Aktivt uteliv

I våras var vi med vandringsgänget till Brantestads naturrunda för första gången. Det var lagom varmt och det var grönt och fint överallt. Nu var det återigen dags för en tur det, en hösttur som via friluftsfrämjandet var en stilla familjevandring för alla åldrar.


Det fina vädret som utlovats hade dessväre varit under lördagen och det var i stället ett väldigt fint duggregn. Bara precis så man blev fuktig, inte våt.

Eftersom vi hade gått rundan förut viste vi var man borde fika och därmed gick vi lite före den yngre delen av gruppen. Så när de väl var framme var elden igång och de som hade korv med sig var strax efteråt igång med korvgrillningen. Övriga fikade och åt sin mehavda ryggsäck, men jag tror det var mer än en som bittert ångrade sig att man inte tagit med en korv eller två.


Efter max någon timmer var vi så iväg igen. Det blev återigen två grupper varav en gick lite fortare än barn och ungdomsgruppen som kom bakefter. Vi som gick först gick och kikade efter svamt då två av deltagarna gillade sådant. Det  måste verkligen vara lyx att gå 8 stycken som spanar och två som tar allt som hittas. För dagen blev det massor av kantareller och svart trumpetsvamp. Gott tyckte en del.


Rundan var på ca en mil och fram på eftermiddagen var vi återigen vid bilarna och efter en stunds väntan kom grupp nummer två. Efter en del pratande skildes vi åt och begav oss hem till stugvärmen och för vår del, matlagning inför arbetsvecka som börjar i morgon.

Varje höst brukar friluftsfrämjandet ha vad de kallar en månskenspaddling. Det är en paddling som genomförs i fullmåne och den startar medan solen fortfarande är uppe. Så även i år.

Inbjudan hade begränsats till medlemar med god erfarenhet från alla typer av paddling och sjö och vi blev till slut nio stycken som mötte upp vid Åldersbäcks brygga. Klockan halv sju låg kajakerna i och vi paddlade söderut mot öppet vatten. Solen sänkte sig sakta i havet och månen var redan en god bit uppe.

Det var ovanligt mycket vind för att vara så sent på kvällen, men inomskärs var det i princip ingen sjö. Väl ute på öppet vatten började det gunga alltmer och allt efter som det mörknade blev det också allt svårare att paddla (i alla fall för mig och Siv i våra relativt ranka kajaker) då det var svårt att se vågorna komma och därmed vara beredd att möta upp med paddlen.

Vi rundade Brännholmen och Estholmen för att i skydd för vågorna på baksidan av St Kuggen, besluta oss för att gå iland för en fika. Det var en del styr att i mörkret finna ett ställe att kunna dra upp kajakerna på. Pannlampor plockades upp och tändes och till slut var alla uppe på en klippa där vi kunde få gemensam fika.

Efter 45 minuter med kaffe, äggmacka och annat gott tog vi oss så ner i kajakerna igen för fortsatt färd mot iläggsbryggan. Det var nu återigen stilla vatten och bara månen lyste upp färdvägen. Det räckte gott och väl och sikten var mer än tio meter i mörkret. Tilläggas ska att alla hade en eller annan belysning med sig. Reflexvästar, självlysande kepsar och pannlampor fanns också för eventuella behov (mötande båtar). Dock är det väldigt lite trafik på sjön denna årstid och ännu mindre efter mörkrets inbrott.













Idag är det återigen lite gråväder. Det är dock varmt och skönt vilket passar oss bra då evenemanget "Smaka på Tjust" går av stapeln i helgen. Det innebär för vår del cykel ner på stan (hungriga)och med förhoppning att finna ett eller annat som går att äta någonstans....

Äterkommer med rapport!

Jag fann just denna lille krabaten på fönsterbläcket utanför vårt sovrummsfönster. Han satt som sovandes och med två katter i huset enades Siv och jag om att han var tvungen att flytta på sig innen han blev Desmos lekkamrat.

Alltså gick jag ut och jag passade på att ta en del kort de få stegen som var fram till fågeln. Han satt som drogad och lät sig villigt fotograferas. Det var först när jag skulle ta den som den flaxade och inte ville vara med. Efter ett par omgångar lyckades den så lyfta och flög i stället upp i ett träd lite längre bort på gatan.

Där sitter den betydligt bättre än utanför vårt fönster. Jag skulle gissa på att den flygit in i fönstret och var lite omskakad, därav det märkliga beteendet.

Någon som vet vad det är för fågel?

I går kom vi återigen iväg på torsdagsvandring. Deltagarantalet hade reducerats till drygt en tredjedel jämfört med förra gången vi var ute. Vi var ett femtontal som träffades vid VO för att billedes ta oss ut till Horn. Här blev det en del fram och tillbaka för att placera bilar i bra position för återturen.


Oppöver och bortöver, ut längst kusten går turen

Vi följde kustbandet i varierad terräng och ibland var det väg, andra gånger stig men många gånger var det bara fri vandring efter väderstrecket och gps. Som vanligt var det vackert med havet och skogen var på de flesta ställen öppen och ljus.


Med utsikt mot fiskeön/byn Händelöp

De som var sugna på svamp fick sitt lystmäte längs den ca 11 km långa sträckan. Det var gott om det mesta och de ätliga sorter jag själv kände igen var kantarell, trattkantarell och svart trumpetsvamp. Eftersom Siv och jag inte är speciellt glada i svamp kunde jag mer koncentrera mig på att kika och sedan peka åt de som gillade det.


En bitin  på andra sidan Händelöpvägen ser det ut såhär

Vi korsade så småningom vägen till Händelöp, men innan dess hade vi passerat ett par stora gruvhål uppe i skogen. De kallas kort och gott Gruvan och är inhägnade (och nu överfyllda med vatten). Här bröt man järnmalm förr i tiden. Väl över på andra sidan Händelölöpsvägen var vi snart framme vid Lilla Mad. Här bor en av våra vandrarkamrater och här var det också tänkt att grilla och ta lunch.


Sivan provtrycker dasset, dock med byxorna på

Så grillen sattes igång och snart glödde kolen fint. Någon hade då för länge sedan både värmt och ätit sin korv. Vi andra åt och turades om att inspektera ägorna, där det fanns ett alldeles fantastiskt dass uppe på en höjd. Här var det både sjöutsikt och skogsutsikt.


Så här såg det ut från utsidan

Efter någon timme och med magen fylld av både korv och hembakt äppelkaka (som vår kamrat bjöd på) tog vi så de sista kilometrarnas vandring tillbaka upp till  Hornsvägen. Solen sken och det var varmt och gott. Det tyckte även myggen som även idag var i full fart. Dock hjälpte MyggA mig att ta mig igenom turen med bara ett fåtal myggbett.


Så var vi nästan uppe på stora vägen till Horn igen

Redan då vi befann oss i Norge för en vecka sedan kunde vi i VT läsa om hur myggen slagit till i Västervik. De skrev i och för sig att det var i skogsområden det var besvärligt och vi hade ingen anledning att tvivla på det. Jag har för min del alltid haft problem med mygg såtillvida att myggorna älskar mig. Jag får nästan alltid det första sticket och när övriga i sällskapet börjar notera att det är mygg, då är jag nära att ge upp och gå in, alternativt sitt och borstar bort de små kräken från armar, ben och fötter. För att inte tala om hals, ansikte och hårbotten. Eller om man vill, överallt....

Så väl hemma visar det sig inte vara någon överdrift av tidningen. Det var snarare tvärtom då det nästan inte är möjligt att vara ute. Idag har jag varit ute i perioder och trots fullt solsken och bra med vind är dom där direkt du stannar upp. Att stå stilla blir helt omöjligt då du direkt har en hel hög med myggor på dig. De attackerar direkt och i samma ögonblick de sätter sig sticker de också.

Jag läste att det inte var den vanliga skogsmyggan som drabbat oss utan den betydligt med aggressiva myggan som håller till och terroriserar vid Dalälven (översvämningsmyggan) som dragit sig söderut. Dessvärre kläcker den flera kullar per år så det är kanske detta vi har framför oss. Du kan läsa artikeln här.

På sena eftermiddagen skulle jag plantera blomsterlökarna jag fick igår. Jag kom bara halvvägs innan jag var tvungen att ge upp. Då var jag så myggbiten att det kliade överallt. Så fort jag klev upp i blomlandet så kom det så många myggor att det påminde om bina kring en bikupa. Det var så mycket mygg att det blev obehagligt!

Trots att vi nu bara har öppet när vi går ut eller in, eller när vi släpper in katterna är det hela tiden mygg inne. Vi slår ihjäl dom men det dröjer bara en kort stund innan det är en ny som surrar runt ansiktet, eller sticker ett eller annat ställe. Hur det ska gå i morgon då vi ska ut på vandringstur, det törs jag knappt tänka på.

Rapport kommer

Idag har vi mest ägnat oss åt småplock. En snabb titt i VT visade att det var raggmunksdag på flera av stadens lunchrestauranger och eftersom jag skulle på ögonkontroll klockan 15 kunde vi slå samman flera saker under en och samma cykeltur.

Vi bestämde oss för att äta i bowlinghallen, men det visade sig att 100 pensionärer också hade bestämt att just de hade stadens bästa lunch. Det var helt fullt och till det en jättelång kö av gott vuxna som var sugna på raggmunk med fläsk och lingonsylt. Vi funderade i tio sekunder innan vi beslutade oss för att åka vidare ut mot Lysingsbadet och Söderköket som hade detsamma på sin meny. De har bara buffé till salladsbordet, men har å andra sidan fräschare sallad och kanske godare mat. I alla fall till vanligt.


Nu fanns det ingen hemlagad raggmunk (vilket de upplyste om och som fick Sivan att hoppa av) och därmed valde jag gulaschgryta, vilket på sätt och vis var ett misstag. Det var lite för mycket spiskummin för min smak och jag är säker på att min egen gulasch är betydligt godare. Hur som helst blev jag mätt och belåten och vi cyklade vidare.

Vi åkte som vanligt olika vägar och kan vi åker vi vägar vi aldrig åkt på tidigare. Det är i huvudsak trädgårdar och hus vi tittar på för att få inspiration och en uppfattning om vad det är för hus vi vill ha om vi en eller annan dag säljer detta. Tillslut var vi nere i centrum där vi belv sittande en bra stund på en bänk för att lyssna och titta på folk.

Så har lökarna jag beställde från Odlas hösterbjudande äntligen kommit. De ska nu i jorden så fort det bara går för att hinna etablera sig innan kyla och frost kommer. Jag beställer oftast mina blommor från två ställen. Det ena är Odla och det andra är Bakker, två ställen som jag för övrigt är väldigt nöjd med. Det finns också en frökatalog att beställa från Impecta och som har det allra mesta man kan tänka sig för nordiskt klimat (några andra också i och för sig). Jag ska kanske reklama lite för både odla och bakker's nyhetsbrev som man kan prenumerera på. Genom dessa får man en hel del hyggliga erbjudanden.

Idag är det upp emot 150 lökar som ska ner. I huvudsak tulpaner och anemoner av skiftande färg och blomningstid. Var vi sedan ska få plats med dessa, det är mer ett angenämt problem än ett betungande. Finns det hjärterum osv...

Solen skiner och håller på att värma upp ute. Siv stökar med sin frukost och lite av varje. Hon har inte sovit till nu, utan legat och läst till den numera obligatoriska kaffekoppen klockan nio. Då blir hon snäll och glad och är hon snäll och glad, är även jag detsamma....


Vi hörs!

Dom flesta som varit i Västervik har en eller annan gång också varit på Gränsö. Den konstgjorda ön med alla ekar och badplatserna av väldigt skiftande karaktär. En och annan har också vandrat gränsöleden som är ca 12 km lång.

Vi gör det ett par gånger om året då vi har lust att komma ut och röra på oss. Igår var det utlovat växlande sol.sken och hyggligt varmt så jag föreslog redan på morgonen att vi skulle göra Gränsö och äta lunchen ute. Vi packade lite kyckling som blev över för något dygn sedan, bredde ett bra bröd och kokade vatten till choklad och var därmed färdiga att bege oss iväg.

Det var ett tag sedan vi var på Gränsö och de hade sedan dess fått upp den i tidningen omskrivna gatubelysningen. Alla är inte jätteglada för den (bakåtsträvare kallar jag sådana) men Siv och jag tyckte det blev jättefint. Vägen verkade breddad, men det var nog mest en synvilla på grund av att dom dikat och gjort fint.

Vi bestämde under färden att åka ända ner till Sandvik, dess södra badplats. Vi hade inte bestämt oss för om vi skulle gå norrut, eller, som jag funderade på, gå söderut till den södra udden. Vi har flera gånger tänkt göra det, men har dragit oss lite eftersom det ligger en  massa hus och det inte tycks finnas någon direkt väg förbi.

Nu bestämde vi oss dock för att prova och det visade sig att det bara var att hålla vänster så gick det en markerad led bakom uthusen. Det var bara ca 500 meter genom skogen och lägs vattnet och så var vi framme vid öns södra klippor. Här åt vi lunch och låg en stund och njöt solen och värmen från klipporna. Siv gick en kort tur längs vattnet, men kom bara en liten bit innan första skylten dök upp. OBEHÖRIGA ÄGA EJ TILLTRÄDE!

Det var med andra ord en tomt och ett hus som låg där. Strandskydd? Jag vet inte hur det är eftersom halva Gränsö tycks ha sjötomter där man inhägnar med taggtråd eller stängsel och skyltar. Kan man göra undantag från strandskyddet eller är dessa staket olagliga? Någon som vet?

Hur som helst så var det ett par fina timmar ute vid sjön och vi fortsätter njuta värmen, vattnet och solen så länge det går.

Igår, söndag var vi ett informellt gäng från friluftsfrämjandet som träffades utanför ordinarie verksamhet. Tanken var att ett gäng mer erfarna paddlare skulle bege sig ut på öppet vatten för att paddla till Furö som ligger strax utanför Oskarshamn. Turen var en ren rekatur inför en planerad tur till Blå Jungfrun som vi pratat om.



Dock visade det sig direkt att det var alldeles för kraftig vind och för höga vågor för att det skulle vara en säker tur. Vi visste redan innan att chansen skulle vara stor för att vi skulle vara tvugna att tänka om då hela turen i så fall hade gått på öppet hav.



Nu valde vi i stället att sätta kursen norröver och tanken var att sakta kryssa oss uppöver till Figöholm. Vi skulle prova oss upp i ytterskärgården för att sedan hemöver ta turen inomskärs. Sagt och gjort! Vi fann skapligt med lä och efter någon timme fann vi en ö där alla kunde ta sig iland. Vi var åtta stycken och det ställer lite krav på landstigning då vissa vill ha sand, andra klippor och några inte vill kliva i vattnet.



Utsikten från vår kaffeö var bedårande. Ytterskärgård med öppet vatten och med en himmel med växlande sol och moln. Vi hann bara sätta oss i kajakerna och paddla fem minuter så fick jag syn på en kulle i horisonten. Det var Blå Jungfrun som stack upp ur havet. Här var det dessutom en fantastisk skärgård med massor av små, små öar. Det visade sig senare att det var otroligt grunt och med jämna mellanrum hörde vi någon svära, ett roder som slog i botten eller som jag gjorde, körde på grund med en rejäl smäll och så hårt att jag inte kunde komma loss för egen maskin. Jag skrapade dessutom hål i bottenskiktet av gelcoat....



I stort sett hade vi sakpligt med motvinden norröver. Bara vid ett par överfarter var det lite skumpigt och så pass att man fick slita lite med paddeln. Är det lite sjö föröver, eller snett framifrån är det bara kul då det gungar rejält och har man sedan lite fart blir det kraftiga vattensprut då kajaken slår ner i vågorna.



Siv skötte på hemvägen kameran med beröm godkänt. I morse när jag satte mig vid datorn för att sända bilder till våra kamrater visade det sig att vi tog över 130 bilder under dagen. Svårt att välja, men man får gå tillbaka flera gånger tills det bara är de bästa kvar. Här har Sivan fått med en bild som visar att det var gott om packning i kajaken igår, även om vi bara var ute över dagen.



Efter att ha vänt i Figeholm blev det ett långtparti med paddling inne i små viker och långa vasspartier. Det var nästan som att paddla i insjö, eller en liten å. Självklart var det gott om fågel av alla de slag och även denna dag fick vi syn på ett par örnar. 



I stort sett sken solen på oss hela dagen, undantaget en kort och liten skur när vi runt tvåtiden skulle äta lunch. Det vara bara så att de flesta hann ta sig ner till kajakerna för att täcka dom så var det därmed över. Annars paddlade vi mest i sol och värme. Vid 18-tiden var vi tillbaka och det var vi glada för. Siv och jag hade nämligen andra planer än att bli med kamraterna norröver.



Då ingen av oss (vad jag vet i alla fall) hade varit i Oskarshamn hade vi bestämt att vi skulle ta turen inom där då det bara var ett par mil. Sagt och gjort. Medan kvällen och solen sänkte sig i horisonten åkte vi genom stadens centrum och kikade. Vi var en tur bort till färjeterminalen för gotlandsfärjan och vi tog ett kort vid SKB. Därefter blev det en pizza i hamnen som för övrigt var väldigt trevlig och inbjudande för aktiviteter (den inre alltså). Här kan nog Västervik plocka upp en eller annan idé om vad vi skulle kunna göra.

Igår var det blandat sol och grått. Sivan och jag begav oss till badhuset för att simma som tänkt och därefter blev det lunch i bowlinghallen. Det var riktigt, riktigt gott och mätta och belåtna begav vi oss därifrån vidare mot Elgiganten för att titta på dator. På vägen stoppade vi på ett av koloniområdena för att se om det fanns några fina och lediga tomter. Det gjorde det!

Det var bara att priset inte var helt förankrat i verkligheten. 70 000 SEK skulle man ha och sett till postnumret på den som skulle sälja var det både Stockholmsnummer och Stockholmspris. Priserna här nere är mer typ, 30 000 kronor. Här var dessutom lotten både dåligt skött och av det klenare slaget när det gälde växtlighet. På något sätt fick vi känslan av dödsbo, alternativt övertagande efter någon som inte längre kunde sköta tomten.

Det var helt fantastiskt vilka tomter det finns på ett koloniområde. Några har det så fullt med blommor att det nästan inte finns en tom yta. Andra har stora och prunkande trädgårdsland med grönsaker, frukt och bärträr att de definitivt aldrig behöver köpa sådant. Sen finns det de som har lotten som en oas i tillvaron. En fin liten stuga med övernattningsmöjlighet med gräsplätt, blommor och trädgårdsland.

Sen finns det såklart de som inte längre orkar eller har tid. Tomter där det ännu blommar av tidigare års skötsel, men där man ser att det fort går i nerförsbacke. Ogräset tar över, växthusen är helt igenväxta på insidan, frukten får falla till marken och där tomaterna sitter på busken och ruttnar. Sorgligt att dessa inte säljs ut så de kan komma någon annan till glädje.

Idag ska vi i alla fall ta turen till de två sista områdena för att kika hur det ser ut och vad som finns till salu. Ska vi köpa? Inte vet jag, men lite sugen är jag då vår tomt är alldeles för liten för att kunna ha plats för allt som vi har som växer. Likaså finns heller inget utrymme för blommor att föröka sig och där vore en kolonilott i lagom storlek alldeles perfekt. Pris och läge får avgöra saken.



Annars glädjer vi oss till att gå och rösta och alldeles speciellt glädjer sig nog Siv. Som utlänning boende här får hon rösta i både kommun och landsting och eftersom hon är politiskt intresserad blir det såklart extra viktigt. Vi skulle egentligen gå som i morgon, men ett tillfälle att komma ut på havet vid Oskarshamn öppnade sig och därmed blir det förhandsröstning idag. Vi har nog i stort sett bestämt oss, men ska ta en sväng på torget för att se och höra om någon har något nytt eller annat att komma med. I så fall kan jag kanske tänka om.

Bäst var annars (eller egentligen värst) den kvinna jag hörde på radion igår. hon tillhörde Jehovas Vittnen och berättade med en hel del stolthet i rösten att hon inte tänkte rösta i valet. Hon menade att hon redan lagt sin röst och därmed inte behövde ta del i det vanliga röstandet. Du som läst ända hit vet nog var hennes röst gick. Just det. Hon hade röstat på herren och som vinnare i det valet tag han säkert hand om henne och de sina på bästa sätt. Själv blir jag lite upprörd över hur man helt och hållet kan ställa sig utanför det vanliga samhället. Frågan blir självklart om de också väljer att inte ha åsikter om saker och ting sedan?



Nu tar vi en kopp kaffe och sedan sticker vi iväg.......

Vi snakkes :)

Återigen har vi lagt en veckas jobb bakom oss och återigen konstaterar jag att det inte blev något bloggande. Sedan kaffeolyckan har det inte blivit någon ordning överhuvudtaget på bloggandet. Det är inte teman som fattas utan mer att skaffa nya bloggrutiner då de gamla inte längre gäller.

Här hemma har i alla fall det första dygnet precis som alltid ägnats åt trädgården. Gräsklippning, blomskötsel osv. Jag fann (Siv egentligen) de mest fantastiska pelargoner i Norge. De fick jag tag i sticklingar från och tillsammans med lite annat som jag sprungit på skulle det planteras inför vinterförvaring. Dessa kommer alltså inte hängas på tork, eller placeras i papperspåse.

Rådjuren har varit och hälsat på under den gångna veckan och tagit en av tujorna på framsidan. Inte helt, men dock så den ena ser lite maläten ut. Det är lätt att hålla sig för skratt, även om jag förlåter rådjuren eftersom jag tycker det är en fantastisk tillgång att vara så nära naturen.



Den rosa höstanemonen vi köpte sist vi var hemma har börjat blomma. Den blev så fin att vi nu köpte en till att ha på framsidan. Denna gång en vit och tanken är att den ska få ersätta den storblommande Blomman för dagen som nu hade gjort sitt. Den blommade fortfarande men var så trist att det bara var ett antal lång stjälkar med blommor på toppen. Jag har tagit vara på frökapslarna från den och hoppas därmed att vi kommer kunna ha en eller ett par nya till våren nästa år.



Jag gav mig också på allmäningens äppelträd igår. Hoppas dom jag inte pratat med tycker det är okej. Det har fått växa helt vilt ända sedan det planterats och har på ett eller annat sätt blivit ett träd med hundratals små prydnadsäpplen som efter ett litet tag ligget och skräpar precis överallt. Nu har jag tagit ner de delarna (jag trodde länge det var frågan om två träd) och tagit bort ca 20 % av det vanliga (det är vad som rekommenderas var gång att maximalt ta). Nu ska det som fällts sågas i bitar och köras iväg, men det får bli nästa gång vi är hemma då vi kör Volvon (som har dragkrok) och dessutom ska ta vårt eget till tippen.

Min tanke är att jag ska försöka ta ner äppelträdet till normal höjd och se om det går att rädda och till och med få lite riktig frukt på. Går det inte så får jag väl köpa något annat och sätta där. Kanske något som inte blir fem meter högt och som inte heller skräpar så mycket. Under äppelträdet håller vi på at fyller upp med jord (kompostjord och det som blir över från krukor osv). Här planteras det blommor och buskar och tanken är att det ska bli lite fint i stället för som tidigare, en totalt vildvuxen plats där det bara sett ovårdat ut.

Nu ska jag packa badkläder för att sticka till simhallen. Därefter blir det helstekt kotlettrad med stekt potatis ochj bea i bowlinghallen. Sen gör vi stan......


Hörs!

Det passar bra eftersom Sivan och jag ska ut och segla för första gången.

Jag fortsätter från här med gårdgens blogg.

Det är så att sedan en tid tillbaka har Siv börjat prata alltmer om segling och att hon vill lära sig. Det började egentligen ganska tidigt då vi flyttat hit, men då jag inte har varit sugen har det bara blivit just prat. Men så i sommar har hon verkligen varit bestämd att hon vill lära sig och därmed började jag läsa och titta på olika segelbåtar.

Eftersom många av våra friluftkamrater är båt- och segelfolk var det läge att pumpa dom på lite info kring olika båttyper och vad som kunde vara klokt för en ensam nybörjarseglare. Vår skridsko, skid och paddelkopis Ulf stod gärna till förfogande och vi fick en hel del goda tips om vad att tänka på.

Han erbjöd oss dessutom en sgeltur med honom en dag då det passade.

Den dagen var alltså igår. Strålande väder och en god del vind gjorde att vi förväntansfulla mötte upp på Solbergs udde. Där förvarar Ulf sin nästan fem ton tunga segelbåt av märke jag inte minns. Den är 33 fot om jag minns rätt (dvs 9 meter lång och tre bred). Han hade gjort klart det mesta och efter en kort genomgång gav vi oss av ut från hamnen.

Ulf som är en riktig seglare satte segel så fort vi kommit utanför bryggorna, Han flängde runt samtidigt som han gav Siv instruktioner hur hon skulle lägga kursen. Hon fick för första gången i sitt liv kryssa mot vinden med en segelbåt. Ulf guidade henne och efter ett par slag var vi ute på öppet vatten. Här blåste det härligt och då vinden och vågorna var nordostliga lade sig båten rejält på sidan då vi gick söderöver. I nordlig riktning gungade det rejält i stället.

Vi seglade norröver till dess att vi kunde vända helt om och gå genom sundet mellan Krokö och Idö för att där sedan ha lite lugnare segling över Idöfjärden. Vi passerade genom infartenSpårö-Grönö innan vi så vände hemmåt igen. Vi stoppade så för en fika på Ö Skansholmen där vi också fick segelklubbens hus förevisat.

På klipporna utanför blev det så kaffe och macka samtidigt som vi njöt solen och sammanfattade dagen. Den hade varit härlig.

Idag var det så dags. Åderlåtning, eller blodgivning, vilket man nu vill. Tidigt i maj-juni stod blodcentralens folk uppe på Ica för att ragga blodgivare. Sivan som var före mig in i butiken lät sig luras och hon lyckades även på med mig. Jag tänkte att ska hon lämna blod kan väl lika gärna jag göra det. Tilläggas bör att jag var blodgivare under mina år jag jobbade på Lasarettet Eskilstuna.

Sagt och gjort. Dagen då vi skulle vara där kom med racerfart och vi tappades på en skvätt, man kollade blodtrycket och vi fick svara på en hel massa frågor. Allt gick bra och vi reste därifrån utan att tänka så mycket mer på eventuella konsekvenser.

Ett par veckor senare kom så ett brev till Siv. Hon hade blivit underkänd på grund av för dåligt blodvärde, ett problem hon visste sedan tidigare då hon lämnat blod i Norge. Själv hörde jag ingenting.

Inte förrän många veckor senare....

Då damp det plötsligt ner en kallelse i brevlådan. Så var den dagen idag kommen. Sivan blev såklart med och efter en kvart var det klart. De 40 kronorna man får byttes snabbt mot ett antal strumpor och valet var lätt. Sivan som gillar randiga arbetsstrumpor och som inte fick vara med fick min första premie....


Allt gick bra och om en vecka eller två är allt som vanligt i kroppen igen. I kväll var vi ute och joggade och det måste jag säga var kanske inte mitt smartaste drag. Dock gick det, sakta och tungt men jag tog mig runt. Nu blir jag bara snabbare och snabbare.

Jag har länga kört med min gamla Nokia 8800. En på sitt sätt lyxmodell, men som batterimässigt varit rätt dålig länge nu. Den är så gammal att jag köpt två nya batterier, men eftersom den drar en hel del så har även dessa tagit slut. Telefonen var en av de första med en riktig kamera och som dessutom var hyggligt snabb att sända mail,, eller koppla sig upp mot internet med. Nu har jag äntligen kommit mig för att  köpa en ny och Nokian får därmed bli norsketelefon då den (en billighetsnokia) plötsligt saknade belysning.

Den telefonen var noga utvald då den varken hade internet, kamera, mms eller radio. Den var dessutom väldigt begränsad när det gällde både bilder såväl som ringsignaler. Jag har helt enkelt ingen glädje av varken det ena eller det andra.

Jag har sällan telefon med mig. Jag sänder i princip aldrig mms och jag är defenitivt inte koplad mot internet med mobilen. Det har såklart påverkat mig i mitt telefonval för den jag nu köpt.

Såklart är det en grabbig värsting. Bara med skillnaden att den är utan det mesta av detta, för mig, krimskramset. I stället klarar den att ligga i vatten i trettio minuter. Den har garanti på att klara ett fall på ett par meter och den har passningstid på 300 timmar. Värstingen här har en passningstid på 1600 timmar, men det kunde jag inte ta för då var jag tvungen att få med både kamera, mms och radio. Modellen heter Sonim xp3 och den finns idag i ett par olika upplagor, varav jag valde den mest basic.

Så här långt verkar allt okej. Som vanligt när man byter märke är vissa saker jättebra och andra jäkligt krångliga. Men jag hoppas jag vänjer mig och tanken som sagt är att kunna vara lite mer säker på att telefonen verkligen fungerar den gång jag måste använda den. Jag tänker då på paddlingen eller vid kajakturerna.

Jag tror jag berättade att Siv och jag såg två minkar i onsdags på paddlingen. I går var vi återigen på paddeltur och nu med främjandet. Vi var en grupp på nio stycken som i stort sett paddlade samma tur som vi gjort tre dagar innan. NU var det en del nybörjare med och därmed blev turen lite mer skyddad inomskärs.

Eftersom jag lade ut bilder från onsdagsturen finns det inte anledning att göra om det då vädret var sämre igår. Mer moln, mindre sol, lägre temperatur och massor av vind. Trots detta var det varmt och skönt och dagen var som alltid toppenfin.

Vad som däremot hände var att när Siv och jag var ensamma nere vid vattnet vid kajakförrådet ropade Siv på mig. Jag vände mig om och hon pkade och visade en mink. En liten söt krabat som kom skuttande i strandkanten fram till ca två meter innan oss. Där stoppade han och det verkade som han tänkte en stund på vilken väg han skulle ta, innan han hoppade ner i vattnet och simmade runt en liten vassrugge, för att på andra sidan ta sig upp på land och fortsätta sin väg mot, för oss, okända mål.

Här kommer ett litet urval av vad som slagit ut i blom de senaste veckorna. Ett par är nyköpta och andra, främst dahliorna har varit av den sena sorten så¨de kommer med massor av blommor nu. Vi får hoppas att frosten håller sig borta ytterligare en månad då det är massor av knoppar kvar.

Likaså är det flera av rosorna som är påväg att gå i full blom för tredje gången denna sommar. Det vore väldigt trevligt.

Däremot ser det mindre ljust ut för mina rosensticklingar. De är torra i bladen allihop förutom en, men de är fortfarande i liv så jag ger inte upp ännu. För övrigt har jag annars just börjat samla in frön från det som är intressant att driva upp till våren. De samlas både här och där och så pratar vi inte så mycket mer om det.

Sen inser jag att fortsätter dessa kalla kvällar och nätter måste jag ta mig en funderare på vilka pelargoner jag ska spara och då försöka finna en plats för dom på ett eller annat svalt men lite ljust ställe.

Eftersom vi äter ute ganska ofta blir vi säkert alltmer kräsna. Egentligen äter vi sällan ute kvällstid, utan det blir mer dagens på olika restauranger. Ett undantag gjordes i torsdags då Siv bjöd på mat ute. Det var den före detta kvarterskrogen (som vi bojkottat sedan ett år på grund av att det var så mycket strul) A la Onkel som nu bytt namn och ägare. Nu heter den Lilla Krogen och drivs av en tidigare anställd på Harrys.

Det var en liten meny, men gott och snabb och god service gör att det säkerligen inte kommer dröja länge innan vi går dit nästa gång.

Fredagens meny var i stort sett potatisgratäng på hälften av dagens restauranger. Föresten så pratade man för någon vecka sedan om matpriser och hur dyrt det är. Det verkar som om Västervik inte räknas för här är det väldigt dyrt. I stort sett alla restauranger tar 80-85 kronor för dagens. En tia billigare om man tar maten med sig.

Hur som helst så blev det även denna vecka badhuset och bowlinghallen som besöktes. Där var det gratäng oc h som tillbehör rostbiff. Siv som inte är glad i rött kött hade turen att dom hade två rader med kött. En rostbiffrad och som mer påminde om gammal söndagsstek. Det gjorde i alla fall att vi gick därifrån proppmätta båda två och det tog många timmar (som vanligt efter lunchbuffé) innan vi kunde ta vår vanligalöprunda.

Nu är det dags att bjuda Sivan på kaffe på sängen och sen, sen är vi på gång....

i onsdags var det återigen fint väder och Siv och jag bestämde oss därför att sticka iväg på paddeltur. Då det inte blåste tänkte vi upprepa den kollosalt fina turen vi gjorde förra hösten. Att paddla rakt ut på öppet vatten och runda Idö för att stoppa på baksidan och ta lite fika. Därefter var planen att vi skulle ta och fortätta rhela vägen runt för att sedan fortsätta hem via Krokö, Spårö och baksidan av Grönö. Där kan man snirkla mellan smö öar och tillslut vara tillbaka där vi startade.

Det var nästan helt vindstilla när vi paddlade ut och endast små krusningar på vattnet gjorde att man knappt kunde skilja himmel från hav. Det var bara några få¨segelbåtar ute och det var så pass varmt att det gick bra att paddla i t-shirt.

Som vanligt på tur blev det en del djurupplevelser även om vi dessvärre inte fick se säl denna gång. Däremot fick vi se havsörn, en h3el del hägrar och då även på riktigt nära håll, vilket är kul eftersom dom är så skygga att dom oftast flyger iväg så fort man kommer lite nära.

Vad som var extra kul var att väl iland på Idö fick jag syn på två minkar. Det var säkerligen ett par och de kom farande som ett par små lurviga raketer ut ur ett buskage. Jag hann bara ropa på Siv så var de i full färd med att vända och fly. En valde dock ett dåligt gömställe så den hann vi titta lite mer på.

Vi såg också en riktigt stor och grön groda, men den var defenitivt mer död än levande. Synd för annars ser vi inte så många grodor, mest bara de bruna paddorna.

På väg från Idö krog mötte vi också på ett av försvarets fartyg. En stor grå sak och det är inte ofta man ser dom här ute. Det blev ett par hyggliga bilder medan han passerade och sedan satte han uppfarten och försvann söderut med ett härligt mullrande. Vi passerade strax därpå Spårö båk och som vanligt är det omöjligt att passera förbi utan att ta ett par bilder.

Kvällspaddlingen stod vi över denna dag. Vi hade fått nästan två mils paddling och var därmed nöjda. Att sedan kvällspaddlingen skulle utgår från Skaftet som är en lång och relativt öppen vik in spelade också roll när vi själva i stället kunde välja paddling i ytterskärgården och på öppet vatten.