Aktivt uteliv

Städningen fortsätter på den lilla tomten. Idag har jag varit och tttat på en kompostkvarn. Jag håller på och handlar med en begangnad, men det går lite trögt, och får jag inte till det så blir det en ny. Jag har fortsatt klippa och kratta. Gräsmattan är vattnad så gödningen har gått ner och det sista är kryddlandet har fått sig en utrensning.

Det luktade så otroligt gott och det verkar som det mesta är på gång upp. När jag fick rensa ur lite gammalt torrt hade lukten av oregano, basilika, timjan och rosmarin satt sig i händerna och det luiktade riktigt härligt.

De flesta av rosorna är också nerklippta nu och nu väntar vi bara på att se vad som sker i rabater och land. Det kommer en god del lökar lite överallt som jag inte har en aning om vad det blir. Spännande är det i alla fall.


Det lilla lilla kryddlandet har börjat spira

Äntligen är det gjort. Kommunen har sopat cykelbanorna och det är så rent och fint. Såklart var jag direkt ut på en liten tur med inlines när jag kom hem från staden. Det är inte riktigt detsamma som att åka på isen, men nog märks det att vi stått mycket på skridskor i vinter (och inlines i höstas).

Det var inte helt färdigt så en längre runda får det bli i morgon.

I stället fick jag mig en öl på altanen när jag kom tillbaka. Solen sken och det var jättevarmt. Det innebär att kinderna nu är varma och säkert lite röda. Tänk så härligt att det blev fint väder, och som dom har sagt så ska det bli ännu bättre och varmare i morgon.


Sol og en dansk pils

Idag har det gått i trädgårdens tecken.


Då jag kom hem från stan passade jag på att sopa asfalten utanför huset.


Så krattade jag ur rabatten en gång till och passade på och kika om jag kunde
se några blomknoppar. Det kunde jag inte :-)


Så gick jag in och läste på om man kunde klippa Klematis och Kaprifol.
Det kunde man så då passade jag på nu när du ändå inte är hemma och
saknar blomdoften. Nästa år blommar den igen (hoppas jag)
Det blev i alla fall väldigt ryddigt och fint när jag fick rensa ut lite.


Sen var klockan så mycket att jag bara hann ta en kort joggingtur innan det
var dags att sätta fart med kvällsmaten. Gott, gott.


Här till lands kan man se vädret i flera länder. Det ser inte ut som du ska
gå ut så mycket de närmsta dygnen. Själv kommer jag nog sitta på altanen
Eftersom det skulle blåsa rätt så mycket blir det ingen paddling.

Så kom jag iväg och fick cykeln pumpad. 

Det har blåst rejält här, men eftersom solen har varit varm och vindarna ljumma så har det inte gjort något. Tvätten på torkvindan var torr på ett par timmar och medan jag väntade på det tog jag cykeln och gick iväg.

Det var massor av folk på stan och de allra flesta stod ellre satt och solade. Själv gick jag en tur och var sedan på bibblan för att läsa ett par tidningar innan jag satte mig på cykeln för att åka hemåt. Jag åkte lite smågator och hamnade sanrt uppe vid St Gertruds kyrka som i snart ett år har renoverats. Nu är tornet färdigt och det blev jättefint. Jag ska gå in och titta vid tillfälle, men det får vänta tills Sivan kommer hem.


St Gertruds kyrka i  Västervik

Uppe i dessa kvarter som är riktigt gamla kan man hitta hus i alla storlekar och i alla former. En del lutar åt vänster och andra lutar åt höger. Andra lutar innåt medan ett par lutar både innåt och utåt. Där skulle jag inte våga bo. För den som inte varit och promenerat en tur här kan jag verkligen rekommendera det. Kan man sedan få en guide med sig är det nog ännu bättre.


Ett tjusigt gammalt hus i centrum

Äntligen kom värmen tillbaka. Det var helt blått i morse vid sju när jag vaknde och ganska snart kände jag att det skulle bli varmt. Det har föresten märkts inne också eftersom det blivit allt varmare de sista tre dygnen.


Tvättdag med utomhustorkning

Idag är det tvättdag. Jag passar på att sitta ute medan solen är framme fast det tyvärr har blivit alltmer moln på himlen. Desmo tycks också njuta värem och ligger efter husväggen och njuter de stunder solen skiner.


Desmo ligger och leker i solen

Nu ska jag ta min punkterade cykel och gå och fylla luft. Sedan är det lite småsaker som ska fixas när jag ändå är nere.

Vi hörs kanske till kvällen.
/Ciao

Idag när jag lagat tog jag mig en tur ut i löpspåret. Jag är ganska gott igång och även om det går både tungt ochn lite trögt så har jag ändå Ringerike maraton i bakhuvudet. Vi får se vad som orkar med och hur höften fungerar.

En sak som slagit mig de sista gångerna jag varit ute är folk ovilja att byta sida. En del (och faktiskt inte så få) verkar mest arga och sätter prestige i att den jävla löparen (dvs jag) inte ska komma och förstöra deras promenad med hunden, eller vad det nu är. Dessa personer skulle jag kunna springa på utan att dom för den skulll skulle flytta på sig. Ibland tror jag nästan att det är just det dom vill. Bråka!

Det är överhuvudtaget nästan alltid jag som löpare som ska flytta på mig. Det oavsett jag kommer till höger eller vänster. Jag har kikat på detta tidigare och tydligen så är "regeln" att går du på vägen är det till vänster du ska hålla. men är det trottoar, cykelbana eller motionsspår du går i så ska man hålla till höger.

Ingen regel utan undantag, men som det är nu så blir jag bara förvirrad. Men jag vet ju ändå att när man möter någon och det blri sådär förvirrat så stoppar men till slut upp. Vad händer då? Jo, man går just till höger om varanda,

Alltå bestämmer vi här och nu att vi håller till höger, oavsett var vi är så länge vi inte är på vägen där vi möter motorfordon.

Norgeresa och arbetsperiod närmar sig och Sivan har beställt svenskemat. Tacopaj, mexikanske kycklingpaj, hemlagad pizza och potatis och köttfärslåda. Igår gjordes pizzan och idag drog jag igång med pajerna. Det blev 5 stycken.


Tacopaj

Tre taco och två kycklingpajblev det. Jag kan bara instämma med min dotter som säger att när man står länge i köket och lagar mat så blir man inte hungrig. Det är som att matlukten mättar.

Till kvällsmat blev det rester. Varma mackor på köttfärsen från igår. Toppengott!


Mexikansk kycklingpaj

Nu ligger det narpackat i frysen och väntar på export till Norge

I går kväll orkade jag inte laga mat åt mig själv.  Det gick inte heller att ta någon löprunda så jag bestämde mig i stället för att ta en lång promenad. Tanken var att jag då kunde stoppa vid kvarterskrogen A la Onkel. ta en pizza där och få mig en starköl till.

Sagt och gjort. Det var kallt ute och det var halt samtidigt som snön ännu slaskade och blötte ner både kängor och byxor. Eftersom OnkelKonkel har så god Calzone (den bästa i stan?) så hade jag bestämt mig för en sådan. Men när den väl kommer in så är det en platt trist sak som inte alls gick att jämföra med min Calzone jag hade sett framför mig uinder promenaden. När jag hör mannen presentera pizzan så inser jag mitt misstag. Jag har sagt Vesuvio i stället. Jag minns det eftersom när jag sade det så kändes det konstigt, nästan lite ovanligt. Och det är det väl eftersom jag inte ätit Vesuvio sedan jag var en mycket ung man.

Idag blev det så pizza igen. Jag har så smått börjat med norgesmaten och då var pizza först ut. Det blev fyra plåtar och då två med tonfisk bacon och en med stark köttfärs (den blir det säkert lite ananas och bea på när den går på bordet i Norge).

Jag fick i mig ett par bitar och sitter nu med en kopp kaffe och ett par chokladbitar. Jag ska strax lägga mig på soffan och titta lite på tv. Är det inget spännande så har jag The Duchess med Kiera Nightley att se.  Det går an.

Sådana här dagar blir det att vara inne. Sitta och leka med elektroniska saker såsom gps, camera eller pc. Det är rätt fantastiskt vad man kommer på när man sätter sig. Funktioner som man inte trodde var möjliga.

I går köpte jag en ny web-camera igen. Sivan fick en i present för  ett par veckor sedan och så köpte jag en åt mig eftersom den gamla inte fungerade. Så skulle vi igång igår. Gick det? Nej, det fungerar bara sådär. Varannan gång har hon bild, varannan gång jag och ludet då? Ja det tycks fungera lite när det själv vill.

I morse när jag vaknade var vintern återigen här. Det var i och för sig varnat för nederbörd och eftersom det var kallt så var nog snö det som var mest troligt. Så långt allt ok.

Men nu var det inget ymnigt snöfall jag vaknade till utan ett helvetes snöande som kom på tvären från söder.

Det är nog inte mer en fem, max tio cm men gott och väl tillräckling för att man ska bli 1. besviken, 2. det återigen ska bli kaos på vägarna i länet. 
Typiskt nog glömde jag bilen utanför garaget i går.


Försiktiga kattspår i snön

Sagt och gjort. Jag loggade in, vilket tog tre minuter och så hann jag vara ute där lika länge innan det plingade till. Ytterligare en gammal kollega dök upp hade lagt till mig som vän. Två minuter senare plingade det åter och då var det en paddlarkompis som lade till mig.

Sedan fortsatte det så. Jag kikade runt lite och noterade att man var tvungen att vara vän för att kunna kika på någons sida. Vän blev man genom att bara slå på mailadressen, eller genom ett enkelt klick.

Mer än så blev det egentligen inte. Jag som funnits på diverse forum i många år nu, blev inte direkt imponerad. Systemet bygger verkligen på att flest vänner vinner. Fråga och lägga till. Jag hittade flera stycken med många hunda,kanske tusen vänner. Det var sida på sida på sida med bara vänner. Stackars människor som ska vedlikehålla  alla dessa vänner.  Själv har ju jämt göra att försöka hålla kontakten med de jag har runt mig idag :)

Jag kan såklart se varför det är så populärt. Alla finns ju där. Dagisvännerna, grundskoleklasskamraterna och alla dina kollegor du haft på dina samlade arbeten genom livet. Dina barn finns där och alla andras barn också. Kändisar och kulturpersonligheter och har du tur, ja då blir du kanske vän även med en sådan.

Jag loggade ut i går kväll igen. Då hade jag varit medlem i 7 timmar. Det fick räcka så!

Länge har det varit så att våra dagstidningar högst upp redovisat allt om våra kändisar. För 25 år sedan var det våra artister och sångare som tog den platsen, men sedan många år tillbaka har det ändrats. Idag är merparten av våra dagstidningar vikta åt våra B och C kändisar. Det är Big Brother, Idol och ska vi dansa (medvetet svensk titel). Tv 4 har ett helt koppel kändisar ??? som hela tiden ska visas upp på nyheterna. Programledare och bloggare följs med största intresse.

I dagens Västervikstidning kan vi läsa om den engeleska såpakändisen Jade Goody. Varför då? Han avled tydligen i går och sedan dess har det tagit helt av i Sverige. Både på tv och radio pratade man om detta i går. Radionyheterna redovisar med stort allvar att hon stilla avlidit. Återigen varför? Vad har hon med mig att göra, med Sverige? Vad har hon gjort för stordåd och som därför förtjänar denna massiva rapportering?

I dagens Expressen slår man upp hur den numera rikskända Carolina G har varit i Japan och var tvungen att äta lugnande medicin. Stackaren hade nästan köpt en jacka där och när hon senare fick veta vad den kostade så blev hon så dålig att hon var tvungen att åka hem och ta lite lugnande. Jamen fy faan vilken värld vi lever i!

Det är väl så att tidningarna tar genvägar. Publicitetskåta kändisar och wannabies är villiga att gå otroligt långt för att hamna i tidningen, på tv eller i radio och men behöver inte som reporter anstränga sig. Man behöver bara sitta och vänta så kommer bytet till dig. Du slipper gräva, du slipper obehagliga intervjuer eller kontakter. Bara le och låta sig ryckas med. Med i det oväsentliga, det ointelligenta!


Bilden lånad av www.snl.no

Kvällen tillbringas i stillhet. Det är nypremiär på det gamla Robinson. Helt okej så här långt även om intrigerna redan nu finns där. Det går nog inte att slippa undan. Något jag alltid undrat över är de som beter sig allra värst... hur upplever de sin insats så här ett halvår efteråt då de sitter hemma med familjen i soffan.

Idag blev det sol efter ett par timmars gråväder. Jag bestämde mig bums för att lasta kajak och sticka ut en tur. Nu var det inte så lätt som jag tänkte för av en eller annan anledning fattades både det ena och det andra. Först fann jag inte fästena till takräcket. När jag sedan hittade dom så fann jag inte spännbanden.

Sedan var transportskyddet borta och jag övervägde om jag kanske skulle ställa in turen. Till slut fann jag ett par andra spännband och så kom kajaken på biltaket och det andra i en påse i bilen. För att vara en kommun som skryter med havet och skärgården så är det väldigt illa ställt med platser att lägga i en kajak. Det finns ett ställe där båtar läggs i och tas upp men det är på norrsidan av Västervik och redan här har du då 40 minuters lite enformig paddling innan du ens kommer ut till Gränsö.

Jag valde idag att ta en runda i hamnen och sedan fortsätta efter land, ner mot Lysingsbadet där jag tänkte paddla in bland Korpaholmarna som ligger på andra sidan badet. Det gick bara en bit och sedan var det stopp. Isen låg tämligen tjock inne i de trånga passagerna och efter att ha kört in i den insåg jag att det inte skulle gå att ta sig igenom den. I alla fall inte utan att bruka så mycket våld att jag skulle riskera att kantra, och det var jag inte intresserad av.

I stället vände jag och paddlade tillbaka så jag kunde fortsätta färden söderöver. Jag paddlade bara så jag såg båken på Spårö där jag vände och gick norr om Östra Skansholmen för att sedan smita in vid Sandvik på Gränsö. Solen som tidigare hade skänkt varma strålar på mig försvann nu i skyar och det blev raskt kallare.

Därför satte jag kursen hemåt. Jag tog genaste vägen och följde farleden hem till stan. Då var jag rejält kall om händerna då jag paddlat och varit våt. Därför stoppade jag i fem minuter nere i hamnen igen. Jag bara satt i kajaken och lät händerna tina upp då solen nu återigen var framme.

Det ska bli kallare till veckan, men det gör inget. Jag hade tänkt att skridkskosäsongen var slut, men jag får nog tänka om där. Fantastiskt. Tänk att under ett par veckor nu kunna både spela golf, paddla, åka skridskor, snowboard och skidor. Det är ett fantastiskt land vi bor i!


Bilden är tagen av HerrE utanför Västervik

Idag blev det till slut fint väder. Det gjorde att jag ombestämde mig och tog cykeln och for till skogs. Jag hade tittat ut turen på kartan i går kväll och den var beräknad till 20 km. Det började bra. Fin grusväg, men allför snabbt övergick den till skogsstig som sedan övergick till stenstig.
 

En kilometer småsten

Så följde det meterhög ljung, lera, vatten,  berg oppöver och berg neröver. Så jag släpade, lyfte och bar cykeln i ca tre kilometer. Svetten båda rann och stänkte, men det gjorde inget eftersom jag var ute för att motionera. När jag sedan till slut kom ut på vacker ängsmark som var som gjord för att cykla på hade bonden varit framme med motorsågen. Massor av träd var fällda precis där stigen slingrade sig fram. En handling som såg ut som en tanke. Det blev dock korta perioder i sadeln.


En kilometer upp och ned

Så kom jag ut till stora vägen och korsade E22. Tanken min var att följa en grusväg på baksidan av sjön Hjorten en bit, innan jag svängde av på en ny skogsstig som skulle föra mig längs hela sjön och till slut hem.


Bara lite ljung här

Så blev det inte. Stigen var troligen inte använd på de sista 25 åren och när jag väl fann den så upphörde den efter någon halv kilometer. Det var dessutom omöjligt att ta sig fram så jag vände tillbaka och tänkte ta vägen vidare. Det var då jag noterade att luften ur bakdäcket tycktes ha minskat. Det var inte helt tomt, men nästan. Satt jag så slog stenar in i fälgen, men då jag stod fungerade det, även om det gick tungt.


och så var det en kilometer sankmark och vatten

Min tanke nu var att fortsätta vägen fram till dess att sjön delar sig och där försöka hita rätt för att ta den snabbaste vägen hem. Då kom nästa bakslag. Vägen som jag inte närmare studerat innan turen (jag skulle ju inte åka på den) tog slut vid ett hus långt innan den borde. Så vad göra nu? Nästan ingen luft och över milen att gå hem med cykeln på släp.


Dessa var det minsta problemet

Nöden har ingen lag. Jag tänkte att jag får kika på sjön och om det går att komma ut. Isarna nu är fortfarande tjocka men ofta är det svårt att komma ut då det smält in vid land. Jag fann dock ett ställe där isen var tjock och så var jag ute. Lite otrevligt att med cykel, utan isdubbar och med en is så glatt att man hela tiden halkade gå de kilomter jag var tvungen för att komma hem.


Ett par kilometer is

Det tog sin tid och jag hann tänka både en och två gångar att jag inte fick ramla. För ensam på isen utan mobil vore det inte kul att halka och få en höft- eller bäckenfraktur. Nu gick det bra och en halvtimme senare var jag i land på andra sidan sjön. Vid vattenverket var det asfalterad väg och jag kunde sätta mig och trampa hemåt Västervik. Tungt och sakta gick det, men det var bra träning och jag kom fram.


En stor råk som jag var tvungen att gå runt

I morgon är det skridskor med främjandet, men eftersom dom börjar redan halv åtta har jag tackar nej. Jag finner ut något att göra själv eftersom det ska bli fint framåt lunch.

För en tid sedan var jag hemma hos en kamrat och blev bjuden på lunch. Han serverade då dessert och det var Frödinge ostkaka. En sak som jag minns från barndomen som det äckligaste man kunde stoppa i munnen. Nu som vuxen smakade det helt annorlunda och var faktiskt riktigt gott.

Till saken hör att sedan vi flyttat hit har Sivan, min sambo och levnadskamrat, tjatat om att vi ska stoppa och handla när vi åker förbi fabriken. Jag har slagit i från mig och sagt att det kan hon köpa på Ica, eller varsom helst utan att vi behöver stoppa på butiken.

Nu hade jag dock med mig en låda till Norge som hon skulle få att avnjuta tillsammans med sin far en kväll. Jag vet inte om hon glömde den, eller lämnade den med avsikt, men med hem igen var den. Så nu slank det ner en halv låda i kväll och jag gissar att jag tar den andra i morgon kväll och till kvällskaffet. Självklart med lite söt sylt till.

Och det är klart min kära vän, vi stoppar på fabriken, närhelst du vill ;-)


Fikadags med Frödinge ostkaka

Så var det återigen samling med torsdagsgruppen. Vi träffades idag ute på Gränsö för en rundtur. Jag har gått den flera gånger, men eftersom den till stor del går bredvid havet så går jag den gärna om igen. Dagen till ära var det en del nya bekantskaper och vi var tillslut 9 stycken i gruppen.

Det var blå himmel och varmt i solen, men eftersom det blåste nordan så var det kallt inne i skogen och i skuggan.

Turen var 13,5 km och som alltid stoppade vi halvvägs för att göra en brasa och grilla ett par korvar. Jag hade ett par små dyra chorizos som var ilsket röda. Dom var toppengoda och jag har flera kvar som får följa med nästa gång. Då ska jag ta ett kort av dom dessutom.

Väl åter vid bilen skulle övriga stoppa hos Anki, en av våra få damer, och fika. Jag själv skule ner på stan för att fixa mina nya brillor.


Årets första blåsippa



och så årets första huggis. Faktiskt riktigt söt

Idag har det varit fint väder och varnt. Nyss hemkommen från vintern var det såklart extra skönt att få vår. Jag har idag passat på att städa undan bland blommor och buskar. Gått över med sekatören både här och där innan jag avslutade med att ta fram både kajakerna och trädgårdsmöblerna.

Trädgårdsmöblerna kom väl till pass då lunchen åts ute i solskenet och kajaken, den hoppas jag få användning för reda fredag då jag tänker mig turen Gränsö runt om vädret är bra. Mer om det senare i så fall.























För när man tittar på de lockpriser som används i tidningarna så är det såklart med det billigaste glaset och med bågar i den lägsta prisklassen. Nu blir priset i stället mellan 6000-8000 SEK. Något som tyvärr inte är så mycket att göra åt.






















Nu ska jag ut på en löptur. Det gäller att passa på medans det är torrt och fint.

Kanske inte riktigt så, men idag är Desmo och jag påväg hem till Sverige och Västervik. Solen skiner ute och det kommer bli en härlig dag. Vi har just avslutat frukosten. Jag med det sista brödet och osten och katta fick kalv på burk.

Nu ska vi bara städa upp och packa innan vi far. Vi hörs!



Friluftsliv vid havet utanför Västervik

Idag har jag så varit iväg till Norefjell igen. Jag var där när dom öppnade klockan ett (eftermiddagspasset) och så började jag med att försöka omsätta teori till verklighet. Ganska snart kände jag att jag hade kommit på vad felet var sist. Jag behärskade att kant ställa på hälsidan, men på tåsidan fick jag inte till det. Någon gång gick det, men det slutade hela tiden med att jag endera skar ner i snön och slog framöver, eller att jag bara miste kontrollen över  svängen och föll när jag gick för högt upp i högersvängen.

Man kan gott säga att jag misströstade och nästan lite uppgiven bestämde mig för att ta liften högst upp i backen där det finns ett par långa blå backar. Det var nämligen så att när farten blev tillräckligt hög, föll jag. Troligen för att jag var feg, rädd för att ramla och slå mig, alternativt bryta ett ben. Jag tänkte att det säkert inte är så att 50-åriga gubbar ska hålla på med sådant. Speciellt inte när dom redan från början har få års skiderfarenhet.

Hur som helst så ordnade det upp sig efter lite nötande och när jag gjorde dagens sista åk så hade jag i alla fall lite kontroll över högersvängen. Vänstersvängen sitter hela tiden, oavsett lutning på backen.

Jag är därmed återigen hoppfull och till dig som undrade om du som 19 åring var för gammal för att börja åka snowboard säger jag tröstande. Det är du inte. Bara kör på du så går nog det med :-)

Så var det snart dags att gå och jobba. Vi var på den indiska i byn och maten var som vanligt jättegod. Priserna hade gått upp något här med och kalaset slutade på dryga 400, det med vatten till maten och lite dricks (ett fullt normalt pris tvärr).

När vi åkte ner på stan så var det kö utanför stan. E16 från fjället var helt stillastående in mot Oslo och det var troligen helt stilla de sista 6-7 milen. Orsaken? Inget speciellt förutom att det går mot vår och att hytterna kanske är extra utnyttjade.

Nu har vi sovit middag i två timmar och denna natt kommer gå som en dans.


Vi hörs

Idag har våren ytterligare förstärkts. Solen skiner och snön smälter sådet rinner nästan överallt. Jag hoppas verkligen att solen inte tar skidbackarna, utan att det kommer vara snö i backarna fram över påsk och pingst.

Idag tog vi en kort promenad i solen när Sivan kom från jobbet och nu samlar vi oss för att återigen sticka ut och äta. Maten i frysen är slut och därför blir det uteäta då det på norskt manér inte finns någonstans att köpa något att tillaga.

Jag planerar att sticka hemöver på tisdag förmiddag. Jag ska stoppa i Strömstad för att köpa båtfärg till en bekant i Västervik. Därför kommer vi (Desmo och jag) vara hemma framåt kvällen. Förhoppningsvis är våren långt kommen hemma.

Nu sticker Sivan och jag och äter indiskt


.
På promenad i grannskapet

Fredagens runda med snowboard gav ingen mersmak. Det gick illa och eftersom jag missat att justera bindninarna blev det aldrig kul att åka. Det tillsammans med ett par riktiga vurpor där axeln återigen fick känna på hur det nästan är att gå ur led, gjorde att jag var inne på att ta en lektion nästa gång.


Köksborden blir arbetsbänk

Nu, efter att ha varit på internet och läst på min läxa vet jag i stort sett vad jag gjorde för fel. Likaså har jag justerat upp bindningarna så jag tror att jag kommer ha betydligt bättre kontroll. Därmed sover jag bara ett par timmar i morgon och sticker sedan iväg upp till Norefjell igen. Jag ska prova en brantare backe denna gång och se om farten kan hjälpa mig något.


Så provar vi mellan justeringarna

Idag kom vi så iväg till Norefjell.  Vädret har mestadels varit fint även om dimskyar dragit in och gjort sikten nästan obefintlig i perioder. Den nya brädan gick fint även om den måsta trimmas en hel del i justeringar för att passa mina fötter och min stil.

Sivan fick jag tyvärr inte med mig idag heller, men hoppas hon kommer prova hon med. Idag ägnade hon sig i stället åt slalom. 

Det var massor av snö och den är fortfarande sådär härligt puderlik. Det fanns gott om opreparerade områden för den som gillar det och trots att det började med lite folk i backen så var det rätt så tätt med skolungdomar till lunch.

Nu är det kaffe, en film och sedan sängen. Synd eftersom himlen är knallbå här och solen smälter snön.

Inte idag, men i morgon. Jag har jobbat inatt och ska direkt på eftermiddagsvakten idag. Det innebär fyra timmars sömn innan man åter kastar sig in i det kaos som för närvarande tycks prägla sjukuset Ringerike. Det är fullt, fullt, fullt och det bara tyter in patienter hela tiden. Ibland känns det som om det läggs in två nya på varje vi lyckas få ut. Dessutom verkar det som om folk njuter av att bli inlagda. För även den minsta småsak gör att man packar väskan och räknar med att få en veckas hotellvistelse med full uppassning och gratis mat (tyvärr både till sig själv och sina anhöriga).


Dessutom finns tid för annat hela dagen i morgon. I vårt fall har vi planerat skidåkning. Äntligen ser det ut som jag får pröva min snowboard. Sivan pratar om att hyra och det vore det trevligaste eftersom vi båda kan hålla oss i samma backe. Men hon tar skidorna med så vi får se hur det blir. Det har varit gott om snowboardskador (både lätta och allvarligare) på jobbet så håll gärna tummarna för att allt går bra.

Jag återkommer i morgon med någon bild och rapport om Sivans lägenhetsvisning.

Till dess, ha det!

Här ligger det massor av snö kvar. Häromdagen då vi var ute med Desmo fick han för sig att hoppa ut i snön. Det slutade med att han sjönk ner rejält och när jag sedan skulle hämta honom kunde vi konstatera att snön räckte mig en bra bit upp på låret.

Eftersom snöplogningen kostar pengar så prioriteras den inte speciellt högt här till lands. Dessutom så har man en förkärlek till snöslungor, även på traktorerna, vilka inte alls är lika effektiva att skrapa rent som en plog är. Därför blir det gärna en dm snö kvar.

Det är detta vi sliter lite med nu. Snön smälter lite på dagarna och bildar djupa hjulspår som sedan fryser till natten. Det är helt hopplöst att försöka ta sig fram när det är så. Slask som man halkar omkring i på dagarna och is på kvällarna och nätterna. Det resulterade i en rejäl vurpa i går kväll när jag skulle gå till jobbet. Massor av skärsår i ena handen och ett blodflöde som lyckades få fart på akutpersonalen väl inne där.

Medan jag sitter och skriver detta så är vårt lilla djur upptagen med tv. Han är en stor natur och djurvän och väl inne så tittar han på det mesta inom det området. Han gillar egentiligen alla typer av djur,även om han är i grunden tydligen är lagd åt det ornitologiska hållet. De gånger det är fåglar på tv kan han sitta och ligga länge och trollbundet låta sig lockas av fåglarnas läten och förflyttningar.

Ja, han har många strängar på sin lyra vår katt. Han är även gastronomiskt lagd och nyfiken på det mesta som sker i köket. Mer om det en annan gång.


Fågelälskaren, Desmo

Häromdagen skulle grannen flytta. Hon är läkare och jag känner henne väl eftersom vi jobbar en hel del tillsammans. Det började med att det var en del väsen i trapphuset här. Det är det i och försig alltid, men nu var det mer än vanligt. Jag kikade ut (nyfiken som jag är) och såg en bil stå utanför porten. Snart kom det också en kvinna bärandes på en del saker.

Jag förstod vad som var på gång eftersom kvinnan garanterat var mor till läkaren som vi har som granne. Hon bar  ut en tvättkorg fullproppad med saker och ställde den mitt på på den lilla uppfarten till huset. Bilen var då parkerad utefter kanten i mot körriktningen och hon fick nu av en eller annan anledning för sig att flytta bilen. Hon började svänga ut för att backa in på uppfarten och att döma av motorljudet förstod jag att här skulle kunna hända spännande saker.

Så var tivolit i full gång. Det var verkligen en parodi på kvinnlig bilkörning för hon kom ingenstans där hon kämpade. Hon svängade fram och tillbaka samtidigt som hon slet mellan ettans växel och backen. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Säkert gjorde hon denna manöver 6 gånger innan hon överhuvudtaget bytte position på bilen. Efter tio fram och tillbaka hade den så förflyttat sig och var sakta på väg upp på uppfarten.

Såklart visste jag vad som skulle komma att ske. Jag gick och hämtade kameran och medan hon fortsatte sin tur fram och tillbaka så stod jag och väntade på det oundvikliga. Och ja, så klart kom det!

Hon verkade alldeles ha glömt korgen med saker i som hon tidigare ställt mitt på uppfarten. Hon backde så klart på den och den gled en liten, liten bit innan den sakta gled in under bilen. Jag vet inte om hon märkte det, eller om det var slumpen som gjorde att hon stannade då. Efter mycket slitande fick de tillsammans fram den, nu i ett helt annat skick än då hon först ställde ut den.



                       
Fram och tillbaka                                                Nästan framme, bara två gånger till

Själv har jag arbetat som instruktör i just detta ämne under ett par år vilket gör att det går relativt lätt att att komma in i övningarna. Likaså sitter tekniken bra efter så mycket praktik jag haft, både via utbildningar, men såklart också via åren i ambulansen där man utsätts för relativt många hjärtstopp jämfört med övriga yrken inom sjukvården.







Det finns dock de som sliter väldigt med övningarna. Jag gissar att de stackarna kommer ha en rejäl träningsvärk i morgon. Som tur var varvades övningarna med en hel del Ekg-tolkning vilket kan vara väldigt svårt. I alla fall när det kommer till de ovanligaste sjukdomarna i hjärtat.

Sammanfattningsvis, en bra och nyttig dag.

Efter min fjärde natt på jobbet är det så dags för ett dagpass i morgon. Det är utbildningsdag och så fick jag förfrågan om jag kunde ta natten efter det. Något som jag tackade jag till då det ger en del extrapengar. Hur som helst. Eftersom jag helst ska sova i nattså gäller det att komma upp lite skapligt. Jag hade inte ställt klockan utan vaknade före klockan tolv men klev inte upp utan låg kvar och slappade till ett.

Sen blev det inte mer. Jag tog på mig och tog en tur ut med katten, men hade inte tålamod att stå och vänta på att han skulle gå ett par steg var tionde minut. I stället stoppade jag honom under armen  och så fick han gå in. Sedan dess har jag lånat grannens bredband och surfat runt på internet. Ganska snart fastnade jag på flashback.


Här finns skvaller om precis allt och alla och om bara en tiondel är sant så är det helt okej. Det handlar om de kungliga, eller våra kändisar. Ibland är det snällt skvaller men såklart är den elaka ryktesspridningen mer spännande. Dagens topics för mig var fullaste kändisen och så lite av varje om kändisar som försvunnit från scenen.

Nu väntar jag med spänning på Sivan som kommer från Modum och praktiken. Hon skulle prata med mäklaren och det ser jag fram emot att få veta mer om. Självklart så delar jag med mig senare.

Ciao

Kanske är det den gamla ekorren som Desmo så många gånger  jagat i träden, eller suttit inne och kikat på genom fönstret. Svansen (Desmos alltså, inte min eller ekorrens) piskar och han ger konstiga ljud ifrån sig.

I  morse när jag kom hem från jobbet låg han i fönstret och slötittade. Plötsligt är det något som rör sig och ner från en av tallarna kommer ekorren. Denne lille krabat som har precis samma färg som Desmo (han ser ut som en ekorre ibland när han ligger och sover) och som blixtsnabbt pilar från träd till träd.

Jag tro nog att om Desmo hade möjlighet, skulle han ge en förmögenhet för att slippa ut och få sätta efter den lille fartsfantomen. Se bara svansen hans när har kikar runt utanför fönstret.

Sedan jag återigen skrivit på arbetskontrakt för Ringerike Sykehus har vi (som den trogna läsaren vet) haft gratis bostad genom sjukhuset. Den varierar från gång till gång och kan vara allt från en nergången, sliten etta på 15 kvadrat med ett litet, 2,5*2 meter kök till en större i betydligt bättre skick. Det finns alltid en liten dusch i högst varierande skick.

Den här gången har vi 29 kvadrat med ett pyttelitet sovrum som plötsligt känns jättestort. Som alla förstår känns det otroligt lyxigt att kunna stänga in sig i sovrummet när man ska sova. Det är dessutom en förutsättning för att Desmo, katten, ska kunna följa med.

Nu närmar sig dock tiden för att kontraktet med gratis bostad går ut och vi blörjar känna lite press över hur vi ska lösa detta.


Vår plan har bestått av lite olika alternativ.

-Att köpa en billig lägenhet (med norska mått är allt under en million billigt)

-Att köpa en husbil som man kan bo året runt  i (pris 400 000-900 000 SEK)

-Att köpa et fritidshus (vilket vi fått släppa eftersom man inte får permanentbo i sådan här och priset är > 500 000 för nett 
  kyffe utan varken vatten eller el (t o m ofta utan solcell med)

-Att köpa en husvagn och permanent ställa upp (dyrt och jag är inte förtjust i husvagn)

Sivan har nu funnit en lägenhet i sin gamla hemstad. Den är på 44 kvadrat, nyrenoverad och med garage som Sivan kan ha sin bil i när vi är hemma i Sverige.  Det innebär tre mil till jobbet med med halva priset på bostad, jämfört med här i Hønefoss. I nästa vecka vet vi mer om detta.

Du finner vår arbetsbostad  här.




















Sivan fann denna. Blir det vår arbetsbostad?

Efter ett par dagar med grått och trist väder samt ett par plusgrader (det har kommit lite regn) har det återigen blivit vinter. Nattens regndroppar hade i morse övergått i ett ymnigt snöfall. Återigen är det helt vitt ute och det ser mjukt och skönt ut.

Sivan jobbar dag i helgen och jag natt. Det innebär att det bara är eftermiddagarna vi har samman så det har inte blivit varken snowboard eller skidor ännu. Det blir i nästa vecka då vi får en eller två dagar tilllsammans. Sivan har lovat at hyra snowboard så då kan vi snubbla runt bägge två i backen. Vi hoppas det är fortsatt mjukt.


Sivan och Desmo på snöprommenad

Under gårdagen blev det bara två promenader. En med Desmo, vår lille kattkompis som fått bli med denna gång. Den andra, den tog vi själva innan vi gick hem och tog vår kvällsmat.


Slappar av

Idag på eftermiddagen kom luftambulansen från Ål. Helikoptern som vi har levt med som granne i ett par år som ytterst sällan stört oss. När vi senare var påväg ut kom den tillbaka och vi trodde att det var Osloambulansen som skulle hömta någon, Det var det inte utan det var samma ambulans som tog omvägen för att hämta upp en väska de glömt.  Denna lilla tropp för väskan kostade säkert bara 50 000 och det är ju alltid kul att få åka lite helikopter. Det ser vi ofta exempel på.



Det  var här, precis femtio meter till höger om plattan vi bodde och hade vår trädgård.

Jag förstår vår stadsministers indignation när jag hör på nyhterna vecka efter vecka hur höga herrar förser sig samtidigt som dom ropar upp i dagligpressen hur synd det är om dom. Bankerna var först ut och trots jättevinster under förra året hävdar man att årets sista skälvande månader är det som präglar bankåret 2008. Inte ett ord om hur saker och ting snurrat på tidigare. Heller inte ett ord om sin egen del i detta race där jag förstått att alla visste vad som skulle komma att ske om man fortsatte på inslagen bana.  Det var höga vinster och här och nu som gällde.

Resultatet? Sänkta stryrräntor för att få fart på Sverige, medan bankerna högst ovilligt och inte alls i samma fart sänkte sina räntor. När räntan sedan sänktes så var det långt ifrån lika mycket som styrräntan.

För någon vecka eller två sedan var det ett statligt bolag som återigen betalade jättebelopp till en chef. Chefen hade nog inte gjort så bra jobb eftersom bolaget gjorde stora förluster, men en gratifikation på ex mille blev det till trots.

Så är det idag Volvo. Den svenska företagssjälen personifierad. För bara ett par veckor sedan var man med hatten i hand och knackade på hemma hos stadsminister Reinfeldt. Skälet till att man var där handlade om pengar. Krisen gjorde att man inte kunde klara företaget om man inte fick pengar. Fick man inte så ville man låna. Om jag inte minns helt fel så blev det ett rungande nej och kritiken från företagen och opossitionen var massiv.

Reinfeldt å sin sida lät förklara att det inte var någon mening att ge pengar till företag som inte klarade sig ekonomiskt och var självbärande. Det gick ett par dagar och vad hände sedan.

Bonusordningar för många mille skulle ut i Volvo. Det var såklart inte fotfolket eller de i mellanleden utan det var direktörerna och styrelse (de som fattar sina egna beslut kan vi gissa) som skulle ge sig bonus. Det tog en ende med förskräckelse då en av cheferna ifrågasatte ordningen och kallade den omoralisk. Heder till honom!

Nu har i alla fall Volvo dragit tillbaka förslaget som väntat. Detta samtidgt som man säger upp folk till höger och vänster och minskar arbetstiden för att få ihop pengar till daglig drift.

Nej tusan. Kanske man skulle bli en gammaldags kommunist?

UPDATE: På nyheterna just nu pratar man om AP-fonderna som idag går så dåligt att man troligen måste sänka pensionerna. Det är här, i dessa statliga bolag bonusarna ökar mest. Detta trots att man uppenbarligen gjort ett dåligt jobb under lång tid.

För inte alls många år sedan ansågs Sverige vara ett föregångsland på många sätt. Inte minst när det gällde preventivt arbete för rökning. Non smoking generation firade triumfer och antalet rökare minskade kraftigt. Det är ett antal år sedan.

"Varje ciggarett kostar 14 minuter av ditt liv! Och tyvärr är det inte bara åren mellan 80 och döden det handlar om. Varje dag dör 15-60 personer i Sverige på grund av rökning och det är inte bara 90-åriga cigarillrökare med ett långt och fint liv bakom sig. Rökning orsakar fler dödsfall före 70-årsåldern än bröstcancer, AIDS, trafikolyckor och drogmissbruk tillsammans. Och i motsats till olyckor är det sällan över på ett ögonblick. De flesta av de sjukdomar som rökningen orsakar leder till ett långvarigt sjukdomsförlopp".
(Hämtat från hälsoportalen netdoktor)

Hur det är här i Västervik har jag ingen aning om men för Sverige som helhet gäller att 14 procent av de vuxna röker men bland arbetslösa och förtidspensionärer röker 36 porcent. Andelen rökare bland utlandsfödda är ca 20 procent, vilket också genomsnittstalet för Sverige är. Det innebä att var femte person (inklusive de små barnen) är en rökare.

Vad jag däremot ser när jag är ute på stan är rökare. Rökare i alla åldrar och överallt. Dom står i dörröppnignar och i bankomatkön. Dom sitter på bänkar och står och pratar. Alltför många tänder på sin ciggarett redan då dom är inni i butiken.

En sidoeffekt av detta är spåren. Spåren som täcker hela trottoaren eller gågatan bitvis. Det ligger fimpar precis överallt och idag då jag skulle in på bilioteket var det så mycket fimpar att det var helt täckt utanför. Vem är det som står och röker här? Inte är det bättre efter trottoarerna eller på gågatan. Vem har lust att sätta sig på en bänk när det är ett berg med illaluktande fimpar nedanför?

Man säger att det som göms i snö kommer upp i tö. Kanske är det resultatet av detta.Inte är det något som kommer locka turisterna hit till sommaren i alla fall. Kanske Västerviks kommun skulle satsa lite pengar även på rökstopp (med tanke på deras nästan hysteriska engagemang att vi ska dricka mindre) och på så sätt spara en god del pengar på sjukvård.

Jag sitter nu med de som är kvar av den Bayerska ölen som jag valde i stället för Colan dom bjöd på från pizzerian. Kvällens pizza blev en calzone (det är en inbakad pizza med skinka och ost för den som inte vet). Den var inte så jättestor, men den var toppengod vilket är minst lika viktigt.

Jag har sedan en tid velat bjuda med Sivan till denna krog för att dom har plankstek för 99 kronor. Den ska vara väldigt god och som norrman har man som regel inte en aning om vad en plankstek är (eller calzone för den delen). Det får bli när hon väl kommer hem efter avslutade studier.

Det var som en vanlig kväll när jag var och hämtade maten (jämfört med lördagen som jag berättade om förut). Min pizza var klar på ett par minuter och så stod det en i ugnen. Det var allt.

Väl hemma blev det mat på grabbars vis. Framför tv med en öl och direkt ur kartongen. Jag gjorde ett litet civiliserat undantag och använda bestick. Någon som provat att äta en calzone utan?

Kvällens film blev Taken med Liam Neeson som jag oftast tycker hamnar i bra filmer. Denna var lite ojämn, med en tonårsdotter som spelade över något gräsligt. Annars var det en bra actionfilm med en hjälte som kan allt. Han är inte bara proffesionell mördare med statens goda vilja. Han är en bra  pappa också!

Alldeles för bara ett par minuter sedan var det en intervju på radio. Det var vårt schlagerhopp Sarah Dawn Finer som intervjuades. Det handlade om andra chansen och för att göra det kort. Man undrade hur hon skulle orka om hon gick vidare. Hon själv påstod då att hon skulle vara den hårdast arbetande mamman i branchen (fast på engelska förstås eftersom det är tuffare). Det är så att hon "måste" uppträda tre helger i rad!

Men hallå!

Hur vore det att prova kassan på Ica och sen göra ett nytt uttalande efter en månad. Jävla lyxprimadonnor som klagar och gnäller. Är det inte för hårt arbete så är det för låga inkomster. Nej bort med kopieringsskydd så är det slut med att sitta hemma och sola sig och leva på gammalt arbete. I stället får dom göra som alla andra. Dvs arbeta. hela tiden. Dag efter dag, vecka efter vecka och så fort du inte har lust att arbeta så slutar pengarna ramla in.

Det vore något det!

Ja, det är så vi kallas (om vi inflyttade får räknas som smålänningar) och när man gör en sökning på det finner man på Google.se 10 600 träffar. Inte vet jag om det är så, men sedan vi flyttat hit och dagligen läser Blocket.se så ser vi i alla fall att det finns gott om folk som har problem med att skiljas från sina ägodeler. Det är på tok för vanligt att man bara gör ett avdrag på ett par hundra eller en tusenlapp på saker som är rikigt begagnade. Veckans bästa var ett par Lundhagsstövlar där ägaren ville ha 1600. Jag har aldrig sett modellen tidigare så dom var nog bra många år gamla.

I lördags hade fick jag för mig att jag skulle äta pizza. Då drog jag mig till minnes att vår kvarterskrog sålde pizza. Jag hade nämligen sett deras annons i tidningen och denna (dvs förra) veckan sålde dom alla pizzor för 50 kronor. Det var väl inget med det, men när jag var ute och sprang på kvällen stoppade jag raskt och tog en lapp över vilka pizzor dom hade. Det var knökafullt inne i den lilla pizzerian och massor av bilar utanför. Så brukar det inte vara utan i stället är det nästan alltid tomt och Sivan och jag har undrat om vi någonsin kommer hinna dit innan dom gör konkurs.

Så vet det inte mer med det  utan jag fortsatte min runda. När jag sedan kommit hem och duschat ringde jag för att beställa. Då var det upptaget, och upptaget och återigen upptaget. Klockan var strax före sju och det var då närmare en timme sedan jag sprang förbi krogen. Jag tänkte att det var dumt att beställa sådär dags för säkert skulle alla Västerviksbor ha pizza framför tv;n då de tittade på Melodi Grand Prix.

Hur som helst så ringde jag lite då och då. Mest bara för att det var lite kul att det var så svårt att komma fram. Två gånger kom jag fram, men då var det ingen som svarade trots att alla signaler gick fram.

När klockan så var åtta ringde jag Västerviks bästa pizzeria och den som normalt har mycket folk. Där kom jag fram direkt och när jag sedan en kvart efteråt var där satt det fyra personer på pizzerian.

Så, snåla smålänningar eller inte. Jag är alldeles övertygad att Melodi Grand Prix och alla pizzor för 50 kronor var en mycket gynnsam kombination. Själv ska jag göra ett försök där i kväll igen. Då håller vi tummarna för att det går bättre.

Jag fick tag på en film från  gårdagen. Jag kan då träna på att lägga upp egna filmer här, samtidigt som det är en kul film. Tyvärr finns inte hela förloppet med här, men innan hade jag hackat upp en ring, 1.5 m i radie och som gjorde att isen sjönk. Då isen var max 3 cm var vi alla lika förvånade att den höll.

När den sedan sprack var det just som jag skulle ge upp. Vikten fördes över på en skridsko och då brast det, dock inte i den upphuggna kanten:

Jag fann denna på en internetsida. Lite kul då det egentligen är en vanlig figur med lite olika färger. Det är bara ögat som lurar oss att tro att det växlar. Det syns väl om man sparar den och sedan öppnar den i helskärm.

Så var det dags för doppet som vi pratat om länge. Dagen till ära var det sol från klarblå himmel, men temperaturen var kring nollan och det blåste kall nordanvind. Deltagarna som skulle bada hade av olika anleningar, eller just på grund av kylan decimerats till två stycken. Stig, vår skidskoledare och så jag. Anki var också med men hade en besvärlig förkylning att skylla på så hon fick bli kameraansvarig.

Vi fann ett par gamla vindbrunnar, men jag som var först ut hade svårt att komma igenom isen. Till slut fick jag stå ute på den svaga isen och hugga en ring igenom. Trots att isen bara var max tre centimeter fick var ringen till slut upphuggen med hål med ett max avstånd på 5 cm mellan.

Vad som hände var att jag började sjunka. Då hade jag mest lust att kliva av eftersom jag sjönk väldigt sakta. Jag fortsatte hugga och till slut sprack den. Inte så att hela ringen sprack, utan det blev bara ett litet hål där jag stod och allt som skedde var att jag sjönk ner till midjan. Ryggsäcken gjorde att det tog stopp och det var bara att kravla sig upp.

Vi åkte 25 meter ytterligare mot centrum och här fann vi en vindbrunn som såg lite mörkare ut. Vi kom överens om att försöka igen och jag åkte ut. Nu kom jag bara ett par meter så for jag rätt igenom. Ingen dramatik alls. Det blev blött och det blev lite kallt igen (jag var ju i och försig redan våt). Jag vände mig runt, poserade för kamerorna och åskådarna ett par sekunder innan jag återigen tog upp mina dubbar och kravalade mig upp. Isen brast de två första försöken, men sedan bar det.

Jag trodde det skulle bli svårare att få upp benen bakom sig med skridskorna, men det var inga större problem.  Allt fungerade, men väl uppe på land var fingar och händer iskalla. Kanske det var värre på grund av att jag nu varit våt en bra stund. Men jag tror nog att man ska vara väldigt snabb att få på sig bra vantar.

Klädbytet gick galant, även om det tog lite tid. Stig gjorde som jag tidigare och åkte ut vid sidan av "mitt" hål och for raskt igenom han med. Kanske låg ha lite djupare i vattnet än jag (beroende på ryggsäcken?) men det var inga problem att vända och ta sig upp där heller.

Klädbytet gick raskt. Av med kläderna på överkroppen och på med torrt. Fram med liggunderlag att stå på och så av med pjäxor och det andra på underkoppen. Sedan var det bara att snabbt dra på nytt innan jag hällde upp varsin varm rätt i koppen åt oss. Därefter var kroppen varm igen.

Dagens övning var därmed slut och det var ingen större grej. Den kommer jag säkert göra om.


Vindbrunnen bär och jag försöker hacka mig igenom med en cirkel



Efter mycket huggande far jag så igenom, halvvägs



Lätt som en plätt att dra sig upp på fastare is



Våt!!


Så åker vi till nästa vindbrunn och jag lyckas bättre nu


Tog mig lätt upp ur vaken även denna gång. Stig fotograferar



Knallröda fingrar och ben, men inte speciellt kall annars