Aktivt uteliv

Efter vad jag personligen anser har sommaren varit toppen. Okej, vi har haft dåligt med värmeböljor och högtryck, men vi har (i alla fall i Västervik) dock haft sol och varma dagar. Bara någon dag lite då och då har det kommit en regnskur vilket i har gjort att vi har haft gröna och fina gräsmattor.

 

Det har väl inte varit några varma nätter vilket heller inte gett något bra badväder. Trots detta så bade vi i stort sett varje dag vecka 33 då vi var på Öland. Detta trots att det troligen bara var 18 grader.

 

Jag har också skaffat en ny vana under min långa sommarledighet. En period då Siv var och jobbade började jag med morgonpromenad. I solsken och i raskt tempo fann jag en runda på fem kiometer. Det tar ca 55 minuter i raskt tempo och jag tyckte det var ett bra sätt att komma igång efter frukost. När så Siv kom hem fortsatte vi med det tillsammans, vilket naturligtvis var ännu bättre.

 

Nu är det inte lika varmt längre (undantaget då solen är framme) men jag fortsätter promenaderna i samma tempo. Nu något senare än tidigare för att det ska bli lite varmare. Samtidigt när hösten har visat sig blev både persikor och plommon färdiga. Vi fick en liten plommonskörd vilket pas
sade bra så slapp vi problemet med massor av frukt som man iinte hinner göra av med. Persikorna däremot blev en toppenskörd av i år. Förra året blev det också bra, men då föll det mesta till marken då vi kom sent hem från Norge. Nu har det säkert blivit över 20 persikor som jag undan för undan kunnat plocka in och äta. Ett härligt mellanmål med en luden, söt persika från egen trädgård.

 

För en tid sedan hade vi goda vänner över på lite kaffe en kväll. Då berättade Kerstin, kvinnan i huset, att lavendelns blomsterstänglar  skulle klippas efter blomning för att stimulera nya stänglar. Så i förra veckan började jag klippa och då jag var färdig ett par dagar senare hade det blivit en hel skottkärra full.

 

Det bästa med lavendeln är inte att den är vacker att se på utan det är lukten. Dels när den blommar, men likaså då jag klipper häcken och råkar ta ett eller annat blad. Skulle jag råka ta en gren eller två gör inte det heller något. Dom kör jag bara rätt ner i jorden så har vi strax en ny planta.

 

Jag vet inte om tipset att den skulle återblomma fungerar, men nu, en halv vecka senare är det återigen en god del blommor som är på väg ut. Det är inte som sommarblomstringen, men ändå, helt ok!

 

 

Efter min kommentar på facebook om årets restskatt på 160 000 NOK har det skett ett par saker.

 

Jag börjar från början med år 2011 års selvangivelse. Eftersom vi haft dubbla inkomster under förra året  och dessutom en god del avdrag och därtill bett om att få sambeskattas använde vi för säkerhets skull vår auktorieserad revisor för att få allt riktigt.Hon konstaterade att vi båda skulle vara tvugna att betala ca 160 000 var i skatt utöver det vi skattade på sjukhusets lön.

 

Sagt och gjort. Siv betalade in hela beloppet i maj och därmed trodde vi det var färdigt. Men så var det ikke!

 

Självklart blev jag inte förvånad då jag för ett par veckor sedan fick brev från skatteindrivaren i Ringerike. Där stod det att jag skulle betala in typ 163 000 till i skatt. Detta i två omgångar med första start nu i augusti. Ingen stress tänkte jag och såg direkt att detta återigen (i år som alla andra år) var ett misstag av skatteetaten. Jag tänkte att det ska dom väl ganska snart komma underfund med och korrigera. Siv som fick höra talas om detta och i grunden är lika skeptisk som jag är till norska myndigheters kompetens skrev så ett mail och påtalade problemet. Vi fick en kvittering direkt, men inget svar.

 

Dagarna gick och blev till veckor och nu när vi kom hem från Öland skrev hon återigen ett mail för att purra. Även denna gång kom autosvar att ärendet skulle hanteras så fort som möjligt, men inget mer.

 

Så ringde Siv idag. Skatteoppkrävaren först som inte ville ta tag i saken utan hänvisade till Skatteetaten. Skatteetaten å sin sida menade att det var Skatteoppkrävaren som i sin tur hänvisade till Skatteetaten. Det var inte bara att ringa och få igång saken med andra ord. Dessutom vill ingen presentera sig eller erbjuda sig att handlägga saken och jag råkade vara inne när Siv pressade en kvinna på detta. Siv menar att hon vill ha direktnummer till vedebörande för att återigen slippa dra hela saken igen, men kvinnan hon pratat med nekar henne det med ursäketen att hon inte kommer vara där då. Men hallå! Vi pratar om att ringa upp inom ett par minuter.

 

Vad som var problemet här var att ingen visste vart pengarna tagit vägen. Vi tyckte dock att det var märkligt att de då kunde se hur mycket vi kunde betala.  Hur som helst var det ingen någonstans som sade att detta ska vi ta tag i och finna ut, så i stället fick Siv göra deras jobb. Hon fick ringa till banken och spåra vilket konto pengarna hade sänts (vilket såklart var skatteoppkrävarens) och så fick hon ringa igen för att ta rätt på KID-nummer (id-numret på blanketten). När hon så ringer och till slut får tag på en kontrollör, Espen, och presenterar vårt KID och deras gironummer hittar dom pengarna direkt. Något som enligt mig överhuvudtaget inte borde skett om myndigheter kunde kommunicera med varandra. Nu lovade Espen att allt ska ordna sig, vilket jag är långt ifrån säker på. Han lovade till och med att jag skulle slippa räntan dom krävde mig på för att jag var sen med pengarna (vilket jag inte alls var eftersom dom själva slarvat bort dom),

 

Ja kära nån. Varför ska jag behöva ha det såhär varenda år? Dessutom ska jag snart försöka få tag i den förbannade skattsedeln igen, vilket ledde till bråk förra året med. Är det värt pengarna att jobba i Norge egentligen?

 

Äntligen har det blivit lite varmare i vattnet. Man pratar om ca 20 grader och kanske, kanske vi kan bada i nästa vecka när Siv återigen är hemma efter att ha varit och jobbat i tio dagar. Det ska bli skönt att få henne hem,

 

Det är helt ok att vara gräsänkling, men såklart är det trevligare när min bästakompis är hemma och med.

 

 

Hur som helst så åkte jag ner till kajakförrådet igår och stack iväg på en tur. Tanken var att paddla Gränsö runt, något jag tänkt många gånger, men vad som aldrig blivit av. En av orsakerna är att det alltid har varit ganska hög sjö och oberäkneliga dyningar som inte passar min smala och ranka kajak. Då det var ganska lite vind igår bestämde jag mig för att pröva. Något som visade sig vara klokt.

 

Gränsö från vattensidan var otroligt vackert. Massor av klippor och vikar och förvånande nog var det nästan inte några människor ute där. Kanske berodde det på att solen hade gömt sig bakom gråvita skyar någon timme tidigare. Det var först när jag kom ner till Skanviks klippor det började bli lite vågor. Eller vågor, det var mer långa, höga dyningar som drog in från Östersjön. Lite obehagliga var dom, men inte värre än att en liten kursjustering ordnade den saken. Efter ett par timmar och 20 km var jag så åter vid förrådet. Men nu fick kajaken följa med hem till Forellvägen eftersom jag planerade att paddla till Hasselö idag. Mer om den ön kan du läsa här.

 

Så klockan halv tio satte jag av genom Gränsö kanal. Det var sol, varmt och nästan vindstilla och jag valde att gå i mellanskärgården. Samma väg som vi åker skridsko i vintras. Det var massor av båtar ute och mer om dom skriver jag nog i en annan blogg. Det gick i alla fall bra även om jag ibland undrar hur mycket dom ser av vad som sker runt dom.

 

Paddlingen slingrade sig mellan olika öar och över ett par farleder innan jag så var framme. Då var klockan kvart i elva. Det hade alltså tagit en timme och femton minuter. Då algblomningen slagit till hade jag egentligen inget behov att kliva ur kajaken och jag var heller inte hungrig. Så i stället vände jag åter söderut.

 

Jag hade egentligen tänkt gå i innerskärgården tillbaka, men eftersom det fortfarande inte var någon vind att tala om så ombestämde jag mig. Det är inte ofta jag vågar gå ut på öppet vatten ensam, men idag var en bra dag för det. Allt gick så det susade och det var otroligt vackert. Ända tills det blev ovädersmoln på himlen. Tio minuter senare slet vinden i mig och kajaken och jag kunde inte helt fatta hur jag skulle reda ut situationen. Jag var helt enkelt tvungen att gå mot vinden och vågorna, ännu längre ut från land, där jag sedan snabbt i ett par av de lägre vågorna kunde vända och på så sätt få sjön in akerifrån. Det går nämligen nästan inte att hålla min kajak uppe med grov sjö från sidan.

 

Nu gick så allt bättre och jag kunde ta mig bakom en udde för att stanna och äta lunch. Där blev jag liggande och vilade och efter en stund kom också solen tillbaka. Då var allt härligt igen. Med solen försvann också vinden och jag kunde så ha en stilla paddling de sista kilometrarna hem. Dagens tur blev därmed ca 22 km eler 11.9 Nm för den som föredrar det