Tjustleden Västervik
Idag var det återigen en morgon med grått och mulet väder, som bara någon timme senare gav sig. Jag fattade därför beslutet att ta den turen jag tänkte ta igår. Jag bredde smörgåsar och stekte ägg. Kokade kaffe och packade pepparkakor i liten burk och så begav jag mig iväg.
Tanken var att jag skulle prova att vandra upp längs småvägar utefter Gamlebyviken och sedan vända söderöver för att gå Tjustleden på tillbakavägen till Västervik. Jag hade ingen aning om hur långt det var, men skulle i efterhand gissa på 15-17 km (det känns så i benen i alla fall) utifrån den tid det tog.
Turen började vid det gamla sjukhuset som någon smartskalle kom på att man skulle göra om till fängelse. Den gick genom de gamla ekskogarna för att efter några km övergå i barrskog. Jag gick längs små grusvägar med bommar som ledde upp till små stugor i skogen, eller utefter vattnet i Gamlebyviken. Väl framme vid Gäddeglo (det heter så fult!) blev det några km med liten fin skogsstig innan jag återigen kom ut på små grusvägar vid Snuslösa. Jag följde dessa till gårdarna vid Svagerfall och här kunde man på en skylt vid de stora ekhagarna läsa om gravar från bronsåldern. Det var fullt av dom överallt, men om alla är gravar, eller om många bara är stenhögar, det tror jag inte någon vet.
Här hade klockan blivit halv två och det knorrade rejält i magen av hunger. Så i solen på ett stenröse (en grav?) intogs kaffe, pepparkaka och äggsmörgås. Jag vilade en stund innan färden fortsatte. Nu på själva Tjustleden. Leden slingrade sig genom de mest skiftande landskap. Det var ekskogar, stora områden med bara hassel och det var bokskog. Efter en stunds vandring var jag åter uppe i tall och bergsskogen.
Här vandrade jag förbi tre stycken små sjöar som glittrade i höstsolen. Vattnet tycktes klart och fint men var ändå inte inbjudande till bad. Stigen var bitvis i dåligt skick med alldeles för mycket småländsk sten. Den var heller inte speciellt bra utmärkt på sina ställen, vilket gjorde att jag flera gånger var tvungen att gå och leta efter nästa markering
De sista tre kilometrarna valde jag att gå på grusväg för att slippa gå samma väg hem som ut. Det blev vägen runt sjön Maren som Friluftsfrämjandet går på torsdagskvällarna. Nu var både ben och fötter trötta och det var skönt att komma upp vid det gamla sjukhusområdets äppelodlingar igen. Nu var det bara en liten bit kvar hem.

Västerviks fängelse, det gamla sjukhuset på Gertrudsvik

Sjukhusområdets ek och bokträd

Här slingrar sig stigen upp i tallskogen

En gård med en bikupa direkt utanför huset

Ekhagar vid Svagerfall

Sällan trafikerad järnväg från Västervik

Bronsåldersgravar ???

HerrEriksson äter lunch. Äggmacka med kaffe är en favorit

Höglandsområde utefter sjöarna

Höstglitter i vattnet

Fd odlingsmark vid Gertrudsviks sjukhusområde
Tanken var att jag skulle prova att vandra upp längs småvägar utefter Gamlebyviken och sedan vända söderöver för att gå Tjustleden på tillbakavägen till Västervik. Jag hade ingen aning om hur långt det var, men skulle i efterhand gissa på 15-17 km (det känns så i benen i alla fall) utifrån den tid det tog.
Turen började vid det gamla sjukhuset som någon smartskalle kom på att man skulle göra om till fängelse. Den gick genom de gamla ekskogarna för att efter några km övergå i barrskog. Jag gick längs små grusvägar med bommar som ledde upp till små stugor i skogen, eller utefter vattnet i Gamlebyviken. Väl framme vid Gäddeglo (det heter så fult!) blev det några km med liten fin skogsstig innan jag återigen kom ut på små grusvägar vid Snuslösa. Jag följde dessa till gårdarna vid Svagerfall och här kunde man på en skylt vid de stora ekhagarna läsa om gravar från bronsåldern. Det var fullt av dom överallt, men om alla är gravar, eller om många bara är stenhögar, det tror jag inte någon vet.
Här hade klockan blivit halv två och det knorrade rejält i magen av hunger. Så i solen på ett stenröse (en grav?) intogs kaffe, pepparkaka och äggsmörgås. Jag vilade en stund innan färden fortsatte. Nu på själva Tjustleden. Leden slingrade sig genom de mest skiftande landskap. Det var ekskogar, stora områden med bara hassel och det var bokskog. Efter en stunds vandring var jag åter uppe i tall och bergsskogen.
Här vandrade jag förbi tre stycken små sjöar som glittrade i höstsolen. Vattnet tycktes klart och fint men var ändå inte inbjudande till bad. Stigen var bitvis i dåligt skick med alldeles för mycket småländsk sten. Den var heller inte speciellt bra utmärkt på sina ställen, vilket gjorde att jag flera gånger var tvungen att gå och leta efter nästa markering
De sista tre kilometrarna valde jag att gå på grusväg för att slippa gå samma väg hem som ut. Det blev vägen runt sjön Maren som Friluftsfrämjandet går på torsdagskvällarna. Nu var både ben och fötter trötta och det var skönt att komma upp vid det gamla sjukhusområdets äppelodlingar igen. Nu var det bara en liten bit kvar hem.

Västerviks fängelse, det gamla sjukhuset på Gertrudsvik

Sjukhusområdets ek och bokträd

Här slingrar sig stigen upp i tallskogen

En gård med en bikupa direkt utanför huset

Ekhagar vid Svagerfall

Sällan trafikerad järnväg från Västervik

Bronsåldersgravar ???

HerrEriksson äter lunch. Äggmacka med kaffe är en favorit

Höglandsområde utefter sjöarna

Höstglitter i vattnet

Fd odlingsmark vid Gertrudsviks sjukhusområde
Kommentarer
Postat av: Pappis!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tack för vackra bilder,Ja förstår att det är en upplevelse att vandra där nere.Balsam för skälen tror ja.synd bara att du inte har siv dy:med dig.Men ha det,ja hoppas att du känner att vi är många som är med dig,Hälsa Å ha det.
Postat av: anna
Häääääär skulle ju inlägget om "härlig höstprommis" hamna...
Skönt ser du i alla fall ut att ha haft det och bilderna är vackra. Här är träden nästan helt avlövade...
Postat av: Siv
Jeg ville ha vært med på turen din jeg også! Det så veldig flott ut og for et vær!
Trackback