Aktivt uteliv

Efter min kommentar på facebook om årets restskatt på 160 000 NOK har det skett ett par saker.

 

Jag börjar från början med år 2011 års selvangivelse. Eftersom vi haft dubbla inkomster under förra året  och dessutom en god del avdrag och därtill bett om att få sambeskattas använde vi för säkerhets skull vår auktorieserad revisor för att få allt riktigt.Hon konstaterade att vi båda skulle vara tvugna att betala ca 160 000 var i skatt utöver det vi skattade på sjukhusets lön.

 

Sagt och gjort. Siv betalade in hela beloppet i maj och därmed trodde vi det var färdigt. Men så var det ikke!

 

Självklart blev jag inte förvånad då jag för ett par veckor sedan fick brev från skatteindrivaren i Ringerike. Där stod det att jag skulle betala in typ 163 000 till i skatt. Detta i två omgångar med första start nu i augusti. Ingen stress tänkte jag och såg direkt att detta återigen (i år som alla andra år) var ett misstag av skatteetaten. Jag tänkte att det ska dom väl ganska snart komma underfund med och korrigera. Siv som fick höra talas om detta och i grunden är lika skeptisk som jag är till norska myndigheters kompetens skrev så ett mail och påtalade problemet. Vi fick en kvittering direkt, men inget svar.

 

Dagarna gick och blev till veckor och nu när vi kom hem från Öland skrev hon återigen ett mail för att purra. Även denna gång kom autosvar att ärendet skulle hanteras så fort som möjligt, men inget mer.

 

Så ringde Siv idag. Skatteoppkrävaren först som inte ville ta tag i saken utan hänvisade till Skatteetaten. Skatteetaten å sin sida menade att det var Skatteoppkrävaren som i sin tur hänvisade till Skatteetaten. Det var inte bara att ringa och få igång saken med andra ord. Dessutom vill ingen presentera sig eller erbjuda sig att handlägga saken och jag råkade vara inne när Siv pressade en kvinna på detta. Siv menar att hon vill ha direktnummer till vedebörande för att återigen slippa dra hela saken igen, men kvinnan hon pratat med nekar henne det med ursäketen att hon inte kommer vara där då. Men hallå! Vi pratar om att ringa upp inom ett par minuter.

 

Vad som var problemet här var att ingen visste vart pengarna tagit vägen. Vi tyckte dock att det var märkligt att de då kunde se hur mycket vi kunde betala.  Hur som helst var det ingen någonstans som sade att detta ska vi ta tag i och finna ut, så i stället fick Siv göra deras jobb. Hon fick ringa till banken och spåra vilket konto pengarna hade sänts (vilket såklart var skatteoppkrävarens) och så fick hon ringa igen för att ta rätt på KID-nummer (id-numret på blanketten). När hon så ringer och till slut får tag på en kontrollör, Espen, och presenterar vårt KID och deras gironummer hittar dom pengarna direkt. Något som enligt mig överhuvudtaget inte borde skett om myndigheter kunde kommunicera med varandra. Nu lovade Espen att allt ska ordna sig, vilket jag är långt ifrån säker på. Han lovade till och med att jag skulle slippa räntan dom krävde mig på för att jag var sen med pengarna (vilket jag inte alls var eftersom dom själva slarvat bort dom),

 

Ja kära nån. Varför ska jag behöva ha det såhär varenda år? Dessutom ska jag snart försöka få tag i den förbannade skattsedeln igen, vilket ledde till bråk förra året med. Är det värt pengarna att jobba i Norge egentligen?