Aktivt uteliv

Detta blir årets sista blogg och vi önskar därmed alla våra besökare….

 

Ett Gott slut på 2008 och ett riktigt gott nytt 2009

 

Med önskan att åter ses nästa år

 

HerrE och Sivan

Nyårsafton på Tandbergmoen med HerrE och Sivan

Så kom jag äntligen ut en tur. Som jag berättade igår så har jag inte varit ute på mer än en vecka undantaget de 100 meter jag har till jobbet. Detta har i huvudsak berott på tre saker. Den första är att jag nästan uteslutande jobbat nätter och därmed sovit till långt fram på eftermiddagen. Det andra är att jag sedan lång tid tillbaka är så trött på denna stad så jag inte ens orkar se den.

Den tredje orsaken är kylan. Det har inte snöat på ett par veckor, men varit konstant kallt och lite fuktigt. Kylan har byggt upp och de sista dygnen har temperatueren gått under - 10 strecket. Snöbristen gør att det blir extra kallt.

Hur som helst så hade jag lovat Sivan att vi skulle gått på byn idag, men så blev det inte. Klockan rann iväg och plötsligt var den gott över lunchtid och därmed valde vi att gå den sedvanliga rundan över Tandbergmoen. Det var kallt som tusan och efter de fyra kilometrarna var det gott att komma hem och in igen. Vi var riktigt stelfrusna eftersom det dessutom blåste på slutet. Temperaturen uppskattade vi till ca 15 - grader.


Blåljus på Tandbergmoen, Hønefoss, Buskerud


Frost på en tallgren nyårsafton 2008


Sol och många kallgrader

Isarna lägger sig. Både här och i Sverige. Det ramlar nu in dagliga rapporter från Friluftsfrämjandet och skridskonätet om sjöar som har åkbar is. Här i Norge har det på många sjöar (lite i höjden)  nu varit skridskois i en månad. Vi tog bara slalomskidor med denna gång eftersom fjorden ännu inte är helt bärig. Nästa gång, då tar vi båda dlerana med.

Det är idag tio grader kallt och det ska tydligen bli ännu kallare. Det är snart en vecka sedan jag var ute och om det inte blir varmare kommer jag troligen inte heller ut. Jag skulle varit en tur på byn idag, men extravakt gör att jag går direkt till jobbet efter frukost.


Bilden lånad av; www.luleå.se hemsida

I år har Norge infört förbud på raketer med styrpinne. Man har också infört förbud för raketer som ser ut som leksaker (vem som nu ska avgöra det). Detta är orsakat av de många olyckorna som drabbar både den som tänder på, men även åskådare drabbas.  Något som Sverige borde följa efter med.

Just som jag skriver detta går det ett reportage på nyheterna om norrmän som åker till Sverige för att handla. Tullen i Svinesund tar ett berg av raketer varje dag. Dessa tas i beslag eller om det är stora mängder blir det polisanmälan.

Den som tas med att skjuta upp en pjäs med styrpinne eller markbatteri får böter. Hur sedan polisen ska kunna och hinna med detta, det förtäljer inte historierna...

Smällare, stora som små ska däremot fortsätta säljas. Hur många fingrar till ska vi se sprängas bort innan det blir förbjud på även dessa?

Jag läser sällan okända människors bloggar. Jag tittar sällan på dom överhuvudtaget. Det har i huvudsak på en orsak. De är ointressanta. När man går in på en bloggportal finner man direkt att det i huvudsak är unga tjejer som bloggar. Dom tycks alla bara ha två saker i huvudet. Det första är att kopiera en blond, känd storstadsbrud som tycks ha som mål att bli milionär innan hon blir 20 år. DET är okej, men att hon används som kunskapskälla i våra tabloider, DET är inte okej.

Stickspår, men vi återgår. Det andra med dessa tjejbloggar är mode. Man knycker fräckt bilder från våra modetidningar och troligen även reportagen och recensionerna utan att skamma sig. Sen framlägger man det som om man är världens storsta stilikon. Det saknar själ, substans och egen tanke. Men trots detta kan dessa unga damer lägga ut både 10 och 12 inlägg var dag. För vi ska komma ihåg att det dessutom finns listor man kan hamna på om man lägger tillräckligt många inlägg per dygn.

Hur som helst så har jag idag slumpat runt lite i väntan på att Sivan ska komma hem. Då finner jag ett återkommande tema på dessa tjejbloggar. Det är nyår. Temat är fest, kläder, smink och parfym. Men det handlar också om drömmar.

Drömmen om att bli känd, att bli någon och att förändra sig. Det återkommer gång på gång att nu, nu finns möjligheten att förändra. Du kan plötsligt förändra din vikt, ditt kärleksliv, din arbetssituation, skolan och betygen. Förnya din garderob och byt ut din pertner. Är du inte nöjd med ditt liv ska du förändra det nu, eller rättare sagt från nyår.

Om du kära läsare tillhör denna stackars skara individer som inte är nöjd med ett eller annat. Då ska jag berätta en sak för dig. Det är ingen hemlighet alls.

Du kan precis när du vill börja förändra nästan vad du vill. Oavsett vilken tid på året det är. Det är inte alls nödvändigt att sitta och vänta på nyårsafton.


Lycka till!

Söndag. Dessa ständigt återkommande, förbannade söndagar då absolut ingenting händer. Det är sportsöndag på tv, medan allt undantaget bensinstationerna är stängda. Föresten så är bensinstationerna här till lands skapta på exakt samma sätt som dom var hemma i Sverige förr. Allt förutom bensin är otroligt dyrt. Nu pratar vi inte en krona eller två. Nej det är upp till dubbla priset på vissa saker.

Julhelgen kan sammanfattas som sedvanlig hysteri. Man brukar visa hur många korttransaktioner det görs här i julhelgen och det var närmare 20 000 i minuten när det var som värst. Det är dock inte rekord. Det är också köer, köer och köer. Både på vägarna, men också på butikerna. Via tv:n kunde vi se hur folk igår stod timmesvis för att byta presenter som inte föll väl ut. Man drar sig inte ens för att i tv säga rakt ut att dom inte var något att ha.

På sjukhuset var det varit lite blandat. Akutmottagningen och intensiven (som jag växlat i mellan denna vecka) har i stort sett varit lugnt undantaget de ortopediska patienterna. Det finns massor av platser på sjukhuset vilket det aldrig gör annars. Det är nog ett eget inlägg en eller annan gång där man kan fundera över varför det är så.

Folk har varit på farten i helgen och det ger alltid (alla årstider) ett ökat antal benbrott. Det har varit händer och underarmsfrakturer efter fall ut på trottoarer. Det var varit skapligt många underbensfrakturer efter skid och snowboardfall. Och sist men inte minst har det också varit en god del höftfrakturer såsom det ofta blir när gamla människor ska ut på farten.

För vår del har det annars varit stillsamnt med de medicinska och kirurgiska. Kanske de kommer till nyår om inte den nya lagen för smällare fungerar (den återkommer jag till i en senare blogg). Vi har inte haft någon som druckit sig medvetslös eller stoppat i sig andra rusmedel tills dom förlorar medvetandet. Inte heller några självmordskandidater vad vi vet. Nej, det har varit en stilla jul för vår del. Vad vi däremot vet är att legevakten  (nästan som vårdcentralsläkare) slitit ont i helgen. Massor av besök av allehanda slag, men mest småsaker som kunnat ordnas på plats.

Vädret då? Jo tack. Det är stabilt med i stort sett 4-5 minusgrader. Lite gråtrist och snöfritt i byn. Kommer man däremot upp bara 50 meter i höjden så ligger snön stabilt. Den har nu frysit, men skidspåren är okej (hårda och isiga). Isen på fjorden har inte lagt sig ännu, men vi hoppas på långfärdsskridskor nästa gång vi kommer.

Nu är det bara ett par dagar kvar till nyår och 2009. Vi håller tummarna för att den helgen smiter förbi på samma sätt. Obemärkt...

Fortsatt God Helg

önskar HerrEriksson

Lite då och då får jag frågan om vårt val av katt. Det är också ganska vanligt att folk känner igen rasen, eller den närbesläktade Somali (den är av samma ras, men är i stället långhårig). Abessinern eller abben som den kallas är en väldigt speciell kattsort och den har väldigt många flotta egenskaper.

Den är för det första ingen enmanskatt utan visar sin kärlek till alla som finns i hemmet. Den är dessutom otroligt social och som alla katter, otroligt nyfiken. Den är med överallt där det sker nåot och sker inget så är den gärna med ändå, men då som de flesta katter, slappandes.

Som jag tidigare berättat så har vår Desmo sitt eget liv och sina vanor. Dagen hans börjar någon gång vid halv fem. Då kommer han in i sovrummet och hoppar upp vid kudden på min sida. Han gnuggar sin nos mot mitt ansikte och spinner friskt ända till jag drar täcket över huvudet. Då går han i stället bort till Sivan och försöker där. Eftersom hon som regel sover tungt så får han ge upp. Ibland efter ett nytt försök hos mig.

Han går och lägger sig igen och sen kommer han åter vid åttatiden. Då vill ha ha sin mat. Denna gång kommer han upp i sängen  på samma sätt. Fröst till mig och sedan till Sivan. Denna gång tänker han inte ge sig.  Får han nu uppmärksamhet så kysser han helt vilt och gnuggar sin lilla nos mot våra ansikten. När han sedan blir tillräckligt till sig tar han tag och biter Sivan i näsan. Därmed är kelandet över från Sivans sida.

Väl uppe vill han ha burkmat. Han går runt benen och piper och bråkar ända tills vi tar fram och ger honom. Då äter han sig ohungrig och sen ska han ut. Ganska direkt! Troligen är det magen som ska skötas för han är som regel tilbaka efter tio minuter. Då äter han färdigt och sen tvättar han sig.

Så håller det på genom dagen. Han ska in och kika om det kommit något gott i skålen och sen går han ut igen. Regnar det får vi känslan av att han är på fel ställe hela tiden. Han gör nämligen inget annat än att fly ut och in.

Någon gång mellan klockan 20-21 slår kvällen till i hans lilla obekymrade kattvärld. Det är dags att gå in och ta kväll. Nu ska det ätas igen (han äter såklart igenom dagen också) och drickas vatten. Bortskämd som han är ska han ha friskt, rinnande vatten från kranen. Det innebär att han hämtar oss och leder oss till något av badrummen där han tycks föredra att dricka.Sen lägger han sig, gärna mellan oss i soffan, eller nästan ännu hellre mellan knäna på den som sitter/ligger i divandelen. Nu sover den lille vanföringen tungt. Han laddar till morgonen.

För den nya besökaren finns det en god del bilder på hans upptåg och du bläddrar bakåt i bloggen.


Desmo, kollar in när Sivan vaxar vespan


Trött och sover på arbetsresa


Sitter och vill in tillsammans med kattfröken


Här ligger vi på Sivans arm kvälltvättar sig


Det finns något spännande utanför fönstret


Kvällskos på köksbordet

För den som vill se mer bilder kan jag rekommendera Gunnel Jonssons sida från Amharinjas kattuppfödning. Du finner hennes sida här.

På min systers blogg fann jag denna filmen som jag tidigare länkat till. Lurar du på att skaffa katt så rekommenderar jag dig att titta på den först. Klicka här.

Idag fick vi sova till lunch. Sen började städerskorna dundra runt i huset. Sedan dess har vi ätit frukost och tittat på tv. Det är svenskedag och vi har tittat på Såsom i himmelen och nu går ett program med och om Jill Johnsson. Det är bra eftersom jag känner att jag behöver lite svenskt nu mitt i den vanvettiga noska julen.....

Som jag berättat var Sivan och jag och åkte skidor dagen före julafton. Eftersom vi bara är arbetsturister hade vi inte (som alltid annars) mat och dryck med oss, utan tänkte att vi kunde nyttja skidstugan för detta. Skistuen som den heter ligger ungefär mitt i backen med skiduthyrning och en liten shop i undervåningen och ovanför ligger ett stortoch egentligen mysigt café.

Det är uppbyggt i norsk fjellhyttestil och inrett med skidor, lusekoftor och till det de gammaldags grova furumöblerna. Det har långbord som står så att alla har fin utsikt åt söder och ner över backarna.

Historien om Norefjellstua börjar egentligen för tre år sedan. Det var första gången jag egentligen såg det. Lapparna. Det satt lappar överallt och där stod i nästan ilskna ordalag att toaletterna på ena sidan bara var för caféts kunder. En gång skulle vi köpa en kopp kaffe inne i serveringen innan vi for hemåt. Då såg vi det igen. Lappar, lappar och återigen lappar. Klistrade på väggar, dörrar och pelare och med svart och röd skrift på. I tillägg var servicen otroligt dålig trots att det stod mängder med folk inne i själva tillredningsköket.

Förra året var vi åter inne för att köpa ett eller annat. Vi vände då jag såg dessa lappar som sade att "EGEN MATPAKKE DUGER IKKE!!" eller som altermativ nummer två "RYDD BORDEN ETTER DEG!!!" Lappar överallt. I tillägg så satt (vad vi tror chefen) vid ett bord mitt i restaurangen och rökte när det var dåligt med kunder. Självklart är det rökförbud i Norge på samma sätt som i Sverige

Har du nu orkat läsa ända ner hit trots att det är jul så kommer det sista som hände oss. Vi hade som sagt ingenting med oss och skulle bara ta en kopp choklad. Sivan övertygade dock mig om att vi skulle ta varsin toast till, vilket jag gick med på.

Chokladen fick vi så tappa upp på ett par tunna pappmuggar från en termos. Den var så tunn så konsistensen var precis som vatten. Färgen var dock åt det bruna hållet. Sen väntade vi på vår toast. Vi väntade och väntade och till slut gick jag och kikade om dom bara ställt dem på disken utan att säga till. Icke! Efter ytterligare lång tid gick Sivan iväg och nu var nästan chokladen slut.

Då visade det sig att trots att dom inte hade några kunder hade glömt båda toasterna varav den ena var helt svart och den andra ganska så vidbränd. Sivan fick dock med sig den tillbaka, ifall vi ville prova den (den var inte ätbar). Efter ytterligare en evighet hör vi någon säga något från kassan. Det är då en toast till som är klar. En alltså! Inte två. Jentan i kassan menar att vi fått två och därmed är saken klar. Sivan säger sitt och efter ytterligare lång väntan får vi så gå och hämta toast nummer två (av de ätbara). Medan vi nu under tystnad äter får vi möjlighet att från en tv höra nyheter på vanvettigt hög volym. Det är personalen som har sin tv på och troligen för att kunna lyssna ute i köket.

Nu har vi förslösat gott och väl 45 minuter på vad som bara skulle vara ett raskt stopp eftersom vi bara hade tre timmars skidåkning på oss. I tillägg ska sägas att ost och skinktoasten enligt eget recept på personalen hade toppats med en god del ketchup.

Vad kostade då detta fiaskokalas? Jag vet inte eftersom jag blir så otroligt förbannad på norsk service. Jag vågade helt enkelt inte fråga, men jag gissar att upp mot 200 norska kronor, minst. Tyvärr är det heller ingen typisk greja från Norefjell utan ett oskick som är ganska vanligt i många offentliga miljöer här till lands.


Norefjell skistue

Den 23/12 slumpade det sig så att både Sivan och jag var lediga på dagen. Vi skulle jobba aftonvakt och vädret skulle vara okej. Därför passade vi på att sticka iväg till  Norefjell och åka slalom. Det var säsongspremiär och gick relativt bra. Det är klart att det kändes i låren (jag känner fortfarande av det) med det var kul.

Snön var väl lite grov (snökanonsnö) och på några ställen lyste det igenom, men vad gjorde det. Vi hann åka massor på de tre timmar vi löste kort för och nu väntar vi bara till nästa vecka då vi far iväg på en ny tur.

I morgon ska jag berätta och fikastugan uppe i backen, men den förtjänar en historia för sig...


Den sista backen ner mot Krødern som slingar sig fram


Sivan, min levnadskamrat och makker


Poserar villigt :-)

Då i stort sett allt här i Norge är betydligt dyrare än i Sverige blir man ytterst förvånad då man finner något prisvärt. Som jag berättat så har vi tidigare kunnat "låna" grannens bredband, men då vi nu bor på andra sidan huset och de flesta är bortresta har det varit slut med det nöjet.

Alltså fick jag titta efter alternatv och fann tillslut ett mobilt bredband från NetCom. Kostnaden är 99 NOK i månaden och för det får vi hämta hem ett antal gigabyte som gott och väl kommer räcka under den vecka per månad vi är här. Detta abonnemang heter just fritid och är tänkt för hytteägare eller fiolk som lite då och då surfar på internet.

Hur fungerar det då? Jo, i stort sett fungerar det och går i stort sett lika snabbt som hemma, i alla fall när vi lastar ner. Upp är nog lite långsamare. Hur som helst så är det skönt att komma åt yttervärlden och kunna läsa en svensk tidning i de perioder vi är borta.






Det innebär såklart också att bloggen är igång igen, tidigare än väntat....

Ønskar HerrE och Sivan alla sina vænner och læsare.

Vi ses efter nyår igen.






Julafton 2007 Steinsfjorden, Norge

Vi är åter i Norge för en tids arbete. De sista gångerna vi varit har har vi haft turen att finna en granne som haft ett nätverk som vi kunnat låna lite grann. Den turen hade vi inte denna gång. Eftersom grannarna våra i huvudsak ar läkare eller studerande så har de flesta åkte hem för detta år och därmed har troligen också bredbanden slagits av och datorerna tagits med hem och vi får vara utan.

Vi satsar på att bestalla ett mobilt, men det ar oklart nar det kan bli klart. Därför stanger jag på obestamd tid och öppnar bloggen igen senast den 4/4 2009....


Ute på grilltur vid havet


Till dess, ha det gott och vi hörs

HerrEriksson

Chips finns idag i alla möjliga smaker och sorter. En del nyttigare än andra, men en favorit som bestått ända sen vi flyttade hem till Sverige och Västervik har varit dessa. Estrellas Vilckningschips.

 I kväll med starkt kaffe till....

Det innebär att jag gott och väl hinner byta om och ta en tur i löpspåret innan kvällsmat. Annars har dagen gått i förberedandets tecken. Städning, vattning, undanplock av saker som är trista att se det första vi gör när vi kommer hem och så har jag packat. Det blir mer än vanligt denna gång, vilket skylles vinter och skidsäsong.

I morgon lämnar jag Desmo the cat på Almviks kattpensionat där han ska fira jul och nyår. Vi hoppas han får det bra.


Kelstund med katten Desmo i köket

Så börjar vi bli klara. I går gjordes ytterligare ett par pajer och en stor låda med köttfärsjanson  somnu ligger i frysen. Jag tror det blir 4 (frys)väskor med mat och kansk någon plastpåe med lite smått i. Då har vi mat så vi båda klarar oss i stort sett två veckor. Eftersom det sälla är bra tillagningsmöjligheter är det gott att ha bra och i princip färdig mat med sig. Då är det bara att ta med eller ta upp ur frysen och värma.

Nu återstår packningen. Det är inte så mycket kläder som går åt och har vi tur får vi boende där det finns tvättmaskin. Sen är det lite träningskläder och skor för olika ändamål. Kanske en uppsättning med något snyggare ifall vi skulle bli bortbjudna på ett eller annat,

Vi har också packat och tagit med skidor denna gång. "Vår" slalombacke öppnade för ett par veckor sedan och jag ser fram emot att i alla fall få två förmiddagar i backen. Sen hoppas jag att dom hinner öppna lite fler nerfarter då bara hälften är öppna för stunden.


Slalompremiär om ett par dagar

Vi män har sedan vi var små fått höra att toalettlocket  ska vara nerfällt när vi går ut från toaletten. Varför har dom flesta av oss  aldrig förstått och när vi sedan frågat så blir nog svaret detsamma var än i världen man är. Svaret är att det är äckligt att se ner i hålet.

Så märkligt egentligen. För när jag tittar i hålet ser jag inget annat än porslin och vatten. Jag har rengjortdet hålet massor av gånger, men fortfarande har det bara varit porslin och vatten. De gånger det varit något annat har det varit porslinet som missfärgats av vattnet, inget annat.

Men bara vetskapen om vad man gör på toalettstolen tycks vara tillräckligt för att få igång en del (dessa människors förhållande till det onänbara är lite spännande men lämnas därhän denna gång).

Det är så äckligt att man inte ens kan prata om det. Man kan definitivt inte se det, utan måste gömma det onämnbara (eller rättare sagt stället det görs i/på) under ett lock. Det är klart att går man på ett utedass så har locket en helt annan funktion. Lukt och flugor, men hemma hos mig finns inget av dessa.

Så nu till saken. En skitsak kan tyckas men nog så viktig för den som drabbas. Enligt en engelsk tidninnglär, enligt Norska VG fyra unga pojkar ha stått och kissat när locket slagit ner över de manliga genitalierna. Detta slog så illa att just dessa fyra pojkar blev inlagda på sjukhus för observation. Du kan läsa artikeln här. Mörkertalet av det faktiska antalet drabbade är säkert stort i världen. Så för säkerhets skull, förbjud, eller ta bort toalettlocken :-)






Ett toalettlock i rekommenderat läge :-)

Dagen idag var full av aktivitet. Vi har varit runt och kikat på loppisar och bruktbutiker efter lampor till en del tak som gapar tomma. Årstiden nu gör att det blir extra aktuellt. Såklart hittade vi inget som föll oss i smaken, men vad gjorde det eftersom vi hade trevligt och återigen fick vår dag att gå.

Turen nere på stan gav oss en toppengod lunchbufé på stadens thailändska resturang.  Sen blev vi stående i hamnen och kikade på ett par båtar från SSAB som skulle trängas lite. Samtidigt fick jag möjlighet att ta ett par nya kort på den stora polska båten som ännu inte kommit iväg. Det vore verkligen kul att få gå in och se hur den ser ut.


Polsk lyx i förgrunden. Svenskt stål i bakgrunden


Sngg manövrering i det lilla utrymmet


Fickparkering, OBS, se sotmolnet!

Julen närmar sig med stormsteg och det är bara 8 dagar kvar till julafton. I de flesta hus har man börjat eller är mitt i julförberedelsena. Så inte i vårt. I alla fall inte de sedanliga julförberedelser som många sysslar med. I vårt hus är julförberedelserna lite annorlunda.

Vi jagar nämligen jobb båda två. Ingen av oss är speciellt imponerad av julen som högtid och står gärna över den. Eftersom den nästan sammanfaller med Sivans arbetsvecka passar vi därför på att ta lite extrajobb som i Norge avlönar sig betydligt bättre än i Sverige. För min del som inte har någon fast tjänst innebär det att jag måste fixa jobb själv.

Det såg lite svårt ut til en början, men efter ett par mail så ramlar jobbet in och nu har jag plötsligt 16 pass i ett svep, över jul och nyår. Blandat eftermiddagoch kväll på akuten och intensiven. Det ska bli kul. Bostad är betällt och Sivan och jag kan därför i stort sett dela hushåll även denna tid.

Maten i Norge är som jag många gånger berättat en historia för sig. Både när det gäller brist på matkultur, men även när det gäller matpriser. Därför är det nu plötsligt två dagars intensiv matlagning som gäller. Grunden blir pizza, piroger och tre-fyra olika pajer, men sen blir det korv, köttfärssås, hamburgare och olika former av kyckling. Det som köps på plats i Norge är frukt, bröd och grönsaker.


Pizzadeg, ost, köttfärs och ris blir pizza och piroger

Pizza och pirogdeg väntar


Så var det bara ett par paket bacon som ska stekas

Desmo är en nyfiken fyr. Så fort något händer ska han vara med. Kontrollera och undersöka. Sätta klorna i och klättra runt. Troligen bara för att bilda sig en egen uppfattning om tingen. Är dom till för att äta, leka med eller att sova i. Det är nog det hans lilla abbysiniervärld handlar om.

Vi fann ett nytt bord på internet som vi var och hämtade i kväll. Det och fyra stolar skulle därmed undersökas grundligt. Han hoppade från stol till stol och upp på bordet. Från bordet och ner på stolarna och så testade han klorna på dom, varenda en. Sen lade han sig och titta på Sivan medans hon slog in julkllappar. Men bara en liten stund.

För sen skulle han överfalla henne och prova och undersöka de sakerna också.


Sivan och Desmo lagar julklappar


Desmo håller Sivan  under uppsikt från den nya stolen


Nytt och större köksbord

När man gått arbetsfri en tid händer det något. Tiden, fritiden förändras, eller om vi förändrar hållning gentemot tiden.

Jag menar, när man jobbar full tid så hinner man ändå gott och väl med det som ska göras. Resten delar man upp och så hinner man med det också. Men när man har massor av tid börjar man slösa med den. Man låter saker som ska göras skjutas upp. Om inte till i morgon eller nästa vecka så  alla fall till senare idag.

Det är precis som om man spar på saker att göra ifall det skulle ta slut med idéer.

Problemet är ju att det inte tar slut med idéer utan det bygger på mer och mer. Saker som jag skulle gjort dag hinns inte utan skjuts upp till i morgon. När sedan morgondagen kommer, jo, då har jag återigen en lång lista på saker varpå jag återigen skjuter upp någonting. Så håller det på, dag efter dag, vecka efter vecka.

Det som i morse kändes så mycket visade sig vara max tio saker. Nu är det bara tre kvar, varav jag kanske skjuter på någon av dessa till i morgon.

Det härär nog vad man kan kalla ett i-landsproblem, eller?

HerrE

Idag var det nästan lika grått som alla de andra dagarna den senaste tiden. Sivan hade dock önskat att vi skulle ut å tur. Den turen ville hon göra på Gränsö och Skanvik, de klipporna som vi så många gånger legat vid i somras. Sagt och gjort. Vi packade ryggsäcken med kaffe, korv och bröd. Senap, ketchup, rostad lök och hackad gurka och så stack vi iväg.

Väl framme så var det uppklarnande på himlen. Det blev aldrig blått, men det var stora nyansskillnader och dramatik på molnen ut över vattnet. Det blåste kraftigt nere vid strandkanten, men var egentligen inte kallt.

Eftersom man inte ska/får elda på klippor så tog vi oss upp på stigen och väl inne i skogen var det nästan vindstilla. Vi fann ett par granar som vi plockade  ris och pinnar ifrån och ganska snart stod brasan i full låga. Grillad korv med bröd ute i skogen är så gott. Vi drack lite kaffe och satt och lyssnade på vågorna som bröt mot klipporna.

Det är otroligt vackert här, även på vintern.


HerrE och Sivan i blåsten vid havet


I väntan på glöd och korvgrillning


Sivan letar grillpinne till maten medan elden tar sig


Vågor som sköljer in över klipporna


Ett gammalt stridsvärn i bakgrunden

Väl nere på stan ville Sivan ha något i magen. Klockan var nu kvart i fyra och det tog oss inte lång stund att inse att det skulle bli svårt att bara få något lätt. Korvgubbarna som förser vad vi tror hela Västervik (folk äter alltid varm korv här på stan och det är kö till de två mobila korvhandlarna) jobbbar inte på lördagar utan tycks tjäna tillräckligt mellan 9-16 vardagar. Kafé var mitt förslag, men det var lika illa där. Stängt och mörkt.

Frågan blir lite om det var hönan eller ägget som kom först. Är det inte några människor ute finns det heller ingen som vill ha något öppet. Men har man heller inget öppet blir det heller inga människor. Det känns lite som att man stagnerat i en självuppyllande profetsia där man alltid säger att Västervik är en blomstrande sommarstad, men som är helt död på vintern.


Så måste det väl inte vara. Den är vad vi gör den till. Nu fick vi i ställer gå till McDonalds för att köpa två koppar choklad med morotskaka till. Det var vatten i pappmugg med en påse Oboy bredvid.

Är det kul? Nej, men det var varmt och gott!


Trist fika på McDonalds i Västervik

De senaste två veckorna har vi haft något så trevligt som en liten kamp om bensinkunderna. Det började med (vad jag tror) att Statoil fick klart med sina nya pumpar. I och med det sänktes priset till samma nivå som Jet. Dom i sin tur sänkte själva  och så var det igång.


Klockan är nästan tre och det håller på att mörkna

Kvällens promenad (det är egentigen eftermiddag fast det är helt kolsvart ute) visar att Jet stoppat på 10.04, Statoil har sedan ett par dagar 9.84, Shell 9.99. När vi sedan var påväg hem fann vi PREEM som lagt sig på Statoils pris 9.84


Ytterligare en kvart senare är det kväll

Vi tackar för detta och hoppas det håller i sig ett tag till. Fjorton kronor känns väldigt långt bort just nu.

Idag var det åter igen sovmorgon. Långt efter att vi vaknat gick Sivan upp och gjorde kaffe medan jag hämtade tidningen. Så blev det sängen igen. Dagsavisen lästes och därefter gick jag igenom de vanliga sidorna i datorn. Först därpå var vi redo att stå upp.


Pannkaka, ägg och bacon till frukost

Besutet att hoppa över frukosten var nog klokt och vi lagade brunch i stället. Amerikanska pannkakor med banan, bacon, stekt vitt bröd och ägg. Till det apelsinjuoce och starkt perkulatorkaffe. Så nu är vi mätta och redo att möta dagen. Vi trodde att det skulle vara luciatåg på stan men hittar inget om det. Vi beger oss nog ner och tittar i alla fall.


Nästan mitt på dagen

Sivan annonserade att hon var sugen på konditori idag igen och det tycker jag låter trevligt.

Vi återkommer med rapport

I dagarna har vi storbesök i Västervik. Det är en polsk båt som kommit hit för att få sin mast utbytt, vilket man tydligen gör på ett företag här som speciallicerat sig på vräkiga och extrema önskemål. Denna mast är bara på 32 meter och lär kosta 2,3 millioner kronor.

Vad är det när båten lär kosta 40 millioner och stereoanläggningen i salongen 800 000 kr. Jag har levt i fördomen att Polen var ett fattigt land, vilket jag tydligen måste omvärdera.

Idag ska hur som helst de sista arbetena göras innan båten vänder hem, över Östersjon och i ett otroligt skitväder. Det jag lite fint försöker säga är att snön som skulle komma idag i stället kommer som regn. Det som kom igår, rinner i sin tur bort som smältvatten.

Det är troligen såsom det är här. Vinter i Västervik.


Polsk racer med 32 meter mast på besök

Torsdagens tur gick i snöväder. Temperaturen var någon plus och det låg ett par centimeter snö på marken. Turen gick genom i stort sett hela Uknadalen och långa stycken vandrade vi uppe på bergskammen med dalen långsträckt nedanför oss. Uppe på höjden stoppade vi för att grilla korv. Vi hade också glögg, mandlar, russin och pepparkakor med oss eftersom detta var sista gången vi vandrade i år. Nu är det bara långfärdsskridskor och möjligen någon informell kort vandring som återstår.

Turen blev ca 14 km och vi var inte framme i Falerum förrän klockan två. Där hade vi bestämt att vi skulle stanna på det tidigare kommunala köket som idag heter MariNettes Mat och som serverade rotmos och fläskkorv. Det har jag inte ätit på säkert femton år. Det smakade helt okej, även om det inte gör något om det dröjet ytterligare femton år till nästa gång.

Dagens besök i Falerum avslutades på en outlet butik som hade det mesta i märkeskläder. Dock inte speciellt låga priser.


Matplats för vildsvin


En gammal självuppbärande bro


Två tredjedelar av familjen


Uknadalen längs med


Vägvisare åt alla håll

då dagen varit lång och intensiv. Jag är trött och tar kväll.

Hörs i morgon i stället

Jag städade igår bland mina recept som ligger på mailen. Ja, jag gör ofta så att när jag sitter på   t ex jobbet och hittar ett eller annat som verkar gott skriver jag ner det och sänder till mig själv. Likaså när jag hittar något på nätet.

Detta recept var något så enkelt som tagliatelle med helstekt fläskfilé, marinerad med olivolja, honung, vitlök och chili (jag steker den nästan alltid hel med köttermometern i ugnen). Till det blir det hemmagjord pesto som är så oändligt mycket godare än den köpta. Dessutom tar det bara fem minuter att göra den.


Pestoingredienser

Receptet lyder som följer:

0.5 dl olivolja
1-2 vitlöksklyftor
50 g pinjenötter
50 g parmesan
en knippa persilja
salt och pappar

Mixa till en slät och fin pesto



Färdig och väntar på resten av maten

Från stan bestämde vi oss att ta bussen. Vi har bara gjort det en gång tidigare och slogs då över hur billigt det är. Den halvmilen vi nu åker kostar 14 kronor och tänk så många gånger man kan åka fram och tillbaka för de pengar man lägger på bensin, skatter och underhåll.


Buss nummer 1 ut från centrum

Väl hemma efter en del turer runt Västerviks smågator tyckte vi det var tur att vi inte gick. Bussresan tog bara 15 minuter och när vi klev av slogs vi av hur det fortfarande blåste och snöade.



På vår gata igen
Hemma igen

Eftersom vi inte hade något speciellt för oss idag så gorde vi som vi pratat om. Vi gick ner till stan trots kraftig blåst och ett tätt snöande. Det var lite kallt att gå eftersom vi gck längs Gamlebyviken där det alltid blåser kraftigt. Det tar nästan en timme att gå hemifrån till Västervks centrum.


Café Kaffekannan på Stortorget i Västervik

Nu var det bara kaffe vi skulle ha och besökte därmed ett kafé på stortorget. Det såg inte mycket ut för världen från torget set, men var väldit trevligt på insidan. Sivan som aldrig ätit prinsesstårta köpte en bit som hon tyckte var toppengod. Själv blev jag bjuden på tiramisu vilken också var god.


Två kaffe med tiramisu- och prinsessbakelse

Eftersom vi var lite våta bestämde vi oss för att ta nästa buss hem, men innan dess hann vi både till butiken och sitta på biblioteket och läsa lite tidningar. En mycket fin ordning som vi försöker utnyttja varje vecka.

Igår blev det till sut simhallen. Vi stuvade runt här hemma med lite allt möjligt och när vi hade ätit var klockan så mycket att det var dags att åka. Väl där var det gott om folk, men Sivan och jag fick varsin bana och simmade iväg. Hon som är en van simmare gjorde 1000 m och jag som tycker det är trist gjorde hälften.

Vi tränade på att dyka och Sivan fick till det efter ett par försök som var riktigt dåliga. De sista två var utseendemässigt helt perfekta, undantaget att ett gick lite djupt och hon satte näsan i botten :-)


Kafé time out i Västerviks Sporthall med veckans dagens

Efter badet bjussade jag på fika på sporthallens kaffeteria. Billigt som tusan och medan vi drack upp det så tittade vi på lite folk som bowlade. Det såg kul ut och vi bestämde att vi snart ska ta oss en omgång. Vi har spelat förut, men då i samband med att vi varit på besök i Sverige.


Gamla sjukhuset Gertrudsvik i Västervik

Kvällen vår blev god mat och vin (tacos). Vi gick återigen en promenad eftersom vi försöker kika på dessa ljusanordningar. Vi har nu två kvällar försökt ta kort på dom, men det är otroligt svårt eftersom det vita ljuset är så starkt och de röda och blå så svaga. Jag tror Sivan lägger upp bilder på något objekt.

Nu tar vi fötterna och går ner på stan för att fika på ett eller annat ställe. Sivan har lovat bjuda. Det snöar idag. När vi vaknade hällde det formligen ner, men nu, efter ett antal timmar har det lugnat sig något. Det har varit såpass att man manar till försiktighet för dom som tar ut bilen.
 

Det blev sovmorgon idag. Sivan tog ytterligare en timme till sängs, så det haltar lite här hemma. Frukosten är i allafall avklarad och nu ska bara kläderna tas på innan vi sätter fart. Vi skulle varit iväg till simhallen, men då den bara har öppet två timmar på morgonen och sen öppnar på eftermiddagen igen har vi inte helt beslutat oss.

Jag tittar på kommunens hemsida och tycker nog att både skridskor, bowling och squash vore kul. Jag ska konferera med Sivan.

Desmo, katten, han ligger mest inne nu om dagarna. Det är säkert gråvädret och fukten som gör det. Grannens katt, Vesle Fröken kommer in lite då och då för att försöka få lite fart på honom, men det tycks helt omöjligt. Han är kort och gott som en gammal seg gubbe.

Måndag är detsamma som mängd och fartträning med långfärdsskridskor på bandybanan. Idag var det några plusgrader och helt nyspolad is. Det blev mer än de 33 obligatoriska varven och jag känner att både farten och tekniken kommer fort.

Det verkar inte som om det är varken kyla eller sjöisar pågång i vårt län så vi får fortsätta köra runt runt.

Dagen annars har varit stilla. Vi har fixat på kontoret, varit på stan och nu i kväll har vi gått en snabb tur. Det är nämligen otroligt kul att gå runt i mörkret och titta på alla helt sinnesjukt amerikanskinpirerade ljusanordningar folk dekorerar sina hus med. Det kommer säkert en bild eller två senare.



Stillastående HerrEriksson

Förr åt jag ofta scones. Med förr menar jag för mer än tio år sedan. Efter dagens lunch var vi fortfarande inte hungriga när kvälle kom. Därför bestämde vi att vi skulla baka.

Så nu har vi ätit scones med stark ost, marmelad och te. Toppengott.

Har du glömt hur man gör finns hjälpen här!




Scones med hallonsylt och prästost

Jag har undvikit bilder ett par dagar. Detta på grund av vädret som (Sivan som är optimist säger att det är stabilt) i huvudsak bestått av en luftfuktighet på gott och väl 120 %. Man blir våt och på glasögonen bildas tillslut små kondensdroppar.

Idag var vi en tur ner på staden. Jag tänkte att det skulle fortsätta med den julskyltningstraditionen (som inte var något att se) även denna helg. Så var det inte. Det var väldigt lite folk på stan och det fanns ingenting som egentligen påminde om att det är jul om två veckor. Trots att det var så pass mörkt på stan så var inte de fina ljusen ovanför Storgatan tända.

Det var väldigt lite folk ute. Bara en handfull på var butik. Kanske var det vädret som gjorde det, kanske man håller igen på pengarna. Vi gör det i alla fall än så länge. Centrumbesöket i Västervik avslutades i alla fall med att Sivan bjöd på lunch. För min del en kebabtallrik på Acapulco. Sivan åt falafel som hon gillar.



Gråmulen söndag i Västervik. Folktomt

I Norge fanns tidigare bara ett par km, men från och med i år ska man skjuta till betydligt mer pengar för att bygga mer. Man räknar med att år 2008-2009 kommer mer än fördubbla den typen av väg och planerar därför för ytterligare 4 kilometer. Det är faktiskt sant. 4 Km var vad världens rikaste land ansåg sig ha råd med.

Därifrån är tankeskuttet inte långt till vårt eget land och hur det fungerar. Som jag skrev igår var jag uppe en tur iSörmland och 7-8 mil av vägen består av trefälts väg. Likaså är det när man åker över Karlstad till Norge.

Något märkligt som slagit både Sivan och mig när man kör så är svenskarnas oregelbundna körmönster. Massor av bilister ligger på en hastighet mellan 75-100 och det bildas köer. Sedan närmar man sig dubbla körfält och vad händer då? Jo, inte alltför sällan sätts farten upp som om det var fri fart. Hastigheter upp mot 120 är inte alls ovanligt.

Sen blir det enfälts väg igen och hastigheten sjunker igen. Ner till de 75-100 där den var från början. Många gånger innebär den trefältsvägen att ingen kommer om på grund av att allas fart sätts upp. Bara för att skapa ny, lång kö en liten bit senare.

Såklart har vi funderat på varför det är såhär och vi har nog bara två gissningar. Den första är att folk tycker det är obehagligt när det går lite fort och därför inte vågar. När det sedan blir dubbelfiligt tror man att det är motorväg och törs då sätta upp farten.

Den andra orsaken (som är mindre smickrande) är om det är prestige som gör att man inte vill släppa om någon. Ibland är jag nog nästan säker på att det är så det ligger till...


God middag du läsare

Idag har jag varit i mitt gamla hemlän, Sörmland. Det var en dagstur och när kvällen kom vände jag näsan söderut och åkte hemåt. Vädret var trist. Mörkt, vått och bitvis dimmigt. Trafiken var måttlig vilket gjorde att färden gick på mindre än två timmar vilket var skönt. Därmed över till helljusreflektionen jag ägnade mig åt under resan.

Jag konstaterar att många bilförare är otroligt dåliga på att använda sitt helljus. Man kan sitta och åka, mil efter mil i mörker med bara halvljus på. Andra förare (inte alls ovanligt) tycks slå på sitt helljus när dom kommer ut på stora vägen och sen får det gå. Hela vägen och utan en tanke kör man med sitt helljus (kanske till och med extraljus) oavsett det kommer mötande eller ej.

Den sista kategorin är nästan värst. Det är vad vi kan kalla den snygge. Det är han som tycker han har världens snyggaste bil och då speciellt med dimljusen påslagna. Är han dessutom en kategori tvåa som i tillägg kör med konstant helljus så ser man absolut inte ett dugg när man möter honom.. I alla fall inte mer än hans snygga dimljus och flotta bil.

Eftersom jag inte hade bil bestämde jag mig för att göra den sedvanliga torsdagsturen med antikrundan. Eftersom många av dom fortfarande sliter med förkylning (mindre bilar att förflytta sig med) hade vi bestämt att göra rundan hemmavid. Vi skulle göra Gertrudsvik och runt sjön Maren. Stig hade hämtat ut kartor och medan vi gick så kikade vi på vilka planer Holliday Club har för området. Det är gallrat i skogen och nu kunde vi se via karta, men också där det var uppmärkt var husen ska byggas.

För mig verkar det helt otroligt att någon kan tänka sig att bygga hus med bara ett par hundra meter till fängelset. Det är upplyst dygnet runt där och du kommer alltid se murarna och taggtråden. Ingen vidare utsikt om du frågar mig. Vad som däremot blir spännande är gollfbanan som är planerad runt sjön. Det ska bli en artonhåls pay and playbana vilket jag ser fram emot. Jag hoppas bara det blir av.

Efter den turen kom vi fram till att rundan var lite kort så vi bestämde oss för att gå upp till vindskyddet vid sjön Gagnaren där vi tog den obligatoriska grillningen. Därefter tog vi en rask tur tillbaka till Gertrudsvik och avslutade vid den spännande gamla kyrkogården. Här stod vi och tittade på gravarna och funderade på de olika livsödena.


Mitt i skogen. Ett stenbrott från sekelskiftet



Vid scoutstugan hittade vi detta monument med massor av sittplatser

Igår hade vi äntligen sol. Det var första gången på länge och jag njöt i fulla drag. Tyvärr blev det inte någon kajaktur eftersom jag hade en del ärenden på stan. Bilen skulle ordnas och den gamla datorn hade havererat igen. Därmed var den inne på felsökning. Det var många turer fram och tillbaka till stan innan allt var klart. Bieln är idag fixad och lär nog fungera i två år till.

Datorn är inte något gjort med undantaget lite mer minne. För MC-data kan jag berätta att jag äntligen funnit felet med den försvunna skärmen. Det är helt enkelt glapp i den och när det blir pengar på kontot ska den bytas ut.

Katten Desmo bryr sig inte om sådana triviala ting. Han parkerade sig uppe på spisen, i solskenet.


Desmo njuter solskenet

Jag fick ett par bilder från Stig då vi var på Mjösjön för att  åka skridskor för dryga veckan sen. Det vore kul, men inte snällt att visa kortet på Sivan där hon står lite avvaktande i vassen. Kanske hon var den som var klokast av oss. Trots att alla kom iland torrskoda.

Nu är det öppet vatten överallt, men med två kalla nätter så kanske det vänder igen.



Ett bestämt hugg och så såg det ut så här.

Vi har idag tre datorer i vårt hus. Eller i vanliga fall. Just nu är den stationära inne för felsökning och lite uppgradering vilket gör att jag bara har dom bärbara. Jag gillar inte någon av dom nuförtiden. Märkligt eftersom en bärbar var det bästajag visste förr.

Hur som helst blir det ingen mer blogg än såhär av det skälet.

Vi hörs!

Så var det åter dags för krångel här. Jag hade fått ett inlägg som bra dök upp på skrivarsidan, inte för publik läsning. Sedan var det mitt eget inlägg som inte ville komma upp, även fast det var lagrat som publicerat.

Nu är det bilder som inte går att ladda upp. Därmed försvinner nästa bloggämne, men det kan ju aktualliseras igen när det åter går att lägga upp bilder.

Till dess dammsuger jag och gör annat kul.

Vi hörs!

Så var det då dags. Jag har i år för första gången skjutit bilpovningen framför mig ända tills det blev körförbud. Detta beroende på flera saker. Det första och kanske största skälet var den stora skattesmällen jag åkte på. Det ledde till att däcken som skulle köpas fick skjutas på framtiden och de som satt på var för dåliga att köras på.

Det andra var att bromsarna behövde bytas och att det glappade i framvagnen. Dessutom hade jag (genom en olycka i påskas) blivit av med spolarmunstycket till en framlykta. Ytterligare ett skäl till att den stod i garaget var att Sivans bil går alldeles förträfligt.

Nu hade det dock kommit in pengar och bilen kördes till verkstad. Däcken skiftades och bromsarna byttes ut mot nya. Spolaren gick mekanikern bet på, men menade att det inte hade betydelse för besiktningen. Likaså fick han inte ordning på en varningslampa till airbagen.

När jag hade fått hem bilen visade det sig att spolningen till framrutan plötsligt inte heller fungerade. Verkstaden nekar till att ha gjort något och här stod jag nu. Besiktning om dryga timmen och ingen spolare på framrutan. Jag visste också att det var ett bakljus som var dåligt. Jag bytte ut lampan men fick ändå inte till det. Hur jag än gjorde så ville det inte fungera. Jag gav upp och gick in och åt lunch och skulle sedan åka iväg.

Jag kom ända ut till korsningen vid gatan då jag märkte att jag plötsligt inte heller hade blinkers på samma sida som bakljuset. Jag stoppar och river bort alltihop snabbt. Skiftar lampa, men fortfarande ingen blinkers. Suck!

Det var bara att åka iväg ändå. Med tio minuter kvar så fanns det ingen tid för några stora mekaniska ingrepp. Följden blir så klart att visa upp bilen när sakerna är åtgärdade. Jag har beställt tid hos Mekonomen och de får lösa det hela åt mig.

Ibland är det skönt att bara kunna betala utan att behöva bry sig och speciellt när det gäller gamla bilar.

Enligt en snabbundersökning i Expressen skulle 20% av svenska folket kunna tänka sig att ha sex i tv om dom fick betalt för det.

Det var just det som var grejen. jag kan också tänka mig, men skulle jag göra det om vi verkligen hamnade där?

Nej, såklart inte. Det räcker gott att blotta sig på en blogg...

Sådan har egentligen dagen varit. Jag stod upp tidigt för atåka med grabbarna till Gamleby och måndagsturen på långfärdsskridskor. Det blev bara åtta km för sedan körde jag sönder en skridsko. Det var inget allvarligt (förutom den förfärliga vurpan jag gjorde) utan bara en bindning som släppte. Med ett skruvbyte nu i kväll så är saken fixad och klar till nästa gång.

Väl hemma så ringde jag upp vårdcentralen (vilket jag skjutit framför mig i ca ett år) och blev återuppringd efter tre minuter. Tid fanns och jag skulle få komma två timmar senare. Nu blev det bråttom eftersom jag hade tänkt pröva mig på löprundan idag. Jag har nämligen upplevt mig som väldigt trött och seg i det sista och flåsar som en astmasjuk vid minsta ansträgning. Nu tog jag pulsmätaren på för att se om det var sant eller om jag bara upplevde det hela.

Det blev ett mellanting. Jag var trött och sliten och flåsade, men var inte så mycket långsammare än jag trodde. Inte heller var pulsen så mycket högre. Väl hemma fick jag snabba mig med lunch innan jag for iväg till vårdcentralen (jag tror dom kallar det hälsocentral här). Allt gick bra och jag överlevde trots att det var läkarbesök. Ja, ni som känner mig vet att jag inte har någon tilltro till läkare, även om en eller annan lyckas gissa rätt någon gång ibland. Detta var nog en läkare som relativt ofta gissar rätt tror jag.

Därefter har jag slagit ihjäl dagen med lite småfix. Mat, justering av badrumsdörr, skruvat lite och fixat med bilen inför mordondagens besiktning. Sedan hag jag suttit länge i telefon med en syster (jag har så många att jag måste räkna dom ibland för att komma ihåg antalet). Nu återstår ett par mail innan det är kväll och godnatt.

Vi får höras i morgon

Ciao


Trasig skridsko med vurpa som följd