Åderlåtning
Idag var det så dags. Åderlåtning, eller blodgivning, vilket man nu vill. Tidigt i maj-juni stod blodcentralens folk uppe på Ica för att ragga blodgivare. Sivan som var före mig in i butiken lät sig luras och hon lyckades även på med mig. Jag tänkte att ska hon lämna blod kan väl lika gärna jag göra det. Tilläggas bör att jag var blodgivare under mina år jag jobbade på Lasarettet Eskilstuna.
Sagt och gjort. Dagen då vi skulle vara där kom med racerfart och vi tappades på en skvätt, man kollade blodtrycket och vi fick svara på en hel massa frågor. Allt gick bra och vi reste därifrån utan att tänka så mycket mer på eventuella konsekvenser.
Ett par veckor senare kom så ett brev till Siv. Hon hade blivit underkänd på grund av för dåligt blodvärde, ett problem hon visste sedan tidigare då hon lämnat blod i Norge. Själv hörde jag ingenting.
Inte förrän många veckor senare....
Då damp det plötsligt ner en kallelse i brevlådan. Så var den dagen idag kommen. Sivan blev såklart med och efter en kvart var det klart. De 40 kronorna man får byttes snabbt mot ett antal strumpor och valet var lätt. Sivan som gillar randiga arbetsstrumpor och som inte fick vara med fick min första premie....
Allt gick bra och om en vecka eller två är allt som vanligt i kroppen igen. I kväll var vi ute och joggade och det måste jag säga var kanske inte mitt smartaste drag. Dock gick det, sakta och tungt men jag tog mig runt. Nu blir jag bara snabbare och snabbare.
Sagt och gjort. Dagen då vi skulle vara där kom med racerfart och vi tappades på en skvätt, man kollade blodtrycket och vi fick svara på en hel massa frågor. Allt gick bra och vi reste därifrån utan att tänka så mycket mer på eventuella konsekvenser.
Ett par veckor senare kom så ett brev till Siv. Hon hade blivit underkänd på grund av för dåligt blodvärde, ett problem hon visste sedan tidigare då hon lämnat blod i Norge. Själv hörde jag ingenting.
Inte förrän många veckor senare....
Då damp det plötsligt ner en kallelse i brevlådan. Så var den dagen idag kommen. Sivan blev såklart med och efter en kvart var det klart. De 40 kronorna man får byttes snabbt mot ett antal strumpor och valet var lätt. Sivan som gillar randiga arbetsstrumpor och som inte fick vara med fick min första premie....
Allt gick bra och om en vecka eller två är allt som vanligt i kroppen igen. I kväll var vi ute och joggade och det måste jag säga var kanske inte mitt smartaste drag. Dock gick det, sakta och tungt men jag tog mig runt. Nu blir jag bara snabbare och snabbare.
Kommentarer
Trackback
