Aktivt uteliv

Sedan många år tillbaka köper jag i stort sett bara märkesgrejor. Det kan vara alla möjliga märken, men i huvudsak är det svenska märken såsom Fjällräven, Haglöfs (jag vet att det blivit kinesiskt), Boomerang, Lundhags, Poit 65 med flera.

Det började med att jag trodde de skulle hålla bättre än de billigare konkurrenterna, men så var det inte. Eftersom tillverkningen oftast äger rum borta i Asien är inte grejorna bättre än just det som är tillverkat i Asien. Generalliserat, javisst, men ändå stämmer det alltför ofta.

Vad som jag ser fördelen med svenskt, och andra märkesgrejor är servicen. När grejorna går sönder, och det gör det allför ofta när man använder det på riktigt, går det lätt att få tag i tillverkaren och ta en prat och hitills har det inte varit några som helst problem.

Den som följer bloggen har sett att jag haft en god del otur de sista månaderna med mina saker. Det sista var just en Boomerangtröja som jag köpte på rea. 975 kronor och slapp i linningen efter bara en tvätt. Jag tog kvittot med till butiken och idag fick jag en telefon. Allt klart för tillgodoköp i samma butik. Det blir en likadan som den på fotot, fast i annan färg, och som har hållt formen i två år.

Eftersom vi har ett så otroligt trögt internet här i Västervik (speciellt det som ska upp) tar det som regel ett par timmar att få upp en  eller annan liten kort filmsnutt. Här kommer dock de två små snuttarna som togs i samband med plurrövningen i helgen.

Notera på bägge filmerna hur otroligt seg isen är och ändå håller. Den är vid tillfället dygnsfärsk och max 2 cm tjock. Notera också vad som sker då jag i film nummer två säger "ett ben" till Siv.

Det har fortsatt snöa här i Västervik och därmed kunde jag inte nu heller åka på mina nya skridskor. I stället var vi ett par stycken som for iväg för att kiak hur det såg ut på isarna och likaså snöläget ifall vi vill erbjuda skidtur till helgen.

Vi stack iväg från Åldersbäck och tog oss söderut. Det var strålande sol, även om det snöade i perioder. Efter ett antal kilometer blev det allt mörkare på himlen och snöfallet och vinden tilltog alltmer. Det drog ihop sig till lunch och som lunchställe fann vi ett båthus vi kunde söka skydd i.

Här dracks det choklad och vi åt äggmackor. Jag hade lagat tjocka revbensspjäll igår som också försvann ner. Mätta och belåtna packade vi ihop och det var inte utan förvåning vi återigen såg solen titta fram. Nu vände vi hemmåt och denna gång gick vi så långt ut att vi såg öppet vaten. Sol, snö, hav och ett par minus. Kan man ha det så mycket bättre?

Nej knappast!

Så var det så överståndet. Plurringen är genomförd och de som skulle göra det kom alla upp på isen ingen för egen maskin. Vi var åtta stycken som tog oss igenom isen nere i gästhamnen. Det var inte speciellt kul i morse då det var 16 minus då jag stod upp i morse. Det var dessutom en liten, men otroligt kall vind som kom från nordväst.

Vid lunch då vi drog ner till stan var det varmare, även om det fortfarande var 7 minusgrader. Den varma sköna solen vi hade igår var idag borta.

Tidningen var på plats för att ta kort och vi hoppade en efter en i vattnet. Det var samarbete som gällde då kläderna skulle tas av eftersom framför allt fingarna tog stryk. Därefter packades alla blöta kläder i påsar och så samlades vi borta vid tändstickan för lite fika och kursutvärdering.

Denna helg har vi samlats för att bli ledare inom skridskosektionen i Friluftsfrämjandet. Det är Christian och Lisbeth Björk från Eksjö som håller utbildningen för oss, åtta skridskoglada själar.

Idag har vi varit inne hela dagen vilket var rätt skönt eftersom det varit rejält kallt trots strålande solsken. Vi har pratat om istillväxt, issäkerhet, ledarskap och en hel massa andra saker. I morgon är det mer teori på förmiddagen och sedan praktisk övning ute på en eller annan is. Jag får återkommer med bilder på det i morgon.

Det var tänkt att vi skulle åka en rejäl tur, men eftersom det ligger ett par dm snö överallt och dessutom troligen ligger fastfrusen i isen blir det bara en helt kort tur. Därefter planerar vi att åka bort mot hamnen och plurra. Kul att testa lite ny utrustning i vattnet och att se hur allt (inklusive jag själv) fungerar. Det blir det sista vi gör innan vi avslutar med kaffe och macka i strandkanten samtidigt som vi utvärderar.

Vi håller alltså tummarna för finväder.

Nu i januari-februari ligger födelsedagarna på rad. Bland annat fyller både Siv och hennes pappa inom loppet av några få dagar. Därför passade vi på att en kväll åka ner till Vikersund för att ta/bjuda på lite kvällskaffe med våffler.

Sivs pappa bor inne i Vikersund, men har inte utsikt till hoppbacken. Det har däremot Sivs syster och svåger som egentligen bor rakt nedanför (fast på andra sidan älven och i Geithus, som är grannsamhöllet). Här kan man sitta i vardagsrummet och följa hopptävlingarna som börjar i nästa vecka.

Den gamla backen revs under det gångna året och har fått ge plats för en ny och därmed räknar man med att det gällande världsrekordet, som för övrigt är satt i den backen, kommer slås. Man räknar med hopplängder upp mot 250 meter. Det är en bit det!

Man blir inte så jätteimponerad, även om e n hoppbacke såklart är otroligt mäktig att stå nedanför, men Sivan och jag var uppe i tornet på den gamla och det måste jag säga.... det kittlade rejält  magen att stå på kanten där. Dessvärre  försvann de fotona i en datorkrasch för ett par år sedan. Men till sommaren hoppas vi kunna ta ett par nya bilder. Då på nya backen, och inte som nu, nerifrån.....

En dag för ett par år sedan kom Siv hem och berättade att man använde Hønefoss (staden vi tidigare bodde i och nu arbetar i) som ett exempel på högskolan över hur misslyckad en stadsplanering kunde bli. Staden har i stort sett inte förbättrat möjligheten för trafiken sedan 50-talet  och som alla då föstår så har det hänt en hel del båder när det gäller fart såväl som antalet bilar.

När Siv för ett par år sedan jobbade på andra sidan stan hade hon ca 8 km och cyklade i stort sett alla dagpass. Var jag då ledig brukade jag i min tur ta egen cykel och möta henne. Det visade sig snart att det gick betydligt fortare att cykla än att åka bil.

Från klockan 14 stod det helt stilla på alla infarter på grund av trafik, trafikljus och en omöjlig trafiklösning. Alltför ofta fick man vid varje trafikljus stå över både två och tre ljusväxlingar innan man kom hundra meter till nästa korsning och ljus.

Det finns idag sju trafikljus genom staden. Alla i otakt och ingen som egentligen ger någon grön våg. Vid hälften av ljussignalerna är det kanska mycket trafik som ska ut från korsande väg innifrån centrum. Det gör väntan, väntan och väntan. Inte ens mitti natten kan man åka igenom stan utan att behöva stoppa en eller ett  par gånger. Det är så illa att söndagar som är fotbollskväll tvingas man slå av trafikljusen för att förhindra ett totalt kaos.

Så ser det ut, alla dagar i veckan. Idag lördag eftermiddag när jag åkte hem var det ett av sju som var grönt, sen var det rött, rött och rött. Stillastående! Hopplöst!

Som du, kära läsare, säkert förstått är vi åter på arbetstur. Det brukar vara orsaken till att det blir helt tyst på friluftsfronten. Nu har jag gjort två nätter och har fem kvar innan vi återigen vänder näsan söderut. Då för att äntligen få gå skridskoledarutbildning, det ser ut som att den blir om dryga fjorton dagar. Teori och praktik och med avslutning i vak även detta år. Då ska jag se till att Sivan tar lite fina bilder som vi kan lägga upp.

Här har det i alla fall varit varierat väder. Gråväder varvat med stålande sol. Tio minus ena dagen och så fyra plus nästa. Idag har det varit kalasväder, men blåst kraftigt här nere vid sjön. Däremot var vi till Gran en tur innan Siv började jobba och där var det vindstilla.

V'l hemma igen åt vi lunch innan Sivan stack iväg för att jobba. Jag låg och slappade på soffan, tittade på en eller annan film och bara väntade på att jag skulle bli trött så jag fick gå och lägga mig. Då kom det en stor bil och stoppade utanför. Det var campingkungen själv.

Det är säkert sällan goda nyheter då campingägaren stoppar och vill komma in för en prat. Dock verkade det inte vara så farligt (tror jag). Han hade ett förslag han ville prata med oss om, men det ville han bara göra då vi var tillsammans. Siv och jag alltså. Så nu går jag här och funderar..... Har såklart en eller annan tanke. men kan egentligen inte gissa alls. Det blir bara att vänta till efter helgen då vi ska träffas en eftermiddag. För som han själv sade "det kostar inget att ta en prat"...

Vi får väl hoppas det :)