

Efter en glass och en kopp kaffe från McDonalds var det så dags att säga tack för i kväll och cykla hem genom den varma sommarnatten. Uppe i ett skogsparti satt det en igelkotte, men jag hann tyvärr inte få fram kameran innan han fnyste och sakta begav sig in i den höga vegetationen igen.

Så har våra norgegäster åkt hem och vardagen är för ett par dagar åter. Det har varit en härlig vecka med över trettio graders värme och bara ett par små moln. Badtemperaturen har varit runt 20 och därmed har t o m jag som badkruka varit ivrig att tumla runt i vattnet.

Det har kanske inte blivit så väldigt mycket kultruellt gjorde under stadsbesöket men med den värmen orkar man inte heller farta runt utan det  blir mer mat, dryck och umgänge. Vilket i sig också är trevligt och därmed ser vi fram emot nästa vecka då det återigen vankas främmande. Har vi tur blir det fint väder även då...

Igår började visfestivalen och tyvärr hann inte vårt besök med det i år heller.


En öl och god mat på Sahara innan vi gick vidare i sommarkvällen

Sivan och jag var hemma tidigt från sjön och slappade ett par timmar innan vi gjorde oss i ordning och stack iväg. Vi hade bestämt att vi skulle äta på stan, ett beslut som sedan visade sig vara lite korkat. Det var nämligen inte en plats att få någonstans (förutom inne på McDonalds). Eftersom vi var jättehungriga så blev det bara att vänta på bord och tillslut fick vi ett utebord på den libanesiska restaurangen Sahara. Det blev grillspett och ett par öl innan vi tackade för oss och gick vidare.


Det var lite molnigt när kvällen startade, men lättade efter en liten stund

Redan när vi åt så dök de första poliserna upp, eller poliser var kanske fel ord. Det var polisbilar vi såg och eftersom hela hamnen var avstängd var det bara deras bilar som var där. De åkte fram och tillbaka genom folksamlingarna. På de två timmarna vi var där såg vi inte en enda patrulerande polis till skillnad från förra året då alla parkerade och gick runt bland folk. Att vi reagerade här var att genom att sitta i en bil med uppvevade rutor  visar man bara att man står över alla andra, att  man vill skärma sig.

Polisfiaskot fortsatte borta vid ruinen, konsertområdet. Där hade 6 stycken poliser klivit ur sina olika bilar och ställt sig i en grupp mitt på gräsmattan. Det stod i en klunga och pratade bara med varandra och jag tror inte någon skulle komma på tanken att gå fram och börja prata med den slutna gruppen.


Sivan visar hur polisen bör vara lite sträng :)

Det var som vanligt många båtar som parkerat på första parkett och en hel del folk som utanför satt och tog sig ett glas vin och åt medhavd matsäck. Man hade från tidigare år flyttat upp öltältet och toaletterna från turistbyråns parkering till ruinen. Det gjorde att det var betydligt mer folk där än tidigare år. Vi såg inget stök och ingen direkt fylla, men däremot ett antal flotta gamla amerikanska bilar. Allt som vanligt med andra ord.

Så sänkte sig solen och eftersom detta bara var dag ett av tre bestämde vi oss för att ta cyklarna och åka hem för att ta kvällskaffe. Då fick vi sällskap av fyra stora polismän som faktiskt gick en tur. Tätt tillsammans gick dom rätt igenom folkmassorna och först borta vid bron stoppade dom. Där fanns nämligen en polisbuss till med ytterligare fyra poliser. Därmed var den turen över och här blev de stående ingen. Tätt intill, pratandes med varandra, som bara poliser gör med poliser....

Så kom då dagen jag varit förvarnad för. Lördagen den tionde i sjunde. Allt började för ett par veckor sedan med ett fint brev och i brevet stod bara något i stil med, "Gör dig redo". Sedan gick det en tid och så kom nästa. Där stod följande "Är kostymen i ordning?".

Så har det fortsatt för att i veckan som var kulminera med att jag skulle planera för övernatting och att jag skulle packa en väska med bl a badbyxor. I det sista brevet fick jag så veta var jag skulle. Där fanns kartkordinater till den plats där jag skulle vara klockan 15 tionollsjutio.

Så kom fredagseftermiddagen och jag var till slut tvungen att kika vart kordinaterna visade. Jag gissade på Norrköping och tänkte för mig själv att det kunde vara kul eftersom det säkert finns massor av spännande att göra där. Sagt och gjort, jag slog in kordinaterna på eniro, men det visade sig vara lite fel. Då testade jag jaktskyttestugan uppe i Flen då jag började ana vad som var pågång. Det visade sig vara fel med med, dock bara lite fel så nästa ställe jag testade var hemma hos föräldrarna. Bingo! Det var dit jag skulle.


På lördagen satte vi oss i bilen kvart i ett för att åka de 19 milen till Flen. Det var mycket sommartrafik och därmed gick det lite trögt men inte värre än att vi var framme med ett par minuters marginal. Där visade det sig vara helt tomt med undantag av Christoffer och hans pappas bil. Han serverade oss varsin öl och satte oss i bilen för vidare transport. Färden gick nu mot skebokvarn och jag blev återigen lite fundersam på jaktskyttestugan, men vi åkte förbi avfarten dit.

Färden gick vidare och till slut var vi i Sparreholm. Nu var jag säker på att det var hembygdsgården som var anhalten. Det visade sig vara riktigt eftersom Christoffer svängde in där. Upp på gårdsplanen och där satt det  massor av folk. Det var släkt och vänner som Petra samlat ihop för ett litet knytkalas men tonvikt på min födelsedag i höst.


Hon vet att jag inte är road av att varken fira eller ordna tillställningar och hade därför fixat detta nu.

Hon hade i samråd med Sivan planerat och handlat mat och dricka så efter en stund dukades det med potatissallad, kött, bröd och grönsallad. Till det serverades det vin. Solen sken och vattnet glittrade till långt in på kvällen. Några gick ner till sjön och badade medan andra fortsatte att äta smått och dricka samtidigt som det pratades och minglades, långt in på sena kvällen. En minnesvärd och härlig kväll som jag inte kan annat än säga tack till.


Idag regnar det. Sivan vaknade halv fem av en rejäl åsksmäll och nu fyra timmar senare regnar det ännu välbehövligt. Molnen har brutit upp i kanten och det är  utlovat sol och trettio grader till eftermiddagen. Det ser jag också fram emot. Vi får nämligen norskefrämmande med Sivans syster och man.....

Vi hörs!

Nu har vi avverkat mer än tre veckors ledighet och det är varmt och torrt. Småland har hela tiden legat i topp när det gäller värme i landet och det börjar märkas ute och framför allt i trädgården. Gräset blir allt gulare och det börjar bli kala partier lite här och där varefter vi går.

Blommor och häckar har klarat sig bra genom att vi vattnar när de börjar se hängiga ut. Problemet är att de alltmer börjar behöva vatten varje dag. I allt större mängder dessutom. Vi vattnar på morgonen på grund av sniglarna, men lurar på vad det är för mening då grannarna runt i kring alltmer har börjat låta vattenspridarna stå på gräsmattorna och då enligt den gamla metoden. Kvällstid för att vattnet inte ska dunsta.

Det innebär för min del att jag de senaste dygnet dödat mer sniglar än jag gjort på de tidigare tre veckorna. Vattnet som står i rabatter och över gräsmattor ger sniglarna en perfekt fukt, både att leva och föröka sig i.

Det är två veckor kvar på semestern och vädret ser ut att fortsätta i alla fall nästa vecka med. Då har vi en del att se fram emot. Norgesfrämmande, grillfest med kajaksektionen och så visfestivalen torsdag till lördag.

Idag däremot är det något helt annat som gäller. Tionollsjutio! Hakkepeiling vad det är men kanske jag återkommer när jag vet mer. Allt jag vet är att klockan 12.45 sätter vi kursen norröver....

God middag!

Som någon noterat har vi en tid hållt på med vårt sovrum. Det har varit en del målning, tapetsering och ett golvbyte och efter en massa småförtret är vi äntligen klara. För nog är det så att man ska minnas att vi är sjuksköterskor och inte snickare.

Fast kanske, kanske är vi trädgårdsmästare ändå för på något sätt tycks det fungera bättre och det mesta är klart på ett nafs. Nu har vi tagit bort en plattrad och centrerat de som blev kvar. Samtidigt har vi anlagt rabatter på båda sidorna som tillfälligt får fungera till hösten. Då ska en del rosor och lavendel flyttas, vilket vi inte vill göra i blomsterperioden.

Sen ska det på en annan typ av marksten. En modernare, men det får vänta tills pengarna kommer in då vi valt att jobba med kontanta medel i stället för att ta lån. Det är så skönt att kunna klara sig utan så långt det går.

Tidigt i våras bytte jag tankar med en facebookvän och vi var båda överens om att den gångna vintern hade gått hårt åt våra trädgårdar och att flera rosor säkerligen hade fått stryka på foten. När jag klippte dom var säkert fem av femton i så dåligt skick att de såg helt döda ut.

Jag tänkte att vi väntar och ser och det var ett genidrag.

Idag är nämligen alla i god växt. Tre av femton har inte knoppar såhär långt, men eftersom de växer så får de en chans till. Kommer de inte i år så kommer de till nästa år tänker jag. Här kommer lite bilder på de modeller vi har.


Klätterros Goldstern (luktar jättegott ropar Sivan från trädgården)


Klätterros Santana


Stjälkros av okänt namn


Buskros av okänt märke


Buskros Astrid Lindgren


Klätterros av okänd härkomst och märke


Klätterros från Hönefoss, vår första ros av okänt märke


Buskros Europeana


Årets planerade rosor är en orange som jag såg i Lindköping, en ljusröd och mörkt rosa och kanske en begravningsvit. Vi får se vad vi får plats med och vad kassan räcker till. Möjligen att bladlusen kommer påverka köpen då vi konstaterar att vissa av dom är otroligt populära hos lössen.

Nu är det dags för solen ett par timmar. Vi hörs!

Eftersom tapetseringen till slut blev klar på sovrummet var det så dags för att börja med golvet. Det drar ihop sig då sommarens olika besök börjar stå för dörren. Redan nästa vecka tycks de första komma och det innebär att vi inte längre kan bo på gästrummet.

Jag för min del är lite justerad då  jag har en armbåge som är svullen. Det är en gammal skada från vintern som återigen gjort sig påmind med en rejäl vätskefylld bula av storlek en pingisboll. Jag har varit hos läkare och tömt den en gång, men nu har den således fyllt sig igen.

Läkaren anbefallde vila,ute och därav min arbetsledarfunktion. Jag sitter på plankorna när Sivan sågar och jag kommer med glada tillrop och friska, fräscha idéer då det krånglar. Inte att förakta det heller. Allt gick bra igår och nu är det bara tre rader kvar som vi (jag säger vi) ska lägga till kvällen. Sedan ska vi flytta in igen och det ser jag fram emot då det är betydligt svalare än på övervåningen.

I Västervik har vi några restauranger, en butik och ett bageri som sammarbetar. De har som gemensam nämnare att maten ska vara närproducerad (om möjligt) och hålla väldigt hög kvalitét. De som samarbetar är Gusto, Saltmagasinet, Skärgårdsvillan, Bageriet och Ost & Deli.

Vi Facebook och deras sida fick jag tips på Jonas Settlins tanke om egen ketchup. I går släppte han den i beränsad upplaga och den finns att köpa på Ost & Deli eller Saltmagasinet.


Vi som var på stan kom över en flaska och den utprovades sent igår kväll efter att tapetseringen var klar. Den var god. Inte så spicy som det lät och lite söt. Inget man har till korven men däremot som en klick vid sidan av något annat på tallriken.

Idag har solen återkommit. Det gör att det säkert blir sjönoch Bonnbacken idag. Så fortsätter vi med sovrummet till kvällen då vi ska börja lägga nytt golv.

Hörs!

Så blev det äntligen av. Turen som tidigare var planerad men som ställdes in på grunda av storm. Vi var ett litet gäng på åtta stycken som tänkte paddla från Ekön till Harstena och därefter gå långt söderut och hinna titta på Häradsskär. Båda två är kända öar genopm väderobservationer för sjövädret.

Nu blev det inte helt som planerat eftersom det blåste förfärligt bitvis, även denna gång. Därmed fick vi lämna tanken om Häradsskär då de sista tre km hade varit på helt öppet vatten och i motvind. Det hade inte gjort mig något eftersom jag var pigg och min kajak går toppenfint just i motvind. Däremot hade jag haft problem hem då den går desto sämre med vind och vågor akterifrån.

Nåväl, trots envis sydlig vind så tror jag inte vi såg moln en enda gång på de två dagarna. Maten var god och sällskapet trevligt så sammanslaget var årets tur i Gryt skärgård minst lika bra som förra årets.

Här lite bilder från turen...



Från Ekön startade vi även i år. Nytt var att de kommit på att det finns förtjänst att ta ut på paddlare. Så det var med förvånad min vi fann en bom som stoppade vägen ner till havet. En skylt visade dock att det gick att låsa upp den mot kostnaden 50 SEK. Man fick inte heller parkera nere vid vattnet längre men som av en slump fick man låna campingens parkering för 50 SEK natten. Inte dyrt i sig, men en besvikelse att allt ska kosta.



Efter ett par timmars paddling var vi rejält hungriga. Vi stoppade på en liten ö som heter Lindholmen. Här åt Sivan och jag potatissallade med skinka pesto och tomater. Det var väldigt gott. Efter maten var det ett antal (damerna) som ville bada och vi herrar, vi tittade på. Så rann tiden iväg och det var dags att sätta fart igen.



Minnet sviker, men jag har för mig att vi stoppade på ett ställe till för en fika innan vi på eftermiddagen nådde Harstena. Här var det en fantastisk skärgårdsidyll som mötte oss. Redan då vi steg i land bland fisknät och bodar kändes det härligt. Hit kan jag rekommendera dig läsare att åka om du har möjlighet.



Här blandades hus med båtar, fisknät och träbroar som förband de olika delarna av ön. Vi träffade ett par trevliga människor som förklarade hur vi skulle gå och som dessutom hänvisade till öns bageri.



Det visade sig att det inte bara fanns ett bageri. Det fanns en kiosk och en restaurang , men också ett rökeri där man hela tiden rökte fisk för att tillhandahålla i kiosken. Man hade massor av kunder så nog var Harstena ett populärt landningsställe för båtfolk.



Här en bild av Harstena centrum. Från Restaurangen i ena änden till bageriet i den andra var det 500 meter. Vi stoppade och köpte lite kolakakor som intogs på stranden tillsammans med eget kaffe innan vi satte oss i kajakerna för att vända söderut igen.



Det märktes att det är semestertider och att vi var i populär skärgård. För eftersom timmen började bli sen eftermiddag var det inte lätt att hitta något bra övernattningsställe. Var det inte kor så var det branta klippor, skog eller rena träskmarkerna eller så var det upptaget. Det ställer lite speciella krav när det är många tält som ska sättas upp men efter mycket letande fann vi dock Lilla Armnö där vi kunde slå länger tillsammans.



Här satte vi upp tälten i ett nafs och maten påbörjades. Det dröjde inte länge innan alla satt tillsammans och åt. Några valde att grilla, medan andra hade funnit andra maträtter. Till maten bjöds det ett glas vin och vi blev så sittandes i ett par timmar, pratandes, fram till dess att solen sakta sänkte sig i havet.



Så steg solen vid 4-tiden och då blev det varmt. Några gav upp vid fem och stod upp, men Sivan och jag som sov på luftmadrasser hade det gott och med öppna dragkedjor fläktade det lite så vi sov ett par timmar till innan vi stod upp. En snabb frukost och så packade vi för avfärd vid halv tio.



Efter ett antal timmars paddling med bara små stopp för att dricka vatten var vi så framme vid Gubbön. Vi stoppade här även förra året, men då utsikten är så vacker och en del inte var med då fann vi lika så gott att klättra upp till toppen igen.



Här är en länk till den filmsnutt jag tog förra året. I år var det betydligt mer folk än förra gången. Kanske vi var mer mitt i semestertider nu. Det låg i alla fall ett 10-tal båtar på samma sida av ön som vi parkerade på.



Sivan, min levnadskamrat och äventyrskompis tar ut kurs mot Gotska Sandön och så bestämmer vi att vi vill åka dit vid tillfälle. Dock inte paddlandes.



Sivan och jag var tidigt nere vid kajakerna och medan vi väntade på de andra hoppade vi i och gav oss ut i den lilla viken. Det var helt vindstilla och jättevarmt. Härligt.



Sivan som har en betydligt mindre och kortare kropp än jag kan använda sin kajak på ett annat sätt. Jag får tyngdpunkten så högt upp att prövar jag detta går jag säkerligen runt inom en minut. Sedan en  tidigare kajak vet jag att Det är väldigt skönt att sitta och sola på detta sätt.



Så satt alla i kajakerna och var på väg ut då det kom ett stort passagerarfartyg. Det var Saga Lejon som var på sin cruise från Nyköping och som skulle ner till Västervik och vända. För priset 745 SEK kan man åka på heldagskryssning från Västervik till Nyköping (eller tvärtom) med ett par timmar i staden innan man tar buss för hemresa vid 21-tiden. Det planerar vi att göra och återkommer då med en rad såklart.



Vi hade nu beslutat oss för att stoppa på lämpligt ställe och äta lunch innan vi påbörjade turen mot Ekön och bilarna. Det blåste ganska rejält där vi inte hade lä bakom öarna och därför blev det bara en kort tur till Fångö. Här stoppade både vi och Saga lejon (inte på samma ställe som tur var). Mat, solande på klippor och bad i ett par timmar var det som räknades innan någon kom på att det kanske vore smart att sätta fart då vi hade en del besvärliga passager på de sista fem kilometrarna.



Så packades det sista ner i kajakerna och de var betydligt lättare nu är dagen innan då vi for. Vi hade tyvärr slarvat bort vårt fina teflonkök efter övernattningen men eftersom det var många timmars paddling för att ta sig tillbaka var det inte att tänka på, även om en av våra paddlingsvänner var snäll och erbjöd sig att bli med.

Vid halv sju var vi tillbaka till Ekön och det gick fort att packa och lasta på kajakerna. Jag tror att alla var lite trötta och tyckte det skulle bli skönt att komma hem. Själva åkte vi direkt ner till kajakförrådet innan vi stoppade på pizzeria Campino för att köpa varsin kebabtallrik som vi tog med oss hem och åt ute på altan. Allt och emedan katterna hungrigt satt och tittade på oss.

Bilder är bra att ha till mycket. Bilder är också kul att ha och speciellt när man ska titta och jämföra hur saker och folk såg ut förut, eller om man inte minns hur det var. Här är två bilder från att vi flyttade in och så två bilder från idag.

En dag ska jag göra samma sak på baksidan. Det händer en del fast man ibland tycker det står stilla.














Jag sitter också på en hel del fina bilder från helgens paddling men det får bli senare. Nu är det solen, butiken, maten och tapetsering i nämnd ordning som gäller.

Hörs när tiden finns

Idag sker det några av oss dessvärre inte sett fram emot. Vår gamla institution Bilprovningen går som organisation i graven. Regeringen har för ett år sedan beslutat att den ska avregleras och konkurensutsättas och jag vill bara säga tyvärr!

För även om jag i stort sett är för fri marknad och konkurens finns det nog några saker som borde ha stannat kvar hos staten. Ett av dom tidiga var strömen och det vet ju alla hur det gick. Billigare priser med ett större urval hette det. För ett halvår sedan var det apoteket och har det lett till bättre öppentider, större urval och lägre priser? Nej knappast!

Så är det då dags för bilprovningen. Tre företag står på kö redan idag för att komma in på den svenska marknaden. Det är ett finskt, som räknar med att börja så snart det går, ett tyskt och ett spanskt om jag minns rätt. Bilprovningen kommer också i framtiden vara kvar.

Man "vet" redan nu att priserna kommer stiga. Eftersom fler ska slåss om samma antal kunder måste man ta ut högre priser. När man sedan pratar om kvälls, natt och helgöppet anar alla med lite egen tankeverksamhet att priserna måste öka ganska kraftigt.

Det finns heller inget hinder mot att samma företag som besiktigar erbjuder sig att laga de eventuella felen på samma sätt som i Norge. Fördelen här är att den verkstaden inte i så fall får ligga i anslutning till besiktningsstationen. Så har man bestämt idag, men hur ser det ut i morgon?

Det är detta jag vänder mig allra mest emot då Norge har denna typ av kontroll. Där har man i och för sig besiktning var annat år, vilket syns direkt man passerar gränsen då väldigt många av bilarna har trasiga eller helt felriktade/kopplade lysen. Men man har också valt ett system där verkstaden som kontrollerar bilen också kan vara den som lagar den (vilket man av bekvämlighetsskäl ofta väljer). De har ett schema ce följer, men inte alls på samma systematiska sätt som bilprovningen i Sverige. Och det är klart att man funderar väl på hur seriöst det är ibland. Har de lite inkomster för stunden kanske det är lättare att föreslå att saken som är lite sliten måste bytas. Då byts den hos min verkstad och inte hos någon annan som då tar inkomsten.

Under de år jag varit i Norge har jag inte läst något positivt om dessa kontroller. Tidningarna skriver varje år och påhittade fel och undermåliga kontroller. Man har planterat ett antal fel i bilen, vilka har ignorerats av verkstaden och i stället har de funnit fel som man vet inte varit äkta.

Vi kan bara hoppas att det inte blir följden i Sverige och ett sätt är att undvika de nya aktörerna. Stanna hos bilprovningen även om någon annan dumpar priserna för en sak är säker, när de väl är gott etablerade på marknaden, då skjuter priserna i höjden...

Volvon som igår återigen fick nu framruta á 1800 kr i självrisk