Aktivt uteliv

Här i Västervik fortsätter det snöa. Idag har det återigen snöat från tidig morgon till sen eftermiddag. Dock är det uppehåll för stunden.

I morse kom vi äntligen iväg för att åka skridskor (prova mina nya) på Gamleby skridskobana. Det snöade bara lite grann när vi for iväg, men redan ute vid Hjorten, strax utanför stan ökade det på med både snö och blåst. Vi tänkte att det aldrig kommer gå att åka, men närmre Gamleby avtog det så väl framme var det bara lite pudersnö som föll.

Isen var riktigt dåligt plogad och det var två skolklasser där som trängdes samtidigt på isen. Inget att göra åt då vi åker lite på nåder utanför ordinarie öppentid och därmed får vi ta det som det blir. Hur som helst så blev det en mil och jag måste nog säga att efter de fösta fem kilometerna gick det allt bättre med de nya skridskorna. Jag är egentligen ingen skridskoåkare och behöver därför ett antal mil i benen innan det fungerar bra. Trösten är att det bara går bättre och lättare allteftersom säsongen fortskrider.

Väl hemma i stan passade vi på att handla då vi hämtade upp bilen på Coopparkeringen. Därefter var det dags att skotta undan hemma innan det blev lunch och därefter blev det sängen och sedvanlig filmtajm i datorn med katterna som sällskap.

Ikväll medan jag lagade maten slog Siv in lite julklappar. Eller, kanske ska man säga försökte eftersom Desmo nu efter flera dagars inaktivitet finner på alltmer egna hyss för att aktivera sig. Här har han hoppat ner i en plastpåse för att sedan lura på paketen och snörena. Paketsnören är jättekul och ibland missar han och sätter i stället klorna i Sivs ben. Då blir det bråk och det tror jag han gillar ännu mer. Ett annat hyss han har är att från bord, bänkar och fönster peta ner mindre saker som ligger. Det kan vara lypsyl, en penna, en ficklampa eller en kikare. Än så länge har han bara vält ett par blomkruker och då som misstag när han blir lite ivrig över fåglarnma vid fågelmataren.

Föresten är det utlovat mer snö här hela den kommande veckan. Det blir spännande att se var dom ska göra av den...

Idag skriver vi söndag på bloggen och det har nu snöat nästan oavbrutet sedan i onsdags. Ibland har det varit bara små små flingor, medan det i andra perioder har varit större och betydligt tätare. Hela tiden har det dock blåst så pass kraftigt att det inte varit trevligt att vara ute.



Igår var en dag då det kom ganska kraftigt med snö och det blev en tur var och varannan timme med snöskoveln på uppfarten. Det slutade dock under sena kvällen och därmed trodde jag det var över för det dygnet. Döm då om min förvåning i morse då jag stod upp strax före åtta. Genom köksfönstren såg man knappt ut eftersom det var snö långt upp på glasen och det som inte var täckt av snö var genomvått av vatten. Det var till och med vatten på fönstren som ligger inne under tak på altanen. När jag sedan skulle öppna och släppa ut Desmo satt dörren fast. Med ett rejält tryck fick jag i alla fall upp den och då visade det sig ligga dryga 30-40 cm tung kramsnö som spärrade vägen.



Så efter frukost begav jag mig ut med skoveln i högsta hugg. Vis av förra vintern har jag bestämt mig för att köra bort all snö till allmänningen eftersom den annars blir liggande ända fram i april. Så nu tog det lite extra tid. Det tog närmare en timme att bli av med all snö på den lilla, lilla uppfarten vår. Det tillsammans med vallarna traktorn hade plogat upp var fullt nog för att jag skulle ta en vilostund.



Så väl inne och med en kopp kaffe, tog Sivan över skottandet. Hon gav sig på baksidan med altan, vägen till boden och fram till komposten. När det var klart var jag återigen klar för arbete och rejält vinterrustad denna gång skottade vi bort framför brevlådan och garaget och hann dessutom skravla lite med ett par av grannarna.



Så ville Sivan sticka på stan och julmarkanden på Kulbacken. Jag var ganska skeptisk, men med en massa lager av kläder och en rejäl buff som täckte det mesta av bar hud var det egentligen inte så illa. Jag föreslog dessutom att vi kunde gå ner och ta bussen hem vilket Siv var med på. Det är ca 4 km till hamnen och idag blev det nog ytterligare en km innan vi var framme. Det var plogat på cykelbanorna, men trots det var det en del pulsande i djup snö. Det blåste förfärligt och snön piskade emot våra kläder.



Det tog således en god stund att ta sig ner till centrum. Väl framme var det lunchdags för mig och det blev McDonaldsmat och varsin kaffe till det samtidigt som kläderna fick torka upp lite. Därefter var vi redo för Kulbacken.

Julmarknaden var som vanligt en del hemslöjd, både när det gällde kläder och mat. Det var dock en del tomma stånd, vilket får skyllas vädret. Vi träfade på en turkamrat som berättade att det knappt varit några besökande alls i helgen. Trist då detta var den enda helgen i år, men vädrets makter rår vi inte på. Själv tycker jag alltmer att det är ointressanta saker och med alldeles för höga priser.  Vad sägs t ex om tre bröd för 100 kr, som till det vanliga och på butiken kostar 12 kronor mer?



Efter ett par varv där begav vi oss in i centrumkärnan igen. Det var väldigt lite folk där med så vi bestämde oss för att ta bussen hem. Tidtabellen visade att det bara var minuter kvar innan det var dags, trodde vi. Det visade sig att bussen inte dök upp. Efter lång väntan kom det två unga tjejer och de stod och pratade om inställda bussar under gårdagen och därmed var det bara att inse att det fick bli benen hem också. Det tog en bra stund och när vi svängde in hemma mot "vår gata" var blåtimmen här. Ja, inte så mycket att skryta med, men hade vi varit norrut hade den varit mer markant. Trötta efter en mils pulsande i snön var det gott att komma in. Ett par glas glögg och en film senare, under fleecefilt på sängen var kroppen återigen i form. Nu för kvällsmat.

Torsdagar är vandringsdagar, men nu har vi haft rejäl otur hela hösten och inte kunnat vara med vandringsgruppen. Det har varit förkylningar, riktigt skitväder (som iaf håller Sivan och mig hemma) eller det vanligaste, vi har antingen jobbat eller varit på väg till eller ifrån jobbet.

Då vi nästan inte jobbade på hela sommaren (det kändes i alla fall så) var vi tvugna att någon gång ta igen den tiden och det blev nu under den rätt så mörka trista hösten. Bättre det egentligen då det nu (för stunden) ligger snö som möjliggör skidor och snart, om vi har lite flax, is som ger oss en fin skridskosäsong. Nu var vi i alla fall hemma och i mailet som gick ut var frågan om någon ville med ut fastän det snöade och blåste kraftigt.

Siv och jag var först att svara och självklart ville vi det då vi nu var hemma. Snart därpå kom ett mail till och ett till och ganska snart var vi en liten grupp som ville samlas. Torsdag morgon i kraftig vind, minusgrader och ett tätt snöfall var vi sju stycken som stod utanför VO, ivriga att komma iväg.

Det var ett par dem snö och även inne i täta skogen var det helt vitt och vi fick sparka oss fram. Det hade inte varit någon ute så det var helt vitt överallt. Det blev bara fem kilometers vandring denna dag, men vi hann både fika och få en liten brasa som vi kunde grilla ett par korvar vid....

Nu är det bara två vandringar kvar i år. Jag hinner bägge men Siv som snart sticker till Kina missar dom. Det kanske inte gör något. Långsjön runt är en sak, men Kina något helt annat!

Vi har nu varit hemma i Sverige i dryga veckan och vädret har i stort sett omöjliggjort alla utomhusaktiviteter. Det var hällande skyfall de tre första dygnen och sedan tre dagar tillbaka har det snöat oavbrutet. Det har varit växlande mellan att blåsa storm och täta intensiva snöfall för att lite senare övergå i lättare byar med snö. Det har sammanslaget gjort att vi har knappa två dm snö (även om vinden gör det mer på en del ställe).

I stället för uteaktiviteter har jag ägnat mig åt matlagning. Som jag tidigare skrivit har det varit en god del pasta sedan den nya fina maskinen köptes. Tagliatelle, spagetti och i går lagade vi lasagneplattor som vi sedan gjorde en fantastisk god lasagne. Både Sivan och jag är helsålda på färskpasta och kan verkligen rekommendera alla som är glada i god mat och matlagning att köpa en pastamaskin.

Häromdagen fick jag också för mig att vi skulle äta en riktig köttsoppa. Sagt och gjort, ingredienser inköptes och så satte jag igång. Fram på eftermiddagen var det färdigt och tillsammans med knäckebröd, ost och mjölk avnjöts den. Sivan var måttligt imponerad, medan jag själv tyckte det var helt okej. Kanske den var lite tunn, men med en skvätt extra buljong var den i toppklass. Jag inser med glädje att det inte är sista gången det blir köttsoppa. Den kommer definitivt lagas igen och då med glädje tas med ut på tur för att ätas.

Förra året var det första året vi konsekvent satte ut fågelmat och då lärde vi oss en hel del. Bland annat att de vanliga fågelblandningarna man köper fungerar dåligt. Det beror på att de till 90% eller mer består av billig havre och just havre är det bara fyra fågelsorter som äter och ingen av dessa är någon som är vanlig vid våra fågelbord. Dessa fyra är nämligen två sorters duva, gulfink och till sist gråsparv som numera är ganska ovanlig till skillnad mot pilfinken (som den ofta förväxlas med).


Just nu fann vi 10 kg solrosfrön på Blomsterlandet för 99 kr, dom hade även bra pris på jordnötter och hampafrön.
Därmed gör vi vår egen blandning och jämfört med förra årets mat blir det ingenting över (då skvättes det ut över marken för att fåglarna skulle komma åt solrosfröna). Till detta har vi talgbollar som också verkar gå hem. Nu har vi nog mat fram till jul, även om dom fortsatt äter en hel behållare per dag.


Det är det värt, tycker både Desmo och jag som med glädje sitter och tittar på dom genom köksfönstret...

Så har Sivan fått sin pasta carbonara...

Såklart lagad från botten med färskpasta (hemlagad) och med parmaskinka och parmesanost. Jag är egentligen inte speciellt förtjust i rätten då jag tycker den blir lite fet med ett par ägg, grädde och smällfeta bacon. Nu hade jag turen att hitta ett recept där man föreslog just parmaskinka i stället för bacon och det blev något helt annat.


Pastan gjordes på två tredjedelar durumvete och en del vanligt vetemjöl. Det gav en lite annorlunda smak är tagliatellen vi åt härom kvällen och den var annorlunda, men precis lika god. Nu är maten avklarad och vi har i alla fall kommit på fem nya pastarätter vi framöver ska prova, däribland lasagne och ravioli av något slag.


Hemligheten i att lyckas ligger i degen och det blev toppen idag med (efter lite justeringar).

Äntligen är den här!

Årstiden då man tar sig en starkvinsglögg redan på eftermiddagen alltså! Massor av russin, lite mandel och så, vips har man något som värmer ända in i hjärtat!

Så kom vi oss för att prova den nya pastamaskinen. Jag hade köpt durumvete och efter en del letande bestämde vi oss för tagliatelle och receptet som fanns på mjölpaketet. Det, till skillnad från de flesta andra var på bara durumvete, medan övriga var en blandning med vetemjöl.

Degen gjordes på ett ögonblick och efter att ha vilat ett par timmar tog så bakmasknen fram. Jag hade redan innan lagat köttfärsbiffar med parmesan, vitlök och soltorkade tomater, lufttorkad skinka och en ostsås med parmesan.


Det var en del trixande med degen innan det fungerade. Siv ryckte in då det visade sig vara så mycket lättare att vara två då en kunde hålla ordning på den tunna fina degen som kom ut. Den lilla degklumpen vi använde räckte gott och väl och det blev en skaplig matlåda på det.


Det smakade toppengott, som alltid med färskpasta och i veckan har Siv beställt spagetti carbonara och då ska vi testa med hälften durum och hälften vanligt vetemjöl.

Så har de äntligen släppts på marknaden. Lundhags Exa NNN BC.

De första som kom var en kortare modell för personer upp till 70 kilo, men i förra veckan släpptes de 48 cm långa för fullvuxna. Jag beställde direkt och planen var att de säkert skulle finnas hemma på måndag då vi åker till Gamleby och åker skridskor. Det ska bli jättespännande.

Det jag ser är att de (trots att de är fem cm kortare än mina gamla) har en betydligt längre anläggningsyta än mina gamla Isvidda. Det i sin tur borde resultera en högre hastighet vid samma kraft som tidigare, men det får visa sig om det fungerar rent praktiskt.

Denna säsong har jag bett att få skridskoledarutbildning. Ledarna är ganska få och jag ser att vi på ett eller annat sätt måste trygga bakåt. Bäst vore att det kom ett par 30 åringar som brinner för skridskor, men det tycks vara omöjligt. I stället får man då sända gamla gubbar som mig på kurs, vilket blir relativt kortsiktiga lösningar.

Jag har i ett par års tid tänkt att jag ska köpa en pastamaskin, men har skjutit det framför mig då jag tyckt maskinen var alltför dyr, plus att jag misstänker att när man väl införskaffat den kommer det sluta med att den står undangömd i ett skåp.

För fjorton dagar sedan aktuallserades tanken återigen på att köpa en pastamaskin. Jag sökte på internet och fann så den maskin man menade var bäst för hemmabruk. Priset var dryga femhundringen men innan jag beställde kollade jag med önskabutiken här i Västervik då de tidigare pratat om att återigen ta in dessa.

En trevlig kvinna kollade upp saken och ringde upp bara en liten stund senare. Jodå, var hennes svar. Hon kunde beställa hem men dessvärre skulle det bli dryga tvåhundra dyrare. Jag som alltid brukar köpa det mesta på internet fick plötsligt för mig att vara lokalpatriot då vi inte kommer ha några butiker kvar om ingen handlar och sade därmed beställ.

Idag blev det lång sovmorgon, men efter lunch gjorde vi så stan och då passade vi på att hämta den nya maskinen. Nu står den redan i skåpet, men ska tas fram redan i morgon eller på söndag. För idag blr det kött med hasselbackspotatis, tzatziki och grillad tomat......

I går morse när jag kom hem satt båda katterna vakna och kikade ut genom varsitt fönster. Ovanligt, ja, men det
händer.

Väl inne tog det ett par sekunder innan det gick upp för mig.....

Tusan vad kallt det var! Jag insåg direkt varför. Jag hade lagat mat i vår kraftiga micro och den drar så mycket ström att jag måste prioritera vad jag ska ha av el under den tiden. Igår (som flera gånger förr valde jag alltså att slå av el och kyl) glömde jag det alltså återigen slå på när maten var färdig. Dert var bara det att denna gång var jag inte hemma och märkte att det snabt blev kallare inne.

I stället var det katterna som fick ta smällen denna gången och stackars frysepinnen Minoe som överhuvudtaget inte går ut när det är kallare än noll, hon var nog nära döden. Väl hemma var det minus 5 ute och plus tre inne.

Det blev full fart på elfläkt och värme, men detta tillsammans med fleecefilt, täcke, ullsocker och helt underställ gjode det ändå svårt att hålla kylan borta. Det var jättekallt i sängen trots att vi alla tre tillsammans försökte ligga tätt. Ytterligare ett par raggsocker på kalla fötter gjorde dock att jag somnade till efter klockan 11.

När jag sedan vaknade på eftermiddagen var det 16 grader. Det tar med andra ord förfärligt lång tid att värma upp en helt utkyld vagn. Det ska bli spännande att komma hem inatt och se om vi lyckats bättre med värmen där.

Nu är det långledigt fram till 23 december. Det ser jag fram till och hoppas hinna både lite skridskor och skidor om jag har tur.

För ett par dagar sedan var vi lediga båda två och bestämde oss därmed för att sticka iväg på tur. Det blev Gran, ett litet samhälle som ligger ett par mil bort på andra sidan toppen här bredvid oss. Det är inte världens största köpcenter, men räcker gott och väl åt mig då jag ändå är totalt ointresserad av alla dessa norska jålebutiker som säljer saker med guld, silver och glitter.

På Gran finns en kebab som med norska mått är helt okej, de har två sportaffärer varav den ena riktgt spännande. Här finns också Bohus möbler och sist, men inte minst har de en Ultimabutik som säljer det gamla fina friluftsmärket Gaupe.

Gaupe är många gånger inget annat är ett rent billighetsplagiat på Fjällräven, men med ett väldigt bra pris blir det ändå helt ok. Ultima i sin tur har också fina grejor till bra priser. Jackor, byxor, kängor, ja nästan allt finns och för två friluftsmänniskor blir det lite som julafton att gå in i en sådan butik.

Förra gången vi var där blev det två flanellskjortor (Bergans och Gaupe)och en tjocktröja i ull som kommer värma hela vintern. Denna gång blev det ett par gaiters till bra pris och så hade de buffar till halva priset och eftersom jag är av övertygelsen att man inte kan ha för många så köpte jag varsin till oss.

Det blev ingen pizza eller kebab denna gång utan vi begav oss hemöver medan en märklig dimma sakta sänkte sig ner och skymde solen.....

Det har visat sig vara svårare än man kan tro. I alla fall om det är jag som är lite kravstor som får bestämma. Det började med att Siv köpte den blå, som i och för sig såg helt okej ut. Det var först när den låg i handen och man skulle diska man observerade hur obruklig den egentilgen var. Det var nämligen helt rak med borsten stående rätt ut. Att snurra borsten runt i ett glas visade sig vara helt omöjligt. Efter en del klagan lades den så undan och Sivan köpte en ny, en svart som såg ut som en racer.

Det var den dock inte!

Den var något mer anatomiskt rät,t men nu var det i stället borsten som var så stenhård att den fungerade mer som skrapa än som borste. Det var nästan så man blev rädd att det skulle bli repor på de nya fina Hadelandsglasen vi köpte förra gången vi var här. Nej, det var bara att inse att det behövde köpas en ny igen och nu tänkte jag att det var lika bra att jag köpte själv eftersom det var jag som klagade mest.

Så.... Inför resan hit var Sivan och handlade på ICA (ja, samma ICA som gjorde 667 mille i vinst under tredje kvartalet i år) och här valde hon till slut en bra borste. Ica's egen miljöborste med utbytbar borst. En röd borste som man kan hålla i ena handen och snurra den runt genom hela glaset och där borsten mjukt och följsamt hänger med i handens rörelser.

Tänk att bara en boste kan göra sådan skillnad på oppvasken!

Så var vi åter på plats för en tids arbete. Det var minus fem grader då vi kom och jag är glad att jag stod på mig när det gällde att ha värmen på i vagnen. Det var nog ca 12 grader och det första vi gjorde var att sätta igång den elektriska fläkten (viften) i sovrummet och så stängde vi till dörren. Minoe som är en riktig frysepinne parkerade sig i stort sett direkt framför den brummande värmefläkten och där blev hon kvar tills vi gick och lade oss.


Det har i stort sett varit mellan 3-5 minus de här dagarna. Igår kom stormen och jag är rikigt glad att det inte var då vi åkte. Det dundrade på mot vagnen och bilen som står under ett pensionärsskydd, trodde jag vid ett par tillfällen skulle blåsa iväg och segla bort över Randsfjorden.

Frampå kvällen kom så snön. Det blåste och yrde, men Siv som kom hem efter kvällsvakt kunde berätta att det såg värre ut än vad det var. Det var torrt och fint på vägen.


Idag har det så fortsatt med lite snöflingor som sakta singlat ner från himlen. Det har varit grått, även om solen nästan tittade fram på eftermiddagen. Inne är det varmt och skönt och utanför dörren är det becksvart och helt tyst och stilla. Desmo är ute på jakt, Minoe som värgar gå ut, travar lite fram och tillbaka och Siv jobbar kväll. Min middag är avklarad och nu är det filmtajm.....


Vi hörs

Det har varit stillastående på bloggen en längre tid nu, beroende på två saker. Det ena  är att vi jobbat långa perioder de sista gångerna (det blr nästan två veckor även denna gång) och att det i arbetsperiod inte händer speciellt mycket.

Det andra är, och som jag tror jag nämnt, att jag blev förkyld under förra arbetsperioden. En envis förkylning som började med hosta och lite feber. Ett par dagar tänkte jag, men nu, snart en och en halv vecka senare har det fortfarande inte gett sig. Jag sitter och sover i sängen och febern rasar och får mig att växla mellan att svettas så det rinner, eller att frysa ända in i märgen. Hostan har för länge sedan slitit sönder min bröstkorg och jag börjar påverkas till humör såväl som i krafter.

Igår sov jag till och från hela eftermiddagen. Jag var sedan vaken ett par timmar för att sedan gå till sängs igen. Hela tiden med förhoppningen att i morgon så.....  Kanske är jag lite bättre idag, jag har i alla fall inte sovit något på ett par timmar. Vi håller tummarna.