Aktivt uteliv

Så har vi varit hemma i ett par dagar. Det tycks som om kylan följer oss och vi hana bara åka till Norge så var temparaturen återigen uppe i minus 20 grader. I fredags eftermiddag begav vi oss så hemåt och då sjönk även temperaturen här till lands. Det var snövarning, men väglaget var bra hela vägen. Väl hemma låg det ca 40 cm snö på uppfarten som vi snabbt skottade undan.

Nu visar det sig att det börjar bli problem för en del. Var ska man göra av all snö och hur går det med taken när värmen kommer. På altantaket ligger det för nävarande 40-50 cm snö. Håller det när det blir varmare? Kanske måste vi skotta av lite grann? Vi såg också på promenaden från stan igår att en del har så mycket snö och små ytor att lägga det uppsamlade på att det börjar bli fullt. Var ska man då göra av snön?

Temperaturen har sedan vi kom hem legat på mellan 15-19 minus. Det gör att det blir lite lågaktivitet ute. Gårdagens promenad fram och tillbaka till stan var fullt tillräckligt. Skidorna får stå ett tag till tror jag. Vi var på kafé och intog varsin semla igen. Sivan tog en klassisk och jag provade en wienersemla. Kort och gott ettt wienerbrödshorn med grädde och mandelmassa. Väldigt gott, men också väldigt sött och man ledsnar nog i längden.

Väl hemma blev det återigen sängen med fleecefilt, en påse chips, kaffe och film. Vi såg Sherlock Holmes med Robert Downey Jr. En annorlunda detektiv och doktor (Watson) men med massor av charm och glimt i ögat samtidigt som den var hyggligt spännande. Kvällen avslutades med en grekisk sallad, tzatsiki, fläskkött och bröd. Självklart tillsammans med ett glas rödvin. Så tittade vi på finalen av Robinson och insåg att ärlighet och rakhet alltid vinner i längden, även om det inte alltid är direkt kul eller tv-mässigt.

Avslutar med ett par fina bilder från den sista Norgesdagen för denna gång


Båtbryggan mked utsikt över Randsfjorden


Desmo, sällskapskatten på snötur


Sivan lockar på Desmo som kommer löpande efter

Vi hann bara börja jobba i går eftermiddag så fick vi beskedet. Hönefoss kyrka brann och det tog sig snabbt. Kykan som låg mitt i bycentrum var en gammal träkyrka som invigdes år 1862. Branden började på eftermiddagen och när jag åkte hem vid 23-tiden låg fortfarande brandröken tät över staden.

Bilderna nedan är publicerade på Ringblad.no och är tagna av fotograf Christian Senning Andersen. Jag har helt fräckt lånat några stycken. Alla 137 bilder finner du genom att klicka här.

Efter avslutad arbetshelg sov vi till  klockan två idag. Väl uppe och med avslutad frukost bestämde vi oss för att åka till Jevnaker för att titta på lite presenter och julgaver (ja, det är möjligt att jag är tidigt ute, men hellre det än sent). Vi var där i början av veckan men de stängde de precis när vi kom så därför tänkte vi vara tidigare ute denna gng.

Väl efter frukost så stack vi och Sivan fann det hon sökte. Vi tittade runt i andrasorteringsfabriken och så skulle vi betala innan vi gick in i glasboden och köpte mina saker. Då vi stod där i kassan släckte de lyset och vi förstod att vi var försent ute även idag. Då var klockan 16. Jag trodde i min enfald att man i alla fall hade öppet till halv fem, men icke då.

I stället åkte vi den lilla biten ner till centrum och där tänkte jag kika på sportbutiken efter fynd. Då ser jag att även den butiken ligger i stängningstid. Halv fem orkar man ha den öppen till.  Detta Norge är söndagsöppet är förbjudet och där i stort sett alla vanliga butiker stänger 16-16.30 förutom torsdagar då man smäller till med öppentider ända fram till klockan 17, eller 18.

Jag förundras fortfarande att det går an. Att man har råd att hålla butikerna öppna hela dagen medans folk är på jobb och sedan när folk slutar, ja då vill ingen heller jobba på butiken. Nu fick vi i stället gå på COOP och därefter åka hem och se stärnorna på slottet. Det var sista avsnittet för den här gången och jag kommer faktiskt sakna det här gänget. Massor av värme och ett gäng som verkade tycka om varandra.

Här några fina bilder vi fick till på tureno. Gó´kväll fra Norge!


Julehuset på Hadeland glassverk


Caféet på samma ställe


Utsikt över Randsfjorden och Sløvika





På tppen i bakgrunden finns ett skideldorado


Och så var vi hemma vid Sløvika igen samtidigt som solen går ner

Sedan sista inlägget har det just inte hänt något här i Norge. Den planerade skidturen ställdes in då vi försov oss å det våldsammaste på morgonen. Vi vaknade klockan halv elva och insåg att det bara skulle bli ett par tmmar i backen så därmed omplanerade vi och gjorde i stället Hönefoss.

Där fann jag en del fina reapriser på bl a ullunderställ och fleecetröjor. Som jag tidigare berättat så har Norge helt andra reapriser, gärna med halva priset på ordinarie. Jag fann också en butik som sålde Fjällrven. Här hade man 20& på hela sortimentet och jag passade då på att köpa en härlig tröja/jacka till kalla dagar.

På jobbet har det varit full fart hela helgen. Det tycks ha dykt upp billigt knark i stan, vilket märks genom ständiga överdoseringar och självmordsförsök. Trist och ett riktigt skitjobb men man får försöka tänka på människan bakom detta och den tragik det egentligen handlar om. Vi har nu en natt kvar innan måndagen som är ledig. Tisdag satser vi på skidor så får vi se om vi klarar att stå upp tidigt.

Temperaturen ligger stabilt på minus 6 grader och katterna är i stort sett inne hela tiden. Det är bara Desmo som springer lite in och ut. Dom har varit fantastiska nu på dagarna när vi sovit. Kanske det beror på att vi sänker temparaturen till dryga 17 grader och då vill dom mest ligga i sängvärmen med oss. Det går helt fint det.


På kvällen går vi tillsammans upp oh diskar och då passar.....


Desmo på att bli med, Ligger gärna på skötbordet och väntar

Idag har jag sovit halva dagen efter jobbarnatt. Sivan passade då på att åka iväg på socialiseringstur till familj och vänner. Därmed fick katterna och jag eftermiddagen för oss själva. Då det snöat en god del så har Desmo och jag varit ute och skottat ett par gånger.  Vi har också hunnit ta ett par turer till sanitetsanläggningen och en längre tur runt campingen.

Minoe som är en frusen typ har mest legat tätt intill och värmer sig. Kommer hon till kryper hon gärna ner under täcket också. Hon går överhuvudtaget inte ut om hon inte blir handripligt utslängd.

Dagen i morgon planeras för skidor och snowboard. Det blir en kort sovmorgon eftersom vi båda går på nattjobbarhelg, men tror det ska bli tid i backen så vi båda blir nöjda. Rapport och bilder kommer i morgon om allt går som det ska.

Klockan närmar sig ett och jag har idag inte hunnit längre än till frukostbordet. I och försig var jag ute och skottade snö. En dryg dm hade fallit och eftersom traktorn var här och plogade så passade jag på att få bort det som låg. Likaså var jag uppe vid garaget och drog ett par meter utanför dörren innan det skulle plogas där.

Det innebär således att jag både är vaskad och klädd. Sen har det däremot inte blivit mycket praktiskt gjort. Jag har som vanligt läst och skrivit ett par mail. Jag har gått igenom de vanliga 8 dagstidningarna och jag har kikat på ett par bloggar som jag följer regelbundet. Då blir det också ett par kommentarer där.

På Västervikstidningen tar debattforumet lite tid. Både att läsa och som så ofta finns det ett eller annat att kommentera. Några artiklar har återigen skrivits och sändits in och då ärjag så nyfiken på att se om de publicerats eller inte. En vet jag kommer under morgondagen så där kan jag med spänning se fram emot en eller annan reaktion. Jag gissar att den politiske redaktören kommer verbalt piska mig, men det får man ta som en man :-)

Jag inser också att jag ännu inte har hunnit titta på Blocket och om det finns några fynd för dagen. Det blir den närmsta kvartens uppgift. Sen är det lunch med potatisgratäng och något gott som ag ännu inte vet vad det är som tillbehör.

Vi hörs!

Igår eftermiddag parkerade Sivan och jag oss på sängen. Det var dags för veckans avsnitt av SVT:s "Stjärnorna på slottet. För den som inte sett det kan jag avslöja att det är fyra svenska stjärnor/kändisar som under en vecka träffas och skapar tv-program med eller annat innehåll. Det bygger på att kändisarna får en dag som är deras och därmed bestämmer de dagens innehåll. Det brukar oftast innebära att temat också handlar om just den kändisen vars dag det är.

Denna säsong är stjärnorna Meg Westergren, Siv Malmqvist, Tommy Körberg, Björn Ranelid och Kjell Bergqvist. Jag som bara sett en tidigare säsong måste säga att denna är den bästa. Kjell Bergkqvist som redan innan lovat att låta bli spriten för att ta sig en lång vit vecka. Såklart har han inte hållt det! Däremot har veckan så här långt inte varit fylla, krångel och vassa armbågar.

I stället får alla sin tid och sin plats. Så här långt in i programet är det bara Tommy Körberg kvar. Det känns lite spännande eftersom han är den som under serien varit den som varit absolut tystast. För den som missat det hela och vill se går det bra att klicka här.

Det var Kjell´s dag igår. Han verkar vara en rak, ärlig  och hygglig figur. Han berättade att om han inte blir anständigt behandlad tackar han för sig, packar ihop och åker hem. Ungefär den bild som många av oss har av Herr Bergqvist.  Han är vad man tidigare kallade en "arbetargrabb" med en arbetargrabbs vanor. När han skulle bjuda till  mat var hela dagens tema korv, korv och korv. Med andra ord en man helt i min smak.

Detta mattema slog igenom här hemma. Det blev en gammaldags Korv Stroganoff med lite variation på ingridienser. Innan dess blev det en skidtur som i stort sett var en upprepning på gårdagen.

Dagen idag har mest gått i matlagningens tecken. Det är trist, men nödvändigt då tiden för arbete närmar sig med stormsteg. Idag har jag gjort pajer (den typiska norgesmaten), fläskpannkaka, griljerat en skinka, kokat upp en stek och kokat en dansk fläskfilé.

På butiken idag slog jag till på stort och köpte en fläskfilé till våra katter. Sedan jag läste "den osynliga kocken" har inte bara Sivan och jag förändrat kost. Även katterna har fått märka av det genom att den blöta kattmaten har ersatts av färsk strömming, kokt hoki, köttfärs, fläskkarré och högrev. Allt utifrån dagspris och dagshumör hos kattägaren/kocken, dvs oftast mig.

Idag slumpade det dock sig så att inget av de uppräknade var till något bra pris. Julskinka, vilket ingen av katterna är speciellt förtjust i på grund av saltet, var billigt och just fläskfilé. Så väl hemma skars den i cm-tunna skivor och kokades så i en halvtimme. Därmed har katterna mat till hela nästa vecka och så kompletterar vi med lite kycklingrester en dag eller två.

Till er som tycker vi har ett par otroligt bortskämda katter kan jag väl inte annat än hålla med. Det spelar ingen roll för katterna är glada i oss och vi i dom. Dessutom stannar dom kvar hos oss oavsett var vi är i på våra resor. Dom följer oss troget som hundar och kommer (oftast) när vi ropar in dom.

Nu till kvällen tag jag en tur i skidspåret. Sivan är sjuk och behövde sova någon timme och därmed kunde jag i lugn och ro ta en milrunda. Jag hade avsiktligt väntat till mörkret sänkte sig för att slippa en massa folk i spåret. Spåret är upplyst och det gick lätt att åka. Första varvet gick fort och snart nog var tre varv gjorda. Mitt på spåret det första varvet körde jag om ett par grabbar (jag tror det var två grabbar, men kunde också vara en kille och tjej). Dom stod vid sidan av spåret och flyttade sig sedan när jag kom. När jag sedan körde om samma grabbar för tredje gången stoppade dom mig. Dom hade helt villat bort sig och var till slut tvugna att fråga om vägen hem.

Stackars killar! Becksvart, mitt i skogen. Lite kalla, trötta och uppgivna och den enda som kan hjälpa är en vuxen man som far omkring som en virvelvind (vill gärna framstå så) i skidspåret. Nåväl, jag följde dom en bit och sedan ritade jag en skiss för hur vägen såg ut hem och därmed hoppas jag allt ordnade sig.

Så hade jag bara det sista varvet kvar och i den allra sista uppförsbacken såg jag en skugga strax framför mig. Jag tittade upp och fick se ett rådjur korsa spåret bara ett par meter framför mig. Direkt efter kom nästa och det är nästan overkligt när de på tre meters håll passerar, gående och bara tittar på mig där jag kommer. De stoppar två meter in i skogen och där blir vi stående en stund.

Jag tittar på dom (med hjälp av pannlampan) och dom ser på mig. Sedan trampar jag iväg och lämnar de vackra rådjuren för denna gång. Jag tror väl att vi snart ses igen.

Sivan min, för en gångs skull sjuk. Katterna passar då på att krypa upp

Idag var vi en kort tur nere på stan. Eftersom det var nästan lunchdags så lurade jag Sivan att vi skulle ta vägen förbi McDonalds eftersom jag var våldsamt sugen på en ElMaco Grandemeny. Nu var hon inte så hungrig eftersom hon äter frukost ett par timmar efter mig, men dock, en kyckligwrap gick i och jag fick min mat.

Utanför Briggen, en lokal pub hade någon lagt (lagt upp kanske) en massa korn. Där stod han och mumsade i godan ro medan folk promenerade lungt omkring honom. Bara när de kom närmare en metern kom det ett litet diskret väsande som markerade att man skulle hålla sig på sin kant.

Det är ett härligt inslag i stadsbilen, men jag befarar att det inte kommer sluta lyckligt, i alla fall inte för svanen. Endera kommer den bli för fräck och påträngande, eller bli överkörd, alternativt att någon djurplågare kommer finna på ett eller annat som alltför ofta sker när djur blir så tama att de kommer inom räckhåll.

Efter maten for vi ner till Kvännare för en skridskotur. Kamraterna våra var iväg åt Lindköpingshållet men vi var slöa och betämde oss för att stanna hemma. Det är lite som ska fixas eftersom det närmar sig med arbetsperiod igen.

Det låg en halv cm snö på isen, vilket inte var till något problem. Sedan förra gången hade man plogat upp ytterligare en plogbredd, vilket gjorde att det gick bra att ta ut skären ordentligt. Svan och jag åkte en mil tillsammans.  Därefter stoppade hon för att prata med en man om tillsammans med sin hund åkte och plogade med skovel. Det visade sig att det var en norrman.

Hon hade stoppat för att fråga om vattnet på isen. Som alltid funderade hon på vilka svenska ord hon skulle använda och när hon väl frågat såg mannen ut om ett frågetecken och sade; "Va? Är du norrman"?

Därmed fick hon sigm en hyggelig prat med en landsman som bott här i ett par år. I Västervik, på sjön Kvännaren. Hur stor är sannnolikheten?

En förkylning har för tillfället däckat mig. Det började med lite ont i halsen, men har de senaste två dygnen gett feber, frossa och svettningar vilket till viss del gjort mig lite inaktiv. Idag har jag återigen varit ute på skidor och eftersom de kört upp ett spår i skogen här utanför kändes det helt ok att prova i lite lågt tempo. Det blev nog bara 6-7 km, men det var dock skönt.

Spåret fick mig även detta år att gå igång. För trots att det varit en maskin och kört så kan en eller annan inte låta bli att gå där. Med hälarna trampa ner och ödelägga för andra. Hundar som pissar och skiter gör också mitt humar på topp. Det hela resulterade i en insändare till VT som tidningen heter här i Västervik.


Jag har också fått klart med Komvux. Historia A är grejen och den första inlämningsuppgiften ska vara inne om en vecka. Det glädjer jag mig till. Annars är det god mat och vin för hela slanten. Vi har i stort sett varje eftermiddag leget på soffan och sett en eller annan film. Vi har ätit dagens rätt ute (idag på Söderköket som hade en helt fantastisk laxtallrik) och till kvällen är planen bio. Det är Jens Lapidus "SNABBA CASH" som ska ses. Sivan började på bok nummer två i triologin, Aldrig fucka upp" och förundras lite över språket. Det är ett språk som ligger långt ifrån den svenska hon är van vid. Här är det stockholmsslang kombinerat med förortssvenska och jag måste erkänna att det finns många ord och uttryck som inte jag heller känner till. Det kan jag dock leva med.

Annars är allt stilla och lugnt egentligen. Men som en pensionerad kamrat till oss sade. Har man mer än tre saker en dag som ska göras, då kan man gruva sig långt innan för att man inte kan se hur man ska hinna.....

Så är livet med massor av fritid. Det är härligt!

Idag har det varit dimma. På förmiddagen var det okej,  men framåt lunch blev det allt kallare och en kylig, rå dimma sköljde in från Östersjön. Eftersom det är fortsatt kallt har det i stället för snö, byggts upp alltmer frost på träd och allt annat. Det är vitt, vitt och vitt och det blir nästan bländande bitvis.


Ett jätteträd längs strandpromenaden. Bara murgrönan har kvar sin färg

Väl nere på stan mötte vi så vår lokala kändis. Svanen som blivit alltmer hemtam i centrum och går överallt för att finna mat. McDonalds är ett kärt tillhåll, men de senaste dagarna har den flyttat ytterligare ett par kvarter upp från hamnen.


Stadsbesöket (svanen) visade sig komma från Danmark

Häromdagen var vi ute på skogspromenad. Det var massor av snö och det fanns ett par härliga skidspår (som jag provade dagen efter). Det har blivit varmare, men fortfarande är aktiviteterna rätt så begränsade. Det blir någon mils promenad per dag de senaste dagarna har det även blivit en längre skidtur.


Tusan så mycket snö i skogen :)

Dagens stadsvandring gav egentligen bara en tur till biblioteket där vi satt och läste några tidskrifter. Efter det bjöd Sivan på kafé där jag fick årets första semla medan hon åt sin favorit, prinsessbakelse. På väg hem hade jag bestämt att vi skulle stoppa på COOP. Jag visste att de hade rea på mitt favoritgodis, Julskum. Fem kronor styck för påsarna gjorde att det blev 4 stycken.


En julskum efter maten är toppengott

Från gårdagen till idag skiljer det exakt 24 grader. Det är snabba svängningar och det innebär att snön kommer sjunka ihop och isarna får möjlighet att bli lämpade för skridskor. Vi gav oss iväg i går, men det var inte alltför många som hade tagit sig ner till Kvännaren och det upplogade spåret.

Det visade sig att spåret bara var dryga 1,5 meter brett, vilket är i minsta laget för en skridskoåkare. Vi fick åka på ett led och det gjorde att vi gav oss efter två varv (dryga 4 km). Nu var det inte bara spåret utan det var rejält kallt. Med farten uppe bet det ordentligt i kinderna.

När vi var klara var vi några som hade lust att prova isen på Gamlebyviken. Sagt och gjort, tiden sattes till klockan två och mätta och belåtna efter lunchen hemma satte vi återigen av. Denna gång med packade ryggsäckar, livlinor och pikar.

Väl nere vid Brevikskiosken mötte vi två män som redan hade provat isen. Båda var våta upp till bröstkorgen då de varit ute tillsammans. De hade gått och pikat och pratat då isen brast och bägge gick igenom samtidigt. Som tur var var det inte problem att ta sig upp, men de rapporterade att där de gått blev isen väldigt porös plötsligt.

Vi träffade vår vandringskamrat Sven som också menade att det var lite för tidigt. Han trodde att i slutet av veckan var mer troligt. Trots detta var vi såklart tvugna att bilda oss en egen uppfattning. Vi valde ett annat ställe att gå ut och isen kändes helt ok. Jag kom dock bara 5-10 meter ut så högg jag igenom med ett hugg. Då var isen hård på ytan, men väldigt porös på undersidan. Sammanlagt var den nog 6-7 cm tjock.

Det blev alltså inga skridskor. Nu har temperaturen svängt, men vi hoppas ändå på att det fortsätter att frysa så vi kan göra ett nytt försök i slutet av veckan. Intill dess får det bli skidor. Jag fick nämligen en förfrågan från vår chilenske friluftsvän om jag ville med ut på tur idag. Såklart sade jag ja tack till det.


Plogad rundbana på Kvännaren




Isen på Gamlebyviken behöver ett par dagar till i kyla

Det blev ingen snö igår. I stället fick vi sol och ett härligt vinterväder. Egentligen hade jag lust att gå upp i skogen och grilla korv, men snön gör det tämligen svårt att komma av den plogade vägen. Det är för närvarande gott och väl en halvmeter snö. Nej, i stället gjorde vi som vi tänkt från början.  Vi åkte till badhuset.

Det var nästan inget folk där, bara ett fåtal simmare och det var därmed gott om plats för oss. Jag som aldrig varit förtjust i själva simningen (har en kort karriär på 6 månader i FlensSS) simmade dryga 200 meter och låg sedan mest och plaskade. Sivan däremot som är en van motionssimmare drog iväg minst det femdubbla.

När det var avklarat gick vi över på vår dykträning. För den som inte vet satte vi upp ett antal grejor för några år sedan. Det var grejor som vi ville klara innan vi blev gamla och däribland var det två saker som ännu inte är avklarade. Dyka från tre meter och att kunna åka snowboard.

Nu var det väldigt länge sedan vi var och badade och därför blev det återigen bassängkantsträning. Därifrån gick Sivan till höjden med 30. 75 cm och tillslut minst 1.50 m, dvs svikten. Egentligen var hon nog klar för tre meter också, men jag lyckades stoppa henne tillfälligt. Vi ska ha något att se fram emot tänker jag :)

I går kväll fick vi så meddelandet vi väntat på. Kvännaren är plogad och därmed packar vi för skridskotur klockan 11. Det är friluftsfrämjandet som träffas för en tur. Tyvärr visar termometern  -19.6 grader för stunden.

Kanske blir det någon bild från det till kvällen


Tuppen satt på skorsten när vi kom ut från badet


Tändstickans nya bostadsområde


Här kan vi nog snart åka skridskor med lite tur

Kylan håller fortfarande sitt grepp om Småland och Västervik (såsom i stort sett resten av Sverige). I går eftermiddag slutade det i alla fall att snöa, efter ett och ett halvt dygns intensivt snöfall.

I tisdags satte Friluftsfrämjandet upp lappar över stan att kommunen plogat kvännaren och de hann nog bara hem innan snön ymnigt började falla. Enstaka flingor till en början som så småningom alltmer övergick till en vägg av piskande vit snö.

Vi skottade och skottade. En gång varannan timme var vi ute och lyfte undan ett par dm. Så höll det på fram till i går eftermiddag. Nu har vi nästan problem med var vi ska lägga snön. Vi, som så många andra får bära iväg den en bit eftersom gatans snövallar är fulla.

Idag skymtar solen vid horisonten. Det ska vara tillfälligt eftersom mer snö är påväg. Precis som förra gången vi var hemma så blir motionen begränsad till raska promenader fram och tillbaka till stan. Möjligen att jag kan lura med mig Sivan till badhuset idag eller till helegen.

En sak är i alla fall säker. Det dröjer nog ett tag innan Sivan kan prova sina nya skridskor. Har vi tur och det inte kommer snö så kanske sjön blir plogad till helgen igen. Det är dock långt ifrån säkert att det hinns!


Sivan skottar snö runt huset



Så ska det skottas till boden och till komposten


Inte sedan 85-86 har det varit så mycket snö i Västervik

Vi har nu varit hemma i Västervik i drygt ett dygn. Resan gick bra och klockan hade precis slagit nio när vi rullade in i en vintrig och snörik hemstad.

Idag står temperaturen på minus fjortonochenhalvgrad. Ungefär som igår med andra ord. Vi ägnade gårdagen åt besök i staden för en massa praktiska göromål. Vi hade fått en invitation till skridskoåkning på kvännaren som nu är plogad henom kommunens försorg. Detta avstod vi dock på grund av kylan. Däremot var vi på sportbutiken och fann skridskor till Sivan. Ett toppenpaket till hyggligt pris. Jag fann en rygggsäck som vi lade ovanpå och lyckades därmed pruta ytterligare.

Utanför vårt fönster snöar det idag för fullt. Jag har varit ute och skottat undan över två dm nysnö. Det båser också för fullt vilket gör att våra aktiviteter troligen blir av innekaraktär. Möjligen att vi tar oss en promenad till posten för att sända iväg ett paket i retur.

Vi måste också ta en tur upp till sopsorteringen idag. Det är inte klokt. Ett dygn hemma och det är radan fullt i plastboxen. Papper ligger inte långt efter. Vi är hyggligt miljömedvetna och försöker att inte köpa de varor som har två och tre pörpackningar. Trots detta så tornar det upp sig berg av sopor här hemma. Märkligt och en förbaskat onödig kostnad.



Under diskbänken har vi vårt sopberg