En kopp choklad på Norefjells café
Som jag berättat var Sivan och jag och åkte skidor dagen före julafton. Eftersom vi bara är arbetsturister hade vi inte (som alltid annars) mat och dryck med oss, utan tänkte att vi kunde nyttja skidstugan för detta. Skistuen som den heter ligger ungefär mitt i backen med skiduthyrning och en liten shop i undervåningen och ovanför ligger ett stortoch egentligen mysigt café.
Det är uppbyggt i norsk fjellhyttestil och inrett med skidor, lusekoftor och till det de gammaldags grova furumöblerna. Det har långbord som står så att alla har fin utsikt åt söder och ner över backarna.
Historien om Norefjellstua börjar egentligen för tre år sedan. Det var första gången jag egentligen såg det. Lapparna. Det satt lappar överallt och där stod i nästan ilskna ordalag att toaletterna på ena sidan bara var för caféts kunder. En gång skulle vi köpa en kopp kaffe inne i serveringen innan vi for hemåt. Då såg vi det igen. Lappar, lappar och återigen lappar. Klistrade på väggar, dörrar och pelare och med svart och röd skrift på. I tillägg var servicen otroligt dålig trots att det stod mängder med folk inne i själva tillredningsköket.
Förra året var vi åter inne för att köpa ett eller annat. Vi vände då jag såg dessa lappar som sade att "EGEN MATPAKKE DUGER IKKE!!" eller som altermativ nummer två "RYDD BORDEN ETTER DEG!!!" Lappar överallt. I tillägg så satt (vad vi tror chefen) vid ett bord mitt i restaurangen och rökte när det var dåligt med kunder. Självklart är det rökförbud i Norge på samma sätt som i Sverige
Har du nu orkat läsa ända ner hit trots att det är jul så kommer det sista som hände oss. Vi hade som sagt ingenting med oss och skulle bara ta en kopp choklad. Sivan övertygade dock mig om att vi skulle ta varsin toast till, vilket jag gick med på.
Chokladen fick vi så tappa upp på ett par tunna pappmuggar från en termos. Den var så tunn så konsistensen var precis som vatten. Färgen var dock åt det bruna hållet. Sen väntade vi på vår toast. Vi väntade och väntade och till slut gick jag och kikade om dom bara ställt dem på disken utan att säga till. Icke! Efter ytterligare lång tid gick Sivan iväg och nu var nästan chokladen slut.
Då visade det sig att trots att dom inte hade några kunder hade glömt båda toasterna varav den ena var helt svart och den andra ganska så vidbränd. Sivan fick dock med sig den tillbaka, ifall vi ville prova den (den var inte ätbar). Efter ytterligare en evighet hör vi någon säga något från kassan. Det är då en toast till som är klar. En alltså! Inte två. Jentan i kassan menar att vi fått två och därmed är saken klar. Sivan säger sitt och efter ytterligare lång väntan får vi så gå och hämta toast nummer två (av de ätbara). Medan vi nu under tystnad äter får vi möjlighet att från en tv höra nyheter på vanvettigt hög volym. Det är personalen som har sin tv på och troligen för att kunna lyssna ute i köket.
Nu har vi förslösat gott och väl 45 minuter på vad som bara skulle vara ett raskt stopp eftersom vi bara hade tre timmars skidåkning på oss. I tillägg ska sägas att ost och skinktoasten enligt eget recept på personalen hade toppats med en god del ketchup.
Vad kostade då detta fiaskokalas? Jag vet inte eftersom jag blir så otroligt förbannad på norsk service. Jag vågade helt enkelt inte fråga, men jag gissar att upp mot 200 norska kronor, minst. Tyvärr är det heller ingen typisk greja från Norefjell utan ett oskick som är ganska vanligt i många offentliga miljöer här till lands.
Norefjell skistue
Det är uppbyggt i norsk fjellhyttestil och inrett med skidor, lusekoftor och till det de gammaldags grova furumöblerna. Det har långbord som står så att alla har fin utsikt åt söder och ner över backarna.
Historien om Norefjellstua börjar egentligen för tre år sedan. Det var första gången jag egentligen såg det. Lapparna. Det satt lappar överallt och där stod i nästan ilskna ordalag att toaletterna på ena sidan bara var för caféts kunder. En gång skulle vi köpa en kopp kaffe inne i serveringen innan vi for hemåt. Då såg vi det igen. Lappar, lappar och återigen lappar. Klistrade på väggar, dörrar och pelare och med svart och röd skrift på. I tillägg var servicen otroligt dålig trots att det stod mängder med folk inne i själva tillredningsköket.
Förra året var vi åter inne för att köpa ett eller annat. Vi vände då jag såg dessa lappar som sade att "EGEN MATPAKKE DUGER IKKE!!" eller som altermativ nummer två "RYDD BORDEN ETTER DEG!!!" Lappar överallt. I tillägg så satt (vad vi tror chefen) vid ett bord mitt i restaurangen och rökte när det var dåligt med kunder. Självklart är det rökförbud i Norge på samma sätt som i Sverige
Har du nu orkat läsa ända ner hit trots att det är jul så kommer det sista som hände oss. Vi hade som sagt ingenting med oss och skulle bara ta en kopp choklad. Sivan övertygade dock mig om att vi skulle ta varsin toast till, vilket jag gick med på.
Chokladen fick vi så tappa upp på ett par tunna pappmuggar från en termos. Den var så tunn så konsistensen var precis som vatten. Färgen var dock åt det bruna hållet. Sen väntade vi på vår toast. Vi väntade och väntade och till slut gick jag och kikade om dom bara ställt dem på disken utan att säga till. Icke! Efter ytterligare lång tid gick Sivan iväg och nu var nästan chokladen slut.
Då visade det sig att trots att dom inte hade några kunder hade glömt båda toasterna varav den ena var helt svart och den andra ganska så vidbränd. Sivan fick dock med sig den tillbaka, ifall vi ville prova den (den var inte ätbar). Efter ytterligare en evighet hör vi någon säga något från kassan. Det är då en toast till som är klar. En alltså! Inte två. Jentan i kassan menar att vi fått två och därmed är saken klar. Sivan säger sitt och efter ytterligare lång väntan får vi så gå och hämta toast nummer två (av de ätbara). Medan vi nu under tystnad äter får vi möjlighet att från en tv höra nyheter på vanvettigt hög volym. Det är personalen som har sin tv på och troligen för att kunna lyssna ute i köket.
Nu har vi förslösat gott och väl 45 minuter på vad som bara skulle vara ett raskt stopp eftersom vi bara hade tre timmars skidåkning på oss. I tillägg ska sägas att ost och skinktoasten enligt eget recept på personalen hade toppats med en god del ketchup.
Vad kostade då detta fiaskokalas? Jag vet inte eftersom jag blir så otroligt förbannad på norsk service. Jag vågade helt enkelt inte fråga, men jag gissar att upp mot 200 norska kronor, minst. Tyvärr är det heller ingen typisk greja från Norefjell utan ett oskick som är ganska vanligt i många offentliga miljöer här till lands.
Norefjell skistue
Kommentarer
Trackback
