Aktivt uteliv

Åter har en vecka gått och helgen närmar sig. Det innebär att vi efter snart tre veckor hemma snart ska åka och jobba igen. Vi hade tur denna gång och dottern kan komma och bo i huset samt att se till det lilla rödhåriga monstret (inte Sivan utan Desmo, Sivan blir med) Denna vecka har varit en bra vecka. Blandade aktiviteter hemma såväl som ute. Det har blivit en hel del turer ute i skogen och vädret har i stort sett varit bra, undantaget igår.



Vi har också fått en god del uträttat här hemma. Hallen, trappen och tv-rummet, är i stort sett klara. Det är ett tak som ska fixas och sen är det lite småfix med spackel innan lister och kontakter ska på plats igen. Har vi tur så hinner vi det innan vi far på söndag.



Vi ligger också väldigt bra till när det gäller resemat denna gång. Frysen är fylld med pizza, paj och piroger. Det finns korv, hamburgare, skinka och köttfärs. Idag ska jag göra en tjälknöl och en sista paj för att skära upp och ta med. Jag har denna gång 16 nätter i ett svep vilket innebär att det i stort sett blir äta, sova och jobba. Matlagning finns varken utrymme eller tid för i dessa perioder. Dessutom drar Norge troligen återigen ifrån när det gäller priser. Igår aviserade nämligen DnB NOR att dom tänker gå emot resten av västvärlden genom att höja räntorna. Det skulle förvåna mig väldigt om inte det påverkar matpriserna ytterligare (negativt såklart)



Vädret har återigen stabiliserat sig och det utlovade regnet och snöfallen har uteblivit helt här. Det är nog tur det för det är ordentligt surt i marken nu. Den behöver lite tid att sjunka undan. Just nu när jag tittar upp ochn ut genom fönstret ser jag att det återigen bröjat dugga ute.



Till sist en positiv nyhet. Västerviks kommun har till slut bestämt sig för att göra som de flesta andra kommuner i landet. Vi ska få slänga mjukplast tillsammans med det hårda. Det är något jag väntat på sedan vi flyttade hit. Idag slänger vi en till två soppåsar per vecka. Dessa är det i stort sett bara mjuk plast i.

Idag var det så dags igen för antikrundan (skogsvandrargänget). Turen var fin, även om det var stor skillnad från förra gången då solen sken och det var varmt och gott.  I morse träffades gänget vid COOP kl 08.00 och så bar det iväg norröver. Dagens tur började lite grått och kyligt och avslutades iskallt i snöglopp.


Markeringsfärg på Tjustleden

Där i mellan var det en mycket varierad tur som bjöd på lövskog, barrskog, odlingsmark och för att avslutas i bokskogen och som vanligt stoppade vi vid en sjö och ett vindskydd för att äta lunch bestående av grillad korv, kaffe och hembakta bullar. Det var supergott som vanligt när man är utomhus.


Plötsligt fann vi det, i mängder... Skogens guld

Turen blev dryga 15 km lång och som jag skrev så försämrades vädret varefter och när de sista 6 km var kvar började regnet. Allt våtare (det fanns ingen som var helt torr, trots flotta regnkläder) eftersom det till slut vräkte ner och dessutom blåste kraftigt. Det var inte många grader varmt och när sedan regnet övergick i den småländska snögloppen, då tog vi ut stegen lite extra för att så fort som möjligt komma till bilarna.


Hängsten, tre stenblock som bär upp varandra ut över stupet

Väl hemma lagade Sivan varm choklad medan jag gick och tappade upp ett varmt bad. Så premiärbadade vi och det var toppen för frusna och trötta leder. Nu har vi ätit hemlagade piroger och ska sätta oss framför tv:n. Det regnar för fullt och blåsten gör att det knakar i huset. Det är kraftig storm och på Ölandsbron står trafiken stilla. Mellan Vimmerby och Mariannelund har det också varit stopp fast där på grund av snön som föll rekordsnabbt.

Det är härligt att kunna kura ihop sig inne....

Eftersom det var så fint väder igår bestämde vi oss för att strunta i målning och slipning och i stället ge oss ut i skogen för att ta en lång tur och samtidigt äta lite grillad korv. Turen gick norrut efter Gamlebyviken och därefter gav vi oss in på Tjustleden som jag gått tidigare när Sivan var och jobbade. Vi gick förbi de sjöar som ligger där och upp till en utkiksplats där vi vände. Då var klockan bort mot ett och det drog ihop sig mot lunch.


Framme vid Tjustleden utanför Västervik

Jag hade planerat att stanna vi en av sjöarna där det fanns fina klippor, men eftersom vädret hade förändrat sig och blivit ganska grått besämde vioss för att gå till vindskyddet som jag visste låg lite längre bort. Här samlade jag ved medan Sivan gjorde upp eld. Hon är duktig på det. Därefter fick vi god grillad korv med bröd. rostad lök, senap och ketchup. Efteråt blev det såklart kaffe och en delad kexchoklad innan vi vände hemmåt.


Grillad korv och återigen i solsken

Turen tog nästan hela dagen och vi var inte hemma förrän klockan närmade sig fyra.

30 timmar senare är vi kompisar som vanligt. Detta trots att den  lille grisen i  morse gick ut som vanligt efter frukost. Ville in efter bara fem minuter och gick direkt och kräktes på hallmattan.


Äckligt som bara den!

Idag skiner solen från helt blå himmel igen. Planen är att vi packar ryggsäck och beger oss ut i Skogen Sivan och jag. Tanken är att vi går en bit på Tjustleden här hemma och att vi beger oss upp till ett vindskydd någon halvmil bort. Där är tanken att det blir korvlunch med Scans grill och vanligt korvbröd utefter sjön. Uppmätt på Hitt.se blir dagens tur på dryga milen, lite avhängigt vilken väg vi tar tillbaka.

Håll tummarna för att vädret håller sig till eftermiddagen...

HerrE


Rester av en gammal båt vid Gagnaren

Gårdagen blev en märklig dag på något vis. Skulle man sammanfatta den  med ett ord skulle det vara ingenting.

Det var nämligen vad vi fick ut av den. Eller det kanske inte är rättvist för vi var på stan och vi åt som vanligt gott till både lunch och kvällsmat. Men sen blev det inte mycket mer vettigt gjort. Inte om man räknar praktiskt och fysiskt arbete som vettigt. Vi var på stan och flyttade lite pengar och trängdes med 1000 pensionärer på banken. Sen gick vi bara genom centrum påväg hem för att kika på folk och i skyltfönster. Sivan hittade ljung som senare planterades på framsidan av huset.


Sivan med sin nya Sjösala och ljung i cykelkorgen

I stadsparken hade nästan alla löv endera gulnat eller redan fallit till marken. Blommorna var kvar och hade bytits ut mot en hösttåligare variant.. Vackert, javisst. Vi tog också vägen förbi COOP och for inom Byggmax för att köpa gipsskruv till hatthyllan som jag haft lite problem med (har fortfarande).


Livsnödvändigt från COOP

Bakom stadsparken ligger Marieborgsskolan. Här stoppade vi för att ta ett kort.  En ny och väldigt spännande skola som jag hoppas är lika fin att gå i som den ser ut att vara. Att döma av banens ljudnivår utanför har dom kul där i allafall.


Marieborgsskolan i Västervik, ny och tuff

När det var gjort bakade Sivan och jag somnade bakom hennes rygg i soffan. Hon satt nämligen och bloggade och t yckte jag kunde lägga mig hos henne en stund. Det slutade som alltid såklart. Toppenskönt!

Snäll och söt när han sover

Desmo har alltid, så länge han bott hos oss varit matglad. Det är i och försig en underdrift  eftersom han  oftast är helt fixerad i mat, vilket kan bli lite slitsamt. Speciellt som det i huvudsak är jag som lagar maten (vistas i köket) och får slita med honom när han är som värst.
I perioder så kan han hoppa upp på köksbänken 10 gånger i rad fast man omedelbart slänger ner honom eller jagar ner  honom. Han sätter i de perioderna klorna i benen när man står och lagar mat för att han ska få smaka, eller så kan han bita, eller sätta klorna i handen för att han får för sig att man har något ätbart där.

Detta är något som pågår i perioder och i dessa perioder är han helt hopplöst trist att ha att göra med. Likaså kan han gå runt och pipa oavbrutet när han får komma in, bara för att han vill ha annan mat än den som står framme (torrfoder). Dessa dagar brukar sluta med att han är Sivans katt, alternativt att jag håller honom ute.

Han får blötfoder en gångper dag och det är på morgonen. Det har fått till följd två saker. Det första är att i Desmos värld är det alltid morgon mellan klockan 08.00-21.00 och det andra är att han på morgonen plågar oss genom att just pipa oavbrutet och att hoppa upp på köksbänken, alternativt rusa in i kylskåpet fram till dess att maten är serverad.

Vi har lite olika lösning för detta, min levnadskamrat Sivan och jag. Jag ger honom frukost det första jag gör eftersom han sedan ska gå ut och göra morgontoalett och jag därmed är av med honom. Sivan som har en ängels tålamod när det gäller den katten (hon har bara en gång tappat tålamodet på honom, någonsin) Låter honom hållas medan hon gör sig i oprdning och t o m äter frukost. Är jag hemma har jag för länge sedan gett upp och endera gett honom, kommenderat Sivan att ge honom, eller kort och gott slängt ut honom.

Idag gick det såhär. Desmo skulle få mat och jag tog fram kattmatsburken ur kylen. Han kommer som en raket, eller stridsvagn farande upp på bänken för att gå direkt i burken. Det resulterar i att kaffakannan som står och kokar 8 koppar kaffe far omkull och det är kaffeöverallt. PRECIS ÖVERALLT!!.


Kaffe, kaffe och kaffe, bänkar, skåp och golv, överallt m a o.

Du kan tra att han åkte ut. Nu är det Sivans katt i många timmar och han gör nog bäst i att hålla sig på gott avstånd från mig idag.

Så vad gör man på en söndag då regnet öser ner och det inte är uppehåll på hela dagen? Vi valde att fortsätta inne i huset. Medan Sivan målade så spacklade jag. Hallen blev till slut färdig och Sivan fortsatte trappen upp på övervåningen. Där tog det till slut på grund av allt spackel som lagts ut.



Rummet vi rev väggarna på kommer kräva en god del spackel och slipning innan det blir färdigt. Det måste ha sin torktid på ett antal timmar vilket gör att det i stort sett bara blir lite gjort varje dag. Så medan Sivan gjorde sitt färdigt fortsate jag med mitt. Det var kopparkastruller och pannor som var nästan helt svarta. Efter en riktig omgång med putsmedel och trasa var dom återigen i skick att ha ståendes framme. Det ska bara bestämmas var.



Efter det var det motering av lampor och lister, samt allt annat som skulle tillbka in i hallen. Därefter städades det för gång 12 samtidigt som vi fixade mat. Herdepaj som är otroligt lätt och gott om man gör lite styrka på köttfärssåsen. Receptet på den kan du hitta här.



Idag ska vi spika sladdar och därefter är det nog färdigt i hallen. Då börjar nästa rum ;-)

Igår satt jag vid datorn medan vi väntade på ett tyskt program om Stockholm skärgård. Sivan låg och läste norskt sykepleieförbunds tidning och Desmo, han tyckte tydligen det var riktigt tråkigt att vara vaken och dessutom inte få hela sin vanliga plats. Därför bredde han ut sig och sov såhär...


Skönheten och odjuret

Väl hemma fick vi se att vår "norska" klätteros Goldstern hade slagit ut. Så vacker att jag bara måste dela med den här.

Efter att ha besökt kyrkogården fortsatte färden ner till stan. Sivan ville gå på secondhandbutik och såklart gjorde vi det. Det finns två stycken i närheten av centrum och där gick vi igenom det som fanns. Det tog ingen längre stund eftersom ingen av dom är speciellt bra. Jag undrar om dessa smålänningar inte är så mycket för att skänka saker?


Det gamla vattentornet i Västervik

Efter det tog vi en tur upp till det gamla vattentornet och kikade. Vi har tittat på det massor av gånger då vi varit ute och paddlat och nu var vi där. Det är väldigt ståtligt där det står på berget ovanför hamninloppet. Tyvärr var vi inte ensamma om att vara nyfikna eftersom det varit folk (barn med pokemon?) dår och svinat ner något förskräckligt. Det var synd för det hade annars varit ett fint utflykt och picknickmål.


Grekisk lunch = Gott!

Cyklandet gjorde oss hungriga så nere på stan och ett par butiker senare bestämde vi oss för att äta grekiskt vilket sällan gör oss besvikna. Därefter gick turen hem till målarfärgsåyts och slippapper. Något som kommer fortsätta även idag eftersom vädret är grått. Det enda planerade avbrottet är att ta sig ut till gamla sjukhuset där Friluftsfrämjandet bjussar på korv när dom försöker värva nya ledare till dom olika aktiviteterna.


Cyklandes hemåt. En del har massor av blommor kvar

Gårdagen var intet nytt kan man säga. Vi sov länge och åt därefter frukost. Medan jag satt och bloggade körde Sivan igång med att måla dörrkarmen till köket. Då det var klart och jag hade plockat ur diskmaskin var vi redo att fara ner på stan. Sivan ville cykla och eftersom vädret var fint gjorde vi så.

Sivan stryker ut färg

Först gick turen ut till det gamla sjukhuset. Sivan hade nämligen hittat en gammal kyrkogård då jag var och jobbade för fjorton dagar sedan. Nu ville hon visa den. Den ligger i backen ner mot Gamlebyviken och när man följet stigen är man plötsligt ute mitt i själva kyrkogården. Mitt i ekbacken ligger det en massa gravar och gravstenar. Huller om buller står och ligger dom där. En del små stanar som man knappt kan tro är gravstenar, andra är större med riktiga inskriptioner. Det tycks inte finnas något system och de står inte heller i några raka linjer. Spännande, men lite skrämmande också.


Kyrogården vid Gamla Sjukhuset Gertrudsvik

Flertalet som har gravsten är döda i 30-40-årsåldern. Man kan tro att de flesta har bott, eller levt i anslutning till det gamla sjukhuset. Det lär enligt VT finnas fyrahundra gravar här och dessutom finns det folk som fortfarande har papper på att de har rätt att begravas i detta område. Det skapar ett eller annat problem för Holliday Club (som ska bygga över 100 lägenheter och hus här) kan jag tro. Likaså att det står inskrivet i lag att privatpersoner inte får äga och driva gravplatser....


HerrE vid Gamlebyvikens strand

Sedan jag flyttade tillbaka till Sverige och Västervik har det hänt något. Jag som alltid, eller i alla fall i många år bara sovit i stort sett 6, max 7 timmar per natt har plötsligt börjat sova betydligt mer. Förr blev jag sömnlös natten efter om jag sov mer än 8 timmar. Nu sover jag niotimmar på natten och kan lätt sova mig igenom hela natten efteråt.

Igår sov jag som jag skrev i förra inlägget ett par timmar på eftermiddagen. Väl uppe på soffan till kvällen känner jag att det är varmt och gott med Desmo, tröttkatten mellan knäna och lyckas trots detta hålla mig vaken. Föresten så såg vi Irene Huss med nattronden igår. Vi har nog sett alla nu och tycker dom är relativt okej.

Hur som helst. Vid halv tolv är det dags för sängen och jag hinner just bara säga godnatt åt Sivan innan ögonen sluts och är helt omöjliga att få upp igen. Jag hinner tänka att detta straffar sig och att jag  troligen kommer vakna klockan fem, pigg och utvilad.

Det gjorde jag inte. Jag vaknade klockan halv nio. Full dag och knallblå himmel. Nu ska jag gå och höra med Sivan vad dagens aktvitet kommer bestå i.

Väl hemma från badhuset började Sivan med att spackla i hallen medan jag gjorde lunchen. Vi var båda svultna som vargar och då passade det bra med torsdagens köttfärs, skinka och beapizza till lunch.

Vi åt och när det var klart skulle jag lägga mig på soffan för att läsa "Vi i villa". Det var ett osedvanligt trist nummer med till största delen reklam. Jag blev bara trött och ropade därför på Sivan. Jag ville ha henne placerad framför mig så det blev lite varmt och gott där jag låg.

Hon snäll som hon är tog en fleecepläd och kom och lade sig på armen. Därmed var det godnatt för oss båda. Vi sov hårt och tungt och inte bara den lilla stunden som vi brukar. Nej nu vaknande jag med ett ryck och det var över två timmar senare. Mörkret höll på att sänka sig ute och den dagens planerade aktiviteter var över.

Nu regnade det och vi tog därför på oss regnkläder och gick ut. Turen gick genom det gamla sjukhusområdet på Gertrudsvik. Vi tittade på de områden som ny troligen ska bebyggas och ser att den som köper ett hus där troligen kommer få det väldigt fint med sjötomt och vacker utsikt över Gamlebyviken. Regent fortsatte ösa ner, men de tva rvarmt så det gjorde ingenting. Vi tog hela turen innan vi gick hem för att laga kvällsmat och titta på idol.


HerrE som är våt, men inte sur

Så kom vi oss iväg till badhuset. Sivan som tycker mycket om att simma var där i den förra arbetsperioden jag hade.  För egen del var det en ny erfarenhet.

Badhuset i sig är inte mycket att säga om. En varmbassäng, en relativt varm 25 meters simbassäng, väl avgränsad för de som vill simma och de som vill leka och skvätta vatten. Vad som var kul var att i anslutning till den stora bassängen fanns ett hopptorn med både 3 och 5 meters uthopp. Det blir spännande att se om vi kommer till skott med vår plan att dyka från tre meter. Sivan är nybörjare på dykning och törs nu dyka från ca en meter.

Badhuset har också en kafeteria, restaurang som tycks väldigt populär bland fysiskt arbetande människor. Var den inte full så var den i det närmsta halvfull under den tiden vi var och simmade. Först vid halv två började det tunna ur.

I samma hall som badet finns också Nautilus gym, bowlinghall och kommunens egen lilla styrketräningslokal. Den ska vi prova nästa gång vi badar, liksom vi ska komma till och prova bowlinghallen. Det kostar 130 kr/timme på vardagar och 29 kr extra på helgen. Alltså ett ganska billigt nöje fortfarande.


Västerviks simhall/badhus

Sivan gjorde 40 längder medan jag som är otränad gjorde max hälften. Sen var jag trött och ägnade mig åt att titta på folk. Det var ganska stilla på fredagen och endast ett tiotal människor var på besök.

För en tid sedan fick jag ett mail från skidföreningen i Oslo. Där fick jag frågan om jag ville medverka vid rivningen av Holmenkollen. Då kom jag ihåg att det förra vintern var en ganska kraftig debatt och hur den "nya" Holmenkollen" skulle se ut. Holmenkollen som den är idag är körd i botten som både hoppbacke och tävlingsarena och vill man i Norge behålla världscuptävlingarna i backhoppning måste den åtgärdas. Underhållet är så eftersatt att det skulle bli dyrare att renovera än att bygga nytt.




Den nya backen kommer säkert attbli både bra och fin. I diskussionen som var förra vinterna så ville man flytta backen en bit bort eftersom snön inte faller optimalt där den är nu och dessutom ligger den mer utsatt för fel sorts vind. Nu tror jag inte det blev så utan man behåller den där den ursprungligen är placerad.



Vi som är turister säger tack för det. Idag när man åker in i Oslo ser man backen direkt i söder. I alla fall om man vet om den. På bergssluttningen ligger den, vit och som en liten spretig tandpetare och eftersom Oslo ligger utefter fjorden och man åker vid strandkanten hela tiden så ser man hoppbacken växa sig strörre ju närmre man kommer.



Jag hoppas man kommer kunna ha samma flotta utsikt när den nya står klar

Idag gjorde vi vår första tur med torsdagsgruppen. Det är en grupp vuxna människor som alla har ledigt mitt på dagarna hela veckan. Dom kallar sig själva antikrundan och var namnet  kommer ifrån, det får du kära läsare gissa. Dagens grupp bestod av 14 stycken pigga vandrare som for iväg ut i skogen. Som vanligt på Tjustleden. Gruppen brukar ta en stäcka varje torsdag. Denna sträcka gick igenom barrskog, lövskog och en hel del öppen ängsmark.  Lunch intogs vid en stuga som naturvårdsföreningen ägde och som står till vandrarnas förfogande. Vi gjorde eld och grillade vår korv utanför.

Solen sken och det var varmt och gott i stort sett hela dagen. Några skuggiga partier sänkte temperaturen och där var det tidigt frost. Turens gick i högt tempo och  längden blev idag 11 km och det var precis lagom


Spång över en liten bäck


Mjölkpallsflicka som jag raggade upp och fick med hem


Ängen ner mot sjön


Jättegrytor i ett berg


Märkliga svampar som ingen visste namnet på


Varggrop i slutet på leden


Väl hemma fixade Sivan lite med hallen medan jag ordnade med pizzadeg och ingridienser. Ett glas vin och ett par pizzabitar senare är vi färdiga för idag. Soffan, tv:n och lite surfa på internet. Det blir vår kväll och i morgon skulle vädret bli grått. I så fall ser vi fram emot sol och bad. Badhuset och kanske jag utmanar Sivan på Bovlingmatch....


Hörs o ses!

Idag tog vi återigen sovmorgon. Eller rättare sagt, vi låg kvar och slumrade. Grannen hade nämligen fått klartecken med att börja på badet sitt och klockan halv nio började han knacka bort sitt kakel. Eftersom hans badrum ligger vägg i vägg med vårt vardagsrum så hörs det ju väldigt väl. Vi låg i alla fall kvar och slumrade en timme till.

Så kom vi igång och efter frukost så bestämde vi att vi skulle fixa med lister och göra något åt hålet där portalen till köket suttit. Sagt och gjord. Detta har tagit i stort sett hela dagen med spring på stan och så hem och laga mat innan vi började. Så sattes det igång. Girsåg, slippapper och måttband. Efter en del klurande hade alla bitar kommit på plats.


Det mesta sågat och påväg upp


Köket blir arbetsplatsen


Kontakterna ska fixas i dagsljus

När det var klart stack Sivan ner på stan för hon har sett en handukshängare i Vi i villa som hon gillade. Nu skulle hon ha trävirke så hon kunde snickra ihop en sådan när vi ändå var på gång. Såg och borr och slip och en timme senare  var hon färdig. Resultatet ser du nedan.


Sivans snygga handdukshängare

Nu återstår lite slappa framför tv:n. Vi har varit nere på stan och ätit en pizza och kvar är bara lite småplock och att ta fram lite av det vi ska ha med oss i morgon när vi drar på tur någonstans utefter Tjustleden....

Igår var det Turkiet, idag Västervik. Hur ska det sluta?

Vad jag menar är vattnet, varmvattnet. Det var lite trögt inatt när Sivan skulle duscha och sedan var det helt borta nu på morgonen.  Det fick bli tvätt som man gör ute på tur. Det nödvändigaste och i iskallt vatten.
Vi får trösta oss med att vi fick en riktig skinksmörgås med senap på till frukost.....

Det blev lång sovmorgon idag och nu är det stadens puls som, gäller ;-)

See yaah

Premiär för svensk sockerdricka

När vi precis flyttat hit gjorde vi oss en tur ner till Kalmar. När vi ända var i Kalmar så tog vi vägen över bron och kikade på Borgholm (utan att hälsa på syster;-)). I Borgholm köpte Sivan vårt fina olivträd för ett fantastiskt pris och så åt vi en glass innan vi vände nosen hemåt.

Innan vi kom så långt var vi tvugna att göra ett par saker i Kalmar. Det var att titta på stadens centrum, äta thaimat (ät så mycket du vill för 80 kronor), ta en polkagrisglass, titta på slottet och parken och så det vi egentligen skulle göra.....IKEA såklart.


Allt hann vi med och på sena eftermiddagen var vi åter påväg hemåt Västervik. Efter någon mil kom efterdyningarna av alla mat och allt salt. Det i kombination med att det hade varit fullt solsken och vi säkert hade druckit dåligt gjorde att vi blev akut törstiga. Jag kan fanktiskt inte minnas att jag någonsin hade varit så törstig som då.

Sivan erbjöd sig då att springa in och köpa dricka om jag bara stannade någonstans. Sagt och gjort. En bensinstation mitt ute på bonnalandet får besök av ett norskt yrväder. Ut kommer hon efter en stund med en megastor flaska sockerdricka,

Ja just det. SOCKERDRICKA av alla drickor man kan välja!!! 

Alla vet ju att sockerdricka inte släcker någon som helst törst. Sockerdricka som jag trodde bara fanns på Konsum och fortarande i glasflaska (gömd bakom fruktsodan). Detta kunde ju inte Sivan veta eftersom hon aldrig någonsin varken hört om, eller sett sockerdricka förut. Hon provar och jag säger åt henne att bara dricka i stora klunkar.

Ut kommer det. Både genom näsan och munnen. Sprutandes och med en riktig gammaldags långrap som efterföljare. Och så skrattar hon. Skrattar så tårarna trillar, dricker, rapar och skrattar igen. Just såsom bara Sivan kan skratta!

Ett härligt minne från vår alldeles första vecka i det nya hemlandet.


Skrattar och torkar tårarna på en gång

Kollade upp russin och det går definitivt fetbort nuförtiden....

Länkar till dietist Eva så får hon svara


De är inte lätt att tänka om när man i över ett halvtt liv levt efter parollen att frukt är godis och fett är livsfarligt. Och det är klart att fukt är godis var ju inte så tandläkaren menade..

Enligt den norska VG så har en dansk undersökning visat att varningstexterna på cigarettpaketen inte alls med säkerhet har den effekt det är tänkt. I stället menar man att texen snarare skulle stimulera till rökning såväl som nyintroduktion av nya rökare. Det låter som en riktig danskeskröna men ser man till danskarnas relation till rökning så varför inte.

Så här ser det ut på de svenska paketen. Tror du att dessa texter får folk att vilja börja röka, eller röka mer. Jag har svårt att tänka mig det men okey, rökare är också människor (fast inte lika länge!)!

• "Rökning dödar."
• "Rökning skadar allvarligt dig själv och personer i din omgivning."

På drygt en tredjedel av den näst mest synliga ytan skall andra varningstexter finnas. Här kan stå:

• "Om du slutar röka löper du mindre risk att få dödliga hjärt- och lungsjukdomar."
• "Rök innehåller bensen, nitrosaminer, formaldehyd och cyanväte."
• "Rökare dör i förtid."
• "Rökning får din hy att åldras."
• "Rökning kan försämra blodflödet och orsakar impotens."
• "Rökning kan leda till en långsam och smärtsam död."
• "Rökning kan skada sperman och minskar fruktsamheten."
• "Rökning orsakar dödlig lungcancer."
• "Skydda barnen. Låt dem inte andas in din tobaksrök."
• "Sök hjälp för att sluta röka: fråga din läkare, på apoteket eller Sluta röka-linjen 020-84 00 00."
• "Rökning ger förträngningar i blodkärlen och orsakar hjärtinfarkt och stroke."

(kopierat från Wikipedia)

Inte riktigt, men julskinkan är återigen klar.  Sivan ska få smörgås med skinka inatt när hon kommer hem och sen blir det som vanligt skinka till frukost, lunch och middag i ett par dagar. Sen till sist blir det skinka på pizza, de sista resterna.


Mums!

Jag tänkte bara förklara varför det blivit så.

Det handlar kort och gott om sökfunktion och att finna fram. Vill jag t ex tipsa folk om att åka inlines i Västervik  måste jag ha vissa ord med och ligger dom sedan i rubriken är sannolikheten att den som söker på detta ämne finner den sidan. Likaså att döpa bilderna och lägga text även där. Såklart måste jag kompromissa eftersom det blir helt ohållbart tjatigt annars, men att stadens namn dyker upp liksom Småland och aktiviteten som jag vill pusha för dräller omkring, det hoppas jag du står ut med.


God kväll från HerrE

Turen idag var delad på två delar. Den började på COOP´s parkering där jag fick träffa lite nytt folk från friluftsfrämjandet. Det har tidigare bara varit i kajaksektionen vi varit ute så nu blev det en del nya människor att presentera sig för vilket alltid är trevligt. Vi blev åtta stycken som fördelade oss på två biler och begav oss norröver. Färden gick till bokskogen i Odevi.

Stig som satt ihop turen hade också varit med här och röjt och gett den gamla bokskogen goda möjligheter att växa och fortplanta sig. Det var såklart intressant att höra honom berätta om skogen, men även skötseln av den.

Bokskogen vid Odevi i höstfärger


Vacker backe täckt med boklöv


Hästhage på väg till bilarna

Efter denna rundvandring i skogen begav vi oss västerut och mot Ålhult och urskogen där. Skogen är ett naturreservat och man räknar med att de sista egentliga ingreppen där gjordes för 50 år sedan. Nu hade stormen fällt en god del träd som man sågat för att inte granbarkborren ska få fäste. Trots detta fanns det relativt gott om döda uppestående granar i skogen. Läs gärna om granbarkborren här.

Urskogen vid Ålhult. Natrureservat och en bit av Tjustleden

Skogen var annars en riktig trollskog med mossor, harsyra, gräs och ormbunke. Det var grönt överallt och det var gott om svamp. Både trattkantareller och murkla fann vi under turen. Det var inte så många djur utan de begränsades till spillkråka och hackspett och en massa insekter.

Svamp i vackra färger

Vi fick också möjlighet att i solen i en södersluttning (strax utanför naturreservatet såklart) slå oss ner för att äta lunch. Det gjordes upp en eld och de som hade en korv med fick grilla den. Kaffetår och en del skravling bjöds innan turen fortsatte. Stig var den som hade märkt upp slingan i skogen och hade såklart en del att berätta här med.

Grästuva på en vacker sten tillsammans med myrsyra


Vi åkte klockan 9 och planerade vara tillbaka vid 2. Det var vi och vi säger därmed tack för turen...

Västervik är en fin stad för inlines (eller rollerblades för norska läsare). Det är gott om cykelbanor och det är inte alltför mycket upp, eller nedförsbackar. Staden bjuder på goda variationsmöjligheter när det gäller vägval och trafiken är oftast inte alltför tät om man måste köra på vägen.


Sedan vi flyttade hit har det blivit allt mer inlines för mig. I stort sett så kör jag tre dagar per vecka och då mellan l8-16 km var gång. Det har varit en period då det varit massor av eklöv och ekollon på cykelbanorna, men det  börjar nu bli bättre.





Det finns dock några saker man bör tänka på innan man sticker ut.

Det är:
-Skydd. Huvud, men handled och knäskydd är nog inte heller fel.
-Reflex, eller reflexväst
-Handskar kan vara bra att ha
-För inlines gäller samma sak som för cykel. Med trafiken och inte på trottoaren
-Cykelbana där det finns och då i cykelfältet
-Inlines har inte företräde vid övergångsställen

Tips till bilar
-Vägen är inte bara din
-Bromsa in vid möte i stället för att tvinga inlinesåkaren i diket
-Håll ut svängen när du kör förbi, eller om
-Le och vinka i stället för att sätta upp fingret och tuta
-Det är inte farligt att bromsa in lite grann även om det innebär
 att du får vänta en sekund eller två
-Kom ihåg att inlines och cykel har företräde från höger
-Korsar du cykelbana, har inlines företräde

//HerrEriksson på förekomen anledning från lördagens tur

På de turer vi är ute på får vi såklart syn på mycket vackert. Vi får också såklart syn på en hel del som inte är lika vackert. Här i Västervik är det såklart inte bättre än i Hønefoss, Flen eller Nyköping. Går man ut i skogen så finner man sopor och gårdagens tur gav sin beskärda del av svinerier. Redan uppe vid sjukhuset fann jag inne i skogen fem stycken bildäck på gammal Volvofälg. Varför slänger man dom där när du kan göra det på soptippen alldeles gratis?  Är det för att man bytt dom där och sen inte orkar åka till tippen?

När vi är ute och paddlar så finner vi en fin strand att gå iland på och äta. Sen vill man gå och kissa mot ett träd och vad finner man då? Toalettpapper som ligger precis överallt. Var man ser så ligger det högvos med toapapper. Var tog den gamla regeln vägen med att ha en trädgårdsspade med och lägga över det du gjort?

Sedan är det såklart utefter stigar och vandringslederna kring våra städer. Det ligger framför allt papper, plast, flaskor  och burkar. Kring parkbänkar ligger det gamla matförpackningar, trots att det står en papperskorg två meter ifrån bänken. Att sitta utomhus på kvällen och ha en picknick är toppen, men inte för den som kommer efteråt när det ligger muggar, servetter, kycklingkadaver, flaskor och ölburkar utspridda över ett större område.

Likaså är det en sanning att ju närmare staden, vindskydd, kojor och rastplatser ligger, desto mer svinas och förstörs det, Gårdagens tur efter Tjustleden bekräftar återigen det. Ett fint vindskydd utefter en av sjöarna var till stor del vandaliserat. Det låg sopor kvar och det var eldat både här och där (även på vindskyddet). Så ser det allför ofta ut kring våra leder. Man kan då vara säker på en sak. Det är att du om inte altför länge kommer till en bilväg, eller parkering. Det är nämligen sanning nummer två. Dessa vandaler är inte speciellt förtjusta i att gå långt.



Nu sticker jag på stan. Solen skiner härligt och det blåser bara lite....

Ciao

Nu är jag hyfsat med i serien. Den har förändrat sig en hel del sedan jag var hemma sist. Mer pengar, mer reklam, mer glitter och mycket, mycket mer styrd är förut. Man satsar helt modernt på tuffhet, även om juryn tycks vara rätt snäll och saklig i år.

Katrin med det konstiga efternamnet blir anställd för att vara tuff i kommentaren och får sedan sparken för samma sak. Allt efter sedvanligt tv 4 manér där man hela tiden blixtsnabbt svänger kappan efter vinden och tittarnas röster.


I torsdagens VT skriver reportern om Idol och reklamen. Hon har tagit tid ochn menar att det är 13 minuter Idol, 13 minuter reklam, 23 minuter Idol 6 minuter reklam, 20 minuter Idol, 8 minuter reklam, och sen fem minuter idol.  Då är klockan 21.26 och det är dags för rekla m igen. Därefter är det uppehåll för andra program och ......  reklam innan Idol fortsäter i ytterligare 15 minuter.

Kvar finns väl bara en sak att kommenter. Peter Jihde! När jag försvann ur landet började det skrivas om hans storhet som sportkommentator. Det måste ha varit dåligt med stjärnor det året för inte kan jag minnas honom som mer utstickande än någon annan. Idag har han blvit 37 år och idag är han defenitivt mer utstickande än andra. Detta tyvärr på ett negativt sätt.

Nu har vi bott i Sverige i  snart fem månader och jag har ännu inte vant mig. Att gå till butiken för att köpa bröd är ännu idag en plåga. Det finns ytterst få bröd som går att äta och här i Västervik tycks det vara värre än på något annat ställe jag varit på tidigare.

Vad är då problemet? Jo, svenskar tycks tro att dom äter nyttigt bröd bara för att det är lite mörkt till färgen och möjligen har lite fibrer. Man har helt missat debatten om socker som nu pågått ett par år. Eller så tror man att socker i bröd inte är farligt eller onyttigt.

Allt bröd är sött, sött, sött så man nästan får en känsla av att ha varit i snaskpåsen. Är det inte massor av rent socker så är det sirap. I mängder. Russin??? Är det nyttigt? I princip alla mörka bröd är så söta att hela den nyttiga grejen går bort. Till och med den vanliga franskan upplevs som mindre söt än många av de andra alternativen.

Nej, är det något norrmän, finnar och danskar kan så är det att baka goda bröd...

Idag var det återigen en morgon med grått och mulet väder, som bara någon timme senare gav sig. Jag fattade därför beslutet att ta den turen jag tänkte ta igår. Jag bredde smörgåsar och stekte ägg. Kokade kaffe och packade pepparkakor i liten burk och så begav jag mig iväg.

Tanken var att jag skulle prova att vandra upp längs småvägar utefter Gamlebyviken och sedan vända söderöver för att gå Tjustleden på tillbakavägen till Västervik. Jag hade ingen aning om hur långt det var, men skulle i efterhand gissa på 15-17 km (det känns så i benen i alla fall) utifrån den tid det tog.

Turen började vid det gamla sjukhuset som någon smartskalle kom på att man skulle göra om till fängelse. Den gick genom de gamla ekskogarna för att efter några km övergå i barrskog. Jag gick längs små grusvägar med bommar som ledde upp till små stugor i skogen, eller utefter vattnet i Gamlebyviken. Väl framme vid  Gäddeglo (det heter så fult!) blev det några km med liten fin skogsstig innan jag återigen kom ut på små grusvägar vid Snuslösa. Jag följde dessa till gårdarna vid Svagerfall och här kunde man på en skylt vid de stora ekhagarna läsa om gravar från bronsåldern. Det var fullt av dom överallt, men om alla är gravar, eller om många bara är stenhögar, det tror jag inte någon vet.

Här hade klockan blivit halv två och det knorrade rejält i magen av hunger. Så i solen på ett stenröse (en grav?) intogs kaffe, pepparkaka och äggsmörgås. Jag vilade en stund innan färden fortsatte. Nu på själva Tjustleden. Leden slingrade sig genom de mest skiftande landskap. Det var ekskogar, stora områden med bara hassel och det var bokskog. Efter en stunds vandring var jag åter uppe i tall och bergsskogen.

Här vandrade jag förbi tre stycken små sjöar som glittrade i höstsolen. Vattnet tycktes klart och fint men var ändå inte inbjudande till bad. Stigen var bitvis i dåligt skick med alldeles för mycket småländsk sten. Den var heller inte speciellt bra utmärkt på sina ställen, vilket gjorde att jag flera gånger var tvungen att gå och leta efter nästa markering

De sista tre kilometrarna valde jag att gå på grusväg för att slippa gå samma väg hem som ut. Det blev vägen runt sjön Maren som Friluftsfrämjandet går på torsdagskvällarna. Nu var både ben och fötter trötta och det var skönt att komma upp vid det gamla sjukhusområdets äppelodlingar igen. Nu var det bara en liten bit kvar hem.



Västerviks fängelse, det gamla sjukhuset på Gertrudsvik


Sjukhusområdets ek och bokträd



Här slingrar sig stigen upp i tallskogen


En gård med en bikupa direkt utanför huset



Ekhagar vid Svagerfall



Sällan trafikerad järnväg från Västervik



Bronsåldersgravar ???



HerrEriksson äter lunch. Äggmacka med kaffe är en favorit



Höglandsområde utefter sjöarna



Höstglitter i vattnet



Fd odlingsmark vid Gertrudsviks sjukhusområde

Jag fick ett mail från Sivan i morse. Hon berättade att det är kallt i Norge (vi som bott där VET att det alltid  är kallt där) och att det varit så pass så man skrapade rutorna på bilen i morse. På fjällövergångarna  varnar man för halka och massor av snö i perioder. Så illa är det inte här som tur är. Det blir fortfarande upp mot 14 grader om dagen, men på morgonen är det bara drygt hälften. Den första frostnatten ligger nog inte långt borta.


Höstfärger i lekparken

För bara två veckor sedan berättade jag att alla träd i stort sett fortfarande var grön. Det har förändrats. Nu är det grönt, gult, rött och orangt som gäller. De blommor som Sivan tog kort på för en vecka sedan och som hade knoppar, det får nog rimligt svårt att hinna slå ut. Då ska det rejäl värme till på dagarna.



Det gulnar sakta men säkert i Västervik

Desmo, det lilla kräket. han har inte fattat att det är höst och kallt. Han har heller inte förstått att el och värme kostar pengar, även om man bor i Sverige nuförtiden. Han tycker att dörren ska stå öppen ut till terrassen och att han ska kunna gå ut och in som han vill. Nu får han hoppa upp i fönstret och visa att han vill in. Något han vill hela tiden, fast han bara vänder och ska gå ut igen. Mycket förnärmad att det inte finns god mat som hela tiden ligger upplagd på tallriken hans.

I morse började han pipa klockan sju. Så tycker han det är dags för mat och väcker oss endera med en låg jamning. Hjälper inte det så kliver han upp på kudden och trampar runt lite, samtidigt som han spinner och ger oss en buff med sitt huvud. Nästa steg att att slicka i tinningen eller på kinden och som alla som haft katt vet så gör det jäkligt ont att bli slickad i ansiktet av en katt och speciellt Desmo. Han har en tunga som skär som rakblad och det är bara att gömma sig under täcket. OM det nu är så att man inte stiger upp här heller kommer steg tre. Det är tassen som han tar och daskar till i ansiktet med. Det är sällan det behövs med mig. För som regel har jag gett upp för länge sedan



Grannkatten, Vesle Fröken, kikar in om kattmaten står framme

En gammal bild som jag glömt blogga till. Tyvärr är den nog ändå alltid lika aktuell. Jag ser det här i Sverige på parkeringen till butiken och jag ser det i Norge, överallt, som häri Västervik. I närheten av byns enda kafé och där det är extra viktigt att visa sina genitalier (statussymboler). Dessa ägdes av två unga män i tjugoårsåldern med massor av guld, solbränna och blonderat hår

Jag har tittat på en hyrfilm. Det var den ovan nämnde och den var ganska förutsägbar. Hade jag gått på bio hade jag varit väldigt besviken över att ha lagt en hundring. Nu, hemma var det med en kraftansamling jag lät bli spolknappen under långa delar av filmen.

Det värsta med filmen var Meg Ryan som idag har hunnit bli 47 år. Han har sällat sig i raden amerikanska, hårdbantade skådespelerskor som falllit offer under knioven och de idag obligatoriska injektionerna av botox. Som så många andra ser hon inte klok ut med svullan läppar som om hon drabbats av en allergisk reaktion.


Meg Ryan

Nu vet jag inte vad jag ska beklaga. Meg Ryan som inte tycker hon duger som hon var, eller de kvinnoideal som tvingar fram sådana här åtgärder. Snyggt är det ju inte i alla fall...

I dagens Expressen finns (fanns) två artiklar som fick fart på mig.  Den första handlar om det man kallar svullen mage (ballongmage). Den andra (jag hittar inte tillbaka till den) handlade om hur man skulle komma tillrätta med sin tjocka mage. Båda dessa artiklar har lagt in varsin bild för att riktigt illustera vad man menar. Troligen så att det inte ska gå att missförstå.


Svullen mage enligt Expressen

Det vore väldigt kul att se Expressens redaktion och hur deras magar ser ut.  Jag misstänker att dom ser ut som folk flest och att dom i stället borde skämmas över den artikelns bild.

Är det så en svullen mage ser ut, ja då är 95 % av västervärdens befolkning direkt smällfeta.

Nej, skärpning Expressen och andra dagstidningar som bidrar till dessa sjuka självbilder....

I går fyllde jag år. Jag har aldrig varit något för födelsedagar. Varken min egen eller andras tyvärr. Genom åren har jag försökt engagera mig, bli en bättre människa (eller är det sämre) och komma ihåg och visa intresse för folks födelsedagar. Jag har ju förstått att de betyder en hel del för de allra flesta, även dom som säger att dom inte vll bli uppvaktade.

Så jag är med en gång eller två, minns födelsedagen och uppvaktar. Kommer oftast på någon fin och fyndig present men sedan är jag där igen. Glömmer bort och trots att jag vet att jag borde skriva upp alla jag känner och när dom fyller år så kan jag inte förmå mig.

Jag vet kort och gott inte vad det är vi firar. Att vi är födda? Att vi blivit ett år äldre? Att vi finns? Jag anar inte!

Igår var det i alla fall min tur. Sivan hade laddat med trevliga brev över hela huset (eftersom hon är i Norge) och i tillägg gömt en påse med lite smått och gott till födelsedagen. Likaså fick jag en fin present i måndags när vi var samman i Norge. Sedan fick jag ett par mail, ett antal sms och så några som gratulerade på bloggen.

Jag säger tack för det. Det var alldeles lagom på det viset. Om man nu ska gratulera alltså. För kom ihåg....
Skulle du glömma bort min födelsedag så är det helt okej. Jag kommer troligen glömma bort din också.

Det viktiga i saken är.... ATT VI INTE GLÖMMER BORT VARANDRA!!!

I går kväll när jag satt vi tv:n och kikade på nyheterna reagerade jag på att vädret började direkt på torsdagen. Man hoppade över onsdag vilket fövånade mig. Jag var tvungen att fundera någon sekund och kom snabbt fram till att felet troligen låg hos mig. Jag hade slarvat bort en dag (måndagen) då jag sov alldeles för lite och reste hem från Norge.

Nu är dock ordningen återställd och det är torsdag. Fyra, alternativt fem dagar tills Sivan är åter på svensk jord och kan hjälpa mig i min förvirring. Gårdagen försvann annars i en ryslig fart. Vädret var fint så jag tog vespan och begav mig ner på stan. Där var det marknad (det blev inga kort eftersom Sivan har min kamera) av det större slaget och man hade spärrat av centrumgatorna för att stånden och knallarna skulle få plats. Jag gissar att det var ett 50-tal som stod och sålde allt från yalla till lantbruksproduket och godis. Spännande eftersom vad jag anser, de mer seriösa varorna är ganska ovanliga nu för tiden.

Jag skulle egentligen ner med den gamla bärbara datorn eftersom jag kört fast med reparationen av den. Jag har bytt hårddisk, uppgraderat minnet, och ändå så fungerar den inte. Den påstod att det inte fanns hårddisk och hur jag än gjorde så var det samma problem. Inte gick det att använda tangenterna och det enda jag kunde finna på nätet var att man skulle ladda in Bios på nytt. Självklart hjälpte inte det heller.

Så på databutiken fick jag hjälp och det lyckades engagera en hel hög folk innan dom kom på vad som var fel. Priset? Nja det var en slant till kaffekassan, Butiken? Ja, den kan jag väl göra reklam föreftersom dom var så hyggliga och hjälpsamma. Den heter V-DATA och ligger på Allén 4 i Västervik.

Jag håller också på och söker ett jobb och där ska man idag sända sin cv över nätet. Det innebar att jag fick leta huset runt efter min gamla scanner och alla tillbehör till den. Väl funna så visade det sig att den troligen fått så mycket stryk genom årens flyttar att den inte fungerade. I stället fick jag leta efter en butik som kunde göra detta på stan. Vem frågar man? Databutikerna, kontorsföretagen? Nej, ingen gjorde den typen av jobb. Till slut och efter mycket vándrande runt kom jag på det. Fotoaffären gör ju skivor av bilder. Kanske gör dom skivor av dokument också. Sagt och gjort, fotobutiken har just nu mina gamla betyd ligger för kopiering och de ska snart hämtas.


Nyrenoverad och lynrask Dell Latitude 600D

Väl hemma igen började jag med den bärbara datorn. Windows XP laddades in även på den, vilket innebär att vi har samma program på alla tre datorer. Tilläggsprogram, braatthaprogram och kontrorsprogram laddades in. Så även virus och lite städprogram. Det fanns inget ljud vilket gjorde att drivrutiner skulle hittas och lastas in. Ja, för den som suttit och gjort sådant vet att där gick större delen av min dag. Samtidigt med detta lagade jag mat och tog mig en motionsrunda på inlines. Det var härligt, även om det är lite skräpigt ute av alla eker som fäller nu.

Det kom en regnskur samtidigt som jag stack ut, vilket gjorde mig lite reducerad i fart, men det gjorde inget. Regnet tilltog och framåt kvällen så regnade det riktigt rejält. Just nu är det uppsprickande och faktiskt rätt så blått igen. Men det ska komma sämre väder framåt kvällen igen.

I kväll har jag tittat på en film som heter Felon. Den handlar om Wade som olyckligtvis råkar slå ihjäl en inbrottstjuv utanför sitt hus. Det leder till tre år i fängelse med allt vad de innebär. De tre åren blir raskt 7 eftersom Wade snabbt blir involverad i de sammandrabbningar som uppstår inne i fängelset.  En bra film som är lite obehaglig på grund av dess tema.

Vad som är det allra obehagligaste är att man i eftertexterna berättar att 25 millioner amerikaner sitter i fängelse och att den siffran ökar med 1000 varje vecka. DET är inget man pratar så högt om....

Idag läser jag med förvåning om hur svenska byggjobbare plötsligt har försvunnit. Det är såklart en otroligt sorglig historia på ett sätt, men det är föga förvånande at läsa om att man misstänker kopplingar till svartjobb, skulder och andra kriminella uppgörelser. Det är väl ingen som blir förvånad över om byggbranschen ta steget fullt ut och börjar trassla in sig i grövre kriminalitet. Det är stora pengar de handlar om och som alltid då finns det element som inte skyr några medel.

Det andra vi kan läsa av intresse är att bankerna är föga intresserad av at låna ut pengar. Igår på tv visades dataföretaget som ville låna två millioner för att anställa två nya medarbetare och bygga ut sin verksamhet. Det gick väldigt bra för företaget men icke sade nicke. Pengar fick man inte låna. Sååå, vad ska vi ha bankerna till? Detta blir något för regeringen att fortsätta titta på. Ingen utlåning, ingen fart på ekonomin. Enkelt som så.
Att sedan jag vill låna en halv million eller så, det har väldigt lite med saken att göra :-)

Jag fick  ett mail från Sivan som är i Norge och jobbar. Hon skrev att jag skulle gå till skåpet på sovrummet och titta bakom den vänstra dörren. Där stod en påse med lite av hvert. Det var presenter, det var vin och det var godis. Hon är kvinnan hon!

Annars hade jag tänkt dagen inomhus och med spackel och slipmaskin. Det skulle vara grätt idag, men när jag tittar ut är det som de flesta dagar blått, blått, blått. Vi får se framåt lunch. Fortsätter det vackra vädret blir det troligen i stället att packa ryggsäcken och bege mig ut i skogen. Lunch med stekta ägg på smörgås och starkt kaffe.

Sen behöver jag tips. Ett gott tips på färg. Det är badet på övervåningen som ska målas så fort hallen, trappen och tv-rummet är klart. Nu är det blå väggar och gult golv. Golvet är okey och får vara kvar tills vidare, men väggarna är lite dåliga eftersom man tagit bort limhängare som också dragit med sig färgen. Badkaret som står ska säkert ut och i stället blir det duschkabin. Det är bara frågan vilken färg på väggen. Ljust är alltid snyggt. Vad tycker du? Tips?


De blå väggarna som ska byt färg



Gult golv som ska behålla färgen

Det är oktober och det är toppenvarmt ute. Lite märkiligt att läsa på Sivans blogg om hur lite som skiljer Hønefoss och Västervik åt när man sedan upplever de stora klimaskillnaderna. Här är det höst, men inte alls på samma sätt. Likaså att det i Hönefoss under de två veckor som varit, i stort sett regnat hela tiden.

I går när jag åktehem var det detsamma. Det började regna söder om Oslo och sedan fortsatte det ända fram till Mariannelund. Trist att köra de 65 milen i mörker och regn, men det börjar gå på rutin nu.

Idag är det storstädning av bil genom tvätt av fönster, dammsugning och utvändig tvätt. Hinner jag och har lust blir det kanske en vaxning också.

jag återkommer till kvällen om det finns något att berätta.

See yah


Semesterbild från "vår" strand. Bonnbacken

Sivan är kommen och därför prioriteras bloggen lågt intill vidare. Är åter tisdag, alternativt onsdag.


Ciao

Sivan är på ingång. I alla fall i min tanke och önskan och det gör att den lille hybeln må städas. Här till lands städar man med gamla hederliga metoder. Dvs sopborste och skurborste. Det gör att det tyvärr sällan är rent i dessa personalbostäder. Hybelråttorna far omkring och fettet ligger i ett lager i köket (DET ska du slippa se på bild, utan du får tänka dig). Så nu, efter nästan två veckor i den fillelille lägenheten har det nått gränsen för det acceptabla.


Uteplatsen

Jag har därför vädrat, bäddat rent, dammat, sopat, skurat och plockat undan. Nu är det bara en sak som saknas


Norsk äcklig  hybelråtta

Sivan :-)

Veckan har präglats av varannandagsväder. Regn och grått den ena dagen för att sedan vara blått och fint nästa. I alla fall den första delen av dagen. Nattemperatur kring noll, eller ett fåtal plusgrader.


Hela kartan är bara nederbörd denna vecka


Då blir tv-mottagningen såhär. Digitallt, som skulle bli så bra!


Höstprommis på Tandbergmoen igår. Sol och varmt


Så var jag framme vid utkiksplatsen och ser Kungens utsikt


Utkiksplats med fjorden och Röyse i bakgrunden


Någon har stulit både bänk och det lilla bordet vid utkiksplatsen


Nu är det löpspåret som gäller. Vi hörs i morgon!

Herr E

Fredag. Ännu en vecka är snart gången och ska man summera den så får det bli som i rubriken,

Börsen fortsätter sjunka och den är det stora samtalsämnet här i Norge. Betydligt större än i Sverige då det i princip fyller alla tidningar och tv-program hela tiden. Det motar bort andra nyheter och det är t o m så att fotbollen får stryka på foten för börs och ränta. Då om någonsin är det allvarligt. Dessutom gör Norge som vanligt och går emot strömmen. Då alla andra börjar prata om att sänka bostadsräntan slår norskt låneinstitut till genom att höja (det är en av många räntehöjningar under de sista åren) räntan med 0,6%. Nu är det stora samtalsämnet om den kommer sänkas och i så fall HOPPAS man det blir till onsdag i nästa vecka. Ingen vet!

Det andra stora samtalämnet är den norska stortingspolitikern Saera Khan (AP). Ett rykte började cirkulera om att hon hade telefonräkningar på över 100 000 NOK i år och att allt inte stod rätt till där. Hon förnekade först telefonsamtalen och dess storlek. Sen tillstod hon, men hävdade att det var sattelitsamtal till pokvännen.Till slut var hon dock tvungen att lägga alla kort på bordet. Det fanns nämligen bevis för att hon annvänt en stor del av dessa pengar till att ringa och konsultera en (möjligen flera) spådamer vid 753 tillfällen i år. Nu har hon såklart ställt sin plats i Stortinget till förfogande. Dessa samtal förklarar ju ett eller annat om varför det ser ut som det gör i Norge med alla tokiga beslut som fattas.

Man kan väl bara be om att det inte är alla i regeringen som sköter beslutsfattandet utifrån dessa damer.

Spådamer är nämligen stort i Norge och slår du upp den sista delen av en veckotidning eller till och med många av dagstidningarna (t o m de som anses seriösa) finner du annonser i hög över spådamer eller för den delen herrar. De kallar sig också klarsynta och kostar "bara" 20-30 NOK per minut. Vid sidan av de sexuella annonserna där du kan träffa någon kärlek står dessa för stora inkomster i tidningarna och säkert många millioner per år i inkomster för tjänsteutövaren. Det är säkert svårt att kontrollera hur mycket pengar de tjänar.

Hos Fremskrittspartiet fastnade Jan Arild Ellingsen i samma kontroll. Han hade ringt för ca 58 000 NOK. Detta bara i år. Han hade som ursäkt att det "bara" var privata samtal då han påstår sig haft sjukdom i familjen. Som om det skulle vara en ursäkt. Det viktiga var kanske inte varför man ringde, utan ATT du brukar statens telefon på det viset.

Kanske man kan vara lite stygg och säga att Khans telefonsamtal var bättre då man hoppas att spågumman fick arbeta för rikets bästa :-) medan Ellingsen "bara" ringde i privata intressen.

När man går turen runt området här i Hønefoss finns det ett par saker som är karaktäristiska och som sticker ut genom att vara vackra. Dom är Norderhov kyrka och äppelhagen som omger den. Det är kungens utsikt med den utskjutande och brant stupande delen där man kan stå och blicka ut över stora delar av Ringerike. Sen är det också Vikerfjell och Norefjell i horisonten och som man ser när det är klart och fint väder. Dessa ligger 5-6 mil norröver.

Försäljning, tvätt och packetering

Idag handlar det om Ringvold frukthage där man odlar äpplen, plommon, körsbär och hallon. Man har självplock, men säljer även via direktförsäljning och genom grossist. Dom har funnits i samma familjs ägo i 120 år och de sista 60 åren har man ägnat sig åt fruktodling.

Långa rader med äppelträd.

Äppeloldningen består av ca 35 000 äppelträd, i huvudsak av sorten Aroma. Man skördar i september och fram i otober och då får man ca 200 ton. Det känns lite märkligt för det ligger såklart otroligt stora mängder fallfrukt under träden. Det skulle vara väldigt mycket mer om man fick med de äpplena.

Aroma? Kanske, en fräsch fallfrukt var det i alla fall

Den 28 mars 1716 befann sig ca 600 svenskar i Buskerud. Det var krig med Norge och svenskarna kom från Jevnaker där de rövat och plundrat. Nu närmade de sig Norderhov på sin väg ner mot Lier. De leddes av den oerfarne överste Axel Löwen som kom från ingenjörstrupperna och just hans bristande erfarenhet låg säkert til grund för både vägval och bristande uppmärksamhet.

Vid Norderhov blev de inbjudna av prästfrun Anna Collbjørnsdotter. Hon ställde till med en riktig fest för officerare, samtidigt som fotfolket fick en god chans att vila utomhus. Det bjöds på kött, bröd och alkohol till långt in på natten och så småningom slappnade de svenska av allmer för att till slut somna.

Man berättar idag att 50 svenskar skjöts ihjäl den natten och resten, de flydde hals över huvud. En stor seger för Norge och Anna Collbørnsdotter skrev för alltid in sig i de norska historieböckerna. Idag är hennes roll lite mer ifrågasatt, men det står ändå klart att det var hos henne det bjöds på fest, och att det var där slaget stod.

Man säger att det var på grund av detta som Karl 12:e inte lyckades erövra landet, men helt klart är att de svenskar som överlevde samlade ihop sig, begav sig tillbaka och därmed blev Jevnaker plundrat åter en gång.

Men vad jag undrar över är... Var det verkligen ett slag? Var det inte vad man borde kalla ett fegt och nesligt bakhåll?


Norderhov kirke. Till vänster om kyrkan ligger det hus där svenskarna dödades

Här i Norge är det alltid en speciell lukt den här årstiden. Det är lukten av vedeldning som når näsan nästan var man än är. Norge som land har sedan länge valt att hänga kvar vid vedeldning för att värma upp sina hus. Detta vid sidan av elvärme för att hålla en temperatur som gör att man överlever vintertid.

Eldning med surved. eller kanske ännu värre.... sopor

När man som svensk kommer hit och bor, samt tar sig igenom sin första vinter är det inte utan att man både förvånas och förundras över relationen till vinter och kyla som man har här. Det tycks nästan som om det måste vara kallt och man ska frysa bara för att det är vinter. En sak är väl att strömmen (såväl som veden) är dyra alternativ för att hålla värmen uppe. Men att man sedan bygger hus som om man levde i sydeuropa. Radhuset vi bodde i hade 7 cm tjocka väggar och så fort det blev en temperaturväxling kändes det nästan omedelbart inne. Bottenplattan och väggarna i källaren var oisolerade, vilket gjorde att det alltid var så kallt att det gick genom märg och ben.

Blivande ved för inomhusvärme

Det är helt vanligt i äldre hus och att man på sin höjd stoppar med tvåglasfönster eller att man låter bli att tilläggsisolera. Uppvärmning sker med i första hand en vedpanna, ofta placerad i stua (vardagsrummet) och sedan i nödfall använder man något el-element. Man eldar och eldar men jag som svensk fryser hela tiden (är ju inte speciellt frusen till trots) eftersom värmen inte kommer ut i huset. Den stannar som oftast på mitten någonstans. 

Uppstaplat och ger värme för den närmsta  månaden

I vintras hade vi flera gånger mellan 11-12 grader på sovrummet vid väggen. Jag låg i dubbla duntäcken när jag hade jobbat natt och vaknade på grund av kyla varje gång jag vände mig. Här till lands är det fortfarande vanligt att man sover med varmvattenflaskor i sängen eftersom man har det så kallt på sovrummet. Så tänker jag aldrig ha det om jag absolut inte måste. Hellre ta ett par extra arbetsdagar om vi nu skulle komma dithän i Sverige.

Det blir också lite märkligt att man fortsätter på samma sätt som förr när det gäller värme. Det finns en uttalad skepsis till både värmepumpar (även om försäljningen sakta ökar), bergvärme, jordvärme (som nästan ingen har) och fjärrvärme. Här i byn byggdes ett fjärrvärmeverk för snart två år sedan. Det är i princip bara industrierna och sjukhuset som är anslutna. Alla andra har elvärme vilket medför för alldeles för höga kostnader att installera vattenradiotorer.


Fjärrvärmeverket i Hønefoss

I det nya villaområdet  Almemoen räknar man med att det kommer bli mellan 200-250 boendeenheter. När kommunen försökte sälja in fjärrvärme nappade ca 10%. Resterande valde den konservativa lösningen med elvärme, vededning, alternativt värmepump. Det är inte lätt att få folk att tänka om, speciellt inte när det är dålig stötte från staten

Så sitter jag framför datorn igen, lite lätt illamående och med en känsla upp uppgivet obehag. Jag har läst dagens Expressen där återigen Sverigedemokraternas anhängare  får möjlighet att breda ut sig. Så långt är det okej. I en demokrati ska alla få komma till tals.

Vad som däremot gör att jag känner detta obehag är läsarnas inlägg. I stort sett handlar det om att begränsa invandring, strypa bidrag och sända hem de som kommer hit, urskiljningslöst. Eller, ännu bättre, låt dom inte komma överhuvudtaget.

Det skrämmer mig att folk så väldigt lätt tar till sig det de själva tycker och vill, utan att egentligen stoppa upp och tänka lite mer på vad som egentligen sägs. Därför rekommenderar jag dig att gå in på SD och deras hemsida. Läs vad som står, tolka det som inte står och stoppa lite där i eftertänksamhet.

För det handlar om frihet i ett större perspektiv. Inte den inskränkta frihet som SD står för, utan en frihet för individen. At jobba där man vill, att få bo där man har lust och att få bilda par med vem man vill, oavsett kön och sexuell läggning. Det handlar om ett samhälle där svaga, sjuka och annorlunda verkligen får plats, får vara med, utan att bara användas som argumenat för ett parti som inte helt öppet står för sina egentliga avsikter.

Att man sedan påstår att nazistiska tankar och åsikter här 90-talet till är tydligen inte sant. Likaså att många kriminellt belastade fortfarande kan knytas till partiet. Jag rekommenderar att gå till Expos hemsida och bläddra lite bland inläggen. Eller gå till någon av de rasistiska organisationernas hemsidor och se vad och vem de stöttar.

För eventuella norska läsare kan jag rekommendera att gå in här och göra detsamma. Partiet är FRP eller Fremskrittspartiet.  Det är något bättre än SD, men i stort sett är partiprogrammen väldigt lika varandra.

Hundbajs är farligt. Plast är nyttigt??

Den slutsatsen kan man kanske lockas att dra efter att återigen sett detta.

Du som tar upp hundskiten i skogen och sen lägger/slänger påsen så här, eller på en stubbe, eller vad som nu finns i närheten.....

Är du idiot eller?

Återigen skulle jag välja mellan att gå/åka ner på byn, eller att ta en tur ut i naturen. Som vanligt blev det en tur här hemma i skogen eftersom jag bara inte kan stå ut med tanken på byn och centrum i Hønefoss. Så har det varit i snart två år och det ska otroligt mycket till innan jag kommer mig för att åka eller gå ner dit. Jag vet inte, men det vilar något tung, trist och skitigt över hela denna stad. I tillägg är det all trafik, alla köer, väntan och såklart, smutsen, dammet och föroreningarna som trafiken drar med sig. Dessutom är fok stressade och dom kör fort och alldeles för nära. Både varandra och mig som gångare när jag ska ta mig över på en eller annan gata.

Nej, i stället valde jag skogen bakom Hvervenkastet. Jag tog skogsstigen ner till storälva och sedan en annan väg genom skogen hem. Det blev lite av samma tur som jag brukar löpa. Men då har man dels ingen kamera med och man hinner oftast inte se sig om heller eftersom det är en god del rötter som man bör se upp för.

Turen tog lite över timmen och nu är jag varm och go. Nu återstår dusch, kvällsmat och kanske ett inlägg om ett eller annat som jag gått och funderat på.Har jag sedan tur får jag sova någon timme innan jobbet börjar.



Utisktspunkten Kungens utsikt i bakgrunden. Den stupar karaktäristiskt brant.



Ödetorp nere vid storelva


Färgranna eklöv


En stor ek mitt i gärdet. Notera den nästan kala norrsidan på trädet


Skogsväg och återigen, barr, barr, barr


Blåbärsris i höstfärg


Trädsvamp eller sopp som man säger här

Sivan och jag har sedan en tid tittat efter bil Vi hade i princip bestämt oss för en Volvo V70 men så tänkte vi att "va fasen" ska vi ha så stor bil till bara för att nyttja hela utrymmet någon gång i bland? I stället bestämde vi oss för att en lite nyare S60 var bilen för oss.

Det var tills vi tittade på film om Irene Huss där hon åkte omkring i en liten sporty C30. Vi fick fart och började kika på nätet och helt plötsligt var det bilen för oss. Vi fann en i Västervik med 2.4 litersmotor. Såklart var det bilen vår. I alla fall maskinellt. Färgen var helt fel på den lilla bilen, men nu visste vi vad vi var ute efter.  Nu har vi återigen börjat fundera. Är det vettigt med den stora motorn i den lilla bilen. Skulle det inte räcka med 1,8 eller 2 liter?

I går när jag var ute fann jag i alla fall denna. Just en  sådan vill jag ha. Undantaget att just denna hade 1.6 liters motor.
Det tror jag kan vara lite snålt. Hur som helst så köper man ju inte en bil i Norge. Priset i Sverige på en likadan med den stora motorn är ca 160 000. Som du kan se så ska dom ha 100 000 mer här plus att dom alltid tar nyregisteringsavgift. Här på nästen 16 500. Ett bedrägligt beteende som alla utom köparen tycks vara nöjda med. För varje gång bilen går in på firma avregisteras den och sedan får man registrera den på nytt precis som när den var ny.







Hur som helst. En fin och härlig bil är det i alla fall..


God natt!

Så har då Idrottsstyret i Norge äntligen tagit sitt förnuft tillfånga och med stor majoritet beslutat att inte stötta söknaden om de Olymiske Lekene i Tromsø 2018. Tyvärr har det gått så lång tid att många, många millioner har hunnit pumpas in i projektet och många, många har ridit på denna tanke om OL har lyckats sko sig och blivit rika på köpet.

I grunden låg priset på mellan 6,5 och 7,9 milliarder NOK (kursen är ca 1 NOK = 1.18 SEK). Då lite avgörande hur man tänkte sig arrangemanget med nybyggnationer och infrastruktur. Kostnaden gick så småningom upp till dryga 9,3 millidader och har har det hela tiden varit tal om att staten ska stå som garant för hälften.

För cirka en vecka sedan kom konklutionen att budgeten inte skille hålla. Staten backade lite men sade att man ville utvärdera innan man bestämde sig för om man skulle dra sig ur. Sedan sade man att utan full och enig stötte från Idrottsstyret skulle det bli svårt att tänka sig att gå in som kvalitetesgarant för lekene.

Så kom alltså beskedet idag. NEJ!!! Med stor lättnad läser jag att man inte stöttar söknaden och att man idag inte heller kan se Norge söka vinter OS i framtiden heller. Det innebär också att Oslo, som också ville vara med och arrangera 2018 inte heller söker.

Vad skulle då den nya kostnaden bli undrar du såklart kära läsare. Ja, det vet man inte helt men enligt de nya beräkningarna skulle statens del idag bli 19.1 milliarder NOK och som vi alla vet s brukar kostnader hinna födubblas en gång till när det gäller kostnadskalkyler för sådana här evenemang.

Vad har då detta med mig att göra som svensk undrar någon. Jo som anställd i Norge med relativt bra lön sedan ett antal år tillbaka så är det här jag betalar min skatt. Det är här jag ser ett land i förfall där inget underhåll sker i det statiga eller offentliga. Där det inte finns mat i skolan och där sjuka och gamla inte får plats längre på grund av att det inte finns pengar. Det är här man har prngar till nya fotbollsarenor överallt och där man anser att ett OS för 20 milliarder är e n god PR-investering för en liten enskild by.

God morgon kära läsare

Att bo i hybel med en kastrull och en stekpanna gör att maten inte helt känns vilktig att satsa tid och kraft på. Idag har jag dock varit ledig vilket gjorde att jag tog en kik i fys och skafferi. Jag bestämde mig för kyckling med stekt paprika och tomat och med potatismos till. Väl igång kom jag på att jag hade matlagningsgrädde, rostad lök och jordnötter i en påse på vardagsrummsbtrån. Den stekta kycklingen förvandlades raskt till en enkel men god kycklinggryta.


Kycklinggryta. Det fattades bara lite grönt på ovansidan

Jag tror jag har bloggat om ämnet förut, eller så har jag bara tagit korten och tänkt. Fy fillern så trist det ser ut när ett välskött ställe/bostad blir övergiven och ingen längre sköter om den. Tallbarren som jag tidigare skrev om som jag ofta, ständiigt höll i schack med krattan. Gräset som kliptes två gånger per vecka och rabatterna som rensades av Sivan. Detta tillsammans med blommor, buskar, klippta häckar och annat smått och gott som gjorde huslängan hemtrevlig.

Sjukhuset sade upp oss som hyresgäster för snart ett år sedan och ännu har ingenting hänt. Radhuset förfaller mer och mer och det är snart lika vildvuxet som då vi tog över det för lite mer än två år sedan. Om du undrar om jag längtar tillbaka?

Nej, inte en chans. Det var ett fint hus att bo i, men jag skulle aldrig vilja flytta tillbaka dit. Jag tog tidigare idag lite foton på rykande skrostenar och jättelika vedhögar /det kommer i ett senare inlägg). Det är ett bra skäl till att jag inte längtar tillbaka. Ullsockorna ett annat.

Då det var fint väder på förmiddagen bestämde jag mig för att börja dagen med en promenad. Jag var obeslutsam om jag skulle gå ner till byn, eller om jag skulle gå över Tandbergmoen som är åsen ovanför sjukhuset. Eftersom utsikten över fjällen och fjorden lockade betydligt mer än det skitiga centrumet tog jag det andra alternativet. Det var helt blått i söder, medan det från andra hållet kom rejält med grått.  Det blåste fortfarande rejält men med handskar på och jackan ordentligt uppdragen var det inga problem.

Jag gick snart in i skogen och där fann jag denna (på ett vis fina) begangnade stötfånga slängd med en hel massa annat. Det förtog lite av upplevelsen, men  så är det här. Trots  att man i Norge har samma erbjudande att slänga sopor som i Sverige tycks folk fortfarande föredra att åka ut och slänga hela släpkärror med sopor i naturen. Till och med från dom  finaste utkiksplatserna stoppar man utan att skämmas för att slänga sopor. Det är alt från skrot, vitvaror till hushållssopor. Det står i stort sett var månad om någon som dumpat sina vanliga hushållssopor och som ertappats genom brev, eller adresser på kuvert o dyl.


När jag kom ut från skogen och soporna som jag fann, fick jag i stället syn på detta som var betydligt vackrare. Det har kommit snö på fjället här. Jag vet inte vilket fjäll detta är (kanske Vikerfjäll) men det är inte något av de högre. Hur som helst så vaknar suget efter skidåkning till liv och det ska bli spännande att se hur det går i år. Förra säsongen var så lång och intensiv att vi var lite mätta då vi kom till påsken.


Lite längre bort gick jag in på en liten stig för att sätta mig på en bänk och titta ut över fjorden. Tydligen hade en eller annan någon gång kört in med bil där, för nu hade man lagt ut tjocka grenar över stigen för att förhindra det. Tyvärr så var detta på den molniga och grå sidan så jag hade inte utsikt över Norefjell, vårt fina lokala skidfjäll. Sedan blåste det så kallt här att jag bara satt i fem minuter innan jag gick vidare.


Jag hann dock ta ett par bilder. Här ser man Tyrifjorden  bakgrunden och storälva i förkant. Man skymtar också Røyse som är en gammal boplats från stenåldern, men som idag uteslutande används som odlingsmark.


Nu hade jag gått nästan hela åsen och vände ner mot Norderhov kirke och Ringvold äppelhage som är en äppelodling. Tyvärr sitter det ofta sådana här skyltar om ridning, men även med att det är privat och att man inte får använda vägen. Detta trots att Norge i stort sett har samma regler som vår svenska allemansrätt (det finns såklart starka krafter i Sverige som försöker urholka den också).


Det har blåst storm här och det har så klart gått hårt fram på skogen. Grenar ligger överallt, soptunnor har farit omkull och i skogen var det faktiskt en hel det träd som vält. Nu har det lugnat sig, men är ännu inte helt över


För er som följt bloggen så kanske ni minns hur jag slitit med barr där vi bodde tidigare. Tallen fäller tre gånger per år och det innebär i teorin att halva året ligger det drivvis med tallbar överallt. Dom går inte att kompostera och jag vet inte heller om dom brinner. Kanske dom skulle torkas och pressas för att köras i fjärrvärmeverket.



Nu kommer ambulanshelikoptern (tror jag). Han har tydligen problem med att landa för han cirklar runt, runt. Mer om det får jag veta om ett par timmar när jag kommer till jobbet. Nu ska jag äta först...

Idag ska jag ge mig på ett ämne som jag inte har mycket kunskap i. Ett ämne som vi män bara har kunskapen som vi fått genom att leva med och tillsammans med kvinnor som är gravida. Det är såklart en kunskap det också, men själva frambärandet av det kommande barnet, det vet vi intet om.

Vad jag tänkte berätta är om den kultrurella skillnaden mellan två länder, två sjuksystem. På min aretsplats där jag jobbat de senaste fyra åren (det lär gälla de flesta erbetsplatser) och där det är en dominans av kvinnliga anställda blir folk gravida hela tiden. När väl det skett vet arbetesgivaren en sak med bestämdhet. Det är att hon/han bara har ett par veckor på sig att skaffa en vikarie eftersom den gravida. om inte omedelbart, så i alla fall inom en månad eller ett par väljer att gå ut i sjukskrivning.

Sker det direkt brukar illamående vara orsaken. Om det sker efter en månad eller två är den vanligaste orsaken stress, tungt jobb eller att man har ont ett eller annat ställe i kroppen. Här handlar det inte om enstaka dagar eller veckors sjukskrivning. Nej, det är sjukskrivning i upp till nio månader. När man sitter och pratar med kvinnor verkar det som en självklarhet, en social rättighet att vara sjukskriven under större delen av graviditeten. En möjlighet att gå hemma, ägna sig åt sina andra barn och att förbereda sig.

Jag pratade häromdagen med en kollega som nyligen blivit gravid. Hon beklagade sig eftersom chefen placerat henne bakom skrivbord och i tillägg bara dagtid (i stort sett). Hon tyckte detta var så trist, men som hon sade själv, var det kan kanske bättre än att vara sjukskriven den resterande tiden.

Jag vet inte när detta blev praxis (troligen i samband med oljepengarna och ekonomisk galenskap) men de vuxna kvinnorna känner inte alls igen sig i detta och förstår inte heller varför det ska vara nödvändigt med sjukskivning. Jag tror svaret är relativt enkelt. Slappa och kravlösa läkare och ett alltför generös sjukpeng. Man har nämligen 100% lön från första dagen och sedan genom hela perioden

Det är nog gott med en sådan sjukpeng, men samtidigt så vet vi att pengar är en god drivkraft. Med en så generös sjukpeng finns det väldigt lite morot att jobba när jobbet är trist, slititgt eller tung (eller man bara tycker man har det bættre hemma) och har du då möjlighet att sjukskriva dig utan att direkt förlora ekonomiskt på det, ja då är det inte så märkligt att de allra flesta pallrar sig iväg till läkaren tidigt i sin graviditet.

En annan skillnad man har mellan Sverige och Norge att man här under det första året har lagstadgad rätt att åka hem/gå ifrån sitt arbete och amma sitt barn. Jag finner inte fakta om detta utan återkommer senare...


God morgon på søndagen

Det grå och trista vädret fortsätter här i Norge. Det klamrar sig fast lika desperat som en förkylning om våren. Det blir inte ljust utan på si höjd ljusgrått. Det började regna i tisdags när jag åkte hit och det har bara nästan slutat. När det inte direkt regnat har det ändå varit 120 % luftfugtighet ute och man har blivi våt i alla fall.

120 % luftfuktighet utanför arbetsplatsen Ringerike sykehus

Nu skulle detta väder komma även till Sverige, tröstade jag mig med tidigare, men nu vet i tusan. Sivan sänder över bilder och visar på bloggen att det är plus 18 och strålande solsken. Det är inte utan att jag blir avundsjuk på Sivan som är hemma och såklart får en hel del hemlängtan själv.

Själv gör jag som vanligt när jag inte jobbar eller sover. Jag tar löprundor eller äter. Grabbmat eftersom det bara finns en stekpanna och en liten kastrull hää. Korv, kyckling och hamburgare står på menyn.

Igår gick turen till Heleglandsmoen och det gamla militära löpspåret. Dom har tre spår på 3, 5 och tio kilometer och de underhålls på helt privat initiativ Det är inte som i Sverige där kommunen sköter det offentliga. Nej, här har ett företag åtagit sig att rusta opp och underhålla spåret genom idiellt arbete och lite pengar från företaget. I gengäld får man då lite gratis PR genom skyltning, en tidningsartikel och lite små reklamskyltar strategiskt utplacerade i olika sammanhang.


Skylt över löpspår på Helgelandsmoen

Här fick jag mig en fin skogsrunda på fem kilometer. Detta utan att vara allför skitig och våt när jag kom hem igen.


Som ni ser fick jag tag på en uppkoppling idag i alla fall. Jag jobbat kväll för första gången på flera år. Får jag som jag vill kommer det dröja flera år igen till nästa gång. Nu sitter jag och koser mig med the och Polly. Det finns inte Polly hoklad i Norge utan den återupptäckte jag när jag kom hem i somras. Jättegott och denna gång blev det Dark & white. Mums!

Det innebar Stor tristess eftersom den lakare som "bjudit" mig på bredband hela veckan troligtvis har åkt hem. Jag ar således utan uppkoppling och hinner varken blogga eller maila. Jag återkommer kort och gott måndag eftermiddag om inget oførutsett sker... I tillægg ska jag jobba eftermiddagsvakt. Något som jag inte gjort på många år.

Till dess.... Ha det gott!

I dag berättar man på norska nyheter att staten går in och garanterar OS-satsningen med 200 fräscha milioner. Detta sker samtidigt med nerdragning av sjukhus och kommunal servica (som redan är körd långt i botten). I den norska nättidningen Nettavisen står det idag att läsa om norges värsta vägar. När man klagar på standarden är alltför ofta svaret att vägen är okej, men att man måste anpass farten efter vägens beskaffenhet.

Förra vintern hade vi en dag ett tiotal trafikanter som körde punktering i ett hål liknandedet nedan. De fick ungefär samma svar. Det var inte vägen det var fel på. Man skulle anpassa farten :-)


Europaväg 136. Här har 34 människor dött på en sträcka på två mil


Riksväg 60. Möts två lastbilar här måsta man backa. Vägen är från 1936
och har idag i stort sett samma standard som då. Värst är denna sträcka
på 1,5 kilometer


Riksväg 60. En av de mest olycksdrabbade när det gäller lastbilar. Här
hävdar transportförbundet att man måste räkna med att det med jämna
mellanrum stoppar upp på grund av lastbilar som vält över ända.



För den som undrar hur det kan bli så här finns en artikel som på ett enkelt sätt beskriver den norska modellen att handskas med kommunikation och hur politisk ovilja och feghet kan skapa något så misslyckat. Du finner den här.

För bara en liten stund sedan vaknade jag. Jag har tillbringat tre timmar i någon form av psykiatrisömn. Ja, det är en sömn som inte är som vanligt utan mer ett tillstånd där jag låter mig själv bara ligga och nästan sova. Jag är ofta vaken, men lyckas ligga timmesvis och bara slappa, nästansova.


Innan dess var jag nere i butiken och handlade lite småsaker till maten i veckan. Då fick jag återigen syn på det norska fenomenet med rullbandet. I Norge finns inte det svenska sammarbetet där man lägger sakerna i en lång rad  på bandet och med streckkoderna från kassörskan, dvs åt den lilla grejen som läser av. Nej! I stället gör man som vi alla gjorde för 15 år sedan i Sverige. Man skyndar sig att lägga upp alla matvaror på bandet. Jag menar precis alla. På 45 cm transportband travar man uten att tänka sig för hela vagnens varor. Det innebär att det inte alls är ovanligt med ett berg som är över 40 cm högt.

Här ska då kassörksan försöka få loss varor utan att de ska falla av. Det blir som ett gigantiskt plockepinn fast med matvareförpackningar för den stackars kassörskan att riva i. Jag gissar att efter dagens 500:de kund känns det rejält i axlarna då det säkert blivit ett par ton man lyft, vridit på och försökt finna streckkoden.

Sen tänker jag på att jag ska försöka komma iväg till försvarets utförsäljning någon dag eller kväll. Det är nämligen så att vi blivit bestulna hemma i Sverige. Någon har troligen varit inne på vår tomt och stulit ett spett. Ett långt gammaldags järnspett. Vi kan inte på annat sätt förklarar försvinnandet. Vi tror att vi har letat precis överallt, men ingen av oss kan finnan det, eller komma på var vi skulle lagt det.. Att spettet är borta är väl inte det värsta. Det värsta är väl om någon i grannhusen tycker det är ok att stjäla hos grannen. Det tycker jag är obehagligt!


Sivan har köp nya ullsockor så jag inte ska frysa under Norgesvistelsen

Nu är det dags att bre smögråsar och snart packa sig iväg. Vi hörs i mogon...

Ciao

Igår, då jag ännu hade sällskap skulle Sivan och jag gjort gemensam sak och gett ss ut för en längre löptur i skogen. Vi väntade och väntade, vi åkte på stan och vi åkte hem och fikade. Allt medan vi fortfarande väntade på att det skulle sluta regna. Det gjorde det aldrig utan i stället blev det kvällsmat och därefter ett par timmars sömn innan jag gick på jobb igen.

Idag åkte Sivan hemåt (trist) och jag blev ensam kvar för de närmsta tolv dagarna. Jag somade sent och vaknade alltför tidigt. Det har regnat precis likadant idag, även om dom lovat bättre väder. Men nu när jag tittar ut ser det ut att för stunden vara uppehåll. Jag chansar på att jag hinner en bit innan det börjar om igen.



Därefter ska jag försöka sova ett par timmar innan kvällsmat och ny jobbarnatt.

Så var första natten gjorde och nu återstår bara 12. Sivan har jobbat färdigt men blir kvar till i morgon. Vi äter frukost samman innan hon sätter kursen mor Sverige och Västervik och den lille Desmo. Det innebär att jag blir själv här med jobb, pc och ca 150 filmer att fördriva tiden med.

Vi hade idag räknat med att få en jogingtur tillsammans, men det ställdes in på grund av att det bara häller ner vatten från himlen. Det tycks inte bli uppehåll och därför lagar vi mat (chili con carne) innan jag går till sängs för att sova en stund innan jobbet.

Lägger en bild på köket som man nätt och jämnt får plats i....


Köket i vår personalhybel